MIG 2011:12
Den omständigheten att ett beslut om utvisning inte får verkställas till följd av ett inhibitionsbeslut enligt 12 kap. 12 § utlänningslagen innebär inte att verkställighetsärendet som sådant har förfallit. En prövning enligt 12 kap. 19 § samma lag av om det föreligger hinder mot verkställighet ska därför ändå göras.
Migrationsverket avslog den 5 december 2008 A:s ansökan om uppehållstillstånd m.m. och beslutade att utvisa honom. Beslutet överklagades till migrationsdomstolen som avslog överklagandet i dom den 17 juli 2009, varefter Migrationsöverdomstolen den 27 oktober 2009 beslutade att inte meddela prövningstillstånd.
A ansökte därefter, i november 2010, i en skrivelse till Migrationsverket om inhibition samt anförde - som det får uppfattas - att det förelåg hinder mot verkställighet av utvisningsbeslutet. Under tiden som detta ärende handlades av verket begärde den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, Europadomstolen, att verkställigheten av utvisningen skulle avbrytas och med anledning härav beslutade verket den 17 november respektive den 4 december 2010 med stöd av 12 kap. 12 § utlänningslagen (2005:716) att avbryta verkställigheten av beslutet om utvisning av A först t.o.m. den 8 december 2010 och därefter tillsvidare.
Den 15 december 2010 beslutade så Migrationsverket att inte bevilja A uppehållstillstånd med stöd av 12 kap. 18 § utlänningslagen och att inte heller bevilja honom en ny prövning av frågan om uppehållstillstånd enligt 12 kap. 19 § samma lag.
A överklagade Migrationsverkets beslut att inte bevilja honom en ny prövning till Förvaltningsrätten i Malmö, migrationsdomstolen (2011-02-04, ordförande Juhlin), som avvisade överklagandet. Domstolen konstaterade att eftersom Migrationsverket hade beslutat att avbryta verkställigheten av utvisningsbeslutet kunde ett ärende om verkställighet inte anses föreligga. Först när verket tagit slutlig ställning i frågan om det fanns förutsättningar för att vidta vidare åtgärder för att verkställa beslutet om utvisning förelåg ett beslut som migrationsdomstolen kunde överpröva. Eftersom något pågående ärende om verkställighet inte var för handen fann domstolen att överklagandet skulle avvisas.
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen
A överklagade migrationsdomstolens beslut och yrkade att han skulle beviljas en ny prövning av frågan om uppehållstillstånd.
Migrationsverket bestred bifall till överklagandet. Enligt verket fanns det inte skäl för att bevilja en ny prövning av frågan om A är berättigad till uppehållstillstånd i Sverige. Verket ansåg vidare att det fanns ett ärende om verkställighet av beslutet att utvisa A och att migrationsdomstolen skulle ha prövat hans överklagande av verkets beslut.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2011-06-20, Jagander, Linder, referent, och Råberg), yttrade:
Frågan i målet är om det föreligger ett ärende om verkställighet i den mening som avses i 12 kap. 19 § utlänningslagen under den tid då beslutet att utvisa A inte får verkställas med anledning av ett av Migrationsverket fattat inhibitionsbeslut efter en begäran från Europadomstolen (12 kap. 12 § samma lag). Som migrationsdomstolen konstaterat är en förutsättning för att en prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen ska kunna komma ifråga att det föreligger ett ärende om verkställighet av ett avlägsnandebeslut.
Av 12 kap. 16 § andra stycket utlänningslagen framgår att om Migrationsverket beviljar ett tidsbegränsat uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om avvisning eller utvisning, får beslutet om avvisning eller utvisning inte verkställas medan tillståndet gäller. Migrationsöverdomstolen har tidigare konstaterat att detta medför att det då inte föreligger något ärende om verkställighet och att en prövning av frågan om det föreligger verkställighetshinder därför inte kan göras (MIG 2007:52).
Någon motsvarande bestämmelse för de situationer där verkställigheten av ett avlägsnandebeslut avbrutits tillsvidare eller för viss tid (inhibition) finns inte i utlänningslagen. Ett inhibitionsbeslut är, till skillnad från ett tidsbegränsat beslut om uppehållstillstånd, mer obestämt till sin natur och kan när som helst upphävas eller ersättas av ett nytt beslut. Ett beslut om inhibition innebär vidare inte ett ställningstagande i sak till frågan om uppehållstillstånd. Migrationsöverdomstolen har dessutom tidigare konstaterat att den omständigheten att ett avlägsnandebeslut tillfälligtvis inte får verkställas enligt 12 kap. 9 § utlänningslagen inte innebär att verkställighetsärendet har förfallit (MIG 2009:15).
A saknar uppehållstillstånd i Sverige och det finns ett lagakraftvunnet beslut om utvisning. Den omständigheten att beslutet för närvarande inte får verkställas enligt 12 kap. 12 § utlänningslagen innebär inte att verkställighetsärendet som sådant har förfallit. Av det anförda följer att migrationsdomstolen skulle ha prövat förutsättningarna för en ny prövning av frågan om uppehållstillstånd i enlighet med 12 kap. 19 § utlänningslagen. Det överklagade beslutet ska således upphävas och målet återförvisas till migrationsdomstolen för ny handläggning.
Domslut
Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen upphäver migrationsdomstolens beslut och visar målet åter till migrationsdomstolen för ny handläggning.