M 11143-25

DOMSLUT

1Staten ska till M J betala 7 406 000 kr. På detta belopp ska uppräkning ske med hänsyn till förändringarna i KPI från juni 2021 till dess dom i målet vinner laga kraft. Ersättningen ska betalas inom en månad från att dom i målet vunnit laga kraft. På ersättningen ska ränta betalas enligt 5 § räntelagen från den 24 juni 2021 till dess betalning ska ske samt enligt 6 § räntelagen om betalning sker efter angiven dag.

Sid 2 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 1769-23 Mark- och miljödomstolen 2025-06-25

2Staten ska ersätta M J:s rättegångskostnader med sammanlagt 182 210 kronor, varav 114 410 kronor kr avser ombudsarvode och 67 800 kronor utlägg och andra kostnader. Staten ska betala ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet från dag för dom till dess betalning sker.

Sid 3 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 1769-23 Mark- och miljödomstolen 2025-06-25

BAKGRUND Skogsstyrelsen har med hänvisning till 18 § skogsvårdslagen den 5 maj 2021 i ärende A 32045-202 avslagit M J:s ansökning om tillstånd till avverkning på fastigheten X i Strömsunds kommun. Beslutet har fått laga kraft. M J har till följd av beslutet ansökt om stämning mot staten med yrkande om ersättning. Under målets handläggning har talan justerats på ett sådant sätt att vad som återstår för domstolen att ta ställning till är frågan om vilken värdetidpunkt som ska tillämpas i målet vid beräkning av den ersättning som ska utgå.

YRKANDEN M.M. M J yrkar att staten ska förpliktas att med anledning av Skogs-styrelsens beslut betala intrångsersättning till honom enligt följande: I första hand yrkas att ersättning ska betalas med 7 406 000 kr och: att beloppet ska räknas upp med hänsyn till förändringarna i KPI från juni 2021 till dess dom i målet vinner laga kraft, att ersättningen ska betalas inom en månad från att dom i målet vunnit laga kraft och att ränta på ersättningen ska betalas enligt 5 § räntelagen från den 24 juni 2021 till dess betalning ska ske samt enligt 6 § räntelagen om betalning sker efter angiven dag.

I andra hand yrkas att ersättning ska betalas med 8 406 000 kr och: att beloppet ska räknas upp med hänsyn till förändringarna i KPI från december 2022 till dess dom i målet vinner laga kraft, att ersättningen ska betalas inom en månad från att dom i målet vunnit laga kraft och att ränta på ersättningen ska betalas enligt 5 § räntelagen från den 7 december 2022 till dess betalning ska ske samt enligt 6 § räntelagen om betalning sker efter angiven dag.

M J yrkar också ersättning för sina rättegångskostnader med 182 210 kronor.

M J har till stöd för talan berörande värdetidpunkten, det som är tvistigt i målet, anfört följande.

Sid 4 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 1769-23 Mark- och miljödomstolen 2025-06-25

I och med kärandens justering av yrkanden och de av staten vitsordade beloppen är det som i praktiken återstår att pröva i målet är om tillämplig värdetidpunkt i målet är den 23 juni 2021 eller den 6 december 2022.

M J:s ansökan om tillstånd har lett till två avgöranden som för skilda delområden vid olika tidpunkter och i olika instanser medfört avslag på ansökan med hänvisning till 18 § SVL. Skogsstyrelsen har den 5 maj 2021 beslutat att avslå tillståndsansökan beträffande ett 182,7 ha stort område, men beviljat tillstånd på andra områden med undantag för ytor som måste sparas p.g.a. begränsningarna i största tillåtna hyggesstorlek enligt 18 a § SVL. Besluten har delgetts M J och vann laga kraft gentemot honom den 23 juni 2021. Beslutet om avslag till avverkning på de 182,7 hektaren har endast gått honom emot och det finns ingen annan än han som haft klagorätt mot beslutet.

Beslutet rörande de delområden där Skogsstyrelsen inte avslog ansökan med hänvisning till 18 § SVL överklagades av Naturskyddsföreningen. Överklagandet avvisades inledningsvis av Skogsstyrelsen såsom för sent inkommet då mer än tre veckor passerat från att M J tagit del av beslutet, men avvisningsbeslutet ändrades av Förvaltningsrätten i Härnösand genom en dom den 23 juli 2021 i mål 2697-21 och överklagandet ansågs ha inkommit i rätt tid. Domen fick inte överklagas.

