MÖD 2000:56

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, vattendomstolen, dom 1998-01-14 i målen A 39/1945, VA 2/76 och VA 31/95, se bilaga A

KLAGANDE

Skellefteå Kraftaktiebolag, 556016-2561, 931 80 SKELLEFTEÅ

Ombud

Advokat OB

MOTPART

Kammarkollegiet, Box 2218, 103 15 STOCKHOLM

SAKEN

Omprövning enligt 15 kap. 3 § vattenlagen (1983:291) av villkoren för Fredriksfors kraftstation i Rickleån, Robertsfors kommun, Västerbottens län, m.m.

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut.

2. Skellefteå Kraftaktiebolag skall betala Kammarkollegiet för dess rättegångskostnader med fjortontusen (14 000) kr.

3. Skellefteå Kraftaktiebolags yrkande om ersättning för rättegångskostnader ogillas.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kammarkollegiet har bestritt bolagets talan.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Målet har avgjorts utan huvudförhandling med stöd i 23 kap. 6 § första stycket miljöbalken.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Nytta av fiskvägarna och vägning mot kostnad

Parterna har i Miljööverdomstolen fört en omfattande argumentation samt åberopat bevisning i frågorna om hur stor produktionsarealen och produktionskapaciteten är för lax och öring i Rickleåns olika delar. De har också olika uppfattning i frågan om hur stora kostnaderna är för byggnationen av fiskvägarna.

Bolaget har utöver vad som anförts i vattendomstolen framhållit följande. Det måste anses alldeles klart att det föreligger ett missförhållande mellan de kostnader som bolaget åsamkas och de fördelar som kan vinnas från allmän synpunkt. Utbyggnad av fiskvägarna är inte samhällsekonomiskt eller privatekonomiskt försvarbar med tanke på de höga kostnaderna och den lilla mängd smolt som kommer att produceras. Vattendomstolen har okritiskt anammat obestyrkta påståenden om positiva samhällsekonomiska näringseffekter av förväntat fiske uppströms kraftstationerna. Kostnaderna för de tre laxtrapporna kan totalt beräknas uppgå till 5, 5 miljoner kr, motsvarande en årskostnad om 390 000 kr i vilken ingår kostnaden för förlorad kraftproduktion. Fördelarna från allmän synpunkt består av de 1 743 utvandringsfärdiga smolt per år som enligt bolagets mening kommer att produceras till följd av öppnade fiskvägar. Någon betydelse för näringslivet på orten kan fiskproduktionen uppströms kraftverksmagasinen inte ha. Kostnadssidan är konsekvent undervärderad medan nyttan konsekvent övervärderats. En väsentlig invändning mot den överklagade domen är att vattendomstolen inte gjort någon bedömning av var den ekonomiska gränsen för fiskvägar kan tänkas ligga.

Vidare hävdar bolaget att förutsättningarna för kraftstationsföretagets drift rubbas avsevärt genom vattendomstolens dom. Årskostnaderna för driften av de tre stationerna var 1997 sammanlagt 2 265 868 kr och merkostnaderna på grund av domen blir, som tidigare angetts, 390 000 kr eller en ökning av kostnaderna med 17,2 %. Detta är en så stor belastning att förutsättningarna avsevärt rubbas.

Slutligen vänder sig bolaget mot att vattendomstolen åberopat 3 kap. 11 § vattenlagen (1983:291) (VL) i sina domskäl eftersom bestämmelsen saknar relevans i sammanhanget

Kammarkollegiet har utöver vad som anförts i vattendomstolen framfört följande. I förhållande till kraftverkens totala produktionsvärde är de förpliktelser som vattendomstolen ålagt respektive kraftverksägare skäliga, speciellt mot bakgrund av att det inte för något av kraftverken tidigare föreskrivits åtgärder till skydd för fisket. Kollegiet ifrågasätter de uppgivna kostnaderna för bygge av laxtrappor samt hävdar att även om dessa kostnader skulle vara riktiga skall bolaget ändå åläggas bygga de tre laxtrapporna. Mängden utvandringsfärdiga smolt kan beräknas till 6 000 per år. En naturproducerad smolt går inte att åsätta ett ekonomiskt värde utan en fri bedömning av det slag vattendomstolen gjort i målet är nödvändig.

