MÖD 2000:59

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, vattendomstolen, dom 1998-04-15 i mål nr VF 1/97:5, se bilaga A

KLAGANDE

1. BS

2. OE

3. CBN

4. JN

Ombud för 1-4

Advokaten AL

MOTPART

Naturvårdsverket, Blekholmsterrassen 36, 106 48 STOCKHOLM

Ombud

Advokaten JN

SAKEN

Överklagad markavvattningsförrättning

________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen fastställer vattendomstolens domslut.

2. Miljööverdomstolen lämnar BSs, OEs, CBNs och JNs yrkande om ersättning för rättegångskostnader utan bifall.

__________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

BS, OE, CBN och JN (klagandena) har yrkat att Miljööverdomstolen skall undanröja förrättningsbeslutet av den 20 januari 1997 i dess helhet och visa ärendet åter till förrättningsman för förnyad handläggning. De har vidare yrkat ersättning för rättegångskostnader vid såväl vattendomstolen som i Miljööverdomstolen.

Naturvårdsverket har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i Miljööverdomstolen åberopat samma omständigheter som vid vattendomstolen med följande tillägg och förtydliganden.

Klagandena

Förrättningsmannen har en officialskyldighet som inte kan bli föremål för skälighetsbedömningar utan endast laglighetsbedömningar. Omprövningen måste vara fullständig. Förrättningens utförande och ett klarläggande av de objektiva fysiska förutsättningarna för företaget är en primärfråga som inte skall sättas ur spel med hänvisning till kostnaderna. Kostnadsfördelningen är en sekundärfråga som, om parterna inte är ense, får avhandlas i särskild ordning efter det att en korrekt förrättning genomförts. Till följd av den indispositiva hantering som föreskrivs har förrättningsmannen inte kunnat underlåta en korrekt prövning även om yrkandet om en ny båtnadsberäkning frånfallits och oavsett vad parterna muntligt har avtalat. Inte heller har BS varit behörig att binda samtliga fastighetsägare vid någon överenskommelse. Det föreligger inte en överenskommelse mellan parterna om att frångå den verkliga nyttan vid bestämmande av andelstalen. Förrättningsmannen måste rimligtvis se till de aktuella förhållandena och tilldela parterna andel efter dessa och den nytta som föreligger. Detta har inte skett.

Ett nytt underlag för förrättningen behövs i första hand därför att det är ett nytt föremål för avvattningsföretaget. Förrättningen innehåller ett antal direkta felaktigheter. Vissa av dessa hann korrigeras före förrättningsmannens beslut, andra inte. Några fastigheter har tillkommit i den nya förrättningen jämfört med 1902 års företag, trots avsaknad av nytta eller annan grund för deltagande. Några fastigheter har fallit bort utan egentliga skäl. Fastigheten Skrelunda 1:19 har bortfallit ur företaget trots att den företräder lika stor andel som BSs fastighet X 1:18. Fastigheterna X 1:3, 1:18 och 1:10, X 1:1, X 1:2, X 4:1 och 6:1 samt X 10:4 och 10:5 ligger samtliga på sådana marknivåer att de helt saknar båtnad av företaget. Fastigheterna X 10:4, 10:5, 10:6, 10:7, 10:9, 10:11, 10:13, 10:14, 10:15 och 10:16 har tillkommit i den nya förrättningen oaktat nytta saknas eftersom de utgör torpställen och annan grund till deltagande saknas. Med hänsyn även till de många fel som begåtts i arealhänseende är det troligt att förrättningsmannen inte ens på ett riktigt sätt förmått följa 1902 års utredning. I något fall har en fastighet tillgodoräknats större båtnadsområde än fastighetens egen areal (X 1:1). Nyttoberäkningen vid 1902 års företag har skett utifrån en annan lagstiftning och andra kriterier än dagens. Nytta måste beräknas utifrån dagens perspektiv och dagens lagstiftning. Markerna närmast sjön har till följd av sjörestaureringsföretaget inte längre samma torrläggningsdjup och de har därmed ändrad nytta av företaget.

