ÖM 18349-25

SKÄL FÖR BESLUTET Mark- och miljödomstolen har den 13 14 mars 2023 hållit huvudförhandling i fråga om avvisning av dels hänskjutande av fråga till domstolen enligt förlikningsavtal, dels yrkanden om minimitappning framställda av Kammarkollegiet, Vindelälvskommunerna och sakägare företrädda av advokaten . För behandling av dessa frågor har rätten bestått av två juristdomare.

Skriftväxlingen i målet har fortsatt efter huvudförhandlingen i fråga om ersättning för rättegångskostnader. Under skriftväxlingen har även omständigheter i sak framförts. Av bestämmelsen i 22 kap. 21 § miljöbalken framgår att mark- och miljödomstolens dom i ett ansökningsmål ska grundas på vad som förekommit vid förhandling inför domstolen och på vad handlingarna innehåller. Domstolen anser att bestämmelsen även är tillämplig för det nu aktuella beslutet och att det inte finns skäl att lämna det nya material som framförts efter huvudförhandlingen utan avseende.

Den fråga som domstolen inledningsvis ska pröva är om Vattenfalls avvisningsyrkanden framställts för sent. Om svaret är ja ska yrkandena om avvisning avvisas. Om svaret är nej ska domstolen gå vidare och pröva om hänskjutandet enligt avtalet respektive yrkandena om minimitappning ska avvisas.

Har Vattenfalls avvisningsyrkande framställts för sent? Kommunerna, Kammarkollegiet och sakägare företrädda av har invänt att Vattenfalls yrkande om avvisning ska avvisas alternativt avslås eftersom invändningen inte skett inom den tid som förutsätts enligt 34 kap. 2 § rättegångs-balken. Vattenfall har motsatt sig invändningen då avvisningsyrkandet inte avser fora, utan det materiella innehållet.

Sid 25 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

Av 34 kap. 2 § rättegångsbalken följer att om en part vill göra invändning om att rätten icke är behörig att upptaga målet, ska parten framställa invändningen då han eller hon första gången vid rätten ska föra talan i målet. Den invändning om rättegångshinder som Vattenfall har framfört avser inte rättens behörighet att uppta målet, varför det inte föreligger hinder för domstolen att pröva invändningen.

Utgångspunkter gällande talerätt i nu aktuella frågor Frågan om slutliga vattenhushållningsbestämmelser är uppskjuten i målet. Det är också frågan om allmänt fiske. I deldomen den 19 december 2008 stadfästes förlikningsavtalet beträffande skador på enskilt fiske i Vindelälven uppströms dämningsområdet vid Stornorrfors kraftstation och Vattenfall ålades att som kompensation för skadorna vidta de åtgärder som bolaget åtagit sig i avtalet. Prövotiden avslutades såvitt avsåg de enskilda fiskeintressena uppströms dämningsområdet. Vad avsåg de allmänna fiskeintressena bedömde domstolen att prövotiden inte skulle avslutas.

Målet inleddes före miljöbalkens ikraftträdande och ska därför enligt 6 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, bortsett från frågor rörande miljökvalitetsnormer och frågor om förfarandet där miljöbalken istället ska tillämpas. Vad gäller talerätt för enskilda i mål där vattenlagen (1918:523), ÄVL, ska tillämpas anförde Miljööverdomstolen i avgörandet MÖD 2004:34 att ÄVL ska tillämpas och att 11 kap. 35 § ÄVL utgör en uttömmande reglering av rätten att föra talan för allmänna intressen och att enskilda sakägare därmed inte har någon rätt att föra talan om kompensation för skada på ett allmänt intresse. Däremot ska myndigheters talerätt bedömas enligt miljöbalkens bestämmelser (se avgörandet MÖD 2014:28).

Prövotiden avseende skador på enskilt fiske i Vindelälven avslutades år 2008. huvudmäns yrkande om minimitappning är enligt domstolen att uppfatta som ett yrkande om ytterligare kompensation för skada på det enskilda fisket i Vindelälven. Då denna fråga är slutligt avgjord vad avser fiskerättsägarna i Vindelälven är utgångspunkten att de inte har talerätt i fråga om vattenhushållnings-

Sid 26 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

bestämmelser och att deras yrkande ska avvisas (jfr Miljööverdomstolens avgörande den 10 april 2003 i mål M 5216-01).

Fråga är om förlikningsavtalet medför att talerätt för de enskilda fiskerättsägarna vad avser fråga om minimitappning ändå ska anses föreligga. Mark- och miljödomstolen prövar denna fråga nedan, i anslutning till prövning av frågan om hänskjutande enligt förlikningsavtalet, men kan redan här konstatera att för fiskerättsägare i Vindelälven som inte var parter i avtalet är frågan om kompensation för skador på fiske slutligt avgjord i målet. Deras yrkande om minimitappning ska därför avvisas.

I förlikningsavtalet framgår inte vilka sakägare som företräddes av vid undertecknandet. har uppgett att inte företräddes av honom vid förlikningsavtalets tecknande. yrkande ska därmed avvisas. Vad gäller de fiskerättsarrendatorer i Obbola som också framfört yrkande om minimitappning omfattas inte heller de av förlikningsavtalet. Deras yrkande hanteras dock inte inom ramen för detta beslut.

Vad gäller Vindelälvskommunerna och Kammarkollegiet följer deras talerätt i fråga om vattenhushållningsbestämmelser och allmänt fiske av bestämmelsen i 22 kap. 6 § miljöbalken (jfr ovan nämnda rättsfall MÖD 2014:28). Kammarkollegiet hade även talerätt enligt bestämmelserna i 11 kap. 35 § första stycket ÄVL. Den fråga som markoch miljödomstolen har att ta ställning till beträffande dem är om förlikningsavtalet inskränker deras talerätt i fråga om vattenhushållningsbestämmelser. Mark- och miljödomstolen prövar denna fråga nedan .

Har det funnits förutsättning att hänskjuta fråga enligt förlikningsavtalet? Parterna är oense om det funnits förutsättning att hänskjuta fråga enligt avtalet. När parter är oeniga om ett avtals innebörd måste rätten vid tolkning av avtalet göra en samlad helhetsbedömning med hänsyn till samtliga omständigheter, bl.a. avtalets ordalydelse, bakgrundsrätten, omständigheterna före avtalets ingående, parternas beteenden efter avtalets ingående, avtalets ändamål, systematiska uppbyggnad och

Sid 27 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

skälighet. Vilken eller vilka tolkningsfaktorer som ska vara utslagsgivande kan inte anges generellt, utan får avgöras utifrån en helhetsbedömning i det enskilda fallet (se

Ramberg m.fl. Allmän avtalsrätt [2022, version 12, JUNO], s. 184 f, jfr rättsfallet NJA 2018 s. 834).

Förutsättningarna för hänskjutande styrs av vad som reglerats i parternas förlikningsavtal. I § 4 i förlikningsavtalet som bilagts miljödomstolens dom den 19 december 2008 regleras Vattenfalls åtaganden. I § 4.2 framgår i huvudsak följande.

