SOU 1968:51

Vattenlagens torrläggningsbestämmelser

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Genom beslut den 28 juni 1962 bemyn- digade Kungl. Maj:t chefen för justitiede- partementet att tillkalla en sakkunnig för att överse vattenlagens bestämmelser röran— de torrläggning av mark.

Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen samma dag numera hovrättsrådet Gösta Dyrssen att såsom sak- kunnig verkställa utredningen. Departe- mentschefen entledigade den 14 oktober 1963, på därom av Dyrssen gjord fram- ställning, denne från uppdraget och förord- nade samtidigt tingsdomaren Åke Wikner såsom sakkunnig.

Att såsom experter biträda utrednings— mannen förordnade departementschefen den 16 oktober 1962 vattenrättsrådet Gösta von Heideken och byrådirektören Thore Hyg- stedt. Den 7 maj 1965 entledigade departe- mentschefen, på därom av Hygstedt gjord framställning, denne från uppdraget och för- ordnade samma dag numera universitetslek— torn Ingvar Fridell att såsom expert biträda utredningen.

Kungl. Maj:t har den 27 januari 1966 till utredningen överlämnat av syneförrättnings-

sakkunniga den 25 juni 1964 avgivet be- tänkande avseende metodiken vid syneför- rättningar rörande torrläggningsföretag (stencil Jo 1964: 4) jämte däröver avgivna remissyttranden, för att såvitt avsåg i be- tänkandet avgivna förslag till ändringar i vattenlagen och utfärdande av bestämmel- ser om s. k. postdelgivning beaktas vid full- görandet av utredningsuppdraget.

Utredningen har avgivit utlåtanden, dels den 14 november 1963 över ett av syneför- rättningssakkunniga den 9 september 1963 avgivet betänkande rörande organisationen av torrläggningsverksamheten m.m. (stencil Jo 1963z6), dels den 14 september 1964 över samma sakkunnigas förenämnda be- tänkande avseende metodiken vid syneför- rättningar rörande torrläggningsföretag.

Sedan utredningsarbetet nu slutförts får jag såsom utredningsman härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till änd- ringar i vattenlagen. Experterna har biträtt förslaget jämte vad betänkandet i övrigt in- nehåller.

Stockholm den 7 november 1968.

Åke Wikner

..'._'i+....-4r——.. m..-... . » ..

; . . .] W:s-ra: . "ar” "' '.'. I

"'.Hå' ..| "u: EF "q. .' ." I'"

'I. flm” "3.1 '..l . V' " :U'

'#H stigit...» .m M I'll-'.'. .. 'a'-.it " .» . .. '»..ri..-a-.sh..mnä - -' 311155»qu— ' -'-'-”'.- W'WMM

p...-.a... m ...... men... » 'mli'£ 'n- mål då!!! '|wa '|' M Gå. ' IM mm» ? amb jämtlanmruräw , -- .. . m Min-i amma

' . ., Wnglmm q. | || | - ';'OZ'Ä ?”?l '_'! ll

" ' ”militum. wu '.1 MWh-a' ahr-mu. Minh

Wiman mm walnut rt- w Jawa-www nunna?

_ th hem-w! WEM:—"lll" mull: ut :! ' '- HEM» mma in.-hux till 'Ml mma .nu-tum | mani: Jm" damål MW im limit nun-tm »! .wl'lin'm

.men "i.-imam l .uul'l' :eruz " H w...-Aimé».

'Wm tät ml.—ade lim anamma nu "* "-

ändrad W! lui IE ru!— m'w www-D "' Mam, 3311 mm 141.011! www.! Bladh,, lät" Hmmm nwnmm nu mamma-z» Mmm...—mm...; .::rq-lmmr bmw tg. Jil-m "" iniuqlw..m Milillh' Rudmalm "'I IHM MM man alla m.m nailuhmmwhamb» ' al:-1 mi: nu lim-wu mbt) Munin-:d 41qu anaetuhwtu mum utan” inkalla H. nah minibilar .::de md. Imi: nun-rd] » mum- M, .Ein man em lagnamn ull-rl nasal, grannar" mtm mm sanning:; Mum 151112! 11er med:

rv-uf-iu .— -

omr alu-BD W'llimu'r im mma -1i 3111 mm!?” mm...! utan ML.!” amma Mme »En-El um ä' nu .nu!!! hun-il. IW” rn mm. Iq- .nsladmnm 45! in mim" fli-il hau- ;mmms. utmanad-ni mm mm Mm md: "mH-= inäl- lli man null" mm Muu uu edi-'I Pisum tl: mtl;- m—i ned!-t mma Mmmm 'n neta-ärm matrim—in..

" | M | H

Förslag till lag om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas beträffande vatten- lagen den 28 juni 1918 (nr 523)1, dels att 7 kap. 25 å skall upphöra att gälla, dels att 3 kap. 3, 6 och 11 åå, 7 kap. 2, 11, 22-24, 26, 27, 29, 32—34, 36, 56, 58, 59, 64 och 66 åå, 10 kap. 33, 38, 60, 62, 63, 65, 67, 70, 71, 77, 80 och 82 åå, 11 kap. 17 å samt 13 kap. 1 5, skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i 10 kap. skola införas åtta nya paragrafer, betecknade 83— 90 åå, av den lydelse nedan angives, dels

(Nuvarande lydelse)

att i 7 kap. 3, 20, 21, 29 a, 41, 44, 45, 53, 54 och 60 åå, 8 kap. 19, 21 och 45 åå, 9 kap. 49 &, 10 kap. 34, 35, 48, 61 och 78 åå samt 11 kap. 69, 85, 87, 89 och 95 åå ordet »båtnad» eller böjningsformer av detta ord skola ersättas med ordet »nytta» eller motsvarande former därav, dels ock att överskrifterna före 7 kap. 1 och 33 åå skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

3 kap. Om vattenreglering.

3å.

Alla strömfall __________

Där viss anläggning eller visst annat ar- bete för vattenreglering uteslutande eller till huvudsaklig del är till gagn allenast för strömfall eller ock för mark, varde delaktig- heten dem emellan i motsvarande mån jäm- kad. Vad i 7 kap. 24—26 åå stadgas om dikningssamfällighets uppdelning i avdel- ningar och om jämkning i vissa fall av del- aktigheten i dikningskostnad skall äga mot— svarande tillämpning med avseende å mark, som tillföres båtnad genom vattenreglering.

_________ hans egendom.

Där viSs anläggning eller visst annat ar- bete för vattenreglering uteslutande eller till huvudsaklig del är till gagn allenast för strömfall eller ock för mark, varde delak- tigheten dem emellan i motsvarande mån jämkad. Vad i 7 kap. 24 och 26 åå stadgas om jämkning i vissa fall av delaktigheten i dikningskOStnad skall äga motsvarande till- lämpning med avseende å mark, som till- föres nytta genom vattenreglering.

1 Senaste lydelse av 3 kap. 3, 6 och 11 åå, 7 kap. 2, 3, 11, 20, 21, 23, 25—27, 29, 32, 33, 36, 44, 53, 54, 59, 60 och 66 55, 9 kap. 49 5, 10 kap. 60—63, 70 och 78 55 samt 11 kap. 69, 85 och 89 55 SFS 1920: 459, av 7 kap. 22 och 41 95 samt 10 kap. 335 1945: 343, av 7 kap. 245 1953: 63, av 7 kap. 29 a, 34 och 45 55 1944: 87, av 7 kap. 565 1954: 124, av 7 kap. 585 1952: 235, av 7 kap. 64 5, 10 kap. 38 och 65 55 samt 11 kap. 87 5 1961: 548, av 8 kap. 19, 21 och 45 55 samt 10 kap. 34, 48, 77, 80 och 82 åå 1941: 614, av 10 kap. 35 och 71 55 1927: 24, av 10 kap. 675 1952: 239, av 11 kap. 17 5 samt 13 kap. l 5 1964: 110 samt av 11 kap. 95 5 1960: 304.

Hava delägarna ———————————————— efterrättelse fastställd. I fråga ————————————————————— till efterrättelse. 6 å. Ägare av ——————————————————————— ej inträtt.

Varder efter ___________

Utgöres båtnad, som fastighet vinner ge- nom marks torrläggning, av annat än jord- förbättring eller värdeökning av tomtmark eller av mark, som eljest huvudsakligen har värde som byggnadsplats, torgplats, övnings- fält eller dylikt, skola i fråga om skyldighet för fastighetens ägare att deltaga i kostna- derna för företaget bestämmelserna i 7 kap. 29 & äga motsvarande tillämpning.

Delägare, som __________ Är vid _____________ Å belopp ____________

Vad i 7 kap. 28 å är stadgat om rätt för delägare i dikningssamfällighet att erlägga å honom belöpande bidrag med fördelning på visst antal år skall lända till efterrättelse jämväl i fråga om ägare av mark, som till- föres båtnad genom vattenreglering.

____________ i bruk.

Utgöres nytta, som fastighet vinner ge- nom marks torrläggning, av annat än höj- ning av markens alstringsförmåga eller vär- deökning av tomtmark eller av mark, som eljest huvudsakligen har värde som bygg- nadsplats, torgplats, övningsfält eller dylikt, skola i fråga om skyldighet för fastighetens ägare att deltaga i kostnaderna för företaget bestämmelserna i 7 kap. 29 å äga motsva- rande tillämpning. ————— såsom anläggningskostnad. _— — —— — anläggningskostnaden uppgått.

— — — betalningsskyldighetens inträde.

Vad i 7 kap. 28 å är stadgat om rätt för delägare i dikningssamfällighet att erlägga å honom belöpande bidrag med fördelning på visst antal år skall lända till efterrättelse jämväl i fråga om ägare av mark, som till— föres nytta genom vattenreglering.

11 å.

Vill någon — — — skola iakttagas. Då mål — — — företagets huvudsakliga. Synemännens utlåtande — — — företagets utförande.

Om verkan av vattendomstolens beslut eller synemännens utlåtande angående vat- tenreglering äge vad i 7 kap. 56—58 åå stadgas beträffande beslut i där omförmälda mål motsvarande tillämpning; och skall be- stämmelsen i 59 5 om jämkning för visst fall i utlåtande eller beslut rörande företag, som avses i 7 kap., lända till efterrättelse jämväl beträffande vattenreglering.

1 mom. Vill någon —— — — skola iakttagas. Då mål — — — företagets huvudsakliga. Synemännens utlåtande — — — företagets utförande.

2 mom. Om verkan av vattendomstolens beslut eller synemännens utlåtande angående vattenreglering äge vad i 7 kap. 56 å stad- gas beträffande beslut i där omförmälda mål motsvarande tillämpning, dock med de inskränkningar, som följa av vad nedan stadgas, av bestämmelserna i 7 kap. 57 5 samt av vad i 9 kap. ävensom i 10 kap. 77 och 78 55 finnes stadgat om förnyad pröv- ning i vissa fall, varvid likväl ansökan enligt 10 kap. 77 5 första stycket första punkten skall göras före utgången av kalenderåret näst efter det, som bestämts för företagets fullbordande, eller, om dessförinnan före- taget efter besiktning förklarats fullbordat. efter det, då sådan besiktning ägt rum.

Har företag icke bragts till slut inom tid, som enligt 10 kap. 62 5 eller 11 kap. 63 5

I fråga — — — 4 kap.

(Föreslagen lydelse) föreskrivits, vare frågan om företaget för- fallen; dock må, om giltigt skäl för dröjs- mål visas eller genom företagets inställande synnerligt men skulle uppstå, vattendomsto- len på därom före nämnda tids utgång gjord ansökan bevilja anstånd med företagets full- bordande på högst tio år. Har fråga om fö- retag förfallit, äge deltagare i företaget på- kalla vattendomstolens prövning, huruvida den å företaget nedlagda kostnad skall gäl— das allenast av sökanden och dem, som för- enat sig med honom, eller om och i vilken mån jämväl övriga deltagare skola med hän- syn till vunnen nytta i kostnaden taga del.

Finnes under företagets utförande, att visst arbete, som i utlåtandet eller beslutet rörande företaget föreskrivits, kan anses obehövligt, eller erfordras till följd av oför- utsedd arbetssvårighet eller av annan dylik orsak jämkning av de rörande företagets ut— förande meddelade bestämmelser, äge vat- tendomstolen på ansökan av deltagare i fö- retaget föreskriva dylik jämkning ävensom i övrigt vidtaga den ändring i bestämmel- serna rörande företaget, som därav må för- anledas.

I fråga — — — 4 kap.

7 kap. Om torrläggning av mark genom dikning, vattenavledning eller invallning.

Om dikning.

Om upptagande av dike.

(34 502

Dike, som enligt denna lag varder upp- taget, skall, där någons rätt kan vara därav beroende, underhållas av deltagarna i före- taget. Beträffande underhållsskyldighetens fördelning och skyldighet att ställa säkerhet skall vad i 23—26, 29 och 29 a Så är stadgat med avseende å kostnaden för dikets upp—

tagande äga motsvarande tillämpning. _ _ _a

Om upptagande och underhåll av dike.

2 %. Dike, som enligt denna lag varder upp- taget, skall, där någons rätt kan vara därav beroende, underhållas av den dikande.

” 25 i nuvarande lydelse, se nedan vid 33 5 i föreslagen lydelse. ” 345 andra stycket i nuvarande lydelse, se nedan efter 33 5.

11 å.

Har bro eller annan byggnad i vatten för järnväg verkställts i överensstämmelse med vattendomstolens besked eller har, där sådant besked ej inhämtats, järnvägen till den del, varom fråga är, anlagts, enligt vad därom är särskilt stadgat, i överensstäm- melse med de föreskrifter, som meddelats vid särskild syneförrättning, eller med i ve- derbörlig ordning kungjord plan, mot vilken erinran ej framställts, eller med erinran, som gjorts mot sådan plan, vare järnvägens ägare berättigad till gottgörelse för arbete, som i 9 5 sägs; dock må, där besked av vatten- domstolen eller föreskrift vid syneförrätt- ning ej inhämtats, ersättning för sådant ar- bete icke tillkomma järnvägens ägare i den mån arbetet tarvas för vinnande genom mar- kens torrläggning intill ett djup av 1,2 meter av sådan jordförbättring, som i 22 5 avses.

Ändå att ————————————

(22 å.)4

Med avseende å mark, vars nytta av torr- Iäggning består i höjning av dess alstrings- förmåga, skall såsom båtnad ( jordförbätt— ring) anses den genom företaget åstadkomna höjningen däri genom torrläggning intill ett djup av 1,2 meter eller det större djup, var— till jordens ägare äskat torrläggning av den- samma, så ock den ökade möjligheten till alstringsförmågans höjande på sätt nu sagts.

Med båtnad av marks torrläggning i andra fall förstås den värdeökning marken vinner genom torrläggning till det djup, var- om i varje särskilt fall är fråga, ävensom genom den ökade möjligheten till torrlägg- ning till nämnda djup.

Till båtnad av marks torrläggning skall ock hänföras förmån av förbättrade beting- elser för marks brukning eller användning för annat ändamål; och skall därvid båtnad i avseende å marks brukning anses som jordförbättring.

Ej må till båtnad, som genom torrlägg- ning beredes mark, hänföras förmån, som består däri, att markens frostländighet min-

Har bro eller annan byggnad i vatten för järnväg verkställts i överensstämmelse med vattendomstolens besked eller har, där så- dant besked ej inhämtats, järnvägen till den del, varom fråga är, anlagts, enligt vad där- om är särskilt stadgat, i överensstämmelse med de föreskrifter, som meddelats vid sär- skild syneförrättning, eller med i vederbörlig ordning kungjord plan, mot vilken erinran ej framställts, eller med erinran, som gjorts mot sådan plan, vare järnvägens ägare be- rättigad till gottgörelse för arbete, som i 9 5 sägs; dock må, där besked av vatten- domstolen eller föreskrift vid syneförrätt- ning ej inhämtats, ersättning för sådant ar- bete icke tillkomma järnvägens ägare i den mån arbetet tarvas för höjning av markens alstringsförmåga genom dess torrläggning intill ett djup av 1,2 meter.

_________ ålagda honom.

4 225 i föreslagen lydelse, se nedan vid 23 5 i nuvarande lydelse.

skas eller att de klimatiska förhållandena eljest förändras.

(23 505 Delägare i dikningssamfällighet vare, så- vitt ej nedan annorledes stadgas, skyldig att taga del i kostnaden för samfällighetens torrläggning i mån av värdet å den båtnad hans mark därigenom beredes.

22 &.

Delägare i dikningssamfällighet vare, så- vitt ej nedan annorledes stadgas, skyldig att taga del i kostnaden för samfällighetens torrläggning i mån av värdet å den nytta hans mark därigenom beredes, dock att, där viss dikessträcka medför nytta allenast för någon eller några delägares mark, kostna- den för denna del av företaget må, om så finnes lämpligt, beräknas särskilt och på- föras blott delägare, som nu sagts.

23 5.5

Har dikningsföretag sökts enligt beslut vid fastighetsregleringsförrättning, åligge i 22 .(5 stadgad skyldighet avseende mark, om- fattad av regleringen, de i regleringen ingå- ende fastigheternas ägare samfällt, till dess skyldigheten vid förrättningen mellan dem fördelats.

24 &.

Erfordras för torrläggning av den till samfälligheten hörande marken särskilda grenar av diket eller äro med utförandet av viss del av dikningen förenade särskilt stora kostnader eller förefinnes mellan skilda till samfälligheten hörande områden väsentlig olikhet i fallförhållanden eller andra natur- förhållanden, och kan på grund härav an— tagas, att kostnaden i förhållande till båt- nadsvärdet för torrläggning av något om- råde skulle bliva avsevärt mindre, därest annat område icke ingått i samfälligheten, skall för sådan jämkning, som nedan sägs, den till samfälligheten hörande marken hän- föras till särskilda avdelningar, allt efter som vattnet avrinner till olika grenar av diket eller eljest till skilda, med hänsyn till olikheterna avgränsade dikessträckor.

Å avdelning, som nu nämnts, må icke på grund av stadgandet i 23 5 anses belöpa större andel i kostnaden för företaget än som svarar mot förhållandet mellan den be-

Kan uppenbarligen antagas, att område inom samfälligheten skulle kunna vinna än- damålsenlig torrläggning med avsevärt stör- re skillnad mellan värdet å nyttan av och kostnaden för därför erforderlig dikning än den vid tillämpning av 22 5 uppkommande, må där stadgad skyldighet jämkas efter vad med hänsyn till nämnda omständighet fin- nes skäligt.

5 225 i nuvarande lydelse, se närmast här ovan. 5 235 i nuvarande lydelse, se ovan vid 225 iföreslagen lydelse.

räknade kostnaden för torrläggning allenast av till avdelningen hörande mark, å ena, samt den beräknade kostnaden för samfäl- lighetens torrläggning, å andra sidan. Över- stiger den beräknade kostnaden för avdel- ningens torrläggning den kostnad, som efter båtnadstalet skulle belöpa å till avdelningen hörande mark, därest till avdelningen hän- fördes jämväl den till en eller flera andra avdelningar hörande marken, skall sist- nämnda kostnadsbelopp anses såsom avdel- ningens torrläggningskostnad, dock att ej därigenom kostnaden för någon av de andra avdelningarna må höjas utöver denna avdel- nings torrläggningskostnad, beräknad på sätt nu sagts.

25 &.

Har på yrkande av delägare i diknings- samfällighet åt dikningen givits större om- fattning än som erfordras för samfällighe- tens torrläggning till ett djup av 1,2 meter, skall, där ej samtliga delägare efter ty l 22 5 sägs skola anses hava båtnad av denna del av dikningen, särskild beräkning ske av kostnaden för sagda del samt båtnaden av densamma ävensom det bidrag till nämnda kostnad, som enligt de i 23 och 24 55 stad- gade grunder må anses belöpa å varje del— ägare; och varde med iakttagande härav delaktigheten i den sammanlagda kostna- den för företaget fastställd.

26 &.

Finnes vid bestämmande av delaktigheten i företaget efter ty i 23—25 åå föreskrives någon delägares bidrag till den beräknade kostnaden för företaget överstiga det be- lopp, vartill kostnaden för torrläggning av honom tillhörig mark må antagas hava upp- gått utan annans deltagande i dikningen, äge sådan delägare tillgodonjuta jämkning i delaktigheten så att denna svarar mot sist- nämnda kostnad.

Finnes vid bestämmande av delaktigheten i företaget efter ty i 22 och 24 55 föreskri- ves någon delägares bidrag till den beräk- nade kostnaden för företaget överstiga det belopp, vartill kostnaden för torrläggning av honom tillhörig mark må antagas hava uppgått utan annans deltagande i dikningen, äge sådan delägare tillgodonjuta jämkning i delaktigheten så att denna svarar mot sist- nämnda kostnad.

27 5.

Ej vare delägare i dikningssamfällighet skyldig att vidkännas större bidrag till kost- naden för dikningen än som svarar mot

Ej vare delägare i dikningssamfällighet skyldig att vidkännas större bidrag till kost- naden för markens torrläggning än som

värdet å den båtnad, hans mark därigenom beredes, utan så är att han sökt företaget. Likställd med sökanden vare den, som för- enat sig med honom om företaget eller för vinnande av ökad båtnad fört talan, som föranlett större anläggning än sökanden äs- kat.

svarar mot värdet å den nytta, hans mark därigenom beredes, utan så är att han sökt företaget. Likställd med sökanden vare den, som förenat sig med honom om företaget eller för vinnande av ökad nytta fört talan, som föranlett större anläggning än sökanden äskat.

I fråga om skyldighet att bidraga till kostnad inom dikningsföretag, varom an- sökan gjorts enligt beslut vid fastighetsreg- leringsförrättning, skall envar delägare, vars mark omfattas av regleringen och genom dikningen vinner nytta, anses som sökande.

29 &.

Utgöres båtnad, som vinnes genom dik- ning, av annat än jordförbättring eller vär- deökning av tomtmark eller av mark, som eljest huvudsakligen har värde såsom bygg- nadsplats, torgplats, övningsfält eller dylikt, vare delägare, som i 28 å avses, icke pliktig att, såvitt angår dylik båtnad, taga del i kostnaden för företaget, förrän han begag- nar sig av båtnaden, utan skall intill dess den å båtnaden belöpande andel gäldas av övriga delägare med fördelning dem emellan enligt bestämmelserna här ovan. Tillgodogö- res förmånen av markens torrläggning så- som jordförbättring, skall delägare jämväl för sådant fall anses hava begagnat sig av båtnaden.

Delägare, som—————————— Vill ägaren begagna sig av båtnaden så- som jordförbättring eller eljest huvudsakli— gen allenast för fastighetens eget behov, må på talan i den ordning 11 kap. stadgar det bidrag, som denna har att i anledning därav erlägga, bestämmas till en mindre del av bidragets hela belopp och med gäldandet av återstoden tillsvidare anstå.

Utgöres nytta, som vinnes genom dik- ning, av annat än höjning av markens alst— ringsförmåga eller värdeökning av tomt- mark eller av mark, som eljest huvudsak- ligen har värde såsom byggnadsplats, torg- plats, övningsfält eller dylikt, vare delägare, som i 28 & avses, icke pliktig att, såvitt an- går dylik nytta, taga del i kostnaden för företaget, förrän han begagnar sig av nyttan, utan skall intill dess den därå belöpande an- del gäldas av övriga delägare med fördel- ning dem emellan enligt bestämmelserna här ovan. Tillgodogöres den genom dikning- en vunna höjningen av markens alstrings- förmåga, skall delägare jämväl för sådant fall anses hava begagnat sig av nyttan.

___________ att erlägga.

Vill ägaren begagna sig av den genom dikningen vunna höjningen av markens alstringsförmåga eller eljest av därigenom vunnen nytta huvudsakligen allenast för fastighetens eget behov, må på talan i den ordning 11 kap. stadgar det bidrag, som denne har att i anledning därav erlägga, be- stämmas till en mindre del av bidragets hela belopp och med gäldandet av återstoden tillsvidare anstå.

32 5.

Till kostnad för marks torrläggning (torr- läggningskostnad) räknas i denna lag för- utom arbetskostnaden jämväl skadestånd

Till kostnad för marks torrläggning (torr- läggningskostnad) räknas i denna lag kost- naden för utförande av de i företaget ingå—

och annan ersättning, som föranledes av företaget.

Om förrättningskostnaden ——————

Om förbättring och underhåll av dike.

(2 å.)7 Ej må någon förvägras att för torrlägg- ning av sin mark leda vatten till annans dike. Är för ändamålet nödigt, att diket för- djupas, utvidgas eller annorledes förändras, eller uppkommer ökad kostnad för dikets underhåll, gälle därom bestämmelserna i 33 och 34 55.

33 &?

Äskar någon bättre torrläggning av förut avdikad mark, och är för ändamålet nödigt, att dike utvidgas, fördjupas eller annorledes förändras, eller tarvas sådan åtgärd till följd därav, att någon leder vatten till annans dike efter ty i 2 5 sägs, gälle i avseende å sådan förändring vad om upptagande av nytt dike är i denna lag stadgat.

34 ä.

9

Leder någon vatten till annans dike och uppkommer därigenom ökad kostnad för dikets underhåll, vare han pliktig att svara för denna tillökning. Där förut befintligt dike utvidgas, fördjupas eller annorledes förändras, svare ock ägaren av den mark, för vars torrläggning förändringen skett, för den tillökning i underhållskostnad, som där- av må föranledas.

(Föreslagen lydelse) ende anläggningarna jämte skadestånd och annan ersättning, som föranledes av företa— get, samt för underhåll av anläggningarna.

———————————— 80 55.

Om ledande av vatIEn till annans dike samt om förbättring av dike.

33 5.

Ej må någon förvägras att för torrlägg- ning av sin mark leda vatten till annans dike eller att vidtaga åtgärd till förbättring av dike, vari han äger del.

34 %.

Vad om upptagande av nytt dike är i denna lag stadgat gälle ock i avseende å ledande av vatten till annans dike samt åt- gärd till förbättring av dike.

I det fortsatta underhållet av diket vare markägare skyldig taga del efter vad i 22, 24, 26, 27 och 29 55 stadgas, varvid jämväl bestämmelserna i 28 och 29a 5.6 äge till— lämpning.

' 33 5 i nuvarande lydelse, se närmast här nedan. 8 34 å i nuvarande lydelse, se i vad avser första stycket ovan vid 2 5 i föreslagen lydelse samt i vad avser andra stycket närmast här nedan.

” 345 första stycket i nuvarande lydelse, se ovan vid 2 5 i föreslagen lydelse.

36 5.

Vill någon för torrläggning av sin mark upptaga dike å annans mark eller leda vatten till annans dike eller eljest begagna sig av rättighet, som omförmäles i 1—19 95, eller skola två eller flera med skilda andelar taga del i dikningsföretag, då skall, där ej överenskommelse därom träffas, i den ord- ning nedan sägs före arbetets påbörjande inhämtas besked, huru och under vilka vill- kor arbetet må göras.

Ansökan om dikning skall ingivas till Ko- nungens befallningshavande och varde frå- gan härom därefter prövad vid syneförrätt- ning, varom i 10 kap. stadgas.

] mom. Vill någon för torrläggning av sin mark upptaga dike å annans mark eller leda vatten till annans dike eller eljest be- gagna sig av rättighet, som omförmäles i 1, 3-19 samt 33 55, eller skola två eller flera med skilda andelar taga del i sådant företag, då skall, där ej överenskommelse därom träffas, i den ordning nedan sägs före arbetets påbörjande inhämtas besked, huru och under vilka villkor arbetet må göras.

Ansökan skall ingivas till Konungens be- fallningshavande och varde frågan härom därefter prövad vid syneförrättning, varom i 10 kap. stadgas.

Där någon ———————————————————— sådan prövning. Har dike ————————————————————— prövning därav. Huru utlåtande, ——————————————————— 10 kap. 52 5.

2 mom. Vid syneförrättning, varom i 10 kap. stadgas, varde ock, efter anmälan av förrättningsmännen vid fastighetsreglerings— förrättning, prövat, huru det framtida un- derhållet av dike, som enligt beslut vid fastighetsregleringsförrättningen upptagits utan föregången syneförrättning, skall med tillämpning av bestämmelserna i 22, 24, 26, 27 och 29 55 fördelas, varvid jämväl bestäm— melserna i 29 a 5 äge tillämpning.

56 &.

Innefattar synemäns utlåtande, varvid en- ligt 10 kap. 75 5 skall bero, eller vatten- domstols laga kraft ägande beslut rörande företag enligt detta kap. medgivande till företaget, vare det gällande mot envar såväl vad angår rätten att utföra företaget och för framtiden bibehålla dike och annan an- läggning som beträffande skyldighet att taga del i företaget, dock med de inskränkningar, som följa av bestämmelserna i 57 & samt av vad i 2 kap., i den mån nämnda kap. till följd av hänvisningen ovan i 41 5 första stycket äger tillämpning, i 9 kap. ävensom i 10 kap. 77 och 78 åå finnes stadgat om förnyad prövning i vissa fall.

Innefattar synemäns utlåtande, varvid en- ligt 10 kap. 75 & skall bero, eller vatten- domstols laga kraft ägande beslut rörande företag enligt detta kap. medgivande till företaget, vare det gällande mot envar så- väl vad angår rätten att utföra företaget och för framtiden bibehålla dike och annan anläggning som beträffande skyldighet att taga del i företaget, dock med de inskränk— ningar, som följa av bestämmelserna i 57 5, 58 5 I och 2 mom. samt 59 5 1 mom., 2 mom. och 4 mom. tredje stycket jämte av vad i 2 kap., i den mån nämnda kap. till följd av hänvisningen ovan i 41 5 första stycket äger tillämpning, i 9 kap. ävensom i 10 kap. 62 55 andra stycket, 77 och 78 samt 83—87 55 finnes stadgat.

58 5.

Har företag, varom i detta kap. sägs, icke bragts till slut inom tid, som enligt 10 kap. 62 5 eller 11 kap. 63 & föreskrivits, vare frågan om företaget förfallen; dock må, om giltigt skäl för dröjsmål visas eller genom företagets inställande synnerligt men skulle uppstå, vattendomstolen på därom före nämnda tids utgång gjord ansökan be- vilja anstånd med företagets fullbordande på högst tio år.

Har fråga om företag enligt detta kap. förfallit, äge deltagare i företaget påkalla vattendomstolens prövning, huruvida den å företaget nedlagda kostnad skall gäldas alle- nast av sökanden och dem, som förenat sig med honom, eller om och i vilken mån jämväl övriga deltagare skola med hänsyn till vunnen nytta i kostnaden taga del.

1 mom. Har företag, varom i detta kap. sägs, icke bragts till slut inom tid, som en— ligt 10 kap. 62 5 eller 11 kap. 63 & före— skrivits, vare synemännens utlåtande eller vattendomstolens beslut rörande företaget, i den del detta ej utförts, förfallet; dock må, om giltigt skäl för dröjsmål visas eller ge- nom företagets inställande synnerligt men skulle uppstå, vattendomstolen på därom före nämnda tids utgång gjord ansökan be- vilja anstånd med företagets fullbordande på högst tio år.

2 mom. Har utlåtande eller beslut för- fallit i viss del eller har företaget utförts med avvikelse från vad i utlåtande eller beslut bestämts, äge deltagare i företaget påkalla därav betingad ändring i bestäm- melserna för företaget genom ansökan, som skall ingivas till Konungens befallningsha- vande och prövas vid syneförrättning, var- om i 10 kap. stadgas, av synemän, som av- givit utlåtande rörande företaget, eller, om hinder möter för dem eller det finnes lämp- ligare, av andra, vilka utses därtill.

3 mom. Har utlåtande eller beslut helt eller i viss del förfallit, äge deltagare i före- taget påkalla vattendomstolens prövning, hu- ruvida den å därav berörda arbeten ned- lagda kostnad skall gäldas allenast av sökan- den och dem, som förenat sig med honom, eller om och i vilken mån jämväl övriga deltagare skola med hänsyn till vunnen nytta i kostnaden taga del.

59 €.

1 mom. Vill sökanden ej utföra i företa- get ingående arbete eller vill han vid ut- förandet avvika från vad i utlåtande eller beslut rörande företaget bestämts, må på hans ansökan i motsvarande mån utlåtandet eller beslutet upphävas eller bestämmelsen ändras. Äro sökandena flera, må dock så ske, allenast då de ära i frågan ense.

Uteslutes genom upphävandet eller änd- ringen någon av sökandena från deltagande i företaget, vare den eller de övriga fortfa- rande att anse som sökande.

Finnes under företagets utförande, att visst arbete, som i utlåtandet eller beslutet rörande företaget föreskrivits. kan anses obehövligt, eller erfordras till följd av oför— utsedd arbetssvårighet eller av annan dylik orsak jämkning av de rörande företagets utförande meddelade bestämmelser, äge vattendomstolen på ansökan av deltagare i företaget föreskriva dylik jämkning ävensom i övrigt vidtaga den ändring i bestämmel- serna rörande företaget, som därav må för- anledas.10

2 mom. Finnes under företagets utfö- rande, att visst arbete, som i utlåtande el- ler beslut rörande företaget föreskrivits, kan anses obehövligt, eller erfordras till följd av oförutsedd arbetssvårighet eller av annan dylik orsak jämkning av de rörande företagets utförande meddelade bestämmel- ser, må på ansökan av deltagare i företaget föreskrivas dylik jämkning.

3 mom. Deltagare, som ej är sökande till företaget eller med sökanden enligt 27 5 likställd, må under den för företagets utfö— rande föreskrivna tid efter ansökan förena sig med sökanden, så ock, då ansökan enligt 1 mom. framställts, inträda som sökande till företaget i därav berörd del.

4 mom. Med avseende å ansökan enligt 1—3 mom. gälle vad i58 55 2 mom. stadgas.

Deltagare, som vill inträda som sökande, skall senast vid första sammanträdet under syneförrättningen för handläggning av ansö- kan enligt 1 mom. till förrättningsmannen ingiva sin ansökan därom.

Vid bifall till ansökan enligt 1 eller 2 mom. må, även utöver vad yrkats, vidtagas därav föranledd ändring i bestämmelserna rörande företaget.

645.

Rätten att handhava de med företag, som i detta kap. avses, förenade angelägenheter utövas å sammanträde, därvid envar delta- gare i företaget äger rösträtt efter det an- delstal, som jämlikt 23—26 55 samt 29 5 är bestämmande för hans skyldighet att taga del i kostnaden för företaget. Kallelse till sammanträde skall, där ej i särskilda stadgar annorledes bestämts, antingen skriftligen delgivas samtliga deltagarna minst en vecka före sammanträdet eller ock senast fjorton dagar därförut kungöras i minst en av or- tens tidningar. Beträffande sådant samman- träde skall i övrigt vad i 3 kap. 22 & är föreskrivet i tillämpliga delar lända till efter- rättelse.

Rätten att handhava de med företag, som i detta kap. avses, förenade angelägenheter utövas å sammanträde, därvid envar delta- gare i företaget äger rösträtt efter det an— delstal, som är bestämmande för hans skyl- dighet att taga del i kostnaden för den del av företaget, varom fråga är. Kallelse till sammanträde skall, där ej i särskilda stadgar annorledes bestämts, antingen skriftligen delgivas samtliga deltagarna minst en vecka före sammanträdet eller ock senast fjorton dagar därförut kungöras i minst en av or- tens tidningar. Beträffande sådant samman- träde skall i övrigt vad i 3 kap. 22 & är föreskrivet i tillämpliga delar lända till ef- terrättelse, dock att det andelstal, som på

1" Paragrafens slutstadgande motsvaras i den föreslagna lydelsen av 4 mom. tredje stycket.

grund av bestämmelsen i 7 kap. 23 9 till- kommer de i fastighetsreglering ingående fastigheternas ägare samfällt, vid begräns- ning av rösträtt enligt 3 kap. 22 5 första stycket tredje punkten skall i förhållande till de övriga deltagarna anses fördelat på de fastighetsägare, vilkas mark genom företa- taget vinner nytta.

66 &.

Har jämlikt 36 & fjärde stycket påkallats prövning av fråga rörande framtida under- håll av dike, skall för dylikt fall vad i 56 samt 60—65 åå är stadgat om företag, var- till medgivande lämnats enligt detta kap., i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Har jämlikt 36 5 1 mom. fjärde stycket eller 2 mom. påkallats prövning av fråga rörande framtida underhåll av dike, skall för dylikt fall vad i 56 samt 60—65 55 är stadgat om företag, vartill medgivande läm- nats enligt detta kap., i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

10 kap. Om syneförrättning.

33 &.

Förordnande, som — — — — — — — — —

———————— ersättning därför.

Efter anmälan enligt 7 kap. 36 5 2 mom. skall jämväl meddelas förordnande, som i första stycket avses. Å sådan anmälan äge de i första stycket meddelade bestämmelser om ansökan motsvarande tillämpning.

Vad i ———————————————————————— denna é. Beträffande företag, ——————————— Konungens befallningshavande. 38 5.

Efter samråd ——————————————————— ortens tidningar. Är företaget av mindre omfattning och berör det uppenbarligen förutom sökanden allenast viss eller vissa sakägare, vare kun- görelse, som nu sagts, icke erforderlig; dock skall underrättelse om tid och ställe för sammanträdet sist å åttonde dagen förut del- givas sådan sakägare i den för stämning stadgade ordning.

I kungörelse ___________

Berör företaget uppenbarligen allenast sö- kanden eller förutom sökanden allenast viss eller vissa sakägare, vare kungörelse, som nu sagts, icke erforderlig; dock skall under— rättelse om tid och ställe för sammanträdet delgivas sådan sakägare.

———————— ersättning därför.

60 5.

För utrönande av värdet å båtnad för mark genom dess torrläggning, där sådan med företaget avses, skola synemännen med tillämpning av de i 7 kap. 22 5 stadgade grunder efter undersökning av den mark,

För utrönande av värdet å nytta för mark genom dess torrläggnnig, där sådan med företaget avses, skola synemännen ef- ter undersökning av den mark, varom fråga är, uppskatta marken såväl i dess skick före

varom fråga är, uppskatta marken såväl i dess skick före företaget som ock i det skick, vari den antages komma efter före- tagets fullbordan.

Vid uppskattning _________

företaget som ock i det skick, vari den antages komma efter företagets fullbordan.

_________ till efterrättelse.

Finna synemännen, efter samråd med markägarna, att i samband med företaget fastighetsreglering med fördel kan genom- föras, åligge dem att därom göra anmälan till överlantmätaren.

62 &.

I fråga _____________

Har biträdande __________

63

Har den till dikningssamfällighet hörande mark blivit, efter ty i 7 kap. 24 5 sägs, upp- defad [ särskilda avdelningar, och finnes någon avdelning så belägen, att upptagande av dike därstädes ej tarvas för torrläggning av annan avdelning, äge synemännen före- skriva, att sådant dike skall göras först då någon delägare i avdelningen påkallar det; och meddele synemännen i ty fall de be- stämmelser, som erfordras för avgörande av avlelningens förhållande till samfälligheten i övrigt.

————— ändamålsenliga anordning. Berör företaget mark, som ingår i samfäl- lighet enligt 7 kap., må synemännen för samordning av företagen ändra eller upp- häva för det tidigare företaget gällande be- stämmelse eller fastställa bestämmelse för detta eller ock förordna om upplösning av samfälligheten. ———————— äger sakkunskap.

&.

Tarvas ej upptagande av dike inom visst till dikningssamfällighet hörande område för torrläggning av något annat område av sam— fälligheten, äge synemännen föreskriva, att sådant dike skall göras först då någon del- ägare inom förstnämnda område påkallar det; och meddele synemännen i ty fall de bestämmelser, som erfordras för avgörande av förhållandet mellan delägarna inom om— rådet och samfälligheten i övrigt.

65 &. Förrättningen skall —————————————————— och avslutas. Varder nytt sammanträde av nöden, skall besked om tiden och stället därför meddelas innan sammanträdet avslutas. Kan till följd av laga hinder tiden för sammanträdet ej genast utsättas eller sammanträde ej å utsatt tid hållas, skall om tiden och stället för det nyr sammanträdet utfärdas kungörelse i den ordning, som i 38 % sägs, eller ock sist å åttonde dagen förut i den för stämning staigade ordning samtliga sakägare kallas till sammanträdet. Ett exemplar av kungö-

Varder nytt sammanträde av nöden, skall besked om tiden och stället därför medde- las innan sammanträdet avslutas. Kan till följd av laga hinder tiden för sammanträdet ej genast utsättas eller sammanträde ej å utsatt tid hållas, skall om tiden och stället för det nya sammanträdet utfärdas kungö— relse i den ordning, som i 38 & sägs, eller ock samtliga sakägare delgivas kallelse till sammanträdet. Ett exemplar av kungörelsen skall, då enligt 39 & föreskrift meddelats om

relsen skall, då enligt 39 & föreskrift med- delats om handlingars tillhandahållande, ofördröjligen översändas till de härför be- stämda ställen.

Finnes under förrättningens fortgång sa- ken angå fastighet, som ej på sätt i 38 5 är föreskrivet angivits i förut utfärdad kungö— relse om förrättningen, och har ej ägare och känd nyttjanderättshavare till den fastighet ändock tillstädeskommit, åligge förrättnings- mannen att därom utfärda kungörelse med tillkännagivande vad ägare till sådan fas- tighet så ock nyttjanderättshavare, där den- nes rätt är i fråga, har att iakttaga för be- vakande av talan vid sammanträde ävensom att till sakägare, som nu nämnts, avsända underrättelse på sätt i 8 & stadgas. Kungö- relsen skall minst fjorton dagar före sam— manträdet införas i en eller flera av ortens tidningar. Har enligt 39 & meddelats före- skrift om handlingars tillhandahållande, skall ett exemplar av kungörelsen ofördröj- ligen översändas till de härför bestämda ställen. Är upppenbarligen fråga allenast om viss eller vissa sakägares hörande, vare kungörelse och underrättelse, som nu sagts, dock icke erforderliga, såframt sådan sak- ägare i den för stämning stadgade ordning kallas till sammanträde sist å åttonde dagen förut.

Har sammanträde ej på sätt ovan sagts tillkännagivits, vare dock sådant tillkänna- givande ej av nöden, där alla sakägare komma tillstädes eller de uteblivna i den för stämning stadgade ordning sist å åttonde dagen förut kallats till sammanträdet.

handlingars tillhandahållande, ofördröjligen översändas till de härför bestämda ställen.

Finnes under förrättningens fortgång sa— ken angå fastighet, som ej på sätt i 38 5 är föreskrivet angivits i förut utfärdad kun- görelse om förrättningen, och har ej ägare och känd nyttjanderättshavare till den fas- tighet ändock tillstädeskommit, åligge för- rättningsmannen att därom utfärda kungö- relse med tillkännagivande vad ägare till sådan fastighet så ock nyttjanderättshavare, där dennes rätt är i fråga, har att iakttaga för bevakande av talan vid sammanträde ävensom att till sakägare, som nu nämnts, avsända underrättelse på sätt i 8 & stadgas. Kungörelsen skall minst fjorton dagar före sammanträdet införas i en eller flera av ortens tidningar. Har enligt 39 & meddelats föreskrift om handlingars tillhandahållande, skall ett exemplar av kungörelsen ofördröj- ligen översändas till de härför bestämda ställen. Är uppenbarligen fråga allenast om viss eller vissa sakägares hörande, vare kun- görelse och underrättelse, som nu sagts, dock icke erforderliga, såframt sådan sak- ägare delgives kallelse till sammanträde.

Har sammanträde ej på sätt ovan sagts tillkännagivits, vare dock sådant tillkänna- givande ej av nöden, där alla sakägare kom- ma tillstädes eller de uteblivna delgivits kallelse till sammanträdet.

67 &.

Sedan erforderliga _________ Utlåtandet skall __________

Skola två eller flera med skilda andelar taga del i företaget, skall utlåtandet inne- hålla särskild längd, upptagande såväl den å varje delägare belöpande anparten i kost- naden för företaget med noggrant angivande av strömfall eller annan egendom, som med delaktigheten avses, som ock det belopp, vartill kostnaden för företaget beräknats. Skall anläggningskostnaden för viss del av

——————— angående företaget. —————————— dylik avgift. Skola två eller flera med skilda andelar taga del i företaget, skall utlåtandet inne- hålla särskild längd,. upptagande såväl den å varje delägare belöpande anparten i kost- naden för företaget med noggrant ang'vande av strömfall eller annan egendom, som med delaktigheten avses, som ock det belopp, vartill kostnaden för företaget beräknats. Skall anläggningskOStnaden för viss del av

företaget eller kostnaden för skötsel och un- derhåll fördelas på särskilt sätt, varde det ock tydligt angivet i längden. För varje delägare skall anmärkas, huruvida han är sökande till företaget eller på grund av före- skriften i 82 5 att anse såsom likställd med sökande, så ock beskaffenheten av båtnad, som må hava lagts till grund för delaktig- heten, samt det uppskattade värdet av sagda båtnad. Har på grund av bestämmelsen i 7 kap. 28 5 eller 8 kap. 16 5 rätt medgi- vits delägare att erlägga å honom belöpande bidrag med fördelning å viSSt antal år, skall ock härom anteckning ske. Beträffande mark, som genom företaget vinner torrlägg- ning, skall längden innehålla uppgift för varje fastighet å markens värde före och efter företaget. Är i avbidan på slutlig upp- skattning delaktigheten bestämd på sätt i 61 å sägs, varde anteckning därom gjord.

Innehåller utlåtandet ————————

företaget eller kostnaden för skötsel och un- derhåll fördelas på särskilt sätt, varde det ock tydligt angivet i längden. För varje del— ägare skall anmärkas, huruvida han är sö- kande till företaget eller på grund av före- skrifterna i 82 5 första och andra styckena att anse såsom likställd med sökande, så ock beskaffenheten av nytta, som må hava lagts till grund för delaktigheten, samt det uppskattade värdet av sagda nytta. Har på grund av bestämmelsen i 7 kap. 28 5 eller 8 kap. 16 5 rätt medgivits delägare att er- lägga å honom belöpande bidrag med för- delning å visst antal år, skall ock härom anteckning ske. Beträffande mark, som ge- nom företaget vinner torrläggning, skall längden innehålla uppgift för varje fastighet å markens värde före och efter företaget. Är i avbidan på slutlig uppskattning delak- tigheten bestämd på sätt i 61 & sägs, varde anteckning därom gjord. —————————— sådan väg.

70 &.

Efter utgången av den för erinringars av- lämnande föreskrivna tid och sedan den yt— terligare utredning i ärendet ombesörjts, som av inkomna erinringar må föranledas, give synemännen på grund av vad sålunda och förut i ärendet förekommit vid samman- träde med sakägarna snarast möjligt slutligt utlåtande.

71 5.

Är ej sådant fall för handen, som i 68 & avses, skall utlåtandet angående företaget med därtill hörande handlingar framläggas vid sammanträde med sakägarna.

Där syneförrättning, som avses i 32 9 1 mom., ägt rum utan biträde av gode män, vare icke erforderligt att sammanträde hål- les för meddelande av utlåtande; dock skall underrättelse om dagen för utlåtandet och förrättningens avslutande samt om det ställe, där utlåtandet med tillhörande handlingar enligt 74 5 skall hållas tillgängligt, medde- las parterna i den ordning, som i 65 å andra stycket är föreskriven för utsättande av nytt sammanträde.

Efter utgången av den för erinringars avlämnande föreskrivna tid och sedan den ytterligare utredning i ärendet ombesörjts, som av inkomna erinringar må föranledas, give synemännen på grund av vad sålunda och förut i ärendet förekommit snarast möj- ligt slutligt utlåtande.

Är ej sådant fall för handen, som i 68 % avses, skall utlåtandet angående företaget med därtill hörande handlingar framläggas, så snart det upprättats.

71 5.

Om dagen för utlåtandet och förrättning- ens avslutande samt om det ställe, där ut- låtandet med tillhörande handlingar enligt 74 % skall hållas tillgängligt, meddele syne- männen parterna underrättelse i den ord- ning, som i 65 å andra stycket är föreskri- ven för utsättande av nytt sammanträde.

77 &.

Menar någon, efter det företag, som av— ses i 32 5 1—3 mom. och 4 mom. andra stycket, blivit fullbordat, att sedermera visat sig, att vid uppskattning, som skett enligt 60 &, till hans skada värdet av den båtnad, som genom torrläggning beredes till sam- fälligheten hörande mark, blivit oriktigt be- räknat, äge då erhålla ny uppskattning av värdet, där han före utgången av kalender- året näst efter det, som i utlåtandet eller sedermera i anledning av ansökan om an— stånd bestämts för företagets fullbordande, eller, om dessförinnan företaget efter be- siktning förklarats fullbordat, efter det, då sådan besiktning ägt rum, gör ansökan där— om hos Konungens befallningshavande. Så- dan ny uppskattning skall efter ansöknings- tidens slut så snart lämpligen kan ske verk- ställas av de synemän, som förrättat den föregående uppskattningen, eller, om hinder möter för dem eller det finnes lämpligare, av andra, vilka utses därtill på sätt ovan föreskrives; och må därvid på yrkande av annan delägare än den, som sökt förrätt- ningen, eller, där det eljest finnes lämpligt, ny uppskattning ske jämväl beträffande andra markområden än dem, som avses i ansökningen, i den mån sådant är av nöden för vinnande av enhetlig tillämpning av grunderna för uppskattningen. Angående dylik förrättning gälle i tillämpliga delar vad i detta kap. är stadgat; dock vare ej erforderligt, att i kungörelse angående för- rättningen samtliga de fastigheter angivas, vilka beröras av företaget.

Sker genom uppskattningen ändring i vad förut blivit bestämt, varde fördelningen av kostnad och utgift för företaget, så ock av underhållsskyldigheten jämkad därefter.

Är någon ____________

Menar någon, efter det företag, som av- ses i 32 5 1-3 mom. och 4 mom. andra stycket, blivit fullbordat, att sedermera visat sig, att vid uppskattning, som skett enligt 60 &, till hans skada värdet av den nytta, som genom torrläggning beredes till sam- fälligheten hörande mark, blivit oriktigt be- räknat, äge då erhålla ny uppskattning av värdet, där han före utgången av tredje kalenderåret näst efter det, som i utlåtandet eller sedermera i anledning av ansökan om anstånd bestämts för företagets fullbordan- de, eller, om dessförinnan företaget efter besiktning förklarats fullbordat, efter det, då sådan besiktning ägt rum, gör ansökan därom hos Konungens befallningshavande. Sådan ny uppskattning skall efter ansök- ningstidens slut så snart lämpligen kan ske verkställas av de synemän, som förrättat den föregående uppskattningen, eller, om hinder möter för dem eller det finnes lämp- ligare, av andra, vilka utses därtill på sätt ovan föreskrives; och må därvid på yr- kande av annan delägare än den, som sökt förrättningen, eller, där det eljest finnes lämpligt, ny uppskattning ske jämväl be— träffande andra markområden än dem, som avses i ansökningen, i den mån sådant är av nöden för vinnande av enhetlig tillämp- ning av grunderna för uppskattningen. An- gående dylik förrättning gälle i tillämpliga delar vad i detta kap. är stadgat; dock vare ej erforderligt, att i kungörelse angående förrättningen samtliga de fastigheter angi- vas, vilka beröras av företaget.

Sker genom uppskattningen ändring i vad förut blivit bestämt, varde fördelningen av kostnad och utgift för företaget jämkad där- efter.

———————— 85 & föreskriver.

80 å.

Beträffande den slutliga fördelningen av kostnad, som i 79 & sägs, gälle enahanda grunder som för fördelningen av kostnaden för själva företaget, dock att sådan kostnad skall fördelas utan hänsyn till sådan begräns-

Beträffande den slutliga fördelningen av kostnad, som i 79 5 sägs, gälle enahanda grunder som för fördelningen av kostnaden för själva företaget, dock att sådan kostnad skall fördelas utan hänsyn till sådan be-

(Nuvarande lydelse) ning i delaktigheten, som omförmäles i 3 kap. 5 5, 7 kap. 27 och 28 åå samt 8 kap. 16 &. Avgift enligt 11 kap. 95 5 skall för- delas enligt samma grunder, som jämlikt sistnämnda lagrum skola tillämpas vid av- giftens bestämmande.

(Föreslagen lydelse) gränsning i delaktigheten, som omförmäles i 3 kap. 5 5, 7 kap. 28 & samt 8 kap. 16 &. Av- gift enligt 11 kap. 95 5 skall fördelas enligt samma grunder, som jämlikt sistnämnda lag- rum skola tillämpas vid avgiftens bestäm- mande.

Har sakägare ——————————————————— kostnaden därför.

82 &. Som sökande ——————————————————— sökandens ställe.

Har förrättningen sökts enligt beslut vid fastighetsregleringsförrättning, anses de i regleringen ingående fastigheternas ägare samfällt som en sökande.

Vad enligt 33 55 andra stycket samt 79 5 första och andra styckena åligger sökanden skall vid anmälan enligt 7 kap. 36 5 2 mom. åligga dem, vilkas mark omfattas av regle- ringen och förmenas av diket draga nytta.