Förvaltningsrätten i Härnösand har härefter i prövningen av saken den 27 september 2022 i mål 3619-21 funnit att tillstånd till avverkningen inte får ges enligt 18 § SVL och upphävt tillståndsbeslutet. Sedan M J överklagat men sedermera återkallat överklagandet vann Förvaltningsrättens avgörande laga kraft den 6 december 2022.

Skogsstyrelsens beslut om tillstånd eller avslag till avverkning vinner laga kraft mot den som inte överklagat beslutet inom tre veckor från delgivning. Skogsstyrelsens beslut var i detta fall delat i den bemärkelsen att ansökan avslogs för ett område medan tillstånd meddelades för ett annat område. M J överklagade själv

Sid 5 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 1769-23 Mark- och miljödomstolen 2025-06-25

inte beslutet, utan accepterade detta. Överklagade gjorde istället Naturskyddsföreningen med hänvisning till bestämmelserna i 16 kap. 13 § miljöbalken.

När överklagandetiden hade löpt ut för M J återstod ingen, varken någon enskild eller någon ideell organisation, som skulle kunna överklaga beslutet med yrkande om att tillstånd istället skulle meddelas på de delområden där ansökan avslagits med hänvisning till 18 § SVL och som är föremål för ersättningstalan nu. Det är svårt att se annat än att beslutet till den del det avser avslag vann laga kraft när M J inte längre kunde överklaga det. Det var då som rådighetsinskränkningen i denna del blev definitiv i förhållande till honom.

Frågan om när ett beslut om tillstånd, avslag eller olika delar i ett blandat beslut från Skogsstyrelsen i fråga om fjällnära skog vinner laga kraft har inte prövats av högre instans tidigare. Frågan om värdetidpunkten vid naturreservatsbeslut har tidigare prövats av HD, som i NJA 2010 s. 255 fann att rådighetsinskränkningen som ett reservatsbeslut innebar inträdde den dag då beslutet om inrättande av naturreservatet vann laga kraft. Det är en rimlig utgångspunkt som bör gälla även här, men frågan i detta mål är ju när Skogsstyrelsens beslut om avslag vunnit laga kraft.

Frågan om när ett beslut om bildande av ett naturreservat vinner laga kraft har prövats av MÖD den 6 september 2019 i mål M 1809-18. MÖD fann där att det endast fanns en tidpunkt när ett sådant beslut vann laga kraft gentemot samtliga sakägare, nämligen när den sist klagandes överklagande avgjorts och vunnit laga kraft. Detta är en slutsats som i fråga om naturreservat är fullt rimlig. Det finns dock betydande skillnader mellan ett beslut om att neka avverkningstillstånd kontra ett beslut att bilda ett naturreservat som gör att det inte går att hantera på samma sätt. Ett tillståndsärende hos Skogsstyrelsen grundas på en ansökan från den enskilde fastighetsägaren om avverkning på den egna fastigheten. Inga andra enskilda är parter i prövningen och normalt sett är det också endast en fastighet som berörs. Detta till skillnad från naturreservatsärenden som potentiellt kan ha hundratals

Sid 6 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 1769-23 Mark- och miljödomstolen 2025-06-25

sakägare med olika uppfattning samt även en reglerad möjlighet för myndigheterna Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten att överklaga beslut enligt 7 kap. MB i enlighet med 40 § förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Av 27 § samma förordning framgår också att reservatsbeslut delges genom kungörelse, vilket innebär att det delges en vid krets sakägare där det genom kungörelsen blir möjligt att avgöra när beslutet vinner laga kraft mot alla.

