MÖD 2004:34
Talerätt för enskild sakägare i fråga som avser kompensationsåtgärder för skador på allmänt fiske enligt vattenlagen.-----Miljööverdomstolen har i ett mål om kompensationsåtgärder för skada på allmänt fiske enligt 1918 års vattenlag (ÄVL) uttalat att bestämmelsen i 35 kap. 1 mom. ÄVL uttömmande reglerar frågan om rätten att föra talan för allmänna intressen, dvs. Kammarkollegiet och berörd kommun. Talan från en samfällighetsförening och enskilda har avvisats.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Umeå tingsrätts, miljödomstolen, beslut meddelat vid huvudförhandling
2002-11-11 i mål nr M 104-99
KLAGANDE
1. Sävast samfällighetsförening, c/o GH
2. MG
Uppgivet ombud
Advokaten NR
MOTPART
Vattenfall AB, 162 87 STOCKHOLM
Ombud
Advokaten EA
SAKEN
Avvisade yrkanden i mål om skada på allmänt fiske (lax och havsöring) i Luleälven
MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT
1. Miljööverdomstolen avslår överklagandena.
2. Sävast samfällighetsförenings, MGs och Vattenfall AB:s yrkanden om rättegångskostnader ogillas.
_____________________
BAKGRUND
Miljödomstolen höll den 11 – den 12 november 2002 huvudförhandling i målet. Då behandlades återstående frågor om skada på allmänt fiske i Luleälven. De frågor som togs upp avsåg lax och havsöring. Sävast samfällighetsförening och MG (Rinanders huvudmän) hade anmält hinder mot huvudförhandlingen, men miljödomstolen ansåg att det inte fanns något hinder (aktsida 8221). Samtidigt avvisade miljödomstolen de yrkanden som hade framställts av Rinanders huvudmän. Som skäl för det beslutet angav domstolen att de ej hade talerätt beträffande kompensationsåtgärder för det allmänna fisket.
YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Rinanders huvudmän har yrkat att Miljööverdomstolen tillåter en prövning av deras yrkanden och visar målet tillbaka till miljödomstolen för erforderlig handläggning.
Vattenfall AB har bestritt ändring.
Parterna har fordrat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.
Miljööverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.
UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Parterna har anfört i huvudsak följande.
Rinanders huvudmän
Frågan rör talerätten för enskilda sakägare som för en väsentligen likartad talan som företrädarna för det allmänna fisket, dvs. i detta fall ett yrkande om utsättning av en större myckenhet laxsmolt än vad Vattenfall har medgett. När utsättningar avser att kompensera såväl allmänt som enskilt fiske brukar frågorna behandlas samtidigt utan någon invändning från sökandeparten. Bland annat är ju processmaterialet detsamma. De kommer att vidhålla utsättningsyrkandet i den kommande hanteringen i miljödomstolen rörande exakt samma fråga med den skillnaden att den då betecknas som enskilt fiske.
För prövningen gäller 1918 års vattenlag. Enligt stadgad rättspraxis har gällt att enskilda sakägare har rätt att föra talan som går ut på att sökanden skall åläggas att utföra åtgärder. Det innebär att en enskild sakägare har rätt att framställa yrkanden till förmån också för andra intressen, såväl enskilda som allmänna. Avgörande för rätten att föra talan är att åtgärden kompenserar sakägarens fastighetsanknutna intresse. Frågan om storleken på utsättningarna rör deras rätt i högsta grad av det enkla skälet att minskade utsättningar ger minskade fångster för dem, och därmed påverkar utsättningarnas storlek värdet på deras fastigheter. De bedömer att stora utsättningar är av högre värde för deras fastigheter än den eventuellt återstående kompensation som skall ske enligt 9 kap. 1 § vattenlagen. I ett mål om tillstånd att anlägga Bodens kraftstation har någon avgränsning inte gjorts mellan enskilt och allmänt fiske.