Vattenfall avsätter 25 miljoner kr i 2007 års penningvärde till vandringsförbättrande åtgärder i anslutning till sammanflödesområdet. Pengarna som avsätts till åtgärderna ska fungera som en grundplåt till utvecklingsprojektet Från kust till fjäll, delprojekt 3A. Projektet förutsätts även kunna tillföras medel från EU:s olika regionala och nationella fonder. Vattenfall åtar sig att som en del av utvecklingsprojektet, delprojekt 3A och inom ramen för projektansökan avseende delprojekt 3A, uppströmsvandring Stornorrfors, finansiera en utredning om vilken eller vilka åtgärder som ska vidtas. Utredningen ska drivas i samverkan med parterna i en arbetsgrupp inom utvecklingsprojektet med stöd av en internationell expertgrupp. Tre åtgärder föreslås utredas: - Fiskväg från tunnelutloppet till uppströms Baggböleforsen, alternativt en fiskväg från utloppskanalen till intagskanalen för det gamla kraftverket vid Klabböle. - Förändringar i fiskvägen för att förbättra möjligheten för fisk att hitta in till och passera Baggböleforsen. - Möjligheterna att, inom ramen för gällande vattenhushållning, anpassa tappning och drift av produktionsanläggningen till fiskens vandringsbeteende.

Efter att den internationella expertgruppen och arbetsgruppen lämnat sin rapport, beslutar utvecklingsprojektets styrgrupp, vilken eller vilka åtgärder som ska utföras. Vattenfall åtar sig vidare att efter erforderlig miljöprövning, projektera, utföra och sedan driva och underhålla de beslutade åtgärderna, under förutsättning att ovanstående åtgärder inklusive utredning ryms inom det av Vattenfall avsatta beloppet och medel avsatta från EU:s fonder och att åtgärderna inte inverkar på Vattenfalls produktionsförmåga i Stornorrfors. Ifall ytterligare medel behövs ska parterna verka för att erforderliga medel skaffas. Erforderlig miljöprövning, drift och underhåll av åtgärderna bekostas av Vattenfall utanför ovan angivna ram.

Avsikten med fiskvägen är att uppnå en väsentligt förbättrad uppvandring av fisk från sammanflödesområdet vid Stornorrfors förbi regleringsdammen i Norrfors.

Om oenighet föreligger mellan parterna beträffande fiskvägens möjliga genomförande som ett i huvudsak likvärdigt alternativ till en högre minimitappning i gamla älvfåran, kan part hänskjuta denna fråga till miljödomstolen för prövning.

Sid 28 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

Detta ska ske senast tre månader från det att part fått del av utvecklingsprojektets styrgrupps ställningstagande i denna fråga. Om så inte sker har part accepterat styrgruppens beslut. Den internationella expertgruppens ska, som en del av sitt uppdrag, bedöma föreslagna åtgärders effektivitet. Om inte alla medel är förbrukade sedan åtgärderna utförts, disponeras kvarstående medel av utvecklingsprojektets styrgrupp. Vattenfall åtar sig att, i samråd med Fiskeriverket, optimera tappningen inom ramen för nu gällande volymer. Avtalet fråntar inte Kammarkollegiet möjligheten att enligt gällande lagar och förordningar ompröva villkor i Stornorrfors.

Av avtalet framgår att styrgruppen skulle fatta beslut om åtgärder avseende fiskvägen efter det att den internationella expertgruppen lämnat sin rapport. Av inlämnade styrgruppsprotokoll framgår att en sådan rapport lämnades efter ett expertgruppsmöte i Umeå i december 2009 och att frågan om vilka åtgärder som skulle vidtas sedan var föremål för diskussion i styrgruppen. I protokoll från den 22 mars 2011 framgår att

anfördes att den i avtalet beskrivna tremånadersperioden under vilken part kan hänskjuta frågan till miljödomstolen därmed utlöstes. Frågan hänsköts till domstolen av Kammarkollegiet, sakägare företrädda av och Vindelälvs-kommunerna. Vid muntlig förberedelse vid mark- och miljödomstolen den 29 augusti 2012 framkom att det fanns oklarheter kring styrgruppens beslut och vid styrgruppsmöte den 15 oktober 2012 beslutade styrgruppen att det tidigare beslutet om åtgärd den 22 mars 2011 inte var ett majoritetsbeslut. Arbetsgruppen fick i uppdrag att arbeta vidare med alternativ 13 och styrgruppen anförde att beslutet inte innebar att tremånadersfristen i förlikningsavtalet utlöstes. Något beslut om åtgärd enligt alternativ 13 har sedan inte fattats av styrgruppen.

Av protokoll från styrgruppen framgår att olika åtgärder och utredningar har finansierats med medel enligt § 4.2 i förlikningsavtalet, t.ex. telemetriprojekt (möte den 5 mars 2013), fiskens påverkan av läkemedel (möte den 14 april 2015), försök med tiaminbehandling av laxar (möte den 17 april 2018) fiskvandringsåtgärder i Baggböleforsen (möte den 18 januari 2017). Andra åtgärder som under åren finansierats med medel ur förlikningspotten är åtgärder i torrfåran vid Kungsmofallet,

Sid 29 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

Laxhoppet, Utskovslucka B. Medlen som avsatts inom ramen för förlikningen är nu förbrukade och styrgruppen höll ett avslutande möte den 18 augusti 2021.

huvudmän, Vindelälvskommunerna och Kammarkollegiet hänsköt fråga enligt avtalet efter möte i styrgruppen den 4 februari 2021. Av protokollet från det mötet framgår att styrgruppen diskuterade placering av de medel som återstod av den pott som avsattes i samband med förlikningen och att styrgruppen beslutade att återremittera frågan till utredningsgruppen. Vidare diskuterade styrgruppen om förlikningsavtalet genomförts eller inte. Vattenfall ansåg att bolaget fullgjort sina åtaganden medan fiskrättsägarna, kommunerna och Kammarkollegiet inte ansåg att avtalet var fullgjort eftersom åtgärder i sammanflödesområdet inte var genomförda. Det konstaterades att det förelåg oenighet och styrgruppen beslutade att överlämna frågan om huruvida förlikningsavtalet är uppfyllt till parterna.

Kammarkollegiet, sakägare företrädda av och Vindelälvskommunerna hänsköt sedan fråga om fiskvägens möjliga genomförande som ett i huvudsak likvärdigt alternativ till en högre minimitappning till domstolen för prövning.

Vattenfall har till stöd för att hänskjutandet ska avvisas anfört att sådant kan ske endast när det föreligger oenighet om en föreslagen åtgärds effekt. Enligt Vattenfall har parterna varit eniga om alla åtgärder som föreslagits och genomförts inom den avtalade kostnadsramen, och ingen part har hänskjutit till mark- och miljödomstolen för prövning av de åtgärder som planerats i arbetsgruppen och därefter genomförts för att förbättra fiskuppvandringen samt att oenighet inte anmälts inom den tid som anges i avtalet.

