MÖD 2000:13

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 1999-10-01 i mål nr 210-99

m. fl., se bilaga A

KLAGANDE

Nexplo Bofors Aktiebolag, 556267-9372, 691 86 KARLSKOGA

Ombud

Advokat MB

SAKEN

Tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) till tillverkning av sprängämnen m.m. i Björkborns industriområde i Karlskoga, Karlskoga kommun, Örebro län; nu fråga om villkor för begränsning av utsläpp av VOC till luften

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar den överklagade domen endast på så sätt att det i villkorspunkten 2 angivna gränsvärdet avseende VOC skall gälla från och med år 2001 och att fram till dess motsvarande gränsvärde skall vara 300 ton per år.

YRKANDE I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Nexplo Bofors Aktiebolag (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av vad som i miljödomstolens dom föreskrivits i fråga om utsläpp av flyktiga organiska föreningar (VOC) från bolagets verksamhet (s. 5 f i den överklagade domen) föreskriver att utsläppet av VOC inte får överstiga 300 ton per år.

Bolaget har vidare yrkat det överklagade villkoret tills vidare inte skall tillämpas.

MÅLETS HANDLÄGGNING

Bolagets överklagande kom in till Miljööverdomstolen den 4 november 1999 och har kungjorts i Karlskoga Tidning, Nya Wermlands-Tidningen och Värmlands Folkblad. Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Örebro län och Miljö- och byggnadsnämnden i Karlskoga kommun har yttrat sig. Bolaget har beretts tillfälle att bemöta inkomna yttranden.

Miljööverdomstolen har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket miljöbalken avgjort målet utan huvudförhandling.

UTVECKLING AV TALAN

Bolaget har påstått att ett gränsvärde lägre än 300 ton är oskäligt enligt 5 § miljöskyddslagen och har i huvudsak anfört följande.

I ett beslut den 28 februari 1995 ålade Koncessionsnämnden för miljöskydd bolaget att bl. a. utreda förutsättningarna att ytterligare begränsa utsläppet av VOC till luft utöver värdet 360 ton per år, vilket föreskrevs av nämnden som en provisorisk föreskrift.

I prövotidsredovisningen den 30 januari 1998 konstaterade bolaget att det inte var ekonomiskt rimligt att begränsa utsläppet av VOC till lägre nivå än 360 ton per år , räknat som riktvärde.

Bolaget har låtit ÅF-IPK AB utreda förutsättningarna för att begränsa utsläppen av VOC från verksamheten. Resultatet kan sammanställas i nedanstående tabell.

Åtgärd Emission Investering Årlig Specifik

ton/år Totalt Merkostnad kostnad Merkostnad kostnad

kr/kg

Nuvarande

rening 340 (220)

Alt.1 300 (195) 1,4 0,4 10 (15)

Alt.2 280 (180) 8,2 6,8 2,4 2,0 90 (130

Alt.3 245 (145) 20,6 12,4 6,1 3,7 105 (150)

Alt.4 238 (150) 22,3 1,7 6,7 0,6 85 (120)

Värden inom parentes avser nu aktuell produktion.

Att begränsa utsläppen till 240 ton per år är visserligen tekniskt möjligt men skulle innebära höga investeringskostnader, omkring 22 miljoner kronor, motsvarande en specifik reningskostnad om 85-105 kronor per kg VOC. Nämnda kostnader är betydligt högre än vad andra företag i Sverige lägger ned för att begränsa utsläpp av VOC enligt vad som framgår av Naturvårdsverkets rapport nr 4371. Mediankostnaden för olika åtgärder uppgår enligt rapporten till 18-25 kronor per kg.

De specifika VOC-utsläppen från bolagets konkurrenter i Europa är omkring 50 % högre och utsläppen från systerföretaget i Finland omkring 25 % högre än nu aktuella utsläpp från anläggningen i Karlskoga. Alternativen 2-4 i tabellen ovan avser uteslutande åtgärder för tillverkning av singelbaskrut. För att täcka kostnaderna för dessa åtgärder, ca 6,1 miljoner kronor per år, krävs en prisökning på produkterna om minst 15 %.