Även om miljödomstolen i sin kungörelse till huvudförhandling den 11 november 2002 angav att förhandlingen endast skulle avse frågan om allmänt fiske, berörde frågan enskilda intressen i hög grad. Talerätten kan inte avgränsas genom kungörelsen, utan avgörande måste vara det reella i den fråga som behandlas vid huvudförhandlingen.
Vattenfall
Frågan är om Rinanders huvudmän har rätt att föra talan om det allmänna fisket. För att de skall ha denna rätt krävs att de är sakägare.
MG är lagfaren ägare till fastigheten X 1:2. Av den fiskerättsutredning som Vattenfall gett in framgår det att fastigheten är delägare i Lövuddens skifteslag. Det framgår också att Lövuddens skifteslag och fastigheten saknar rätt till fiske efter lax och havsöring i Luleälv. Redan av denna anledning saknar MG talerätt och talan skall därför avvisas även på den grunden. Talan är vidare onödigt väckt.
Talerätt för samfällighetsföreningen förutsätter att den har behörighet att föra delägarna i Sävast skifteslags talan i målet. Saknas sådan behörighet skall föreningens talan avvisas, och talan är onödigt väckt.
I vattenmål görs det skillnad mellan enskilda och allmänna intressen, och det allmänna fisket är ett allmänt intresse. Vad gäller enskilda intressen är talerätten knuten till skador på den egna fastigheten. Avseende allmänna intressen är läget emellertid annorlunda. Domstolen skall bevaka allmänna intressen inom ramen för sin officialprövning. Kammarkollegiet och i förekommande fall kommuner är exklusiv företrädare för allmänna intressen enligt vattenlagarna.
Rinanders huvudmän framför att de bedömer att stora utsättningar av smolt är av högre värde för deras fastigheter än den eventuellt återstående kompensation som skall ske enligt vattenlagen. Påpekas bör då att det allmänna fisket är ett allmänt intresse och i detta intresse inryms inte vattenföretagets påverkan på enskilda fastigheter. Lagstiftaren har också tydligt uttryckt detta genom att införa 9 kap. 1 § vattenlagen. Den talan som förs av Rinanders huvudmän ryms således inte inom det allmänna intresset. I stället är de hänvisade till den kompensation som utgår enligt 9 kap. 1 § vattenlagen.
Det finns inga sakskäl eller övriga särskilda omständigheter som skulle föranleda att talerätt beviljades. Istället framstår frågan huruvida Rinanders huvudmän har talerätt eller inte som ointressant ur saksynpunkt, eftersom syftet med deras talan är att ansluta sig till Fiskeriverkets förslag om smoltutsättningarnas storlek. Det saknas därför intresse för dem att föra talan i fråga om det allmänna fisket i Luleälven.
Rinanders huvudmän har genmält följande.
Vattenfall har först i Miljööverdomstolen framfört invändning om den fastigheten X 1:2 tillkommande rätten att fiska efter lax eller havsöring. Den fastighetsrättsliga bakgrunden är i och för sig invecklad. Denna fråga bör bli föremål för behandling innan sakfrågan prövas. Vattenfall har framställt invändningen för sent. Frågan bör i första hand prövas av miljödomstolen.
Samfällighetsföreningen har i sin första skrift efter kungörelsen pekat på att det åligger sökanden att ange till vem sökanden anser att ersättningar skall betalas. I dom 1985 rörande rensningar vid Strömskatan tillerkändes samfällighetsföreningen viss ersättning. Därtill har Vattenfall självt i sakägarförteckning ingiven till miljödomstolen 2002 angivit föreningen som sakägare. Det samfällda fisket inom Sävast skifteslag liksom fristående laxfisken har satts under föreningsförvaltning. Föreningen har därför talerätt.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL
Miljödomstolen har delat upp målet så att frågan om kompensation för skador på det allmänna fisket beträffande lax- och havsöringsreproduktion behandlats separat. Därefter har behandlats frågan om kompensation för skador på det allmänna fisket beträffande sikreproduktion. Kompensation för skador på enskilt fiske kvarstår att behandla.