Kammarkollegiet har anfört att oenighet i fråga om Vattenfall fullgjort sina åtaganden eller inte uppkom vid styrgruppsmötet i februari 2021 och att det därigenom föreligger oenighet mellan parterna om fiskvägens möjliga genomförande som ett i huvudsak likvärdigt alternativ till en högre minimitappning i gamla älvfåran, varför förutsättningarna att hänskjuta frågan till domstolen är uppfyllda. Kammarkollegiet har vidare anfört att det inte finns stöd i avtalet för att hänskjutande måste ske efter varje beslut i

Sid 30 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

styrgruppen och att det inte heller finns något föreskrivet om hur underrättelse av beslut ska ske. Varje enskilt ställningstagande utlöser enligt Kammarkollegiet inte tremånadersfristen. Inget slutligt ställningstagande har redovisats förrän vid styrgruppsmöte i februari 2021 då sökanden meddelade att avtalet hade fullföljts och att medlen förbrukats.

huvudmän har anfört att det vid mötet i februari 2021 uppkom sådan oenighet i styrgruppen att frågan kan hänskjutas till mark- och miljödomstolens prövning. De har vidare anfört att Vattenfall har informerat om åtgärder som har vidtagits men att något sådant delfående av utvecklingsprojektets styrgrupps ställningstagande i det hänseende som avses i avtalets stycke "om oenighet föreligger ..." inte har förekommit förrän frågan aktualiserats i samband med det aktuella mötet.

Vindelälvskommunerna har anfört att vid mötet i februari 2021 kom styrgruppen fram till ställningstagandet att parterna är oense. Vattenfall förklarade vid sammanträdet att bolaget fullgjort sina åtaganden i avtalet och att medlen förbrukats. Vindelälvskommunerna ansåg tillsammans med fiskrättsägarna och Kammarkollegiet att avtalet inte var fullgjort eftersom åtgärder i sammanflödesområdet inte var genomförda. Därför förklarades oenighet föreligga och att frågan får hänskjutas till parterna. Det är således en oenighet mellan parterna om hur fiskvägen ska genomföras.

Har hänskjutande skett för sent? Om hänskjutande inte sker ska parterna enligt § 8 hemställa eller biträda hemställan om att miljödomstolen slutligt avgör frågan om Stornorrfors inverkan på allmänt och enskilt fiske uppströms Stornorrfors. Detta talar för att styrgruppens ställningstagande ska avse den slutliga utformningen och effekten av de åtgärder som beslutas inom ramen för förlikningsavtalet. Enligt avtalets ordalydelse är det tydligt att en tremånadersfrist för hänskjutande utlöses från det att part fått del av styrgruppens ställningstagande. Hur beslutet ska fattas respektive hur parterna ska få del av beslutet framgår inte av avtalet.

Sid 31 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

Domstolen konstaterar att arbetet i projektet, utifrån vad som framgår av avtalet och protokollen från styrgruppsmötena, inte synes ha fortlöpt på sätt som förutsattes vid avtalets tecknande och som följer av avtalet i övrigt. Då antogs att den internationella expertgruppen och arbetsgruppens rapport skulle leda fram till beslut om en eller flera slutgiltiga åtgärder och att om oenighet då uppkom kunde fråga hänskjutas till domstolen för prövning innan åtgärden genomfördes.

Enligt domstolen leder detta till att fler faktorer än ordalydelsen behöver vägas in vid tolkningen av avtalet. Hänsyn måste framför allt tas till parternas beteende efter avtalets ingående. Domstolen noterar att utredningar har pågått och beslut om olika åtgärder har fattats löpande. Bortsett från hänskjutandet som skedde år 2011 har ingen invändning framförts mot åtgärderna förrän hänskjutande skedde i mars april 2021. Av protokollet från styrgruppsmötet den 4 februari 2021 framgår att fortsatta utredningar då pågick hos Vattenfall gällande sammanflödet och att en risk- och kostnadsanalys tagits fram, men att den inte ännu kunde presenteras för styrgruppen.

Av inlämnade styrgruppsprotokoll framgår inte att styrgruppen antecknat att hänskjutandefrist börjat löpa för någon annan åtgärd på det sätt som angavs då styrgruppen i mars 2011 fattade, sitt senare bedömda ogiltiga, beslut avseende alternativ 13, vilket talar för att sådan frist inte heller utlösts vid senare beslut. Vidare har arbetet i projektet bedrivits med löpande beslut om olika åtgärder för fiskvägen (från sammanflödesområdet till dammen), istället för beslut om åtgärder vid ett tillfälle vilket, som ovan anförts, synes ha varit den ursprungliga avsikten. Vid mötet i februari 2021 pågick det fortfarande utredning om åtgärd i sammanflödesområdet inom ramen för projektet. Eftersom det varit fråga om flera åtgärder för fiskvägen anser domstolen att dessa inte har kunnat bedömas i sitt sammanhang och vägas mot en ökad minimitappning förrän det stått klart att några ytterligare åtgärder inte skulle vidtas inom ramen för projektet. Denna tolkning är också förenlig med vad som framgår av § 8 i förlikningsavtalet i frågan om avslutande av frågan om allmänt och enskilt fiske uppströms Stornorrfors.

Sid 32 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

Med hänsyn till avtalsklausulens ordalydelse, avtalet i övrigt och arbetet inom ramen för förlikningsavtalet efter avtalets ingående finner mark- och miljödomstolen att tidsfristen inte har utlösts efter varje åtgärdsbeslut och att det därför inte förelegat hinder mot hänskjutande utifrån att det inte skett i tid i förhållande till beslutade och genomförda åtgärder.

Är övriga förutsättningar för hänskjutande uppfyllda? Mark- och miljödomstolen konstaterar inledningsvis att möjligheten till hänskjutande inte kan anses vara en provisorisk föreskrift enligt 22 kap. 27 § miljöbalken. Någon uppskjuten fråga har inte meddelats i samband med att förlikningen stadfästes i dom år 2008.

Förutsättningarna för att hänskjuta fråga styrs av vad som framgår av parternas avtal. Där anges:

Om oenighet föreligger mellan parterna beträffande fiskvägens möjliga genomförande som ett i huvudsak likvärdigt alternativ till en högre minimitappning i gamla älvfåran, kan part hänskjuta denna fråga till miljödomstolen för prövning.

Mark- och miljödomstolen delar de hänskjutande parternas bedömning att en sådan oenighet uppkom då det stod klart att några ytterligare åtgärder inte skulle genomföras inom ramen för projektet. Med hänsyn till hur arbetet enligt förlikningsavtalet kommit att bedrivas kan avtalet inte tolkas som att hänskjutande inte kan avse redan utförda åtgärder. Mot denna bakgrund finner domstolen att förutsättningarna för hänskjutande är uppfyllda.

