MÖD 2000:20

RÄTTEN

Hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Anders Holmstrand och Mats Dahl, referent, samt hovrättsassessorn Anders Lillienau

PROTOKOLLFÖRARE

Anders Lillienau, även föredragande

PARTER (ej närvarande)

KLAGANDE

1. P-EE

2. CE

MOTPART

Umeå kommun, Tekniska kontoret, 901 84 UMEÅ

SAKEN

Ansökan om befrielse från hämtning av hushållsavfall på fastigheten X 4:118 i Umeå kommun m.m.; nu fråga om återförvisning på grund av rättegångsfel

ÖVERKLAGADE AVGÖRANDEN

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom 1999-12-21 i mål M 642-99 (Miljööverdomstolens mål M 606-00) och slutliga beslut 2000-02-22 i mål M 614-99 (Miljööverdomstolens mål M 1871-00)

_________________

Föredraganden anmäler följande.

P-E och CE (makarna E) har överklagat miljödomstolens dom och yrkat, som det får förstås, att Miljööverdomstolen bifaller deras yrkande om uppehåll i hämtning av avfall från fastigheten X 4:118 i Umeå kommun under del av hämtningssäsongen 1999. De har vidare, som det får förstås, begärt prövning av sitt önskemål om hämtning av avfall från gemensamt kärl på ön Husskär med debitering enligt taxealtemativ 1.

Makarna E har även överklagat miljödomstolens beslut att avvisa deras överklagande hos länsstyrelsen och yrkat, som det får förstås, att Miljööverdomstolen fastställer att de inte är skyldiga att betala den renhållningsavgift för år 1998 som Umeå Energi AB har debiterat dem i räkning av den 3 augusti 1998.

Målen föredras, varefter Miljööverdomstolen fattar följande

BESLUT (att meddelas 2000-04-12 )

Vad handlingarna i målen utvisar

Makarna E har sin permanentbostad i N. söder om Hörnefors i Umeå kommun. De äger fritidsfastigheten X 4:118 som är belägen på ön Husskär i skärgården utanför Hörnefors, cirka sju kilometer från fastlandet. Makarna E har sedan de övertog fastigheten transporterat det avfall som uppkommit på fastigheten med egen båt till fastlandet där avfallet har lagts i permanentbostadens sopkärl strax intill landningspunkten för båten.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden avslog den 20 november 1996 makarna E:s ansökan om undantag från Umeå kommuns renhållningsordnings bestämmelser med motiveringen att ansökan hade kommit in för sent för att kunna handläggas inför hämtningssäsongen 1996. Sedan makarna E överklagat beslutet upphävde Länsstyrelsen i Västerbottens län den 14 februari 1997 beslutet och fastställde att fastigheten inte omfattas av renhållningslagens bestämmelser så länge inte kommunen fullgör sin bortforslingsskyldighet från fastigheten eller makarna E godtar att frivilligt transportera hushållsavfallet till anvisad uppsamlingsplats, i deras fall i N:s småbåtshamn. Med anledning av utgången i detta och andra liknande mål angående Umeå kommuns renhållning beslutade kommunfullmäktige den 26 maj 1997 om ändrade renhållningsavgifter för fritidshus varvid följande tre taxealternativ infördes: Alternativ 1 gemensam container eller kärl (269 kr per år), alternativ 2 eget kärl och med farbar väg för sopbil (395 kr per år) och alternativ 3 specialhämtning (750 kr per timme och med lägsta pris motsvarande en halv-timme per tömningstillfälle). Kommunen upplyste skriftligen bl.a. makarna E om den nya taxan och gav dem möjlighet att framföra önskemål beträffande hämtningsalternativen. Kommunen angav att den som önskade behålla den tidigare rutinen för hämtning av avfall, motsvarande alternativ 1, inte behövde höra av sig till kommunen. I en skrift av den 3 juli 1997, som synes ha sänts till vissa utvalda fritidshusägare, angav kommunen att den avsåg att debitera fritidshusägarna för renhållning från och med den 15 maj 1998 enligt den nya taxan under förutsättning att de inte hade beviljats dispens. Makarna E, som gjort gällande att de inte fick del av skriften av den 3 juli 1997 förrän mer än ett år senare, framställde inte något önskemål om taxealternativ till kommunen. Makarna E mottog därefter från Umeå Energi AB en räkning daterad den 3 augusti 1998 avseende renhållningsavgift. Räkningen, som löd på beloppet 295 kr, avsåg uppenbarligen taxealternativ 1, dvs. hämtning av avfall från gemensamt kärl på fastlandet. Makarna E motsatte sig betalning av fakturan och ingav en skrift daterad den 30 augusti 1998 till Tekniska kontoret i kommunen i vilken de begärde att länsstyrelsen skulle undanröja den felaktiga debiteringen. De sände också skriften för kännedom till Umeå Energi AB. Tekniska kontoret prövade inte makarna Es begäran i sak utan översände skriften till länsstyrelsen. Länsstyrelsen bedömde att kommunens skrivelse av den 3 juli 1997 innefattade ett beslut och att makarna E genom skriften alltså överklagade kommunens beslut att debitera dem för renhållning från och med den 15 maj 1998. Länsstyrelsen avslog överklagandet i beslut den 13 januari 1999. Sedan makarna E överklagat beslutet avvisade miljödomstolen den 14 februari 2000 deras överklagande hos länsstyrelsen. Enligt miljödomstolen innefattade varken debiteringen av renhållningsavgift eller kommunens skrivelse av den 3 juli 1997 något överklagbart beslut och länsstyrelsen borde därför inte ha tagit upp makarna Es överklagande till prövning.