83 5.

Motsvarar till följd av inträdd ändring i fastighetsindelningen deltagares andel i torr- läggningsföretag icke hans innehav av där- igenom torrlagd mark, må på hans ansökan delaktigheten i företaget omfördelas så att för honom överensstämmelse därutinnan er-

::

nas.

84 5.

Påverkas i torrläggningsföretag ingående anläggning av inträdd ändring i förhållande, varå bestämmelse rörande företaget grun- dats, och kan företaget till följd därav icke lämpligen vidare drivas i enlighet med be— stämmelsen, må på ansökan av deltagarna i företaget, efter vad sagda omständigheter må föranleda, bestämmelsen ändras eller upphävas eller ock samfälligheten upplösas.

85 5.

Kan fortsatt underhåll av i torrläggnings— företag ingående anläggning antagas bereda mark nytta till allenast väsentligt mindre värde än det, varå markägarens delaktighet i underhållet grundas, må på hans ansökan delaktigheten nedsättas till att motsvara det föreliggande värdet av nyttan.

Är den, vars delaktighet nedsättes, sökan-

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) de till företaget eller enligt vad i 7 kap. 27 9 sägs likställd med sökanden, må, där så finnes påkallat, honom åläggas att till deltagarna i företaget utgiva skälig gottgö- relse för nedsättningen.

86 S. Medför fortsatt underhåll av i torrlägg- ningsföretag ingående anläggning för mark, vars ägare ej är skyldig taga del i underhål- let, annan nytta än i 7 kap. 29 5 första stycket sägs av väsentligt värde, eller bereder det fortsatta underhållet deltagares mark så- dan nytta till väsentligt större värde än det, varå hans delaktighet i underhållet grundas, må på ansökan av deltagarna i företaget honom åläggas delaktighet i underhållet ef- ter vad i 7 kap. 22, 24 och 26 55 stadgas.

87 5.

Överenskomma deltagare i torrläggnings- företag att ändra eller upphäva bestämmelse rörande företaget, och är vad sålunda av- talats ej till annans förfång, må överens- kommelsen på ansökan av någon utav dem, om den prövas lämplig, fastställas till efter- rättelse.

Träffa samtliga dellagare i torrläggnings- företag överenskommelse om samfällighe- tens upplösning, skall på deltagares ansökan fastställelse därav meddelas.

88 5.

T orrläggningssamfällighet må ej upplösas, innan deltagarnas samfällda gäld blivit till fullo gulden eller de för betalningen erfor- derliga medel blivit nedsatta i förvar hos Konungens befallningshavande.

Därest vid upplösning av samfälligheten deltagarnas samfällda tillgångar överstiga skulderna, varde överskottet, där ej i stadgar rörande företagets angelägenheter annorle- des bestämts, fördelat mellan deltagarna ef- ter deras delaktighet i underhållet av de i företaget ingående anläggningar vid upplös- ningen. Skiftas tillgångarna, innan all skuld blivit betald eller nedsättning skett, svare deltagarna för skulden solidariskt såsom för egen skuld.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Vid torrläggningssamfällighets upplösning må kallelse sökas å deltagarnas okända bor- genärer, därvid de i förordningen om tioårig preskription och om kallelse å okända bor- genärer rörande dylik kallelse meddelade bestämmelser äge motsvarande tillämpning.

89 5.

1 mom. Ansökan enligt 83—87 55 skall ingivas till Konungens befallningshavande och varde därefter prövad vid syneförrätt- ning, som avses i 32 5, av synemän, som avgivit utlåtande rörande företaget, eller, om hinder möter för dem eller det finnes lämpligare, av andra, vilka utses därtill.

2 mom. Finna synemännen undersökning av marken ej erforderlig för ansökans pröv- ning, äge de handlägga ansökan utan sådan undersökning.

Berör med ansökan enligt 83 5 och 87 5 första stycket avsedd åtgärd uppenbarligen allenast sökandena, må ansökan handläggas utan sammanträde, som i 38 5 sägs. Utan sådant sammanträde må ock handläggas ansökan enligt 84 55 och 87 &" andra stycket.

3 mom. Vid bifall till ansökan enligt 85 5 första stycket och 86 5 äge synemännen, i den mån därav må föranledas, med avseen- de å företaget ändra eller upphäva [ övrigt meddelad bestämmelse samt fastställa ny be- stämmelse.

Vid prövning av ansökan enligt 87 5 första stycket äge synemännen, sedan de del- tagare, som träffat överenskommelsen, vid sammanträde, som i 38 5 sägs, beretts till- fälle till yttrande, jämka överenskommelsen för tillgodoseende av annan deltagares rätt samt till vinnande av entydighet.

90 5.

Bifalles ej ansökan enligt 83 5, 85 5 eller 87 5 första stycket, skall den, som fram- ställt ansökan, ensam gälda därav föranledd förrättningskostnad.

11 kap. Om domstolar och rättegång i vattenmål.

17 &.

Till vattenmål hänföras följande mål:

20. ansökan om anstånd med fullbordan- de av företag, vartill medgivande enligt denna lag lämnats, så ock om tillämpning av de i 7 kap. 58 å andra stycket och 59 5 samt 8 kap. 43 å andra stycket och 44 & meddelade bestämmelser eller om sådan ny uppskattning, som avses i 69 & här nedan;

43. talan jämlikt 7 kap. 29 5 om skyldig- het för ägare av mark att deltaga i kostna- den för diknings-, vattenavlednings- eller in- vallningsföretag eller om sådan jämkning av bidragsskyldigheten, som i nämnda lag- rum omförmäles, så ock talan jämlikt 7 kap. 41 å andra stycket om bidrag med anled- ning av båtnad, som genom vattenavledning eller invallning tillskyndas allmän flottled;

20. ansökan om anstånd med fullbor- dande av företag, vartill medgivande enligt denna lag lämnats, så ock om tillämpning av de i 3 kap. 11 5 2 mom. andra stycket andra punkten och tredje stycket, 7 kap. 58 & 3 mom. samt 8 kap. 43 å andra stycket och 44 & meddelade bestämmelser eller om sådan ny uppskattning, som avses i 69 5 här nedan;

43. talan jämlikt 7 kap. 29 & om skyldig- het för ägare av mark att deltaga i kostna- den för diknings-, vattenavlednings- eller in- vallningsföretag eller om sådan jämkning av bidragsskyldigheten, som i nämnda lag- rum omförmäles, så ock talan jämlikt 7 kap. 41 5 andra stycket om bidrag med anled- ning av båtnad, som genom vattenavledning eller invallning tillskyndas allmän flottled;

talan om skyldighet att vidtaga åtgärd eller utgiva ersättning vid begagnande av rättighet, som omförmäles i 7 kap. 1, 3—19 samt 33 .(5, utan föregående prövning enligt 7 kap. 36 5 I mom., där sådan erfordrats;

Hurusom, efter __________

____________ 68 5.

13 kap. Om besiktning och handräckning så ock om ansvar för överträdelse av denna lag.

lä.

I sammanhang __________ Har föreskrift __________ Där i _____________

——————————— eller röret. ——————————— skall ske. __________ nyss nämnts.

Har beträffande företag enligt 7 kap. föreskrift om besiktning ej meddelats, äge deltagare i företaget, sedan detta fullbordats eller den för fullbordan bestämda tid gått

till ända, hos vattenrättsdomaren påkalla förordnande om besiktning. Kostnad för ———————————————————— arbetet utföres.

Denna lag träder i kraft den — — —

Vid nämnda tid anhängiga mål och ären- den, som röra ämne, varom i lagen stadgas, skola bedömas enligt äldre lag.

Dike, som vid lagens ikraftträdande finnes upptaget, skall underhållas av den, vilken dittills varit pliktig därtill, intill dess med tillämpning av de i lagen givna stadgan— den skyldigheten blivit annorledes bestämd.

1. Utredningsdirektiven

I yttrande till statsrådsprotokollet den 28 juni 1962, då beslut fattades om den nu ifrågavarande utredningen, anförde chefen för justitiedepartementet bl. a. följande.

Såsom en följd bl.a. av den ändrade jord- brukspolitiken har — — — torrläggningsverksam- heten numera fått annan inriktning än den hade ännu under 1940-talet. Således hänför sig dik- ningen nu företrädesvis till den redan odlade jor- den och syftar till att möjliggöra ett ekonomiskt utnyttjande av produktionsfaktorerna och sär- skilt att förbättra förutsättningarna för fortsatt mekanisering. Ändringarna i torrläggningsverk- samhetens karaktär har i sin tur medfört behov av att vattenlagens torrläggningsregler överses. Detta har uppmärksammats av 1957 års riks- dag, som i skrivelse (nr 200) till Kungl. Maj:t har hemställt om utredning i vissa hänseenden, huvudsakligen beträffande skyldigheten att bi- draga till underhållet av torrläggningsföretag och vad därmed sammanhänger. Hithörande och angränsande spörsmål har också behandlats i en inom lantbruksstyrelsen i januari 1959 up, - rättad, till justitiedepartementet ingiven prome- moria angående torrläggningsverksamheten.

Av det anförda torde framgå, att det är på- kallat att nu se över vissa av vattenlagens torr- läggningsbestämmelser. Den utredning, som torde få verkställas i sådant syfte, bör främst inriktas på de delar av regelsystemet, där be- hov av ändringar har gjort sig mest kännbart. Under utredningsarbetet bör således upptagas frågan om rätt att ompröva lagakraftägande syneförrättningsbeslut. Genom en allmän regel i detta hänseende skulle det bli lättare att komma till rätta med olägenheter, som har upp- kommit till följd av att förutsättningarna för de ursprungliga företagen har ändrats. Detta kan, för att nämna några exempel, inträffa ge- nom fastigbetsreglering eller på grund av änd- ringar i rättsförhållandena i övrigt eller i mark- användningen eller vägnätet. Vidare torde få

ankomma på utredningen att överväga infö- rande av möjlighet att vid syneförrättning enligt vattenlagen — i samband med att förordnande meddelas om anstånd med förrättning i vissa delar — i delutlåtande behandla allenast viss eller vissa frågor, t. ex. anläggningsfrågan. Erfarenheten visar nämligen, att det icke sällan kan vara vanskligt att i förväg träffa slutligt av- görande i alla avseenden fram till och med be- slut om fördelningen av det framtida underhål- let. Under arbetets gång kan uppkomma oförut- sedda hinder, som tvingar fram ändringar i den ursprungliga planen. Vidare kan exempelvis sam- bandet med pågående ombyggnad av vägnätet eller med samtidig yttre rationalisering göra önskvärt, att planen för företaget successivt justeras och att fördelningen av underhållsskyl- digheten får anstå. Denna fördelning bör göras med beaktande av företagets slutliga utformning och fastighetsindelningens gestaltning, när före- taget fullföljes. Under utredningen bör härjämte reglerna om båtnad genom torrläggning överses. Därvid bör särskilt övervägas frågan om sådan ändring i vattenlagens nuvarande regler, att man vid beräkning av underhållsskyldigheten i vissa fall skall kunna bortse från värdet av bruk- ningsbåtnad.

I 1961 års statsverksproposition har chefen för jordbruksdepartementet berört frågan om behovet av särskilda lagstiftningsåtgärder, äg- nade att tillgodose kravet på säkerhet för stat- liga ekonomiska åtaganden för torrläggnings- samfälligheters räkning (nionde huvudtiteln 1961 s. 43 ff). Bland den av mig förordade ut- redningens arbetsuppgifter torde böra ingå att framlägga de förslag till ändringar i vattenlagen, som kan vara erforderliga i sådant hänseende.

Om det under utredningens gång befinnes nödvändigt eller önskvärt att upptaga andra frå- gor än dem jag har berört i det föregående men som äger samband med dessa, torde ut- redningen böra vara oförhindrad att framlägga förslag även därutinnan.

2. Allmän motivering till lagförslaget

2.1. Inledning

I utredningsuppdraget ingår tre frågor med nära inbördes samband, nämligen möjlighe- ten att ompröva lagakraftägande syneför- rättningsbeslut, förrättningsförfarandet och båtnadsreglerna. Av dessa frågor synes om- prövningsmöjligheten vara den som tilldra- git sig det största intresset. Denna fråga är emellertid i vad avser delaktigheten i torr- läggningsföretag i viss mån beroende av hur delaktigheten i ett företag konstrueras vid samfällighetens bildande. Utredningen upp- tar därför först under 2.2 till behandling normerna för sådan delaktighet för att under 2.3 behandla med omprövning samman- hängande frågor.

Såsom ett fall då omprövning av laga- kraftägande syneförrättningsbeslut kunde bli aktuell har i direktiven angivits den situa- tion som uppstår då de ursprungliga förut— sättningarna för företagen ändrats genom fastighetsreglering. Den angivna situationen är ett av de tillfällen då en samordning av torrläggning och fastighetsbildning aktuali- seras. En sådan samordning på förrättnings— stadiet föranleder vissa justeringar av be- stämmelserna i vattenlagen (VL) om syne- förrättningar, vilka emellertid även ur andra synpunkter ansetts böra ändras i vissa de- taljer. Utredningen behandlar under 2.4 all- männa frågor om förrättningsförfarandet för att under 2.5 upptaga samtliga frågor om samordning av torrläggning och fastig—

hetsbildning. — Sistnämnda samordnings- problem har behandlats av 1954 års fastig— hetsbildningskommitté i dess betänkande »Fastighetsbildning»", och ytterligare förslag i samordningsfrågan har inom samma kom- mitté redovisats i en promemoria av maj 1957, varav utredningen om VL:s torrlägg- ningsbestämmelser kunnat taga del.

En översikt över VL:s nu gällande be— stämmelser om torrläggning lämnas i en vid betänkandet som Bil. 1 fogad promemoria. Denna inrymmer en mer utförlig redovis- ning för nu föreliggande möjligheter att om— konstruera ett på lagakraftvunna bestäm- melser vilande torrläggningsföretag och kompletteras med närmare redogörelse för gällande rätt under vissa avsnitt i betänkan- det.

Vilken innebörd som med ledning av för- arbetena till VL kan givas begreppet »båt— nad av marks torrläggning» har redovisats i en vid betänkandet som Bil. 2 fogad pro- memoria. Resultatet refereras kortfattat un- der 2.2.1 nedan.

Såsom framgår av den i Bil. 1 lämnade redogörelsen för gällande rätt är VL:s be- stämmelser om dikning av grundläggande betydelse även för den torrläggningsverk- samhet som benämnes vattenavledning och invallning. Vissa torrläggningsföretag kan också vara underkastade VL:s bestämmelser om avledande av kloakvatten eller om vat- tenreglering. De framställda önskemålen om

” SOU 1963: 68.

revision av VL utgår emellertid i de flesta fall uttryckligen från förhållandena vid dik- ning, och de speciella bestämmelserna för vattenavledning och invallning har ej såvitt utredningen erfarit i detta sammanhang ut- satts för kritik. Ej heller har bestämmelser- na om avledande av kloakvatten eller vat- tenreglering vid sin tillämpning på torrlägg- ningsföretag ansetts vara i behov av revide- ring. Utredningen hänför sig därför i det följande i första hand till förhållandena vid dikning. I de av utredningen föreslagna be- stämmelserna har utredningen ej ansett mo- tiverat att göra undantag för övriga typer av torrläggning, i den mån bestämmelserna berör dessa, och ej heller har särbestäm- melsema för dessa andra företag av utred- ningen ansetts vara i behov av omarbetning. — Vissa av de stadganden i 7 kap., vilka utredningen föreslår ändrade, äger till följd av hänvisande bestämmelseri 3 kap. tillämp- ning å företag för vattenreglering, och de till ändring föreslagna stadgandena i 10 kap. avser även sådana företag. Utredningen har ansett hinder ej möta mot att låta ändring- arna i 10 kap. avse även företag enligt 3 kap., vilket får anses sakligt motiverat. Däremot har utredningen ansett det falla utom sin kompetens att föreslå att någon ändring i 7 kap. vinner tillämpning å före- tag enligt 3 kap., även om så torde vara sakligt motiverat i fråga om ändringarna i 7 kap. 56 och 59 åå.

Enligt sina direktiv har utredningen att främst inrikta sig på de delar av VL:s regel- system, där behov av ändringar gjort sig mest kännbart. För att nå fram till en för- delning av delaktigheten i torrläggningsfö- retag, som för ett modernt betraktelsesätt framstår som godtagbar, har utredningen emellertid nödgats genomföra en i princi— piellt hänseende rätt ingripande omarbet- ning av VL:s hithörande bestämmelser. Det- ta oaktat är emellertid enligt utredningens uppfattning delaktighetsbestämmelserna ej ur alla synpunkter tillfredsställande. Sålun- da kan det diskuteras om skyldigheten att rensa och underhålla i en torrläggningssam- fällighet ingående diken bör som nu åvila endast deltagarna i torrläggningsföretaget,

även för det fall att avloppsvatten utsläppes i dikena och orsakar igenslamning och igen- växning, särskilt som deltagarnas möjlighet att få ut ekonomiskt bidrag från avlopps— vattenutsläppama kan vara förenad med åt- skilliga komplikationer. Som alternativ till den nuvarande ordningen kan tänkas infö— rande av delaktighet i diken och övriga an— läggningar för alla dem som faktiskt draga nytta av dessa, ej endast för att vinna torr- läggning, och då eventuellt inom ramen för någon form av vattendragsförbund. Dessa frågor har utredningen emellertid ansett fal- la utanför utredningsuppdraget och alltså ej närmare behandlat. Av samma skäl har ut- redningen avstått från att göra en mer om- fattande översyn av bestämmelserna i 7 kap. och i 10 kap., i vad de avser torrläggning, oaktat åtskilligt torde stå att vinna genom en sådan översyn i fråga om förenkling och ökad klarhet.

En annan fråga som utredningen ej be- handlat är i vad mån andra intressen än de till delägarna knutna bör skyddas vid av- veckling av torrläggningsföretag. Med nu- varande bestämmelser har ej andra än del- ägarna i ett sådant företag möjlighet att på- fordra underhåll av företagets anläggningar. Om delägarna överenskommer att ej vidare vidmakthålla anläggningarna, eller om un- derhållet helt enkelt försummas utan att det— ta påtalas av någon delägare, kan detta in- verka menligt på utanför företaget stående markägare, som anpassat sig till de förhål- landen som rått då torrläggningen vidmakt- hölls, men även på allmänna intressen så- som natur- och miljövården. Dessa mark- ägare eller företrädarna för de allmänna intressena har emellertid som nämnts ingen möjlighet att ingripa och torde sakna möj- lighet att av delägarna i företaget kräva ekonomisk kompensation. Utredningen före- slår i det följande bl.a. möjlighet till änd- ring av lagakraftvunna bestämmelser för torrläggningsföretag, varigenom skyldighe- ten att underhålla sådana företags anlägg- ningar skall kunna reduceras. Förslaget syftar i denna del närmast till att erbjuda en legal form för att inställa det fortsatta underhållet, men det kan givetvis leda till att

underhållet i högre grad än hittills kommer att inställas. Om detta bör medföra rättig- het eller skyldighet för utomstående att övertaga underhållet — att delägarna i före- taget skulle åläggas underhållsskyldighet av hänsyn till utomstående finner utredningen uteslutet — torde ej kunna avgöras utan in- gående överväganden av samhällsekonomisk och allmänt juridisk natur, vilka utredning- en även ansett falla utom sitt uppdrag.

2.2. Delaktighet i torrläggningsföretag vid samfällighetens bildande

2.2.1. Grundläggande norm för delaktighet

Såsom framgår av de i Bil. 1 och 2 lämnade översikterna bygger delaktigheten i torrlägg- ningsföretag enligt VL på begreppet »båt- nad av marks torrläggning». Båtnadsregler- na är av betydelse i två hänseenden, näm- ligen dels för att bestämma omfattningen av en torrläggningssamfällighet och dels för att normera ägarnas av den i samfälligheten ingående marken inbördes delaktighet i fö- retaget.

Begreppet »båtnad av marks torrlägg- ning» har emellertid icke något entydigt innehåll. Vid olika tidpunkter gjorda skif- tande uttalanden om vad som borde inrym- mas i båtnad, nytta och likartade uttryck för förmånlig inverkan av ett vattenrättsligt företag har kvarlämnat en viss osäkerhet om båtnadsbegreppets nuvarande innebörd. Vidare har i förrättningspraxis och teori framkommit olika metoder att värdera båt— nad av torrläggning i syfte att nå ett eko- nomiskt väl avvägt resultat, varvid stundom tvekan uppstått huruvida metoderna varit förenliga med uttalanden i VL:s förarbeten om båtnadsbegreppets innebörd.

Såsom begreppet »båtnad» nu mestadels uppfattas har det jämte därtill anslutande bestämmelser i VL blivit föremål för kritik på den grund att det icke alltid tillåter en tillfredsställande lösning av de avvägnings- problem, som numera uppkommer vid be- stämmande av ett torrläggningsföretags om- fattning och konstruktion. Kritiken har sär-

skilt tagit fasta på följande bristfälligheter i båtnadsuppskattningen:

1) Hänsyn tages icke till kostnaden för blivande underhåll av företagets anläggning- ar.

2) Kostnaden för de fullföljande diknings- åtgärder inom den enskilda fastigheten, vilka är nödvändiga för ett tillgodogörande av den samfällda torrläggningen, har ansetts ej kunna beaktas.

3) Möjlighet saknas att tillräckligt beakta om det finns förutsättningar i ekonomiskt hänseende för att torrläggningen verkligen kommer att tillgodogöras av den enskilde markägaren.

4) Till vad som i 7 kap. 22 & tredje styc- ket benämnes »förbättrade betingelser för marks brukning eller användning för annat ändamål» kan ej hänföras renodlat ekono— miska förbättringar, såsom minskning av kostnaden för en anläggnings underhåll.

5) De under 4) åsyftade bestämmelserna om s.k. brukningsbåtnad leder till att del- aktighet i underhållskostnad i vissa fall åläg- ges deltagare i större omfattning än denne kan sägas ha båtnad av underhållet.

6) Båtnadsbegreppets innehåll och hur båtnaden skall uppskattas regleras alltför detaljerat i VL men borde i stället få framgå av tillämpningsföreskrifter från central myn- dighet.

Kritiken mot båtnadsbestämmelserna kan sägas väsentligen bottna i att dessa icke på ett adekvat sätt ger uttryck för den enskilda fastighetens förmån — i vidaste bemärkelse —— av en torrläggningsåtgärd. Skyldigheten att deltaga i torrläggningsföretag har därför kommit att fördelas på ett sätt som uppfat- tats som orättvist, och krav har framförts på att båtnadsreglerna rent allmänt borde i högre grad återspegla gällande företagseko- nomiska och fastighetsekonomiska betraktel— sesätt. Dessa krav har haft en naturlig bak- grund i jordbrukets omvandling och i den jordbrukspolitik som förts under de senaste årtiondena.

Vid VL:s tillkomst ansågs det ännu be- fogat att utforma båtnadsreglerna så att de främjade torrläggningsverksamheten för ny- odling. Även om enskilda fastighetsägares

aktuella intressen därvid kunde komma att i viss mån åsidosättas, lät detta sig försvaras med att en väl avvägd torrläggning alltid torde tillföra marken en förmån som ökade dess värde. I dagens läge föreligger ej längre något önskemål att stimulera till torrlägg- ning för nyodling; angelägenheten av att främja ett fullständigande av redan odlad jords torrläggning kvarstår däremot och är numera t.o.m. mer framträdande än tidi— gare. Särskilt jordbrukets ändrade förhål- landen medför att större anspråk nu måste ställas på att skyldigheten att deltaga i torrläggningsföretag verkligen är ekonomiskt motiverad. Att man ännu vid VL:s tillkomst ansåg sig kunna bortse från kostnader, av- seende gemensamma underhållsarbeten, får förklaras av att dessa kostnader, vid sidan av anläggningskostnaderna, bedömdes som re- lativt obetydliga. Sedan de numera sprungit upp till en helt annan storlek, även absolut sett, är det ej längre hållbart att bortse från en post som i så hög grad påverkar det ekonomiska utbytet av ett torrläggningsföre- tag. Också ur allmän synpunkt är det av vikt att båtnadsberäkningen blir så realistisk som möjligt. Vid fördelningen av deltagande- skyldigheten måste det även te sig alltmer naturligt att beakta samtliga de förmåner av betydelse som ett torrläggningsföretag medför. Vad som föranledde införandet av begreppet brukningsbåtnad var just att den dittillsvarande, på allenast alstringsbåtnad grundade båtnadsberäkningen för jord visat sig för snäv. Sedan dess har i praxis även det sålunda vidgade båtnadsbegreppet be- dömts som för snävt.

Den oklarhet som i vissa avseenden rått rörande vad som kan anses som båtnad har gjort det möjligt att genom en stundom extensiv tolkning av begreppet åstadkomma en viss anpassning till rådande uppfattning- ar. Utredningen finner emellertid det nuva- rande läget ej godtagbart utan anser att nor- merna för delaktighet i torrläggningsföretag måste revideras. Härvid bör eftersträvas att grunda delaktigheten på ett ekonomiskt be- rättigat resonemang samt utforma bestäm- melserna så att de medger fortsatt anpass- ning till utvecklingen, särskilt inom jordbru-

ket. Bestämmelserna bör om möjligt gynna uppbyggandet av en enhetlig praxis men samtidigt lämna utrymme för vidare utveck- ling av denna praxis.

För torrläggningens del är likheten med de värderingssituationer som föreligger vid fastighetsbildning påfallande. Av intresse i nu förevarande sammanhang blir därför vad som vid den pågående reformen av fastighetsbildningslagstiftningen förekommit i delaktighets- och värderingsfrågor. Till grund för reformen ligger 1954 års fastig— hetsbildningskommittås inledningsvis nämn- da betänkande »Fastighetsbildning», och ut- redningen vill närmast något uppehålla sig vid vissa i betänkandet återgivna uttalanden i hithörande hänseenden.12

Fastighetsbildningskommittén konstaterar att det för den gäller att mellan de i en fas- tighetsreglering deltagande fastighetsägarna fördela den vid regleringen uppkomna vins- ten så att kravet på ekonomisk rättvisa kan anses tillgodosett. Regleringsvinsten mot- svarar det ekonomiska nettoresultatet av regleringen, d.v.s. skillnaden mellan total- nyttan och gemensamma kostnader för reg— leringen, varvid totalnyttan definieras som summan av de värdeförändringar, som alla de i regleringen ingående fastigheterna kom- mit att undergå till följd av regleringen, sedan sådana fullföljds- och omställnings- kostnader och anpassningsförluster, som ej är att hänföra till gemensamma kostnader utan i stället belastar enskild fastighetsägare, blivit frånräknade. Kommittén ställer sig avvisande till tanken att direkt fördela den- na vinst mellan fastighetsägarna efter något visst vinstandelstal för de särskilda fastig- heterna, bl.a. på grund av de praktiska svårigheterna att finna en skälig och rättvis fördelningsgrund. I stället vill kommittén genomföra vad den kallar en indirekt vinst- fördelning, varvid frågan om de gemen— samma kostnadernas fördelning och om särskilda ersättningar fastighetsägarna emel- lan kommer i förgrunden. De gemensamma kostnaderna finner kommittén böra fördelas efter varje fastighetsägares nytta av regle- ringsföretaget och fortsätter.

12 Jfr betänkandet s. 321 ff.

Med fastighets nytta bör i detta sammanhang förstås den värdehöjning som fastigheten under- går i följd av regleringen, minskad med enskilda fullföljdskostnader, omställningskostnader och anpassningsförluster. Vid nyttoberäkningen eller båtnadsberäkningen som den också kallas måste emellertid hänsyn även tagas till förekomsten av likvider mellan fastighetsägarna i anledning av fastigheternas ändrade utformning. För att fastighets nytta skall erhållas, måste därför dess värdehöjning minskas med den likvid som fas- tighetens ägare har att utgiva, och om ägaren i stället kommer i åtnjutande av sådan ersätt- ning, skall beloppet därav tilläggas värdehöj- ningen.———

Vad beträffar spörsmålet i vad mån dessa likvider skola förekomma i den nya lagstift- ningen må till en början framhållas att det principiellt sett är väl tänkbart med ett system helt utan sådana ersättningar. Detta gäller i varje fall, om man bortser från möjligheten att fastighet undergår värdeminskning. Alla värdeförändringar, även sådana som äro att hän- föra till ren storleksrationalisering, ersättas då blott på det sättet att de få påverka kostnads- fördelningen. I sådana fall, där denna grundas på nyttoprincipen och kostnaderna i det när- maste uppgå till totalnyttan, vinnes ju i stort sett samma resultat vare sig man tillämpar likvi- der eller ej. Om emellertid regleringen ger en icke obetydlig vinst för jordägarna, kan en väsentlig skillnad framträda.

I det angivna begreppet »nytta» har de däri ingående begreppen »värde» och xvär- dehöjning» ej närmare definierats. I första hand kan dessa bestämmas med utgående från alternativt avkastningsvärde eller mark- nadsvärde, men det kan även vara tänkbart att utgå från mellanformer av dessa värden.

En fastighets avkastningsvärde kan defi- nieras som summan av alla framtida netto- avkastningar — fastighetsräntor — diskonte- rade till nutid. Den årliga fastighetsräntan utgör därvid skillnaden mellan jordbruks— företagets intäkter och dess samtliga kostna- der utom kostnaderna för ränta å fastighets- kapitalet. Marknadsvärdet representerar det sannolika priset på fastigheten vid försälj— ning i öppna marknaden. Det bestämmes med ledning av köpeskillingsstatistik röran- de likartade fastigheter.

För vardera värdebegreppet kan därut— över särskiljas det genomsnittliga värdet samt marginalvärdet. Det förra utgör fas- tighetens totalvärde dividerat med dess areal

e. dyl. Marginalvärdet per arealenhet svarar mot förändringen i fastighetens värde vid en förändring av arealen med en enhet. Fastighetsbildningskommittén anför. Vid varje värdering i samband med fastig- hetsreglering och icke minst vid likvidvärde- ringen uppkommer frågan vilket av olika före- kommande värdebegrepp som skall tillämpas. I detta sammanhang torde marknadsvärdet och avkastningsvärdet främst kunna komma i fråga. Dessa båda värden äro i regel något olika och dessutom påverkas de vanligen i något olika ut- sträckning av sådana rationaliseringsåtgärder som ingå i en fastighetsreglering. Sålunda är den förändring av marknadsvärdet som en ra— tionaliseringsåtgärd föranleder ofta mindre än motsvarande förändring av avkastningsvärdet. Det synes icke vara möjligt att generellt fastslå en bestämd princip för vilket av dessa båda vär- den som skall tillämpas. I vissa situationer torde sålunda marknadsvärdet böra väljas, i andra av- kastningsvärdet och i åter andra en värdenivå mellan marknadsvärdet och avkastningsvärdet. Det stadgande som skall reglera värderings— frågorna synes därför endast böra angiva att den allmänna värdenivån skall bestämmas med hänsyn särskilt till ortens pris och områdets av- kastning men däremot icke i vilken omfattning vardera av dessa båda grunder för värderingen skall vara bestämmande. ————

Genom att likvidvärderingen har till ändamål att lämna upplysning om de värdeförändringar som fastigheterna undergå till följd av regle- ringen böra vid värderingen vanligen s. k. marginalvärden åsättas de områden som vår- deras. Eftersom ett områdes marginalvärde ofta är olika för skilda fastigheter, bör värderingen ske med hänsyn till ett genomsnitt för regle- ringsfastigheterna. Detta får givetvis icke föran- leda att en formlig beräkning äger rum av ett områdes marginalvärde för varje särskild fas- tighet och av medeltalet av dessa skilda margi- nalvärden. Det ligger vidare i sakens natur att, då hänsyn vid värderingen tages till viss fas- tighetsfaktor av dynamisk beskaffenhet, värdet icke kan återspegla ett genomsnitt i fråga om just denna faktor.

Beträffande likvidvärderingen må i övrigt framhållas att reglerna därom komma att i möjligaste mån bygga på samma principer som bestämmelserna i expropriationslagstiftningen rörande beräkning av löseskilling. I båda fallen skall värderingen av en äga ske med hänsyn särskilt till ortens pris och egendomens avkast- ning samt med tanke på dess marginalvärde. Vissa skiljaktigheter kunna dock ej undvikas.

Även vid det värderingsförfarande som in- går i båtnadsberäkningen kan vad ovan an- förts om likvidvärderingen bliva av viss bety-

delse, nämligen i vad avser den allmänna värde- nivån. Båtnaden torde dock ej sällan kunna bestämmas på ett relativt enkelt sätt utan något formligt beräkningsarbete. Kravet på noggrann- het är ju här icke lika framträdande som vid likvidvärderingen, vars resultat direkt lägges till grund för penningersättningar till fulla värdet av kapitalöverflyttningarna. Den omständigheten att det knappast är möjligt att mera exakt vär- deberäkna vissa slag av förbättringar som skola beaktas vid kostnadsfördelningen utgör även ett skäl att medgiva en allmän tillämpning av för— enklade metoder. — — —

På grund av vad här ovan sagts om kost- nadsfördelningen synes den nya lagstiftningen böra uppställa som en huvudprincip, att samt- liga av en fastighetsreglering föranledda gemen- samma kostnader skola fördelas mellan sak— ägarna efter den nytta var och en av dem kan anses erhålla genom regleringen. Därjämte bör den undantagsregeln gälla att kostnad för sär- skild åtgärd må, om det lämpligen kan ske, fördelas för sig. Den särskilda nyttan av åtgär- den blir då fördelningsgrund, men denna nytta skall icke behöva beräknas genom en formlig kalkyl utan bör kunna erhållas som resultat av en schematisk uppskattning. Om det för- håller sig så att åtgärden kunnat utföras utan samband med regleringen och om annan fördel- ningsgrund i så fall skolat tillämpas, bör emel— lertid denna grund lända till efterrättelse även vid den separata fördelningen inom regleringens ram. Den omständigheten att t.ex. en vägan- läggning, som kunnat genomföras fristående, blir inordnad i en fastighetsreglering bör näm- ligen icke få leda till att bestämmelserna röran- de kostnadsfördelningen i lagen om enskilda vägar sättas ur kraft.

Till grund för de i detta avsnitt redovisade övervägandena ligger en omfattande expertut- redning, som på kommitténs föranstaltande verkställts i syfte att närmare klarlägga de eko- nomiska sammanhangen vid fastighetsreglering och att pröva olika tänkbara sätt att tillgodose fastighetsägamas krav på ekonomisk rättvisa. Utredningen har bedrivits med utgångspunkt i det förhållandet att regleringarna även i fram- tiden skola utföras med fastighetsägarna själva såsom regleringsföretagare men har i övrigt varit förutsättningslös. Vid densamma har sär- skild uppmärksamhet ägnats åt frågan huruvida de av en reglering föranledda värdeföränd- ringarna borde fastställas, icke såsom för när- varande genom värdering av de olika i regle- ringen ingående områdena för sig utan genom värdering av de särskilda fastigheterna i deras helhet såsom självständiga brukningsenheter med hänsyn till tillståndet dels före och dels efter regleringen. Anledningen härtill har varit att man i den debatt som under senare år förts angående värderingsfrågor i regleringssamman-

hang ej sällan gjort gällande att en sådan fas- tighetsvärdering skulle medföra bestämda för- delar i olika hänseenden. Genom expertutred- ningens arbete har emellertid kommittén funnit klarlagt att en regleringsmetod som enbart bygger på fastighetsvärdering icke lämpligen kan genomföras. Med en sådan metod skulle det nämligen icke vara möjligt att särskilja typiska storleksförskjutningar och andra föränd- ringar, där en fördel för den ene markägaren direkt förutsätter en försämring i motsvarande män för en annan. Om en direkt vinstfördel- ning icke skall tillämpas — och av förut anförda skäl kan en sådan ej ifrågakomma — bör såsom tidigare sagts full ersättning utgå för detta slag av förändringar. Värdet av dem måste då be- stämmas och detta kan icke ske på annat sätt än genom en värdering av de särskilda områ- dena för sig. Att vid sidan därav tillämpa en regelrätt fastighetsvärdering är väl tänkbart, men den skulle då endast få betydelse för kost- nadsfördelningen. En fastighetsvärdering kräver emellertid, om den icke skall utföras som en rent skönsmässig uppskattning, ett omfattande arbete och bör därför icke komma till stånd utan att den verkligen är påkallad. En beräk- ning eller uppskattning av de olika fastigheter- nas båtnad enligt vad ovan föreslagits är utan tvekan enklare och torde leda till minst lika stor noggrannhet i ifrågavarande hänseende som en formlig fastighetsvärdering.

Av det nu föreslagna sättet att lösa föreva- rande problem följer att kommittén fäst mindre vikt vid den invändning som måhända kan riktas mot förslaget med hänsyn till dess avsaknad av fastare normer för den allmänna likvidvärderingen. Denna kommer visserligen bl. a. att bliva beroende av förrättningsmän- nens prövning i det enskilda fallet av vilka fastighetsfaktorer som skola beaktas och vilket tillstånd i omvandlingsprocessen som skall läg- gas till grund för bedömningen. Emellertid är här endast fråga om att på indirekt väg påverka vinstfördelningen och behovet av en ingående rättslig reglering är därför mindre framträdande. Det är vidare och framför allt att märka att förrättningsmännens frihet att här förfara efter omständigheterna icke utan bestämda olägenhe- ter kan inskränkas. Genom mera utförliga vär- deringsregler skulle riskeras att det resultat som i det enskilda fallet ter sig mest rimligt och rätt vist icke skulle kunna uppnås och att möjlighe— terna skulle försvåras att anpassa förrättnings- metodiken efter förhållandena vid varje sär- skild reglering.

Fastighetsbildningskommittén lämnar ej heller i sitt förslag till lagtext någon defini- tion av begreppet »nyttar, utan i 5 kap. 13 5 första stycket av dess förslag stadgas

endast att gemensamma kostnader skall »ut- göras av sakägarna i förhållande till den nytta varje sakägare kan anses erhålla av regleringen». Utöver de här relaterade mo- tivuttalandena lämnar emellertid även i 5 kap. 9 och 10 55 upptagna bestämmelser om graderingsvärde och likvidvärde ledning för bestämmande av nyttan. Enligt dessa bestämmelser skall vid värderingen hänsyn tagas särskilt till ortens pris och områdets avkastning samt områdets beskaffenhet i obebyggt skick och dess tjänlighet för det ändamål, vartill det lämpligen bör använ- das, vinna beaktande. Vid likvidvärderingen skall därjämte hänsyn alltid tagas till egen- domens användning för det ändamål, som föranleder högsta Värdet.

Synpunkter på valet av värdebegrepp har även anförts av utredningar med anknyt- ning till vattenlagstiftningen. En inom Säll- skapet för agronomisk hydroteknik tillsatt kommitté (båtnadskommittén) har i ett den 5 mars 1961 dagtecknat betänkande13 om inverkan av vattenuppdämning och torrlägg- ning på jordbruksfastigheters värde anfört följande.

Det värdebegrepp som bör komma till an- vändning vid värdering av en jordbruksdel är beroende av markägarens framtida disposition av fastigheten. Följande huvudalternativ kan härvid föreligga.

]. Ägaren försäljer fastigheten inom den när- maste tiden efter ingreppet ifråga. För äga- ren yttrar sig detta ur ekonomisk synpunkt som en förändring av fastighetens marknadsvärde. Denna förändring skulle beräknas som skillna- den mellan fastighetens marknadsvärde före och efter ett ingrepp, d. v. s. på grundval av det mar- ginella marknadsvärdet.

2. Fastigheten bibehålles under överskådlig framtid hos nuvarande ägaren och dennes ar- vingar. Den ekonomiska följden av ett ingrepp yttrar sig här som en förändring i fastighetens räntabilitet. Densamma kan beräknas som skill- naden mellan fastighetens avkastningsvärde före och efter ett ingrepp, d. v. s. på grundval av det marginella avkastningsvärdet. Dessutom kan det vid ingrepp bli fråga om vissa anpassningssvå- righeter eller anpassningsfördelar av temporär natur.

3. Ägaren har slutligen i vissa fall möjlig- heter att försälja området ifråga i fria mark- naden, varvid han i genomsnitt beräknas få en ersättning, motsvarande allmänna marknadsvär- det för obebyggd jord, således enligt parcel]-

värdet. Det kan emellertid också finnas möj- ligheter att köpa till eller sälja från obebyggd jord, varvid givetvis parcellvärdet blir den lämp- ligaste värderingsgrunden.

Båtnadskommittén diskuterar därefter dessa alternativ och stannar närmast för att förorda en tillämpning av det marginella av- kastningsvärdet. Eftersom ett områdes mar- ginalvärde ofta är olika för skilda fastighe- ter, bör dock värdering enligt kommitténs mening ske efter ett genomsnitt för regle- ringsfastighetema.

Utredningen rörande VL:s torrläggnings- bestämmelser vill hävda att ett användande av ett nyttobegrepp med det av fastighets- bildningskommittén angivna innehållet som norm för delaktighet i torrläggningsföretag skulle lösa åtskilliga av de problem som är förknippade med det nuvarande båtnadsbe- greppet. Samtidigt skulle torrläggningsverk- samheten vinna närmare anknytning till andra åtgärder för rationalisering av fastig- hetsbeståndet. För en sådan anknytning ta- lar utöver ekonomiska synpunkter även an- gelägenheten av att samordna torrläggnings- och fastighetsregleringsförrättningar; att där- vid för torrläggningsintressets del arbeta med ett från fastighetsregleringens nyttobe— grepp anskilt båtnadsbegrepp framstår som oegentligt. Utredningen vill alltså förorda att som norm för en torrläggningssamfällig— hets omfattning samt för delägarnas inbör- des skyldigheter och rättigheter i VL införes ett nyttobegrepp med det innehåll som får förutsättas efter genomförande av den nu pågående reformen komma att gälla vid fas- tighetsreglering. Härvid torde ej ifrågakom- ma att i lagbestämmelserna rörande torr- läggning lämna någon definition av nyttobe— greppet. Detta bör i stället få sitt innehåll av vad som därutinnan gäller vid fastighets- reglering. Inledningsvis blir då givetvis fas- tighetsbildningskommitténs uttalanden och vad som vidare förekommer i lagstiftnings- ärendet av betydelse, men den ytterligare ut- veckling av metoderna för fastighetsvärde- ring, som kan förväntas inom ramen för fastighetsbildningsverksamheten, kan seder-

" Betänkandet finns publicerat i tidskriften »Grundförbåttring» årgång 1961 nr 2.

mera också tillgodogöras torrläggningsverk- samheten.

I analogi med vad som föreslagits gälla vid fastighetsreglering bör med fastighets nytta förstås den värdehöjning, som fastig- heten undergår i följd av torrläggningen, minskad med enskilda fullföljdskostnader, omställningskostnader och anpassningsför- luster. Vid beräkningen av värdehöjningen bör hänsyn tagas även till den negativa post som utgöres av kostnaderna för framtida underhåll, skötsel och drift14 av företagets samfällda anläggningar. Storleken av denna post blir beroende av hur underhållsk0st- naderna fördelas. Ett praktiskt exempel på beräkning av nyttovärde lämnas under 2.2.5 nedan. Likaså bör värdehöjningen liksom vid fastighetsreglering bestämmas främst med utgående från marknadsvärdet eller av- kastningsvärdet, men även mellanformer av dessa värden kan beaktas. Såsom framhållits av fastighetsbildningskommittén synes det icke möjligt att generellt fastslå en bestämd princip för tillämpningen av dessa båda värden. För torrläggningens del är det dock möjligt att giva något mera detaljerade an- visningar rörande valet av värdebegrepp än vad som är fallet vid fastighetsreglering, då objektens natur och förhållandena i övrigt torde variera väsentligt mindre vid torrlägg- ning än vid fastighetsreglering. I det följan- de lämnas därför vissa ytterligare synpunk- ter i frågan.

Av betydelse vid val av värdebegrepp och värdenivå bör vid torrläggning vara om på fastighetsmarknaden eller genom t. ex. lant- bruksnämndens verksamhet möjlighet finns till förvärv av mark som ersättning för den, som ifrågasättes för torrläggning. Om nu eller i en överskådlig framtid möjlighet före- ligger till sådant förvärv, bör den normala kostnadsnivån vid förvärvet påverka värde- nivån vid värderingen av torrläggningsmar- ken. I sådant fall bör sålunda värdenivån och därigenom indirekt nyttan bestämmas huvudsakligen med utgångspunkt från mark- nadsvärdenivån för tillskottsmark. Står där- emot möjlighet till sådana tillskottsförvärv inte till buds, kommer den sannolikt åter- stående tid, som deltagarna i torrläggnings-

företaget i genomsnitt kan förväntas komma att inneha sina fastigheter, att få betydelse för valet av värdenivå och därmed också för den beräknade nyttans storlek. I det ytterlighetsfall, då denna återstående inne- havstid är lång — egentligen obegränsad — är det marginella avkastningsvärdet i prin- cip tillämpligt. I det motsatta ytterlighets- fallet, då den återstående innehavstiden är kort — egentligen noll — är i stället det mar- ginella marknadsvärdet tillämpligt. I allmän- het torde dock intetdera av dessa ytterlig— hetsfall böra gälla renodlat utan i stället mellanformer mellan dem, som bestämmes av antalet år sannolikt återstående innehavs- tid och tillämpad diskonteringsprocent.

I praktiken torde ofta värdenivån och därmed nyttan böra påverkas såväl av mark— nadsvärdenivån för tillskottsförvärv som av de marginella avkastnings— och marknads- värdenivåema. På grund av utvecklingen in- om jordbruket lär dock på många håll mark- nadsvärdenivån för tillskottsförvärv böra till- mätas alltmer ökad betydelse.

Vad särskilt beträffar frågan i vad mån hänsyn skall tagas till jordbruksenheternas olika förutsättningar att nyttiggöra sig torr- läggningen vill utredningen härutinnan an— föra följande. Skäl kan anföras både för och emot att sådan hänsyn tages vid nytto— beräkningen. Enligt utredningens mening bör dessa olikheter emellertid i huvudsak liksom hittills lämnas obeaktade. Om till följd av förhållandena på fastighetsmarkna— den i orten eller genom lantbruksnämndens verksamhet möjlighet finns till förvärv av mark som ersättning för den, som ifråga-

" VL innehåller inga speciella bestämmelser om fördelning av kostnader för ett torrläggnings- företags skötsel och drift (jfr däremot bestäm- melserna i 3 kap. 105 första stycket), men i exempelvis bestämmelserna om invallning för- utsättes sådana kostnader. Utredningen utgår från att med de nuvarande bestämmelserna om fördelning av underhållsskyldigheten även avses reglera delaktighet i kostnaderna för skötsel och drift av anläggningarna. Med vanligt språk- bruk vore det måhända mest naturligt att låta driftskostnad inbegripa även utgifter för skötsel och underhåll. I anslutning till VL:s terminologi använder sig dock utredningen i fortsättningen endast av begreppet underhållskostnad men av- ser då därmed även kostnad för skötsel och drift.

sättes för torrläggning, bör som tidigare an- förts kostnaden för förvärvet påverka vär- denivån vid värderingen av torrläggnings- marken. Värdenivån och därigenom indirekt nyttan bedömes då huvudsakligen med ut- gångspunkt från marknadsvärdenivån för tillskottsmark. Då denna värdenivå influerar på värdenivån för all mark inom området, medför detta en enhetlig värdenivå vid nyt- toberäkningen. Står däremot möjlighet till sådana tillskottsförvärv inom överskådlig tid icke till buds, kommer, som också nyss nämnts, den sannolikt återstående tid, som deltagarna i torrläggningsföretaget i genom- snitt kan förväntas komma att inneha fastig- heterna, att få betydelse för val av värde- nivå och därmed också för den beräknade nyttans storlek. I praktiken torde det emel- lertid vara ogörligt att lägga olika antagan- den till grund för beräkningarna avseende de skilda ägarna och brukarna, utan i stället blir en i huvudsak enhetlig behandling nöd— vändig.

I detta sammanhang bör också uppmärk- sammas att skyldigheten att deltaga i torr— läggningskostnaderna, om förändring inträf— far i fastighetsindelningen, bör belasta den fastighet till vilken det torrlagda markom- rådet lägges. Även om sålunda en fastighet, genom att den i en nära framtid kommer att upphöra som självständig enhet, endast i begränsad utsträckning själv kan nyttig- göra exempelvis höjd alstringsförmåga eller förbättrade brukningsförhållanden inom ett torrlagt markområde, kommer, såvida bruk- ningen av området fortsättes inom den fas- tighet till vilket området lägges vid ändring— en i fastighetsindelningen, nyttan dock att bli av bestående natur och därmed av unge- färligen normal storlek. Också detta talar för en någorlunda enhetlig behandling av de olika fastigheterna och ägarna, trots de olikheter som kan föreligga dem emellan. För samma slutsats talar också bl. a. att, speciellt vid stora företag, ett långtgående hänsynstagande till de olikheter i nämnda avseenden, som kan föreligga mellan skilda fastigheter, skulle medföra stora svårigheter med hänsyn till beräkningarnas praktiska utförande. Också markägarna torde i sådana

fall ofta uppställa krav på en i möjligaste mån enhetlig behandling.

Om vid nyttoberäkningen bortses från de olika fastighetemas och ägarnas varierande och ofta tillfälliga förhållanden, medför detta bl. a. den stora praktiska fördelen att nyttan kan lokaliseras till olika markom- råden, ägofigurer, allt efter storleken av de förbättringar dessa vinner, men i huvudsak med bortseende från deras fastighetstillhörig- het. Härigenom kan beräkningarna förenk- las och förbilligas, bl. a. genom att utnytt- jande av rutinmässiga metoder och maski- nell databearbetning underlättas.

Vad här anförts får emellertid ej uppfat- tas så, att beräkningarna bör schabloniseras så starkt att de blir orealistiska. Alldeles sär- skilt finns i dagens läge, då speciellt i skogs- bygderna stora arealer jordbruksjord upphör att brukas, anledning att noga överväga, hur långvarigt fortsatt brukande av den jord som beröres av en torrläggning kan väntas bli. Vid denna bedömning har givetvis ock- så jordens fastighetstillhörighet betydelse.

Det torde få ankomma på lantbrukssty— relsen att i samråd med lantmäteristyrelsen och eventuellt andra berörda myndigheter och institutioner utarbeta anvisningar till vägledning för synemännen angående värde— ringsförfarandet.

Utredningen anser sig emellertid böra re- dan här upptaga en fråga, som enligt utred- ningens uppfattning närmast hänför sig till metodiken vid fördelning av delaktigheten men i vilken man i praxis ansett sig på ett olyckligt sätt bunden av nuvarande lagbe- stämmelser om brukningsbåtnad. Det gäller det i utredningsdirektiven angivna önskemå- let om sådan ändring av VL att man vid fördelning av underhållsskyldighet skall kunna i vissa fall bortse från värdet av så— dan båtnad.

KOStnaderna för å ena sidan ett dikes an- läggande och å andra sidan dess underhåll påverkas i regel av om diket utföres öppet eller täckt. Underhållet av täckt dike torde mestadels inskränka sig till enstaka mindre rensningar i rörbrunnar och vid rördikets utlopp, varför kostnaden för underhåll av sådant dike i regel blir mindre än kostnaden

för öppet dikes underhåll. I fråga om kost- naderna för dikes anläggande är vanligtvis det motsatta förhållandet rådande. Om ett dike nu i viss sträckning erhåller täckt ut— förande och i övrigt lägges öppet, kan där- för för viss dikessträcka kostnaden för an- läggning utgöra väsentligt annan andel av företagets totala anläggningskostnad än vad fallet är med underhållskostnaden. Delaktig- heten i anläggningskostnaden och i under— hållskostnaden bör då fördelas efter olika normer. Ett sådant förfarande, som kan tillämpas såväl med nu gällande bestäm- melser som med utredningens förslag, läm- nar möjlighet att tillgodose det i utrednings- direktiven angivna önskemålet. Någon sär— skild bestämmelse i detta syfte erfordras alltså ej. — Hur förhållandena gestaltar sig vid senare rörläggning av ett ursprungligen öppet dike behandlas under 2.2.5.

Med det innehåll nyttobegreppet i enlig- het med det tidigare anförda bör ges faller därunder i princip varje förmån som i torr- läggningshänseende ökar markens värde. En sådan värdeökning uppkommer ej endast då de faktiska förutsättningarna för markens användning förbättras genom torrläggning utan även då de ekonomiska betingelserna för torrläggningen undergår en förbättring. Det fall av kostnadsminskning som man särskilt velat, men hittills icke ansett sig kunna beakta framkommer då underhållet för ett dike minskar till följd av att diket igenlägges med rör. Även denna aspekt på rörläggning i efterhand av ett ursprungligen öppet dike behandlas under 2.2.5.