När det gäller beslut om tillstånd till avverkning av fjällnära skog är det ett beslut som enligt praxis kan överklagas av en vid och obestämd krets, d.v.s. organisationer som fyller kraven i 16 kap. 13 § miljöbalken. Förvaltningsrätten i Härnösand har dock i den nämnda domen den 23 juli 2021 i mål 2697-21 funnit att tidsfristen för ideella organisationers överklagande i 16 kap. 13 § miljöbalken inte är direkt tillämplig beträffande dessa beslut. I stället skulle tiden för när klaganden delgetts beslutet genom Skogsstyrelsens försorg utgöra starttidpunkt för tre veckors klagofrist. Detta synsätt innebär att det i princip inte går att avgöra när ett beslut om att bevilja tillstånd till en avverkning egentligen vinner laga kraft, eftersom någon delgivning inte sker med samtliga organisationer som skulle kunna överklaga beslutet.

Enligt 35 § andra stycket förvaltningslagen får sådana beslut därmed verkställas omedelbart utan att invänta någon lagakrafttidpunkt. Detta eftersom någon delgivning och därmed start på överklagandefristen inte sker. M J har alltså från och med dagen för Skogsstyrelsens tillståndsbeslut fram till dess beslutet ändrades av Förvaltningsrätten haft möjlighet att genomföra avverkningen i tillståndsgiven del.

När det föreligger ett blandat beslut med ömsom tillstånd, ömsom avslag, är det utifrån Förvaltningsrättens praxis inte praktiskt och rättsligt möjligt att tillämpa en och samma lagakrafttidpunkt för hela beslutet. Det skulle absurt nog innebära att någon lagakrafttidpunkt, tillika värdetidpunkt, över huvud taget inte infaller så

Sid 7 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 1769-23 Mark- och miljödomstolen 2025-06-25

länge det finns en tillståndsgiven del i beslutet som kan överklagas av någon ideell organisation.

För att detta inte ska få orimliga konsekvenser för enskilda måste man dela upp lagakrafttidpunkten för blandade beslut såsom detta så att den del som avser avslag vinner laga kraft när den som beslutet gått emot inte längre kan överklaga och att ett eventuellt beslut om att ändra ett tidigare beviljat tillstånd vinner laga kraft utifrån de förutsättningar som gäller för ett sådant beslut. Det innebär i sin tur att ett och samma grundbeslut från Skogsstyrelsen kan ha flera värdetidpunkter för ersättning för olika delområden, såsom det blivit här.

Att olika men ändå tydligt avgränsbara delar av beslutet måste vinna laga kraft vid olika tillfällen är en verklighet som man får förhålla sig till. Det kan inte komma i fråga att betrakta ett avslag såsom icke lagakraftvunnet och tillämpa en senare värdetidpunkt på det första avslagsbeslutet när det inte funnits någon processuell möjlighet att beslutet om avslag skulle ändras. En gemensam lagakrafttidpunkt på blandade beslut skulle också innebära att beslut om avslag aldrig vinner laga kraft så länge det finns ett delområde där tillstånd meddelats. Det är givetvis inte alla tillstånd som överklagas och ändras till ett avslag, vilket skulle vara en förutsättning för att laga krafttidpunkten, tillika värdetidpunkten, ska inträffa för hela beslutet i konsekvens med statens inställning i detta mål.

M J har rätt till ersättning när han själv inte längre kan överklaga ett avslag - i annat fall skulle ersättningsrätten för ett avslag på ett område som ostridigt har ett värde på åtskilliga miljoner kunna dröja ett flertal år med processer i förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen.

Om statens inställning skulle vinna bifall innebär detta att M J:s rätt till ersättning för ett redan beslutat avslag skulle fördröjas med nästan 1 / år. Detta trots att någon ändring till förmån för M J inte ens skulle vara processuellt möjlig på klagan av någon annan än honom själv. Värdetidpunkten för det ersättningskrav som prövas i detta mål ska därför vara den 23 juni 2021.

Sid 8 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 1769-23 Mark- och miljödomstolen 2025-06-25

Statens synsätt skulle innebära att en fastighetsägare som redan har ett beslut som enligt lag ger rätt till ersättning och som inte kan ändras till dennes fördel ändå inte skulle kunna få ersättning förrän alla processer förda av ideella organisationer har avslutats, vilket i både teori och praktik dröjt åratal. En sådan rättstillämpning är ohållbar.