I en tidningsannons den 27 mars 1999 informerade kommunen om renhållningen år 1999. För fritidshus angavs att "Ni som ej nyttjar fritidshuset under hela hämtningsperioden 15 maj - 15 september 1999 kan söka dispens för uppehåll i hämtning av hushållsavfall". I en skrift av den 12 april 1999 till kommunen ansökte makarna E med hänvisning till annonsen om uppehåll i hämtningen av avfall på deras fritidsfastighet. De angav som skäl att fastigheten inte nyttjas under hela hämtningsperioden. Vidare angav de att under tid som de är på fastigheten önskar de samma hämtning som på andra öar, dvs. hämtning i gemensamt kärl på ön Husskär. Tekniska kontoret i kommunen avslog deras ansökan den 20 april 1999 såvitt gällde uppehåll i hämtning av avfall. Länsstyrelsen avslog den 20 maj 1999 makarna E:s överklagande. Länsstyrelsen angav i beslutet att deras begäran om prövning av frågan om ändrad typ av hämtning för del av hämtningsperioden inte föranledde något åtgärd eftersom Tekniska kontoret inte hade behandlat frågan. Miljödomstolen gjorde samma bedömning som länsstyrelsen i dom den 21 december 1999.

Omständigheter åberopade av makarna E i Miljööverdomstolen

Makarna E har till stöd för sina yrkanden i Miljööverdomstolen anfört bl.a. följande. De har tidigare i skrivelser till Tekniska kontoret och miljöförvaltningen i Umeå kommun framhållit att de komposterar allt avfall som kan komposteras och att resterande mängd avfall placeras i deras sopkärl vid permanentbostaden i N., strax intill landningspunkten för deras båt. Så har avfallet hanterats allt sedan fastigheten kom i släktens ägo år 1967. Avfallet uppgår till ett minimum eftersom fastigheten är belägen sju kilometer ut till havs. De har tidigare inte velat ta på sig transportansvaret för avfallet om det skall omhändertas av kommunen i särskilda kärl för fritidsfastigheter om inte kärlen placeras på rimligt gångavstånd från fritidsfastigheten, dvs. på ön Husskär i likhet med hur hämtningen av avfall sker på andra öar bland Norrby-skären. Det var fel av kommunen att i praktiken upphäva länsstyrelsens beslut av den 14 februari 1997 som innebar att de inte omfattades av kommunens renhållningsordning. De anser att de i vart fall bör beviljas dispens för del av hämtningssäsongen i enlighet med vad kommunen informerade om i tidningsannonsen. De motsätter sig att avfallet hämtas på ön Husskär på det sätt som kommunen erbjudit, dvs. enligt taxealternativ 3. De skulle vid en sådan hämtning inte behandlas på samma sätt som andra fritidshusägare eftersom hämtning av avfall på andra närbelägna öar sker i gemensamt kärl på ön, dvs. enligt taxealternativ 1. De har av fastighetsägare på ön Stuguskär fått veta att hämtning av avfall där sker från gemensamt kärl på ön. De vill vidare att Miljööverdomstolen prövar om timtaxan enligt alternativ 3, som inte specificerar avgiften för varje enskild fastighet, är förenlig med bestämmelsen i 27 kap. 5 § första stycket miljöbalken som anger att avgiften för regelbunden avfallshämtning skall vara periodisk och inte fastställas för varje tillfälle.