Kammarkollegiet bestrider att förutsättningarna för Fredriksfors kraftverk skulle rubbas avsevärt vid bifall till kollegiets talan.

Hur prövningen skall ske

Kammarkollegiet menar att prövningen skall göras först beträffande Fredriksfors där den totala nyttan - 6 000 utvandringsfärdiga smolt per år - skall vägas mot kostnaden för inrättandet av fiskväg i detta kraftverk, inklusive vattentappning. Om domstolen finner att fiskväg skall byggas i Fredriksfors menar Kammarkollegiet att domstolen därefter med automatik skall pröva frågan om utformningen av ”sådana skäliga anordningar” i de andra två kraftverken utifrån 2 kap. 8 § första stycket vattenlagen (1918:523) (ÄVL). Slutligen skall domstolen pröva frågan om avstängning av turbinen i Fredriksfors kraftverk enligt 2 kap 8 § första stycket ÄVL. Om Kammarkollegiet hade valt att endast ansöka om omprövning av Fredriksfors kraftverk hade kostnaderna för Bruksforsen och Sågforsens laxtrappor inte vägts in i prövningen. Hade domstolen lämnat bifall till en omprövningsansökan som endast gällde Fredriksfors hade Kammarkollegiet därefter kunnat anmäla de andra två kraftverken och vattendomstolen hade då med automatik måst ålägga bolaget att inrätta någon form av laxtrappor vid dessa två kraftverk. Ordningsföljden och sättet för prövningen i det nu aktuella målet skall, enligt Kammarkollegiet, ske på samma sätt.

Bolaget har genmält att prövningen inte kan ske på det sätt Kammarkollegiet hävdat. En separat prövning av Fredriksfors skulle inte kunna leda till bifall för Kammarkollegiet eftersom en fisktrappa endast där inte skulle leda till att någon vandrande fisk får tillgång till reproduktionspotential av betydelse. Ansökan måste enligt bolaget omfatta också Sågforsen och Bruksforsens kraftverk och vid avvägningen skall nyttan av smoltproduktionen vägas mot kostnaderna för alla tre trapporna.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS BEDÖMNING

Tillämpliga regler

Beträffande Fredriksfors kraftverk har Kammarkollegiet den 22 december 1995 ansökt om omprövning med yrkande att ny fiskväg skall öppnas och vatten släppas i viss utsträckning genom denna. I frågan om kraftverkets turbin skall stängas av har Kammarkollegiet påkallat fortsatt handläggning av mål som avgjorts enligt ÄVL. För Sågforsens och Bruksforsens kraftverk har Kammarkollegiet på samma sätt påkallat fortsatt handläggning av mål som avgjorts enligt ÄVL.

Enligt 6 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken skall i materiellt hänseende äldre lag tillämpas på mål som pågick när miljöbalken trädde i kraft. Denna bestämmelse tillsammans med 19 § lagen (1983:292) om införande av vattenlagen medför att i materiellt hänseende omprövningen av Fredriksfors kraftverk skall ske enligt VL medan prövningarna av avstängning av turbinen i Fredriksfors liksom av frågan om fiskvägar vid Sågforsens och Bruksforsens kraftverk skall ske enligt ÄVL.

Prövningsordningen

I målet är först fråga om prövningen skall göras i ett sammanhang, varvid total kostnad vägs mot total nytta, eller ske stegvis.

Målet rör tre olika vattenföretag med samma tillståndshavare. I likhet med vattendomstolen finner Miljööverdomstolen att frågan om fiskväg skall öppnas vid Fredriksfors kraftverk är av helt avgörande betydelse både för frågan om fiskvägar skall öppnas även vid Sågforsen och Bruksforsen samt om avstängning av turbinen i Fredriksfors kraftverk skall ske. Byggande av fiskväg endast vid Fredriksfors kraftverk är uppenbart meningslöst. Prövningen av nyttan av fiskvägar skall därför ske i ett sammanhang där den totala nyttan av alla tre fiskvägarna vägs mot den totala skadan och kostnaderna för de tre kraftverken.