Rättegångskostnader Beträffande rättegångskostnadernas storlek kan nämnas att ärendet har varit långvarigt och ovanligt i flera avseenden, bl.a. med en tredskodom som meddelats mot staten. Att staten efter lång tid sent i processen ger in utredning som påvisar en ännu större marknadsvärdeminskning än kärandens utredning gjort gällande, flera miljoner kronor högre än vad som tidigare har vitsordats/medgetts (3 648 000 kr) är förstås välkommet, men tyder samtidigt på att processen hade varit över långt tidigare om staten hade anlitat fristående värderare i stället för att Skogsstyrelsen själv utfört värderingarna. Även om domstolen skulle finna att den senare värdetidpunkten enligt andrahandsyrkandet ska tillämpas är även detta mer än en fördubbling i jämförelse med det belopp som staten vitsordat i svaromålet den 31 maj 2023 (aktbil. 7). Även andrahandsyrkandet innebär därför att staten i huvudsak är att anse som tappande i målet och full ersättning ska utdömas för rättegångskostnaderna.

Staten har medgivit ersättning med vitsordat belopp om 8 406 000 jämte ränta och KPI (med den nu justerade utformningen till dess domen vunnit laga kraft) givet värdetidpunkten den 6 december 2022.

Staten bestrider alltjämt att värdetidpunkten bör anses vara den 23 juni 2021. Om domstolen skulle bedöma att detta datum ska utgöra värdetidpunkten vitsordar staten i och för sig en ersättning om 7 406 000 kr jämte ränta och KPI (med den nu justerade utformningen till dess domen vunnit laga kraft).

Sid 9 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 1769-23 Mark- och miljödomstolen 2025-06-25

Staten konstaterar vidare att parterna är ense om att utgå från de av staten åberopade värderingarna och att den återstående tvisten i målet rör frågan om värdetidpunkt.

Vad gäller frågan om värdetidpunkt har staten anfört följande. Staten framhåller att ett beslut endast kan ha ett lagakraftdatum, och i förlängningen endast en värdetidpunkt, i detta fall den 6 december 2022. I grunden är det så att det är ett beslut som överklagas även om man inte överklagar alla delar i beslutet - detta är en relativt vanligt förekommande företeelse. Detta framgår ju också av Förvaltningsrättens dom den 27 sep 2022, där det uttryckligen står under rubriken Överklagat beslut: "Skogsstyrelsen beslut..." alltså inte "Del av Skogsstyrelsens beslut...". Ett angränsande exempel kan vara en dispensansökan för åtgärder i ett skyddat område. Om en myndighet beslutar att bifalla vissa av åtgärderna men avslår andra så föreligger ett beslut som kan sägas likna tillstånd/avslag i samma beslut. Om detta beslut överklagas på den grunden att det inte ska tillåtas några åtgärder alls så kommer det att betraktas som att beslutet har överklagats i sin helhet och inte vunnit laga kraft i någon del förrän domstolen avgjort målet. Staten har mycket svårt att se att man skulle anse att de nekade åtgärderna vinner laga kraft för sig efter delgivningen. Den, möjligen, avgörande skillnaden är att det normalt inte finns någon ersättningsrätt kopplat till sådana dispensansökningar. Frågan är om det faktum att det finns en ersättningsgrund också ska innebära att man betraktar laga kraft tidpunkten på olika sätt — detta skulle dock innebära ett skifte i svensk rättstillämpning om så vore fallet, och innebära en rättsosäkerhet som inte hör hemma i en modern rättsstat.

Ett scenario som inte är uteslutet när ett beslut överklagas är att hela ärendet återförvisas för förnyad handläggning och prövning till lägre instans (vilket hänt inom artskyddsfrågorna). Eftersom en doms utgång oftast är oviss måste man betrakta beslutet som överklagat i dess helhet till dess dom avkunnats. Att under tiden som beslutet prövas i domstol utbetala stora summor i ersättning med hänvisning till att det i delar vunnit laga kraft

Sid 10 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 1769-23 Mark- och miljödomstolen 2025-06-25

känns väldigt riskabelt, ytterst tveksamt och direkt felaktigt om ärendet återförvisas.