I och för sig skulle åt begreppet »båtnad» i VL kunna ges det innehåll som utredning- en enligt det tidigare anförda anser att den grundläggande normen för delaktighet hä- danefter bör ha. Att enbart genom motiv- uttalanden giva ett inarbetat begrepp nytt innehåll synes emellertid mindre lämpligt. Vidare föreligger det med utredningens syn- sätt anledning att markera sambandet med fastighetsbildningens normer. Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen att or- det »båtnad» i VL:s bestämmelser rörande torrläggning genomgående utbytes mot »nyt- ta». Någon definition av vad som skall för-

stås med »nytta» bör ej ingå i lagtexten, varför någon motsvarighet till definitionen i 7 kap. 22 5 av vad som skall anses som båtnad ej upptages i utredningens förslag. Där annorstädes i VL uttrycket »jordför- bättring» nu förekommer, införes i stället den i 7 kap. 22 & intagna definitionen där- av, nämligen »höjning av markens alstrings- förmåga». Bestämmelsen om delägares grundläggande skyldighet att taga del i kost- naden för samfällighetens torrläggning över- föres — då såsom under 2.2.2 utvecklas även vad som i övrigt upptages i 22 & bör utgå ur lagtexten — från 23 & till 22 5.

I det föregående har utredningen utgått från att nuvarande bestämmelser i 7 kap. 34 5 första stycket om underhållsskyldig- hetens fördelning lämnar möjlighet att för- dela denna skyldighet på annat sätt än del- aktigheten i företaget i övrigt. Detta har vid ändring av 10 kap. 67 & tredje stycket förutsatts i fråga om ledningar, gemensam- ma för utsläppande av kloakvatten och torr- läggning”, och har uttalats vid ifrågasatt revision av 7 kap. 34 5.10 Vid sistnämnda tillfälle belystes innebörden av den s.k. gemensamhetsprincipen, enligt vilken varje deltagare i ett dikningsföretag skall i för- hållande till sin båtnad deltaga i kostnaden för diket i dess helhet.17 Denna princip har, i enlighet med sitt syfte, haft en stimule- rande effekt på torrläggningsverksamheten. Med tillämpning av denna princip kan man också — vilket av syneförrättningssakkun— niga i deras betänkande »Metodiken vid syneförrättningar rörande torrläggningsföre- tag»18 framhållits som önskvärt — låta torr— läggningsföretagen få betydande omfattning, och principen kan tänkas tjäna som under- lag för samordning av företag inom samma nederbördsområde. Man kan emellertid ej bortse från att principens berättigande med nuvarande inriktning av torrläggningsverk- samheten också kan ifrågasättas. Olägenhe- terna av principen framträder särskilt om kostnaderna för anläggning eller underhåll

" Jfr NJA II 1942 s. 151 f. " NJA II 1953 s. 479 f. " NJA II 1953 s. 477 ff. " Stencil Jo 1964: 4.

blir annorlunda än som vid samfällig- hetens bildande förutsatts samt om det efter hand sker förändringar som i olika mån be- rör skilda delar av företaget. För att und- vika olägenheterna av principen har man i förrättningspraxis ibland sett sig nödsakad att konstruera flera samfälligheter i stället för en, och det torde även ha förekommit att man inom en samfällighet laborerat med separata delaktighetstal för vissa dikessträc— kor. Det skulle också underlätta avveck- lingen av ett torrläggningsföretags oräntab— la delar, om endast de som hade nytta av en viss dikessträcka var delaktiga i dess underhåll. Också andra önskvärda föränd— ringar, exempelvis rörläggning av en dikes- sträcka, skulle underlättas vid en sådan an- ordning. De sist anförda synpunkterna anser utredningen böra tillmätas sådan betydelse att en modifiering av gemensamhetsprinci- pen nu bör genomföras. Denna modifiering får emellertid ej upplösa sambandet mellan delägarna i ett torrläggningsföretag, utan en- dast medföra att en delägare eller grupp av delägare kan få särskilt andelstal i viss di- kessträcka, i vilken då övriga delägare ej blir delaktiga. När möjligheten att på detta sätt bestämma särskilda andelstal skall kom- ma till användning bör överlämnas åt syne- männen att avgöra efter lämplighetspröv- ning. Bestämmelser i ämnet har inarbetats i utredningens förslag till 7 kap. 22 å. — I anslutning till förslaget i denna del föreslås under 2.2.7 viss jämkning av rösträttsbe- stämmelserna i 7 kap. 64 &.

2.2.2. Begränsningar i den grundläggande nor— mens tillämplighet

I 7 kap. 22 & stadgas vissa begränsningar i principen om delaktighet i torrläggningsfö- retag efter vunnen båtnad. Sålunda begrän- sas odlingsintressenters skyldighet att taga del i företaget genom bestämmelsen att så— som »jordförbättring» skall räknas förmån av torrläggning allenast intill ett djup av 1,2 m eller det större djup, vartill jordens ägare äskat torrläggning av densamma. Denna begränsning bygges i förhållande till andra intressenter ytterligare ut genom be—

stämmelserna i 25 5 om särskild kostnads- fördelning för företaget i denna del. I 22 5 har vidare gjorts den inskränkningen i prin- cipen om delaktighet efter båtnad att till båtnad ej skall hänföras förmån av minskad frostländighet eller ändring i övrigt av de klimatiska förhållandena.

Om torrläggningsbestämmelsernas nuva— rande båtnadsbegrepp ersättes med en nytto- norm av det innehåll som ovan föreslagits, följer ej utan vidare därav att någon änd- ring bör göras i de här relaterade, nu gäl- lande begränsningarna i den grundläggande normens tillämplighet. Vid tillämpning av principen om delaktighet efter vunnen vär- deökning kan det dock ifrågasättas om nå— gon del av värdeökningen bör undgå belast- ning med bidragsskyldighet för företagets k0stnader. Sålunda kan övervägas att vid kostnadsfördelning efter »jordförbättring» ej som nu bortse från förmån av torrlägg- ning utöver ett visst djup. Om det likväl anses motiverat att för odlingsintresset ock- så i fortsättningen begränsa den allmänna delaktighetsnormens tillämplighet, kan vi- dare ifrågasättas om ett torrläggningsdjup av just 1,2 m bör vara normerande för den- na begränsning.

Motiveringen för att på angivet sätt be— gränsa deltagandeskyldigheten till torrlägg— ningsdjupet 1,2 m framgår av stadgandets förarbeten. Måttet 1,2 ni går tillbaka på äldre bestämmelser om dikning till fyra fots djup. Förslag till bestämmelser om dikning just till sådant djup framlades först av den s.k. första vattenrättskommittén, men då endast som »en billig begränsning för den äldre dikningsskyldigheten, och då erfaren- heten satt utom allt tvifvel, att markens avdikning till fyra fots djup i allmänhet är för jordbrukets behof tillräckligt».19 Sedan den s. k. andra vattenrättskommittén utveck- lat principen vidare20, upptog Nya lagbered- ningen i 3 5 av sitt förslag till förordning ang. torrläggning av jord bestämmelse dels om att envar dikningsskyldig ägde fordra

" Jfr kommitténs den 15 juni 1865 avgivna betänkande (1865 års betänkande) s. 77 f.

*" Jfr dess den 5 november 1870 avgivna be- tänkande (1870 års betänkande) s. 24.

att dike gjordes så att hans jord kunde torr- läggas till fyra fots djup, där ej markens beskaffenhet eller läge det hindrade, dels om att ingen finge betungas med diknings- skyldighet utöver vad för torrläggning av hans egen jord till nämnda djup erfordrades, dels ock om att den som hade att upplåta mark till dike ej vore pliktig tåla större dike än som tarvades för ovanförliggande marks torrläggning till fyra fots djup. I motiven utvecklades synpunkterna på dikningsdjupet enligt följande.21

I sammanhang med frågan om nyttan såsom grund för dikningsskyldigheten erfordras dock ytterligare bestämmelser om beskaffenheten af och gränsen för samma skyldighet. Erfarenhe- ten har ådagalagt att en torrläggning till fyra fots djup i allmänhet är tillfyllestgörande för jordens odling. Derutöfver bör då rätten att på- fordra dikning af grannar ej sträckas. Visserli- gen har det blifvit anmärkt att i några delar af vårt land, exempelvis de norrländska bygderna, en torrläggning af ända till fem fots djup vore med avseende å naturförhållandena i vissa fall nödig och att således nyssnämnda maximum vore för lågt. Men i motsats dertill har också blifvit uppgifvet att samma maximum vore för högt, enär på andra ställen en torrlägg- ning till allenast tre fots djup skulle vara det mesta, som erfordrades. Några giltiga skäl att frångå den redan i nu gällande lagstiftning fram- trädande samt i vattenrättskommittéemas och Riksdagens lagförslag bestämdt uttryckta åsig- ten att maximum borde sättas till fyra fots djup torde emellertid icke hafva förekommit. Icke heller lärer det vara rådligt att, såsom understundom blifvit yrkadt, utelemna ur lagen hvarje bestämmelse om torrläggningens djup och öfverlemna till pröfning i hvarje särskildt fall huru dikningsskyldigheten i detta hänse- ende borde begränsas. I sådan händelse skall säkerligen i saknad af en ledande grundsats gränsen komma att sättas så godtyckligt, att det lika ofta komme att inträffa att torrläggningen blefve ofullständig som att den sträcktes öfver det nödiga.

I 1879 års lag om dikning och annan av- ledning av vatten (dikningslagen) intogs vad Nya lagberedningen i denna del föreslagit.22

Vattenrätts— och dikningslagskommittéer- na konstaterade att dikningslagens hithöran- de bestämmelser föranlett svårigheter vid tillämpningen. Kommittéerna bibehöll det tidigare gällande, nu till 1,2 m omsatta torrläggningsdjupet som normerande för

dikningsrätt och dikningsskyldighet och lät det bli av betydelse även bl. a. vid den av kommittéerna föreslagna möjligheten till av- delningsbildning. Rätt till avvikelse från nor- maldjupet föreslogs nu också vid oskälig kostnadshöjning.23

Efter förslag av de sakkunniga för över— arbetning av kommittéernas betänkande24 intogs i 22 & VL bestämmelsen om att som båtnad i form av jordförbättring ej skulle beaktas höjning av jordens alstringsförmåga genom torrläggning till större djup än 1,2 rn annat än då jordens ägare yrkat torrlägg- ning till större djup.

VL:s torrläggningsdjup för odling av 1,2 m är i praktiken ej så generellt norme- rande för företagens omfattning som av det anförda kan synas vara fallet. Vid yrkande om utvidgning av ett företag bör — såsom framgår av 7 kap. 20 å — tillses att kostna- derna för företaget och värdet av vunnen torrläggning står i rimligt förhållande till varandra. Därvid göres sålunda inskränk- ning i den allmänna principen om torrlägg- ning till 1,2 m djup.25 Även i övrigt torde begränsningen till 1,2 m djup ej alltid bli avgörande, om detta skulle medföra opro— portionerliga kostnader. Sålunda torde mera sällan bestämmelsen ha föranlett uttagande av så stort djup, enbart för att någon en- staka fastighetsägare yrkat detta, då ett mindre torrläggningsdjup för övriga delta- gare framstått som mera lönsamt.

Utredningen finner till en början ange- läget understryka att något för jordens od- ling optimalt torrläggningsdjup ej kan anges med anspråk på generell giltighet. Jordarter- nas skiftande vattengenomsläpplighet, ne- derbördsförhållandena och det ändamål för vilket jorden användes är förhållanden som påverkar bedömandet härvidlag. För betes-

n Jfr Nya lagberedningens den 20 december 1870 avgivna betänkande s. 57 f samt 78 f.

" Jfr NJA II 1879 s. 12 ff. ” Jfr kommittéernas den 17 december 1910 avgivna betänkande (1910 års betänkande) s. 301 ff samt lagtextförslaget 5, 6, 11 och 13 55.

" Jfr de sakkunnigas den 15 december 1919 avgivna betänkande (1919 års betänkande) s. 178 f.

” Jfr även Nya lagberedningens betänkande s. 79

mark krävs normalt mindre torrläggnings- djup än det som erfordras för åker, och detta torde i än högre grad gälla för skogs- mark. De anförda omständigheterna talar för att man bör ha en flexibel gräns. Här- till kommer att delaktigheten enligt utred- ningens under 2.2.3 redovisade uppfattning bör i större utsträckning än hittills kunna jämkas för att åstadkomma en skälig för- delning av företagets vinst. Genom sådan jämkning kan tillses att den enskilde ej ålägges delaktighet i åtgärd för torrläggning till större djup än som för hans del erford- ras. Därigenom blir i allt väsentligt det syfte tillgodosett som ligger till grund för bestäm- melserna i 7 kap. 25 &. Utredningen vill också hävda att de föreslagna bestämmel- serna, såsom ur principiella och teoretiska synpunkter bättre uppbyggda än de nuva- rande, kommer att kunna bättre än dessa tillgodose även det angivna syftet.

Utredningen vill därför föreslå att ur be- stämmelserna om delaktighet i torrlägg- ningsföretag utmönstras stadgandena i 7 kap. 22 och 25 åå om begränsning för od- lingsintressets del till torrläggning intill ett visst djup.?”

Torrläggningsdjupet 1,2 m är nu av be- tydelse även för gränsdragningen mellan torrläggningsintresset samt väg- och järn- vägsintresset enligt bestämmelserna i 7 kap. 8 och 11 åå; jfr även 14 5. Vid denna gränsdragning är behovet av en fast norm mera framträdande, och utredningen före- slår därför ingen ändring i dessa bestäm- melser.

I den mån mark tillföres nytta av torr- läggning i form av minskad frostländighet eller genom att de klimatiska förhållandena eljest ändras, kan värdet av denna nytta givetvis vara svår att rätt uppskatta. Leder en sådan uppskattning till en påvisbar vär- deökning hos marken, är det svårt att inse varför detta ej skulle föranleda delaktighet i torrläggningsåtgärden. Även det nuvarande undantaget för delaktighet vid förändrade klimatiska förhållanden bör därför utgå.

Med utredningens under 2.2.1 och 2.2.2 redovisade inställning kommer 7 kap. 22 och 25 55 i sin helhet att upphävas. Som en

ny 22 & bör införas de nuvarande bestäm- melserna i 23 's”, med de ändringar och kom— pletteringar som föranledes av utredningens förslag.

Ytterligare begränsningar av delaktighe- ten stadgas i 7 kap. 26 och 27 åå. Den först- nämnda paragrafen anger en gräns för del- aktighet enligt båtnadsnormen samt för så- dan jämkning av delaktigheten enligt 24 5, som behandlas under 2.2.3, liksom den i 27 & upptagna gränsdragningen är av bety- delse såväl vid fördelning av delaktigheten efter den grundläggande normen som vid jämkning av denna fördelning enligt 24 &. Både begränsning enligt 26 å och enligt 27 & behandlas under 2.2.3.

2.2.3. Jämkning av delaktighet efter den grundläggande normen

Sedan VL:s tillkomst har funnits möjlighet att med tillämpning av bestämmelserna i 7 kap. 24 & om avdelningsbildning jämka kostnaderna inom ett torrläggningsföretag.” Till dessa bestämmelser ansluter sig före- skrifterna i 10 kap. 63 & om s.k. avdrags- dike. Ursprungligen hade föreslagits att av- delningsbildning skulle genomföras så snart de tekniska och ekonomiska förutsättning- arna för jordens torrläggning var väsentligt olika för skilda områden av samfälligheten. Under den fortsatta bearbetningen av de framlagda förslagen uttalades, att de tek- niska förutsättningarna väl i regel även var av ekonomisk innebörd samt att en allmän betingelse för avdelningsbildning borde vara olikhet i fråga om relativ torrläggningskost- nad. Av praktiska skäl kunde man dock ej tillåta avdelningsbildning så snart olikhet i den relativa torrläggningskostnaden kunde antagas, utan nödgades man inskränka av- delningsbildningen till sådana fall där de na- turliga förhållandena satte en mera skarpt markerad gräns mellan olika områden av samfälligheten. Man tog emellertid avstånd

" Samma ståndpunkt har intagits av syne- förrättningssakkunniga, jfr »Metodiken vid :yggfgrrättningar rörande torrläggningsföretag»

" En sammanfattning av motiven för sådan jämkning lämnas i NJA II 1920 s. 349 ff.

från att avdelningsbildning skulle få ske så snart de ekonomiska förutsättningama för jordens torrläggning var väsentligt olika för skilda delar av samfälligheten, varmed av- sågs att jordförbättringsvärdet för ett om- råde var väsentligt mindre än för ett annat. Som skäl härtill anfördes att en avdelnings- bildning efter denna grund skulle leda till alltför stora praktiska olägenheter.28 —- Efter VL:s ikraftträdande fann man de angivna villkoren för avdelningsbildning alltför snävt avgränsade och detta föranledde en lagänd- ring år 195359, varvid hithörande bestäm- melser fick sin nuvarande utformning. Där- vid yttrade departementschefen bl. a. föl- jande.

Av de uttalanden som gjorts av de hörda myndigheterna synes framgå att det är väsent- ligen i två grupper av fall utöver de nu i lagen uppräknade, då avdelningsbildning kan vara starkt motiverad ur rättvisesynpunkt. Den ena gruppen omfattar sådana tillfällen, då den av företaget berörda marken utmed viss dikes- sträcka i förhållande till övriga områden har ringa bredd eller dålig jordmån. Den andra gruppen av fall, som jag åsyftar, är att viss dikessträcka är speciellt kostnadskrävande, be- roende exempelvis på att täckt ledning är på- kallad med hänsyn till brukningsförhållandena eller till markens användning. Jag vill förorda att 7 kap. 24 5 första stycket erhåller en sådan formulering, att det även i dessa typfall blir möjligt att bilda avdelningar. I detta syfte kan förutsättningarna för avdelningsbildning lämp- ligen angivas så, att uppdelning 1 avdelningar må ske 1) om för torrläggning av den till sam- fälligheten hörande marken erfordras särskilda grenar av diket; 2) om med utförandet av viss del av dikningen är förenade särskilt stora kost- nader; eller 3) om mellan skilda till samfällig- heten hörande områden förefinnes väsentlig olikhet i fallförhållanden eller andra naturför- hållanden. Av de sålunda angivna förutsätt- ningama har den under 1) upptagna direkt mot- svarighet i gällande lag. Även till den under 2) nämnda förutsättningen finnes motsvarighet i den gällande lydelsen, men den är där in- skränkt på så sätt, att kostnaderna skall hänföra sig till särskilt hinder för dikningen. Genom borttagande av denna inskränkning täcker lydel- sen även det fall, att viss dikessträcka blir sär- skilt kostnadskrävande med hänsyn till bruk- ningsförhållandena eller eljest till markens an- vändning. Vad angår den under 3) omnämnda förutsättningen för avdelningsbildning, omfat- tar denna såväl det i den gällande lydelsen upptagna fallet, att det föreligger större bryt-

ning i dikets bottenlinje, som det förhållandet att ett område utmed viss dikessträcka i jäm- förelse med övriga områden har ringa bredd eller dålig jordmån. — Med de valda formule- ringarna kommer lagen fortfarande att intaga den ståndpunkten, att enbart det förhållandet att ett visst område får en mindre relativ torr- läggningskostnad, om det ej torrlägges i sam- band med ett annat område, icke medför avdel- ningsbildning. Å andra sidan lärer det icke bli uteslutet att bilda avdelningar även vid andra tillfällen än i de f. n. tillåtna fallen och de ytter- ligare typfall då enligt vad jag nyss anfört avdelningsbildning kan vara motiverad. Särskilt den under 3) angivna förutsättningen, avse- ende väsentlig olikhet i fallförhållanden eller andra naturförhållanden, ger nämligen rätts- tillämpningen vissa möjligheter till avdelnings- bildning efter ett fritt bedömande. En dylik fri— het för synemän och vattendomstolar har synts mig önskvärd med hänsyn till erfarenheterna i praxis. Jag vill emellertid tillstyrka den i framställningen och flertalet remissyttranden förordade regeln att avdelningsbildning må ske endast om den relativa torrläggningskostnaden för något område skulle bli avsevärt mindre, om annat område icke ingått i samfälligheten. Genom denna regel jämte det redan i gällande lag upptagna kravet, att olikheten mellan ve— derbörande områden skall hänföra sig till av- gränsade dikessträckor, bör det vara möjligt att utan oskäligt eftersättande av rättvisekravet ge stadgandet en av praktiska skäl påkallad av- gränsning.

Ytterligare jämkning av den grundläggan- de normen för delaktighet kan ifrågakomma på grundval av bestämmelserna i 7 kap. 26 och 27 åå. 26 & stadgar som gräns för den enskildes delaktighet det belopp vartill kost- naden för torrläggning av honom tillhörig mark må antagas ha uppgått utan annans deltagande i dikningen. Bestämmelserna i 27 & avser att skydda icke-sökande delägare från skyldighet att bidraga med större kost- nad än som svarar mot hans förmån av dikningen. Dessutom finns i 25 å bestämmel- ser, som med utgående från den i 22 & stadgade begränsningen i delaktighet till ett torrläggningsdjup av 1,2 m ger anvisning om särskild kostnadsfördelning, då större djup uttages men detta ej yrkats av samtliga som enligt 22 5 kan få sin delaktighet be— gränsad till det angivna djupet.

" Jfr NJA II 1920 s. 351 ff. " Jfr NJA II 1953 s. 476 ff.

Det förtjänar övervägas om samtliga des— sa jämkningsmöjligheter, som delvis griper in i varandra, är sakligt motiverade. Med bestämmelsernas nuvarande utformning har vidare lagtexten kommit att belastas med metodanvisningar i en utsträckning som el- jest ej brukar förekomma i civillag. Det är tvivel underkastat om dessa anvisningar åt- minstone numera uppfattas som en tillgång vid förrättningsförfarandet; i olika samman- hang har tvärtom gjorts gällande att de så- som alltför detaljerade gör handläggningen av torrläggningsfrågor mer än nödvändigt komplicerad. Erforderliga bestämmelser rö- rande metoden vid torrläggningsfrågomas handläggning synes i princip ej böra ingå i VL utan i råd och anvisningar från central myndighet, där de också lättare kan under- gå den fortlöpande omarbetning som ut- vecklingen föranleder.

Möjlighet att jämka en efter nyttan av marks torrläggning gjord kostnadsfördelning måste enligt utredningens mening bibehållas även i framtiden, detta för att man skall kunna nå fram till en skälig fördelning av torrläggningsvinsten, d.v.s. skillnaden mel— lan den enskilda markens värdeökning och dess kostnad för den samfällda torrläggning- en. Också jämkning enligt de nuvarande reglerna påverkar i praktiken vinstens för- delning, även om syftet ej anknutits till ett vinstfördelningsresonemang. Den generella jämkningsmöjlighet som bör finnas — i första hand motsvarande nuvarande bestäm- melser om avdelningsbildning enligt 24 & — synes emellertid fortsättningsvis med för- del kunna anknytas till ett renodlat ekono- miskt resonemang. Detta skulle till en bör- jan innebära att man släppte kravet på att skiljaktighet i de naturliga förhållandena måste föreligga för att jämkning skall till- låtas. Önskemålet att hålla tillbaka alltför omfattande krav från sakägarnas sida på jämkning kan därvid tillgodoses genom att som förutsättning för jämkning uppställa villkor om att de förhållanden, som kan föranleda jämkning, skall vara av avsevärd ekonomisk betydelse samt av uppenbar ka- raktär. Utredningen vill emellertid vidare hävda att de nuvarande jämkningsbestäm—

melserna, som med utgångspunkt från rela- tionen mellan kostnad och båtnad inom olika områden av samfälligheten uppställer tämligen detaljerade och inveéklade regler för jämkningen. är mogen att ersättas av en mera allmänt hållen jämkningsregel, syftan- de till att på ett rimligt och skäligt sätt för- dela torrläggningsvinsten. Härvid bör hän- syn även kunna tagas till andra lösningar av den enskildes torrläggningsbehov än den som erbjudes genom deltagande i den sam- fällda torrläggningen. Vidare bör kunna beaktas om den enskilde delägaren ej har behov av torrläggning till så stort djup som fastställes för den samfällda torrläggningen. Vad sålunda kan gälla för en enskild del- ägare bör även kunna appliceras på en grupp av delägare. Liksom de nuvarande bestämmelserna bör den nya regeln kunna läggas till grund för formliga beräkningar rörande jämkningens storlek, men regeln bör också kunna tillämpas genom fri upp- skattning efter skälighet i de fall då detal- jerade beräkningar ej anses erforderliga.

På grundval av de här redovisade över- vägandena har utredningen utarbetat förslag till en ny 24 &, avsedd att ersätta de nu- varande jämkningsbestämmelserna i samma paragraf. Den föreslagna jämkningsmöjlig- heten är avsedd att tillämpas i de fall då ändamålsenlig torrläggning uppenbarligen kan ernås med avsevärt större vinst än vid tillämpning av delaktighetsnormen i 22 5. Då så är fallet öppnas möjlighet att efter skälighet jämka den i 22 & stadgade skyldig- heten att deltaga i företaget efter därav vun- nen nytta. Föreskrifter om och exempel på hur jämkningsregeln bör tillämpas torde som nämnts med fördel kunna lämnas på administrativ väg.

Utredningsförslaget upptar icke någon föreskrift om avdelningsbildning vid genom- förande av jämkningen. Avsikten är emel- lertid att avdelningsbildning om så befinns lämpligt skall kunna äga rum, men då grundad på skiljaktighet i vinst och icke som hittills i relativ kostnad. Olikheter i de naturliga förhållandena inom en torrlägg- ningssamfällighet bör sålunda liksom hittills med fördel kunna läggas till grund för sam-

fällighetens indelning i avdelningar. Ett an- nat fall då avdelningsbildning kan ifråga- komma är då kostnaderna för ett dikes an- läggning fördelar sig på annat sätt än kost- naderna för dess underhåll. Om underhålls- kostnadema för skilda sträckor av ett dike är väsentligt olika, t. ex. på grund av växlande markbeskaffenhet eller då diket delvis igen- lagts med rör, aktualiseras också en avdel- ningsbildning. En form av avdelningsbild- ning bör också kunna tillgripas för att låta vissa delägare deltaga i kostnaderna för torrläggning till allenast mindre djup än det till vilket diket anlägges, jfr nuvarande 25 &.

Den jämkning som kan ske enligt 24 å leder i första hand till att deltagares andel i företagets gemensamma kostnader nedsät- tes. I många fall kan det vara lämpligt att i samband med jämkningen utnyttja möjlighe- ten att med tillämpning av den föreslagna nya bestämmelsen i 22 & åsätta separata andelstal för delsträckor av företaget.

I det nuvarande systemet med avdelnings- bildning inrymmes en spärregel av innebörd att kostnadsjämkningen ej får drivas så långt att å någon avdelning lägges högre kostnad än den kostnad som med tillämpning av jämkningsregeln till förmån för denna av- delning kunnat läggas å avdelningen. Vid den av utredningen föreslagna jämkningsre- geln blir en sådan särskild spärregel onödig.

Som ovan anförts griper de nuvarande jämkningsmöjlighetema enligt 24 och övriga paragrafer delvis in i varandra. Även med utredningens förslag till utformning av den generella jämkningsmöjligheten kommer så att ske, och utredningen vill närmast något uppehålla sig vid frågan om det i fortsätt- ningen finns anledning bibehålla den i 26 & stadgade gränsen för enskild delägares bi— dragsskyldighet. Detta är särskilt motiverat med hänsyn till att enligt Utredningsförsla- get den generella jämkningsmöjligheten skall vara grundad på ett vinstresonemang, me— dan jämkningen enligt 26 5 är funtad på en jämförelse mellan den enskilde delägarens bidrag till kostnaden för det samfällda före- taget och hans kostnad för dikning utan an- nans deltagande. Härvid torde ha förutsatts att jämförelsen skall ske med utgående från

att torrläggning i båda fallen skall vinnas till det för det samfällda företaget fastställda djupet samt att samma båtnad skall vinnas vid den enskilda dikningen som vid den samfällda.

I förarbetena till 26 & har framhållits att där upptagna bestämmelser avsåg att ersätta en bestämmelse i dikningslagen om att ingen fick betungas med dikningsskyldighet utöver vad för torrläggning av hans egen jord till fyra fots djup erfordrades. Delägarna torde i allmänhet, särskilt om samfälligheten jäm- likt 24 å indelades i avdelningar, antagligen komma att undgå större bidragsskyldighet än sålunda varit gällande, men någon säker— het för att så i undantagsfall likväl kunde ske förelåg icke. Detta skulle särskilt kunna någon gång inträffa vid större dikningssam- fälligheter då något av de fall som berätti- gade till avdelningsbildning ej förelåg. En- dast i undantagsfall torde vara nödigt att särskilt beräkna en dikandes egen torrlägg- ningskostnad, eftersom den kostnad som ålåg honom enligt eljest meddelade regler för kostnadsfördelning i allmänhet uppen- barligen var mindre än kostnaden för utdik- ning allenast av hans egen mark, vilket i regel kunde av förrättningsmannen konsta— teras utan mera ingående beräkningar. En noggrann beräkning av den egna diknings- kostnaden behövde ske först då tveksamhet uppstod om vilken kostnad som var störst.30

Dessa uttalanden torde giva vid handen att tillämpningsområdet för bestämmelsen i 26 5 från början bedömdes som begränsat med hänsyn till förekomsten av övriga jämk— ningsregler. Paragrafen lär också ha tilläm— pats mera sällan. Den synes endast gälla till förmån för enstaka delägare, ej för grupp av delägare, och det torde tillhöra undantagen att en torrläggning ställer sig minst kostsam utan annans medverkan. Ehuru vid tillkomsten av 26 & uttryckligen underströks att stadgandet gällde även till förmån för sökande, är det av ringa bety- delse för sådan delägare annat än möjligen i förhållande till medsökande, detta med hänsyn till den kostnadsöverföring som med

3" Jfr NJA II 1920 s. 362 f.

tillämpning av 27 5 kan ske från icke- sökande till sökande. Framför allt har öv- riga jämkningsmöjligheter inskränkt betydel- sen av 26 5. Med den av utredningen föreslagna utvidgningen av den generella jämkningsmöjligheten kommer betydelsen av 26 & att än mer inskränkas. Bestämmel— sen kan också — med hänsyn till att förut- sättningen om samma båtnad ej alltid upp- fylles — leda till ett ekonomiskt oriktigt resultat. I detta sammanhang förtjänar ock— så understrykas att lönsamhetskurvan för torrläggning till olika, men från varandra ej alltför avvikande djup är flack samt att ingen beräkning av lönsamheten kan göra anspråk på att leda fram till exakta resultat. Samtliga dessa omständigheter ger anledning ifrågasätta om en kostnadsjämförelse som grund för tillämpning av 26 & verkligen kan bli aktuell annat än då det är uppenbart att väsentlig skillnad i kostnadshänseende före— ligger. Det kan då ifrågasättas om möjlighet till jämkning enligt 26 & bör bibehållas. Mellan den generella jämkningsmöjligheten och jämkning enligt 26 & föreligger emeller- tid vissa skiljaktigheter. Sålunda skall den i 26 å stadgade gränsen för enskild delägares bidragsskyldighet alltid beaktas, även om förhållandena ej är uppenbara och även om ett iakttagande av gränsen ej är av väsentlig ekonomisk betydelse. Om den generella jämkningsmöjligheten i det särskilda fallet skall utnyttjas eller ej är vidare överlämnat åt synemännens avgörande, medan jämk- ning enligt 26 å ex officio skall ske så snart förutsättningarna härför föreligger. Fram- hållas må även att i ett annat sammanhang, nämligen i fråga om samfällt kloakvatten- företag samt företag för såväl avledande av kloakvatten som torrläggning, en begräns- ning motsvarande den i 26 & förekommande befunnits motiverad, även vid en fördelning av delaktigheten efter vad som kan anses rimligt och skäligt, jfr 8 kap. 10 och 19 55. Även om bestämmelsens reella värde av tidigare anförda skäl kan ifrågasättas, anser utredningen sammanfattningsvis likväl ej tillräckligt motiverat att nu föreslå något upphävande av den i 26 & stadgade jämk- ningsgrunden.

Den i 7 kap. 27 & upptagna jämknings- regeln avser att trygga icke-sökande deläga- res ställning i förhållande till sökanden. Någon anledning att nu inskränka denna regel finns ej; som utredningen under 2.2.4 samt 2.3.3 närmare utvecklar är det tvärt- om befogat att i olika avseenden stärka de icke-sökande delägarnas ställning inom torr- läggningsföretagen.

2.2.4. Skydd för icke-sökande delägare

Till skydd för de delägare i en diknings- samfällighet, vilka icke ansökt om företaget, icke förenat sig med sökanden och icke fört talan som föranlett större anläggning än sökanden äskat, stadgas i 7 kap. 27 & att deras skyldighet att bidraga till kostnaden för dikningen skall vara begränsad till vår— det av den båtnad deras mark beredes ge- nom dikningen. Av 32 & samma kapitel framgår att den kostnad som avses (torr- läggningskostnaden) är arbetskostnaden samt skadestånd och annan ersättning. — Begräns- ningen genomföres på den verkliga kostna- den, nämligen då torrläggningskostnaden ef- ter företagets genomförande är känd, men med utgående från den vid samfällighetens bildande beräknade båtnaden (om ej båtna- den uppskattats vid ett senare tillfälle med tillämpning av 10 kap. 77 och 78 55).

De relaterade bestämmelsernas innehåll antyder att begränsningen av delaktigheten för icke-sökande delägare ej slår igenom i alla sammanhang. Skyldigheten att taga del i underhåll nämnes sålunda ej; med »ar- betskostnad» avses endast kostnad för di- kes upptagande. Underhållsskyldigheten reg- leras genom 7 kap. 34 &, vari stadgas att beträffande underhållsskyldighetens fördel— ning och skyldighet att ställa säkerhet vad i 23—26, 29 och 29 a 55 är stadgat med av- seende å kostnader för dikets upptagande skall äga motsvarande tillämpning. 27 & med dess begränsning av delaktigheten för icke-sökande delägare gäller alltså ej i fråga om underhållskostnad. Förrättningskostnad enligt 10 kap. 79 & skall vidare enligt 80 & samma kapitel slutligt fördelas efter sam- ma grunder som kostnaderna för själva före- taget utom såtillvida att hänsyn ej skall

tagas till den begränsning i delaktigheten som stadgas i 7 kap. 27 å. — Andel i un- derhåll och förrättningskostnad bestämmes med utgående från den vid samfällighetens bildande beräknade torrläggningskostnaden eller, om delaktigheten därvid bestämts efter annan grund än den vid fördelning av torr- läggningskostnaden använda, efter den be- räknade underhållskostnaden.

I 10 & dikningslagen hänvisades i fråga om skyldigheten att underhålla dike i allo till grunderna för dikes upptagande, vilka återfanns i 2 5 och för icke-sökande del- ägare stadgade begränsning av delaktigheten till vunnen nytta. Den från dikningslagen samt vattenrätts- och dikningslagskommit- téernas förslag avvikande regleringen av delaktigheten i underhåll uppträder först hos de sakkunniga för överarbetning av kom- mittéförslaget. Den motiverades där med att av dikningslagens och kommittéförslagets bestämmelser ej syntes fullt tydligt framgå, huruvida jämväl vid fördelning av under- hållskostnaden hänsyn borde tagas till det i 27 & nämnda förhållandet att delägarens bidrag skulle överstiga värdet av hans båt- nad, vartill enligt de sakkunnigas mening hänsyn icke borde tagas.31 Vilka övervägan- den som ligger bakom denna de sakkunni- gas ståndpunkt frarngår ej av betänkandet. Gissningsvis har möjligen de praktiska svå- righeterna att genomföra begränsningen va- rit avgörande; måhända har det också an- setts försvarligt att undantaga underhållet från begränsningsprincipens tillämpning ef- tersom hänsyn till underhållet ej togs vid båtnadsuppskattningen. — Vådorna av den obegränsade delaktigheten i underhåll har inom nu existerande torrläggningsföretag blivit särskilt påtagliga, om till följd av markens förändring beräknad torrläggning och båtnad icke längre uppnås, samtidigt som kostnaderna för underhåll ökar.

Vid genomförande av utredningens för- slag under 2.2.1 kommer underhållskost- naden att beaktas som en negativ post vid nyttoberäkningen och fördelningen av del- aktighet i de gemensamma anläggnings- och förrättningskostnaderna för företaget. Lön— samheten för ett nytt företag torde endast

sällan vara så låg att ej ens underhållskost- naden täckes. Sådana resultat kan dock ej helt uteslutas. I sådana fall finns uppen— barligen behov av att för icke-sökandes del kunna reducera också andelen i underhålls- kostnaden. En liknande situation kan före- ligga, då dike upptagits utan föregående syneförrättning och förrättning begäres för för att få underhållskostnaden fördelad. Med hänsyn härtill har utredningen stannat för att låta bestämmelsen i 7 kap. 27 & kvarstå oförändrad.

Vad som motiverat att icke-sökande del- ägare ej får tillgodoräkna sig den i 7 kap. 27 & stadgade begränsningen vid fördel- ning av förrättningskostnad framgår ej hel- ler närmare av förarbetena till hithörande bestämmelser i 10 kap. 80 &. Utredningen vill nu föreslå att den ifrågavarande be- gränsningsprincipen i fortsättningen får gälla även vid den slutliga fördelningen av förrättningskostnaden enligt 10 kap. 80 &.

För genomförande av förslaget i denna del torde begränsningen i icke-sökande del- ägares delaktighet med ändring av nuvaran- de bestämmelse i 7 kap. 27 & böra hän- föras till »kostnaden för markens torrlägg- ning», detta för att vinna anknytning till definitionen i 32 5 av »torrläggningskost- nad», och denna definition bör utvidgas till att omfatta även kostnaden för underhåll. I 10 kap. 77 5 kan omnämnandet av un- derhållsskyldigheten utgå. Begränsnings— principens applicering på förrättningskost- naden föreslås genomförd genom att hän- visningen i 10 kap. 80 & första stycket till 7 kap. 27 & uteslutes.

Begränsningen av icke-sökande deläga- res delaktighet skall liksom hittills komma till synes vid fördelning av de verkliga kost- naderna sedan företaget genomförts. Hans bidragsskyldighet kommer därvid, som framgått av vad tidigare anförts, att i första hand tagas i anspråk för att täcka kostna- den för underhåll av företagets anlägg- ningar och därefter för att bestrida torr- läggningskostnaden i övrigt samt förrätt- ningskostnaden.

” NJA II 1920 s. 368 ff.

2.2.5. Delaktighet vid förbättring av dike samt vid ledande av vatten till annans dike

I 7 kap. 2, 33 och 34 åå VL meddelas be- stämmelser bl. a. om förändring av upp- taget dike till vinnande av förbättrad torr— läggning samt om ledande av vatten till an- nans dike. 'Bestämmelsernas innebörd i sak är, att vid förändring av dike för dessa ändamål skall för delägarna i det nya före- taget gälla stadgandena om upptagande av nytt dike samt att, därest den nya åtgärden föranleder ökad kostnad för dikets under- håll, delägarna i det nya företaget skall svara för denna ökning. Varken den som förbättrar ett dike eller den som i efterhand leder vatten till diket kommer däremot att genom sin ifrågavarande åtgärd till någon del belastas med de ursprungliga kostna- derna för dikets upptagande eller med kost- naderna för dikets underhåll till den del de hänför sig till diket i dess ursprungliga skick. — En likartad avvägning av skyldig- heterna att i den givna situationen bestrida anläggnings- och underhållskostnader åter- fanns i äldre dikningsrätt och upptogs i 8 & dikningslagen. Om det berättigade i avväg- ningen vid ledande av vatten till annans dike rådde emellertid vid dikningslagens tillkomst, mot bakgrund av tidigare lagförslag, delade meningar.32 Vad man särskilt fann otillfreds— ställande var att den tilledande ej skulle åläggas deltaga i kostnaden för dikets fort- satta underhåll i andra fall än då detta öka- des genom tilledandet. Att man slutligen ändå avstod från att ålägga den tilledande sådan delaktighet motiverades endast av den praktiska svårigheten att fördela underhålls- kostnaden.

I formellt hänseende innebär de nuvaran- de bestämmelserna att förbättring av dike liksom ledande av vatten till dike betraktas som ett särskilt torrläggningsföretag, skilt från det företag som omfattar diket i dess ursprungliga skick.

För att en åtgärd till förändring av dike för närvarande skall falla inom de ifråga- varande bestämmelsernas tillämpningsområ- de fordras att åtgärden förbättrar torrlägg- ning av förut avdikad mark i den meningen

att därigenom vinnes ökad torrläggning. Om åtgärden i stället har till syfte endast att för- bättra de ekonomiska betingelserna för torr— läggning till oförändrat djup, t. ex. och före- trädesvis genom att medelst rörläggning av en dikessträcka minska kostnaderna för fort- satt underhåll, har detta i allmänhet ej be- traktats som en förbättring av existerande torrläggning. Anslutningstvång och anslut- ningsrätt avseende åtgärden har sålunda ej enligt dessa — eller andra — bestämmelser förelegat för dem som kommit i åtnjutande av kostnadsminskningen. Den enskilde del- tagaren i ett existerande torrläggningsföre— tag, som på eget initiativ rörlägger det sam- fällda diket i dess sträckning inom sin fastig- het, har därför ej kunnat påfordra att några av de övriga deltagarna i företaget eller dessa deltagare samfällt skall deltaga i kostnader- na för rörläggningen efter sin båtnad i form av reducering av kostnaden för fortsatt un- derhåll av diket. Ej heller har han kunnat göra anspråk på att själv komma i åtnju- tande av lättnad i underhållsskyldigheten avseende de kvarvarande öppna dikena. Nå- gon gång har dock i förrättnings- och dom— stolspraxis den uppkomna kostnadsminsk» ningen betraktats som en art av bruknings- båtnad.

Utredningen vill — i överensstämmelse med det innehåll utredningen enligt vad ti- digare anförts givit begreppet »nytta» — till en början föreslå att även en åtgärd, som i endast ekonomiskt hänseende åstadkommer förbättring för vunnen torrläggning, skall medföra att VL:s bestämmelser om uppta- gande av nytt dike träder i tillämpning. I det anförda exemplet skulle detta innebära att för deltagarna i det existerande torrlägg- ningsföretaget samfällt skall anses uppkom- ma nytta i form av minskning i fortsatt un- derhållskostnad. Nyttan bör beräknas ge- nom kapitalisering och diskontering till nu- tid av den årliga kostnadsminskningen, var- vid kapitaliseringen ej behöver avse all framtid utan med fördel kan begränsas till att avse rörens beräknade livstid.

I vad mån kostnaderna för underhåll av

” Jfr NJA II 1879 s. 23 ff samt ang. motiven för VL:s stadganden NJA II 1920 s. 368 ff.

ett dike i dess ursprungliga skick bör omför- delas vid förbättring av diket, är i princip beroende av hur kostnaderna för utförande av förbättringsåtgärden fördelas. Härvid kan två alternativ samt mellanformer till dessa vara tänkbara. De ekonomiska sammanhang- en torde lättast framgå genom ett konkret exempel, och i det följande anknytes till det i praktiken vanliga fall då ett samfällt dike i sin sträckning över en deltagares fastighet av denne igenlägges med rör. Övriga sam- fällda diken förutsättes bibehållna öppna och kostnaderna för underhåll av den rör- lagda sträckan antages bli obetydliga. Rör- läggningen förutsättes för fastighetsägaren medföra vad som med hittillsvarande ter- minologi benämnts alstringsbåtnad och brukningsbåtnad samt för deltagarna i det ursprungliga företaget samfällt nytta i form av minskning i kostnaderna för dikets un- derhåll. Sistnämnda kostnadsminskning kommer alltså även den rörläggande fastig- hetsägaren till del i hans egenskap av del- tagare i det ursprungliga företaget.

Som ett första alternativ kan man nu tänka sig att bibehålla delaktigheten i det ursprungliga företagets underhållskostnad oförändrad. Nyttan av igenläggningen för- delar sig då mellan den rörläggande fastig- hetsägaren enskilt och deltagarna i det ur- sprungliga företaget samfällt så som nyss nämnts, och efter värdet av deras nytta för- delas delaktigheten i kostnaden för rörlägg- ningen. Mot denna lösning kan invändas att delaktigheten i samfällda underhållskostna- der i fortsättningen ej kommer att ansluta sig till nyttan av fortsatt underhåll av de samfällda dikena; den rörläggande har ju ej samma intresse som tidigare av att påkalla samfällt underhåll av dikena, och minsk- ningen i underhållskostnad kommer endast i mindre mån honom till godo.

Vill man vinna närmare anknytning mel- lan nyttan av och delaktigheten i kostnaden för fortsatt underhåll av de samfällda dike- na, måste denna delaktighet omfördelas vid rörläggningen. Den rörläggande fastighets- ägarens delaktighet bör därvid reduceras, eftersom hans nytta och intresse av de fort— farande öppna samfällda dikenas underhåll

måste antagas ha minskat genom rörlägg— ningen. Hänföres därvid hela båtnaden i form av minskad underhållskostnad till ho- nom, kvarstår för deltagarna i det ursprung- liga företaget samfällt ingen nytta av rör- läggningen. Vid sådant förhållande skall också den rörläggande ensam bekosta för- bättringsåtgärden. Fördelen för hans del kommer i stället till uttryck i form av mins— kad andel i kostnaden för de kvarvarande öppna dikenas underhåll.

De båda alternativa förfarandena uppvi- sar både för- och nackdelar, men i allmän- het torde det sist angivna förfaringssättet vara att föredraga. Genom detta vinnes att den som främst beröres av förbättringsåt- gärden får den största nyttan av denna men också ålägges däremot svarande andel i kostnaden för åtgärdens genomförande. Vid denna metod erhålles även som nämnts bätt- re överensstämmelse mellan å ena sidan nytta och intresse av fortsatt underhåll utav de samfällda dikena samt å andra sidan del- aktighet i kostnaden för sådant underhåll. Utredningen vill på grund av det anförda föreslå att vid förbättring av dike frågan om delaktighet i det fortsatta underhållet av samfällighetens diken tages upp och av- göres efter de enskilda deltagarnas nytta av sådant underhåll. — Här må framhållas att om man framdeles utnyttjar den av ut- redningen föreslagna möjligheten att åsätta separata andelstal för delsträckor, i princip samma resultat kommer att uppnås då en delsträcka i efterhand rörlägges. Hade vidare redan från början ett nu existerande företags diken rörlagts i viss del samt delaktigheten i anläggningskostnad och underhållskostnad fördelats efter olika grund, hade man också erhållit andelstal för underhållet som på mot- svarande sätt återspeglade deltagarnas nytta och intresse därav.

VL:s nuvarande bestämmelser om för- bättring av dike tar närmast sikte på den situationen att ej samtliga utan endast nå- gon eller några deltagare i ett existerande torrläggningsföretag önskar genomföra för- bättringen. Det är också i denna situation man i praxis funnit det svårast att nå fram till en ekonomiskt rimlig fördelning av del-

aktigheten. Om däremot samtliga deltagare i det existerande företaget önskat genom- föra förbättringsåtgärden, har visserligen för denna bildats en ny samfällighet, men mellan det äldre och det nya företaget har man genomgående gjort en avräkning, syf- tande till att på ett skäligt sätt fördela kost- naderna i det fortsatta underhållet efter vunnen båtnad. I princip föreligger ingen skillnad mellan de båda situationerna, och vad här anförts äger tillämpning även på det fall att förbättringsåtgärden omfattas av samtliga deltagare i det existerande företaget.

Någon anledning att vid förbättring av dike omfördela de ursprungliga kostnaderna för dikets upptagande föreligger ej. Vid le- dande av vatten till annans dike skulle emel- lertid kunna ifrågakomma att ålägga den tilledande andel i dessa kostnader. Den som leder vatten till annans dike drar utan tve- kan därigenom nytta av att diket redan finns, och efter de nuvarande bestämmelser- nas tillkomst har en likartad situation vid anslutning till kloakvattenanläggning enligt bestämmelser i 8 kap. 11 och 12 åå regle- rats så att den anslutande kan åläggas viss delaktighet i den ursprungliga anläggnings- kostnaden. Att ålägga den som leder vatten till annans dike en motsvarande skyldighet skulle emellertid komma att stå i motsats- förhållande till den i 7 kap. 1 och 3 åå fast- slagna, av ålder gällande grundsatsen om en allmän rätt att avleda vatten dit det har sitt naturliga fall utan annan ersättning än för uppkommande olägenhet.33 Med visst fog kan också göras gällande att om delta— garna i ett torrläggningsföretag vid samfäl- lighetens bildande ej sett till att all den mark, som vid naturlig avrinning vinner torrläggning genom företagets diken, inlem- mas i detta, så bör de ej heller i efterhand kunna påfordra att sådan mark som lämnats utanför företaget ålägges deltagandeskyldig- het. Till samma resultat kommer man om man betraktar syneutlåtandet eller domen som ett rättskraftigt avgörande rörande fö- retagets omfattning vid det utförande av dikena som därvid föreskrivits; ett sådant avgörande bör endast då särskilda skäl före- ligger kunna rivas upp, och sådana skäl kan

ej med fog göras gällande i detta samman- hang. Utredningen finner med hänsyn till det anförda ej anledning föreslå någon skyl— dighet för den tilledande att taga del i dikets anläggningskostnad. Att delaktighet i kost- naden för underhållsåtgärder, avseende ti- den före tilledandet, ej bör åläggas den till- ledande torde ligga i sakens natur.34

Däremot vill utredningen förorda att den som leder vatten till annans dike ålägges skyldighet att taga del i det fortsatta under- hållet av diket efter sin nytta av sådant un- derhåll. Motivet härför är detsamma som anförts för att vid förbättring av dike för- dela denna skyldighet mellan alla dem som har nytta av underhållet. Vid ledande av vatten till annans dike framstår en sådan skyldighet som i hög grad påkallad av skä- lig hänsyn till den som anlagt diket. Det kan knappast heller anses stridande mot den ovan relaterade principen om rätt att utan ersättning leda vatten dit det har sitt natur- liga fall att ålägga den tilledande skyldighet att deltaga i kostnaden för det fortsatta un- derhållet av diket. Om diket ej redan fun- nits, hade den tilledande kanske i de flesta fall nödgats jämlikt 7 kap. 3 å upptaga nytt dike till avhjälpande av olägenhet. Härtill kommer att det för närvarande är oklart hur den tilledande skall kunna göra gällande sitt intresse av att diket fortsättningsvis un- derhålles. Med gemenskap i underhållskost— nader skapas en grundval för samordning av de olika intressena i detta hänseende.

I överensstämmelse med här redovisade överväganden har utarbetats förslag till ny lydelse av 7 kap. 33 och 34 åå. Därvid har till 33 å överförts den nuvarande bestäm- melsen i 2 å. — Stadganden med formellt be- myndigande för synemännen att i nu be- rörda liksom i andra fall ändra bestämmel- serna för det äldre företaget behandlas un- der 2.3.9.

Utredningen har utgått från att den som förändrar ett existerande dike till vinnande av bättre, d.v.s. vidgad, torrläggning enligt

" Jfr 1865 års betänkande s. 78. ” Jfr i anslutning härtill även stadgandenai 3 kap. 6 5 och 8 kap. 12 å samt NJA II 1942 s. 54.

hittills gällande bestämmelser varit helt lik— ställd med den som upptar nytt dike och således kunnat åberopa tvångsrätt för åt- gärdens genomförande samt påfordra and- ras anslutning till företaget. Däremot har självfallet några motsvarande möjligheter hittills icke stått till buds för den som velat vidtaga en åtgärd med ett existerande dike till förbättring av torrläggning i allenast ekonomiskt och ej i faktiskt hänseende. Då det av utredningen föreslagna stadgandet i 34 å första stycket gör bestämmelserna om upptagande av nytt dike tillämpliga på alla slag av förbättringsåtgärder, kommer vid godtagande av förslaget även den som vill i endast ekonomiskt avseende förbättra ett dike att kunna åberopa tvångsrätt och an- slutningstvång. Till klarläggande av läget har vidare i 33 å delägare i dike uttryckli- gen tillagts rätt att förbättra diket.

VL torde i sin nuvarande utformning ej anvisa någon processuell utväg för ett dikes rättsinnehavare att göra sin rätt gällande mot den som leder vatten till diket, liksom VL över huvud taget ej anvisar någon sådan utväg för den till vars nackdel åtgärd enligt 7 kap. 1—19 åå vidtages utan i 36 å före- skriven förprövning. Utredningen föreslår att i samtliga dessa fall möjlighet till ett stämningsförfarande vid vattendomstol in- föres genom ett tillägg till 11 kap. 17 å 43.