Bristerna i förrättningen är inte enbart avhängiga av restaureringen av sjön utan beror även på ursprungliga brister i 1902 års företag. Det är dock inte med beaktande av officialprincipen rimligt att de fel som fanns i den gamla förrättningen tillåts kvarstå vid en ny förrättning.

Naturvårdsverket är numera ägare till mycket stora delar av Hornborgasjön. Sjöfastigheten X 13:6 omfattar i nuläget cirka 1 350 hektar. Fastigheten är taxerad som mark, men ligger till största delen under vatten. Denna fastighet är den som har i särklass störst nytta av Flians underhåll. Fastigheten har nytta av rensningen eftersom Naturvårdsverket utan underhåll inte kommer att kunna nyttja fastigheten för angivet ändamål och därmed inte kommer att kunna följa villkoren i vattendomen. Detta medför att Naturvårdsverket skall ges del i företaget i relation till denna nytta. Dessa omständigheter är inte beaktade vid förrättningen och utgör i sig grund för omprövning jämlikt reglerna i 15 kap.vattenlagen (1983:291) samt för återförvisning.

Det finns anknytning mellan sjöfastigheten och restaureringsföretaget. Eftersom nytta föreligger skall fastigheten tilldelas andel i markavvattningsföretaget på exakt samma sätt som är fallet för andra fastigheter i området. Naturvårdsverket har genom tillståndet fått en rätt att reglera sjön och således på samma sätt som till exempel en fallrättsägare, magasinera vatten med vissa förutsättningar för att erhålla nytta. Regleringsrätten torde också i sig ha ett värde. Naturvårdsnyttan har genom bland annat ett ökat antal besökare till Hornborgasjön också en ekonomisk sida som skall beaktas.

För att få företaget att fungera är det av synnerlig vikt att företaget ges de aktuella och korrekta andelstalen för de markägare som skall ingå. Orättvisor inom företaget kan leda till spänningar mellan deltagarna.

Naturvårdsverket

Restaureringen av Hornborgasjön påverkar inte nyttofördelningen mellan deltagarna nedströms sjöns utlopp. Förrättningsmannen har således förfarit korrekt när han givit de ingående fastigheterna vid Flian samma inbördes tal som de hade vid 1902 års förrättning.

Vattenavledningsföretaget har tillkommit för att säkerställa avvattningen av markerna efter ån. En ofrånkomlig effekt av företagets föreskrivna underhåll av Flian är emellertid att även regleringen av Hornborgasjön för naturvårdsändamål samtidigt kan fortgå i avsedd omfattning. Ett sådant samband mellan vattenavledningsföretaget och regleringen kan dock inte föranleda att Naturvårdsverket skall åläggas deltagarskyldighet i företaget.

Såvitt gäller Naturvårdsverkets sjöfastighet X 13:6 kan denna inte delta i företaget då den saknar markavvattningsnytta av detta. Fastigheten har ingen mark vid Flian som avvattnas genom företaget och fastigheten har därmed inte någon nytta av markavvattning. Ifrågavarande vattenområden i Hornborgasjön har av praktiska skäl bildat en särskild fastighet för vilken Naturvårdsverket har underhållsansvaret. Sjörestaureringsföretaget är inte för sitt bestånd beroende av den skötsel av underhållet i Flian som sker för avvattningen av markerna vid ån. Naturvårdsverket kan därför inte åläggas någon deltagarskyldighet i företaget. Detta i synnerhet inte då förrättningsbeslutet innebär att deltagarna i företaget helt kompenseras av Naturvårdsverket för fördyrat underhåll till följd av sjöns restaurering.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan om Naturvårdsverkets deltagande i företaget m.m.

Klagandena har gjort gällande att Naturvårdsverket skall ges en del i företaget eftersom verkets fastighet har nytta av Flians underhåll bland annat genom att underhållet är en förutsättning för att Naturvårdsverket skall kunna efterkomma villkoren i vattendomen avseende restaureringsföretaget. Naturvårdsverket har gjort gällande att klagandena är bundna av den överenskommelse om Naturvårdsverkets ersättningsskyldighet som träffades vid slutsammanträdet.

Miljööverdomstolen finner i likhet med vattendomstolen och på de av vattendomstolen anförda skälen att överenskommelsen inte hindrar att förrättningsbeslutet överprövas efter ett överklagande till domstol.

