MÖD 2000:39

Va-nämndens behörighet enligt va-lagen-----Va-nämnden är inte behörig att pröva tvist som gäller ett område som i och för sig är anslutet till det kommunala ren- och spillvattennätet enligt avtal, men som ligger helt utanför verksamhetsområdet för det allmänna va-nätet. Miljööverdomstolen uttalar däremot att om det hade varit aktuellt att utöka det kommunala verksamhetsområdet till att omfatta även det omtvistade området hade detta talat för behörighet hos Va-nämnden.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Statens va-nämnds beslut 1999-12-15 i ärende Va 77/98, se bilaga A

KLAGANDE

Enevägens samfällighetsförening, c/o IS

Ombud

Advokaten BE

MOTPART

Orust kommun, 473 80 HENÅN

Ombud

Kommunjuristen MO

SAKEN

Avvisad talan om återbetalning av erlagda brukningsavgifter

______________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT

Miljööverdomstolen fastställer Statens va-nämnds avvisningsbeslut.

_____________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Enevägens samfällighetsförening (föreningen) har yrkat att Miljööverdomstolen skall undanröja Va-nämndens beslut och återförvisa målet till nämnden för fortsatt behandling.

Kommunen har varken medgett eller bestritt ändring.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande.

Föreningen arrenderar cirka 80 000 kvm av fastigheten Orust Tofta 2:1. Det arrenderade området är bebyggt med 71 fritidshus, vardera med en byggnadsyta om cirka 36 kvm. Varje husägare arrenderar cirka 100 kvm av det område som föreningen arrenderar. Arrendeområdet i dess helhet ligger utanför verksamhetsområdet för kommunens allmänna va-anläggning. För området finns sedan början av 1980-talet en gemensam anslutning till kommunens ren- och spillvattennät. Anslutningspunkten är belägen strax utanför det allmänna verksamhetsområdet. I två avtal från åren 1983 och 1988 mellan kommunen och tidigare innehavare av arrendet reglerades hur anslutningsavgiften för anläggningarna på området skulle bestämmas. Tekniska nämnden i Orust kommun beslutade den 19 september 1990 att brukningsavgifter skall beräknas på visst sätt enligt kommunens va-taxa. Parterna är överens om att de angivna avtalen jämte tekniska nämndens beslut reglerar va-förhållandet mellan föreningen och kommunen.

Miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Som Va-nämnden anfört är nämnden i princip inte behörig att pröva tvisten, eftersom det område föreningen arrenderar i sin helhet ligger utanför verksamhetsområdet för kommunens allmänna va-anläggning.

Föreningen har till stöd för att Va-nämnden ändå är behörig hänvisat till praxis och därvid framhållit att kommunen valt att ansluta de berörda anläggningarna till den allmänna va-anläggningen, att föreningen betalat sedvanliga anläggningsavgifter för anslutningen till va- anläggningen samt att parterna tvistar om tolkningen av den kommunala va-taxa som tillämpas när kommunen debiterar föreningen för brukningsavgifter.

Kommunen har i Miljööverdomstolen förklarat att den inte har för avsikt att utöka verksamhetsområdet till att omfatta det område som föreningen arrenderar. Med beaktande härav finner Miljööverdomstolen att omständigheterna i detta fall inte är sådana att Va-nämnden ens enligt grunderna för 37 § va-lagen kan anses behörig att pröva tvisten; om en utvidgning av verksamhetsområdet varit aktuell skulle detta ha talat för behörighet för Va-nämnden (jfr NJA 1982 not. C 103). Va-nämndens avvisningsbeslut skall således fastställas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2000-11-16

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Anders Holmstrand, referent, och Roland Halvorsen samt hovrättsassessorn Anders Lillienau. Enhälligt