Vattenfall har även invänt att hänskjutandena ska avvisas då de inte uppfyller kraven i 13 kap. 1 2 §§ rättegångsbalken eftersom det inte angetts något yrkande om rättsföljd, vare sig fastställande av visst rättsförhållande eller fullgörande av handling. huvudmän, Vindelälvskommunerna och Kammarkollegiet har anfört att dessa bestämmelser av olika skäl inte är tillämpliga i målet.

Sid 33 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

Enligt mark- och miljödomstolen är 13 kap. 1 2 §§ rättegångsbalken inte tillämpliga i fråga om hänskjutande av fråga enligt ett avtal i ett ansökningsmål enligt miljöbalken. Istället är det avtalet som styr domstolens prövningsram.

Mark- och miljödomstolen finner sammanfattningsvis att hänskjutandena inte ska avvisas. Vattenfalls yrkanden om detta ska således avslås.

Ska yrkandena om minimitappning avvisas? Som framgår ovan har domstolen i denna del att pröva om förlikningsavtalet medför att fiskerättsägare i Vindelälven kan framställa yrkanden om minimitappning, även om frågan om skador på enskilt fiske i Vindelälven är avslutad. Vidare har domstolen att pröva om förlikningsavtalet inskränker Vindelälvskommunernas och Kammarkollegiets talerätt i fråga om möjligheten att framställa yrkanden om minimitappning i målet.

Vattenfall har anfört att ökad minimitappning inte var en fråga som skulle kunna utdömas av mark- och miljödomstolen vid hänskjutande och att det inte kan behandlas av domstol efter hänskjutande enligt avtalet. Vattenfall har vidare med hänvisning till avtalets § 6 anfört att parterna i avtalet skulle återkalla alla yrkanden och inte framställa nya yrkanden varför yrkande om minimitappning inte kan tas upp till prövning.

Kammarkollegiet, Vindelälvskommunerna och huvudmän har alla anfört att de sedan länge har anhängiggjorda yrkanden om minimitappning i målet och att de inte har återkallats. Kammarkollegiet har vidare anfört att verksamhetens påverkan på allmänna intressen inte omfattas av deldomen den 19 december 2008, att det inte går att avtala bort offentligrättsliga förpliktelser och att kollegiet inte har avtalat bort möjligheten att pröva frågan om minimitappning. huvudmän har anfört att parterna var eniga om att de anhängiga yrkandena om minimitappning skulle kunna prövas som ett alternativ till de åtgärder som styrgruppen framlade och att tanken med förlikningsavtalet inte var att släcka frågan om minimitappning. Vindelälvskommunerna har anfört att syftet med förlikningsavtalet var att åtgärder skulle vidtas, men att kommunerna hade möjlighet att hänskjuta fråga

Sid 34 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

om minimitappning om parterna blev oense. Kommunerna har inte avtalat bort möjligheten att pröva frågan om minimitappning. Som en säkerhetsventil skulle yrkanden om minimitappning som framställts i målet kunna prövas.

För tolkning av avtalet har mark- och miljödomstolen att göra en samlad helhetsbedömning utifrån exempelvis dess ordalydelse, avtalets systematiska uppbyggnad, avtalets ändamål, omständigheterna före avtalets ingående och parternas beteenden efter avtalets ingående. Domstolen redogör först för relevanta faktorer i dessa delar och övergår sedan till att bedöma dem.

Avtalets ordalydelse Som tidigare framkommit angavs förutsättningarna för hänskjutande enligt följande.

Om oenighet föreligger mellan parterna beträffande fiskvägens möjliga genomförande som ett i huvudsak likvärdigt alternativ till en högre minimitappning i gamla älvfåran, kan part hänskjuta denna fråga till miljödomstolen för prövning.

på, och således vad avtalet innebär avseende domstolens

- fråga om fiskvägens möjliga genomförande är ett likvärdigt alternativ till en högre minimitappning, och/eller - fråga om en högre minimitappning.

Avtalets ändamål och systematiska uppbyggnad I avtalets § 2 framgår att ett av syftena med avtalet var att förbättra fiskvandringen i Stornorrforsområdet utan att vattenhushållningen behöver förändras. Vidare förordnades i sista stycket i § 4.2 att avtalet inte fråntar Kammarkollegiet möjligheten att enligt gällande lagar och förordningar ompröva villkor i Stornorrfors. I avtalets § 6 anges att Vattenfalls åtaganden förutsätter att sakägare företrädda av ombud, kommunerna och Kammarkollegiet förbinder sig att återkalla alla yrkanden och invändningar, utöver då gällande provisoriska bestämmelser, som framställts i målet, och inte framställa nya yrkanden. Vidare anges att förlikningen genomförs så att

Sid 35 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

domstolen kan avsluta målet vad avser allmänna och enskilda fisket uppströms Stornorrforsdammen utan att domstolen fastställer andra ersättningsskyldigheter eller skyldighet att vidta andra skadeförhindrande eller skadekompenserande åtgärder än de som anges i avtalet. I avtalets § 8 framgår att hemställan om att miljödomstolen ska avgöra frågan om Stornorrfors inverkan på allmänt och enskilt fiske uppströms Stornorrfors ska inges till domstolen senast fyra månader efter det att parterna underrättats om styrgruppens ställningstagande rörande beslut om vilken/vilka åtgärder som ska utföras, eller i samband med domstolens slutliga avgörande av fråga enligt § 4.2.

Omständigheterna före avtalets ingående I denna del har följande framkommit. Avsiktsförklaringens lydelse i fråga om möjligheten till hänskjutande överensstämmer med det slutliga avtalet.

Vid muntlig förberedelse den 7 maj 2008 anförde att det som man inte kommit överens om ännu var vilken prövning som skulle vara kvar i domstolen när första steget skriver man av ersättningsfrågorna i det enskilda fisket och minimitappningsfrågan står öppen på visst sätt. När frågan är lanserad får man eventuellt hänskjuta frågan om det här ska genomföras eller om man ska minimitappa

Vattenfall har tillsatt en internationell expertgrupp som ska göra en utvärdering av förutsättningar för en uppvandring dels i den gamla älvfåran och dels i en ny fiskväg i anslutning till tunnelutloppet. Utifrån deras förslag ska parterna ha möjlighet att bestämma sig för vilken åtgärd man rekommenderar. Kan man i det läget inte enas har parterna möjlighet att hänskjuta frågan till domstolen. Det är här vi egentligen har fastnat därför att det är svårt att beskriva de här förutsättningarna, hur läget ska vara när man har rätt

Sid 36 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

finansieringen. Den andra frågan som är minst lika viktig är ramen för den prövning som domstolen ska göra och om det är så att man inte kommer fram till åtgärder som kan geno

som genomföras. Vi har försökt att få in en passus där det är möjligt att part kan begära prövning om åtgärderna motsvarar i huvudsak en ökad minimitappning. Här återstår en del frågeställningar. Vem är part? Vem kan begära prövningen? Prövningens