Staten vidhåller sin ståndpunkt att ett beslut endast kan ha en och samma värdetidpunkt. Av förarbetena till expropriationslag (1972:719), framgår att utifrån fast praxis ska värdetidpunkten hänföras till den tidpunkt då expropriationsmålet slutligt avgörs. Detta synsätt har sedan bekräftats av Högsta domstolens praxis. Så länge ett avgörande kan överklagas av någon part, inklusive taleberättigad organisation enligt 16 kap. 13 § miljöbalken, kan målet enligt statens mening inte anses slutligt avgjort. Staten anser varken att nu gällande förarbeten, eller etablerad praxis, ger utrymme för en annan tolkning. Värdetidpunkten ska därmed fastställas till 6 december 2022. Något utrymme för mer än en värdetidpunkt, finns enligt statens mening inte heller då målets slutliga avgörande endast kan ha ett datum, det vill säga det datum målet är slutligt avgjord för samtliga taleberättigade. Vad kärandeparten anfört i dessa delar medför enligt statens bedömning ingen annan slutsats.

Staten konstaterar att grunden för ersättningsrätt är ett lagakraftvunnet beslut om inskränkning. Beslutet vann laga kraft den 6 december 2022. Det bör noteras att det i förvaltningsprocessrätten inte möter hinder att justera sina yrkanden efter överklagandetidens utgång. Det är därmed inte möjligt att konstatera omfattningen av inskränkningen förrän laga kraft infunnit sig

DOMSKÄL Vad som återstår för domstolen att pröva i målet är vilken värdetidpunkt som ska tillämpas vid beräkning av den ersättning som ska utbetalas.

M J:s ansökan om tillstånd har lett till två beslut från Skogsstyrelsen. Besluten har meddelats vid olika tidpunkter och har i olika instanser lett till avslag på ansökan med hänvisning till 18 § SVL.

Sid 11 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 1769-23 Mark- och miljödomstolen 2025-06-25

Skogsstyrelsen har den 5 maj 2021 beslutat att avslå tillståndsansökan beträffande ett 182,7 ha stort område, men beviljat tillstånd på andra områden med undantag för vissa ytor som måste sparas p.g.a. begränsningarna i största tillåtna hyggesstorlek enligt 18 a § SVL. Beslutet vann laga kraft gentemot M J den 23 juni 2021. Beslutet har endast gått honom emot och det finns ingen annan än han som haft möjlighet eller anledning att överklaga beslutet.

Beslutet rörande de delområden där Skogsstyrelsen inte avslog ansökan med hänvisning till 18 § SVL överklagades av Naturskyddsföreningen. Överklagandet avvisades inledningsvis av Skogsstyrelsen såsom för sent inkommet men avvisningsbeslutet ändrades av Förvaltningsrätten genom en dom den 23 juli och överklagandet ansågs ha inkommit i rätt tid. Domen fick inte överklagas.

Förvaltningsrätten har härefter i prövningen av saken den 27 september 2022 i mål 3619-21 funnit att tillstånd till avverkningen inte får ges enligt 18 § SVL och upphävt tillståndsbeslutet. Sedan M J överklagat men sedermera återkallat överklagandet vann Förvaltningsrättens avgörande laga kraft den 6 december 2022.

Domstolen konstaterar att Skogsstyrelsens beslut om tillstånd eller avslag till avverkning vinner laga kraft mot den som inte överklagat beslutet inom tre veckor från delgivning av beslutet. Skogsstyrelsens beslut var ”delat” på så sätt att ansökan avslogs för ett område samtidigt som tillstånd meddelades för ett annat område. M J överklagade själv inte beslutet, utan accepterade detta. När överklagandetiden hade löpt ut för M J fanns det alltså inte någon, vare sig enskild part eller naturvårdsorganisation som hade kunnat överklaga beslutet med yrkande om att tillstånd skulle meddelas på de områden där ansökan avslagits. Domstolen bedömer därför att det är vid denna tidpunkt som rådighetsinskränkningen måste anses bli definitiv i förhållande till M J.

Domstolen konstaterar därför att M J:s förstahandsyrkande ska bifallas. Vad staten anfört till grund för bestridandet ändrar inte denna bedömning.

Sid 12 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 1769-23 Mark- och miljödomstolen 2025-06-25

M J har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i målet. Det yrkade beloppet är skäligt och yrkandet ska bifallas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (MMD-01) Överklagande senast den 16 juli 2025.

Lars Nyberg Nils Persson I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Lars Nyberg, ordförande, och tekniska rådet Nils Persson