2.2.6. Överenskommelse angående delaktighet

Under förarbetena till VL liksom till tidi- gare torrläggningslagstiftning?»5 har diskute- rats i vilken utsträckning behov av tvångs- bestämmelser verkligen föreligger för att åstadkomma lämpligt avvägda dikningsföre- tag. Därvid har framhållits att i synnerhet mindre dikningsföretag med fördel borde kunna reglera sina angelägenheter genom underhandsöverenskommelser. VL:s stad- ganden i 7 kap. 36 å första stycket innebär också att dikningsföretag, oberoende av sin storlek, får regleras genom underhandsöver- enskommelser men att möjlighet finns att även för de minsta företagen utverka ett rättskraftigt avgörande. Vid syneförrättning handlagda torrläggningsföretag — alltså även vattenavledning och invallning, som är un-

derkastade bestämmelserna i 7 kap. 45 å om förhandsprövning — kan med tillämp- ning av 10 kap. 57 å grundas på överens- kommelse mellan sakägama, och synemän- nen har också ålagts verka för åstadkom- mande av överenskommelse. Angår överens- kommelsen annat än beloppet av sakägare tillkommande ersättning, blir den dock ej gällande med mindre synemännen prövar den lämplig.

Genom föreskriften om en lämplighets- prövning har stadgats en gräns för vad sak- ägarna genom en överenskommelse kan få gällande. Vad som skall beaktas vid lämp- lighetsprövningen framgår icke av lagtexten, men förarbetena till förevarande lagrum samt till ett ifrågasatt andra stycke av 7 kap. 23 å ger en viss ledning.36 Enligt diknings- lagen hade synemännen haft att utan pröv- ning lägga en mellan sakägarna träffad för- ening angående delaktigheten i ett torrlägg- ningsföretag till grund för delaktighetens bestämmande.37 Till undvikande av förveck- lingar mellan senare ägare och innehavare av annan sakrätt i berörda fastigheter bör emellertid enligt VL:s förarbeten numera vid synemännens prövning av träffad för- ening tillses, att delaktigheten fördelas mel- lan fastigheterna på ett sätt som svarar mot nyttan av företaget. Överenskommelse av annat innehåll skall dock betraktas som bin- dande för de avtalande personligen. — Här- till kan fogas att överenskommelser med sådant annat innehåll torde kunna förlänas verkan mot ny fastighetsägare genom servi- tutsinteckning eller förbehåll vid fastighe- tens överlåtelse.

" Jfr till det följande i »Metodiken vid syne- förrättningar rörande torrläggningsföretag» in- tagen promemoria om bl. a. överenskommelse angående sådant företag (betänkandet s. 109 ff). Dikningslagens bestämmelser i ämnet går till- baka på tidigare lagförslag, uppställda enligt mönster av då gällande skiftesstadga; jfr 1865 års betänkande, 52 å, och 1870 års betänkande, 81 och 82 åå, samt Nya lagberedningens förslag, 33 och 42 åå, allt jämte kommentarer. Betydel- sen av överenskommelse vid torrläggning be- lystes utförligt i anslutning till lagrådsremissen av 1920 års lagförslag, jfr NJA II 1920 s. 373 ff.

”5 Jfr 1919 års betänkande s. 189 f, 204 ff, 269 och 277 samt NJA II 1920 s. 359.

”7 Ang. konsekvenserna därav jfr von Seth, Studier över lagen om dikning 11 s. 264 ff.

I vilken utsträckning fastställelse hittills vägrats av överenskommelser rörande del- aktigheten, som avviker från den beräknade båtnaden, har ej gått att närmare utröna. Så mycket står dock klart att fastställelse förekommit av sådana överenskommelser, även om synemännen ofta, då överenskom- melse mer markant avvikit från delaktig- hetsbestämmelserna, med sakägarnas begi- vande brukar låta frågan avgöras genom ut- låtande i överensstämmelse med normerna i 7 kap. 23—27 åå.

Det förtjänar enligt utredningens mening att övervägas om i fortsättningen kravet på överensstämmelse mellan vad som överens- kommits rörande delaktigheten i ett torr- läggningsföretag och de efter genomförande av Utredningsförslaget i 7 kap. 22, 24. 26 och 27 åå upptagna normerna för för- delning av denna delaktighet verkligen bör upprätthållas. Efterges kravet på sådan överensstämmelse, kan nyttoberäkningen göras mer summarisk eller i vissa fall helt underlåtas. I de flesta fall torde väl sakägar- na vara obenägna att ingå en överenskom- melse rörande delaktigheten i företaget utan att ha fått en viss garanti för att vad som avtalas står i huvudsaklig överensstämmelse med VL:s nyssnämnda bestämmelser. En nyttoberäkning får därför förutsättas ofta bli erforderlig även vid full avtalsfrihet, men den får endast till ändamål att giva deltagar- na en ungefärlig uppfattning om hur andels- talen skulle fördelas med tillämpning av nämnda paragrafer i 7 kap. Det ligger sedan nära till hands att låta överenskommelsen ansluta sig till resultatet av denna summa- riska beräkning. Genom ett förfarande som det här skisserade vinnes en påtaglig för- enkling av torrläggningsärendets handlägg- ning, som ej är utan ekonomisk betydelse. Härtill kommer emellertid att en nyttobe- räkning aldrig kan göra anspråk på att vara exakt. Det finns ej heller något starkare skäl mot att vid fördelningen av delaktig- heten låta även andra synpunkter än de i nämnda paragrafer knäsatta göra sig gäl- lande, i den mån deltagarna är ense därom. Ett ytterligare skäl mot bundenhet i nu förevarande hänseende är att efter genom—

förandet av fastighetsbildningskommitténs förslag full avtalsfrihet torde komma att gälla vid fastighetsbildning.

Utredningen vill på grund av det anförda föreslå att man nu återgår till den ordning som gällde före VL och vid fastställande av överenskommelse om delaktighet ej kräver att denna överensstämmer med 7 kap. 22, 24, 26 och 27 åå. Då prövning av att in- gången överenskommelse om delaktighet överensstämmer med nu gällande motsva- rande bestämmelser i VL hittills skett enbart på grundval av vad som enligt motivutta- landen skall läggas in i begreppet »lämplig- het», torde sådan prövning för framtiden kunna utan någon ändring i lagtexten ute- slutas genom ett godkännande av här gjorda uttalanden. Utredningen är emellertid med- veten om att en i och för sig lämpligare konstruktion skulle vara att i VL — liksom i flera andra lagar bl. a. med anknytning till fastighetsväsendet — införa ett uttryckligt stadgande om att vissa av lagens bestämmel- ser skulle gälla endast i den mån berörda sakägare ej träffade avtal av annan inne- börd.

2.2.7. Delaktighet och rösträtt

Enligt 7 kap. 64 å skall rätten att handha de med ett torrläggningsföretag förenade angelägenhetema utövas å sammanträde, där varje deltagare i företaget äger rösträtt efter det andelstal, som enligt 23—26 och 29 åå är bestämmande för hans skyldighet att taga del i kostnaden för företaget. Be- träffande sammanträdet skall i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 22 å lända till efterrättelse. Genom denna hänvisning kommer bl. a. ingen att ha möjlighet att rösta för mer än en femtedel av det vid sammanträdet företrädda andelstalet samt kommer att för beslut fordras allenast enkel pluralitet i röstetal, om ej för visst fall an- nat bestämts i stadgar för företaget. -— Det andelstal på vilket rösträtten grundas är det vid samfällighetens bildande beräknade an- delstalet.

Bestämmelserna om rösträtt torde ha till— lämpats på olika sätt inom torrläggnings- företagen. Med hänsyn härtill och till att

deras praktiska betydelse framgår först vid en sammanställning med andra bestämmel— ser i VL, vill utredningen till en början nå- got uppehålla sig vid frågan om deras reella innebörd för deltagare av olika kategorier.

Sakägarnas inflytande på ett torrlägg- ningsprojekt växlar under olika skeden av projektets genomförande, och rösträttsbe- stämmelserna blir av betydelse först då ett lagakraftägande syneutlåtande eller dom- stolsavgörande föreligger om att företaget må utföras. Under arbetstiden är emellertid den dominerande frågan, nämligen om och i vilken utsträckning företaget skall komma till utförande, helt överlämnad åt sökandens avgörande. Om vid utförandet avvikelse skall ske från den fastställda planen kan också avgöras av sökanden ensam, men var- je deltagare har därjämte i 7 kap. 59 å till- erkänts rätt att vid oförutsedd arbetssvårig— het o. dyl. efter ansökan till vattendomsto- len påkalla jämkning i planen, såvitt hans rätt är berörd.38 Är det flera sökande, ford— ras enighet dem emellan, och rösträtts- bestämmelsema är därför även mellan sö- kandena inbördes utan betydelse för avgö— rande av frågor varöver sökandena ensam— ma disponerar. Sådana frågor som anstäl— lande av entreprenör och uttagande av bi- drag hos deltagarna ankommer på den sty- relse, som enligt 7 kap. 61 å skall utses så snart deltagarna i företaget är flera än två; jfr 3 kap. 20 å, vartill hänvisas i 7 kap. 63 å. För det fall att lån för finansiering av arbetena upptages för deltagarna samfällt, lär frågan därom behandlas vid sammanträ- de enligt 7 kap. 64 å, även om det kan ifrå- gasättas huruvida det är en angelägenhet som faller inom VL:s bestämmelser. — Med hänsyn till vad här upptagits kommer om- röstningsbestämmelserna i 7 kap. 64 å att under arbetstiden väsentligen ha betydelse för utseende av styrelse och ställningstagan- de till styrelsens sätt att sköta sitt uppdrag.

Sedan företaget utförts är den väsentliga frågan hur och i vilken utsträckning företa- gets anläggningar skall underhållas. Var och en vars rätt är beroende av att anläggning- arna underhålles kan påfordra sådant un- derhåll, men det kan förmodas att, då exem-

pelvis en rensningsåtgärd blir aktuell, frågan om den skall vidtagas eller ej stundom upp- tages vid sammanträde med deltagarna. Un- der tiden efter företagets fullbordande kom- mer i så fall rösträttsreglerna att få bety- delse, utöver för deltagarnas tidigare antyd- da befattning med styrelsens tillsättning och åligganden, väsentligen för underhållsfrå- gorna.

En sammanställning av bestämmelserna i 7 kap. 27 å, 34 å första stycket och 64 å ger vid handen att icke—sökande deltagares inflytande över underhållsfrågor, i den mån de behandlas vid sammanträde enligt VL, svarar mot hans skyldighet att taga del i kostnaden för dessa, men att hans inflytan- de över andra frågor kan vara större än hans av 7 kap. 27 å begränsade skyldighet att bestrida med dem förenade kostnader. Den bristande överensstämmelsen mellan rättigheter och skyldigheter i sistnämnda av- seende kan emellertid, med hänsyn till vad som enligt det tidigare anförda över huvud taget kan bli föremål för avgörande vid sammanträde enligt 7 kap. 64 å, förmodas vara av underordnad betydelse.

Enligt utredningens förslag skall den i 7 kap. 27 å stadgade begränsningen gene- rellt beaktas vid bestämmande av andelstal. Om rösträtten då direkt anknytes till andels- talen, kommer inflytandet över avgöranden å sammanträde enligt 7 kap. 64 å att — bort- sett från den tidigare relaterade, i 3 kap. 22 å stadgade begränsningen i rösträtt — bli adekvat mot skyldigheten att bestrida kost- naden för ifrågakommande åtgärder. Enligt hittillsvarande bestämmelser har separata an- delstal för olika delar av ett torrläggnings- företag ej kunnat ifrågakomma utom såtill— vida att för torrläggningskostnad enligt 7 kap. 32 å och underhållskostnad kunnat fast- ställas separata andelstal; i 3 kap. 22 å andra stycket upptagen bestämmelse om röstning rörande viss del av företag enligt 3 kap. har därför ej kunnat tillämpas på företag enligt 7 kap. Enligt utredningens förslag under 2.2.1 skall även en separat kostnadsfördelning kunna tillämpas för olika sträckor av ett

" Jfr NJA II 1920 s. 415 ff.

dike. Ett av skälen för utredningens för- slag i denna del har varit att underlätta en framtida anpassning av företaget till faktiska förändringar och deltagarnas in- tentioner. För att fullfölja denna tanke- gång och så nära som möjligt ansluta in- flytandet över ett torrläggningsföretags an- gelägenheter till fördelningen av deltagarnas skyldigheter avseende företaget vill utred— ningen föreslå att i 7 kap. 64 å införes en motsvarighet till stadgandet i 3 kap. 22 å andra stycket om röstning rörande viss del av företaget.39

Utredningens ställningstagande till det framtida förhållandet mellan 7 kap. 27 och 64 åå skulle kunna komma till uttryck ge- nom att man till uppräkningen i sistnämnda paragraf av paragrafer i 7 kap. rörande del- aktighet fogade 27 å. Då uppräkningen tor- de ha sitt berättigande endast för att ute- sluta 27 å, förefaller det emellertid vara en bättre lösning att ur 64 å helt utesluta den nämnda uppräkningen. Att deltagarna skall vara berättigade att rösta allenast rörande sådan del av företaget varav de har intresse kan lämpligen emås genom att anknyta rösträtten till det andelstal som är bestäm- mande för vederbörandes skyldighet att taga del i kostnaden för den del av företaget varom fråga är. I enlighet härmed har för- slag till ändring av 7 kap. 64 å utarbetats.

2.3. Ändring och upphävande av lagakraft- vunna bestämmelser rörande torrläggnings- företag

2.3.1. Påtalade olägenheter vid nuvarande ordning

Olägenheterna vid nuvarande ordning och önskemålen om reformer i nu förevarande avseende har närmare redovisats i den riks- dagsskrivelse och i den av lantbruksstyrel- sen upprättade promemoria, vilka om- nämnts i utredningsdirektiven. För att få hithörande frågor ytterligare belysta har ut- redningen insamlat kompletterande mate- rial från den pågående torrläggningsverk- samheten. Utredningen har sålunda i sam— band med studieresor till torrläggningsföre- tag av olika typ tagit del av vad lantbruks-

nämnder och till dem knuten personal haft att anföra, och på utredningens anmodan har Föreningen Statens lantbruksingenjörer i en med skrift den 23 december 1963 till utredningen överlämnad promemoria sam- manställt sina synpunkter i ämnet.

Önskemålen om möjlighet att i efterhand ompröva de för ett torrläggningsföretag meddelade bestämmelserna anknyter ge— nomgående till vissa typsituationer. I dessa anses den hittillsvarande avsaknaden av möjlighet till sådan omprövning försvåra el- ler omöjliggöra en i ekonomiskt och tek- niskt hänseende motiverad anpassning — av torrläggningsföretaget som sådant eller av vissa däri ingående fastigheters utnyttjan- de — till ett nytt läge. Detta nya läge kan ha uppkommit genom att rättsförhållanden inom eller utom torrläggningssamfälligheten omreglerats eller genom att de faktiska för- utsättningarna för torrläggningen ändrats. De olika för utredningen framlagda typ- situationema kan sammanfattas på följande sätt.

Inom en torrläggningssamfällighet till— kommer ofta sekundära dikningsföretag, som i större eller mindre utsträckning berör det ursprungliga företaget. Det nya företa— get kan exempelvis avse upptagande av nya diken inom den befintliga samfälligheten, igenläggning av ett eller flera av detta före- tags diken med rör eller fördjupning av en sträcka i det äldre företagets avlopp. Här- vid kan några eller alla deltagare i det äldre företaget komma att ingå i det nya företaget. Även i sistnämnda fall består emellertid det äldre företaget enligt sina ur- sprungliga bestämmelser, oaktat t.ex. för— utsättningarna för dess underhållskostnads- fördelning rubbats genom det sekundära företagets tillkomst.

En fastighet som ingår i en torrläggnings- samfällighet kan som andra fastigheter änd- ras till sin omfattning genom fortgående fastighetsbildning, såsom laga skifte, av- styckning, ägoutbyte eller sammanläggning, varvid de andra fastigheter som jämte sådan fastighet deltar i ett visst fastighetsbildnings-

3' Jfr även 8 kap. 51 5 första stycket andra punkten.

förfarande kan vara belägna inom eller utom samfälligheten. Dessa förändringar kan medföra att den ägovidd, som vunnit torrläggning genom det samfällda företaget, helt eller delvis övergår från en fastighet till en annan, och denna andra fastighet kan i en del fall vara belägen utom samfällig- heten. Detta oaktat ingår den förstnämnda fastighetens ägare alltjämt i torrläggnings- företaget med skyldighet att svara för sin ursprungliga andel av torrläggningskostnad och underhållskostnad, medan ägaren av den fastighet som tillförts den torrlagda marken ej erhåller delaktighet i torrlägg- ningsföretaget.

Med tillämpning av 7 kap. 59 å kan ha föreskrivits jämkning av bestämmelserna för ett torrläggningsföretags utförande. Jämk- ningen föranleder en annan kostnadsfördel- ning än den ursprungliga, men kostnadsför- delningslängden har ansetts ej kunna ändras i samband med jämkningen.

Som exempel på faktiska förändringar, vilka påverkar de ursprungliga förutsätt- ningarna för ett torrläggningsföretag, har till en början nämnts vad som inträffat inom många av de omfattande samfälligheter, som tillkom särskilt under senare hälften av 1800-talet i syfte att inom en begränsad kostnadsram skapa tillgång till jord för ny- odling. Härvid torrlades kärrområden eller sänktes slättlandssjöar, och på så sätt ut- vann man lättodlad organogen jord. Denna jord har numera ofta utsatts för sättningar, vilket lett till försumpning, och genom bort- odling kan man också ha kommit ned till näringsfattig morän, vilket utesluter fortsatt ekonomisk brukning. Kringliggande fast- marksjord kan emellertid alltjämt vara be- roende av att torrläggningsföretagets avlopp underhålles, och ägarna av den jord som på grund av försumpning eller bortodling ej längre kan brukas är fortfarande skyldiga att deltaga i kostnaderna för underhåll av torrläggningsföretaget, oaktat de ej längre har förutskickad båtnad av företaget. — Marksättningar av betydelse för utförd torr- läggning kan även eljest förekomma.

De ändrade marknadsmässiga förutsätt- ningarna för jordbruket har vidare på många

håll medfört att odlad jord ej längre utnytt- jas på samma sätt som då jorden torrlades. Ursprunglig åkerjord användes sålunda som betesmark, planteras med skog eller lämnas obrukad. För den nya användningen av jor- den fordras oftast icke torrläggning till samma djup som tidigare, men även i övrigt kan ändrad markanvändning kräva en an- nan dimensionering eller utformning av di- kessystemet. Även om dikessystemet kvar- står i sin ursprungliga omfattning kan det ibland visa sig att markens ändrade använd- ning medför att dikena kräver mindre un- derhållsarbete än tidigare, men det kan ock- så inträffa att dikena visar sig medföra mindre båtnad än ursprungligen förutsatts. — Någon gång kan även förekomma att skogs- eller betesmark överföres till åker- jord, med därav följande ändrad nytta av dikessystemet.

Det förekommer också i stor utsträckning att deltagare i ett torrläggningsföretag läg- ger igen öppna diken på sin egen mark med rör. Igenläggningen göres främst för att vin- na brukningsbåtnad och bekostas ofta av markägaren själv. Genom rörläggningen minskas emellertid också företagets totala underhållskostnader, men minskningen kom- mer endast i ringa mån den som bekostat rörläggningen till godo.

De nu relaterade omständigheterna samt statsmakternas inställning till torrläggnings- verksamheten inom den pågående omda- ningen av jordbruket belyses av följande ut- talande i lantbruksstyrelsens förenämnda promemoria:

Vad den allmänna utvecklingen på jordbru- kets område beträffar må först nämnas att flytt- ningen från jordbruk till andra näringar gått snabbare än man räknade med vid 1947 års beslut om de framtida riktlinjerna för jordbruks- politiken. Det torde inte råda något tvivel om att denna flyttning kommer att fortgå och att den under närmaste åren sker i ökat tempo. Och efter det att strävan ännu i senare delen av 1940-talet var att nå upp till att vårt land skulle bli självförsörjande på jordbruksproduk— ter, har vi nu kommit i den situationen att ett överskott av vissa produkter möter avsevärda avsättningssvårigheter, som torde komma att skärpas genom utvecklingen på den europeiska

marknaden. — Den fortsatta rationaliseringen inom jordbruket torde få genomföras med ut-

gångspunkt bl. a. från att det statliga stödet icke blir inriktat på ökning av produktionsappara— ten. Detta leder till att rationaliseringen av jord- bruksfastighetema företrädesvis får till syfte att öka produktiviteten genom att nedbringa kost- nadssidan för den fortsatta jordbruksdriften. — Nyodling liksom torrläggning för nyodlingsända- mål har reducerats till att ske i mycket obe- tydlig omfattning. Nedläggning av sämre jordar och svagare jordbruk har tagit rätt avsevärd omfattning och åtgärder för snabbare överfö- ring av sämre jordbruksmark till skogsmark överväges. Det ligger i sakens natur att investe- ringar för torrläggning liksom för annan jord- förbättring bör föregås av övervägande av den framtida markanvändningen och att bl. a. åtgär- dernas ekonomiska livslängd bör beaktas vid kalkyler rörande nyttan i förhållande till kost- naderna. _ Dikningen kommer sålunda att i allt väsentligt avse den redan odlade jorden och att vara inriktad på att möjliggöra ett eko- nomiskt utnyttjande av produktionsfaktorema och särskilt att förbättra förutsättningarna för fortsatt mekanisering. Dess syften torde före- trädesvis bli att ersätta hindersam öppen dik- ning med täckta ledningar och därmed nå bättre brukningsförhållanden genom att lämpligt for- made och tillräckligt stora maskinfält tillskapas, vidare att åstadkomma ökad bärighet hos mar- ken för tyngre maskiner ävensom att åstadkom- ma betingelser för jämn mognad, varigenom rationell brukning underlättas. Det är angeläget att understryka att det för jordbrukets framtid är av största vikt att detaljdränering och därav föranledd dikning av jord, som bedömes bli brukad för framtiden, inte eftersättes utan be— drives med tillräcklig intensitet. -— Som en följd av den berörda utvecklingen har i geogra- fiskt hänseende en förskjutning skett, så att dikningen fått sin tyngdpunkt alltmer förlagd till de egentliga jordbruksområdena. — I sam- band härmed har dikningen fått sin tyngdpunkt till företag av mindre omfattning. De större torrläggningsföretagen, som ännu in på 1950- talet hade tämligen stor frekvens särskilt i Norrland, har numera blivit rätt fåtaliga.

I anslutning härtill må framhållas att, se- dan lantbruksstyrelsen gjorde sitt uttalande, utvecklingen i antydd riktning gått vidare och statsmakternas relaterade inställning till jordbruksnäringen ytterligare accentuerats. Utvecklingen under senare år redovisas översiktligt i betänkandet »Lantbrukets strukturutveckling» (SOU 1964: 37), vartill här må hänvisas.

Som en ytterligare faktisk förändring inom en torrläggningssamfällighet kan be- traktas det i viss utsträckning tillämpade

förfarandet att deltagarna i företaget, utan att utverka tillstånd till ändrat utförande av föreskrivna arbeten, utför dessa på annat sätt än som föreskrivits, t. ex. genom att ändra dikes sträckning eller dimensioner el- ler genom att över huvud taget icke upptaga vissa diken. En variant av detta förfarande kan sägas vara att sökanden eller samtliga deltagare i företaget, eventuellt efter ut- trycklig överenskommelse därom, underlå- ter att bringa företaget till utförande inom föreskriven tid. — Om ett företag erhållit an- nan omfattning eller annat utförande än som föreskrivits, utan att tillstånd till avvi- kelsen inhämtats, föreligger stundom svårig- het att avgöra om företaget verkligen full— bordats inom föreskriven tid eller ej, och så— ledes även om företaget är rättsligt beståen- de eller ej. Ett sådant företag kan av delta- garna och även av berörda myndigheter uppfattas som rättsligt bestående, men vid en rättslig prövning skulle kanske fastslås att frågan om företaget måste betraktas som förfallen. Då vidare ett företag ej alltid be- höver anses förfallet, t.ex. enbart därför att visst till förmån för motstående intresse föreskrivet arbete ej kommit till utförande,40 finns intresse av att i vissa fall kunna fastslå i vilken utsträckning meddelade föreskrifter om underhåll m.m. skall vara tillämpliga å företaget sådant detta, med avvikelse från vad som ursprungligen föreskrivits, blivit utfört.

Slutligen har framhållits att vid syneför- rättningar kan förekomma mätnings- och beräkningsfel vilka förorsakar exempelvis en felaktig kostnadsfördelning. De verkliga förhållandena kan också efter ett företags genomförande visa sig bli annorlunda än vid syneförrättningen förutskickats, utan att man därför med fog kan tala om en felaktig beräkning. Som exempel i sistnämnda hän- seende har nämnts att vissa avloppssträckor mot förmodan kan visa sig nästan under- hållsfria, medan andra tarvar underhåll i en omfattning som icke kunnat förutses.

Förutsättningarna för ett torrläggnings- företag kan emellertid också ändras genom inverkan från intressen utanför företaget.

"' Jfr NJA 1962 s. 597.

Om ytterligare torrläggningsföretag tillkom— mer längre uppströms i samma nederbörds- område, kan dessa sålunda åstadkomma en hastigare avrinning och högre vattenföring än den för vilken ett äldre, nedströms belä— get företags diken dimensionerats. Härvid kan för vissa eller alla deltagare i det äldre företaget uppkomma skador, och de kan nödgas vidtaga åtgärder till fördjupning av avloppen eller också måste de vidkännes ökade kostnader för underhåll av företagets diken. I detta sammanhang är att beakta att den angivna effekten på det äldre, ned- ströms belägna företagets anläggningar kan- ske ej uppträder redan då ett eller ett par företag tillkommit uppströms detsamma, utan först som det samlade resultatet av åt- skilliga smärre nytillkomna företag; varje enskilt företags inverkan på det äldre före- tagets anläggningar har varit av så begrän— sad omfattning att den knappast gått att fastställa, och den har i vart fall i och för sig saknat teknisk och ekonomisk betydelse för det äldre företaget. — Uppkommer tät- bebyggelse inom eller uppströms en torr- läggningssamfällighet, ökas även regelmäs- sigt avrinningsintensiteten. — Kloakledningar anslutes ej sällan till ett torrläggningsföre- tags diken och rörledningar, varefter av- loppsvattnet utsläppes i dessa. Avloppsvatt- nets sammansättning eller mängd kan för- orsaka ökade kostnader för underhåll av dikena och rörledningarna. — Vid nybyggnad eller omläggning av vägar kan dessa komma att erhålla sådan sträckning att de skär sön- der ett torrläggningsföretags dikessystem, och själva vägkroppen samt anordningar i anslutning därtill, såsom trummor och broar, kan taga i anspråk delar av en torr- läggningssamfällighet och påverka avrin- ningen inom området. För torrläggnings- företagets del blir resultatet att diken måste läggas om samt att båtnad och underhålls- kostnader icke blir vad man ursprungligen räknat med.

2.3.2. Allmänna synpunkter

Såsom framgår av den i Bil. 1 lämnade redogörelsen för gällande rätt föreligger re- dan nu möjlighet att i en del situationer

ändra lagkraftvunna bestämmelser rörande torrläggningsföretag, varutöver även finns viss möjlighet att i övrigt anpassa ett torr- läggningsföretag till en ny faktisk situation. Vad som i detta läge utlöst önskemålen om reformer kan sägas vara att de nu förelig- gande lagbestämmelserna ej i tillfredsstäl— lande grad tillgodoser alla ändringsintres- sen. Det kan då falla sig naturligt att — så- som i utredningsdirektiven anvisats — söka lösningen av ändringsproblemet i införan— det av en regel om generell ändringsrätt. En sådan regel måste emellertid samordnas med de redan nu gällande bestämmelserna om ändring och anpassning av torrlägg— ningsföretag, försåvitt man ej skulle låta den generella regeln helt ersätta de gällande bestämmelserna. I båda fallen lär man nöd- gas giva den generella regeln en detaljrik utformning, som i och för sig knappast förefaller sakligt motiverad. Härtill bidrar bl. a. den omständigheten att en ändrings- möjlighet i vissa situationer bör omgärdas med restriktioner till skydd för eljest drab- bade sakägare, medan restriktioner i andra fall är opåkallade.

Dessa överväganden föranleder utred- ningen att nu — med frångående av tanken på en generell regel om möjlighet att ändra lagakraftvunna bestämmelser för ett torr- läggningsföretag — föreslå en utbyggnad av de redan nu gällande ändringsbestämmel- serna samt en komplettering av dessa med nya bestämmelser om möjlighet till ändring i ytterligare en del fall.

I utredningsdirektiven talas om »rätt att ompröva lagakraftägande syneförrättnings- beslut». Då termen »omprövning» leder tanken till att vederbörande myndighet skall efter en materiell prövning taga ställning till frågan om en ändring bör tillåtas eller ej, men ett sådant ställningstagande ej er- fordras i alla situationer, föredrar utred- ningen att här och fortsättningsvis tala om »ändring» eller »upphävande» av ifråga- kommande bestämmelser. Möjligheten till ändring eller upphävande bör omfatta ej endast vad synemän beslutat utan även vad som beslutats vid domstol, och utredningen har därför funnit som föremål för ändring

eller upphävande böra — i anslutning till terminologin i 7 kap. 59 å och 10 kap. 62 å — anges »lagakraftvunna bestämmelser rörande torrläggningsföretag».

Utredningen upptar ej under detta av- snitt samtliga de ovan relaterade förhållan- den som åberopats för en omprövningsrätt. Hur menlig inverkan på ett torrläggnings- företags anläggningar i vissa fall bör bedö- mas behandlar utredningen sålunda i ett särskilt senare avsnitt, där även diskuteras frågan om att i kretsen av delägare inlemma vissa nu utanförstående subjekt, som har förmån av en torrläggning. Ett torrlägg- ningsföretags anpassning till senare änd- ringar i fastighetsindelningen kan ses som en sida av samordning mellan torrläggning och fastighetsbildning över huvud taget, och utredningen tar upp denna anpassningsfråga i avsnittet om relationen mellan nämnda båda verksamheter.

I utredningsdirektiven har markerats torrläggningsverksamhetens beroende av jordbrukets pågående omvandling inom ra- men för jordbrukspolitiken. Man kan då fråga sig om VL — som med sin nuvarande utformning i överensstämmelse med tidigare rådande tänkesätt främjar igångsättande av torrläggningsföretag — nu bör ges en sådan utformning att den i stället ger incitament till avveckling av existerande sådana före- tag. Utredningen vill för sin del ej rekom- mendera något sådant, utan siktar med sina bestämmelser om utvidgad möjlighet att ändra eller upphäva lagakraftvunna torr- läggningsbestämmelser endast till att möj- liggöra en deltagarnas enskilda och samfäll- da anpassning till ändrade faktiska och eko- nomiska förutsättm'ngar.

2.3.3. Ändring och upphävande av lagakraft- vunna bestämmelser under företagets utfö- rande

Enligt 7 kap. 59 5 kan för ett torrläggnings- företag meddelade bestämmelser ändras, om under företagets utförande visst föreskrivet arbete kan anses obehövligt eller oförutsedd arbetssvårighet eller annan dylik orsak för- anleder jämkning av bestämmelserna. Rätt

att påkalla ändring tillkommer envar del- tagare i företaget.

Rörande icke-sökande deltagares rätt att påkalla jämkning anfördes vid stadgandets tillkomst.41

En icke sökande deltagare har visserligen ej rätt att bringa företaget till utförande men det har dock icke synts böra frånkännas honom att genom åstadkommande av ändring i planen för- hindra att företaget, om det av sökanden igång- sättes, utföres på ett sätt, som icke överens- stämmer med vad som måste anses lämpligt och riktigt. Delägare, som jämlikt 29 & ej skall er- lägga sitt bidrag förrän han tager båtnaden i anspråk, har däremot ej synts böra tillerkän- nas en dylik rätt med hänsyn därtill, att det mycket väl kan tänkas, att han aldrig tager båtnaden i bruk.

Rörande jämkningens föremål anfördes. Den jämkning, varom i paragrafen är fråga, måste alltid i första hand avse en ändring i fråga om företagets utförande. En ändring i arbetsplanen kan emellertid i sin ordning föran- leda ändring i den gjorda uppskattningen av båtnaden och på så sätt även i den re- dan fastställda kostnadsfördelningen. Visserligen skulle en oförutsedd arbetssvårighet, även om därav icke föranledes någon ändring i planen, kunna hava haft inflytande å kostnadsfördel- ningen, därest den varit känd vid medgivandet till företaget. Tillräckliga skäl att giva paragra- fen tillämpning jämväl i dylikt fall torde dock knappast föreligga.

Av de konsekvenser som de relaterade bestämmelserna medför i vad avser delta— garnas ställning under företagets utförande skall här framhållas följande. En ensam sökande har i sin hand att avgöra om han vill utföra företaget eller ej; deltagare utan ställning som sökande har ej någon laglig möjlighet att genomdriva företagets utfö- rande. Är sökandena flera torde fordras enighet dem emellan för att avstå från före- taget, d.v.s. envar av dem kan framtvinga företagets genomförande emot de övrigas önskan.42 Lika litet som i fallet med den ende sökande har icke-sökande deltagare då någon möjlighet att driva fram företagets genomförande. Ingen deltagare har möjlig- het att ernå ändring av fastställda bestäm- melser rörande företaget under åberopande

” NJA II 1920 s. 415 ff. " Jfr NJA II 1942 s. 146 not.

av andra skäl än att visst arbete kan anses obehövligt eller att jämkning erfordras till följd av oförutsedd arbetssvårighet eller av annan dylik orsak. Innan den fastställda ti- den för företagets utförande gått till ända — något som kan dröja upp till tjugu år — kan man ej få fastslaget huruvida frågan om företaget förfallit. Dessförinnan kan ej ny prövning av torrläggningsfråga, som be- rör samfälligheten, komma till stånd med bortseende från det äldre företaget, och detta oaktat att det kanske långt tidigare stått klart att det äldre företaget icke kom- mer att genomföras.43

Det synes icke möjligt att, med bibehål- lande av sökandens dispositiva rätt över företaget under arbetstiden, bereda övriga deltagare möjlighet att då tvinga fram ett besked av sökanden om han verkligen kom— mer att utföra företaget, helt eller delvis, och om han i så fall kommer att utföra det med avvikelse från fastställda bestämmelser. 1 de flesta fall har emellertid sökanden be- stämt sig för det ena eller andra alternativet före utgången av denna tid, och särskilt då det gäller en avvikelse i utförandet synes sö- kanden själv i så fall ha ett intresse av att få prövat hur avvikelsen bör ske och vilka ändringar det avvikande utförandet bör för- anleda i fråga om de för företaget fast- ställda bestämmelserna. Det får sålunda anses befogat att öppna möjlighet för sö- kanden att under arbetstiden vinna den änd- ring av de fastställda bestämmelserna han önskar. En rätt för sökanden att genom ändring i syneutlåtande eller domstolsavgö- rande få företaget inskränkt bygger på den valfrihet han redan nu har att utföra före- taget eller avstå från det och står i överens- stämmelse med vad som nedan föreslås i fråga om verkan av att ett företag utföres allenast till viss del, nämligen att företaget i den delen skall leva vidare men i övrigt förfalla. Då man som senare i detta betän- kande föreslås öppnar möjlighet att i viss utsträckning ändra fastställda bestämmelser efter ett företags fullbordande, torde man också böra tillerkänna en sökande möjlighet att redan under byggnadstiden utverka änd- ring av bestämmelserna för företaget. In-

föres en sådan ändringsmöjlighet, tillgodo- ses också i samma mån övriga deltagares in- tresse av att så tidigt som möjligt få del utav sökandens intentioner med företaget. — Vid ändring på sökandens ansökan av utlåtande eller beslut bör stå öppet att, som vid jämk- ning enligt 7 kap. 59 å i dess nuvarande lydelse, även i övrigt ändra bestämmelserna för företaget. Att denna ändringsmöjlighet som påtalats ej skulle omfatta delaktighets- tal torde bero på en missuppfattning av in- nebörden utav ett avgörande i vattenöver- domstolen:M

I överensstämmelse med det anförda har utarbetats förslag till 7 kap. 59 ä 1 mom., varvid uttryckligen föreskrivits krav på enighet om sökandena är flera. Som ett and- ra stycke i samma moment har införts en motsvarighet till 10 kap. 48 å tredje stycket. Den nuvarande 59 & har upptagits som 2 mom. Båda momenten har avfattats med beaktande av att ej endast det ursprungliga utlåtandet eller domstolsavgörandet utan även senare utlåtande eller avgörande med ändring av detta skall kunna bli föremål för ändring. Förfarandet vid handläggning av ansökan enligt 7 kap. 59 & behandlas under 2.4.2.

För att de deltagare, som ej är sökande eller med sökande likställda, skall kunna i ett ändrat läge genomdriva företagets utfö- rande, föreslås i 3 mom. generell möjlighet för dem att förena sig med sökanden samt möjlighet för dem att inträda i stället för sökande, som framställt ansökan enligt 1 mom. Dessa bestämmelser innebär en ut-

" Det här anförda strider i visst hänseende mot vad som uttalats under förarbetena till 8 kap. 40 %, jfr NJA II 1942 s. 115. Där hävdad åsikt att principen om valfrihet att begagna ett meddelat tillstånd skulle leda till möjlighet att få tillståndet helt eller delvis ersatt av ett nytt till- stånd med ändrade villkor förefaller emellertid icke välgrundad, då i såväl 7 kap. 595 som 8 kap. 44% särskilt angivits i vilka fall ändring av meddelat tillstånd kan ifrågakomma. För torrläggningsföretagens del har ej heller i praxis, såvitt kunnat utrönas, erkänts någon generell möjlighet att under den för företagets utförande fastställda tiden erhålla ändring i bestämmelserna för företaget.

" Jfr vattenöverdomstolens slutliga beslut den 28 december 1962, II: T 44, aug. By—Mars- talla dikningsföretag år 1958.

sträckning till arbetstiden av de motsvaran- de möjligheter, som enligt 10 kap. 58 5 till- kommer icke-sökande delägare under för- rättningsförfarandet.

2.3.4 Verkan av underlåtet eller avvikande utförande

Därest ett torrläggningsföretag icke bringas till slut inom föreskriven tid, är enligt 7 kap. 58 % frågan om företaget förfallen, dock med möjlighet för vattendomstolen att på ansökan bevilja anstånd med före- tagets fullbordande på högst tio år. Vid lagrådsgranskningen av förslaget till VL förordade en ledamot att bestämmelsen skulle utformas i analogi med 2 kap. 22 5 samt yttrade.45

Det synes kunna medföra åtskilliga svårighe- ter och onödig omgång, därest den omständig- heten att företag icke i sin helhet bragts till slut inom föreskriven tid skall rent automa- tiskt föranleda, att även den del, som utförts i rätt tid, anses förfallen såsom företag enligt förevarande lag, huru obetydlig den återstående delen än är. Det ifrågasättes därför, om det icke är lämpligare att begränsa påföljden av försummelsen, på sätt skett i 2 kap. 22 5 för motsvarande fall, ehuru vissa olägenheter äro förenade även med denna anordning. Ändras stadgandet såsom här antytts, bör, för det fall att ny reglering av delaktigheten i den full- bordade delen erfordras, tillfälle beredas därtill, i vilket syfte andra stycket torde kompletteras.

Av vad tidigare anförts framgår att ett flertal torrläggningsföretag under årens lopp icke utförts helt i överensstämmelse med de för dem fastställda bestämmelserna men li- kafullt därefter betraktats som bestående. Därvid kan deltagarna ha underlåtit att ut- föra företagets anläggningar i viss del eller också ha vid utförandet avvikit från be- stämmelserna. Även om i enlighet med vad under 2.3.3 föreslagits nu öppnas vidgad möj- lighet till ändring av bestämmelserna under arbetstiden, måste förutsättas att också framtida företag kommer att i viss utsträck- ning erhålla mindre omfattning eller annat utförande i övrigt än som föreskrivits. Om i det speciella fallet frågan om företaget skall anses förfallen eller ej kan stundom vara ovisst,48 och VL anvisar ingen väg att få detta konstaterat.

Utredningen anser det i första hand vara av väsentligt intresse att få fastslaget huru- vida frågan om ett torrläggningsföretag är förfallen eller ej. Därutöver kan emellertid också med fog hävdas att det är ett allmänt intresse att — i anslutning till vad som före- kommer i praktiken — kunna betrakta ett företag som bestående, även om det ej ut— förts fullständigt eller helt i överensstäm- melse med de för företaget meddelade be- stämmelserna.

I anslutning till det anförda vill utred- ningen därför till en början föreslå en väg för att vid arbetstidens slut få konstaterat, hur fullständigt och i hur hög grad överens- stämmande med de fastställda bestämmel- serna ett företag utförts. Enligt 13 kap. 1 & gäller nu att vattendomstolen eller synemän- nen äger föreskriva besiktning av ett företag vid arbetstidens slut. Har emellertid sådan föreskrift ej meddelats, bör genom ett till- lägg till den nämnda paragrafen envar del— tagare få möjlighet att hos vattenrättsdoma- ren påkalla besiktning. Har så skett torde utan särskild bestämmelse därom ankomma på vattenrättsdomaren att förordna besikt- ningsman. — Det kan diskuteras om deltagar- na skall vara bundna av besiktningsmannens uppfattning huruvida och i vad mån före- taget överensstämmer med fastställda be- stämmelser. Deltagarna torde dock ha möj— lighet att genom fastställelsetalan få avgjort vilket läge som föreligger i rättsligt av- seende, och det av fastighetsbildningskom- mittén föreslagna institutet »fastighetsbe- stämning» kan bli användbart i samma hän- seende. I vart fall bör eventuella special— bestämmelser i ämnet inte införas för en— bart torrläggningsföretagens del.

Verkan av att ett företag till viss del ej utförts bör vidare regleras på det sätt den skiljaktige ledamoten av lagrådet föreslog vid granskning av förslaget till VL, d.v.s. i analogi med 2 kap. 22 5 tredje stycket. Detta har här skett genom den föreslagna ändringen av 7 kap. 58 ä 1 mom., där vad som förfaller ändrats från nuvarande »frå— gan om företaget» till »synemännens utlå-

” NJA II 1920 s. 415. " Jfr NJA 1962 s. 597.

tande eller vattendomstolens beslut rörande företaget i den del detta ej utförts», också i analogi med 2 kap. 22 & tredje stycket. — Det torde få anses ligga i sakens natur att ett företag ej kan betraktas som utfört till någon del, förrän den avsedda torrlägg- ningsnyttan i någon mån uppnåtts; att vissa arbeten enligt planen vidtagits utan att de lett till detta resultat kan då ej heller för- anleda att företaget betraktas som delvis utfört.

Det ofullständiga eller från bestämmel- serna avvikande utförandet kan leda till behov av att ändra dessa bestämmelser, bl.a. om delaktighet, och stadgande om så- dan ändringsmöjlighet upptages i ett nytt andra moment av 7 kap. 58 &. Att påkalla ändring har överlämnats åt den enskilde deltagarens eget initiativ. Paragrafens nuva- rande andra stycke har överförts till ett tredje moment med de ändringar av be- stämmelserna som föranledes av vad ovan föreslagits.

2.3.5 Förnyad värdering av nytta genom torr- läggning Enligt 10 kap. 77 5 i dess nuvarande lydelse finns möjlighet att under drygt ett år efter ett företags fullbordan få till stånd en kor- rigering av den till grund för företaget gjorda båtnadsuppskattningen. Bakgrunden till detta stadgande torde vara att företaget i tekniskt hänseende kan utfalla annorlunda än som förutskickats.47 Skiljaktigheter mellan beräknat och er- nått resultat av ett torrläggningsföretag visar sig ofta ej förrän åtskilliga år efter företagets färdigställande. Det kan därför ifrågasättas om den nu gällande tidsbegräns- ningen för framställande av anspråk på re- videring av nyttouppskattningen är tillfyl- lest. Mot en utsträckning av tiden talar an- gelägenheten av att — även med beaktande av föreliggande olika uppfattningar i upp- skattningsfrågan — utan längre tidsutdräkt få de på uppskattningen grundade andels- talen slutligt fastställda. Denna synpunkt torde emellertid icke få bli ensam avgöran- de, och en viss utsträckning av den i för- hållande till arbetstiden — då frågan om

den slutliga delaktigheten är i samma mån svävande — korta revideringstiden inger knappast betänkligheter. För en utsträck- ning av revideringstiden talar med särskild styrka att torrläggningsföretag i tekniskt hänseende kan utfalla annorlunda än syne- männen förutsatt och beräknat. Orsak där- till kan vara räknefel samt felaktiga eller på ofullständigt material gjorda beräkningar. Men efter företagets färdigställande kan även framkomma förhållanden som icke rimligtvis kunnat förutses av synemännen, såsom att vissa dikessträckor tarvar osed- vanligt stor arbetsinsats för sitt underhåll eller omvänt icke kräver det underhåll som kunde förutses. Framkommer sådana om- ständigheter under arbetstiden finns möjlig- het att med tillämpning av bestämmelserna i 7 kap. 59 & jämka de för företaget fast- ställda bestämmelserna. I den mån sådana omständigheter påverkar det ekonomiska utbytet av företaget och skulle föranleda en annan inbördes fördelning av delaktigheten än den ursprungliga, är det skäligt att en jämkning skall kunna ske även senare. Be— hörig hänsyn till de övriga deltagarna talar dock alltjämt för att revideringstiden bör bli relativt snävt begränsad.

Vid avvägning av de anförda synpunk- terna har utredningen för sin del stannat för att föreslå en utsträckning av den i 10 kap. 77 & stadgade revideringstiden till tredje kalenderåret efter ett företags fullbordande. Utredningen är medveten om att enbart denna utsträckning av revideringstiden icke helt tillgodoser framförda önskemål om att' kunna genomgående anpassa ett torrlägg- ningsföretags bestämmelser efter det icke förutsedda utfallet av företaget. Med utred- ningens under 2.3.6 och 2.3.7 framförda förslag till ändring av delaktighet i fortsatt underhåll av torrläggningsföretag kommer emellertid bestämmelserna i 10 kap. 77 5 att få betydelse väsentligen för andra kost- nader än underhållsutgifter. Dessa andra

" Att ej en oriktighet i den ursprungliga båt- nadsberäkningen, utan endast en omständighet av beskaffenhet att först efter företagets full- bordande bli uppenbar, kan föranleda ändring i denna ordning har markerats genom utgången i rättsfallet NJA 1960 s. 581.

kostnader får förutsättas ofta vara betalda relativt kort tid efter det att företaget full- bordats, och att därefter omfördela dem framstår knappast som någonting önskvärt. [ den mån ett avvikande utfall icke skulle påverka den inbördes skyldigheten att del- taga i kostnader för företaget, måste det ock- så vara av underordnat intresse att revidera företagets bestämmelser.

2.3.6. Nedsättning av delaktighet i fortsatt underhåll

Den pågående omvandlingen av jordbruks- näringen kännetecknas bl. a. av att en hel del odlad jord ej längre utnyttjas för jord- bruk samt att mindre räntabla driftsenheter lägges ned. Denna utveckling har medfört att fortsatt underhåll av torrläggningsföre- tags anläggningar i en hel del fall framstår som ekonomiskt ej motiverat. I den mån underhållskostnadema — från vilka hittills bortsetts vid båtnadsberäkningen —— uppgår till mer avsevärda belopp blir resultatet det- samma. Oberoende av jordbruksnäringens aktuella situation har därjämte framträtt vis- sa faktiska förhållanden som lett till samma resultat. Som exempel härpå kan nämnas marksättningar, som medfört att ursprung- ligen förutsatt torrläggning ej längre emås genom de för ett torrläggningsföretag sam- fällda dikena, samt bortodling av organogen jord, varigenom förutsättningarna att till- godogöra sig den samfällda torrläggningen reduceras eller försvinner.

Som ett allmänt omdöme vill utredningen uttala att det måste betecknas som en brist att VL ej innehåller några bestämmelser i syfte att möjliggöra avveckling av oräntabla torrläggningsanläggningar, detta ur såväl jordbrukspolitisk som privatekonomisk syn- punkt. Vad som komplicerar saken är själv- fallet den omständigheten att inom ett torr- läggningsföretag vissa deltagare kan ha in- tresse av att bibehålla företagets anlägg- ningar medan andra inte har det, och till- erkännes deltagare rätt till reduktion måste övervägas i vad mån de övrigas berättigade intressen bör föranleda några villkor för reduktionsrätten.

Utredningen har övervägt att införa vad

som skulle kunna betecknas som en om- prövning av förutsättningarna för ett torr- läggningsföretag. På ansökan av deltagarna samfällt, av viss majoritet av deltagarna eller av enskild deltagare skulle därvid kom- ma till stånd ett förnyat ställningstagande till företagets omfattning och en omfördel- ning av delaktigheten i företaget efter nyt- tan av företaget i dess nya skick. Som alter- nativ härtill skulle kunna tänkas ett förfa- rande för upplösning av bestående torrlägg- ningssamfällighet, varefter det skulle stå varje markägare fritt att efter ansökan få till stånd ett nytt torrläggningsföretag, grun- dat på nuvarande förhållanden och utnytt- jande det äldre företagets anläggningar i det skick de numera befann sig.

För en lösning efter någon av de nu an- tydda linjerna kan anföras flera bärande skäl. Mot dem talar emellertid enligt utred- ningens mening att de måste betecknas som mer omständliga än det syfte man önskar uppnå motiverar. Det måste nämligen un- derstrykas att vad man strävar efter är en- dast en ekonomisk anpassning av företagen som sådana och av den enskilde markäga— rens delaktighet till de nu och under en överblickbar framtid rådande faktiska för- hållandena. Härvid bör den enskildes an- passning göras beroende av hans eget ini- tiativ, medan en anpassning av företaget som sådant bör komma till stånd efter över- enskommelse mellan deltagarna eller genom förordnande ex officio av synemännen. — Inom det skisserade systemet inryms ej möj- lighet att, exempelvis efter officialprövning, avveckla bestående torrläggningsföretag un- der hänvisning till att de som helhet be- traktade är oekonomiska. Frånvaron av så- dan möjlighet korresponderar med frånva- ron av tillåtlighetsprövning för nytillkom- mande företag.

Den enskilde deltagarens intresse av eko- nomisk anpassning till nya förhållanden är främst knutet till hans delaktighet i kostna- derna för underhåll av företagets anlägg- ningar. Visserligen kan den omständigheten att ett företag utfaller annorlunda än för- utskickats göra att även en deltagares an- delstal avseende anläggningskostnader ter

sig oskäligt, men den enskildes intressen därvidlag måste anses tillfredsställande till- godosedda vid tillämpning av 10 kap. 77 &, särskilt efter en utvidgning av där stadgad tidsgräns i enlighet med vad under 2.3.5 föreslagits. För en möjlighet att under obe- gränsad tid efter ett företags fullbordande revidera delaktigheten i underhållskostnad talar däremot flera omständigheter, som kan framkomma först så småningom. Un- derhållskostnaden har numera ofta stigit till avsevärda belopp. Kloakutsläpp och ökad avgång från den odlade jorden av växtnäringsämnen genom intensiv växtod- ling har på många håll drivit underhålls- kostnaden i höjden. En sådan utveckling förutsågs knappast vid bildandet av äldre torrläggningssamfälligheter, och över hu- vud taget har ju hittills vid bedömningen av båtnaden bortsetts från underhållskost- naderna. Samtidigt erhålles i många fall ej längre den båtnad av jordens torrläggning som vid samfällighetens bildande förutskic- kades. Och även om torrläggningen alltjämt höjer jordens alstringsförmåga i förutsedd omfattning, föreligger i många fall ej de ekonomiska förutsättningarna för att inom den enskilda driftsenheten tillgodogöra sig höjningen. För icke-sökande deltagares del tillkommer ytterligare ett skäl att medgiva en justering av delaktigheten i underhålls- kostnad, nämligen att för delaktighet i så- dan kostnad hittills icke gällt den i 7 kap. 27 & stadgade begränsningen av skyldighe- terna gentemot företaget till värdet av vun- nen båtnad. Å andra sidan kan man ej hel- ler bortse från att sökandena oftast är de som har största andelen i ett företags kost- nader. Detta gör det till ett särskilt intresse för just den kategorin deltagare att få sin delaktighet i kostnaderna reducerad vid minskat ekonomiskt utbyte av företaget, till undvikande av att annan deltagare med ringa delaktighet påfordrar underhåll som för sökanden medför kanske orimliga kost- nader.