åtgärderna och göra en bedömning hur effektiva åtgärderna blir. Styrgruppen för det stora projektet ska sedan besluta i den frågan. I det skedet, när expertgruppen bedömt att det är den här nivån vi kommer att få med de här åtgärderna, ska part ha möjlighet att underställa denna fråga till domstolen om det här är i paritet med en ökad minimitap

I det cirkulär som skickade ut till sina huvudmän i september 2008 beskrev han förlikningsavtalet och att det varit särskilt svårt att finna lösning bl.a. avseende fråga om möjligheten att kunna kräva minimitappning istället för genomförande av expertgruppens förslag. Han beskrev att enligt det slutgiltiga förslaget kan frågan hanteras inom ramen för det pågående vattenmålet och att kommunerna och Kammarkollegiet accepterat förslaget. Vidare beskrev han att det förelåg osäkerheter kring finansieringen för olika åtgärder, men att eftersom de hade ett påtryckningsmedel i form av möjlighet att föra process om minimitappning om de inte tyckte att expertgruppens förslag var acceptabelt bedömde han att det framförhandlade avtalet var tillräckligt betryggande.

Vid huvudförhandling den 28 oktober 2008 hade parterna undertecknat förlikningsavtalet. Av protokollet från huvudförhandlingen framgår att Vindelälvskommunerna sina förslag då det finns en möjlighet att acceptera förslagen eller ta upp frågan till prövning av

Sid 37 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

att ta ställning till de föreslagna åtgärderna. Om de accepteras kommer yrkanden återkallas och saken om det allmänna fisket kommer att avslutas. Om åtgärderna inte förslag ska utvärderas får de ta ställning till om de anser att de föreslagna åtgärderna är

Av förhören vid nu aktuell huvudförhandling med , , och framgår att samtliga varit av uppfattningen att möjligheten att föra talan om minimitappning skulle kvarstå som en säkerhetsventil om de inte var nöjda med den åtgärd som beslutades.

Parternas beteende efter avtalets ingående Det kan noteras att varken Kammarkollegiet, Vindelälvskommunerna eller huvudmän har återkallat sina respektive yrkanden i minimitappningsfrågan efter att avtalet stadfästes. De har inte heller framställt någon invändning mot de åtgärder som företagits inom ramen för förlikningsavtalet.

Domstolens bedömning Mot bakgrund av domstolens slutsats ovan om möjligheten för enskilda fiskerättsägare i Vindelälven att föra talan i fråga om vattenhushållningsbestämmelser krävs, för att de ska kunna få yrkanden om minimitappning prövade av domstolen inom ramen för aktuellt mål, att det kan ske efter hänskjutande av fråga till domstolen. Detta eftersom det enligt avtalet är det enda sättet att få fråga prövad av mark- och miljödomstolen.

Sett till avtalet i sin helhet kan domstolen konstatera att intentionen var att vattenhushållningen skulle vara oförändrad i förhållande till vad som gällde vid avtalets tecknande och att § 6 innebar att Kammarkollegiet, sakägarna och Vindelälvskommunerna åtog sig att återkalla de yrkanden om minimitappning som förelåg vid avtalets tecknande och inte framställa nya sådana yrkanden som inte överensstämde med de gällande provisoriska föreskrifterna. Detta talar för att fråga om minimitappning inte kan tas upp till prövning vid ett hänskjutande, utan att det domstolen har att avgöra är om beslutad åtgärd kan anses vara lika effektiv som en

Sid 38 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

ökad minimitappning. Skrivningen om att Kammarkollegiets möjlighet att ansöka om omprövning skulle kvarstå tyder enligt domstolen också på att dess möjlighet att föra talan om minimitappning inom ramen för aktuellt mål skulle inskränkas. Av förhöret med har framkommit att det fördes diskussioner om Kammarkollegiets möjlighet att driva frågan vid en omprövning skulle vara tillräckligt, vilket sakägarna dock inte tyckte.

Det som framgår av avtalets § 8 om hemställan om målets avslutande tyder på att domstolen vid sin prövning av ett hänskjutande inte enbart har att ta ställning till om den beslutade åtgärden motsvarar en ökad minimitappning. Detta eftersom det inte finns någon reglering i avtalet om hur domstolens beslut ska vara styrande vid det fortsatta arbetet efter domstolens ställningstagande. Snarare tyder skrivningen i § 8 på att domstolen vid sin prövning har att besluta om det är en ökad minimitappning eller den beslutade åtgärden som ska vidtas utifrån vad som bedöms som mest effektivt för att målet därefter ska kunna avslutas.

Även omständigheterna före avtalets ingående talar för att avtalet ger möjlighet för i vart fall Vindelälvskommunerna och huvudmän att föra talan om minimitappning vid hänskjutande av fråga till domstolen. Ramen för domstolens prövning i den situation som nu uppkommit var inte tydlig vid tidpunkten för den muntliga förberedelsen i maj 2008, utan det var en fråga som parterna skulle fortsätta att diskutera. I samband med huvudförhandlingen den 28 oktober 2008 uttryckte såväl som företrädare för Vindelälvskommunerna att deras uppfattning var att fråga om minimitappning kunde tas upp av domstolen. Av vad som framgår av protokollet från huvudförhandlingen framställdes ingen invändning mot det.

Det har vid avtalets ingående varit tydligt att Vindelälvskommunerna och huvudmäns avsikt varit att de skulle kunna föra talan i fråga om minimitappning i samband med hänskjutande till domstolen om de bedömde att åtgärderna inte motsvarade en ökad tappning. Vid en samlad helhetsbedömning finner mark- och miljödomstolen därför att omständigheterna före avtalets ingående medför att förlikningsavtalet ger huvudmän och Vindelälvskommunerna rätt att

Sid 39 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

vid hänskjutande till domstolen föra talan om minimitappning. Bestämmelsen om att parterna förbinder sig att återkalla alla yrkanden m.m. medför av samma skäl ingen annan bedömning.

Vad gäller Kammarkollegiet har det som grund för sin inställning anfört att kollegiet inte avtalat bort möjligheten att föra talan om minimitappning och att det är fråga om offentligrättsliga förpliktelser som inte kan avtalas bort. Vattenfall har anfört att staten kan ingå avtal och att Kammarkollegiet således är bunden av åtagande i avtalet.

Till skillnad från vad som gäller de sakägare som för talan i fråga om ersättning för skada på enskilt fiske kan avtal inte träffas avseende de indispositiva frågorna om vattenhushållningsbestämmelser. Fråga är om § 6 i avtalet ändå utgör en inskränkning i Kammarkollegiets rätt att föra talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen enligt 22 kap 6 § miljöbalken.