Materialet i målet är omfångsrikt och avser ett stort antal frågeställningar. Miljööverdomstolen anser därför att det har varit lämpligt att dela upp målet på det sätt som miljödomstolen har gjort och att således inte ta upp det enskilda fisket i detta skede.
Den fråga som Miljööverdomstolen nu har att ta ställning till är om Rinanders huvudmän har talerätt beträffande den del av målet som avser kompensationsåtgärder för skada på det allmänna fisket och som tar sikte på reproduktionen av lax och havsöring.
Frågan om kompensation för skador på lax och havsöring har varit uppskjuten sedan 1950-talet. Av 6 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken jämförd med 4 § lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291) följer att frågan om talerätt för enskilda skall bedömas med tillämpning av vattenlagen (1918:523), ÄVL. Enligt 11 kap. 35 § 1 mom första stycket ÄVL har kammarkollegiet, där det prövas nödigt, att föra talan för de allmänna intressen, som kunna vara i fråga. Av 3 mom första stycket samma paragraf framgår att även kommun må föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten.
Enligt Miljööverdomstolens mening skall 11 kap. 35 § ÄVL uppfattas som en uttömmande reglering av rätten att föra talan för allmänna intressen. Enskilda sakägare har därmed inte någon rätt att föra talan om kompensation för skada på ett allmänt intresse. Rinanders huvudmän saknar därmed talerätt beträffande den del av målet som avser skada på det allmänna fisket, vilket var det enda som behandlades vid huvudförhandlingen den 11 - den 12 november 2002. Miljödomstolens beslut att inte ställa in huvudförhandlingen och att avvisa de av Rinanders huvudmän framställda yrkandena har därför varit riktigt.
Vid denna bedömning skall överklagandet avslås. Därmed saknas det skäl att pröva de övriga invändningar om talerätt som har framställts av Vattenfall.
Såväl Rinanders huvudmän som Vattenfall har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen. Av 11 kap. 106 § femte stycket ÄVL följer att, vid denna utgång i målet, såväl Rinanders huvudmän som Vattenfall saknar rätt till ersättning för sina kostnader. Yrkandena om ersättning för rättegångskostnader skall därför ogillas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga A
Överklagande senast 2004-07-22
I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Gudmund Toijer, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Henrik Runeson, referent, och hovrättsassessorn Christina Kroon. Enhälligt.
_________________________
BILAGA A
UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, BESLUT
DOMSTOLEN
Chefsrådmannen Bertil Bondesson, assessorn Pia Sandeskog Grankvist, miljöråden Börje Harju och Lena Nilsson samt de sakkunniga ledamöterna Karl-Erik Isaksson och Anna-Lena Löfgren
PROTOKOLLFÖRARE
Domstolssekreteraren Britt-Marie Granberg
SÖKANDE
Vattenfall AB, 162 87 Stockholm
Ombud: Advokaten EA
SAKEN
Återstående frågor angående allmänt fiske av lax och havsöring
_____________
Sammanträdet äger rum i Luleå tingsrätt med början kl. 13.00.
NÄRVARANDE
Sökanden genom advokaten EA biträdd av fiskerikonsulenten XX och ingenjören XX
Kammarkollegiet genom advokatfiskalen XX
Fiskeriverket genom bitr. fiskeriintendent XX, byrådirektör XX, fiskeribiolog XX och fiskeriassistent XX
Sakägare genom advokaterna NR, JG, OW
Övriga närvarande: XX, ägare av fastigheten S 12:39 och XX ägare av fastigheterna U 2:2, 2:7 och 15:37
__________
Transumt
---------------------------------------------------------------------------
Miljödomstolen avkunnar härefter följande
BESLUT
1. Hinder mot huvudförhandling föreligger ej.
2. Domstolen avvisar de yrkanden som framställts av Sävast samfällighetsförening och MG av det skälet att de ej har talerätt beträffande kompensationsåtgärder för det allmänna fisket.
Avvisningsbeslutet kan överklagas senast den 2 december 2002. Överklagande ställs till Miljööverdomstolen och ges in till Umeå tingsrätt, miljödomstolen, Box 138, 901 04 Umeå