MÖD 2000:11

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 1999-03-26 i mål nr M 442-99,

se bilaga A

KLAGANDE

EH

MOTPART

1. Bräntorps Möbelfabrik i Nybro Aktiebolag, Box 224, 382 23 NYBRO

2. Länsstyrelsen i Kalmar län, 391 86 KALMAR

SAKEN

Tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) till installation av reningsutrustning vid möbelfabrik i Nybro kommun, Kalmar län

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och länsstyrelsen beslut och förordnar att följande skall gälla i den genom Koncessionsnämndens beslut nr 76/97 till länsstyrelsen återförvisade frågan om utsläpp till luften av lösningsmedel från verksamheten.

Miljööverdomstolen skjuter upp avgörandet av vilka villkor som skall gälla beträffande utsläppet av lösningsmedel (VOC) till luft från bolagets verksamhet. Bolaget skall som underlag för beslut om villkor ge in resultatet av följande utredningar m m till länsstyrelsen senast den 1 april 2002. Utredningarna skall syfta till att ge underlag för villkor om begränsning av de totala utsläppen till nivåer under 12 ton per år.

U1. Erfarenheter av driften av biobädden med redovisning av dess uthålliga reningseffekt med avseende på lösningsmedel och av dess drifttillgänglighet. Reningsresultatet under utredningstiden skall redovisas genom att utsläppets storlek anges i ton per år

U2. Förutsättningarna för att genom åtgärder i de processdelar som är anslutna till biobädden eller i själva reningsanläggningen ytterligare minska utsläppen av lösningsmedel.

U3. Förutsättningarna för att genom processinterna åtgärder - t ex materialbyte - eller på annat sätt - t ex rening - minska utsläppet av lösningsmedel från de processdelar som idag inte är anslutna till biobädden.

Till dess annat beslutas gäller följande provisoriska föreskrifter.

P1. Utsläppet till luft från de nya lackeringslinjerna skall renas med avseende på lösningsmedel i en biofilteranläggning i huvudsak i överensstämmelse med vad bolaget angivit eller åtagit sig. Uppkommer lakvatten från biofiltret som inte kan återtas i processen skall detta avledas till kommunens spillvattennät.

P2. Det totala utsläppet av lösningsmedel (VOC) från bolagets verksamhet får från och med år 2000 inte överstiga 12 ton per kalenderår. Andelen aromater i utsläppen får inte överstiga 1 %.

P3. Reningsanläggningens avskiljningsgrad får inte understiga 90 % räknat som årsmedelvärde för drifttiden.

P4. Om driftstörningar uppstår i biobädden får ytbehandlingsanläggningen drivas utan rening av utgående luft under högst 7 dygn per kalenderår.

P5. Om ytbehandlingsanläggningen drivs utan rening av utgående luft skall tillsynsmyndigheten så fort som möjligt kontaktas för samråd om hur reningsanläggningen snarast kan tas i drift igen.

_________________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

EH har - som talan får förstås - yrkat bifall till sin talan vid miljödomstolen.

MÅLETS HANDLÄGGNING

Målet inleddes före miljöbalkens ikraftträdande den 1 januari 1999. Därför skall enligt 6 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken tillåtlighetsreglerna i miljöskyddslagen tillämpas, medan miljöbalkens bestämmelser skall reglera förfarandet.

Miljööverdomstolen har meddelat prövningstillstånd.

Med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken har Miljööverdomstolen avgjort målet utan huvudförhandling.

BAKGRUND

Tidigare prövning enligt miljöskyddslagen

Länsstyrelsen lämnade genom ett beslut 1996-10-07 bolaget tillstånd enligt miljöskyddslagen att på fastigheten Bonaren 4 i Nybro kommun utöka produktionen och driva verksamheten vid befintlig fabrik för tillverkning av möbler samt att ytbehandla dessa med färg och lack. Tillståndet gäller upp till en mängd av 1 500 000 m2 ytbehandlade detaljer per år. För tillståndet föreskrevs bland annat följande villkor.

1. Verksamheten ska drivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgivit i ansökan eller i övrigt åtagit sig om inte annat framgår av nedanstående villkor.

2. Utsläppen av organiska lösningsmedel från ytbehandlingsverksamheten får uppgå till högst 15 ton per år. Andelen aromatiska lösningsmedel får utgöra högst 1 % av utsläppen.