Det finns inte någon generell rättslig regel som ger så kallade processavtal processhindrande verkan med innebörden att domstolen ska avvisa en talan som väcks i strid med ett sådant avtalsvillkor mellan parterna. Det finns enbart vissa särskilt angivna situationer där avtal ges processhindrande verkan eller utesluter en viss domstols behörighet i ett särskilt fall 49 kap. 2 § rättegångsbalken respektive 10 kap. 16 § rättegångsbalken. Dessa bestämmelser gäller i fall där förlikning om saken är tillåten (se t.ex. rättsfallet NJA 2013 s. 1017). I fall då avtalet inte omfattas av dessa bestämmelser har dock avtal där en part frånsäger sig rätten till domstolsprövning utan att ange ett alternativ till densamma, inte ansetts vara bindande. Frågan om vattenhushållningsbestämmelser är indispositiv och det aktuella villkoret är inte sådant som avses i 49 kap. 2 § eller 10 kap. 16 § rättegångsbalken. Mark- och miljödomstolen bedömer därför att det aktuella avtalet inte medför någon inskränkning i Kammarkollegiets talerätt enligt 22 kap. 6 § miljöbalken.

Sammanfattningsvis ska Vattenfalls samtliga yrkanden om avvisning avslås, förutom beträffande enligt vad som framgått tidigare.

Sid 40 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

Vittnesersättning Vad avser ersättning för vittnesbevisning anförde Vindelälvskommunerna de skulle återkomma med ersättningsanspråk vid inlämnande av kostnadsräkning i målet. har för sin inställelse yrkat ersättning med 14 499 kr varav 10 266 kr avser ersättning för förberedelse inför huvudförhandlingen samt inställelse och 4 233 kr avser hotell- och resekostnader. Vad gäller ersättning för förberedelse och inställelse har angetts att de fördelar sig med halva beloppet för respektive kostnadspost.

Av 36 kap. 24 § rättegångsbalken följer att ett vittne har rätt till ersättning för nödvändiga kostnader för resa, uppehälle och tidsspillan efter vad rätten bedömer skäligt. Vidare kan vittne få ersättning för att ha upplivat sin kunskap om vad vittnesförhöret ska gälla eller för att vittnet på parts begäran verkställt besiktning eller liknande. För själva vittnesmålet utgår ingen ersättning och stort avseende ska vid ersättningens bestämmande fästas vid partens uppfattning rörande ersättningens skälighet (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, [2022, version 93, JUNO], kommentaren till 36 kap. 24 §).

Mark- och miljödomstolen bedömer kostnad för resa och uppehälle som skälig. Vad gäller kostnad för förberedelse och inställelse vid förhöret bedömer domstolen att ersättningen ska bestämmas till skäliga 5 000 kr. Ersättningen för inställelse fastställs således till totalt 9 233 kr.

åberopades som vittne av såväl Vindelälvskommunerna som av huvudmän. De har kommit överens om att ersättningen till vittnet ska utges av Vindelälvskommunerna.

Rättegångskostnader Kammarkollegiet Kammarkollegiet har yrkat ersättning för rättegångskostnader i målet med 238 662 kr varav 181 440 kr avser arbete, 16 000 kr avser tidsspillan och 41 222 kr avser utlägg. Av det totala beloppet avser 45 572 kr det nu aktuella hänskjutandet (33 400 kr arbete,

Sid 41 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

5 200 kr tidsspillan och 6 972 kr utlägg). Kammarkollegiet har i fråga om ersättning för rättegångskostnader anfört i huvudsak följande.

Den senaste registrerade inbetalningen till Kammarkollegiet avseende ersättning för rättegångskostnader i målet gjordes den 8 maj 2009. Nu aktuellt ersättningsanspråk avser tiden därefter (9 maj 2009 till och med 14 mars 2023). Kammarkollegiet ska enligt 22 kap. 6 § miljöbalken föra talan i ansökningsmål som det nu aktuella för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. Enligt 25 kap. 2 § miljöbalken ska sökanden i ansökningsmål svara för sina egna och motparternas rättegångskostnader vid mark- och miljödomstolen. Prövningen i första instans fortgår fortfarande. Kollegiet har som motpart således rätt till ersättning för rättegångskostnader i målet.

Vattenfall har bemött ersättningsanspråket med i huvudsak följande. Kammarkollegiet har skrivit under både avsiktsförklaringen april 2007 och det slutliga förlikningsavtalet under oktober 2008. Kammarkollegiet är bundet av avtalet, vilket framgår såväl av att Kammarkollegiet skrivit under avtalet som att Kammarkollegiet deltagit i förlikningsavtalets styrgrupp samt yrkar ersättning för förlikningsarbetet vilket endast kan ske med grund i avtalet. Kammarkollegiet har i sin egenskap av part i avtalet hänskjutit fråga till mark- och miljödomstolen. Vattenfall har förbundit sig att betala ersättning till det arbete parterna i avtalet utför i samband med förlikningsavtalet och dess tillämpning, se § 4.2 i förlikningsavtalet, främst stycke sju. Kammarkollegiet är part och därigenom bundet av förlikningsavtalet, varför Vattenfall har att utge ersättning för det arbete som Kammarkollegiet utfört i förlikningsarbetet, främst

Kammarkollegiet kan inte yrka ersättning för kostnader för arbetet med hänskjutandet, 45 575 kr, då slutlig uppgörelse träffats om skadereglering på Stornorrfors inverkan i Vindelälven genom avtal. Rättegångskostnaderna ska utges för de kostnader som varit skäligen påkallade för att tillvarata parts rätt. Talan i strid med ingånget avtal kan inte vara att anse som skäligen påkallat för att tillvarata parts rätt. Grunderna för bestridandet av kostnaderna för hänskjutandet är följande: 1. Vattenfall har fullgjort de åtaganden som följer av avtalet.

Sid 42 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

2Kammarkollegiet har hänskjutit frågan om föreslagna, i styrgruppen godkända och därefter utförda åtgärder, långt efter det att åtgärderna presenterats för och bestämts av styrgruppen samt utförts. Kammarkollegiet har löpande deltagit i styrgruppens arbete och därigenom kontinuerligt varit underrättad om föreslagna, beslutade och utförda åtgärder. Kammarkollegiet har hänskjutit frågan långt efter den i avtalet angivna tidsfristen för hänskjutande löpt ut. 3. Av såväl avsiktsförklaringens som förlikningsavtalets klara ordalydelse är inte yrkanden om ökad minimitappning ett avtalat alternativ enligt förlikningsavtalet. Kammarkollegiet har därför varit förhindrade att hänskjuta fråga om ökad minimitappning till mark- och miljödomstolens avgörande. Ersättning ska därför inte utgå för en talan som inte kan framställas.

