MIG 2018:10
Saken i målet är uppehållstillstånd m.m. Migrationsdomstolens dom att bevilja ett tidsbegränsat tillstånd kan därför inte överklagas av Migrationsverket när verket endast överklagat tillståndstiden och anser att domstolen har beviljat en tillståndstid för ett uppehållstillstånd som är längre än vad lagen medger. Skäl för resning har inte heller ansetts föreligga.
KA:s föräldrar och två syskon ansökte i juni 2016 om asyl i Sverige. Familjen hade tidigare haft uppehållstillstånd för tiden december 2014 till december 2015 på grund av särskilt ömmande omständigheter. KA föddes den 2 maj 2017 och familjen ansökte därefter om asyl även för honom. Migrationsverket avslog den 26 juli 2017 familjens ansökningar om uppehållstillstånd m.m. och beslutade att avvisa KA ur Sverige samt utvisa övriga familjemedlemmar. Besluten överklagades till migrationsdomstolen av samtliga familjemedlemmar. Migrationsverket bestred hos migrationsdomstolen att familjemedlemmarna skulle beviljas uppehållstillstånd. Förvaltningsrätten i Malmö, migrationsdomstolen (2017-12-22, ordförande Biörklund Uggla samt tre nämndemän), ansåg att det förelåg synnerligen ömmande omständigheter och upphävde därför Migrationsverkets beslut om utvisning och avvisning och beviljade samtliga familjemedlemmar uppehållstillstånd med en giltighetstid om två år räknat från dagen för domstolens avgörande.
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen
Migrationsverket överklagade domen och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle ändra migrationsdomstolens dom på så sätt att giltighetstiden för det tidsbegränsade uppehållstillståndet för KA bestäms till tretton månader. Verket anförde bl.a. följande. Ett uppehållstillstånd som beviljas på grund av synnerligen ömmande omständigheter ska enligt 12 § lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader. Bestämmelsen är tvingande och inget av de lagstadgade undantagen från bestämmelsen är tillämpliga i målet.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2018-05-08, Linder, Brege Svensson, referent, och Reimers), yttrade:
Enligt 16 kap. 1 § andra stycket utlänningslagen (2005:716) gäller om migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen och förfarandet i dessa vad som är allmänt föreskrivet om förvaltningsrätt och kammarrätt och rättskipningen i dessa, om inte något annat följer av denna lag.
Enligt 33 § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) får ett beslut överklagas av den som det angår, om det gått honom eller henne emot.
Migrationsverket har endast överklagat migrationsdomstolens dom i den del som avser tillståndstidens längd för det tidsbegränsade uppehållstillstånd som KA har beviljats. Den första fråga som Migrationsöverdomstolen har att ta ställning till är om Migrationsverket får överklaga migrationsdomstolens dom i den delen. Av betydelse för den frågan är vad som är att anse som saken i målet.
Migrationsöverdomstolen bedömer att saken i målet hos migrationsdomstolen har varit uppehållstillstånd m.m. Vidare får migrationsdomstolens dom, såvitt nu är aktuellt, anses ha gått Migrationsverket emot på så sätt att KA, mot verkets bestridande, har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. I överklagandet till Migrationsöverdomstolen har emellertid Migrationsverket inte ifrågasatt att KA ska medges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, utan har begränsat sin talan till att avse tillståndstidens längd. Av rättsfallet MIG 2007:42 framgår att tillståndstidens längd för ett tidsbegränsat uppehållstillstånd inte tillhör saken, utan i stället grunderna för saken. Migrationsdomstolens dom har därför inte gått Migrationsverket emot i den överklagade delen och Migrationsverket har därmed inte rätt att överklaga migrationsdomstolens dom i denna del. Överklagandet ska därför avvisas.
Om den rättstillämpning som ligger till grund för en dom uppenbarligen strider mot lag kan istället resning beviljas även om avgörandet inte är överklagbart. När det gäller en myndighet som ansöker om resning till den enskildes nackdel kräver dock hänsynen till den enskildes rättssäkerhet att skälen för resning är särskilt starka (se RÅ 2006 ref. 76). I detta fall kan det konstateras att den rättstillämpning som ligger till grund för migrationsdomstolens dom uppenbarligen strider mot lag. Att den enskilde till följd härav har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som är elva månader för långt är enligt Migrationsöverdomstolens bedömning inte tillräckligt för att resning ska beviljas.
Domslut
Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avvisar överklagandet. Migrationsöverdomstolen beviljar inte resning.