3. Reningsutrustningen för flyktiga organiska ämnen ska över året ha en genomsnittlig reningsgrad under drift på minst 90 %. Om ytbehandlingsanläggningen körs utan rening ska tillsynsmyndigheten så fort som möjligt kontaktas för samråd om hur reningsanläggningen snarast kan tas i drift igen.

Sedan EH överklagat länsstyrelsens tillståndsbeslut till Koncessionsnämnden för miljöskydd enligt då gällande regler, upphävde Koncessionsnämnden genom ett beslut 1997-04-04, nr B 76/97, villkoren 2 och 3 i tillståndsbeslutet och återlämnade ärendet till länsstyrelsen för ny prövning av frågan om utsläpp till luften av lösningsmedel från verksamheten. Koncessionsnämnden förordnade att som provisoriskt villkor till dess länsstyrelsen förordnade annat, följande skulle gälla.

- Utsläppen av organiska lösningsmedel från ytbehandlingsverksamheten får under åren 1997 och 1998 uppgå till högst 9 ton per år.

Av Koncessionsnämndens överväganden framgår att bolaget i överklagningsärendet uppgivit att vattenbaserad färg skulle komma att användas för viss produktion och att detta utgjorde en ny omständighet med avgörande betydelse för förutsättningarna för att begränsa lösningsmedelsutsläppet.

Planbestämmelser

Miljööverdomstolen har hämtat in gällande stadsplan för kvarteret Bonaren i Nybro. Den mark där bolagets verksamhet är belägen har beteckningen J på plankartan. Av stadsplanebestämmelserna framgår att med J betecknat område får användas endast för industriändamål av sådan beskaffenhet att närboende inte vållas olägenheter med hänsyn till sundhet, brandsäkerhet och trevnad.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

EH, Bräntorps Möbelfabrik i Nybro Aktiebolag (bolaget) och Länsstyrelsen har anfört bl.a. följande.

EH

Miljödomstolens dom är felaktig och bör upphävas. Det är fel att miljödomstolen enbart ansluter sig till miljönämnden och länsstyrelsen. Det luktar fortfarande lösningsmedel från bolaget. Den nya reningsanläggningen fungerar inte. Det finns risk för att den havererar, och i så fall kan man befara orenade utsläpp i mer än sju dagar per år.

Användningen av lösningsmedelsinnehållande lacker och lösningsmedel har ökat från år 1995 till år 1998. Många av de produkter som används i produktionen är hälso- och miljöfarliga och kan framkalla cancer, allergier och astma. Bolaget har också återgått till att använda hälso- och miljöfarlig cellulosalack. EH är själv allergiker och känner ofta av sådan uttalad trötthet och huvudvärk som kan framkallas av vissa av de kemikalier bolaget använder.

Avfallet från biobädden avser man använda som kompost på kommunens åkrar m m. Det innebär risk för gift via vatten och grönsaker.

Bolaget

Bolaget ser inga skäl till ändring av miljödomstolens dom.

Mätningar utförda den 18 augusti 1999 visar att processen i reningsanläggningen är stabil och att den ger en medelavskiljningsgrad på över 95 %. Vid full tillståndsgiven produktion och med den installerade biofilterutrustningen beräknar bolaget nå en utsläppsmängd på 11 - 12 ton per år, baserat på dagens lacksystem.

Länsstyrelsen

Det saken gäller är prövning av tillåtligheten att byta befintlig förbränningsanläggning mot ett biofilter för att rena lösningsmedelsutsläppen från fabriken samt att fastställa slutliga villkor för utsläpp av lösningsmedel.

De flesta påståendena i överklagandet gäller tillsynsfrågor. Det har inte framkommit något nytt som ger anledning att ändra miljödomstolens dom.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Länsstyrelsen lämnade genom 1996 års beslut tillstånd till möbeltillverkning och ytbehandling vid bolagets anläggningar. Sedan länsstyrelsens beslut överklagats har Koncessionsnämnden därefter återförvisat till länsstyrelsen frågan om vilka villkor som skall gälla för tillståndet när det gäller utsläpp av lösningsmedel till luft. Länsstyrelsen har dock inte fattat något beslut med anledning av återförvisningen. I stället har frågan om villkor för utsläpp av lösningsmedel kommit att behandlas i det nu aktuella målet rörande "tillstånd till installation av reningsanläggning".