Domstolens bedömning Av 25 kap. 2 § miljöbalken följer att sökanden i ansökningsmål om vattenverksamhet ska svara för sina egna och motparternas kostnader vid mark- och miljödomstolen om målet inte handläggs som stämningsmål. Vilka kostnadsposter som motparten kan få ersättning för framgår av 18 kap. 8 § rättegångsbalken. Det gäller kostnad för att förbereda rättegången och att föra talan samt arvode till ombud och tekniska och andra biträden. Som allmän förutsättning gäller att kostnaden ska ha varit skäligen påkallad för att tillvarata partens rätt i processen. Sökandens motpart har också rätt till ersättning för eget arbete och tidspillan med anledning av rättegången.

Vattenfall har medgett att utge ersättning för rättegångskostnad med 193 087 kr avseende arbete som Kammarkollegiet utfört i förlikningsarbetet och ska därför åläggas att utge ersättning i enlighet med sitt medgivande.

Mark- och miljödomstolen har vidare kommit fram till att Kammarkollegiet har rätt att hänskjuta fråga enligt förlikningsavtalet och att framställa yrkande om minimitappning. Kammarkollegiets ersättningsyrkande i denna del bedöms som skäligt. Vattenfall ska således utge ersättning för rättegångskostnader till Kammarkollegiet med yrkat belopp för tiden den 9 maj 2009 till den 14 mars 2023.

Sid 43 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

Vindelälvskommunerna Vindelälvskommunerna har yrkat ersättning för rättegångskostnader för perioden den 5 december 2022 till den 14 mars 2023 med 251 772 kr varav 178 000 kr avser ombudsarvode, 8 919 kr avser ombudets utlägg, 10 266 kr avser arvode till vittnet , 4 233 kr avser vittnets hotell- och resekostnader och 50 354 kr avser mervärdesskatt. Kommunerna har i denna del anfört i huvudsak följande. Det föreligger förutsättningar för att utge ersättning för rättegångskostnader till kommunerna. Vattenfalls avvisningsyrkande gentemot kommunerna ska inte vinna bifall. Möjligheterna att hänskjuta finns alltjämt kvar och redan av den anledningen ska kommunerna tillerkännas ersättning. Dessutom är kommunerna företrädare för det allmännas intressen och även av det skälet kan rättegångskostnader utges. Yrkanden om ökad minimitappning som ska prövas i målet om hänskjutande sker. Vad gäller ersättningen i den del den avser kommunernas kostnad för vittnet inställelse har kommunerna anfört att nödgats gå igenom sina handlingar och att han närmast är att jämställas med sakkunnigt vittne varför kommunerna ska tillerkännas full ersättning för hans medverkan.

Vattenfall har motsatt sig att utge ersättning för rättegångskostnader och har anfört i huvudsak följande. Kommunerna har varit sakägare i målet dels i egenskap av företrädare för allmänt intresse, dels i egenskap av fastighetsägare. Kommunerna har skrivit under både avsiktsförklaringen i april 2007 och det slutliga förlikningsavtalet under oktober 2008. Kommunerna är bundna av ingånget avtal. Kommunerna kan inte yrka ersättning för kostnader då slutlig uppgörelse träffats om skadereglering på Stornorrfors inverkan i Vindelälven. Grunderna härför är följande: 1. Vattenfall har fullgjort de åtaganden som följer av avtalet. 2. Kommunerna har hänskjutit frågan om föreslagna, i styrgruppen godkända och därefter utförda åtgärder, långt efter det att åtgärderna presenterats för och bestämts av styrgruppen samt utförts. Detta är långt efter den i avtalet angivna tidsfristen för hänskjutande gått ut. 3. Av såväl avsiktsförklaringens som förlikningsavtalets klara ordalydelse är inte yrkanden om ökad minimitappning ett avtalat alternativ enligt förlikningsavtalet. Kommunerna har därför varit förhindrade att hänskjuta fråga till mark- och

Sid 44 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

miljödomstolens avgörande. Ersättning ska därför inte utgå för en talan som inte kan framställas.

Domstolens bedömning Mark- och miljödomstolen har kommit fram till att Vindelälvskommunerna har rätt att hänskjuta fråga enligt förlikningsavtalet och att framställa yrkande om minimitappning. Mark- och miljödomstolen bedömer Vindelälvskommunernas ersättningsyrkande avseende ombudsarvode och ombudets hotell- och resekostnader som skäligt.

Parts kostnad för vittnesbevisning kan i förhållande till motparten göras gällande som en rättegångskostnad enligt bestämmelserna i 18 kap. 8 §. Den part som åberopat vittnet kan inte i förhållande till motparten få högre belopp än det rätten fastställt i ersättning till vittnet som en ersättningsgill rättegångskostnad (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, [2022, version 93, JUNO], kommentaren till 36 kap. 24 §). Beträffande partssakkunniga hindrar inte rättens beslut om ersättning för inställelse att parten kan få ersättning för rättegångskostnad avseende kostnad för den partssakkunniges arbete (se Borgström, Rättegångsbalk [1942:740] 36 kap. 24 §, Lexino 2021-06-25 [JUNO]).

Mark- och miljödomstolen bedömer att inte kan anses vara sakkunnigt vittne och att ersättning för Vindelälvskommunernas rättegångskostnad i denna del ska bestämmas i enlighet med vad domstolen har fastställt i ersättning till honom.

Vattenfall ska således utge ersättning för rättegångskostnader till Vindelälvskommunerna med totalt 245 190 kr (178 000+8 919+9 233+49 038) för tiden den 5 december 2022 till den 14 mars 2023. huvudmän huvudmän har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i målet med 918 429 kr (477 073 +441 356) varav 692 400 kr (363 000+329 400) utgör ombudsarvode, 13 408 kr (6 851+6 557) utgör ombudets utlägg, 28 936 kr (11 808 +17 128) utgör ombudets tidsspillan och 183 686 kr (95 415+88 271) utgör

Sid 45 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

mervärdesskatt. Ersättningen avser perioden från den 1 februari 2022 till den 14 mars 2023 (se aktbilagorna 2174 och 2242). huvudmän har i denna del anfört i huvudsak följande. Arbete med den hänskjutna frågan respektive frågan om minimitappning inte kan särskiljas men i den mån det blir aktuellt med fördelning får ersättningen fördelas med 50 procent på vardera frågan. Utlägg och tidsspillan har uppkommit redan om en av frågorna är ersättningsgilla varför kostnaderna för dessa inte bör fördelas oavsett om endera frågan avvisas. Målet inte är avslutat i hänskjutandefrågan och inte heller i minimitappningsfrågan, i vilka båda frågor de ska anses ha talerätt. Sakägare i Obbola framställde yrkanden om minimitappning år 2006 och yrkandet har inte återkallats.