Ehuru kostnaderna för underhåll av ett torrläggningsföretags anläggningar sedan länge kan ha överstigit det ekonomiska ut- bytet av anläggningarna, torde icke böra

ifrågakomma att nu omfördela delaktighe- ten i kostnader för redan vidtagna under- hållsarbeten. Möjligheten att få bidragsskyl- digheten reducerad till att motsvara det eko- nomiska utbytet bör alltså reserveras för det fortsatta underhållet av anläggningarna. En— ligt utredningens uppfattning kan vidare ej anses rimligt att nu införa möjlighet till ändring av delaktigheten i bestående torr-' läggningsföretag så snart över huvud taget kostnaderna i någon mån överstiger nyttan av fortsatt underhåll. Ändringsmöjligheten bör lämpligen begränsas till de fall där det fortsatta underhållet kan antagas bereda marken nytta till allenast väsentligt mindre värde än det för markägarens delaktighet i underhållet förutsatta. Vid bedömning av värdet av sådant fortsatt underhåll bör av naturliga skäl ett nyttobegrepp med det in- nehåll, som tidigare föreslagits för nytill- kommande företag, komma till användning. Om några restriktioner eller villkor i öv- rigt bör förknippas med reduceringsmöjlig- heten tarvar särskilt övervägande. Sådana restriktioner eller villkor motverkar under alla förhållanden syftet med en reducerings- möjlighet, nämligen att vinna anpassning till de nuvarande ekonomiska förutsättning- arna för torrläggningens utnyttjande, och bör därför under alla förhållanden ifråga- komma snarare som undantag än som re- gel. I de fall då orsakerna till att en delta- gares förmån av fortsatt underhåll ej upp- går till hans kostnader för underhållet legat utom hans kontroll, synes de övriga delta- garna inte skäligen kunna göra anspråk på att han skall fortsätta att erlägga kostnads- bidrag efter hittills gällande andelstal. Exem- pel på sådana orsaker är en båtnadsupp- skattning enligt nu gällande bestämmelser med bortseende från underhållskostnaden och vidare faktiska förändringar som mark- sättningar. Men utredningen vill hävda att även om orsaken till den bristande överens— stämmelsen mellan kostnad och ekonomiskt utbyte av fortsatt underhåll är att hänföra till någon deltagarens egen åtgärd —- exempel- vis bortodling av organogen jord genom in- tensiv brukning av marken — bedömningen bör bli densamma. Likaså måste man accep-

tera att vid nuvarande konjunkturer odlad jord igenlägges och jordbruksenheter tages ur drift. De kvarstående deltagarna i torr- läggningsföretaget synes ej heller i dessa fall kunna med fog göra gällande att den, som av ekonomiska skäl ej längre kan tillgodo- göra sig torrläggningsnyttan, skall fortsätta att bidraga till de samfällda anläggningar- nas underhåll.

Även om sålunda allmänna synpunkter talar mot varje restriktion eller villkor för en reduceringsmöjlighet, föranleder likväl VL:s speciella avvägning mellan deltagare med ställning som sökande till företaget och övriga deltagare ett närmare övervägande huruvida sökandens reduceringsmöjlighet bör i något avseende begränsas. Sökandens initiativrätt har i många fall drivit fram företag, som tvångsanslutna övriga deltagare ej kunnat tillgodogöra sig utan betydande kostnader för fullföljdsåtgärder i form av enskilda dräneringsanläggningar, nybyggna— der o. dyl. Då de tagit på sig dessa kostna- der, har de med fog ägt utgå från att torr- läggningsföretagets anläggningar skulle un— derhållas åtminstone så länge att investering- arna kunnat avskrivas samt att detta skulle ske med oförminskat bidrag från övriga del- tagare, icke minst från sökanden som regel- mässigt haft ett högt andelstal. I sådana lä- gen framträder med särskild styrka angelä— genheten av att fördela de ekonomiska kon— sekvenserna av reducerad bidragsskyldighet mellan dem som kommer i åtnjutande av denna och övriga deltagare i företaget.

De restriktioner som skulle kunna tänkas för möjligheten till reducering av bidrags- skyldigheten är väl mot bakgrund av det anförda närmast krav på att viss tid skall ha förflutit från företagets fullbordande, innan reduktion tillåtes, eller någon form av likvidförfarande mellan den som får sin bidragsskyldighet reducerad eller upphävd och övriga deltagare. Mot en tidsbegräns- ning talar redan den omständigheten att en sådan alltid måste drabba företag och en- skilda deltagare slumpartat ojämnt. En av- vägning mellan de olika intressentgrupperna bör därför enligt utredningens mening i stål- let sökas genom ett likvidförfarande.

En reduktion av bidragsskyldigheten kan sägas innebära att den som kommer i åt- njutande av denna gör en vinst genom att slippa utgiva det belopp varmed hans bi- dragsskyldighet reduceras. De övriga del- tagarna åter gör, vid oförändrad omfattning av företaget, motsvarande förlust genom att gå miste om bidragsbeloppet. Dessa ekono- miska konsekvenser kan utjämnas genom att viss del av den förstnämndes vinst över- föres till de övriga deltagarna i form av ett ersättningsbelopp. Om detta tillåtes stiga inemot vinstbeloppet, har man emellertid försatt den som skall utgiva ersättningen i samma ekonomiska ställning som om han ej tillerkänts möjlighet till reduktion. Vill man åstadkomma en anpassning av torrlägg- ningsföretagen till nu rådande ekonomiska förhållanden, måste detta sålunda undvikas.

Även en deltagare med sökandeställning bör därför i allmänhet kunna få sin bidrags- skyldighet reducerad utan att nödgas avstå någon del av reduktionsvinsten till de övriga deltagarna i företaget. Visserligen låter sig sägas att om sökanden varit ensam om före- taget så hade han också ensam fått stå ris- ken för att detta ej visade sig lönsamt, och såtillvida skulle föreligga skäl att aldrig låta honom göra någon vinst på annan del- tagares bekostnad av att han får sin bidrags- skyldighet reducerad, utan alltid överföra vinstbeloppet till de övriga deltagarna ge- nom ett ersättningsförfarande. Det ansvar sökanden kan sägas av hänsyn till övriga deltagare ha för företagets fortbestånd mås— te emellertid gälla med allt mindre styrka, ju längre tid som förflutit från samfällighe— tens bildande. Har lång tid förflutit från det att företaget färdigställts, har samtliga deltagare haft möjlighet att anpassa sig till företagets faktiska utfall och de inträdande konjunkturerna för fortsatt drift av företa- get. Och har underhållet av företagets an- läggningar under en längre tid eftersatts — detta alltså oaktat varje deltagare haft möjlighet att framtvinga de övrigas delta- gande i underhållet — måste detta tolkas så att underhållet, måhända därför att det till följd av kloakvattenutsläpp eller annan inverkan från utomstående blivit för be-

tungande, eftersatts med samtligas goda minne. Deltagarna har också haft möjlighet att anpassa sina fastigheters drift till den situation som så småningom inträtt, och en avveckling av företaget kommer endast som den formella bekräftelsen på vad deltagarna redan dessförinnan mer eller mindre med- vetet utgått från, nämligen att företaget icke fortsättningsvis skulle drivas. Saken kan också uttryckas så, att varje deltagare i det inträdda läget reellt, om ock ej for- mellt, fått sin bidragsskyldighet reducerad till noll, vilket det endast återstår att be- kräfta genom ett beslut om reducering av bidragsskyldigheten och avveckling av före— taget. Och även om företaget underhållits i behörig ordning men efter reduktion av sö— kandens bidragsskyldighet ej kommer att vidmakthållas i samma utsträckning som ti- digare, finns ofta intet skäl att påföra sö- kanden någon kompensationsskyldighet. Le- der reduktionen till att viss del av företaget ej vidare skall drivas, och är sökanden en- sam eller huvudsaklig intressent i denna del av företaget, finns ej skäl ålägga honom kompensationsskyldighet vare sig mot even- tuella övriga intressenter i företagsdelen eller mot andra deltagare i företaget. Sam- ma är förhållandet om reduktionen av sö— kandens bidragsskyldighet leder till att före- tagets diken fortsättningsvis ej kommer att vidmakthållas intill samma djup som tidi- gare utan allenast till mindre djup. Det för- tjänar också understrykas att verkan av att underhåll utav ett torrläggningsföretags an- läggningar helt eller delvis underlåtes fram- träder först så småningom, vilket alltså medger deltagarna möjlighet att anpassa sig till ett förändrat läge. Är företaget livskraf- tigt så att det framstår som motiverat att driva det trots reduktion av någon deltaga- res bidragsskyldighet, har också sökandens ställning av initiativtagare till företaget ut— tunnats så att han blivit närmast jämställd med de övriga deltagarna; den fortsatta drif- ten av företaget blir ju i det läget av intresse för samtliga deltagare och framstår ej som något sökanden genomdriver mot de andras vilja. Hänsyn måste också tagas till samban- det mellan sökandens yrkanden och före-

tagets slutliga omfattning. Har sökanden ge— nom sitt yrkande ej i avgörande mån drivit fram företaget i den del, som till följd av att hans bidragsskyldighet blir reducerad får sitt underhåll eftersatt, bör hans sö- kandeställning ej heller i och för sig kunna åberopas som grund för kompensationskrav. I vissa lägen måste emellertid en reduk- tion av sökandes bidragsskyldighet drabba övriga deltagare i sådan grad att kompensa- tion i någon utsträckning bör utgå. Ett ex- tremt sådant fall är då sökande med stor bidragsskyldighet får denna avsevärt redu— cerad kort tid efter det att företaget full- bordats och de övriga då redan hunnit göra ej obetydliga investeringar för att kunna tillgodogöra sig den torrläggning, i vilken de tvingats medverka. Sker reduktionen inom den i 10 kap. 77 % stadgade tiden för för- nyad uppskattning av nytta och delaktighet, kan sådan uppskattning tänkas som ett al- ternativ till kompensationsförfarandet. Lä- get kan för de övriga deltagarna ifråga om deras investeringar bli likartat vid ikraft- trädandet av ny lagstiftning varigenom re— duktionsmöjligheten införes. I samtliga fall bör efter en skälighetsprövning avgöras om och i vad mån en sökande skall kompensera övriga deltagare för att han vinner reduk- tion av sin bidragsskyldighet, och lagtexten bör endast giva uttryck för att ersättnings- skyldighet kan ifrågakomma. I första hand bör vid en reduktion av delaktigheten i fort- satt underhåll övervägas, om ej detta bör föranleda en reduktion också av företagets omfattning. Först i andra hand bör frågan om eventuell kompensation tagas upp. Den skada de övriga deltagarna åsamkas genom reduktionen kan maximalt uppgå till det kapitaliserade värdet av det belopp varmed bidragsskyldigheten reduceras. I all- mänhet bör ej hela denna summa uttagas, utan man bör inskränka sig till att efter en skälighetsbedömning fördela de ekonomiska konsekvenserna av reduktionen genom att låta viss del av summan i form av ersättning överföras till deltagarna i företaget sam- fällt. Liksom sökandens ansvar för företa- get enligt det ovan anförda måste anses av- taga ju äldre företaget blir, bör på samma

sätt hans ersättningsskyldighet avtrappas i förhållande till framtiden. Han bör alltså främst anses ha visst ekonomiskt ansvar för underhållsåtgärder, som kan antagas bli ak- tuella under de närmaste åren efter reduk- tionen av hans bidragsskyldighet, antingen nu dessa åtgärder utgörs av en med vissa års mellanrum återkommande rensning eller av årligen återkommande driftskostnader. Är utgiften för åtgärder med företagets an- läggningar omedelbart förestående då fråga om reduktion av bidragsskyldigheten väckes — ett i praktiken säkerligen vanligen före- kommande fall — torde ofta ifrågakomma att bestämma ersättningen till högst det be- lopp, varmed sökandens andel i utgiften re- duceras. Bestämmes ersättningen i sådana fall till högre belopp, torde sökanden ofta föredraga att vänta med att få sin bi- dragsskyldighet reducerad i förhoppning om att vidare utdebitering för underhållskost- nad ej skall bli aktuell. På skälighetsbedöm- ningen bör inverka hur länge företaget efter reduceringen kan förväntas bli underhållet, och man bör undvika att vid reduktion ut- taga ersättning som kan förutses till någon del icke bli ianspråktagen för företagets fortsatta underhåll.

Ersättning för skada i följd av reduktion utav bidragsskyldighet bör tillfalla deltagar- na i företaget samfällt och sålunda komma samtliga kvarstående deltagare i företaget till godo, oberoende av om de har ställning som icke-sökande eller sökande. I den mån ersättningen ej helt tages i anspråk för före- tagets omedelbara utgifter, bör överskottet lämpligen reserveras för kommande behov.

Hur en reduktion av skyldigheten att taga del i torrläggningsföretags fortsatta un- derhåll skall påverka vederbörandes ställ- ning inom företaget kan bli föremål för oli— ka meningar. Att han ej bör ha större infly- tande på det fortsatta underhållet än som svarar mot hans reducerade skyldighet att taga del i detta synes emellertid utan vidare klart, och detta ernås vid sådan ändring av rösträttsreglerna som föreslagits under 2.2.7. Mer tveksamt är om hans inflytande på företaget i övrigt även bör i motsvarande mån reduceras. Med visst fog kan göras gäl-

lande att om det ifrågakommer att upplösa samfälligheten och därvid skifta tillgångar, vilka den som vinner reduktionen varit med om att bekosta efter sitt ursprungliga an- delstal, så borde han få deltaga i skiftet ef- ter sitt ursprungliga och ej allenast efter sitt reducerade andelstal. Emellertid torde till- gångar med omsättningsvärde mer sällan finnas vid vanliga dikningsföretag, och om så är fallet, liksom vid vattenavlednings- och invallningsföretag, torde likväl få anses försvarligt att låta det reducerade andels- talet bli utan undantag generellt gällande inom företaget. Den deltagare som reflekte- rar på att söka få sin delaktighet i fortsatt underhåll reducerad, får då mot varandra väga fördelen av minskad underhållskost- nad och minskningen i honom tillkomman- de andel av företagets tillgångar vid ett eventuellt framtida skifte. I enlighet härmed har bestämmelserna i 10 kap. 88 å andra stycket utredningsförslaget om torrläggnings- samfällighets upplösning utformats. Skyldigheten att deltaga i ett torrlägg- ningsföretag bör framdeles vara reglerad efter samma principiella norm under hela den tid företaget består, och vad som kan få föranleda att skyldigheten reduceras bör i princip endast vara att tillämpningen av denna norm under ett senare skede av företa- gets existens ger ett annat resultat än vid samfällighetens bildande. Den nödiga sam- ordningen ernås för framdeles tillkomman- de företags del genom att ett nyttobegrepp med ensartat innehåll kommer till använd- ning såväl vid samfällighetens bildande som då fråga upkommer att reducera delaktig- heten samt genom att icke-sökande delta- gare redan från början får sin skyldighet att deltaga i underhåll begränsad till värdet av vunnen nytta. Att man vid bildandet av en torrläggningssamfällighet går på en för samfälligheten i viss mån genomsnittlig vär- denorm, men medger nedsättning av skyl- digheten att deltaga i fortsatt underhåll på grundval av den enskildes individuella nytta av sådant underhåll, kan synas medföra att den enskilde vid oförändrad nytta för honom skulle kunna draga sig ifrån underhållsskyl- digheten för ett företag i vilket han ur-

sprungligen var skyldig deltaga. Så är emel- lertid ej fallet. Vid bedömande av skyldig- heten att deltaga i kostnaden för fortsatt underhåll skall ju hänsyn ej tagas till andra kostnader än just underhållskostnaden; kostnaden för anläggning etc. kommer alltså ej att belasta kalkylens minussida. Härtill kommer så kravet på att den enskildes nytta av fortsatt underhåll skall vara av »väsent- ligt» mindre omfattning än hans kostnader för sådant underhåll för att någon nedsätt- ning av underhållsskyldigheten skall få ske.

Mellan sökandens skyldighet att vid sam- fällighetens bildande svara ej endast för de kostnader som motsvarar hans egen nytta, utan även för de kostnader som skulle falla på icke-sökande deltagare men går utöver deras nytta, samt hans möjlighet att få sin skyldighet att taga del i kostnader för fort- satt underhåll nedsatt till hans nytta av så- dant underhåll föreligger en diskrepans. Detta är emellertid försvarligt med hänsyn till att, som ovan anförts, just sökandens stundom prekära ställning, då deltagare med ringa delaktighet kräver fortsatt underhåll, motiverar en möjlighet till reduktion.

För de redan nu existerande torrlägg- ningsföretagens del innebär möjligheten till nedsättning av delaktigheten införandet av en annan delaktighetsnorm i form av nyt- tan, sådan denna tidigare definierats, än den vid samfällighetens bildande tillämpade båt- naden. Den åsyftade anpassningen till nya förhållanden bör emellertid enligt utred- ningens mening ske med utnyttjande av ett nyttobegrepp, som bättre än det hittillsva- rande båtnadsbegreppet möjliggör en saklig och allsidig bedömning.

Utredningens förslag i denna del uppta- gesi 10 kap. 85 &.

2.3.7. Utvidgning av delaktighet i fortsatt un- derhåll

Då man överväger att bereda möjlighet till ändring av delaktigheten i ett torrlägg- ningsföretag, motiveras detta i första hand av att det ter sig stötande med delaktighet utöver värdet av vunnen torrläggningsnytta. Man kan emellertid ej bortse från att för- hållandet även kan vara det motsatta, d. v. s.

att en markägare har större nytta av ett torrläggningsföretag än som svarar mot hans delaktighet i företaget. Denna situa- tion kan uppkomma exempelvis om vid torrläggningssamfällighetens bildande som ängsmark bedömt område sedermera upp- odlas till åker. Om ett nyttobegrepp av det innehåll utredningen föreslagit lägges till grund för delaktigheten vid bildande av torrläggningssamfällighet och även kommer till användning vid reducering av den ur— sprungliga delaktigheten, kan delaktigheten i större utsträckning än hittills komma att anknytas till aktuella förhållanden i fråga om markanvändning etc., medan framtida förhållanden liksom hittills vinner beaktande endast i den mån de kan med någon grad av säkerhet överblickas. Detta lämnar ut- rymme för möjligheten av att markägaren även i detta fall senare kan få större nytta av torrläggningen än som förutsatts. Slutligen kan en torrläggning någon gång tänkas sträc- ka sina förmånliga verkningar utöver det område som ingår i samfälligheten. Ett spe— cialfall härav kan vara att ett torrläggnings- företags anläggningar tillgodogöres av andra företag längre uppströms i samma neder- bördsområde, om ej annorledes så genom att de uppströms belägna företagen genom förefintligheten av det andra företagets an- läggningar undgår att jämlikt 7 kap. 3 5 ut- sträcka sin dikning till undvikande av olä— genhet för nedan liggande mark.

Vad här anförts bör enligt utredningens mening föranleda att i VL upptages även en möjlighet till utvidgning av delaktighe- ten i torrläggningsföretag. Denna utvidg- ning bör emellertid endast avse det fortsatta underhållet av företagets anläggningar, och som förutsättning för utvidgning av förut— varande deltagares delaktighet bör stadgas. krav på att värdet av den föreliggande nyt- tan är väsentligt större än det för hans del- aktighet förutsatta. För utomståendes del- aktighet bör fordras att hans nytta av före- taget är av väsentligt värde. Bestämmelser i ämnet upptages i förslaget till lagtext under 10 kap. 86 5.

Genom den föreslagna möjligheten att ut- vidga delaktigheten till område utom sam-

fälligheten i vad avser fortsatt underhåll av företagets anläggningar kommer sådant om- rådes delaktighet i företaget att regleras på samma sätt som delaktigheten enligt utred- ningsförslaget för område, varifrån vatten ledes till annans dike. Härvid blir det i detta hänseende utan betydelse om ett tilledande från det aktuella området skall anses före— ligga eller ej, vilket i vissa fall kan ställa sig svårt att avgöra.

2.3.8. Ändring och upphävande av lagakraft- vunna bestämmelser enligt beslut av del- tagarna efter arbetstidens utgång

Ett vägföretag som skär igenom en torr- läggningssamfällighet nödvändiggör ofta en omläggning av företagets diken. En motsva- rande effekt kan också uppkomma om inom eller utom samfälligheten företages omfat- tande byggnationer, kanske i sådan ut- sträckning att de föranleder fastställande av byggnadsplan eller stadsplan. Släppes av- loppsvatten ut från tätbebyggelse eller exempelvis industriella anläggningar i torr- läggningsföretagets diken, kan fråga upp- komma om dessa skall bibehållas i sin dit- tillsvarande utformning eller om de bör om- läggas.

I dessa och liknande fall bör enligt ut- redningens uppfattning finnas möjlighet för deltagarna i torrläggningsföretaget att efter samfällt beslut erhålla ändring av de för företaget meddelade bestämmelserna. Stad- gande härom upptages i 10 kap. 84 5 av utredningens förslag till lagtext.

2.3.9. Ändring och upphävande av lagakraft- vunna bestämmelser vid förrättning för nytt företag, berörande befintlig samfällighet

Uppkommer medan syneförrättning för torrläggning av mark pågår fråga om annat företag enligt 3, 7 eller 8 kap. VL inom samma område, finns i 10 kap. 53—56 så bestämmelser till reglering av samordning mellan företagen. Däremot finns inga mot- svarande bestämmelser för det 'fall att frå- gan om det ena företaget hunnit avgöras ge- nom lagakraftvunnet syneutlåtande eller domstolsavgörande då ett annat företag blir

aktuellt. I förrättningspraxis sker emellertid ofta redan nu en viss samordning av före— tagens bestämmelser. Vanligast är därvid att, efter ett ingrepp i ett äldre företags di- ken, det framtida underhållet av dikena för- delas mellan deltagarna i det äldre och det nytillkommande företaget vid ett avräk- ningsförfarande på grundval av de i 7 kap. upptagna bestämmelserna om underhålls- kostnadernas fördelning inom ett företag.

Utredningen — som ovan föreslagit ge- mensamhet i underhållskostnader mellan ett befintligt och ett nytt företag vid föränd- ring av dike och ledande av vatten till an- nans dike — anser den praxis som sålunda vuxit fram värdefull och förtjänt av att ko- difieras. Detta framstår som alltmer ange- läget ju mera torrläggningsverksamheten utvecklas till att väsentligen avse rationali- seringsåtgärder inom redan befintliga sam- fälligheter. Samordningsbehov kan dock fö— religga även om det nya företaget ligger utom den bestående samfälligheten men lik- väl berör dess anläggningar.

Bemyndigande att ändra eller upphäva lagakraftvunna bestämmelser för det äldre företaget eller upplösa den för företaget bil- dade samfälligheten kan lämpligen intagas bland de i 10 kap. 62 & meddelade stadgan- dena om vad som åligger synemännen. Några materiella bestämmelser utöver det föreslagna stadgandet i 7 kap. 34 å andra stycket rörande grunderna för samordningen torde ej erfordras. Utredningen förutsätter då att liksom hittills i förrättningspraxis hänsyn tages till befintliga anläggningars nuvarande skick vid fördelning av den framtida underhållskostnaden. Har exem- pelvis till följd av eftersatt underhåll ett dike blivit grundare, bör i princip kostnaden att föra ned diket till ursprungligen fast- ställt djup läggas på deltagarna i det befint- liga företaget, om det fortfarande är aktuellt att vidmakthålla diket vid detta djup. Någon revidering av det värde som genom torr- läggningen tidigare beräknats bliva tillfört marken skall däremot ej ske, utan samord- ningen av företagens bestämmelser om del- aktighet skall göras med utgående från det äldre företagets gällande båtnads- eller nyt-

total, såvida ej i särskild ordning påkallas revidering av dessa. — Om samordningen bör genomföras helt inom det äldre företagets ram, om den äldre samfälligheten bör upp- lösas eller om för framtiden två skilda sam- fälligheter bör bestå har överlämnats åt en fri lämplighetsprövning från fall till fall.

2.3.10. Överenskommelse om ändring och upphävande av lagakraftvunna bestämmel- ser

Såsom under 2.2.6 anförts föreligger möj- lighet att reglera ett torrläggningsföretags angelägenheter genom överenskommelse vid samfällighetens bildande. Har en sådan överenskommelse fastställts genom laga- kraftvunnet syneutlåtande eller domstols- avgörande, lämnar VL emellertid ingen möjlighet öppen att genom överenskommel- se sedermera ändra eller upphäva de fast— ställda bestämmelserna rörande företaget, och någon sådan möjlighet finns givetvis inte heller om samfälligheten bildats utan att någon överenskommelse lagts till grund för syneutlåtandet eller domstolsavgörandet. Ett ej obetydligt antal torrläggningsföre— tag torde emellertid drivas i enlighet med underhandsöverenskommelser mellan delta- garna, varigenom dessa ändrat eller upphävt lagakraftvunna bestämmelser rörande före- tagen. I enlighet med sådana överenskom- melser kan deltagarna till exempel ha un- derlåtit att utföra vissa delar av ett företags dikessystem eller ha godtagit nya normer för underhållskostnadernas fördelning. Om fastighet inom en dikningssamfällighet blir föremål för avstyckning eller annan jorddel— ning synes ett vanligt förfarande vara att en person med kompetens som förrättnings- man enligt VL får räkna fram därav för- anledda nya andelstal, som sedan godtages vid utdebiteringar. Vanligt förekommande synes också vara att deltagarna under de betingelser som anges i 7 kap. 59 & påkal- lar förrättningsmannens biträde för att ut— arbeta en jämkning i företagets bestämmel- ser men sedan underlåter att utverka vatten- domstolens fastställande av jämkningen. En underhandsöverenskommelse av nu

angiven art kan genom inteckning som ser- vitut bli bindande för blivande ägare av be- rörda fastigheter, och även eljest kan ny fastighetsägare bli bunden genom förbehåll vid överlåtelse av en fastighet. Utan någon av dessa åtgärder saknar den emellertid be- tydelse annat än mellan de deltagare som ingått överenskommelsen.

Med den hittills gällande ordningen, där möjligheterna att ändra eller upphäva be- stämmelserna för ett torrläggningsföretag varit mycket begränsade, har kanske ej fun- nits anledning att närmare överväga om någon särskild betydelse därvidlag skulle tillmätas den omständigheten att deltagarna var ense om en ändring av visst innehåll. Då nu behovet av att kunna ändra och upp- häva bestämmelser föranlett utredningen att vidga möjligheterna härtill, bör enligt utred- ningens mening också en överenskommelse i ämnet tillmätas samma betydelse som re- dan nu tillkommer en överenskommelse vid bildande av torrläggningssamfällighet. Här- igenom tillgodogör man sig också den hit- tills utvecklade praxis, som får anses fram— sprungen ur ett sakligt behov att finna ända- målsenliga former för ändring och upphä- vande. Själva förlikningsformen synes vara den naturliga för reglering av de ofta enkla förhållanden varom här blir fråga, och för att en objektivt godtagbar lösning vinnes talar den medverkan av torrläggningssak— kunnig personal som regelmässigt sker vid utformandet av överenskommelser. Ingåen- det av en överenskommelse är också en en- kel handläggningsform, som i många fall med fördel kan ersätta en mer omständlig uppskattning av nytta och kostnader.

Utredningen vill alltså förorda att be- stämmelse rörande torrläggningsföretag hädanefter skall kunna ändras eller upphä- vas genom överenskommelse av deltagarna. Liksom möjligheten att enligt 10 kap. 57 & lösa under ett torrläggningsföretags inled— ningsskede uppkommande tvister genom överenskommelse ej i något avseende be- gränsats, bör ej heller någon begränsning gälla för möjligheten att senare genom över- enskommelse ändra de för företaget fast- ställda bestämmelserna. För avtalsfrihet ta-

lar även att fastighetsbildningskommittén i fråga om fastighetsbildning intagit samma ståndpunkt.

Överenskommelser om ändring eller upp- hävande av bestämmelser för ett torrlägg- ningsföretag skulle kunna ses som ett led i förvaltningen av företagets angelägenhe- ter. Den rätt som enligt 7 kap. 64 & till- kommer deltagarna i torrläggningsföretag att vid sammanträde handha sådana ange- lägenheter måste emellertid enligt utred- ningens uppfattning anses begränsad av den ram som bildas just av de lagakraftvunna bestämmelserna för företaget. Skall denna ram ändras, måste detta ske i samma form som kommit till användning vid ramens konstituerande, d. v. 5. genom syneutlåtande eller domstolsavgörande. En av invändning- arna mot att låta torrläggningsföretags an- gelägenheter över huvud taget regleras ge- nom överenskommelser har dessutom varit att sådana överenskommelser kan giva an- ledning till tvekan i fråga om sin rätta inne- börd och är undandragna insyn för de utomstående som har intresse av deras inne- håll. Ändringsöverenskommelser bör även av detta skäl, för att bli gällande mot envar, underkastas ett offentligt förfarande.

På grundval av det anförda har utred- ningen utarbetat förslag till 10 kap. 87 5. Som föremål för överenskommelse har där- vid angivits dels ändring eller upphävande av bestämmelse rörande torrläggningsföre- tag, dels upplösning av torrläggningssam- fällighet. Som villkor för fastställelse har i det förstnämnda fallet upptagits att överens- kommelsen ej är till annans förfång och prövas lämplig. Lämplighetsprövningen för- utsättes få samma innehåll som enligt vad under 2.2.6 upptagits fortsättningsvis bör innefattas i lämplighetsprövning av överens— kommelse vid bildande av torrläggnings- samfällighet. Rekvisitet »ej till annans för- fång» har sin motsvarighet i stadgandena i 10 kap. 57 5 om överenskommelse vid samfällighets bildande med deras krav på att överenskommelsen skall vara träffad mellan dem vilkas rätt därav beröres. Det är enligt utredningens mening motiverat att här starkare understryka, att vad som över-

enskommits ej får vara till skada eller men för annans berättigade intressen, eftersom några skadeståndsregler ej avses skola gälla vid ändring av fastställda bestämmelser, till skillnad från vad som ju är fallet vid bil- dande av en torrläggningssamfällighet. Ut- redningen har därför stannat för att som villkor för fastställelse föreslå att överens- kommelsen ej får vara »till annans förfång». Härigenom avses att skydda övriga deltagare i företaget. Om exempelvis överenskommelse träffas att ej vidare underhålla viss dikes- sträcka, så innebär den uppställda restrik- tionen att alla de som har nytta av denna sträcka måste biträda överenskommelsen men därutöver även att samma deltagare ej, under hänvisning till att de genom att ej underhålla dikessträckan avstår från viss nyt- ta av företaget som helhet, ensidigt skall kun- na nedsätta sitt för hela företaget gällande andelstal. För att sådan nedsättning skall kunna ske fordras att överenskommelsen bi- trädes även av övriga deltagare i företaget, varvid dessa eventuellt kan förbehålla sig kompensation. Den vars mark ej ingår i sam- fälligheten men som ändå har gagn av att dikessträckan underhålles har ingen rättslig möjlighet att med tillämpning av VL:s be- stämmelser påfordra fortsatt underhåll av dikessträckan. Han kan då ej heller anses lida förfång i rättsligt avseende av deltagar- nas överenskommelse att upphöra med un- derhållet. Detsamma gäller i 7 kap. 29 5 av- sedd delägare som ej tillträtt företaget. Ändring eller upphävande av bestämmel— se rörande torrläggningsföretag skulle kun- na tänkas i vissa fall vara till nackdel för innehavare av särskild rätt i fastigheterna. Detta gäller då närmast om överenskom— melsen går ut på att upphöra med un- derhållet av vissa i företaget ingående an- läggningar eller att upplösa samfälligheten. Normalt sett får man dock förutsätta att det är ekonomiskt motiverat att på så sätt inskränka företaget, om deltagarna är över- ens därom. Fastighetemas kreditvärdighet minskas då ej till men för långivare, som vid lånets beviljande förutsatt att anlägg- ningarna skulle vidmakthållas. Tvärtom torde det i dessa fall förhålla sig så att fort-

satt underhåll av anläggningarna skulle ut- göra en belastning för fastighetens drift och påverka dess kreditvärdighet negativt. Sär- skilda restriktioner i avtalsfriheten till skydd för nu berörda intressenter finner sig utred- ningen därför kunna undvara.

Går överenskommelsen ut på samfällig— hetens upplösning, synes alla restriktioner vid fastställelseförfarandet kunna undvaras, varför därvidlag föreslås endast stadgande om att överenskommelsen skall fastställas på ansökan av deltagare i företaget. I 10 kap. 88 & meddelas emellertid föreskrift om att samfällighet ej må upplösas innan del- tagarnas samfällda gäld blivit gulden eller motsvarande belopp nedsatts i allmänt för- var. Vid samfällighets upplösning må enligt tredje stycket av samma paragraf kallelse sökas å deltagarnas okända borgenärer. Om deltagarna skiftar företagets tillgångar, in- nan all skuld blivit betald eller mot skulden svarande belopp nedsatts i allmänt förvar, ådrar de sig enligt stadgande i andra stycket andra punkten solidarisk ansvarighet för skulden såsom för egen skuld.

Genom att möjligheten till ändring eller upphävande av en torrläggningsbestämmelse genom överenskommelse ej begränsas till tiden efter företagets fullbordande, kommer för ett företag meddelade bestämmelser att kunna ändras eller upphävas under bygg- nadstiden såväl enligt den nu föreslagna be- stämmelsen som — då överenskommelse ej kan ernås —- med tillämpning av 7 kap. 59 5. Det förtjänar också understrykas att änd- ring eller upphävande av lagakraftvunna be- stämmelser genom fastställandet av överens— kommelse därom kan förväntas även i öv- rigt få en vidsträckt användning, då denna handläggningsform kan utnyttjas i samtliga fall där en ändring eller ett upphävande över huvud taget kan komma i fråga.

2.4. Förfarandet

2.4.1. Hållande av sammanträde vid syneför- rättning och kallelse till sådant samman- träde

Syneförrättningssakkunniga har i sitt betän- kande »Metodiken vid syneförrättningar rö- rande torrläggningsföretag» framlagt förslag om sådana ändringar i 10 kap. 38 & VL, att sammanträde avseende företag av mindre omfattning, som uppenbarligen berör för- utom sökanden allenast viss eller vissa sak- ägare, skulle kunna hållas utan underrät- telse till andra sakägare än dem som ute- blivit från sammanträdet. Liksom enligt nu gällande bestämmelser skulle i sådana fall ej heller erfordras kungörelse rörande sam- manträdet, men ifrågakommande underrät- telser skulle i överensstämmelse med vad som nu gäller även framdeles delgivas ve- derbörande i den för stämning stadgade ordningen sist å åttonde dagen förut. De sakkunniga har vidare föreslagit att förrätt- ning rörande de angivna företagen skulle få handläggas utan sammanträde, därest stri- diga intressen ej förekommer i saken. Av vad de sakkunniga anfört framgår, att deras förslag om ett sålunda förenklat förrätt- ningsförfarande väsentligen har till ändamål att motverka benägenheten att ersätta syne- förrättning med underhandsöverenskommel- se samt att de vid förslagets utarbetande va- rit införstådda med vad fastighetsbildnings- kommittén i motsvarande hänseende för- ordat. Som komplettering till de föreslagna ändringarna i VL har syneförrättningssak- kunniga tänkt sig utfärdandet av särskild kungörelse rörande rätt för förrättningsmän enligt VL att på samma sätt som åklagare använda sig av postdelgivning.

Vid remissbehandlingen av syneförrätt- ningssakkunnigas betänkande har deras för- slag i dessa delar genomgående rönt upp- skattning. — Föreningen Statens lantbruks- ingenjörer har emellertid förklarat sig ej anse det lämpligt eller nämnvärt tidsbespa- rande att handlägga ens små enkla överens- kommelseförrättningar utan sammanträde. Även vid dessa förrättningar vore det nöd-

vändigt att förrättningsmannen genom be- siktning och på andra sätt förvissade sig om lämpligheten av den överenskommelse som skulle träffas för att sedan kunna vitsorda denna, varjämte behov förelåg att med sak- ägarna diskutera praktiska frågor till upp- lysning om förrättningens innebörd. — Ut- redningen angående vattenlagens torrlägg- ningsbestämmelser har i sitt remissyttrande anfört bl. a. följande.

Utredningen vill ifrågasätta om icke hithöran- de bestämmelser lämpligen skulle kunna förenk- las än mer genom en närmare anslutning till rättegångsbalkens bestämmelser om frister och om delgivning. Härvid kan med utgående från 33 kap. 14 & rättegångsbalken underlåtas att föreskriva någon viss form för delgivning av underrättelse och med utgående från 32 kap. l & rättegångsbalken lämnas föreskrift av inne- börd allenast att sakägarna skall erhålla skäligt rådrum. Man kan i så fall utan olägenhet bibe- hålla föreskriften om att underrättelse skall meddelas varje sakägare; de tillstädeskomna måste ju ha erhållit kännedom om sammanträ- det och det torde ställa sig svårt att på förhand avgöra vilka som ej kommer tillstädes. Den nuvarande föreskriften om att den för delgiv- ning av stämning anvisade formen skall komma till användande går tillbaka på äldre rättegångs- balkens bestämmelser och har numera ingen an- nan betydelse än att delgivning enligt 33 kap. 8 och 12 åå rättegångsbalken därigenom ute- slutes, vilket i detta sammanhang ej synes sak- ligt motiverat. Tidsfristen åtta dagar går även tillbaka på äldre rättegångsbalkens bestämmel- ser. Den säkerställer icke sakägares berättigade intresse av skäligt rådrum men bereder möjlig- het till obefogade formella invändningar mot en förrättning.

Till ytterligare belysning av innebörden utav föreskrifterna om delgivning av stäm- ning i tvistemål må hänvisas till 33 kap. 13 å andra punkten rättegångsbalken.

Enligt utredningens uppfattning är önske- målet att om möjligt förenkla förrättnings- förfarandet berättigat. En utväg härtill är att begränsa de fall då sammanträde med sakägarna måste hållas. Med hänsyn till den avvisande hållning Föreningen Statens lant- bruksingenjörer enligt vad nyss anförts in- tagit till ett förfarande utan sammanträde vill utredningen emellertid ej föreslå att för- rättning rörande ett nytt torrläggningsföre- tag skall kunna försiggå utan samman-

träde med sakägarna. Däremot kan ifråga- sättas vilken funktion särskilt sammanträde för avgivande av slutligt utlåtande har att fylla. Bestämmelse om sådant sammanträde lämnas i 10 kap. 70 och 71 åå, varvid i sistnämnda paragraf göres undantag för det fall att syneförrättningen ägt rum utan bi- träde av gode män. Utredningen vill föreslå att utlåtande alltid skall kunna framläggas utan att sammanträde med sakägarna hål- les. Bestämmelserna om skyldighet att hålla sådant sammanträde bör därför uteslutas ur de nämnda båda paragraferna. Den nu— varande i 71 5 andra stycket föreskrivna ordningen för meddelande av underrättelse om dagen för utlåtandet och förrättningens avslutande samt om det ställe där utlåtandet med tillhörande handlingar enligt 74 & skall hållas tillgängligt bör därvid göras generellt tillämplig. Förslaget i denna del föranleder lämpligen överförande av nuvarande 71 5 första stycket till 70 & samt sådan ändring av nuvarande 71 å andra stycket att dess bestämmelser kommer att tillämpas även på framläggandet av slutligt utlåtande enligt nuvarande 70 5. — Under 2.4.2 föreslår utredningen vidare möjlighet att i vissa fall handlägga förrättning rörande ändring och upphävande av lagakraftvunna bestämmel- ser utan sammanträde med sakägarna.

I anslutning till sitt citerade remissytt- rande över syneförrättningssakkunnigas nämnda betänkande vill utredningen vidare föreslå att som formföreskrift för kallelse- förfarandet vid enklare förrättningar anges allenast att underrättelse om tid och ställe för sammanträde skall delges sakägare. Rät- tegångsbalkens allmänna bestämmelser om delgivningssätt och delgivningstid får förut- sättas då utan särskild föreskrift bli åt— minstone analogivis tillämpliga i dessa fall. Som villkor för att kungörelse skall kunna ersättas av personliga underrättelser gäller nu att företaget skall vara av mindre omfattning samt uppenbarligen beröra för- utom sökanden allenast viss eller vissa sak- ägare. Det förstnämnda villkoret har med- fört vissa svårigheter att tillämpa och läm- nar också utrymme för olika uppfattningar. Då villkoret enligt utredningens mening

dessutom knappast fyller någon funktion vid sidan av det andra villkoret om att alle- nast viss eller vissa sakägare utöver sökan- den må beröras av företaget, har villkoret i utredningsförslaget fått utgå.

Delgivningsbestämmelser av här föresla- get innehåll har av utredningen ansetts böra tillämpas även vid kallelser under den fort- satta förrättningen, varför 10 kap. 65 å på motsvarande sätt föreslås ändrad.

Ytterligare förenklingar i förrättningsför- farandet kan i och för sig vara motiverade, och härvidlag kan vad fastighetsbildnings- kommittén föreslagit tjäna till efterföljd; jfr 4 kap. 11 samt 15—24 åå i kommittéförsla- get. Det är också av värde att hithörande formella frågor får likartad lösning vid torrläggningsförrättningar och fastighets— bildningsförrättningar, inte minst vid sam- ordning av dessa båda slag av förrättningar. Det förefaller dock olämpligt att nu fram- lägga några bestämmelser i ämnet, som lö- per risk att inom kort bli reviderade i sam- band med överarbetning av fastighetsbild- ningskommitténs förslag. Utredningen har därför begränsat sig till de här redovisade förslagen, men förutsätter att bestämmel- serna så småningom bringas till fullständig överensstämmelse med den slutliga utform- ningen av motsvarande bestämmelser röran- de fastighetsbildningsförrättningar. — Det sagda äger även sin tillämpning å den av syneförrättningssakkunniga föreslagna rätten för förrättningsmän enligt VL att anlita post- delgivning. Härtill kommer emellertid att de sakkunniga torde ha överskattat värdet av möjligheten att använda postverkets tjänstemän för delgivning. Erfarenheterna från de allmänna underrätterna under se- nare tid, då delgivningsförfarandet i arbets- besparande syfte omlagts, ger vid handen att delgivning enligt 4 å delgivningskungö- relsen, d.v.s. genom översändande av del- givningshandlingen i tjänstebrev eller med bud och med begäran om skriftligt erkän- nande av mottagandet, så gott som genom- gående kan med gott utbyte komma till an- vändning. Om de av utredningen nu före- slagna bestämmelserna angående meddelan- de av underrättelser godtages, kan delgiv-

ning med blott mottagningsbevis med för- del användas även av torrläggningsförrätt— ningsmännen. I de flesta fall, där risken för tvist om behörig delgivning bedömes som ringa, kan kallelse till ett sammanträde också ske så enkelt som genom ett telefon- samtal. Utredningen inskränker sig därför till att framhålla lämpligheten av att blan- ketter för delgivningserkännande utarbetas, efter förebild av de vid domstolarna för delgivning enligt 4 å delgivningskungörelsen brukade, och ställes till förrättningsmännens disposition, samt att bestämmelser utfärdas om att sådana erkännanden får avlämnas till postbefordran utan frankering eller av- gift. Att utarbeta sådana blanketter torde få ankomma på lantbruksstyrelsen, och de nämnda bestämmelserna torde böra utfär- das i form av komplettering till kungl. skri- velsen den 6 juni 1957 till generalpoststy- relsen angående frankeringsfrihet för del- givningserkännande.

2.4.2. Handläggning av frågor om ändring och upphävande av lagakraftvunna bestäm- melser

Den ändring av lagakraftvunna bestämmel— ser rörande torrläggningsföretag, som enligt 7 kap. 59 å kan vinnas om visst arbete kan anses obehövligt eller om oförutsedd arbets— svårighet eller annat dylikt förhållande till- stöter, skall såsom framgår av paragrafens bestämmelser påkallas genom ansökan till vattendomstolen. Denna möjlighet till änd— ring har kommit att utnyttjas i relativt få fall, uppenbarligen beroende på att förfa- randet uppfattats som alltför tungrott, och som tidigare framhållits existerar idag ett flertal torrläggningsföretag som i enlighet med deltagarnas åsämjande avviker från de för företagen utfärdade bestämmelserna utan att vattendomstolens godkännande av avvikelsen inhämtats. Särskilt opåkallat att inhämta vattendomstolens godkännande tor— de deltagarna ha funnit det vara, om lant- bruksnämndernas personal medverkat vid utformningen av en överenskommelse om ändring av vad ursprungligen föreskrivits rörande företaget; deltagarna har då under-

skattat betydelsen av att få överenskommel- sen gällande mot envar.

Utredningen, som genom tidigare redo- visade förslag velat öppna möjlighet att i större utsträckning än hittills ändra laga- kraftvunna bestämmelser under arbetstiden, anser det angeläget att själva ändringsförfa— randet ej för deltagarna framstår som av- skräckande omständligt. Detta syfte torde kunna vinnas genom att öppna möjlighet till fastställande av ändringar vid syneför- rättning i stället för att som hittills hänvisa deltagarna till vattendomstolen. Även fram- deles torde det ofta falla sig naturligt för deltagarna att påkalla biträde av lantbruks- nämndernas personal i de lägen som för- anleder avvikelse från lagakraftvunna be- stämmelser, och ett formellt förfarande vid syneförrättning blir då s. a. s. endast en na- turlig fortsättning av det arbete lantbruks- nämndernas personal lagt ner på att åstad- komma en rimlig jämkning av bestämmel- serna. Det är också av värde att vid fast- ställelseförfarandet kunna tillgodogöra sig den lokalkännedom som finns företrädd i första hand hos synemännen. Vid faststäl- lelseförfarandet kan man t.o.m. tänka sig att samma synemän i viss utsträckning kom— mer att medverka som vid tidigare förrätt- ning rörande företaget. Slutligen finns större möjligheter att förenkla formerna för hand- läggningen vid syneförrättning än vid vat- tendomstol. — Den varje deltagare enligt 7 kap. 58 å 2 mom. tillkommande rätten att påkalla ändring i lagakraftvunna bestäm- melser rörande företag, som endast utförts till viss del eller som utförts med avvikelse från meddelade bestämmelser, bör av sam- ma skäl handläggas vid syneförrättning.

Utredningen vill under hänvisning till det anförda föreslå att den ändring av laga- kraftvunna bestämmelser, som enligt 7 kap. 59 å 2 mom. skall kunna ske i de nuvarande jämkningsfallen, skall påkallas genom ansö- kan till Konungens befallningshavande och därefter prövas vid syneförrättning. I analogi med vad som föreskrives i 10 kap. 77 å bör i första hand de synemän, som avgivit ut- låtande rörande företaget, handlägga för- rättningen. Samma ordning föreslås gälla,

då sökanden enligt 59 5 1 mom. vill påkalla ändring eller upphävande av bestämmelse, då deltagare enligt 59 å 3 mom. vill förena sig med sökanden eller erhålla ställning som sökande samt vid ändring av lagakraftvunna bestämmelser enligt 7 kap. 58 å 2 mom. efter arbetstidens utgång. Förfarandet har reglerats genom stadgande i 58 å 2 mom., vartill hänvisats i 59 å 4 mom., samt genom jämkning av bestämmelsen i nuvarande 59 å, motsvarande 59 å 2 mom. i utred- ningsförslaget. Hänvisningen i 11 kap. 17 å 20. till 7 kap. 59 å har uteslutits.

I 7 kap. 59 å föreskrives nu att vid jämk- ning efter ansökan av bestämmelser för ett företag även i övrigt må vidtagas den änd- ring i bestämmelserna rörande företaget som därav må föranledas. Detta bör gälla även då sökanden enligt paragrafens nya 1 mom. påkallar ändring eller upphävande av sådana bestämmelser. Stadgande om möjlighet till ändring i såväl det ena som det andra fallet har i utredningsförslaget upptagits i ett andra stycke av 4 mom., var- vid det hittillsvarande stadgandet uteslutits ur det nya 2 mom.

Även frågan om ändring av lagakraft- vunna bestämmelser i de fall utredningen föreslagit under 10 kap. 83—87 åå bör lämp- ligen handläggas vid syneförrättning. Be- stämmelse därom har upptagits i 10 kap. 89 å, varvid i analogi med 10 kap. 77 å föreskrivits att i första hand skall anlitas de synemän som avgivit utlåtande rörande fö- retaget. Syneförfarandet kan enligt utred- ningens mening i dessa fall lämpligen för- enklas i två avseenden, nämligen i fråga om skyldighet att undersöka marken och att hålla sammanträde. Utredningen vill sålun- da i samtliga dessa fall åt synemännens egen bedömning överlämna att avgöra om markundersökning erfordras. Bestämmelse av detta innehåll upptages i 89 å 2 mom. första stycket. Härvid förutsättes att under- sökning endast i undantagsfall skall under- låtas, om den påyrkas av deltagare i före- taget. Vidare vill utredningen föreslå att sammanträdes hållande i vissa fall ej göres obligatoriskt. Vid sådan omfördelning av delaktigheten i torrläggningsföretag, som

avses i 83 å och som uppenbarligen berör allenast sökandena, samt vid fastställande av överenskommelse som avses i 87 å första stycket och som uppenbarligen berör alle- nast sökandena, bör sålunda sammanträde kunna underlåtas. Villkoret att annan än sökanden ej får vara berörd om samman- träde skall kunna undvaras medför att an— sökan enligt 83 å kan företagas till pröv- ning utan sammanträde endast om samtliga av omfördelningen berörda fastighetsägare framställt ansökningen, och vid fastställande av överenskommelse medför villkoret att sammanträde måste hållas om ej samtliga i överenskommelsen deltagande ansökt om dess fastställande. Utan sammanträde torde också ansökan enligt 84 å och 87 å andra stycket kunna handläggas. — Det är anled— ning understryka att de föreslagna bestäm- melserna endast öppnar möjlighet till hand- läggning utan sammanträde, ej i något fall föreskriver sådan handläggningsform.

Om delaktigheten i ett torrläggningsföre- tag ändras, antingen därhän att bidragsskyl- digheten för vissa deltagare reduceras eller så att bidragsskyldigheten ökas, kan detta inne- bära att de faktiska förutsättningarna för företaget ändras i sådan män att en om- strukturering av företagets anläggningar blir aktuell. Härvid kan ifrågakomma att ned- lägga vissa dikessträckor, där förutsättning- arna för fortsatt underhåll ej längre förelig- ger, men också en utvidgning av företaget i form av fördjupning av avloppsdiken eller förbättring av dikenas slänter till undvikande av erosion kan visa sig påkallad. Läget kan jämföras med det som föreligger vid bildan- det av en torrläggningssamfällighet, då det gäller att på grundval av föreliggande fak- tiska och ekonomiska förutsättningar giva företaget en lämplig utformning. Att åstad- komma den ifrågakommande anpassningen bör ankomma på synemännen ex officio, och stadgande därom har upptagits i 10 kap. 89 å 3 mom. första stycket.

Av praktiska skäl bör synemännen vid sin befattning med en överenskommelse en- ligt 87 å första stycket icke vara hänvisade enbart till att antingen fastställa överens- kommelsen sådan denna förelagts dem eller

också vägra fastställelse av densamma. En tredje möjlighet, nämligen att fastställa över- enskommelsen med viss jämkning av dess innehåll, bör därutöver föreligga. Jämk- ningen bör dock ej få avse annat än till- godoseende av annans rätt eller tillfreds- ställande av krav på entydighet i sakligt och språkligt avseende. Innan jämkning företages måste de därav berörda sakägarna få tillfälle att inför synemännen framföra sina åsikter om den ifrågasatta jämk- ningen, och detta bör få ske muntligen. Genom särskilda bestämmelser i 89 å 3 mom. regleras jämkningsförfarandet efter dessa linjer.

2.5. Torrläggning och fastighetsbildning

Vid bildande av en torrläggningssamfällig- het är den då föreliggande indelningen i fastigheter, d.v.s. i jordregister och fastig- hetsregister upptagna enheter, av betydelse såtillvida att rättigheter och skyldigheter inom samfälligheten hänföres till fastighe- ternas ägare. Härvid föreligger i normal- fallet knappast några problem. Om fas- tighetsindelningen vid torrläggningsförrätt— ningens avslutande är underkastad en pågå- ende omvandling, kan det emellertid vara tveksamt om delaktigheten i torrläggnings- samfälligheten skall hänföras till den dittills- varande indelningen i fastigheter eller till en blivande fastighetsindelning. Vid föränd- ringar i fastighetsindelningen kan det vidare visa sig önskvärt att anpassa de däri ingå- ende fastigheternas diken etc. till de ny- bildade fastigheterna. Ett torrläggningsföre- tag kan också aktualisera en ändring av fas- tighetsindelningen för att den av torrlägg- ningen vunna nyttan skall i så stor utsträck- ning som möjligt kunna tillgodogöras vid den fortsatta verksamheten på fastigheterna. Särskilt vid större ingrepp i fastighetsindel- ningen och därtill anslutande utbyggnad av torrläggningsanordningar är också de båda åtgärderna ofta i så hög grad beroende av varandra att någon form av gemensam pla- nering framstår som önskvärd. Därmed kan vinnas ej endast att åtgärdernas utformning anslutes till varandra rent faktiskt utan även

att man, vid bedömande av den ena åtgär- dens ändamålsenlighet, kan utgå från att den andra åtgärden med hög grad av sanno- likhet kommer till utförande. Slutligen kan senare ändringar i den fastighetsindelning, som legat till grund för fördelning av del- aktighet i torrläggningsföretag, aktualisera frågor rörande omfördelning av delaktig- heten.

