MIG 2019:18

AJ ansökte 2005 från utlandet om uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin i Sverige bosatta dotter. Uppehållstillstånd vägrades på grund av att det inte ansågs ha funnits något beroendeförhållande mellan dem. Av det somaliska pass som hon uppvisade i samband med ansökan framgick att hennes födelseår var 1942 (dag och månad angavs inte). När hon i juli 2009 kom till Sverige och ansökte om asyl uppgav AJ att hon var född den 9 mars 1946. Hon beviljades permanent uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande i augusti 2010 och folkbokfördes med denna födelsetid. När hon ansökte om svenskt medborgarskap berättade hon att födelseåret 1946 grundade sig på uppgifter som hon fått av släktingar och vänner från sin hemtrakt i Somalia.

Migrationsverket

Migrationsverket beslutade den 15 januari 2019 att avslå AJ:s ansökan om svenskt medborgarskap. Skälet var att hon inte uppfyllde kravet på styrkt identitet och att det inte fanns grund för att göra undantag från detta krav. Enligt verket byggde båda födelsetiderna på lösa antaganden från hennes sida. AJ överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Malmö, migrationsdomstolen (2019-02-26, ordförande Werth), som i dom ansåg att förutsättningarna för dispens inte var uppfyllda eftersom det fanns anledning att ifrågasätta riktigheten av uppgiften om födelsetid.

AJ överklagade migrationsdomstolens dom och yrkade att hon skulle beviljas svenskt medborgarskap. Hon förde fram bl.a. följande. Somaliska pass som utfärdats efter januari 1991 uppfyller inte säkerhetskraven. Hon kan därför inte styrka sin identitet med pass eller annan identitetshandling. Som fallet är med många somalier känner hon inte till sin exakta födelsetid. I Somalia är det inte lika viktigt att veta när man är född som det är i Sverige. Det är heller ingen som firar födelsedagar. I den mån man känner till sitt födelseår är det oftast kopplat till någon särskild händelse som inträffade det året, t.ex. torka, klankrig eller liknande. Hon har under hela den tid som hon vistats i Sverige stått fast vid samma uppgifter om sin identitet.

Migrationsverket ansåg att överklagandet skulle avslås och förde fram bl.a. följande. Det ifrågasätts inte att AJ saknar möjlighet att skaffa en godtagbar handling för att styrka sin identitet. Hon har dock lämnat olika födelsetider och den nuvarande födelsetiden är baserad på information som hon fått från andra. Hon har alltså i dagsläget inte gjort sin identitet sannolik. Det krävs en avsevärd längre hemvisttid än minimitiden åtta år, för att hon ska kunna medges dispens från kravet på styrkt identitet. Hon uppfyller dock kraven på skötsamhet.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2019-10-31, Fridström, Reimers och Bergman, referent / föredragande Gashi), yttrade:

En av förutsättningarna för att en person ska kunna beviljas svenskt medborgarskap efter ansökan är enligt 11 § 1 lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap (medborgarskapslagen) att han eller hon har styrkt sin identitet. Enligt 12 § andra stycket samma lag får en sökande medges dispens från kravet på styrkt identitet endast om han eller hon sedan minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig. I ärenden om svenskt medborgarskap anses identiteten, enligt praxis, bestå av sökandens namn, födelsetid och, som huvudregel, medborgarskap.