Tillverkningen av singelbaskrut är redan idag utsatt för mycket hård konkurrens. Stora ansträngningar görs för att säkerställa en långsiktig produktion av strategiska produkter, d.v.s. insatsråvaror i produkter som levereras till såväl svenska försvaret som andra försvarsorganisationer i Europa. Vid en prisökning om 15 % är risken stor att tillverkningen av singelbaskrut skulle behöva läggas ned och det svenska behovet av krut täckas genom import från utländska konkurrenter. I så fall skulle utsläppen av VOC, öka totalt sett.

YTTRANDEN

Naturvårdsverket har i huvudsak anfört följande. Underlaget i bolagets skrivelse är baserat på beräkningar och bedömningar utifrån materialbalanser snarare än mätningar. Bolaget anger att man arbetar aktivt med att höja kunskapen om den miljöpåverkan som verksamheten ger upphov till. Med tanke på underlaget i detta mål anser verket att denna aktivitet bör omfatta också mätning.

Vissa påslag i åtgärdskalkylerna är högt räknade och avskrivningstiden är kort. Det är ändå sannolikt att alternativen 2 och 3 hamnar på nivån 60-80 kronor per kg avskild VOC. Sammanfattningsvis kan verket därför ha en viss förståelse för att bolaget vidhåller önskemålet att bara behöva genomföra åtgärder motsvarande alternativ 1 utifrån ett kostnadsresonemang.

Bolaget är en stor lokal/regional källa till utsläpp som föranleder oxidantbildning. Verket förutsätter att bivillkoret som föreskriver minskade utsläpp vid lägre produktion gör att bolaget genomför alternativ ett oavsett gränsvärdets storlek. Härigenom bör utsläppets minska under de närmaste åren jämfört med idag.

Tidigare föreslog Naturvårdsverket 240 ton per år som riktvärde under en prövotid under vilken en del av här påtalade osäkerheter skulle kunna studeras ytterligare. Trots brister i underlaget anser Naturvårdsverket nu sammantaget att bolagets yrkande kan accepteras, och tillstyrker att gränsvärdet ändras till 300 ton VOC per år.

Länsstyrelsen har i huvudsak anfört följande. Länsstyrelsen har i tidigare yttranden föreslagit att 180 ton per år skall fastställas som gränsvärde för utsläpp av VOC. Länsstyrelsen står fast vid att utsläppen bör reduceras med tanke på utsläppssituationen i Karlskoga kommun. Bolagets kostnadskalkyler för skyddsåtgärderna är i överkant tilltagna, men Länsstyrelsen bedömer att de investeringar som måste vidtas för att klara ett utsläppsvillkor på högst 240 ton VOC per år medför sådana kostnader som inte är ekonomiskt rimliga. Det av bolaget yrkade utsläppsvillkoret på högst 300 ton VOC per år med bivillkoret "vid lägre produktion än den tillståndsgivna skall utsläppen minskas i skälig omfattning", tolkar Länsstyrelsen som att bolaget är berett att genomföra åtgärdsalternativ ett oavsett framtida produktionsnivå. Detta innebär såvitt Länsstyrelsen kan förstå att vid lovgiven maximal produktion kommer bolagets utsläpp att uppgå till högst 300 ton VOC per år och vid dagens produktion cirka 195 ton VOC per år. Detta är en minskning med cirka 25 ton jämfört med utsläppen idag som uppgår till cirka 220 ton per år.

Länsstyrelsen kan därmed acceptera bolagets yrkande på utsläpp av högst 300 ton VOC per år vid maximal produktion.