Frågor om samordning av fastighetsbild- ning och torrläggning har behandlats av fas- tighetsbildningskommittén i dess betänkande :Fastighetsbildning». Kommittéförslaget har efter remissbehandling överarbetats inom justitiedepartementet, vars förslag numera remitterats till lagrådet för yttrande. Vid ut- arbetande av utredningens förslag angående VL:s torrläggningsbestämmelser har lag- rådsremissen ännu ej varit att tillgå. Utred- ningen har emellertid utgått från att kom— mittéförslaget i delar som är av intresse i detta sammanhang genomgående kommer att läggas till grund för lagstiftning, och vad utredningen nedan föreslår bygger på kom- mittéförslaget. — Efter överenskommelse med den enhet inom justitiedepartementet, som handhaft överarbetningen av fastighets- bildningskommitténs förslag, har torrlägg- ningsutredningen ej utarbetat de ändringar i förslaget till fastighetsbildningslag, som fordras vid godtagande av nedan upptagna förslag till samordning av torrläggning och fastighetsbildning.

Fastighetsbildningskommittén behandlar i sitt betänkande huvudsakligen förhållandet mellan fastighetsbildning och torrläggning i det fall då fråga om torrläggning uppkom- mer vid en fastighetsreglering. Av vad här inledningsvis anförts framgår att fastighets— bildning och torrläggning kan påverka var- andra även i andra situationer. Då emeller- tid samordning mellan samtidigt pågående fastighetsreglering och torrläggning framstår som särskilt angelägen, och då därvid upp- kommer de flesta komplikationerna, upp- tages i det följande först detta fall till be- handling (under 2.5.1), varefter vissa andra kombinationer av torrläggning och fastig- hetsbildning genomgås (under 2.5.2 och 2.5.3).

Vid utarbetandet av sina förslag har torr- läggningsutredningen haft som en utgångs- punkt att i VL med dess komplicerade regel- system såvitt möjligt ej bör införas bestäm— melser med verkan utöver samordningsfrå- gan samt att samordningsbestämmelser med verkan väsentligen inom fastighetsbildnings— förfarandet i första hand bör intagas i fas- tighetsbildningslagen och ej i VL.

2.5.1. Samordning av samtidigt pågående fas— tighetsreglering och torrläggning

Fastighetsbildningskommittén konstaterar i sitt förenämnda betänkande 48 att den nu gällande jorddelningslagen endast innehåller ett stadgande, nämligen i 10 kap. 10 å, i syfte att åstadkomma samordning mellan laga skifte och torrläggning, samt att VI. helt saknar några motsvarande bestämmel- ser. Enligt nämnda stadgande i jorddelnings- lagen skall förrättningsmännen, där vid skifte utmål för avloppsdike undantages, företaga avvägning och undersökning för utrönande av lämpligaste sträckningen för sådant dike ävensom, där dikningsföretag ej prövas vara av sådan beskaffenhet att annan än skiftes— delägare beröres därav, om delägare det äskar, upprätta plan och kostnadsförslag för dikningsarbetets utförande. Kommittén ut- talar att genom stadgandet ej åstadkommits någon verklig samordning mellan skiftet och torrläggningen samt fortsätter:

Under den tid som förflutit efter jorddel- ningslagens antagande har behovet av att i samband med fastighetsreglerande åtgärder kunna upptaga frågor om utbyggnad av tek- niska anläggningar kommit att framträda allt tydligare. Enligt vad numera står klart fordras sålunda vid varje mera genomgripande fastig- hetsreglering en ändamålsenlig stomme av mer eller mindre kollektiva anläggningar, främst vägar och diken, innan fastighetsplanen i de- talj kan utarbetas. Den redan av skiftesstadge— kommittén uttalade uppfattningen om nödvän- digheten av att torrläggningsfrågorna icke bara beaktades vid fastighetsregleringamas utförande utan även blevo lösta i samband med dessa för- rättningar har alltså vunnit allmänt erkännan- de.——— Också den omständigheten att de vid en reglering utlagda fastigheterna böra kunna tagas i drift utan dröjsmål talar för att de

" Jfr betänkandet s. 514 ff.

olika anläggningarna skola, åtminstone i den mån de ej enbart beröra viss fastighet, utföras i ett sammanhang i anslutning till regle- ringen. ———

På grund av vad nu sagts har fastighetsbild- ningskommittén ansett det angeläget att i den nya lagen upptaga vissa föreskrifter om behand- lingen av ifrågavarande problem. Redan genom stadgandet i 5 kap. 1 5 tredje stycket har fast- slagits att för sakägare gemensamma arbeten kunna verkställas som ett led i genomförandet av fastighetsreglering. Härutöver erfordras emel- lertid närmare bestämmelser såväl om vilka an— läggningar och andra åtgärder som på detta sätt skola komma till utförande som om den ordning vari frågan om deras ombesörjande skall upptagas. Dessa bestämmelser jämte vissa regler rörande själva utförandet återfinnas i förevarande kapitel. I fråga om väg— och dik- ningsarbeten uppkomma i detta sammanhang speciella problem med hänsyn till de särskilda regler som enligt vattenlagen och lagen om en- skilda vägar gälla för dylika företag. Då möjlig- heterna att komma till rätta med de svårighe- ter av samordningsnatur som här möta äro av väsentlig betydelse för räckvidden av bestäm- melserna i detta kapitel och för deras utform- ning, vill kommittén i det följande beröra dessa samordningsfrågor och kommer därvid till en början att uteslutande uppehålla sig vid torr- läggningsföretagen, enär det beträffande dem torde vara svårast att finna en tillfredsställande lösning.

Det föreliggande problemet att få till stånd en samordning mellan fastighetsregleringar och diknings- eller andra torrläggningsarbeten kan tänkas löst efter i huvudsak två linjer. Den ena lösningen bygger i likhet med skiftesstadge- - kommitténs förslag på att torrläggningsfrågor, som äro av betydelse för en fastighetsreglering, skola behandlas vid fastighetsbildningsförrätt— ningen och avgöras helt inom ramen för denna förrättning, medan den andra lösningen går ut på att torrläggningsfrågorna formellt behand— las vid en separat syneförrättning, som vid si- dan av fastighetsregleringen handlägges enligt vattenlagen, och att det blir sörjt för en intim samverkan mellan den verksamhet som bedri- ves vid de båda förrättningarna. Detta senare alternativ förutsätter vissa ändringar av vatten- lagens regler i hithörande ämnen främst röran- de initiativet till syneförrättning för torrlägg- ning och handläggningen av syneförrättningen, varjämte erfordras vissa särskilda bestämmelser rörande skyldigheten att bidraga till kostna- derna för utförande av torrläggning i anslut- ning till fastighetsreglering samt angående un- derhållsfrågornas reglering och möjligheterna att få till stånd en omprövning av beslut i torr- läggningsfrågor.

Utan några mera ingående undersökningar

står det klart att den förstnämnda av de här omförmälda båda lösningarna ej är genomför— bar i alla situationer. Det är sålunda utan vi— dare uppenbart att mera invecklade torrlägg- ningsföretag icke lämpligen kunna handläggas under en fastighetsregleringsförrättning. Då dessa företag böra kunna, oavsett om de ge- nomföras samtidigt med en fastighetsreglering eller ej, underkastas prövning av den på detta område särskilt sakkunniga instans som vatten- domstolen är, synas de alltid böra behandlas i den i vattenlagen stadgade ordningen. Alterna- tivet med en separat syneförrättning måste såle- des här tillgripas, och fastighetsbildningskom- mittén kommer för den skull att i anslutning till utarbetandet av följdförfattningar till den nya fastighetsbildningslagen upptaga frågan om de nyss antydda ändringarna i vattenlagen, så- vida ej förslag därom framlägges av den sär- skilda utredning som enligt Kungl. Maj:ts be- myndigande den 28 juni 1962 tillkallats för översyn av vattenlagens torrläggningsbestäm- melser. Den frågan uppställer sig emellertid nu för kommittén, huruvida de mindre inveck- lade torrläggningsfallen — som utan tvekan äro de vanligast förekommande, när fråga om torr- läggning uppkommer i samband med fastig- hetsreglering — skola lösas efter samma huvud- linje med två parallella förrättningar eller om det för deras del är möjligt och även mera ändamålsenligt att låta torrläggningen behand- las helt inom ramen för fastighetsreglerings- förrättningen. Härvidlag är att märka att ett system med två skilda förrättningar vid sidan av varandra alltid måste vara förenat med vissa olägenheter. Genom en sammanslagning av de båda förrättningarna uppkomma helt visst praktiska fördelar för såväl förrättningsmännen som sakägarna och vidare vinnes en mera full- ständig enhetlighet vid bedömningen av torr— läggnings- och regleringsfrågorna. I den mån det kan ske utan åsidosättande av allmänna och enskilda intressen av betydelse bör det därför ordnas så att mindre torrläggningsföretag, som är av vikt för genomförandet av en fastighets- reglering, skall kunna handläggas såsom en ren regleringsåtgärd vid sidan av vattenlagens be- stämmelser.

Vid avgörande av vilka företag som skola kunna behandlas på detta sätt synas vatten- lagens regler om skyldighet att av vattendom- stol inhämta besked om ett företags tillåtlighet böra vara vägledande. Vattenlagen, som indelar torrläggningsföretagen i tre huvudgrupper, näm- ligen dikning, vattenavledning och invallning, stadgar beträffande vattenavledning och invall— ning en långtgående förprövningsskyldighet, varjämte vid syneförrättning avgivet utlåtande angående sådant företag i stor utsträckning skall underställas vattendomstolens prövning. I fråga om dikning föreligger däremot förprövnings-

skyldighet endast såvida icke överenskommelse kan träffas. Avdikning av kärr, mosse och an- nan dylik vattendränkt mark följer dock be- stämmelserna för vattenavledning, ifall dik- ningen märkbart kan inverka på vattenförhål- landena i vattendrag, sjö eller annan vatten- samling. Underställning till vattendomstol av synemännens utlåtande angående vanlig dik- ning förekommer endast beträffande anord- nande eller ändrande av vattenavlopp genom järnväg eller allmän väg, såvida synemännen i denna del avvikit från vad vederbörande kom- munikationsmyndighet föreslagit.

På grund av vad sålunda gäller om skyldighet att till vattendomstol hänskjuta prövning av torr- läggning synes det icke böra komma i fråga att låta vare sig invallningar, vattenavledningar el- ler rned vattenavledningar likställda avdikning- ar handläggas såsom rena fastighetsreglerings- åtgärder. Däremot torde övrig dikning utan olägenhet från allmän synpunkt kunna upptagas och avgöras under fastighetsreglering. Särskild anledning att i det allmänna samfärdselintresset bereda vattendomstol tillfälle att pröva avlopp genom järnväg eller allmän väg synes knappast föreligga. De allmänna regler fastighetsbild- ningslagen kommer att innehålla om förrätt- ningsmännens skyldighet att samråda med sido- ordnade myndigheter och om möjligheterna att vid fastighetsbildning bevaka det allmännas in- tresse torde vara till fyllest i detta hänseende.

Beträffande spörsmålet huruvida hänsynen till de enskilda sakägarna nödvändiggör en yt- terligare begränsning av de dikningsföretag som enligt det hittills anförda synas kunna behand- las som fastighetsregleringsfrågor må påpekas, att reglerna i fastighetsbildningslagen självfallet icke kunna tillerkänna markägarna exakt sam- ma ställning som skulle tillkomma dem vid till- lämpning av vattenlagen. Det bör därför må- hända övervägas att låta markägare få befogen- het att, när vid fastighetsreglering fråga upp- kommer att utföra dikning under själva regle— ringsförrättningen, påyrka dikningsföretagets hänskjutande till särskild syneförrättning enligt vattenlagen. En sådan anordning skulle emel- lertid kunna få mindre önskvärda konsekvenser. Då det dessutom endast torde röra sig om täm- ligen obetydliga skiljaktigheter mellan de en- skildas ställning i det ena och det andra fallet, synes det knappast påkallat att tillerkänna mark- ägare en ovillkorlig rätt att påverka sättet för handläggningen av torrläggningsfrågan. Möjlig- het bör dock finnas för förrättningsmännen att, om det skulle visa sig mindre lämpligt att inom regleringsförrättningens ram ombesörja ett dik— ningsföretag, föranstalta om dess behandling vid syneförrättning. Givet är att förrättnings— männen vid sin bedömning härvidlag skola fästa stort avseende vid sakägarnas inställning.

I enlighet med vad här ovan anförts skola alltså vid fastighetsreglering vissa arbeten med tekniska anläggningar av betydelse för regle- ringsfastigheternas ändamålsenliga användning utföras under rcgleringsförrättningen och ingå som ett moment i själva regleringen.——— För kommittén har det stått klart att, sedan vid regleringsförrättningen fattats beslut om sådana gemensamma arbeten, det icke bör åvila för- rättningsmännen att föranstalta om arbetenas utförande och att utöva den närmaste tillsynen över verkställigheten. I stället bör det ankomma på sakägarna att själva eller genom särskilt organ bringa åtgärderna till utförande. En an- ordning med viss tillsyn från förrättningsmän- nens sida synes emellertid lämplig.

Följande tre möjligheter att anordna ifråga- varande gemensamma arbeten torde böra kom- ma under övervägande:

l) arbetena ombesörjas av sakägarna helt och hållet på det sätt som de kunna ena sig om;

2) en eller flera sysslomän utses för att bringa arbetena till utförande; eller

3) en särskild association bildas, motsvaran- de den samfällighetsbildning med förvaltning genom styrelse som förekommer enligt vatten- lagen och lagen om enskilda vägar och som jämväl enligt det av kommittén framlagda för- slaget till lag om vissa gemensamhetsanlägg- ningar (SOU 1963: 23) skall kunna bildas för utförande, underhåll och drift av sådan i lag- förslaget avsedd anläggning.

Den förstnämnda av de här angivna tre möj- ligheterna synes alltid böra hållas öppen. —-—— Genom att sysslomän enligt de allmänna reg- lerna om förrättningsförfarandet anlitas bör en fullgod lösning även av finansieringsfrågan kunna vinnas under förutsättning att särskilda bestämmelser meddelas om rätt för sysslomän att verkställa uttaxering. Som denna lösning i övrigt företer övervägande fördelar, har kom— mittén ansett sig böra giva företräde däråt och icke funnit anledning att i sitt förslag upptaga stadganden enligt vilka även samfällighetsalter— nativet skulle kunna komma till användning. Den förordade lösningen förutsätter emellertid att en regleringsförrättning, vid vilken bestämts om utförande av gemensamt arbete av något slag, icke bör få avslutas förrän arbetet blivit verkställt. Under hela den tid som sysslomän äro verksamma för ombesörjande av uppgifter som anförtrotts dem enligt lagen om fastighets- bildning, måste nämligen möjligheter finnas så- väl för dem att till förrättningsmännens avgö- rande hänskjuta vissa frågor som för förrätt- ningsmännen att utöva viss kontroll. Den om- ständigheten alltså att en regleringsförrättnings avslutande kan komma att fördröjas till följd av ett gemensamt arbete kan måhända synas ut- göra viss olägenhet, men enligt kommitténs mening är så ej förhållandet. Frågan om regle-

ringsförrättningens avslutande är i dessa fall av enbart formell betydelse. -———-

Till sist vill kommittén framhålla att proble- met med de utbyggda anläggningamas under- håll icke blir löst med vare sig en frivillig ut- byggnad av anläggningarna enligt sakägarnas frivilliga åtagande eller med sysslomannaalter- nativet. — — — Enligt kommitténs mening bör den utvägen tillgripas för underhållsfrågans lös- ning att man genom särskilda stadganden, som införas i vattenlagen och lagen om enskilda vä- gar och i den lag om vissa gemensamhetsan- läggningar som kan bliva utfärdad, tillerkänner förrättningsmännen vid fastighetsreglering rätt att föranstalta om sådan prövning av under- hållsfrågorna som avses i de olika författning- arna.

Utredningen om VL:s torrläggningsbe- stämmelser delar fastighetsbildningskommit- téns uppfattning att den samordning mellan fastighetsreglering och torrläggning, som ur olika synpunkter framstår som önskvärd, ej kan tillgodoses med tillämpning av nu gäl- lande lagbestämmelser. Under utrednings- arbetet har framkommit hur man hittills på skilda sätt sökt åstadkomma en samordning, främst vid större laga skiften och mer om- fattande ägoutbyten. De metoder som därvid kommit till användning måste väsentligen betraktas som nödlösningar, ofta innefat- tande en extensiv tillämpning av gällande bestämmelser.

Liksom fastighetsbildningskommittén är utredningen vidare av den uppfattningen, att handläggning av torrläggningsfrågor helt inom regleringsförrättningens ram kan er- bjuda sådana fördelar att denna handlägg— ningsform bör främjas, men att man ej kan undvara möjligheten att handlägga av fastig- hetsreglering aktualiserad torrläggning vid separat förrättning enligt VL. Undantagna från handläggning utan separat förrättning enligt VL bör, såsom kommittén angivit, vara vattenavledning och invallning samt sådan dikning som är underkastad bestäm- melserna för vattenavledning. Utredningen vill vidare hävda att ej heller annan dikning bör handläggas utan separat förrättning en- ligt VL, då det ifrågakommer att låta en blivande torrläggningssamfällighet omfatta även mark som icke beröres av fastighets- regleringen och de utanför regleringen stå-

ende fastighetsägarna påfordrar förrättning enligt VL. En sådan utvidgning av samfäl— ligheten kan nödvändiggöras av tekniska och ekonomiska överväganden rörande den lämpligaste utformningen av det vid fastig- hetsregleringen aktualiserade torrläggnings- projektet, men den kan också med tillämp- ning av VL:s bestämmelser framtvingas ge- nom yrkanden från regleringsintressenter eller utanför regleringen stående fastighets- ägare. Då nu, såsom fastighetsbildnings- kommittén uttalat, reglerna i fastighetsbild- ningslagen ej kan tillerkänna markägarna exakt samma ställning som skulle tillkomma dem enligt VL, kan alltsåi samtliga dessa fall de utanför regleringen stående fastighets- ägarnas i VL skyddade intressen komma att eftersättas av hänsyn till överväganden vid fastighetsregleringen. Det kan ifrågasättas om detta är godtagbart, åtminstone för det fall att de ej avstår från att få torrläggnings- frågan bedömd vid förrättning enligt VL. Å andra sidan bör man undvika att genom alltför kategoriska bestämmelser skapa svå— righeter att nå fram till en ur praktisk syn- punkt tillfredsställande lösning i det en- skilda fallet. Möjlighet bör sålunda föreligga för de utanför regleringen stående fastighets— ägarna att frånträda sin rätt att få torr- läggningsfrågan handlagd enligt VL. Över huvud taget försvagas motiven för rätt att påkalla separat förrättning enligt VL i vissa situationer, såsom då en fastighet ur- sprungligen avsetts skola deltaga i fastighets- reglering, sedermera ej ingår i regleringen men alltjämt beröres av en genom regle- ringen aktualiserad torrläggning. — Godtages utredningens här angivna ståndpunkt till frågan när torrläggning må handläggas helt inom fastighetsregleringens ram utan sepa- rat förrättning enligt VL, torde detta föran— leda motsvarande justering av gränsdrag- ningen i 9 kap. 1 å kommittéförslaget. Det förtjänar emellertid framhållas att frågan om torrläggnings handläggning inom ramen för en fastighetsreglering kan komma i ett annat läge, om lantmätare framdeles erhål— ler en grundligare utbildning i vattenrätt eller om utbildningen för lantmätare och förrättningsmän enligt VL blir i vad avser

torrläggningsfrågor gemensam. Samord- ningsfrågan kan också komma att påverkas av att fastighetsbildningsfrågor och torr- läggningsfrågor vid fullföljd måhända kom- mer att handläggas vid en gemensam fastig- hetsdomstol.

Fastighetsbildningskommittén framlägger i sitt betänkande ett detaljerat förslag till hur torrläggningsfrågor bör handläggas inom fas- tighetsregleringsförrättningens ram, medan i betänkandet endast antydes de problem som uppkommer vid samordning mellan fastig- hetsreglering och separat enligt VL hand- lagd torrläggning samt deras tänkbara lös- ning. Från torrläggningsutredningens ut- gångspunkter faller det sig naturligt att först behandla den större frågan om sam- ordning av separata fastighetsreglerings- och torrläggningsförrättningar. Vissa därvid upp- kommande problem har sin motsvarighet vid handläggning av torrläggning helt inom fastighetsregleringsförrättningens ram, och utredningen finner det angeläget att i så stor utsträckning som möjligt anknyta sam- ordningen av separata förrättningar till de förslag fastighetsbildningskommittén fram- lagt för inanordnande av torrläggning i en fastighetsregleringsförrättning.

Om det ifrågakommer att handlägga en under fastighetsreglering aktualiserad torr- läggning vid separat förrättning enligt VL, lär det alltid vara av värde och i de flesta fall erforderligt att förrättningsmännen in- hämtar någon i torrläggningsfrågor insatt persons åsikt hur torrläggningsföretaget lämpligen bör utformas. En sådan torrlägg- ningssakkunnig torde normalt stå att finna inom den statliga lantbruksorganisationen, och förrättningslantmätaren bör därför sam- råda med lantbruksnämnden vid utseende av sakkunnig. Lämpligt är självfallet att till sakkunnig utses den person, som kan för- väntas komma att handlägga torrläggnings— frågan för det fall att man stannar för sepa- rat handläggning vid förrättning enligt VL (liksom att vid torrläggningsförrättningen bör som gode män utnyttjas de vid fastig— hetsregleringen tjänstgörande). Det torde också kunna komma i fråga att tjänsteman inom den statliga lantbruksorganisationen

biträder vid fastighetsregleringsförrättningen utan att formellt förordnas som sakkunnig vid förrättningen.

Handläggning vid separata förrättningar

För att initiera ett torrläggningsföretag krävs enligt 7 kap. 36, 45 och 49 åå VL en av sakägare gjord ansökan, som vid dik— ning skall inges till Konungens befallnings- havande eller lantbruksnämnden samt vid vattenavledning och invallning till Ko— nungens befallningshavande eller vattendom- stolen. Ansökan kan, även om den ingivits till vattendomstolen, behandlas vid syneför- rättning enligt 10 kap. VL. — Behandling av ansökan vid vattendomstolen som ansök- ningsmål enligt 11 kap. VL torde ej på- kalla några föreskrifter till samordning med fastighetsreglering, varför utredningen i fort- sättningen endast hänför sig till handlägg- ning av torrläggningsfrågan vid syneförrätt- ning efter ansökan till Konungens befall- ningshavande, vilken så gott som undantags- löst är den handläggningsform som kom- mer till användning i praktiken. Ställningen som sökande enligt 7 kap. VL medför viss dispositionsrätt över torrlägg- ningsföretaget. Sålunda kan en sökande ge- nom återkallelse av sin ansökan enligt 10 kap. 48 å åstadkomma att syneförrättning icke slutföres eller att meddelat avgörande rörande företaget icke vinner laga kraft; är sökandena flera gäller vissa restriktioner för rätten till återkallelse. Det står vidare i sö— kandens fria skön att genomföra eller inte genomföra ett företag, beträffande vilket föreligger lagakraftägande syneutlåtande eller domstolsavgörande; är företaget ej slutfört inom föreskriven tid, är enligt 7 kap. 58 å frågan om företaget förfallen. Å andra sidan har sökanden en oförmånlig ställning i kostnadshänseende på grund av den be- gränsning i icke-sökandes bidragsskyldighet, som stadgas i 7 kap. 27 å.". Föranleder

" Enligt vad utredningen ovan föreslår skall hithörande bestämmelser byggas ut, men detta torde sakna betydelse för samordningen av fas- tighetsbildning och torrläggning.

hans återkallelse att syneförrättning inställas eller att avgörande om företaget ej vinner laga kraft, får han själv bära förrättnings- kostnaderna.

Sakägarna vid en fastighetsreglering torde ej böra förmenas möjlighet att göra sin upp- fattning gällande i frågan huruvida torrlägg- ning i samband med regleringen bör komma till stånd eller ej. Den i kostnadshänseende ofördelaktiga ställningen som sökande för- anleder normalt en viss tveksamhet från fas- tighetsägarnas sida, och många gånger kan det t.o.m. visa sig svårt att få någon av dem att åtaga sig ställningen som sökande, särskilt vid större och mer svåröverblickbara företag. Liksom vid fastighetsreglering avgö- rande vikt fästes vid sakägarnas opinion, bör man även fordra att åtminstone de av torrläggningen närmast berörda fastighets- ägarna är positivt inställda för att beslut om torrläggning skall fattas vid regleringsför- rättningen.

Har förrättningsmännen, med beaktande av sakägarnas inställning, kommit till att torrläggningen bör genomföras, och skall torrläggningsfrågan handläggas vid separat förrättning enligt VL, synes det emellertid ändamålsenligt att därefter något inskränka den dispositionsrätt över torrläggningsfrå- gan, som enligt gällande bestämmelser skulle tillkomma regleringsintressentema som sö— kande enligt VL. Om återkallelse av an- sökan enligt VL skall ske samt om och i vad mån man bör avstå från att genomföra ett enligt VL beslutat torrläggningsföretag, bör sålunda ej vara överlämnat helt åt sak- ägarnas eget bestämmande utan avgöras un- der hänsynstagande till de verkningar detta skulle medföra för fastighetsregleringen.

Mot bakgrund av de här gjorda övervä- gandena bör torrläggningsfrågan, som enligt vad fastighetsbildningskommittén förutsatt initieras genom beslut vid fastighetsregle- ringsförrättningen, även i fortsättningen för regleringsintressenternas del anknytas till denna förrättning. En lämplig anordning härför skulle vara att låta förrättningsmän- nen anförtro torrläggningsfrågan åt en syss- loman av den art, som enligt fastighetsbild- ningskommitténs förslag skall kunna förord-

nas att handha gemensamma arbeten helt inom fastighetsregleringsförrättningens ram. Vid torrläggning borde då syssloman utses även om sakägarna är ense i frågan om dess genomförande. Förrättningsmännens inle- dande beslut om torrläggning, handlagd vid separat förrättning, bör innehålla förordnan- de av syssloman med uppgift att till veder- börande myndighet ingiva ansökan om torr- läggning av angiven art och omfattning samt att företräda regleringsintressenterna vid torrläggningsfrågans fortsatta behandling en- ligt VL. Ifrågakommer sedermera att åter- kalla eller ändra ansökan eller taga ställning till annan fråga av större vikt, skulle sysslo- mannen, på motsvarande sätt som stadgas i 9 kap. 6 & fastighetsbildningslagen, anmäla detta för förrättningsmännen och därefter avvakta deras beslut, innan han vidtog ytter- ligare åtgärd enligt VL.

Vid torrläggningsfrågans handläggning enligt VL är det enligt utredningens mening att förorda, att samtliga av fastighetsregle- ringen berörda sakägare betraktas som en sökande, företrädda av sysslomannen. Med en sådan anordning undviker man svårighe- ten att vid olika tidpunkter avgöra vilka av sakägarna som då företräder den för torr- läggning avsedda marken. Därmed vinnes även enklast tänkbara representation inom torrläggningsföretaget för regleringsintres- senterna, samtidigt som regleringsmarkens behandling som en enhet måste te sig för- delaktig vid handläggningen enligt VL. Med överförande av fastighetsbildningskommit- téns ståndpunkt, att en fastighetsreglerings- förrättning ej bör få avslutas förrän gemen— samt arbete blivit verkställt, på förhållan- dena vid separat handlagd torrläggning, bör den av regleringsintressenterna bildade en- heten ej upplösas, förrän torrläggningsfrå— gan förts fram till lagakraftägande avgö- rande eller eventuellt avskrivits. Torrlägg- ningsförrättningen bör sålunda vara slutförd, innan fastighetsregleringsförrättningen av— slutas. Blir det aktuellt att avsluta fastig- hetsregleringen utan att ny fastighetsindel- ning fastställes, bör detta alltid föranleda återkallande av regleringsintressenternas an- sökan om torrläggning. Fördelning av an-

delstal i torrläggningssamfälligheten på de enskilda regleringsfastigheterna kan, sedan avgörandet i torrläggningsfrågan vunnit laga kraft, ske så snart den nya fastighetsindel— ningen genomförts. Innan så skett bör sysslo- mannens uppdrag ej anses slutfört, bl.a. med hänsyn till att någon måste intill dess företräda den av regleringen omfattade torr- lagda marken vid torrläggningsfrågans fort- satta behandling. En fråga som saknar bety- delse ur samordningssynpunkt men som kan vara av vikt ur fastighetsregleringssynpunkt är, om sysslomannen bör entledigas först då torrläggningen genomförts, för det fall att så ej skett innan delaktigheten fördelats på enskilda regleringsfastigheter. Om sysslo- mannens uppdrag upphör tidigare, skulle detta innebära att det lämnades åt sakägar- nas eget avgörande huruvida den beslutade torrläggningen skulle genomföras eller ej, försåvitt icke någon utanför regleringen stå- ende torrläggningsdeltagare genomdrev före- taget. Då detta ej synes förenligt med fastig— hetsbildningskommitténs ovan relaterade syn på gemensamma arbeten, bör enligt utred- ningens mening sysslomannens uppdrag ej upphöra förrän såväl andelstalen i torrlägg- ningsföretaget fördelats på de enskilda regleringsfastighetema som torrläggnings- företaget verkställts eller eventuellt skrin- lagts.

Sysslomannens befattning med torrlägg— ningsförrättningen och regleringsintressen- ternas ställning som en sökande till förrätt- ningen föranleder följande ändringar i VL. I 10 kap. 82 & införes bestämmelse att, om förrättningen sökts enligt beslut vid fastig- hetsregleringsförrättning, ägarna av de i regleringen ingående fastigheterna samfällt skall anses som en sökande. I 7 kap. 23 & införes bestämmelse att den i 22 & stadgade skyldigheten att taga del i kostnaden för samfällighetens torrläggning skall vid dik- ningsföretag, varom ansökan gjorts enligt beslut vid fastighetsregleringsförrättning, åligga de i regleringen ingående fastigheter- nas ägare samfällt, till dess vid förrätt- ningen skyldigheten fördelats mellan dem. Genom tillägg av ett andra stycke i 7 kap. 27 å fastslås att envar delägare i diknings-

samfälligheten, vars mark omfattas av regleringen och vinner nytta genom dik- ningen, skall anses som sökande i vad avser skyldighet att bidraga till kostnad inom dikningsföretaget. — I fastighetsbildningsla- gen torde böra införas sådana bestämmelser att syssloman med här angiven uppgift och behörighet kan förordnas. Sysslomannens behörighet att företräda fastighetsreglerings— intressenterna i torrläggningsfrågan torde därutöver ej behöva komma till uttryck ge- nom någon bestämmelse i VL. Hans i fas- tighetsbildningslagen reglerade behörighet får sålunda innefatta möjlighet att återkalla ansökan enligt 10 kap. 48 & VL, att utverka ändring i planen för torrläggningsföretaget enligt 7 kap. 59 & samt att avstå från före- taget, allt dock endast i enlighet med beslut vid fastighetsregleringsförrättningen. Vad särskilt beträffar återkallelse så kräver sam— mankopplingen med fastighetsreglering så- vitt utredningen kunnat finna intet undan- tag från de i 10 kap. 48 's' stadgade villko- ren för att återkallelse skall godtagas. Vi- dare får övervägas i vilken utsträckning be- stämmelserna om gemensamma arbeten bör göras tillämpliga på torrläggningsföretag, handlagt vid separat förrättning enligt VL. Ur torrläggningssynpunkt fordras stadgande om skyldighet för sakägarna att samfällt förskjuta förrättningskostnad enligt 10 kap. 79 å andra stycket VL. Dessutom fordras måhända stadgande som uttryckligen möj— liggör fördelning av delaktighet i underhåll av dike efter annan norm än delaktigheten i kostnad för dikets upptagande.

Sedan torrläggningsförrättningen nått fram till ett lagakraftägande avgörande, skall företagets angelägenheter handhas av deltagarna i företaget vid sammanträde en- ligt 7 kap. 645 VL. I fråga om rösträtt gäller därvid, att denna bestämmes efter andelstalen för skyldigheten att deltaga i kostnaden för företaget, dock med den i 3 kap. 22 & stadgade begränsningen att ingen må utöva rösträtt för mer än en femtedel av deltagarnas sammanlagda, å sammanträdet företrädda andelstal. Så länge för sakägarna i fastighetsregleringen gäller gemensamt an- delstal, skulle detta utan särskilt stadgande

kunna föranleda, att de ansågs vid samman- träde enligt VL utgöra endast en deltagare, vilket skulle i förhållande till andra delta- gare försätta dem i sämre läge än om de oberoende av fastighetsregleringen deltagit i torrläggningen. Då ett sådant resultat ej har några skäl för sig, bör i 7 kap. 64 & VL intagas bestämmelse om att vid tillämpning av den i 3 kap. 22 & första stycket tredje punkten stadgade begränsningen av delta- gares rösträtt det andelstal, som enligt 7 kap. 23 & tillkommer ägarna av de i fastighets- reglering ingående fastigheterna samfällt, i förhållande till andra deltagare skall anses fördelat på de fastighetsägare vilkas mark vinner nytta genom torrläggningsföretaget.

Såsom inledningsvis antytts kan fastig- hetsreglering och torrläggning vara beroen- de av varandra såtillvida att den ena åtgär- dens ändamålsenlighet bör bedömas med beaktande av frågan om den andra genom- föres eller ej. Med den innebörd fastighets- bildningskommittén givit begreppet nytta, och då detta nyttobegrepp enligt torrlägg- ningsutredningens förslag skall appliceras även på normerna för delaktighet i torr- läggningsföretag, synes ett sådant beaktande bli möjligt utan några ytterligare bestäm- melser i vare sig VL eller fastighetsbild- ningslagen. Vid beräkning av torrläggnings- nyttan bör sålunda hänsyn tagas till den höjning därav som fastighetsregleringen kan förväntas medföra. Då måste emellertid även beaktas den på den torrlagda marken fallande delen av fastighetsregleringskost- naden. Detta kan ske antingen genom att torrläggningsnyttan reduceras, eller genom att torrläggningskostnaden höjes, med det belopp vartill regleringskostnaden kan be- räknas uppgå. Den förstnämnda metoden torde ofta vara att föredraga såsom ledande till den skäligaste fördelningen av vinsten utav torrläggningen.

Då andelstalen i torrläggningsföretaget fördelas på de enskilda regleringsfastighe- terna, torde i överensstämmelse med de av fastighetsbildningskommittén knäsatta prin- cipema anläggningskostnaden kunna åläggas den frånträdande fastighetsägaren och under- hållskostnaden den tillträdande. Vid fördel-

ningen bör ej ifrågakomma att ändra den torrläggningsnytta som åsatts olika ägofigu- rer utan endast att hänföra dessa figurer till de särskilda nybildade fastigheterna. Likväl kan finnas behov av att vid fördelningen låta den som handlagt torrläggningsförrätt- ningen biträda, eventuellt som sakkunnig.

Först då fördelningen av andelstalen vid regleringsförrättningen beslutats har den enskilde regleringsintressenten möjlighet att bedöma om uppskattningen av torrlägg- ningsnyttan för hans vidkommande är god- tagbar. Dessförinnan har dock syssloman- nen haft möjlighet att enligt VL fullfölja frågan om synemännens uppskattning av torrläggningsnyttan och fördelning av an- delstalen. Önskvärt vore måhända att även den enskilde regleringsintressenten kunde erhålla möjlighet att få hithörande frågor omprövade enligt VL, eventuellt genom an- knytning till det i 10 kap. 77 & angivna för- farandet. Ett överklagande av fördelnings- beslutet enligt fastighetsbildningslagen bör dock av formella skäl ej få ske genom ett förfarande enligt VL, och utredningen av- står från att föreslå särskild fullföljdsmöj- lighet för den enskilde regleringsintressenten utöver den som tillkommer honom enligt fastighetsbildningslagen. — Skulle fastighets- regleringen föra fram till en annan fastig- hetsindelning än vid torrläggningsförrätt- ningen förutsatts, kan detta tänkas medföra att torrläggningsnyttan blir i motsvarande mån lägre. Även denna omständighet kan läggas till grund för fastighetsregleringsin- tressenternas enskilda fullföljd mot beslutet enligt fastighetsbildningslagen om andels- talens fördelning.

Uppkommer vid torrläggningsförrättning fråga om att i samband med torrläggningen genomföra fastighetsreglering, synes sam- ordningsfrågoma kunna lösas på enklare sätt än i det hittills behandlade, motsatta fallet. Sedan synemännen samrått med ve- derbörande lantmätare och inhämtat de be— rörda fastighetsägarnas mening, vilken bör tillmätas avgörande vikt, och genom beslut fastställt att frågan om fastighetsreglering bör bli föremål för prövning enligt fastig- hetsbildningslagen, skulle de nämligen kunna

anmäla detta för överlantmätaren. Bestäm- melse därom bör intagas i 10 kap. 60 å som ett tredje stycke. Överlantmätaren skall en- ligt fastighetsbildningskommitténs förslag ha att i vissa fall ex officio föranstalta om fas- tighetsreglering, och genom en utbyggnad av dessa bestämmelser skulle den avsedda an- knytningen till torrläggningsförrättningen kunna ernås. Synemännens beslut torde med nu gällande bestämmelser i 11 kap. 17 5 59. och 85 å andra stycket VL ej kunna bli före- mål för fullföljd förrän efter förrättningens avslutande. Enligt utredningens mening bör någon ändring härutinnan ej göras av hän- syn till det nu behandlade anmälningsför- farandet. Det synes nämligen olämpligt att frågan om fastighetsreglering, som i viss mån är underkastad officialprövning enligt fas- tighetsbildningslagen, alltför ingående skulle kunna prövas enligt VL. Sina synpunkter på fastighetsregleringen skulle torrläggningsin- tressentema i full utsträckning få framföra vid fastighetsregleringsförrättningen.

Leder överlantmätarens bedömande till att en fastighetsregleringsförrättning igång- sättes, torde denna och torrläggningsförrätt- ningen därefter kunna fortlöpa parallellt. Endast ägarna av de torrläggningsfastighe- ter, som beröres av fastighetsregleringen, skulle — jämte ägare till eventueut ytterli- gare fastigheter som ej omfattas av torr— läggningen — vara sakägare vid fastighets- regleringsförrättningen. Lämpligast synes vara att fastighetsregleringen får genomfö- ras innan torrläggningsförrättningen avslu- tas. Något hinder för att avsluta torrlägg- ningsförrättningen, innan fastighetsregle- ringen genomförts, bör emellertid ej före- ligga. Situationen blir då ur fastighetsregle- ringssynpunkt densamma som om lagakraft- ägande beslut om torrläggningen förelåg re- dan då fastighetsregleringsförrättningen bör- jade, vilket icke torde komplicera denna förrättning.

Handläggning av torrläggningen helt inom fastighetsregleringsförrättningens ram

Vid denna handläggningsform torde hänsy- nen till det av fastighetsbildningskommittén

hävdade opinionskravet leda till att man alltid, då torrläggning beslutas som gemen- samt arbete, kan falla tillbaka på en positiv inställning hos sakägarna för torrläggningens genomförande. Under sådana omständighe— ter och då handläggningsformen enligt torr— läggningsutredningens ovan hävdade upp- fattning bör i princip reserveras för dik- ning, som ej berör andra än regleringsin- tressenterna, finns ingen anledning att kopp- la på VL:s regelsystem under planläggning och genomförande av torrläggningsföreta- get. Härvid förutsättes att torrläggningssak- kunnig tjänsteman hos lantbruksnämnden skall kunna vid behov biträda vid förrätt- ningen, antingen såsom formellt förordnad sakkunnig eller utan sådant förordnande. Med fastighetsbildningskommitténs in- ställning, mot vilken torrläggningsutred- ningen i detta hänseende intet har att in- vända, skall skyldigheten att underhålla de som gemensamt arbete utförda dikena regle- ras enligt VL. Härvid torde vara uteslutet att betrakta några av regleringsintressenter- na som icke-sökande, men å andra sidan bör kretsen av underhållsskyldiga begränsas till de regleringsintressenter, som enligt fas- tighetsindelningen efter regleringens genom- förande får sig tilldelade torrlagd mark. Man skulle kunna tänka sig att låta det bero av enskilt initiativ inom denna krets, om underhållsskyldigheten skall fastställas en- ligt VL eller ej, varvid 7 kap. 36 & fjärde stycket VL i sin nuvarande lydelse skulle komma till användning. I så fall måste man, om ej endast den som påkallar förrättningen utan som ovan hävdats samtliga reglerings— intressenter med torrlagd mark skall betrak- tas som sökande, genom ytterligare bestäm- melser jämställa dessa övriga regleringsin- tressenter med den som påkallar fastställel- seförrättningen. Torrläggningsutredningen vill emellertid göra gällande att starka skäl föreligger för att fördelningen av under- hållsskyldigheten alltid fastställes enligt VL. För denna ståndpunkt talar redan den om- ständigheten att torrläggningen tillmätts be- tydelse för fastighetsregleringen och att di- kenas fortsatta underhåll således också mås- te vara av vikt för bibehållande av de för-

måner fastighetsregleringen i kombination med torrläggningen avsett att giva. Det bör då ej överlämnas åt den enskilde fastighets— ägarens bedömande om han vill underhålla dikena eller ej, och ej heller bör man vara beroende av avtal eller inteckningsförfaran- de för att säkerställa blivande ägares under- hållsskyldighet gentemot övriga reglerings- intressenter.

Dessa överväganden leder till att pröv— ning av underhållsskyldighetens fördelning enligt VL bör initieras av förrättningsmän- nen enligt stadgande i fastighetsbildnings— lagen, som därvid bör ange vilka reglerings- intressenter som skall i egenskap av inne- havare av torrlagd mark betraktas som sö- kande enligt VL i materiellt hänseende. Nå- gon dispositionsrätt över den förrättning som följer på anmälan bör däremot ej till- komma dem som sökande, vilket bör regle- ras genom stadgande i fastighetsbildnings- lagen. Av stadgandet i det utav utredningen ovan föreslagna andra stycket i 7 kap. 27 & följer att envar ägare av mark, som ingått i fastighetsreglering och som beredes nytta av torrläggningen, skall i fråga om skyldig- heten att underhålla diket anses som sökan- de. Följande ytterligare ändringar i VL fordras. De nuvarande bestämmelserna i 7 kap. 36 & bör sammanföras till ett första moment, varefter som ett andra moment tillfogas bestämmelse om att fördelning en- ligt 7 kap. 22, 24, 26, 27 och 29 55 av un- derhållet utav dike, som enligt beslut vid fastighetsregleringsförrättning upptagits utan föregången syneförrättning, skall efter an- mälan av förrättningsmännen prövas vid syneförrättning enligt 10 kap., varvid även bestämmelserna i 29a 5 skall vara tillämpliga. I sistnämnda kapitel kompletteras 33 5 med ett andra stycke, vari stadgas att förord— nande enligt första stycket skall meddelas jämväl efter anmälan varom i 7 kap. 36 ä 2 mom. förmäles, varvid bestämmelserna i första stycket om ansökan skall äga motsva- rande tillämpning. Slutligen upptages i 10 kap. 82 5 ett tredje stycke med bestämmel- ser om att vad enligt 33 & tredje stycket samt 79 5 första och andra styckena åligger sö- kanden skall vid anmälan, varom i 7 kap.

36 ä 2 mom. förmäles, åligga ägarna av mark, som ingår i fastighetsregleringen och som förmenas draga nytta av diket. — Regle- ringen i 10 kap. 48 5 av situationen vid återkallelse är enligt sin nuvarande lydelse hänförd till ansökningsförfarandet. Något behov av att låta detta system bli tillämp- ligt på förrättningsmännens anmälan om prövning av underhållsskyldigheten finns ej. Tvärtom bör sakägarna vara avskurna från möjligheten att återkalla förrättningsmän- nens anmälan. Skulle det för förrättnings- männen bli fråga om att återkalla anmälan, t. ex. på grund av ändrade dispositioner vid fastighetsregleringen, torde detta kunna ske utan stöd av något nytt stadgande i VL.

Det ovan föreslagna regelsystemet för samordning av samtidigt pågående fastig- hetsreglering och torrläggning kan synas komplicerat. Man kan emellertid förutsätta att av torrläggningen berörda regleringsin- tressenter, såväl då torrläggningsfrågan handlägges helt inom fastighetsreglerings- förrättningens ram som då den handlägges vid separat förrättning, i stor utsträckning kommer att vara ense rörande upptagande och underhåll av diken etc. Deras enighet kan då i samarbete med den torrläggnings- sakkunnige bekräftas genom skriftlig över- enskommelse, som sedan kan läggas till grund för synemännens utlåtande enligt VL. Med begagnande av denna metod torde sy- neförrättningen i många fall kunna genom- föras relativt summariskt och sålunda ej kräva alltför lång tid.

Fastighetsreglering och torrläggning, sam— tidigt handlagda vid separata förrättningar, kan tänkas beröra samma fastigheter utan att för den skull torrläggningen initierats av fastighetsregleringen eller tvärtom. Är så fallet endast med någon enstaka av ett fler- tal i förrättningarna deltagande fastigheter, torde lagbestämmelser till samordning av förrättningarna ej erfordras. Vad särskilt gäller torrläggningsförrättningen får denna handläggas med utgående från den vid varje tidpunkt aktuella fastighetsindelningen. Men även om ett flertal fastigheter skulle beröras av båda förrättningarna, lär man kunna av-

stå från samordnande bestämmelser. För förrättningsmännen står likafullt den möj- ligheten öppen att, om underhandskontak- ter ej är tillfyllest, tillkalla den andre som sakkunnig. Det får också förutsättas vara möjligt att vid nyttobedömning beakta bli- vande fastighetsindelning eller torrläggning vid den andra förrättningen, i den mån den kan med viss grad av säkerhet överblickas.

2.5.2. Samordning av samtidigt pågående torrläggningsförrättning och förrättning för annan fastighetsbildning än fastighetsregle- ring

I detta fall torde torrläggningsförrättningen alltid vara den mest tidskrävande. Någon olägenhet av att handlägga denna på grund- val av den vid varje tidpunkt aktuella fas- tighetsindelningen lär ej föreligga. Samord- ning, i den mån sådan visar sig erforderlig, torde kunna vinnas vid underhandskontak— ter mellan förrättningsmännen.

2.5.3. Anpassning av delaktigheten i torrlägg- ningsföretag till ny fastighetsindelning

Då ett torrläggningsprojekt avancerat så långt att ett avgörande enligt VL om före- tagets utförande vunnit laga kraft, finns ej längre möjlighet att samordna projektet med pågående fastighetsbildning. Torrläggnings— företaget är emellertid beroende av indel- ningen i fastigheter, d.v.s. enheter i jord- register och fastighetsregister, främst genom att delaktigheten i företaget är knuten till ägarna av fastigheter med torrlagd mark, men i vissa fall även såtillvida att torrlägg- ningsnyttan kan vara olika stor vid skilda fastighetsindelningar. Om en ändring i fas- tighetsindelningen ändrar den torrläggnings- nytta, som lagts till grund för fördelningen av delaktighet i företaget, kan det visa sig motiverat att anpassa delaktigheten till den minskade eller ökade nyttan. En förändring av torrläggningsnyttan har dock mestadels sin grund i andra faktorer än ändring av fastighetsindelningen. I den mån sådan änd— ring har den angivna effekten, får den därav motiverade anpassningen av delaktigheten

i företaget genomföras med tillämpning av de bestämmelser, utredningen under 2.3.6 och 2.3.7 föreslagit för ändring av delaktig- heten i fortsatt underhåll av diken etc. till att motsvara nyttan av sådant underhåll. Här skall endast behandlas frågan om del- aktighetens anpassning till den förändring i innehavet av torrlagd mark, som kan bli en följd av ny fastighetsindelning.

VL innehåller — i motsats till flera andra, senare tillkomna lagar för reglering av fas- tigheters gemensamma angelägenheter — icke någon bestämmelse om att ändringar i fastigheternas omfattning skall påverka fastighetsägarnas delaktighet i ett torrlägg- ningsföretag.50 Visserligen har helt naturligt delaktigheten i samfälligheten enligt 7 kap. 21 & hänförts till den mark — och alltså icke till de fastigheter — för vilka dikningen medför båtnad och vars ägare skall taga del i dikningen, men subjekt för delaktigheten blir ägaren av den fastighet till vilken mar- ken hör. Av den omständigheten att som delägare i lagtext och förarbeten icke anges ägaren av vederbörande fastighet utan äga- ren av berörd mark får ej heller slutas, att vid ändring i fastighetsindelningen delaktig— heten utan vidare skulle följa med marken och sålunda eventuellt helt eller delvis från- gå ägaren av den fastighet i vilken marken tidigare ingått. Uteslutet är emellertid ej att frågan om anpassning av delaktigheten i torrläggningssamfällighet till ändring i fas— tighetsindelningen vid VL:s tillkomst ansetts falla inom ramen för jorddelningslagstift- ningen.

Vilka möjligheter den nu gällande jord- delningslagen erbjuder att i samband med lantmäteriförrättning reglera delaktigheten i ett torrläggningsföretag synes emellertid oklart. Om en fastighet, ingående i en torr- läggningssamfällighet, blir föremål för laga skifte, förefaller det naturligt att vid skiftes- läggningen hänföra delaktigheten i företaget till den eller de vid skiftet utlagda ägolotter, som omfattar i samfälligheten ursprungligen ingående mark. Detta skulle sålunda med- föra att delaktigheten i företaget genom

” Jfr däremot beträffande rätt till ersättnings- kraft 9 kap. 17 5 tredje stycket VL.

skiftet kunde överföras från en fastighets- ägare till en annan. Handläggning av ägout- byte torde i praxis överensstämma med handläggning av laga skifte, varför resulta- tet kan förutses bli detsamma vid ägout— byte. Vid sammanläggning av en i en torr- läggningssamfällighet ingående fastighet med annan fastighet, inom eller utom sam- fälligheten, kommer självfallet ägaren av den genom sammanläggningen bildade fas- tigheten att ingå som delägare i företaget. Beträffande avstyckning stadgas i 19 kap. 12 å andra stycket jorddelningslagen, att vid sådant avskiljande av ägovidd från en fastighet skall bestämmas, om och i vad mån med den avstyckade ägovidden skall följa bl. a. särskilda rättigheter och förmå- ner som tillkommer stamfastigheten. Detta stadgande skulle väl kunna omfatta även den rättighet och förmån, som delaktigheten i ett torrläggningsföretag utgör. Fastighets- bildningskommittén konstaterar i sitt betän- kande »Fastighetsbildning»,51 att stadgandet torde omfatta servitut och servitutsliknande rättigheter, i den mån de ej är att anse så- som allenast en integrerande del av ägande- rätten till fast egendom, samt att i tillämp- ningen viss tveksamhet kunnat skönjas rö- rande möjligheterna att vid avstyckning till- föra styckningslotten vissa slag av servitut som tillkommit annorledes än i samband med jorddelning. I sitt betänkande med för- slag till lag om vissa gemensamhetsanlägg- ningar 52 har fastighetsbildningskommittén givit uttryck för samma uppfattning om pa- ragrafens tillämpningsområde. — Om stad- gandet skall anses inrymma möjlighet att vid avstyckning hänföra stamfastighetens delaktighet i ett torrläggningsföretag till det avstyckade området, har emellertid såvitt ut- redningen kunnat inhämta dessa möjligheter knappast utnyttjats i praxis. Att märka är också att stadgandet endast reglerar rättig- heter. Applicerat på torrläggningssamfällig- het är det alltså i första hand tillämpligt på servitutsrätten att ha dike över annans mark och avleda vatten till diket, men däremot ej omedelbart på den enskilde deltagarens skyldighet att bestrida företagets kostnader.

I diskussionen kring hithörande frågor

bör även uppmärksammas rättsfallet NJA 1960 s. 713. Om detta skulle utgöra belägg för att en fastighets delaktighet i ett torr- läggningsföretag alltid kan uppdelas på fas- tigheter som bildats av den ursprungliga fastigheten, är rättsfallet givetvis av största intresse i detta sammanhang, och det är an- ledning att något utförligare relatera om- ständigheterna i målet samt söka fastställa vilka slutsatser rörande gällande rätt som kan dragas med utgående från Högsta dom- stolens i målet intagna ståndpunkt.

Högsta domstolens avgörande har refere- rats på frågan, huruvida en av ett vatten- avledningsföretags styrelse upprättad längd för debitering av kostnader för företaget vore lagligen beskaffad. I längden hade del- aktigheten för vissa områden, som vid syne- förrättningen för företaget behandlats som samfällda, fördelats på de fastigheter till vilka områdena enligt senare företagen ' gränsbestämning rätteligen hörde. Högsta domstolen fann, att den i debiteringslängden verkställda fördelningen måste anses ha skett enligt de i kostnadsfördelningslängden för företaget angivna grunderna för kost- nadsfördelning och alltså vara med lag överensstämmande. — En skiljaktig ledamot ville emellertid upphäva debiteringslängden i förevarande del. Som skäl för sin stånd- punkt anförde han, att den erforderliga för- delningen av de samfällda områdenas an- delstal kunde bli föremål för ny syneförrätt- ning enligt 10 kap. VL, medan den före- tagna ändringen av debiteringslängden skett utan stöd av någon laga förrättning.