En förutsättning för att en fastighetsägare skall delta i ett markavvattningsföretag är, enligt 5 kap. 1 § vattenlagen, att hans fastighet erhåller nytta av detta. Med nytta avses den värdehöjning företaget medför för fastigheten. Värderingen av nyttan skall vara objektiv i förhållande till fastigheten och således skall hänsyn inte tas till ägarens personliga förhållanden (se Rolf Strömberg, Vattenlagen med kommentar, s. 80 f.). Nyttan skall ha sin grund i den förbättring av en fastighet som torrläggningen av denna medför (se bl.a. SOU 1968:51 s. 131 f.). Något stöd för att nytta i detta sammanhang skulle kunna vara något annat än markavvattningsnytta finns inte. Miljööverdomstolen finner därför att Naturvårdsverkets fastighet X 13:6 inte har sådan nytta av företaget att Naturvårdsverket skall ges andel i detsamma. Det finns därmed inte skäl att återförvisa ärendet på denna grund.

Frågan om förrättningsmannens utredningsskyldighet m.m.

Av 12 kap.vattenlagen framgår bl.a. att förrättningsmannen vid förrättning har en utredningsskyldighet. I enlighet med den officialprincip som gäller skall förrättningsmannen se till att ett ärende blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Utredningsskyldigheten går olika långt beroende på vad förrättningen avser.

Naturvårdsverket ansökte om omprövning av 1902 års företag på den grunden att restaureringen av Hornborgasjön lett till att ett antal av de deltagande fastigheterna bortfallit. Syftet med ansökan var att dessa fastigheter skulle utgå ur företaget samtidigt som Naturvårdsverket, i enlighet med sitt åtagande i tillståndsmålet, påtog sig att kompensera de kvarvarande fastigheterna för de ökade underhållskostnader som det minskade deltagarantalet medför för kvarvarande deltagare.

Den utrednings- och officialprövningsskyldighet som åvilar förrättningsmannen medför varken någon skyldighet eller rätt för förrättningsmannen att ompröva ett markavvattningsföretag på någon annan grund än vad som yrkats i ärendet. Naturvårdsverkets ansökan om omprövning i det aktuella fallet har därmed angett ramen för den prövning som förrättningsmannen haft att göra.

Under förrättningen framställdes visserligen ett yrkande om att samtliga berörda marker utmed Flian skulle avvägas och omgraderas på nytt. Detta yrkande återkallades emellertid då förrättningsmannen gjorde klart att kostnaderna för de begärda åtgärderna skulle fördelas inom markavvattningsintresset, dvs. mellan deltagarna. Även vid vattendomstolen hade klagandena den inställningen att några åtgärder inte påkallades om dessa skulle betalas av deltagarna. Miljööverdomstolen delar i denna del vattendomstolens bedömning och finner att förrättningsmannen på ett riktigt sätt redovisat gällande kostnadsbestämmelser. Miljööverdomstolen finner att förrättningsmannens bedömning, att avgränsa omprövningen till de ändrade förhållanden som beror på sjörestaureringsföretaget, är riktig. Med denna utgångspunkt har klagandena inte förmått visa att resultatet av förrättningen blivit så felaktigt att det utgör skäl att undanröja densamma. Det förhållandet att klagandena i Miljööverdomstolen anfört att en fullständig omprövning av företaget skulle ske oberoende av kostnadsansvaret för en sådan prövning, föranleder inte någon annan bedömning av förrättningsmannens beslut.

På grund av det anförda skall överklagandet ogillas och vattendomstolens domslut i huvudsaken fastställas.

Av 20 kap. 1 § andra stycket fjärde meningen vattenlagen (1983:291) följer att i mål rörande omprövning enligt bl.a. 15 kap. 15 § andra stycket samma lag av fråga om kretsen av deltagare eller kostnadsfördelningen, vardera parten skall svara för sina rättegångskostnader. Klagandenas yrkande om ersättning för rättegångskostnader vid vattendomstolen och i Miljööverdomstolen skall därför lämnas utan bifall.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2001-01-18

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Mats Dahl och tf. hovrättsassessorn Åsa Marklund Andersson, referent. Enhälligt.