Skyldigheten att inrätta fiskvägar

Miljööverdomstolen övergår härefter till att pröva om ägaren till Fredriksfors kraftverk med stöd av 15 kap. 3 § VL skall åläggas att installera en fungerande fiskväg samt släppa yrkad mängd vatten genom denna; vid den prövningen skall de materiella reglerna i 3 kap. samt 15 kap. 10 § VL tillämpas. I det sammanhanget skall också prövas om turbinen till Fredriksfors skall stängas av viss tid på året samt om byggande av fiskvägar skall föreskrivas för Sågforsen och Bruksforsen; beträffande de sistnämnda frågorna skall 2 kap 8 § första stycket ÄVL tillämpas. Eftersom det i tidigare tillståndsdomar konstaterats att skyldighet att vidta fiskebefrämjande åtgärder föreligger för Sågforsens och Bruksforsens kraftverk har Miljööverdomstolen nu endast att göra den närmare skälighetsbedömningen av om nyttan av yrkade åtgärder kan anses motsvara den förlust och kostnad som orsakas kraftverkens ägare eller ej.

Beträffande Fredriksfors kan konstateras att reglerna i 3 kap. 1-3 §§ VL inte medför något hinder mot de begärda åtgärderna. När det gäller 3 kap. 4 § VL skall fördelarna av ett vattenföretag från allmän och enskild synpunkt överväga kostnaderna samt skadorna och olägenheterna för att företaget skall få komma till stånd. Enligt 15 kap. 10 § andra stycket andra meningen VL skall också en avvägning ske på så sätt att de ändrade villkoren inte får medföra kostnader som står i missförhållande till de fördelar från allmän synpunkt som kan vinnas. Vidare stadgas i 15 kap. 10 § andra stycket första meningen VL att omprövning inte får medföra att ändamålet med företaget inte kan tillgodoses eller att förutsättningarna för det rubbas avsevärt. Bolaget har hävdat att den begärda fisktrappan på alla dessa tre punkter strider mot lagens krav.

Miljööverdomstolen instämmer vid prövningen enligt 3 kap. 4 § VL och 2 kap. 8 § ÄVL i vattendomstolens bedömning och finner således att vid en samlad bedömning nyttan överväger de kostnader och olägenheter som uppkommer av fiskvägar vid de tre kraftverken. Inte heller när det gäller frågorna om produktionspotential och produktionsareal ger utredningen stöd för annan bedömning än den vattendomstolen gjort. Miljööverdomstolen delar också vattendomstolens bedömning att villkorsändringen inte medför kostnader för bolaget som står i missförhållande till de fördelar från allmän synpunkt som kan vinnas, trots att det råder osäkerhet om hur stora de positiva samhällsekonomiska effekterna av utökade fiskvägar kan komma att bli. Vad vattendomstolen anfört beträffande 3 kap. 11 § första stycket VL och dess tidigare motsvarighet i 2 kap. 8 § första stycket ÄVL leder till slutsatsen att åtgärder till skydd för fisket har getts en hög prioritet enligt såväl VL som ÄVL, men saknar självständig betydelse för bedömningen.

Bolaget har i Miljööverdomstolen hävdat att förutsättningarna för företaget skulle rubbas avsevärt om den yrkade fiskvägen föreskrevs. Miljööverdomstolen delar inte denna åsikt. Med beaktande av att kraftverket under lång tid drivits utan några inskränkningar av hänsyn till fisket kan inte de kostnader det nu är fråga om anses medföra att förutsättningarna för företaget rubbas på det sätt som 15 kap 10 § andra stycket första meningen VL förutsätter.

Miljööverdomstolen finner således inga hinder föreligga för bifall till de yrkade åtgärderna. Vattendomstolens domslut skall därför fastställas.

Med denna utgång skall bolaget, som självt skall stå sina kostnader i målet, betala Kammarkollegiets rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagande senast 2001-01-17

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Rolf Lundmark, miljörådet Lars Hydén, hovrättsrådet Roland Halvorsen samt hovrättsassessorn Anna Tiberg, referent. Enhälligt.