Vattenfall har motsatt sig att utge ersättning för rättegångskostnader och har anfört i huvudsak följande. De enskilda sakägarna har både skrivit under avsiktsförklaringen april 2007 och det slutliga förlikningsavtalet under oktober 2008. De enskilda sakägarna är bundna av ingånget avtal. Enskilda sakägare kan inte yrka ersättning för kostnader då slutlig uppgörelse träffats om skadereglering på Stornorrfors inverkan i Vindelälven. Grunderna härför är följande: Miljödomstolen fastställde genom dom den 19 december 2008, stadfäst förlikningsavtalet som ersättning för de skador på enskilt fiske som uppkommit uppströms dämningsområdet i Vindelälven. Domen har vunnit laga kraft. Det innebär att alla enskilda sakägare i Vindelälven är bundna av domens rättskraft. Enskilda fastighetsägare eller rättighetshavare vid Vindelälven är inte att anse som sakägare beträffande det allmänna fisket eller vattenhushållningen för landskapsvård. Vattenfall har fullgjort de åtaganden som följer av avtalet. Enskilda har hänskjutit frågan om föreslagna, i styrgruppen godkända och slutligen utförda åtgärder långt efter det att de var uppe till avgörande i styrgruppen. Detta är långt efter den i avtalet angivna tidsfristen för hänskjutande löpt ut. Sakägarna i Vindelälven har kontinuerligt varit representerade då deltagare från Vindelälvens fiskeråd varit en av medlemmarna i styrgruppen. Till det kommer att huvudprojektledaren S W närvarit på i princip alla styr- och arbetsgruppsmöten.

Sid 46 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

4Av såväl avsiktsförklaringens som förlikningsavtalets klara ordalydelse är inte yrkanden om ökad minimitappning ett avtalat alternativ enligt förlikningsavtalet. Någon rätt till yrkanden utöver det stadfästa förlikningsavtalet finns inte. Den säkerhetsventil som följer av lag men som för tydlighets skull även angivits i avtalet, Kammarkollegiets ovillkorliga rätt att ompröva, återfinns i sista stycket i § 4.2 i avtalet. 5. Sakägarna i Obbola kan inte hänskjuta frågan om Stornorrfors inverkan på vattenhushållningen då avtal med Obbola ingåtts som slutligt löst frågan om Stornorrfors inverkan på fiket i Obbola. Avtalet är ingivet i målet.

Av ovan nämna skäl har inte de enskildas fastighetsägarna i Vindelälven, eller rättighetshavare i Obbola nu rätt till ersättning för rättegångskostnader i målet om Stornorrfors kraftstation.

Avseende ersättning för perioden februari-november 2022 har Vattenfall anfört att om domstolen skulle finna att några eller alla av huvudmän är sakägare har Vattenfall inget att erinra mot skäligheten av yrkat belopp för rättegångskostnader när kostnadsposterna för dessa tydligt pekats ut i ingiven kostnadsräkning. Något belopp har inte vitsordats då det inte klargjorts i vilken omfattning räkningen berör nedströmsintressen.

Domstolens bedömning Mark- och miljödomstolen har kommit fram till att de av huvudmän som är fiskerättsägare i Vindelälven och som var part i förlikningsavtalet har rätt att hänskjuta fråga enligt avtalet och att framställa yrkande om minimitappning. Domstolen bedömer därför att de har rätt till ersättning för rättegångskostnader i målet. Vad avser de fiskerättsägare i Vindelälven som inte var part i förlikningsavtalet har de inte rätt att föra talan i fråga om minimitappning och har således inte heller rätt till ersättning för rättegångskostnader i målet. Rättegångskostnader för fiskerätts-arrendatorer i Obbola fastställs inte inom ramen för detta beslut.

Med beaktande av vad som ovan anförts har domstolen att ta ställning till om kostnaderna varit skäligen påkallade för tillvaratagande av rätten för de parter som har

Sid 47 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

bedömts ha rätt till ersättning för rättegångskostnader. Mark- och miljödomstolen bedömer att den begärda ersättningen avseende ombudets utlägg och tidsspillan är skälig. Vad gäller ersättning för ombudsarvode gör mark- och miljödomstolen följande bedömning.

Mark- och miljödomstolen har att bedöma skälig ersättning för de sakägare med talerätt som omfattas av beslutet utifrån den kostnadsräkning som lämnats in. Någon särskild fördelning av kostnaderna för ombudet mellan sakägarna har dock inte angetts och det kan därför inte fastställas vilken del av ersättningen som avser arbete för de sakägare som enligt ovan inte omfattas av det här ersättningsbeslutet.

Kostnaden för ombudsarvode ska inte i första hand bestämmas efter nedlagd tid. Sådan ersättning ska bestämmas med hänsyn till bl.a. målets beskaffenhet och omfattning samt till den omsorg och skicklighet med vilken arbetet utfört (jfr rättsfallet NJA 1997 s. 854).

Av den senare kostnadsräkningen framgår att kontakt med de huvudmän som företräder främst avser . Det kan här noteras att företräder sig själv i målet. Vid huvudförhandlingen framkom att , som av uppgavs vara sakägare, inte längre var det. Detta har lett till att det uppkommit fråga om hur många av huvudmän som är sakägare i dagsläget. Att under lång tid vara ombud för ett så stort antal personer som är fallet för i aktuellt mål ställer stora krav på att hålla sig uppdaterad i fråga om deras sakägarskap.

Mark- och miljödomstolen ifrågasätter inte att lagt ner den tid som anges i kostnadsräkningen, men bedömer mot bakgrund av målets svårighetsgrad och omfattning att all nedlagd tid inte varit påkallad för tillvaratagande av parternas rätt. Hänsyn ska även tas till en av huvudmän bedömts inte ha talerätt samt att några av dem inte omfattas av det aktuella beslutet, även om ombudskostnaden i denna del torde vara förhållandevis begränsad sett till det stora antalet personer som företräder i målet. Mot denna bakgrund och med beaktande i någon mån

Sid 48 UMEÅ TINGSRÄTT BESLUT M 305-99 Mark- och miljödomstolen

även av den omsorg med vilken arbetet utförts bedömer domstolen att ett skäligt arvode för arbete uppgår till 400 000 kr exklusive mervärdesskatt. På ersättningen ska mervärdesskatt utgå.

Vattenfall ska alltså som ersättning för rättegångskostnader till huvudmän betala 552 918 kr (400 000+13 408+28 926+110 584) för tiden den 1 februari 2022 till den 14 mars 2023.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (MMD-11) Överklagande senast den 7 juni 2023.

Emma Granberg Jonas Öhlund I domstolens avgörande har rådmännen Emma Granberg (ordförande) och Jonas Öhlund deltagit.

Hur man överklagar MMD-11

SVEA HOVRÄTT Partsbilaga Mål nr ÖM 18349-25 060403

SVEA HOVRÄTT Partsbilaga Mål nr ÖM 18349-25 060403

SVEA HOVRÄTT Partsbilaga Mål nr ÖM 18349-25 060403

SVEA HOVRÄTT Partsbilaga Mål nr ÖM 18349-25 060403

SVEA HOVRÄTT Partsbilaga Mål nr ÖM 18349-25 060403

SVEA HOVRÄTT Partsbilaga Mål nr ÖM 18349-25 060403

SVEA HOVRÄTT Partsbilaga Mål nr ÖM 18349-25 060403