Miljööverdomstolens bedömning

Enligt 8 § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall rätten tillse att mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. I mål av förevarande slag, där en enskild part utan ombud för talan mot en myndighet, har rätten en förhållandevis långtgående skyldighet att utreda inte bara parts yrkande utan även de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet. För att klargöra en parts yrkande torde ofta samtliga de åberopade omständigheterna behöva beaktas. Domstolen är vidare naturligtvis skyldig att pröva de yrkanden som en part har framställt i målet. En domstol som har att tillämpa förvaltningsprocesslagen kan i regel inte underlåta att pröva ett yrkande av det skälet att en förvaltningsmyndighet som första instans inte har uppfyllt sin prövningsskyldighet. Däremot kan domstolen med hänvisning till att det inte är lämpligt att den som första instans prövar ett yrkande behöva återförvisa målet till lägre instans för en prövning i sak.

Av makarna Es skrifter till Miljööverdomstolen och underinstanserna får anses framgå att de har följande inställning beträffande hämtningen av avfall på deras fritidsfastighet. De anser i första hand att kommunen skall hämta avfallet från ett för ön Husskär gemensamt kärl med debitering enligt taxealternativ 1, dvs. 236 kr för år 1998 och 316 kr för år 1999 exklusive mervärdesskatt. De motsätter sig att med egen båt transportera avfallet till den av kommunen anvisade deponeringsplatsen i N:s småbåtshamn, eftersom det är enklare att - som tidigare år - ta med sig avfallet till sopkärlet vid deras permanentbostad i N.. De motsätter sig också att betala avgift enligt taxealternativ 3, eftersom avgiften är för hög och dessutom strider mot bestämmelserna om att avgiften för regelbunden avfallshämtning skall vara periodisk och inte får bestämmas särskilt för varje hämtningstillfälle. Om deras önskemål om hämtning av avfall från gemensamt kärl på ön Husskär inte kan tillgodoses, bör de liksom tidigare medges undantag från skyldigheten att lämna avfall till kommunen enligt bestämmelserna i 19 § i kommunens renhållningsordning.

Makarna E får i skriften av den 30 augusti 1998, som föranleddes av Umeå Energi AB :s avgiftsdebitering förår 1998, anses ha motsatt sig hämtning av avfall vid den av kommunen anvisade deponeringsplatsen i N.s småbåtshamn. Skriften får anses innefatta ett yrkande om befrielse från renhållningsavgift enligt taxealternativ 1 såsom kommunen tillämpar taxan. Länsstyrelsen borde inte ha prövat detta yrkande som första instans utan ha återförvisat ärendet till behörig kommunal instans. Det förhållandet att makarna E i skriften begärt att länsstyrelsen skulle pröva deras yrkande påverkar inte denna bedömning. På motsvarande sätt borde länsstyrelsen eller miljödomstolen ha återförvisat målet rörande dispens från kommunal renhållning till behörig kommunal instans för prövning av makarna Es begäran om hämtning av avfall från gemensamt kärl på ön Husskär med debitering enligt taxealternativ 1. Denna begäran framställde makarna E uttryckligen redan hos den kommunala nämnden. Underinstanserna har alltså inte i erforderlig omfattning utrett och prövat makarna Es yrkanden och åberopade omständigheter.

Med hänsyn till de fel som har förekommit i underinstansernas handläggning och för att i ett sammanhang kunna behandla och pröva makarna Es samtliga yrkanden bör underinstansernas avgöranden undanröjas och målen återförvisas för erforderlig behandling till Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Umeå kommun, som enligt 19 § första stycket renhållningsordningen prövar frågor om undantag från renhållningsordningens föreskrifter. Det är uppenbart obehövligt att bereda parterna tillfälle att yttra sig i frågan om undanröjande av underinstansernas domar och beslut.

Miljööverdomstolen undanröjer dels miljödomstolens dom den 21 december 1999 och slutliga beslut den 22 februari 2000, dels länsstyrelsens beslut den 13 januari 1999 och den 20 maj 1999, dels Tekniska kontorets i Umeå kommun beslut den 20 april 1999, dvs. samtliga domar och beslut meddelade i de överklagade målen och återförvisar målen till Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Umeå kommun för erforderlig behandling.

Miljööverdomstolens beslut får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

Anders Lillienau

Protokollet uppvisat/

Som ovan