Av förarbetena till medborgarskapslagen framgår bl.a. följande. Möjligheten till dispens från kravet på styrkt identitet ska i första hand kunna tillämpas beträffande personer som utan egen förskyllan saknar möjlighet att styrka sin identitet, t.ex. de vars hemlands statsförvaltning upphört att fungera eller för flyktingar som på grund av andra förhållanden i hemlandet saknar möjlighet att få fram erforderliga handlingar. När det gäller själva sannolikhetsbedömningen bör utgångspunkten vara att prövningen ska ske utifrån samtliga omständigheter i ärendet och utmynna i en samlad bedömning. Huvudfaktorer vid bedömningen bör vara trovärdigheten av de uppgifter sökanden lämnar om dels sin identitet, dels anledningen till att han eller hon inte kan styrka identiteten. En omständighet som bör väga tungt när det gäller trovärdigheten beträffande uppgifterna om sökandens identitet är huruvida han eller hon stått fast vid samma uppgifter under hela vistelsen i Sverige. Är så fallet och det inte förekommer någon omständighet som talar däremot bör sökanden anses ha uppfyllt trovärdighetskravet. Något krav på att uppgifterna stöds av annan skriftlig utredning bör inte ställas upp. Det kan dock finnas omständigheter som gör att det finns anledning att ifrågasätta sökandens uppgifter i sådan utsträckning att dessa inte kan anses ha en tillräcklig grad av trovärdighet. Ett tänkbart sådant fall är att sökanden i tillståndsärendet lämnar uppgifter som skiljer sig från de uppgifter som lämnas i medborgarskapsärendet. I de fall då en sökande under vistelsen i Sverige har ändrat sina identitetsuppgifter bör det beaktas om ändringen skett efter påpekande av någon myndighet eller om de nya uppgifterna lämnats på eget initiativ. I den första situationen bör utgångspunkten vara att uppgifterna behandlas med stor tveksamhet. Har utlänningen däremot frivilligt ändrat sina uppgifter bör en mindre kategorisk syn kunna anläggas på saken. Även de nya uppgifterna måste självfallet bli föremål för trovärdighetsbedömning varvid särskilt intresse bör ägnas åt vad sökanden uppger som skäl för att han eller hon uppgav felaktiga uppgifter vid ankomsten till landet. (Se prop. 1997/98:178 s. 16-17.)

Migrationsöverdomstolen instämmer inledningsvis i underinstansernas bedömning att AJ inte har styrkt sin identitet.

Det är därmed fråga om AJ kan medges dispens från kravet på styrkt identitet. Pass och andra identitetshandlingar från Somalia har sedan 1991 inte ansetts godtagbara för att styrka någons identitet hos andra länders migrationsmyndigheter. Brister i förtroendet för identifieringssystemen i Somalia kvarstår (se Lifos Rapport - Somalia Folkbokföring, medborgarskap och identitetshandlingar 2019-04-09). Det står alltså klart att AJ saknar möjlighet att få fram godtagbara handlingar som styrker hennes identitet. Hon har därmed gjort vad som skäligen kan förväntas av henne för att styrka identiteten.

Som ovan nämnts anses identiteten i naturalisationsärenden bestå av sökandens namn, födelsetid och medborgarskap. När det gäller att bedöma trovärdigheten av de uppgifter som AJ lämnat beaktar Migrationsöverdomstolen bl.a. följande. Hon har haft hemvist i Sverige i drygt tio år och under denna tid hållit fast vid uppgifterna om sin identitet. Emellertid har hon uppgivit ett annat födelseår i det s.k. anknytningsärendet 2005 än i asylärendet fyra år senare. Enligt Migrationsöverdomstolens bedömning har hon lämnat en godtagbar

förklaring till varför hon ändrade uppgiften om födelsetid. Hon har alltså vid ett tillfälle ändrat uppgiften om födelsetid och det har inte skett efter påpekande från någon myndighet utan på AJ:s eget initiativ. Enbart det ändrade födelseåret, som i sig framstår som troligt, är därför inte en sådan omständighet som gör att Migrationsöverdomstolen finner anledning att ifrågasätta AJ:s uppgifter om sin identitet. Något som talar emot den uppgivna identiteten i övrigt har varken gjorts gällande av underinstanserna eller kommit fram av handlingarna i målet.

Migrationsöverdomstolen anser vid en sammantagen bedömning att AJ har gjort sin identitet sannolik och att hon därför ska medges dispens från kravet på styrkt identitet. Skötsamhetskravet och övriga villkor i 11 § medborgarskapslagen för att beviljas svenskt medborgarskap är uppfyllda. Överklagandet ska därför bifallas.