I särskilt avgivet yttrande utvecklade en av de ledamöter, som bildade majoritet, närmare sin mening och belyste därvid det ifrågavarande anpassningsproblemet ur skil- da synpunkter. Han anförde bl. a. följande. Någon laglig möjlighet måste finnas att an- passa kostnadsfördelningen efter de föränd- rade förutsättningarna för den en gång fast- ställda fördelningen. Inom en begränsad tid efter gränsbestämningsförrättningens avslu- tande hade funnits möjlighet att under hän- visning till resultatet av gränsbestämningen

” Betänkandet s. 547. ” SOU 1963: 23 s. 247 f.

söka resning i syneförrättningen. Sådan justering av en fastställd kostnadsfördelning som i målet påkallats av ett felaktigt anta- gande rörande fastighetsindelningen kunde i andra fall vara behövlig på grund av att mark, som vid syneförrättningen varit sam- fälld, sedermera skiftats. Då i sistnämnda fall intet utrymme funnes för resning, måste den erforderliga justeringen kunna åstad- kommas på annat sätt. I ett särskilt förfa- rande kunde nya delaktighetstal tänkas bli fastställda till framtida efterrättelse, och praktiska skäl talade för att frågan om fast- ställandet handlades vid syneförrättning en- ligt VL. I brist på bestämmelser i ämnet vore emellertid tvivelaktigt om syneförrätt— ning kunde äga rum för sådant ändamål. Däremot kunde talan om ändring av delak- tighetstalen prövas av allmän domstol eller, med stöd av 11 kap. 20 & VL, av vatten- domstol. —— Oaktat godtagande av en debi- teringslängd, som icke direkt grundade sig på vederbörligen fastställda delaktighetstal för särskilda fastigheter, icke vore utan principiella betänkligheter, talade dock praktiska synpunkter för att så under vissa omständigheter borde kunna ske, såsom till rättande av smärre fel i fastighetsredovis- ningen eller efter ändringar i fastighetsin- delningen. Överenskommelse om ändring av kostnadsfördelningen efter ny fastighetsbild— ning borde visserligen ofta kunna träffas i samband med ifrågakommande lantmäteri- förrättning, men långtifrån säkert vore att så alltid kunde ske, och en överenskom- melse kunde knappast bli bindande för nya fastighetsägare. Ett särskilt förfarande för fastställande av ändrade delaktighetstal skulle i många fall medföra onödig omgång. Frågan om verkan av att redan uppkomna kostnader för företaget fördelats efter de ursprungliga delaktighetstalen påkallade även uppmärksamhet. - De antydda princi- piella betänkligheterna mot att godtaga en debiteringslängd, som icke direkt grundade sig på vederbörligen fastställda delaktig- hetstal, framträdde särskilt starkt om i läng- den upptagits fastigheter utan tidigare del- aktighet i företaget.

I belysning av det särskilda yttrandet

framstår Högsta domstolens avgörande så- som närmast en eftergift för en av praktiska skäl betingad nödvändighet att anpassa del- aktighetstalen till en ändrad fastighetsindel- ning. Uppenbarligen har i det aktuella fallet angelägenheten av att åstadkomma en an- passning ansetts framträda med särskild styrka, och det torde vara motiverat att ej utgå från att en motsvarande anpassning i andra lägen skulle sanktioneras. Avgörandet torde över huvud taget icke böra tillmätas betydelse utöver de speciella förhållanden som förelåg till bedömande.53 I målet gällde endast att dela upp en fastighets delaktig- hetstal på andra fastigheter, vilka samman- tagna helt motsvarade den ursprungligen delaktiga fastigheten, och uppdelningen sy- nes icke ha kunnat skada de övriga delägar— nas intressen. Situationen företedde m.a.o. påtagliga likheter med den som kan före- ligga vid laga skifte av en fastighet med del- aktighet i ett torrläggningsföretag; av refe- ratet framgår emellertid intet som tyder på att enligt Högsta domstolens uppfattning delaktigheten i torrläggningssamfälligheten kunnat uppdelas på de enskilda fastigheter- na redan vid gränsbestämningsförrättningen annat än genom en —- för nya fastighetsägare knappast bindande -— överenskommelse. Vad som i det särskilda yttrandet anföres om be- tydelsen av en överenskommelse i uppdel- ningsfrågan mellan delägarna synes f.ö. närmast giva vid handen, att delaktighets- frågan ej kunnat behandlas vid gränsbe- stämningsförrättningen såvida ej överens- kommelse därom träffades. — Vilken bety- delse som skall tillmätas Högsta domstolens avgörande är även ur en annan synpunkt tveksamt. Prövningen har avsett debiterings- längdens lagliga beskaffenhet. I sistnämnda begrepp ligger väl knappast något mer än att längden skall ha tillkommit i föreskriven ordning samt överensstämma med de grun- der för fördelning av företagets kostnader som fastställts vid samfällighetens tillkomst.

” Vid referat av rättsfallet i SJT 1964 s. 697 konstateras att domstolarna godtog det av före- tagets styrelse använda förfaringssättet, och även referenten torde lämna öppet om förfaringssät- tet skulle kunna godtagas även i andra situa- tioner.

En prövning av längdens lagliga beskaffen- het i vad avser kretsen av de däri upptagna fastigheterna skulle väl närmast avse att fastställa, att i längden icke upptagits andra fastigheter än dem som vid samfällighetens bildande angivits skola ingå i samfällighe- ten. Skulle denna prövning i stället avse att kontrollera, att i längden ej upptagits annan fastighet än sådan som dåmera inrymde i den ursprungliga samfälligheten ingående mark, måste konstateras att lagbestämmel— ser saknas till säkerställande av erforderlig utredning för sådan prövning, exempelvis genom syneförrättningsförfarande.

Sammanfattningsvis vill utredningen häv- da, att Högsta domstolens ifrågavarande av- görande går utöver det tillämpade lagrum— met och dess förarbeten samt ej ger belägg för att en anpassning av andelstalen under andra förhållanden skulle kunna ske genom en justering i debiteringslängden. Någon förrättningsform för sådan justering finns enligt utredningens mening ej, detta alltså till skillnad från vad den skiljaktige leda- moten i Högsta domstolen hävdade. Det förefaller i och för sig möjligt men föga ändamålsenligt att förlägga prövningen till allmän domstol i stället för vattendomstol. Såvitt utredningen har sig bekant förekom- mer icke heller att delaktighetsfrågan göres till föremål för fastställelse- eller fullgörel- setalan vid allmän domstol.

Det nuvarande rättsläget i fråga om möj- ligheterna att låta ändring i fastighetsindel— ningen slå igenom på delaktigheten i ett torrläggningsföretag karakteriseras sålunda utav frånvaron av vägledande bestämmel- ser i VL och oklarhet om tillämpningsområ- det för jorddelningslagens ifrågakommande bestämmelser. En anpassning kan någon gång tänkas ske genom justering av debite- ringslängd eller genom ett resningsförfaran— de. En fastställelse- eller fullgörelsetalan vid allmän domstol rörande delaktigheten kan tänkas. Gällande rätt kan under angivna omständigheter icke sägas erbjuda tillfreds- ställande möjligheter att åstadkomma en an— passning av delaktigheten till ändringar i fastighetsindelningen.

I sitt betänkande >>Fastighetsbildning» har

fastighetsbildningskommittén upptagit be- stämmelser, som skulle kunna öppna möj- lighet att vid fastighetsbildning överföra del- aktigheten i en torrläggningssamfällighet från en fastighet till en annan, jfr 2 kap. 5 ä, 7 kap. 1, 2, 4, 7 och 8 åå, 10 kap. 2 5, 11 kap. 4 & samt 14 kap. 1 5 i kommitténs lagförslag. Kommittén har emellertid tydli- gen ej avsett att dess föreslagna bestämmel- ser skulle ersätta stadganden i andra lagar, såsom lagen om enskilda vägar, rörande in— verkan å en samfällighet av ändring i fas— tighetsindelningen. Ej heller torde innebör- den av kommittéförslaget vara att förrätt- ningsmännen ex officio skulle fördela del- aktigheten i torrläggningsföretag vid fastig- hetsbildningsåtgärd. Vid sådant förhållande kommer, såvitt utredningen kan finna, knap- past heller de i fastighetsbildningslagen upp- tagna instituten att garantera anpassning av delaktigheten i torrläggningsföretag till änd- ringar i fastighetsindelningen i samband med ändringarnas genomförande eller att under alla förhållanden möjliggöra en sådan an- passning i efterhand. — Om emellertid en blivande fastighetsbildningslag kommer att medge överförande av delaktighet i torrlägg- ningsföretag från en fastighet till en annan, bör i lagen lämpligen föreskrivas skyldighet för förrättningsmannen att till företagets styrelse anmäla sitt beslut om sådan över- föring.

Här har t. v. utgåtts från som något själv- klart att innehav av torrlagd mark och del— aktighet i torrläggningsföretaget — som får förutsättas motsvara varandra vid samfäl- lighetens konstituerande — också bör anpas- sas till varandra efter ändring i fastighets- indelningen. Innan man går in för att möj— liggöra sådan anpassning, bör emellertid nå- got belysas de ekonomiska konsekvenserna av anpassningen.

De diken som upptages inom en torrlägg- ningSSamfällighet utgör normalt icke någon för deltagarna i företaget samfälld egen— dom, och inom det allt övervägande antalet dikningsföretag finns över huvud taget icke någon samfälld egendom. Annorlunda är däremot förhållandet inom vattenavled- nings- och invallningsföretag. I den mån

samfälld egendom finns torde denna dock sällan ha något omsättnings- eller utskift- ningsvärde. Någon reglering i VL, vid an- passning av delaktighetstalet till ny fastig- hetsindelning, av frånträdande och tillträ- dande markägares rättigheter med avseende å samfällighetens gemensamma egendom torde därför ej erfordras.54 Den tillträdande markägaren kommer att svara för fortsatt underhåll av diken etc. i stället för den från- trädande. Om därvid skall ifrågakomma nå- gon gottgörelse, torde få överlämnas åt markägarna att avgöra vid bestämmandet av köpeskilling för överlåten ägovidd. Har den frånträdande markägaren försummat sina åligganden i pengar eller in natura gentemot företaget, torde den tillträdande markägarens ansvar härför begränsas såsom i 7 kap. 60 & anges; detta stadgande torde i vart fall vara att analogivis tillämpa.

Om med torrlagd mark delaktigheten i företaget överföres från en kreditvärdig till en mindre kreditvärdig fastighet, undergår givetvis möjligheterna att kräva ut deläga- rens förpliktelser mot företaget motsvarande försämring. I princip måste dock den torr- lagda marken få anses tillförd sådan värde- ökning genom torrläggningen, att dess ägare kan svara för förpliktelserna mot företaget. Att den torrlagda marken genom överfö- ringen kommit att ingå i en i och för sig mindre kreditvärdig fastighet än tidigare, får uppenbarligen ej förhindra en anpass- ning av delaktigheten till förändringen i markinnehav.

Till bestridande av torrläggningskostnad kan ha utgått statsbidrag eller statliga lån enligt äldre författningar. I båda fallen har mottagare varit den enskilde fastighetsäga- ren, icke torrläggningsföretagets deltagare samfällt. Långivaren har åtnjutit förmåns- rätt i den ursprungliga fastigheten och där- ifrån avstyckade områden, och även vid andra jorddelningsformer än avstyckning har långivarens intressen tillgodosettsfi5 Att vid en anpassning av delaktigheten i ett torrlägg- ningsföretag till ändrad fastighetsindelning vidtaga ändringar i dessa regelsystem synes icke påkallat; eventuellt ifrågakommande kompensation berörda fastighetsägare emel-

lan torde kunna utgå vid bestämmande av köpeskillingen för den överförda marken. Med stöd av den sedermera tillkomna ratio- naliseringskungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) och nu gällande kungörelse den 9 juni 1967 (nr 453) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering m.m. kan statlig lånegaranti beviljas antingen samfälligheten eller de däri ingående fastigheterna var för sig. Ej heller i dessa fall synes en justering av delaktig- heten i samfälligheten efter ändrad fastig- hetsindelning fordra några bestämmelser till reglering av statens, långivarnas eller fastig- hetsägarnas intressen.

Då sålunda hänsyn till andra intressen ej lägger hinder i vägen för en i och för sig önskvärd omfördelning av delaktighetstalen efter ändring i innehavet av torrlagd mark, bör enligt utredningens mening i VL infö- ras bestämmelser i ämnet. Överförandet av torrlagd mark från en fastighet till en annan kan vara av relativt sett större eller mindre betydelse för fastighetsägarnas ställning inom torrläggningsföretaget. I de fall där det endast rör sig om överförande av mind- re omfattande ägovidd framstår det knap- past som något mera betydande intresse att i motsvarande mån reglera delaktighetsta- len. Det bör därför överlämnas åt berörda fastighetsägare själva att avgöra när en om- fördelning av delaktighetstalet skall ske, och lagbestämmelserna bör endast öppna möj- lighet för dem att påkalla omfördelningen.

På grundval av de här redovisade över- vägandena har utredningen utformat den i 10 kap. 83 & upptagna bestämmelsen.

" Jfr vad under 2.3.6 uttalats angående en deltagares inflytande på ett torrläggningsföretag efter reducering av hans delaktighet i företaget.

” Frågan om ansvarigheten för avdikningslån vid ändringar i fastighetsindelningen regleras delvis redan i lag, jfr 19 kap. 24 & jorddelnings— lagen, och har ett flertal gånger varit föremål för bedömning vid fördelning av återbetalnings— skyldigheten för beviljade lån, jfr RÅ 1916 s. 75, 1929 s. 107,1935 s. 99, 1938 s. 23, 1944 Jo 11, 1947 s. 101, 1960 Jo 17 och Jo 27 samt 1962 Jo 16. Jfr även NJA 1908 s. 204 och 1928 s. 360.

3. Specialmotivering

VL använder genomgående uttrycket »båt- nad» för att beteckna förmånlig inverkan av marks torrläggning och vattenreglering samt »nytta» för att beteckna motsvarande inverkan av exempelvis byggnad i vatten. Helt konsekvent är dock denna terminologi ej genomförd; jfr t.ex. 7 kap. 22 å och 3 kap. 4 & sista punkten. Enligt utredningsför- slaget skall båtnadsbegreppet i vad avser marks torrläggning utbytas mot begreppet nytta. Någon motsvarande terminologisk förändring avseende andra i lagen reglerade förmånliga åtgärder åsyftas däremot ej med utredningsförslaget. Denna ståndpunkt för- anleder att ordet »båtnad» i 7 kap. samt i 10 kap. 32 och följande paragrafer genom- gående ersättm av »nytta» samt att så i princip sker även i VL:s övriga stadganden till reglering av förmånlig inverkan genom torrläggning. I stadganden som 10 kap. 48 5 samt 11 kap. 87 och 89 åå skulle då rätteligen ordet »båtnad» behållas i vad avser vattenreglering samt ordet »nytta» införas med hänsyftning allenast på torr- läggning. Då VL som nämnts redan i sitt nuvarande skick ej har en helt konsekvent terminologi i detta avseende, har dock här »båtnad» ej bibehållits i vad avser vatten- reglering utan ansetts kunna helt ersättas av »nytta», detta till undvikande av en tyngan- de dubbelskrivning, som knappast kan anses sakligt motiverad. I stadganden som i första hand är av intresse för vattenreglering — jfr 3 kap. 3 & första stycket, 5 och 7 55 samt

26 å andra stycket —— har av samma skäl ordet »båtnad» ansetts kunna bibehållas, även om därmed åsyftas förmånlig inverkan också av torrläggning.

3 kap. 3, 6 och 11 Gå

Ändringarna i dessa paragrafer är av for- mell natur och betingas av de ändringar ut- redningen föreslår beträffande däri åsyfta- de stadganden i 7 och 10 kap. För att de föreslagna ändringarna i 7 kap. 56, 58 och 59 åå ej skall bli tillämpliga på vattenregle- ringar har i 3 kap. 11 & utskrivits de ifrå- gavarande bestämmelserna i deras nuvaran- de lydelse.

Då enligt utredningsförslaget begreppet >>jordförbättring» icke vidare skall uppta- gas i VL, har i 6 5 -— liksom annorstädes där nu hänvisning till stadgandena i 7 kap. 22 & om jordförbättring förekommer — or- det >>jordförbättring>> utbytts mot den i nuvarande lydelse av 7 kap. 22 & givna definitionen av detta begrepp.

7 kap. 2 5

Det nuvarande stadgandet i första punk- ten av denna paragraf har överförts till 33 å, varefter hänvisningen i paragrafens andra

punkt kunnat uteslutas. I sin föreslagna ly- delse kommer paragrafen att innehålla det stadgande, som nu återfinns i 34 & första stycket första punkten. Vid överföringen har orden »deltagarna i företaget» utbytts mot »den dikande» för att anknyta till ter- minologin i kapitlets första avsnitt.

Överföringen av stadgandet om under- hållsskyldigheten till kapitlets inledande av- snitt har motiverats av att denna skyldighet enligt utredningsförslaget skall vara jäm- ställd med skyldigheten att svara för kost- naderna för dikes upptagande.

De nuvarande bestämmelserna om un- derhållsskyldighet torde genomgående reg- lera icke endast underhållsåtgärder avseen- de torrläggningsföretags anläggning utan även dess skötsel och drift. Utredningen avser ej att göra någon ändring i denna ordning. Det skulle då kunna vara moti- verat att i detta inledande stadgande ut- tryckligen nämna även skötsel och drift, särskilt som dessa åtgärder omnämnes i vissa andra av kapitlets bestämmelser. Ut- redningen har emellertid ej ansett detta er- forderligt. — Tveksamhet har uttalats om vissa utgifter vore att hänföra till VL:s hithörande bestämmelser. Som exempel på sådana utgifter kan nämnas arvode till verkställande ledamot av torrläggningsföre- tags styrelse, omkostnad för förvaltning av samfällda tillgångar och för expedition samt lön åt anställda. Enligt utredningens upp- fattning är till utgifter för underhåll att hänföra samtliga kostnader för företagets drift, och således även kostnader av nyss angiven art.

115

Ändringen är en följd av att begreppet »jordförbättring» enligt utredningens förslag uteslutes ur VL.

22 och 23 55

Enligt utredningens förslag skall som grundläggande norm för delaktighet i torr- läggningsföretag gälla begreppet »nytta» med det huvudsakliga innehåll detta begrepp nu

och framdeles får inom fastighetsbildning- en. Då någon definition av begreppet ej bör inflyta i VL, och då dess användning som norm för delaktigheten ej bör vara underkastad någon av de begränsningar som nu gäller för begreppet >>båtnad>>, skall 22 & enligt utredningsförslaget i sin helhet upphävas. Under detta paragrafnummer har i stället intagits motsvarighet till nuvaran- de 23 5, med tillägg av stadganden om möj- lighet till uppdelning av företagskostnader- na så att vissa kOStnader kommer att be- lasta endast någon eller några men ej alla delägarna i företaget. Möjligheten till kost- nadsuppdelning bör utnyttjas bl. a. för att modifiera en extrem tillämpning av ge- mensamhetsprincipen — kostnaderna för nå- gon del av företaget måste dock alltid för- delas mellan samtliga delägare — samt för att underlätta en framtida omstrukturering av företaget.

Genom den nya 23 5 har i den där an- givna situationen regleringsfastigheternas ägare sammanförts till en enhet vid syne- förrättningen. Avsikten är att de därvid skall företrädas av en enligt fastighetbild- ningslagen utsedd syssloman.

245

Den nuvarande jämkningsregeln i 24 &, grundad på skillnad i relativ kostnad, ersät- tes enligt utredningsförslaget med en regel om jämkning, grundad på skiljaktighet i vinst, varvid hänsyn även skall kunna tagas till såväl den enskilde delägarens eller en grupp av delägares mindre omfattande be- hov av torrläggning än den för företaget samfällt ifrågakommande som till veder- börandes möjlighet att lösa sin torrlägg- ningsfråga utanför företagets ram. Vid jämkningen kommer liksom hittills att kun- na beaktas att företaget i viss del blir sär— skilt kostnadskrävande, och intet hindrar att företaget liksom hittills uppdelas i olika avdelningar, men då efter skiljaktighet i vinst i stället för relativ kostnad.

Kravet på att en större vinst måste vara uppenbarligen antaglig torde medföra, att den delägare som gör gällande att så är fallet

men vars åsikt ej utan vidare delas av syne- männen måste vara beredd att prestera viss utredning för sin ståndpunkt, innan denna blir föremål för närmare övervägande av synemännen.

26ä

Ändringen betingas av omredigeringen utav 22—24 åå samt upphävandet av 25 5.

275

I sin nuvarande lydelse reglerar paragra- fen skyldighet att taga del i kostnad för dikes upptagande, medan den enligt förslaget skall äga tillämpning även på kostnad för dikes underhåll.

Den av utredningen i 10 kap. 85 & före- slagna möjligheten för även sökande att erhålla nedsättning i skyldigheten att bi- draga till kostnad för fortsatt underhåll av torrläggningsföretags anläggning innebär en modifiering av den i 7 kap. 27 & knä- satta principen om obegränsad bidragsskyl- dighet för sökande. Denna omständighet har emellertid ej ansetts behöva föranleda någon inskränkande hänvisning i 7 kap. 27 5 till 10 kap. 85 5.

295

Ändringen är en följd av vad utredningen i övrigt föreslår.

325

»Torrläggningskostnaden» kommer enligt utredningsförslaget att omfatta alla utgifter för upptagande av ett företags anläggning- ar samt för den vidare driften av företa- get. Jfr 27 5.

33 och 34 55

De nuvarande bestämmelserna om förbätt- ring av dike och ledande av vatten till annans dike torde ha avseende på varje di-

ke, oavsett om delaktigheten i dess anlägg- ande, eller enbart i dess underhåll, blivit reglerad enligt lag eller ej. Utredningen av- ser ej att göra någon ändring härutinnan.

Med en ändring till vinnande av bättre — d.v.s. utvidgad — torrläggning enligt nuva- rande bestämmelser jämställes enligt utred- ningsförslaget en förbättring i enbart eko- nomiskt hänseende av torrläggning i före- liggande omfattning. Även för en sådan åt- gärd kommer alltså att föreligga tvångs- rätt och anslutningstvång.

Det nya företaget till förbättring av dike eller för ledande av vatten till annans dike kan samordnas i formellt hänseende med det tidigare företaget, avseende diket i dess föreliggande utformning, på grundval av de föreslagna bestämmelserna i 10 kap. 62 5 andra stycket. Materiella bestämmelser för samordning lämnas i 34 å andra stycket.

Vad som rätteligen skall förstås med att leda vatten till »annans» dike framgår ej av förarbetena till dikningslagen eller VL. Måhända har därmed ursprungligen helt enkelt avsetts dike å annans mark. Utred- ningen finner önskvärt att härtill anknutna bestämmelser åtminstone fortsättningsvis får tillämpning på ledande av vatten till varje dike i vilket den tilledande ej ensam äger del. För att ett »tilledande» till ett dike, vars upptagande eller åtminstone underhåll reglerats enligt lag, skall anses äga rum torde fordras att det tilledda vattnet här- rör från mark som ej ingår i samfälligheten.

365

Ändringen i det föreslagna 1 mom. första stycket av »dikningsföretag» till »sådant företag» samt uteslutningen i momentets andra stycke av orden »om dikning» för- anledes av att i första stycket citerats 33 & med dess stadganden om förbättring av dike och ledande av vatten till annans dike.

Bestämmelserna i 2 mom. hänför sig till den situation som föreligger då. dike upp- tagits helt inom ramen för en fastighets- regleringsförrättning, varvid frågan om skyl- dighet att sörja för dikets underhåll skall regleras enligt VL.

Undantagsbestämmelserna i denna paragraf har kompletterats, dels med en mer om- fattande hänvisning till de redan nu före- liggande inskränkningarna i rättskraftsprin- cipen, dels med hänvisning till de av utred- ningen föreslagna ytterligare inskränkning- arna i samma princip.

585

Genom ändringen i paragrafens nuvaran- de första stycke har verkan av att företag icke färdigställts inom föreskriven tid be- gränsats. Bestämmelserna i paragrafens nu- varande andra stycke har anpassats till den- na ändrade reglering. Paragrafens nya 2 mom. tillerkänner varje deltagare rätt att på- kalla den ändring av företagets bestämmel- ser, som betingas av att utlåtande eller dom- stolsavgörande rörande företaget i viss del förfallit eller av att företaget utförts med avvikelse från vad som därutinnan bestämts.

595

Bestämmelserna i paragrafens nya 1 mom. öppnar möjlighet för sökande till företaget att även i andra fall än de i paragrafen hittills behandlade erhålla ändring i be- stämmelserna för ett torrläggningsföretag. Den sökanden i samma moment uttryckli- gen tillerkända rätten att avstå från att ut- föra i företaget ingående arbete föreligger redan nu men har ej kunnat leda till upphä- vande eller ändring av bestämmelserna rö- rande företaget. Genom bestämmelserna i 3 mom. erhåller de icke-sökande deltagar- na möjlighet att genomdriva företagets ut- förande samt öva inflytande på frågan om vid utförandet skall göras avvikelse från de för företaget meddelade bestämmelser- na.

64%

Anknytningen av rösträtten till viss del av företaget betingas av slutbestämmelsen i 22 5 enligt utredningsförslaget. Då enligt

vad utredningen föreslår icke-sökande del- ägares enligt 27 5 begränsade skyldighet att deltaga i företaget skall avse även un- derhållsskyldigheten, har särbestämmelsen i 64 5 om rösträttens anknytning till det obe- gränsade och icke det enligt 27 5 begrän- sade andelstalet kunnat uteslutas.

Paragrafens nya slutstadgande syftar till att giva de i fastighetsregleringen ingåen- de fastigheternas ägare ett i förhållande till deras antal och innehav av torrlagd mark adekvat inflytande över torrläggningsföre- taget.

665

Ändringen är en följd av den föreslagna nya utformningen av 36 5.

10 kap.

335

Bestämmelserna i paragrafens nya andra stycke reglerar det fall då dike upptagits helt inom ramen för fastighetsregleringsför- rättning, varvid skyldigheten att underhålla diket skall fördelas enligt VL.

605

Hänvisningen till 7 kap. 22 5 har uteslu- tits, då utredningsförslaget ej upptar någon motsvarighet till de åsyftade bestämmel- serna.

Efter anmälan enligt paragrafens nya sista stycke skall överlantmätaren ha att be- döma om fastighetsreglering bör komma till stånd eller ej samt att i förekommande fall föranstalta om förrättning för sådan reglering.

625

Den synemännen enligt paragrafens nya andra stycke tillerkända befogenheten är av formell karaktär och innebär, dels att en samordning av företagen på grundval av VL:s materiella bestämmelser kan ge-

nomföras, dels att torrläggningen i fort- sättningen skall kunna omhänderhas inom ramen för det tidigare företaget, inom det tidigare jämte det parallellt därmed drivna nya företaget eller inom ramen för det nya företaget.

635

Ändringen är föranledd av att avdelnings- bildning enligt utredningsförslaget ej längre är obligatorisk vid jämkning av delaktighe- ten enligt 24 5 men skall kunna komma till användning, varvid stadgandet givits en mer allmän utformning.

675

Ändringen betingas av den föreslagna nya utformningen av 82 5.

775

Ändringen i andra stycket är beroende av att enligt utredningsförslaget skyldigheten att underhålla företaget skall vara helt jäm- ställd med annan skyldighet avseende före- taget, varför underhållsskyldigheten ej läng- re behöver särskilt nämnas.

805

Då enligt vad utredningen föreslår icke- sökande delägares enligt 7 kap. 27 5 be- gränsade skyldighet att deltaga i företaget skall avse även underhållsskyldigheten, har särbestämmelsen i första stycket om an- knytning av skyldigheten att stå för för- rättningskostnad till den obegränsade, och icke den enligt nämnda paragraf begrän- sade delaktigheten, kunnat uteslutas.

825

De nya andra och tredje styckena i para- grafen ansluter till de föreslagna bestämmel- serna i 7 kap. 23 5, 27 5 andra stycket och 36 5 2 mom.

835

Den ifrågavarande omfördelningen av an- delstal skall kunna göras såväl i omedel- bar anslutning till ändringen i fastighetsin- delning som i efterhand.

Omfördelningen innebär att sökandens delaktighet bringas till överensstämmelse med hans innehav av torrlagd jord samt att annan delägares andelstal i motsvarande mån jämkas. I de flesta fall, såsom då torr— lagd jord genom avstyckning överföres från en fastighet till en annan, torde någon tve- kan ej föreligga mellan vilka fastigheter om- fördelningen skall ske. Skulle sådan tve- kan uppstå, torde omfördelningen få före- tagas mellan å ena sidan den som fram— ställer ansökan därom och å andra sidan samtliga övriga delägare i proportion till deras andelstal.

Någon tidsgräns för omfördelningsinstitu- tet har ej föreslagits, varför det skall kunna komma till användning såväl under den för företagets utförande bestämda tiden som senare.

845

Med tillämpning av bestämmelserna i den- na paragraf avses att möjliggöra anpassning av ett torrläggningsföretags struktur till änd— rade faktiska förutsättningar. Härvid kan exempelvis ifrågakomma såväl att lägga om dikessystemet i anslutning till förändringar i vägnätet som att ändra delaktigheten i företaget, om en nyanlagd väg påverkar den nytta som vinnes genom torrläggningsföre- taget. Paragrafen kan vinna tillämpning en- dast efter utgången av den för företagets utförande fastställda tiden.

Då såsom behöriga sökande angivits »del- tagarna i företaget» fordras ett vid samman- träde enligt 7 kap. 64 5 fattat beslut som grundval för en ansökan. En enskild del- tagare har sålunda enligt utredningens för- slag ingen möjlighet att — som under tiden för företagets utförande med tillämpning av 7 kap. 59 5 — åvägabringa ändrade bestäm- melser under hänvisning till att de faktiska. förhållanden på vilka bestämmelserna

grundats ej föreligger. I den mån en så- dan omständighet minskar hans nytta av företaget, skall han emellertid med tillämp- ning av nästföljande paragraf kunna i bety- dande omfattning erhålla nedsättning av sin delaktighet i företaget.

855

Som grund för en ansökan om nedsättning av delaktigheten skall enligt utredningsför- slaget kunna åberopas endast att en till- lämpning av den i 7 kap. 22 5 stadgade grundläggande normen för delaktighet i fö- retaget skulle leda till väsentligt lägre an- delstal än det för vederbörande deltagare gällande. Bestämmelserna i 7 kap. 24 och 26 55 om jämkning och begränsning av den grundläggande normens tillämpning kan alltså i detta sammanhang ej vinna beak- tande.

En nedsättning av en deltagares andels— tal måste automatiskt föranleda motsvaran- de ökning av övriga delägares andelstal. Ned- sättningen kan emellertid också böra med- föra att ytterligare underhåll av företagets anläggningar i viss del icke bör ifråga- komma eller att företaget i övrigt omstruk- tureras. Genom de föreslagna stadgandena i 10 kap. 89 5 3 mom. första stycket har synemännen tillerkänts befogenhet att vid- taga av nedsättningen föranledda ändringar i de för företaget gällande bestämmelser- na. Med stöd av dessa stadganden torde sy- nemännen även kunna genomföra en sådan kostnadsuppdelning som åsyftas med det föreslagna slutstadgandet i 7 kap. 22 5.

Paragrafen kan vinna tillämpning först sedan någon åtgärd för underhåll av den ifrågavarande anläggningen vidtagits.

865

Även denna paragraf kan vinna tillämp- ning först sedan någon åtgärd för underhåll av den ifrågavarande anläggningen vidtagits. Till skillnad från vad enligt föregående pa- ragraf är fallet skall här jämväl bestäm- melserna om jämkning och begränsning av den grundläggande delaktighetsnormens till-

lämpning vinna beaktande. Då det lär sakna intresse att i detta fall fastställa delaktighet, som enligt 7 kap. 29 5 ej är förenad med skyldighet att omedelbart taga del i företa- gets kostnader, har från paragrafens till- lämpningsområde uteslutits nytta som i nämnda paragraf avses.

Då såsom behöriga sökande angivits »del- tagarna i företaget» fordras ett Vid sam- manträde enligt 7 kap. 64 5 fattat beslut som grundval för en ansökan.

875

För att en överenskommelse enligt första stycket skall kunna fastställas, fordras att samtliga av överenskommelsen berörda del- tagare biträtt denna. Om överenskommel- sen exempelvis träffas mellan de deltagare i ett nu existerande torrläggningsföretag, vilka vinner torrläggning genom en sido- gren till företagets huvudavlopp, att ej vi- dare underhålla denna sidogren, kan här- vid olika situationer uppkomma. Skall un- derhållet enligt de för företaget gällande bestämmelserna ankomma allenast på des- sa deltagare, och ifrågakommer ej att i samband med det överenskomna upphöran- det av underhållet nedsätta dessa delta- gares andelstal i samfälligheten, torde and- ra än de ifrågavarande deltagarna ej berö- ras av överenskommelsen. Brister någon av dessa förutsättningar, lär däremot samtliga deltagare i företaget få anses berörda av överenskommelsen, och för dess fastställan- de fordras då att alla dessa biträtt den- samma. Härvid kan dock ifrågakomma att med stöd av 89 5 3 mom. andra stycket jämka överenskommelsen — i det anförda exemplet kanske genom att låta nedläggan- det av underhållet ej föra med sig nedsätt- ning av de närmast berörda deltagarnas an- delstal i företaget — så att den ej kommer att beröra andra än deltagarna vid sidogre- nen. Om den föreslagna slutbestämmelsen i 7 kap. 22 5 vunnit tillämpning kan vid nytillkommande företag förväntas ökat ut- rymme för träffande av överenskommelser berörande allenast en viss begränsad del av ett företag.

Det i paragrafens andra stycke stadga— de kravet att samtliga deltagare i ett torr- läggningsföretag måste biträda en överens- kommelse om samfällighetens upplösning följer i princip redan av vad som föreskri- vits i första stycket. En uttrycklig bestäm- melse i ämnet har emellertid ansetts mo- tiverad till förebyggande av den uppfatt- ningen att fastställelse skulle kunna med- delas av en överenskommelse om sam- fällighetens upplösning, som fattats med allenast enkel pluralitet vid sammanträde enligt 7 kap. 64 5.

Då någon tidsgräns för ändring av ett företags bestämmelser eller upplösning av en samfällighet genom överenskommelse ej stadgats, kan detta förfarande komma till användning såväl under tiden för företagets utförande som därefter.

Vid fastställelseprövning av en överens- kommelse bör kontrolleras att de som un- dertecknat överenskommelsen är saklegitirne- rade att företräda den mark som beröres av överenskommelsen. I allmänhet bör den avtalande ha lagfart å vederbörande fastig- het, och försiktighet bör iakttagas då det gäller att godtaga överenskommelser med anknytning till ändrad fastighetsindelning, som ej vunnit erkännande inom samfällig- heten, eller överenskommelser med perso- ner som uppträder blott som köpare av någon i samfälligheten ingående fastighet utan att ännu ha erhållit lagfart på denna. Utan särskilt stadgande förutsättes den kontroll skola ske som föreskrives i 10 kap. 57 5 andra stycket.

I de fall där ersättning, varå bestäm- melserna i 9 kap. är tillämpliga, utgår i samband med en överenskommelse, blir det- ta kapitels bestämmelser om nedsättnings- skyldighet att iakttaga. Ersättning som even- tuellt faller utanför kapitlets tillämplighets- område kan möjligen tänkas förekomma men torde då vara av förhållandevis ringa betydel- se för innehavare av särskild rätt till vederbö- rande fastighet, och några särbestämmel- ser om nedsättningsskyldighet i dessa fall har ej föreslagits.

Den syneförrättning där överenskommel- sen enligt 89 5 prövas skall utmynna i ett

utlåtande enligt 10 kap. 67 5 av innehåll, antingen att överenskommelsen fastställes att med motsvarande upphävande av vad tidigare föreskrivits lända till efterrättelse eller att ansökningen om fastställelse ogil- las. I det förstnämnda fallet kan förekom- ma den varianten att överenskommelsen fastställes med viss angiven jämkning. Så snart fråga är om annat än fastställande av överenskommelsen i oförändrat skick bör ut- låtandet innehålla en motivering för syne- männens ståndpunkt. Det bör som eljest alltid innehålla fullföljdshänvisning.

905

För att motverka otillräckligt motiverade ansökningar enligt de i paragrafen åsyfta- de bestämmelserna har ansetts påkallat att i dessa fall reglera skyldigheten att stå för förrättningskostnad på samma sätt som redan nu enligt 10 kap. 80 5 andra stycket sista punkten sker, då ansökan enligt 77 5 samma kap. ej föranleder ändring i förut verkställd värdering.

]] kap.

175

Ändringen i 20. är en följd av den föreslag— na nya utformningen av 3 kap. 11 5 och 7 kap. 58 5 samt av att ansökan enlig 7 kap. 59 5 föreslås skola handläggas vid syneförrättning i stället för vid vatten- domstolen.

Genom tillägget till 43. har öppnats möj- lighet för dikes rättsinnehavare att, då de ifrågavarande rättigheterna tagits i anspråk utan att föreskriven kompensation för ska- da och intrång lämnats honom, väcka talan om kompensation enligt 7 kap. 1 5 andra stycket, 3 5 och 34 5 andra stycket. Har en före lagändringens ikraftträdande vidtagen förändring av dike till vinnande av bättre torrläggning i nu gällande bemärkelse för- orsakat ökad kostnad för dikets underhåll, har sålunda delägarna i diket möjlighet att med utnyttjande av den ifrågavarande till-

läggsbestämmelsen i efterhand erhålla så- dan kompensation enligt 34 5 andra stycket i dess hittillsvarande lydelse. Motsvarande gäller för det fall att någon före lagens ikraftträdande lett vatten till annans dike. Om dike förbättras eller vatten ledes till annans dike efter lagändringens ikraftträ- dande, kan dikets rättsinnehavare bringa det föreslagna nya stadgandet i 34 5 andra stycket i tillämpning.

Övergångsbestämmelserna

Då utredningsförslaget i väsentliga delar bygger på det nyttobegrepp, som enligt vad fastighetstdningskommittén föreslagit skall ligga till grund för blivande fastig- hetsbildning, torde ändringarna i VL — även i den del de ej hänför sig till sam- ordning av torrläggning och fastighetsbild- ning — lämpligen böra träda i kraft först samtidigt med en ny fastighetsbildningslag. Om emellertid ett mer accentuerat behov anses föreligga av att låta lagförslaget med undantag för samordningsbestämmelserna träda i kraft redan tidigare, synes hinder däremot ej möta.

De materiella bestämmelser i utrednings- förslaget som är av betydelse vid bildande av torrläggningssamfällighet kommer natur- ligen ej att vinna tillämpning på sådana före- tag, vilka vid lagens ikraftträdande avgjorts vid syneförrättning eller vattendomstol, och i princip bör de ej heller tillämpas vid av- görande av då hos synemän eller domstol anhängiga frågor. — Utredningen har över- vägt, om ej vissa av de föreslagna bestäm- melserna om delaktighet vid bildande av torrläggningssamfällighet borde tillåtas slå igenom på mål och ärenden som är an- hängiga vid lagens ikraftträdande, åtminsto- ne om dessas behandling befinner sig i ett inledande skede. Detta skulle kunna anses motiverat för att stärka icke-sökande del- ägares ställning men även för att rationali- sera och förbilliga förrättningsförfarandet samt för att vinna anknytning till de före- slagna reglerna för ändring i efterhand av delaktigheten i torrläggningsföretag. Dessa

skäl har emellertid ej ansetts ha den tyngd att de kan tillåtas bli i strid mot gängse principer utslagsgivande.

Utan särbestämmelse förutsättes att stad- gandet i 7 kap. 58 5 1 mom. och därtill anslutna bestämmelser äger tillämplighet å varje syneutlåtande och domstolsavgöran- de, som meddelas efter lagens ikraftträ- dande, även då den genom utlåtandet eller avgörandet bedömda frågan var anhängig vid nämnda tidpunkt. De bestämmelser i utredningsförslaget som hänför sig till den för ett torrläggningsföretags utförande fast- ställda tiden förutsättes också utan sär- skilt övergångsstadgande bli vid lagens ikraftträdande omedelbart tillämpliga, såväl vid företag som då är föremål för prövning av synemän eller domstol som vid företag för vilka arbetstiden då löper.

Även övriga lagbestämmeleser, som en- ligt utredningsförslaget möjliggör revide- ring av torrläggningsföretags bestämmel- ser och upplösning av torrläggningssam- fällighet, avses bli omedelbart tillämpliga vid lagens ikraftträdande, alltså även på då existerande företag. Därvid torde lämpligen genom särskild bestämmelse stadgas att skyl- digheten att underhålla existerande dike skall vara reglerad i enlighet med vad som gäller vid nämnda tillfälle, intill dess an- norledes blivit bestämt. - Genom en sådan reglering kommer den i 10 kap. 86 5 stad- gade möjligheten till utvidgning av skyl- digheten att bidraga till fortsatt underhåll av dike att stå öppen även i de fall, där enligt 7 kap. 34 5 andra stycket i dess hit- tillsvarande lydelse förelegat skyldighet att svara allenast för tillökning i underhålls- kostnad.

De föreslagna ändringarna i bestämmel- serna rörande handläggning av syneförrätt- ning avses bli omedelbart tillämpliga på för- rättningar, som är anhängiga vid lagens ikraftträdande, vilket förutsättes framgå av att särskild övergångsbestämmelse om un- dantag från ikraftträdandet av lagen i vad avser handläggningsbestämmelserna ej upp- tagits i utredningsförslaget.

4. Frågor vari lagförslag ej framlägges

4.1. Tillåtlighetsprövning

För vattenavledning och invallning föreskri- ves i 7 kap. 38 5 och den därtill hänvisande 49 5 en viss tillåtlighetsprövning. Någon motsvarighet därtill finns ej för dikning. Ej heller finns för dikningens del någon mot- svarighet till de restriktioner för tvångsdel- aktighet, som i fråga om företag, avseende vattenavledning eller invallning, föreskrives enligt 44 och 51 55 samma kapitel.

Från skilda håll, såsom lantbruksstyrelsen och 1954 års fastighetsbildningskommitté, har framförts önskemål om att för alla torr- läggningsföretag införa en tillåtlighetspröv- ning, innebärande att sådana företag ej skul- le få igångsättas utan att de befanns vara räntabla. Förslagsställarna har framhållit att inte minst större torrläggningsföretag ofta visat sig förlustbringande. Med en tillåtlig- hetsprövning skulle w'nnas att ingen skulle behöva tvångsvis anslutas till ekonomiskt dubiösa företag. Vidare skulle staten vid sina ekonomiska engagemang i torrlägg- ningsverksamheten undgå risk för förluster. Slutligen skulle de tillgängliga resurserna för syneförrättningar samt anläggnings- och underhållsarbeten kunna koncentreras på de mest lönsamma företagen.

Även enligt utredningens uppfattning har en hel del av hittillsvarande torrläggnings- företag visat ett ekonomiskt otillfredsställan- de resultat. Orsaken härtill kan emellertid icke sägas ha varit frånvaron av en tillåtlig-

hetsprövning; man torde sålunda mera säl- lan ha satt igång ett torrläggningsföretag, som enligt synemännens bedömning skulle medföra större kostnader än båtnad. Anled- ningen är i stället att söka i de bedömnings- grunder som kommit till användning vid båtnadsbestämningen samt i den faktiska utvecklingen av torrläggningsprojekten. I sistnämnda hänseende har exempelvis oför- utsebara tekniska svårigheter och intensiv eller ändrad användning av den torrlagda marken men även bristfälligt underhåll av företagens anläggningar spelat en betydande roll. Att staten åsamkats förluster vid sina ekonomiska engagemang i torrläggningsfö- retag är delvis att hänföra till de förhållan- devis generösa normer efter vilka det stat- liga stödet i olika former beviljats torrlägg- ningsintressenterna. Man kan ej heller bort- se från att dikningsföretag under vissa tider betraktats som sysselsättningsobjekt, vilka av arbetsmarknadsskäl borde understödjas och därför kommit till utförande.

En jämförelse mellan dikningsföretagen, å ena sidan, samt vattenavlednings- och in- vallningsföretagen, å den andra, torde giva vid handen att de skäl som kan anföras som stöd för de inledningsvis nämnda restriktio- nerna avseende sistnämnda typ av torrlägg- ningsföretag ej med samma styrka gör sig gällande i fråga om dikning. Tillåtlighets- prövningen vid vattenavledning och invall- ning är betingad uteslutande av att utom- ståendes egendom tages i anspråk eller ska-

das genom åtgärden. Den avser alltså ej att uppställa något krav på lönsamhet som vill- kor för att en vattenavledning eller invall- ning över huvud taget skall få komma till stånd. Då för möjlighet att tvinga in andra i företag av denna art uppställes som vill- kor, att minst hälften av den beräknade båt- naden skall falla å sökandens egendom, är ej heller detta en bestämmelse som avser att garantera företagets lönsamhet. Dikning åter fordrar normalt ej ianspråktagande av, eller orsakar skada å, annans egendom i till- närmelsevis samma omfattning som vid vat- tenavledning och invallning ofta kan bli fal- let. Härtill kommer att ett expropriations- förfarande till förmån för vattenavledning och invallning införts först i sen tid, medan av ålder förelegat rätt att genom dikning avleda överflödigt vatten från marken, även i den mån detta skadat nedanförliggande mark. Samma behov av expropriationslik- nande bestämmelser och därtill knutna till- låtlighetsvillkor för dikning som för vatten- avledning och invallning har alltså ej före- legat, och då en tillåtlighetsprövning ford- rar en långtgående förändring av särskilt dikningsbestärnmelsernas uppbyggnad, mås- te starka skäl föreligga för att en sådan re- form skall kunna anses berättigad. Avgörande för frågan huruvrda tillåtlig- hetsprövning nu bör införas måste enligt utredningens mening bli de ekonomiska övervägandena. VL:s nuvarande bestämmel- ser bygger på uppfattningen att torrläggning genomgående tillför marken ett värde samt kan sägas underskatta betydelsen av de med verksamheten åtminstone numera förenade ekonomiska riskerna. Från dessa utgångs- punkter främjar VL:s regler torrläggnings- verksamheten genom att bereda den som vill sätta igång en torrläggning möjligheter att tvångsvis få ut bidrag av andra som kan förväntas ha båtnad därav, medan dessa andra skyddas dels genom begränsningen av bidragsskyldigheten till värdet av vunnen båtnad, dock endast i vad avser torrlägg- ningskostnad enligt 7 kap. 32 5 och ej un- derhållskostnad, samt dels de särskilda re- striktionerna för tvångsdelaktighet i vatten- avledning och invallning enligt 7 kap. 44

Till en början må då framhållas att det läge i vilket torrläggningsverksamheten nu- mera befinner sig ej inrymmer samma möj- ligheter till felinvesteringar som tidigare. Med jordbrukets vikande lönsamhet och den på reduktion av den odlade arealen in- riktade jordbrukspolitiken finns föga ut- rymme för torrläggning av mark för nyod- ling. Torrläggningsverksamheten är i stäl- let numera väsentligen inriktad på komplet- tering av tidigare vidtagna torrläggningsan- ordningar genom exempelvis rörläggning av öppna diken. Sådana åtgärder ingår som ett viktigt led i rationaliseringen av jordbru- ken, och de är för sitt genomförande oftast beroende av statligt ekonomiskt stöd. För det statliga stödet har efter hand stipulerats allt strängare krav på att den avsedda åt- gärden verkligen skall vara lönsam.

Om i det angivna läget, såsom utred- ningen ovan föreslagit, vid uppskattningen av de förmåner en torrläggning bereder marken hänsyn i princip tages till alla därpå inverkande faktorer, torde vara tämligen väl sörjt för att de företag som vid bedöm- ningen anses räntabla också senare kommer att visa sig vara vinstgivande. Risken för felbedömningar kvarstår emellertid givetvis, och utredningen har därför också föreslagit vidgade möjligheter att i efterhand korri- gera den inledande ekonomiska bedöm- ningen av företagen. Härtill kommer att ut- redningen också föreslagit en utvidgad till- lämpning av principen om begränsning av icke-sökande delägares delaktighet till att avse även underhållskostnad. Under sådana omständigheter kommer risken för ett eko- nomiskt bakslag vid torrläggning att gå ut enbart över sökanden och med honom lik- ställda delägare eller över den som torrläg- ger ensam utan andras medverkan. Dessas risktagande lär få anses inrymt i den all- männa företagarrisken. För att säkerställa staten mot risk av förlust vid stöd åt torr- läggningsverksamheten kan stadgas så vitt- gående restriktioner som anses motiverade för det statliga stödet.

Dessa överväganden leder enligt utred- ningens uppfattning till att några avgörande

ekonomiska skäl att nu införa tillåtlighets- prövning för torrläggningsföretag ej kan an- ses föreligga. Då en tillåtlighetsprövning aktualiserats även genom fastighetsbild- ningskommitténs förslag till samordning av fastighetsreglering och torrläggning, finner utredningen emellertid angeläget att ytter- ligare något beröra frågan ur särskilt dessa aspekter.

Syftet med fastighetsbildningskommitténs förslag om tillåtlighetsprövning är självfal- let att dikning som ett led i fastighetsregle- ring bör förekomma endast då dikningen bedömes som lönsam. Som nyss anförts torde detta syfte hädanefter i stort sett kom- ma att tillgodoses vid all torrläggning, och några strängare krav på lönsamhet hos dik- ning i samband med fastighetsreglering än eljest har ej ifrågasatts. Emellertid inrym- mes i förfarandet vid förhandsbedömning under fastighetsregleringsförrättningen av sådan dikning en viss ytterligare garanti för lönsamhet hos företaget. Uppkom- mer vid fastighetsreglering fråga om dik- ning, kan förrättningslantmätaren sålunda konsultera den ifrågakommande förrätt- ningsmannen för torrläggning. En realistisk och försiktig bedömning av dessa två röran- de den ifrågasatta dikningens lönsamhet lär i praktiken giva lika gott resultat som en tillåtlighetsprövning. Härtill kommer att för dikning i samband med fastighetsreglering lär komma att gälla det av fastighetsbild— ningskommittén uppställda s.k. opinions— kravet, d.v.s. en förutsättning för att åt- gärden skall komma till stånd är att de flesta av sakägarna är positivt inställda till åtgärden. Under angivna omständigheter kan utredningen ej heller finna en tillåtlig- hetsprövning motiverad av de speciella för- hållandena vid fastighetsreglering. — En till- låtlighetsprövning i enlighet med fastighets- bildningskommitténs förslag medför också den oformligheten, att man först vid fastig- hetsregleringsförrättning skulle fatta beslut om att dikning skall genomföras och där- efter vid prövning enligt VL skulle taga ställning till om samma dikning får genom- föras. Om särskild tillåtlighetsprövning skul- le ifrågakomma även för vattenavlednings-

och invallningsföretagens del, återstod ock- så att reglera hur denna prövning skulle för- hålla sig till de nu gällande restriktionerna för expropriationsrätt och tvångsdeltagande avseende sådana företag.

En tillåtlighetsprövning kan motiveras även av andra hänsyn än de hittills behand- lade, nämligen för att skydda motstående allmänna intressen. Exempel på en sådan tillåtlighetsprövning erbjuder för vattenav— lednings— och invallningsföretagens del be- stämmelserna i 7 kap. 39 och 49 55. Be- stämmelsernas innebörd är att sådana före- tag, även om de medför större nytta än kostnad och skada, icke utan tillstånd av Kungl. Maj:t får utföras om de åstadkom- mer betydande intrång ur allmän synpunkt. Det kan ifrågasättas om dessa tillåtlighets- bestämmelser bereder ett tillfredsställande skydd för sådana motstående intressen som exempelvis naturvården. Denna frågeställ- ning får särskild aktualitet om det förelig- ger allenast ringa marginal mellan nytta samt kostnad och skada. För dikningsföre- tagens del sker över huvud taget icke någon prövning av den art som anges i den nyss- nämnda paragrafen. Även sådana företag torde emellertid stundom kunna åstadkom- ma beaktansvärda olägenheter ur allmän synpunkt, och är de då ej klart lönsamma kan på motsvarande sätt ifrågasättas om de bör tillåtas.