Införande av rening utgör en skyddsåtgärd för att begränsa de skador och olägenheter som en miljöfarlig verksamhet ger upphov till. Skyddsåtgärder regleras genom villkor för tillståndsgivna verksamheter. I det här fallet skulle alltså frågan om installation av en biobädd ha reglerats genom ett villkor för tillståndet till möbeltillverkning och ytbehandling och inte genom ett särskilt tillstånd. Detta har betydelse bland annat när det gäller förutsättningarna för omprövning av bestämmelsen.

Miljööverdomstolen konstaterar alltså att frågan om utsläpp av lösningsmedel hanterats felaktigt hos länsstyrelsen genom att den återförvisade frågan inte tagits upp till ny prövning i enlighet med Koncessionsnämndens beslut utan i stället föranlett att ett nytt tillståndsbeslut meddelats.

Med hänsyn till att prövningen vid länsstyrelsen och miljödomstolen motsvarar en prövning om villkor för den tillståndsgivna tillverkningen vid bolagets anläggningar och till den utredning som föreligger finner Miljööverdomstolen emellertid att det fel som förekommit kan avhjälpas i Miljööverdomstolen utan väsentlig olägenhet. Skäl att undanröja länsstyrelsens och miljödomstolens avgöranden och återförvisa bolagets ansökan om tillstånd för en reningsanläggning - som borde ha avslagits och i stället tagits upp som villkorsfråga i det av Koncessionsnämnden återförvisade ärendet - finns därför inte.

Miljööverdomstolen övergår härefter till en prövning i sak av den från Koncessionsnämnden återförvisade frågan om vilka villkor som skall gälla beträffande utsläpp till luften av lösningsmedel från verksamheten.

Bolaget har valt att installera en biobädd för rening av lösningsmedelsutsläppen. Av det prestandaprov som bolaget redovisat framgår att avskiljningsgraden i anläggningen under mättiden (ca 4 timmar) var omkring 95 %. Bolaget beräknar att utsläppet vid full tillståndsgiven produktion och med dagens lacker och reningsutrustning skulle uppgå till 11 - 12 ton per år.

Miljööverdomstolen konstaterar att även om prestandaprovet visade att det finns förutsättningar att nå en god reningseffekt i biobädden, ger provet inga besked om avskiljningsgraden i ett längre tidsperspektiv eller om biobäddens drifttillgänglighet. Biobäddtekniken för rening av lösningsmedelsutsläpp till luft är också tämligen ny, och erfarenheterna från sådana applikationer är begränsade. I det aktuella fallet kan det finnas möjligheter att genom fortlöpande förbättringar av reningsanläggningen eller åtgärder i de processdelar som är anslutna till den ytterligare minska lösningsmedelsutsläppet i utgående luft från biobäddden.

En förhållandevis stor andel av det totala utsläppet till luft härrör från kantmålningen i den manuella sprutbox som inte är ansluten till biobädden. Förutsättningarna för att minska detta utsläpp har inte belysts i målet på annat sätt än att det konstaterats att den övergång till vattenbaserade färger som prövades för några år sedan gav dålig produktkvalitet vilket medförde en återgång till konventionell färg.

Samtidigt som det alltså inte är helt klart hur långt det är möjligt att genom tekniska åtgärder begränsa utsläppet, innebär anläggningens lokalisering att stora krav måste ställas på bolaget när det gäller att minska risken för störningar i omgivningen. Verksamheten är belägen nära bostäder och inom ett område för vilket stadsplanen föreskriver att det får användas endast för industriändamål av sådan beskaffenhet att närboende inte vållas olägenheter med hänsyn till sundhet, brandsäkerhet och trevnad.

Mot denna bakgrund anser Miljööverdomstolen att frågan om vilka villkor som skall gälla beträffande utsläpp av lösningsmedel till luft från bolagets verksamhet inte bör avgöras slutligt nu, utan först sedan bolaget dels hunnit få drifterfarenheter av biobädden och dels utrett förutsättningarna för att ytterligare minska utsläppet av lösningsmedel till nivåer under 12 ton per år.

Bolaget bör därför åläggas att senast den 1 april 2002 som underlag för fastställande av slutliga villkor till länsstyrelsen ge in resultatet av de utredningar m m som anges ovan under rubriken MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT. Till dess annat beslutas bör i provisoriska föreskrifter fastställas i huvudsak innebörden av det tillstånd som lämnats och de villkor som föreskrivits genom länsstyrelsens överklagade beslut.

Enligt 23 kap 8 § miljöbalken får Miljööverdomstolens dom inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Anna-Lena Rosengardten, samt hovrättsråden Rolf Lundmark och Eva Wagner, referent. Enhälligt.