Miljö- och byggnämnden i Karlskoga kommun har avstyrkt bifall till bolagets yrkande.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Utsläppen till luften av VOC från bolagets anläggningar är stora sett i ett lokalt och regionalt perspektiv. De bidrar till att halten av marknära ozon i Karlskoga är hög och ligger i närheten av det värde som av Naturvårdsverket angetts som gräns för vad som kan accepteras från hälsoskyddssynpunkt. Det finns således anledning att föreskriva att bolaget vidtar långtgående skyddsåtgärder för att begränsa utsläppen av VOC från verksamheten.

Utgångspunkten för avgörandet av vilka skyddsåtgärder som bolaget bör vidta är användandet av bästa tillgängliga teknik. Enligt bolagets utredningar är det tekniskt möjligt att vidta åtgärder så att utsläppen vid full produktion inte överstiger 240 ton VOC per år.

Det kan således konstateras att det i hög grad är miljömässigt motiverat att vidta åtgärder och att åtgärderna är tekniskt möjliga. Vad som då måste prövas är om åtgärderna är ekonomiskt rimliga. Miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Bolaget har beräknat totalkostnaden - bestående av driftkostnad och kapitalkostnad. Vid beräkning av kapitalkostnaden har bolaget utgått från en avskrivningstid på fem år och en ränta på tolv procent. Bolaget finner då att den årliga kapitalkostnaden uppgår till omkring 26 % av investeringsbeloppet. Härigenom blir den totala kostnaden för åtgärder enligt alternativ tre 6,5 miljoner kronor per år - varav 5,5 miljoner kronor utgör kapitalkostnader - eller 90 kr per kg minskat utsläpp. Såväl Naturvårdsverket som Länsstyrelsen har framfört att bolagets beräkningar leder till en överskattning av kostnaderna. Miljööverdomstolen gör samma bedömning och menar att det är rimligare att anta en avskrivningstid på 10 år och en ränta på sex procent. Med dessa förutsättningar erhålls en kapitalkostnad som är omkring hälften av den av bolaget framräknade och kostnaden per kg minskad utsläppsmängd blir omkring 60 kronor. Det kan för övrigt noteras att Naturvådsverket i sin rapport nr 4371 ¨Minskade utsläpp av organiska ämnen¨ antagit en ekonomisk livslängd för utsläppsbegränsade åtgärder på 10 år.

För att bedöma vad som är skäligt har bolaget jämfört de beräknade kostnaderna med den sammanställning av kostnader som Naturvårdsverket gjort i ovan nämnda rapport. Enligt bolagets tolkning av rapporten är en rimlig åtgärdskostnad omkring 30 kronor per kg varför den för åtgärdsalternativ tre framräknade kostnaden skulle bli oskälig.

Kostnaderna för de åtgärder som redovisats i rapporten fördelar sig inom ett relativt brett intervall, allt från ingen kostnad alls till omkring 200 kr per kg. Det bör dessutom noteras att de i rapporten redovisade kostnaderna torde avse kostnadsnivån i början på 1990-talet. En uppräkning med omkring 15 % av kostnaderna i rapporten är därför motiverad. Enligt Miljööverdomstolens mening visar rapporten därför att avskiljningskostnader på nivån 50 till 100 kronor per kg VOC kan vara skäligt.

Med hänvisning till vad som här har anförts finner Miljööverdomstolen med tillämpning av 5 § miljöskyddslagen att det är skäligt att bolagets utsläpp av VOC begränsas till 240 ton per år. Bolagets överklagande skall därför avslås.

Eftersom de åtgärder bolaget har att genomföra tar en viss tid bör föreskrivas att villkoret i fråga skall gälla från och med nästa år. Under innevarande år bör det av bolaget yrkade värdet 300 ton VOC per år gälla. Därmed saknas anledning att särskilt pröva bolagets yrkande om inhibition.

Bolaget har i övrigt inte yrkat någon ändring av villkoret.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagande senast 2000-05-03

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Rolf Lundmark, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Hans Karlbom, referent, och hovrättsassessorn Anna Tiberg. Enhälligt.