Frågan om tillåtlighetsprövning av torr- läggningsföretag av hänsyn till motstående allmänna intressen ingår i det större fråge- komplexet om vilka åtgärder som bör vid- tagas för att upprätthålla eller åstadkomma en önskvärd balans i vattentillgångarna och deras utnyttjande. I detta större samman- hang har redan utförda torrläggningsföretag otvivelaktigt spelat en roll från vilken icke kan bortses. Att nu med lagstiftningsåtgär- der, riktade mot existerande torrläggnings- företag, söka i önskvärd utsträckning åter- ställa tidigare rådande förhållanden torde vara uteslutet; sådana lagstiftningsåtgärder kan ej rimligen ifrågakomma annat än inom ramen för förverkligande av samordning av alla vattenrättsliga företag inom ett neder- bördsområde. Däremot kan övervägas om

exploateringen av vattentillgångarna nu får anses ha gått så långt att man måste tänka sig ett restriktivare utnyttjande i fortsätt- ningen för att inom den givna ramen kunna tillgodose alla berörda intressen. Detta för- tjänar enligt utredningens uppfattning att allvarligt övervägas. Att redan nu sätta in restriktioner mot enbart ett intresse såsom torrläggningsverksamheten kan emellertid icke anses påkallat, i synnerhet som denna verksamhet med sin nuvarande inriktning och omfattning kan förväntas ej medföra tillnärmelsevis samma inverkan på motstå— ende allmänna intressen som tidigare. Ut- redningen finner därför ej heller ur här sist behandlade synpunkter en tillåtlighetspröv- ning motiverad men har med det sagda ve- lat rikta uppmärksamheten på angelägenhe- ten av att frågan tages upp i ett större sam- manhang vid aktualisering av tanken på vattendragsförbund e. (1.

4.2. Delavgörande

Enligt sina direktiv har utredningen att överväga införande av möjlighet att vid syneförrättning enligt VL — i samband med att förordnande meddelas om anstånd med förrättningen i vissa delar — i delutlåtande behandla allenast viss eller vissa frågor, t. ex. anläggningsfrågan. Erfarenheten visa- de nämligen, enligt direktiven, att det icke sällan kunde vara vanskligt att i förväg träffa slutligt avgörande i alla avseenden fram till och med beslut om fördelning av det framtida underhållet. Under arbetets gång kunde vidare uppkomma oförutsedda hinder som tvingade fram ändringar i den ursprungliga planen. Vidare kunde exempel- vis sambandet med pågående ombyggnad av vägnät eller med samtidig yttre rationa- lisering göra önskvärt att planen för före- taget successivt justerades och att fördel- ningen av underhållsskyldigheten fick anstå. Denna fördelning borde göras med beaktan- de av företagets slutliga utformning och fastighetsindelningens gestaltning, när före- taget fullföljdes.

Syneförrättningssakkunniga har — utan att mer konkret motivera sin åsikt — funnit

det kunna vara önskvärt i synnerhet vid större torrläggningsförrättningar att stånd- punkt kunde tagas till viss eller vissa frågor, exempelvis genom delutlåtande i anlägg- ningsfrågan, utan att den slutliga planen med kostnadsberäkning och kostnadsfördel- ning ännu kunde fastställas.

Föreningen Statens lantbruksingenjörer har ansett önskemål om möjlighet att avge delutlåtande vid syneförrättningar vara mo- tiverat, speciellt med hänsyn till att dessa förrättningar i vissa fall handlägges paral- lellt med lantmäteriförrättningar. Använd- ningen av denna handläggningsform borde villkoras av att samtidigt lantmäteliförrätt— ning berörde samma område.

Lantbruksstyrelsen har uttalat sig för del- utlåtande, omfattande planen för torrlägg- ningsföretaget och eventuellt fördelning av anläggningskostnaderna, kombinerat med uppskov av särskilt underhållsfrågan. Sty- relsen konstaterar att skälen för en anord- ning med delutlåtande tämligen nära anslu- ter sig till vissa av de situationer då behov föreligger av att ompröva lagakraftvunna torrläggningsbestämmelser. Styrelsen fort- sätter:

Det har visat sig ofta vara förenat med stora vanskligheter att redan vid igångsättande av ett torrläggningsföretag överblicka hur anlägg- ningen slutligen kommer att utföras. Under arbetets gång inträffar det nämligen icke säl- lan oförutsedda hinder, som tvingar fram större eller mindre ändringar i den för före- taget utarbetade tekniska planen. — De stora vägbyggnadema medför ofta att det blir behöv- ligt att genomföra en mer eller mindre genom— gripande omläggning av dikessystemet i omgiv- ningarna. Det ligger i sakens natur att sådana omläggningar vanligen bör ske i nära anslut- ning till vägbyggandet. Det praktiska arbets- sättet för att nå en god samordning blir ofta att revidera dikningssystemet successivt allt- eftersom vägsträckningar mm blir definitivt bestämda. Det kan under sådana förhållanden vara vanskligt eller rent av omöjligt att på det tidiga stadium, då vägen skär igenom de be— fintliga dikessystemen och dikningsarbetena måste sättas igång, få fram ett tillräckligt under- lag för fördelning av det framtida underhållet av dikena. — Det är vidare angeläget att på lämpligt sätt samordna yttre rationalisering och torrläggning. Denna fråga har på senare år aktualiserats särskilt i samband med laga skif— ten i Kopparbergs, Kalmar och Norrbottens län.

Eftersom markanvändning, skiftesläggning och dikesnätets utformning är beroende av varandra, bör beslut om dikesnätets utformning m.m. träffas på ett relativt tidigt stadium. Det är också angeläget att torrläggningsarbetet i lik- het med vägbyggande m. m., åtminstone till stor del kan utföras under tiden för laga skiftes handläggning. Det vore uppenbarligen inte till- fredsställande att fördela underhållsskyldighe- ten på grundval av den fastighetsindelning, som gäller före skiftets genomförande. Å andra sidan är det av nyss berörda skäl inte heller en tillfredsställande ordning att låta syneförrätt- ningen i dess helhet anstå eller vila tills laga skiftet avslutats eller fastställts. De viktiga frågorna om var och hur diken rn. m. skall ut- föras och skyldigheten att deltaga i utförandet bör ju rimligen vara behandlade innan före- taget utförs. — — — Det synes angeläget att sådan ändring vidtages i vattenlagens bestäm- melser, att syneförrättning må kunna — då sär- skilda skäl därtill föranleder — uppdelas så att förrättningsmännen först kan meddela utlåtande i vissa preliminärfrågor (bestämmelser om dik- ningsarbetets utförande m.m.) och att beslut senare må kunna fattas om återstående frågor (det framtida underhållets fördelning på de i företaget ingående fastigheterna rn. in.). Det är önskvärt att förrättningsmännen får befogen- het att i sitt slututlåtande med laga verkan fast- ställa sådana ändringar i den tidigare upprät- tade planen för företagets utförande, som under arbetets gång befunnits vara nödvändiga (jfr nuvarande bestämmelser i VL 7: 59).

De i det föregående angivna motiven för möjlighet att i delavgörande behandla vissa torrläggningsfrågor kan sammanfattas i föl- jande kategorier:

a) Svårighet att förutse under anlägg- ningsarbetet uppträdande hinder etc. för ar- betets genomförande.

b) Önskemål att kunna samordna och successivt anpassa ett torrläggningsföretags genomförande till en parallellt pågående väganläggning eller fastighetsbildning.

c) Önskemål att slippa fördela under- hållsskyldigheten på enskilda fastigheter ef- ter en fastighetsindelning, som man vet kommer att ändras, respektive innan man vet vilket underhåll, som efter genomförda omläggningar av vägsystemet kommer i fråga.

Rörande användning av delavgörande inom torrläggningsförfarandet förtjänar till en början helt allmänt understrykas det av lantbruksstyrelsen påpekade sambandet mel-

lan möjligheten till delavgörande och möj- ligheten att i efterhand anpassa lagakraft- vunna bestämmelser till ändrade förhållan- den. Om möjlighet till sådan anpassning finns, minskar i motsvarande mån behovet av möjligheten till delavgörande. Detta sä- ger dock ingenting om vilket som i det sär- skilda fallet är att föredraga: ett avgörande på ett tidigt stadium, som sedermera kan ändras, eller uppskov med avgörandet till ett senare stadium. Av betydelse är emeller- tid att utredningen funnit sig icke kunna undvara en utvidgad möjlighet att i vissa situationer anpassa lagakraftvunna bestäm- melser till ändrade förhållanden. Även om denna anpassningsmöjlighet kanske främst är betingad av en önskan att kunna ekono- miskt omreglera nu existerande torrlägg- ningsföretag, är den även motiverad av ett behov att kunna tekniskt och ekonomiskt omreglera nytillkommande företag, där an- nars ett förfarande med delavgörande i och för sig skulle kunna tänkas. Den föreslagna utvidgningen av möjligheten till anpassning genom ändring av lagakraftvunna bestäm- melser gör det befogat att fordra särskilda skäl för att därjämte införa en möjlighet att efter delavgörande uppskjuta avgöran- det i frågor, som kan bli föremål för an- passning.

Under utförandet av ett torrläggnings— företag uppkommande hinder m.m., som gör det önskvärt att välja ett annat sätt för utförandet än man ursprungligen räknat med eller att helt eller delvis avstå från fö- retaget, torde nödvändiggöra möjlighet att ändra lagakraftvunna bestämmelser för fö- retaget eller att nedlägga detta. Det är svårt att se hur dessa problem skulle kunna lösas genom ett mer eller mindre omfattande del- avgörande med byggnadstillstånd; en plan för företagets genomförande måste väl re- dan vid arbetenas igångsättande vara fast- ställd och kan väl ej skjutas på framtiden i avvaktan på det fortskridande utförandet av företagets anläggningar. Delavgöranden skulle däremot möjligen kunna utnyttjas för att efter hand revidera vad som ursprung— ligen beslutats rörande företaget. Ett sådant system synes i sak nära motsvara den av

utredningen föreslagna möjligheten att i ef- terhand ändra lagakraftvunna bestäma]- ser. En skillnad skulle kunna vara att man vid systemet med delavgöranden höll den definitiva lösningen av torrläggningsfrågan svävande tills företaget helt genomförts, me- dan man med utredningens system i förväg slår fast en plan för utförandet, vars revi- dering man därefter ser som undantag från en grundprincip. Ett preliminärt delavgö- rande med byggnadstillstånd blir också av föga värde för deltagarna, om det ej inrym- mer en penetrering av frågan om kostnaden för företaget och dennas fördelning. Att märka är därvid underhållskostnadens allt- mer ökade betydelse för företagets lönsam- het; underlåter man att taga ställning till fördelningen av kostnaderna, kan den en- skilde deltagaren lätt få en skev bild av lön- samheten. De sist anförda synpunkterna motiverar således snarare bestämmelser som garanterar att avgörande av alla med torrläggningen sammanhängande frågor träffas på ett så tidigt stadium som möjligt, än att möjlighet införes att skjuta de ekono- miska frågorna framåt i tiden.

Om ett större vägföretag skär igenom ett torrläggningsföretags dikessystem, kan detta givetvis föranleda omläggning av dikena samt omfördelning av underhållskostnader- na. Det torde dock få förutsättas att vägens sträckning är fastslagen, innan arbeten med omläggning av dikessystemet påbörjas, samt att ändring av vägsträckningen därefter en- dast i undantagsfall kan ifrågakomma. Un- der sådana förhållanden synes något mer accentuerat behov av att anpassa planen för omläggningen av dikessystemet till den fort- gående utbyggnaden av vägen knappast fö— religga. Uppkommer sådant behov, kan det med fördel tillgodoses genom ändring av be- stämmelserna för torrläggningsföretaget, och intet synes vara att vinna med att i stället efter hand meddela delavgöranden rörande företaget.

En ekonomisk anpassning av torrlägg- ningsföretag till ändrade förhållanden i vad avser skyldigheten att deltaga i företagets underhåll möjliggöres genom utredningens förslag om möjlighet till reducering och ut-

vidgning av denna skyldighet, sedan företa- get utförts. Om man beträffande nytillkom- mande torrläggningsföretag i stället medgav, att svårbedömda underhållsfrågor fick skju- tas på framtiden i avbidan på hur företaget utfaller, skulle detta leda till den tidigare framhållna konsekvensen att deltagarna i företaget i väsentlig mån betogs möjligheten att bilda sig en uppfattning om företagets lönsamhet. — Det torde ej med fog kunna göras gällande att underhållsfrågor i sam- band med vägomläggning är mer svårbe- dömda än eljest.

Som ett allmänt motiv mot delavgöran- den kan förtjäna framhållas vad som vid in- förandet av bestämmelserna i 11 kap. 66 5 om delavgörande vid byggande i vatten un- derströks, nämligen att sådant avgörande fick ses som ett undantag från vad som i re- gel borde gälla, ett undantag som endast borde ifrågakomma då särskilda skäl påkal- lade det och som borde ges restriktiv till- lämpning i praxis. Så starka skäl som före- låg för att införa möjlighet till delavgörande beträffande byggande i vatten föreligger ej tillnärmelsevis beträffande torrläggning, sär- skilt med hänsyn till den enligt utredningens förslag utvidgade möjligheten att i efter- hand ändra bestämmelser om torrläggnings— företag. Vidare är att märka att delavgöran— de rörande byggande i vatten alltid omfat- tar en fullständig prövning huruvida företa- get bör komma till stånd eller inte. I de flesta fall yrkas ett delavgörande med bygg- nadstillstånd av en sökande, som redan be- slutat sig för att genomföra företaget och som har en stark önskan att snarast möjligt påbörja detta. Han vill sålunda slippa av- vakta en omfattande och tidsödande utred- ning om företagets skadeverkningar, vilka visserligen kan vara svårbedömbara men som under inga förhållanden kan leda till att företaget bedömes som otillåtligt. Vid torrläggning är läget helt annorlunda. Där är skadeverkningarna mestadels av ringa be- tydelse, medan däremot frågan om beräk- ningen av kostnaderna för företaget och de- ras fördelning tilldrar sig så mycket större intresse, ej minst för sökanden, som kanske först sedan han fått del av synemännens

uppfattning i dessa frågor bestämmer sig för om han skall genomföra företaget eller ej. Väsentligt material för kostnadsbedöm- ningen vid torrläggning är, som flera gånger framhållits, frågan om underhållskostnader- nas storlek, vilken alltså under inga för- hållanden bör få uppskjutas. Sökanden sy- nes ej heller betjänt av ett delavgörande utan besked i kostnadsfrågan, ett avgörande som dessutom kan överklagas och som det knappast är motiverat att förläna omedelbar verkställbarhet. Ur handläggningssynpunkt torde ett system med delavgöranden vidare föranleda mer arbete än ett system med re— videring av en gång träffade avgöranden. Detta hänger samman med att systemet med delavgöranden torde medföra visst dubbel- arbete och med att i ett system med revide- ring av en gång träffade avgöranden vissa restriktioner för revideringen naturligen ifrågakommer.

Sammanfattningsvis kan utredningen ej finna förhållandena vid torrläggningsföre- tagen tillräckligt motivera att vid sidan av den vidgade möjligheten till ändring av lagakraftvunna bestämmelser införa möjlig- het till delavgörande. Vid samordning av torrläggning och fastighetsbildning har ut- redningen också funnit sig kunna undvara delavgöranden i torrläggningsfrågan. Under sådana omständigheter saknar utredningen anledning föreslå införande av möjlighet till delavgörande i torrläggningsfrågor.

4.3 Bestämmelser om behörig förrättnings- man samt förfarandet vid förordnande av förrättningsman — Termen »torrläggning»

Enligt 10 kap. 32 5 1 mom. skall till hand- läggande av syneförrättning rörande före- tag, som i 7 kap. avses, förordnas statens lantbruksingenjör eller annan, efter ty sär- skilt finnes eller kan varda stadgat, därtill behörig tjänsteman eller ock annan person, vilken på grund av avlagda kunskapsprov och praktisk erfarenhet i hithörande ämnen av Konungen förklarats behörig att hålla dylik förrättning. Till detta lagrum ansluter sig tre kungörelser, utfärdade den 17 okto- ber 1941 och den 28 maj 1959 samt den 19 april 1968 (nr 370). I den första av dessa

har reglerats hur den som vill utverka be- hörighet som förrättningsman skall förfara. Där har även erinrats om att statens lant- bruksingenjör är behörig att utan särskild förklaring förordnas som förrättningsman. I den andra har meddelats behörighetsvillkor för att mottaga förordnande som förrätt- ningsman rörande företag som uteslutande eller huvudsakligen avser höjande av alst- ringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd. I den tredje kungörelsen har tjänstemän hos lantbruks- nämnd med angiven teoretisk och praktisk kompetens förklarats vara behöriga förrätt- ningsmän vid syneförrättning rörande före- tag enligt 7 kap., som huvudsakligen avser torrläggning av mark för jordbruksända- mål eller, om de avser vattenavledning eller invallning, ej är av större omfattning eller särskilt invecklad beskaffenhet och kan an- tagas ej beröra motstående intresse av större vikt. — 2 mom. av den inledningsvis redo- visade paragrafen likställer syneförrättning rörande vattenreglering, vars huvudsakliga ändamål är torrläggning av mark, med i 1 mom. behandlad syneförrättning.

Syneförrättningssakkunniga har i sitt be- tänkande »Organisation av torrläggnings- verksamheten m. m.» anfört.558

Med utgående från att särskild utbildning av lantbruksingenjör ej kommer att vara anord- nad i fortsättningen finner de sakkunniga det nödvändigt, att vid förrättningsverksamheten en samordning sker av de synpunkter, som re- presenteras av å ena sidan agronomisk och å andra siden teknisk personal hos lantbruks- organisationen. Lantbruksnämndernas agrono- miska sakkunskap bör vara direkt inkopplad på de jordbruksekonomiska bedömanden, som i större eller mindre utsträckning kan erfordras i samband med syneförrättningar. I län, där torrläggningsverksamheten ej är tillräckligt om- fattande för att särskild tjänsteman skall kunna vara anställd för syneförrättningar, måste någon agronom kunna anlitas för uppdrag som för- rättningsman. När det åter gäller tjänster in- rättade enbart för arbete med syneförrättningar, synes den utbildning, som en agronom genom- gått, mer omfattande än som rimligen bör krä- vas för sådan tjänst. Enligt de sakkunnigas me— ning är det rationellt, att lägre tekniker i ökad omfattning utnyttjas även som förrättningsmän för att på detta sätt ersätta arbetskraft med

"å Stencil Jo 1963:6 s. 72 f.

högre utbildning. Det är emellertid givet, att icke endast nuvarande tjänstemän med speciell lantbruksingenjörsutbildning, utan också de lantbruksingenjörer med annan civilingenjörs- utbildning som efter hand skall ersätta dessa och handha kvalificerade uppgifter inom torr- läggningsverksamheten, skall kunna tjänstgöra som förrättningsmän. Förordnande å tjänst som lantbruksingenjör hos styrelsen bör anses utan vidare innefatta behörighet att utföra syneför- rättningar. I övrigt bör behörighetsförklaring för tjänstemän tillhörande lantbruksorganisa- tionen att kunna förordnas som förrättnings- man meddelas av lantbruksstyrelsen.

Frågan vilka kompetenskrav som fram- deles skall ställas på förrättningsmännen torde på grundval av syneförrättningssak- kunnigas betänkande vara under fortsatt övervägande. Redan nu är emellertid situa- tionen den att statens lantbruksingenjörsor- ganisation krympts till att omfatta endast några få medlemmar, vilka genomgående endast handlägger mer kvalificerade torr- läggningsförrättningar. Även om en på- gående omläggning av utbildningen inom sektionen för lantmäteri vid tekniska hög- skolan i Stockholm kan förväntas skapa till- gång till personal med kompetens motsva- rande de nuvarande lantbruksingenjörernas, framstår en återgång till tidigare förhållan- den med en statens lantbruksingenjör som förrättningsman vid flertalet syneförrätt- ningar som mindre sannolik. I detta läge synes det oegentligt att i 10 kap. 32 5 1 mom. som förstahandsalternativ ange att statens lantbruksingenjör skall förordnas som förrättningsman, och lämpligast före- faller vara att i lagtexten över huvud taget ej upptaga annan bestämmelse om förrätt- ningsmännen än att det ankommer på Ko— nungen att förordna om deras behörighet. Detta skulle icke innebära någon ändring i sak av en statens lantbruksingenjörs behö- righet att mottaga förordnande som förrätt- ningsman, vilken torde följa av hans tjänst. —- Bestämmelser i 10 kap. 32 5 3 och 4 mom., om förrättningsmän vid syneförrätt- ning för vattenreglering huvudsakligen för beredande av ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft samt vid syneförrättning röran- de avledande av kloakvatten eller industri- ellt avloppsvatten, har erhållit en motsva—

Enligt 7 kap. 36 5 andra stycket skall an- sökan om dikning inges till Konungens be- fallningshavande och skall frågan därefter prövas vid syneförrättning, varom i 10 kap. stadgas. I 10 kap. 33 5 första stycket stad- gas att förordnande som i 32 5 sägs skall efter ansökan meddelas av Konungens be- fallningshavande. Till 33 5 har genom lag- ändring år 1945 fogats ett tredje stycke, upptagande föreskrift om att beträffande företag, som avser torrläggning av mark, Konungen äger förordna att ansökan om förordnande av förrättningsman skall inges till annan myndighet än Konungens befall- ningshavande. Genom kungörelse den 19 april 1968 (nr 369) med vissa bestämmelser om förordnande av förrättningsman enligt 10 kap. 32 5 vattenlagen har stadgats, att ansökan om sådant förordnande skall, då fråga är om företag som huvudsakligen av- ser torrläggning av mark för jordbruksända- mål, inges till lantbruksnämnden i det län där marken är belägen. Lantbruksnämnden har att överlämna ansökan om diknings- företag jämte förslag till förrättningsman till länsstyrelsen samt ansökan om vattenav- lednings- eller invallningsföretag till lant- bruksstyrelsen, som med förslag till förrätt- ningsman överlämnar ansökan till länssty- relsen.

Den bristande överensstämmelsen mellan 7 kap. 36 5 och 10 kap. 33 5 tredje stycket har uppmärksammats vid en annan ändring av VL år 1953. Vederbörande departe- mentschef föreslog då att andra stycket av 7 kap. 36 5 skulle borttagas och ordalydel- sen i första stycket av samma paragraf nå- got jämkas. Sedan lagrådet uttalat att lag- tekniska skäl visserligen kunde anföras som skäl för den föreslagna ändringen men att, då lagrummet i sin dittillsvarande lydelse ej torde medföra några praktiska olägenheter, det icke syntes nödvändigt att företaga lag- ändringen, fann departementschefen 7 kap. 36 5 kunna bibehållas i sin dittillsvarande lydelse.56

Utöver de formella skäl för åstadkom—

" Jfr NJA II 1953 s. 480.

mande av överensstämmelse mellan nu ifrå- gavarande lagrum, vilka anfördes vid den ifrågasatta lagändringen år 1953, må under- strykas det oegentliga i att VL innehåller en bestämmelse, som föreskriver ett visst förfa- ringssätt vilket ersatts av ett annat i admi- nistrativ väg reglerat förfaringssätt. Den författningstekniskt riktiga regleringen av frågan om förfarandet vid förordnande av förrättningsman för dikning av mark för jordbruksändamål synes vara att i 10 kap. 33 5 första stycket intaga föreskriften om att ansökan om förordnandet skall inges till lantbruksnämnden. Till denna paragraf skulle sedan hänvisning göras i 7 kap. 36 5, såsom skett i 7 kap. 45 5 andra stycket. Öv- riga bestämmelser i 1968 års kungörelse rö- rande förfarandet med ansökan torde lämp- ligen kunna upptagas i instruktion till läns- styrelser och lantbruksnämnder.

I båda de här behandlade frågorna anser utredningen sakliga skäl tala för en ändring, varvid man skulle kunna tillgodogöra sig de synpunkter som efter VL:s tillkomst fram- förts rörande det lämpligaste förfarandet vid utseende av förrättningsmän.57 Då några praktiska olägenheter ej försports vid till- lämpning av bestämmelserna i deras nuva- rande utformning vill emellertid utredning- en — som enligt sina direktiv har att främst inrikta sig på de delar av VL:s regler om torrläggning, där behov av ändringar gjort sig mest kännbart — ej nu föreslå ändring av bestämmelserna.

Termen »torrläggning av jord» blev re- dan då den först lanserades föremål för åt- skillig kritik.ås Därvid framhölls bl.a. att uttrycket var oegentligt, både såtillvida att fråga ej vore om förändring av någon jords läge och såtillvida att avsikten ej var att bringa jorden i torrt tillstånd — varigenom den skulle göras fullkomligt ofruktbar — utan att befria marken från överflödigt och för dess fruktbarhet skadligt vatten. Kritik av samma eller liknande innehåll har där- efter alltsomoftast framförts mot den ifråga- varande terminologin. Därvid har även fö- reslagits andra termer som ersättning, främst då »dränering».

Utredningen delar de kritiska synpunk- terna på termen »torrläggning». Denna är emellertid nu sedan länge inarbetad hos de tillämpande myndigheterna, och dess inne- börd är åtminstone numera helt entydig. Någon motsvarande entydighet karakterise- rar icke termen »dränering» eller annat tänkbart alternativ till »torrläggning». Vid angivna förhållanden torde det icke inne- bära någon påtaglig vinning att i VL gene- rellt ersätta »torrläggning» med annan term, vilket skulle medföra en omfattande lag- ändring. Utredningen vill därför föreslå att termen »torrläggning» bibehålles i VL.

4.4 Förhållandet mellan deltagarna i ett torrläggningsföretag och andra subjekt, vil- ka inverkar menligt på företagets anlägg- ningar eller drar nytta av dessa

Genom VL:s bestämmelser regleras vilka skyldigheter som åvilar deltagarna i ett torr- läggningsföretag gentemot utomstående som lider skada av företaget. Däremot innehål- ler lagen blott få särskilda bestämmelser om ekonomisk reglering för det fall att ett utanför samfälligheten stående subjekt in— verkar menligt på företagets anläggningar. Bestämmelserna i 7 kap. 7 och 8 55 stadgar emellertid skyldighet i viss utsträckning för väghållare att bekosta för torrläggning er- forderligt avlopp genom väg, och i de föl— jande 9, 10, 11 och 15 55 meddelas mot- svarande bestämmelser för järnväg och spårväg. Därjämte kan självfallet de allmän- na bestämmelserna om skyldighet att preste- ra gottgörelse för skada och men, som orsa- kas genom företag enligt VL, bli att till- lämpa även till förmån för deltagarna i ett torrläggningsföretag. Sålunda kan de, om företaget lider skada av ett annat sådant företag, erhålla gottgörelse av deltagarna i det andra företaget, och samma är förhål- landet om ett avloppsvattenföretag skadar ett torrläggningsföretag. I dessa fall kan

" Jfr exempelvis prop. 1966: 128 med förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar s. 175 f.

” Jfr NJA II 1879 s. IX.

även ifrågakomma att meddela ändrade föreskrifter för det företag som orsakar skadan.

I olika sammanhang har diskuterats huru- vida icke i VL borde upptagas särskilda regler om ersättningsskyldighet mot ett torr- läggningsföretags deltagare i vissa ytterliga- re situationer. Särskilt har vidgad ersättnings- skyldighet ifrågasatts för deltagarna i längre uppströms belägna torrläggningsföretag inom samma nederbördsområde, vilka ge- nom sin påverkan på avrinningen föranlett kostnader för deltagarna i nedströms be- lägna torrläggningsföretag. Under senare år har även större väganläggningars inverkan på torrläggningsföretags diken föranlett mot- svarande krav, liksom utsläppning av av- loppsvatten i dikena och intensifierad av- rinning till dikena från uppkommande tät- bebyggelse.

1942 års torrläggningssakkunniga yttrade i sitt betänkande med förslag angående den statsunderstödda torrläggningsverksamheten rörande inverkan genom förhållanden läng- re uppströms inom samma nederbördsområ- de bl. a. följande.59

De sakkunniga ha uppmärksammat, att klago- mål emellanåt anförts över att genomförda torrläggningsföretag efter någon tid icke längre medföra avsedd båtnad på grund av att andra torrläggningar, som kommit till stånd längre upp i samma vattendrag, orsakat ändrade av- rinningsförhållanden med åtföljande temporära stegringar av vattenstånden. Sålunda försäm- rade förhållanden kunna givetvis inträda även beträffande marker som icke ingått i något torrläggningsföretag. Det är uppenbart att om genom sjösänkningar eller andra större vatten- avledningar förefintliga vattenmagasin avsevärt minskas, flodavrinningen lätt kan ökas i sådan grad att de dimensioner på nedanliggande delar av vattendraget, som finnas av naturen eller blivit bestämda vid syneförrättningar, komma att visa sig otillräckliga för tillfredsställande torrläggning av närliggande mark. Omfattande skogsdikningar kunna medföra samma verkan. Även andra omständigheter än torrläggningar kunna minska magasineringsförmågan inom ett nederbördsområde, t. ex. större skogsavverk- ningar genom kalhuggning. De fall, då försäm- rad torrläggning orsakas uteslutande av flod- vatten, äro även av andra orsaker tämligen säll- synta. I regel medverka till de otillfredsställande torrläggningsförhållandena sådana omständig- heter som marksjunkning, knappa dimensioner

hos m.m.

Som ett sammanfattande omdöme om vatten- lagens regler i berörda avseenden torde kunna uttalas, att dessa regler innesluta möjlighet att tillgodose den nedanför liggande bygdens in- tressen. Vad särskilt beträffar önskemålet, att synemännen vid förrättning för torrläggnings- företag skulle äga att även utan direkt yrkande av jordägare utsträcka undersökningarna till att omfatta ett bedömande av företagets verk- ningar på nedanför belägen mark, torde kunna göras gällande, att synemännen redan nu icke blott äga sådan befogenhet utan även ha skyl— dighet att vidtaga de sålunda avsedda under- sökningarna. Måhända ha emellertid dessa un- dersökningar ofta i praktiken icke gjorts till- räckligt omfattande, i det att man icke förrän på senare tid allmänt haft klart för sig att torrläggning av ett vattenuppsamlingsområde lätt kan medföra betydande ojämnheter i vat- tendragets vattenföring och därigenom kan vålla skada å mark nedanför området.

De sakkunniga vilja framhålla angelägen- heten av att förrättningsmännen i fortsättning- en ägna tillbörlig uppmärksamhet åt ifråga- varande företeelser så att sådana sjösänkningar och andra större vattenavledningar, vilka kunna förväntas orsaka förhållandevis betydande ska- dor på nedanför belägen mark, förhindras eller i varje fall icke tillåtas komma till stånd med mindre gällande bestämmelser om skyddsåt- gärder och skadestånd noggrant iakttagas. Å andra sidan synes man icke böra bortse från att de nämnda bestämmelserna till sitt innehåll äro sådana, att en sträng tillämpning av de— samma i vad gäller mindre betydande företag knappast kan vara önskvärd. Att fordra full- ständig utredning huruvida ett vattenavled- ningsföretag under vissa nederbörds- och av- rinningsförhållanden kan orsaka skador längre ned i ett vattendrag kunde lätt leda till orim- liga konsekvenser. Så skulle krav på profilering av långa sträckor av vattendraget eller omfat- tande utredning om snösmältnings- eller andra hydrografiska förhållanden inom olika delar av nederbördsområdet föranleda att syneför— rättningen droge oskäliga kostnader och icke kunda slutföras inom rimlig tid. På grund av de svårbestämbara omständigheter som medver- ka till skador av förevarande slag måste be- räkningarna också bli mycket osäkra.———

En annan omständighet som bör beaktas är den, att skador av tillfälliga höga vattenstånd vid ett vattendrags nedre lopp i regel äro följ- den av ett flertal torrläggningsföretags eller andra åtgärders samverkande inflytande på avrinningsförhållandena. Företagen kunna ha

" SOU 1944: 56 s. 77 ff; jfr s. 216 f.

utförts inom en lång tidrymd och vart och ett kan ha föranlett någon höjning av flodvatten- stånden på vissa punkter i vattendraget men icke förrän efter utförandet av de sista före- tagen ha vid inträffade ogynnsamma förhållan- den menliga verkningar blivit påtagliga i form av försämrad torrläggning eller översvämning- ar. Det kan då näppeligen anses rimligt att det eller de allra sista företagen ensamma skola bära ansvaret för skadorna av de höga vatten- stånden, vilka i verkligheten äro en samman- lagd följd av flera företag. Å andra sidan kan givetvis ett företag, som en gång fått sina skyldigheter mot utomstående fastslagna genom lagakraftägande syneförrättning, icke efter den för framställande av anspråk på grund av oför- utsedd skada bestämda tiden åläggas nya för- pliktelser.

Olika sätt att komma till rätta med före- varande problem kunna diskuteras men att finna något i allo tillfredsställande synes ej möjligt. Riktigast vore att alla torrläggnings- företag, som anses böra komma till utförande inom ett vattendrags hela nederbördsområde, planlades samtidigt, därvid hänsyn kunde tagas till varje företags andel i uppkommande in— verkan på vattenståndsförhållandena. Denna ut- väg torde dock icke vara framkomlig i vårt land, där torrläggningsverksamheten redan nått så stor omfattning.

En möjlighet att bereda gottgörelse åt skade- lidande vore att föreskriva skyldighet för varje torrläggningssamfällighet att inbetala en efter areal eller båtnad beräknad avgift till en fond med ändamål att bestrida kostnaderna för ska- deavhjälpande åtgärder. Mot denna lösning kan invändas bland annat, att redan utförda före- tag icke kunna åläggas avgiftsskyldighet.

En annan utväg vore att stadga en allmän förpliktelse för torrläggningssamfälligheter att framdeles taga del i sådana torrläggningsföretag längre ned i samma vattendrag, vilka helt eller delvis hade till ändamål att avhjälpa olägen- heter som vållats av ovanför utförda torrlägg- ningar. Denna förpliktelse faller inom ramen för den redan nu föreliggande skyldigheten att svara för oförutsedd skada. Vid förarbetena till vattenlagen uppställdes kravet att sistnämnda skyldighet måste vara begränsad till viss tid. Begränsningen ansågs vara en nödvändig följd ej allenast därav att den förpliktade hade en berättigad fordran att ej under all framtid vara utsatt för anspråk av dylik art, utan ock av svårigheten att sedan någon tid förflutit efter det förändringarna i vattendraget vidtagits åvä- gabringa tillförlitlig utredning angående för- hållandena dessförinnan och de orsaker, som kunde ha medverkat till skadan. Dessa skäl torde gälla även i nu förevarande fall och stå i vägen för den framkastade lösningen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde

någon annan utväg icke stå öppen än att bereda de skadelidande en förmånlig ställning med avseende på möjlighet till statsunderstöd för skadornas avhjälpande. På grund av svårigheten att samordna de statsunderstödda torrläggnings- företagen så att utförandet av det ena icke vållar skada å det andra, synes det också rim- ligt att, när skador genom tilledande av vatten kunna påvisas och ersättning ej erhålles av någon skadevållande, staten tar på sig en be- tydande del av kostnaderna för skadomas av- hjälpande.

Syneförrättningssakkunniga har i sitt be- tänkande »Metodiken vid syneförrättningar rörande torrläggningsföretag» mot bak- grund av torrläggningssakkunnigas relatera- de uttalanden förordat att låta torrlägg— ningsföretagen bli relativt omfattande.60

Utredningen vill vid behandling av frå- gorna om torrläggningsföretags inverkan på varandra till en början understryka den principiella inställning som fått sitt uttryck i 7 kap. 1, 2 och 3 55, nämligen att en markägare ej kan förvägras att leda bort sitt vatten, även om detta medför intrång för nedanför liggande mark, samt att han har rätt att leda vattnet till annans dike, men att han å andra sidan är skyldig att ut- sträcka dikningens omfattning till avhjäl- pande av olägenheterna för nedanför lig- gande mark och gälda ersättning för skada och intrång; jfr även bestämmelserna i 7 kap. 34 5 andra stycket om skyldighet för den som leder vatten till annans dike att svara för ökning i underhållskostnad. I sin nuvarande utformning anvisar VL endast begränsade möjligheter att i efterhand bringa dessa kompensationsbestämmelser i tillämp- ning. I vad gäller ersättning i pengar skall sålunda talan därom anhängiggöras inom den i 7 kap. 57 5 stadgade tiden. Utsträck- ning av dikningen enligt 7 kap. 3 5 kan över huvud taget ej ifrågakomma efter det att syneutlåtande eller domstolsavgörande rörande torrläggningsföretag vunnit laga kraft. Vid talan enligt 7 kap. 57 5 kan dock parterna enas om kompensation in natura i stället för i pengar — jfr 9 kap. 1 5 andra stycket — och med tillämpning av 7 kap. 57 5 andra stycket kan ändrade föreskrifter för

6" Jfr betänkandet s. 27 ff.

skötseln av ett skadebringande företags an- läggningar meddelas samt deltagarna i före- taget åläggas vidtaga skadeförebyggande eller skademinskande åtgärder. Ej heller finns någon processuell bestämmelse som i efterhand kan bringa i tillämpning det nu- varande stadgandet i 7 kap. 34 5 andra stycket om skyldighet att svara för ökning i underhållskostnad vid ledande av vatten till annans dike. Vid sidan av VL kan möj- ligen deltagarna i ett läderat företag tänkas ha möjlighet att efter process vid allmän domstol utbekomma ersättning enligt all- männa skadeståndsrättsliga grundsatser. Det är emellertid osäkert om redan grannelags- förhållandet skulle anses konstituera någon skadeståndsskyldighet, särskilt utöver den ersättningsskyldighet som i dessa fall före- skrivits i VL, och skadeståndsgrundande culpa torde endast i undantagsfall kunna med fog läggas ett uppströms liggande före- tags deltagare till last.

Enligt utredningens förslag skall talan ge- nom stämning kunna utan tidsbegränsning väckas mot den som begagnar sig av rättig- het bl.a. att leda vatten till annans dike. Där- efter kan den tilledande åläggas skyldighet att svara för den genom tilledandet orsaka- de ökningen i kostnaden för dikets under- håll eller, om tilledandet skett efter det att den föreslagna lagändringen trätt i kraft, delaktighet i kostnaderna för dikets fortsatta underhåll efter sin nytta av sådant under- håll. Motsvarande delaktighet skall utan tidsbegränsning kunna efter ansökningsför- farande åläggas den som över huvud taget har nytta av ett dikes fortsatta underhåll men står utanför företaget. Dessa bestäm- melser torde kunna utnyttjas för samord- ning åtminstone i Viss utsträckning av existe- rande torrläggningsföretag inom samma ne- derbördsområde. Om ett nytillkommande torrläggningsföretag berör en bestående torrläggningssamfällighet, skall synemännen vidare enligt utredningsförslaget ha möjlig- het att samordna bestämmelserna för före- tagen, varvid frågan om delaktighet i det fortsatta underhållet av anläggningar, varav båda företagen drar nytta, kan regleras enligt normerna i 7 kap. Vid sidan om så-

dan samordning kan givetvis även i fortsätt- ningen ifrågakomma att med tillämpning av bestämmelserna i 7 kap. 1 och 3 55 ålägga det nytillkommande företagets deltagare er- sättningsskyldighet in natura eller i pengar.

Om utredningsförslaget i denna del god- tages, har man alltså fått möjlighet att i be— tydande utsträckning ålägga ett uppströms beläget torrläggningsföretags deltagare del- aktighet i det fortsatta underhållet av ned— ströms belägna torrläggningsföretags an- läggningar, nämligen i den mån det först- nämnda företaget kan sägas ha nytta av des- sa anläggningar. Härutöver skulle kunna tänkas att vidga möjligheterna till skade- ståndstalan för det nedströms liggande före- tagets deltagare samt att ålägga det upp- ströms liggande företagets deltagare delak- tighet även i andra kostnader än för fort- satt underhåll. Utredningen finner emeller- tid ej tillräckligt motiverat att ytterligare stärka det nedströms belägna företagets ställning.

Vid utnyttjandet av möjligheten att i en torrläggningssamfällighet inlemma utanför— stående mark, som har nytta av att företa- gets anläggningar i fortsättningen underhål- les, kan man ernå en viss avvägning av olika torrläggningsföretags intressen inom samma nederbördsområde. Vid skilda tillfällen har framhållits att det vore mest rationellt att kunna i ett sammanhang samordna samtliga såväl defensiva som lukrativa vattenföretag inom ett nederbördsområde. Starka skäl ta- lar för att en lämplig generell samordning mellan torrläggningsföretagen inbördes samt mellan sådana företag och övriga vatten- företag skulle kunna vinnas inom ramen för sådana »vattendragsförbund». Att fram- lägga förslag i detta omfattande ämne fal- ler emellertid utanför utredningens direk- tiv. En ytterligare samordning av torrlägg- ningsföretagen inbördes än som med gäl- lande och nu föreslagna bestämmelser i VL är möjlig kan ej heller lämpligen genom- föras utan en samtidig samordning av samt- liga vattenföretag inom ett nederbördsom- råde. I detta läge anser sig utredningen böra icke nu framlägga förslag till bestämmelser med syfte att åstadkomma ytterligare sam—

ordning av endast torrläggningsföretagen inom ett nederbördsområde.

Ett vägföretag kan i flera avseenden in- verka menligt på ett torrläggningsföretag. Anläggandet av vägen kan sålunda nödvän- diggöra en omläggning av dikessystemet, och i extrema fall kan tänkas att avrin- ningen från en större vägyta påverkar av- rinningsförhållandena i dikena. För allt in- trång som orsakas av vägens byggande eller begagnande skall väghållaren enligt 19 5 lagen om allmänna vägar samt 9 5 lagen om enskilda vägar gälda ersättning. Ersätt- ningens storlek synes vara oberoende av om väghållaren disponerar vägmarken med äganderätt eller med allenast vägrätt, efter- som ersättningen enligt motivuttalanden som regel bör motsvara markens värde, och enligt uppgift från vägverket beräknas er- sättningen för allmänna vägar efter markens värde i torrlagt skick. Ersättningsberättiga- de är emellertid endast ägaren av mark, som upplåtits till väg, samt innehavare av nytt- janderätt eller särskild rätt till marken. Un- der sådana omständigheter lär deltagarna i ett torrläggningsföretag endast som inne- havare av servitutsrätt avseende den dikes— mark, som tages i anspråk för vägföretaget, vara berättigade till ersättning enligt väg- lagarna och i övrigt vara hänvisade att eventuellt föra skadeståndstalan vid allmän domstol. — I stället för ersättning i pengar torde i betydande utsträckning förekomma att väghållaren utför omläggning av dikes- systemet samt vidtar andra åtgärder såsom gottgörelse in natura.

Utredningen kan ej finna annat än att den ersättningsskyldighet som enligt vägla- garna åligger en väghållare i tillfredsstäl- lande grad tillgodoser torrläggningsintres- senternas berättigade krav på gottgörelse för dikesomläggningar och andra arbeten, direkt orsakade av vägens framdragande. Om vägen därefter menligt påverkar avrin- ningsförhållandena i torrläggningsföretagets diken har däremot deltagarna i företaget enligt nuvarande ordning icke haft någon möjlighet att erhålla kompensation härför. I en del fall torde visserligen väghållaren ha vidtagit av deltagarna påkallade åtgärder till

eliminering av uppkommande skadeverk- ningar, men någon möjlighet att framtvinga sådana åtgärder har ej tillkommit dessa. Härtill kommer att frågan huruvida menlig påverkan från vägen föreligger eller ej kan vara svår att avgöra och bedömas olika av väghållaren och deltagarna i torrläggnings- företaget. Under angivna omständigheter måste det anses påkallat att tillförsäkra torrläggningsintressenterna möjlighet att ut- verka ersättning av väghållaren. Då avrin- ningen från vägen till dikessystemet måste anses innebära ett ledande av vatten till annans dike eller ett utnyttjande av diket, som är av värde för vägmärken, kommer också enligt vad utredningen föreslagit den tilledande att vara skyldig att deltaga i fort- satt underhållskostnad av diket efter sin nytta därav, och denna skyldighet skall kunna utlösas även i efterhand på initiativ av deltagarna i torrläggningsföretaget. Att härutöver föreslå några speciella ersättnings- bestämmelser med hänsyn till förhållandet vägföretag—tordäggningsföretag finner ut- redningen ej motiverat. — Till frågan om en väghållare även som innehavare av endast nyttjanderätt till vägmarken kan åläggas nu berörda skyldighet återkommer utredningen nedan.

Att uppkommande tätbebyggelse kan nöd- vändiggöra omläggning av ett torrläggnings- företags dikessystem är uppenbart, och för sådan påverkan torde också redan nu utgå ersättning till torrläggningsintressentema i tillfredsställande omfattning. Den inverkan från tätbebyggelse som i detta sammanhang åberopats som skäl för vidgad rätt till er- sättning är emellertid av annan art och ut- göres av intensifierad avrinning och av- loppsvattenutsläppning från tätbebyggelsen.

Utredningen vill då erinra om att till den del vatten avledes från viss eller vissa fas— tigheter är vid tätbebyggelse som eljest be- stämmelserna i 7 kap. att tillämpa. I övrigt är avledande av vatten för torrläggning av mark inom stadsplan eller byggnadsplan en- ligt 8 kap. 1 5 tredje stycket underkastat bestämmelserna för avledande av kloakvat- ten. VL innehåller dessutom i sin nuvarande utformning åtskilliga bestämmelser till regle—

ring av torrläggningsföretags och avlopps- vattenföretags inbördes förhållanden.

Den omständigheten att i torrläggnings- syft-e avlett vatten härrör från tätbebyggelse föranleder enligt utredningens bedömande ej för närvarande några ytterligare lagreg- ler utöver de ovan redovisade. Svårigheter- na att göra en invändningsfri bedömning av avloppsvattnets verkningar samt att på ett godtagbart sätt tillämpa gällande normer för fördelning av rättigheter och skyldighe- ter vid avledande av avloppsvatten har vis- serligen medfört att VL:s hithörande be- stämmelser ej så ofta tagits i bmk. Till- gänglig utredning om berörda förhållanden föranleder emellertid ej till någon omlägg- ning av systemets grundläggande principer, och en i och för sig tänkbar förenkling av bestämmelserna kan knappast genom— föras utan fara för rättssäkerheten. Utred— ningen vill således inte föreslå någon änd- ring av de ifrågavarande bestämmelserna, varken i vad avser avloppsvatten från tät- bebyggelse eller från annan mark eller vad beträffar avrinning från tätbebyggelse.

De i 7 kap. meddelade bestämmelserna om rättigheter och skyldigheter vid torrlägg- ning av mark reglerar förhållandet i hithö- rande avseenden mellan fastigheter, d.v.s. i jordregister och fastighetsregister upptagna enheter, samt utgår från att företrädare för fastigheterna är deras ägare.61 Enligt 14 kap. 2 5 är i angivna avseenden med ägare likställd den som med stadgad åborätt be- sitter hemman eller lägenhet, tillhörande kronan eller allmän inrättning, samt den som under fideikommissrätt innehar fast egendom. Samma paragraf föreskriver vi- dare att vad i lagen stadgas angående ifråga- varande med äganderätt till fast egendom förenade rättigheter och skyldigheter skall äga motsvarande tillämpning med avseende å rätt till gruva, för vars tillgodogörande utmål anvisats eller koncession meddelatst2 — Vid en lagändring år 1954 infördes i 8 kap. 54 5 bestämmelse om att i fråga om avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten från byggnad eller anlägg- ning, som tillhör annan än markens ägare och ej är att anse såsom fast egendom, vad

beträffande avledande av sådant vatten från fastighet är stadgat om fastighetsägare skall gälla ägaren av byggnaden eller anlägg— ningen, såframt omständigheterna prövas därtill föranleda. Denna bestämmelse till- kom efter hemställan av lagrådet, som där— vid anförde.63

Huruvida den byggnad eller anläggning, från vilken vattnet avledes, tillhör fastighetens ägare eller annan, är enligt sakens natur likgiltigt. Fråga kan emellertid uppstå till vem de i för- slaget uppställda rättigheterna och skyldighe- terna hänföra sig i fall då byggnaden ej till- hör markens ägare. Då 14 kap. 2 5 vattenlagen med äganderätt till fastighet likställer endast stadgad åborätt och fideikommissrätt. måste frågan enligt förslaget, särskilt för varje be- stämmelse, lösas på tolkningens eller analogiens vag.

I vissa fall är det påtagligt att frågan om äganderätten till marken enligt 8 kap. är bety- delselös, såsom exempelvis i 23 och 34 55. I andra fall åter kan förslaget giva anledning till tvekan. Särskilt gäller detta beträffande de viktiga reglerna om gemensamma avloppsföre- tag. Bestämmelserna i 14—16 55 tala, såvitt i detta sammanhang är av intresse, endast om fastigheter och fastighetsägare och detsamma gäller stadgandet i 455 om skyldighet för ny ägare att svara för bidrag till gemensamt före- tag. Å andra sidan är det emellertid icke fas- tigheten såsom sådan utan själva bebyggelsen som föranleder behovet av avloppsledningar, och starka skäl tala följaktligen för att med ägare av fastighet i viss utsträckning likställa ägare av byggnad å annans mark, även om byggnaden ej är att anse såsom fast egendom. Frågan om tillåtligheten av en analogisk rätts- tillämpning kan här vara föremål för delade meningar och i varje fall synes en uttrycklig bestämmelse av praktiska skäl vara att före- draga. En förebild kan härutinnan hämtas från lagen om enskilda vägar, som i l 5 andra stycket meddelar en särskild bestämmelse om byggnader och industriella anläggningar å an- nans mark.

Då de omständigheter, varunder byggnadens ägare förfogar över marken, kunna vara av synnerligen skiftande beskaffenhet, måste - i likhet med vad som gäller enligt nyssnämnda lagrum — från fall till fall avgöras, huruvida

" Jfr NJA 111919 s. 513, 1910 års betänkande s. 512 och motivuttalande till 14 kap. 4 5 i NJA II 1919 s. 514 samt ang. tidigare förhållanden von Seth, Studier över lagen om dikning, s. 78 ff. och 163 f.

" Jfr NJA 111945 5. 17 ff. ” NJA 111942 5. 132 f.

han bör kunna likställas med en fastighets- ägare. Av särskild betydelse blir härvid, huru- vida byggnadens ägare har tryggad rätt att under mera avsevärd tid förfoga över grun— den. Endast där så är förhållandet lärer han kunna anses företräda ett intresse av den bety- denhet att han bör kunna tvinga annan att deltaga i ett gemensamt företag; och likaledes torde endast under nämnda förutsättning för hans byggnad föreligga ett sådant behov av avlopp att han skäligen bör kunna tvingas in i ett gemensamt företag. Att hans rätt till grun- den formellt är begränsad till förhållandevis kort tid lärer emellertid härutinnan ej böra utgöra hinder, om man med hänsyn till om- ständigheterna i övrigt har grundad anledning att utgå från att han även i fortsättningen äger förfoga över marken. Härvid kunna bl. a. arten och värdet av hans byggnad erbjuda viss väg- ledning. Huru stränga krav man i det särskilda fallet bör ställa kan i övrigt bero exempelvis på beskaffenheten och omfattningen av de åtgärder som påkallas. Sålunda kunna strängare krav bliva att ställa på den som vill tvinga annan att deltaga i anläggandet av en gemen- sam ledning än på den som allenast begär anslutning till en redan befintlig ledning.

I den mån kostnaderna för ett gemensamt företag belöpa på en byggnad å annans mark kan den omständigheten att byggnadens ägare ej tillika är ägare till marken medföra att öv- riga intressenter utsättas för ökade risker. Om ägaren av sådan byggnad mot annans bestri- dande berättigas att deltaga i ett gemensamt företag, synes därför möjlighet böra finnas att, där det prövas erforderligt, såsom villkor före- skriva att säkerhet ställes för den kostnad som belöper på honom. Däremot synes det ej finnas fog att föreskriva ställande av säkerhet, när byggnadens ägare tvingas in i ett gemensamt företag, eller att neka honom den rätt att er- lägga bidrag till anläggningskostnaden med fördelning på flera år, som enligt 8 kap. 16 5 i vissa fall tillkommer fastighetsägare.

Den reglering av frågan om byggnad å an- nans mark som här ifrågasatts torde i ärendets nuvarande läge böra avse allenast ägarens ställ— ning såsom intressent i ett avloppsföretag. Lik- artade spörsmål kunna visserligen tänkas upp- komma även vid andra företag enligt vatten- lagen, exempelvis vid torrlåggningsföretag. De- ras praktiska betydelse torde emellertid där vara väsentligt mindre, och de synas i varje fall icke kunna i lag regleras utan allsidig ut- redning. Vid kombinerade avlopps- och torr- läggningsföretag skulle följaktligen den ställ- ning byggnadens ägare till äventyrs intager såsom torrläggningsintressent bliva att bedöma enligt samma grunder som eljest gälla inom 7 kapzs område. Frågan huruvida även andra intressenter än de i 14 kap. 2 5 angivna och

ägare av byggnad å annans mark böra likstäl- las med fastighetsägare synes böra lösas i ett större sammanhang.

I anslutning till lagrådets uttalande an- förde departementschefen.”

I det remitterade förslaget har icke upp- tagits någon bestämmelse för det fall att bygg- nad eller anläggning är belägen å annans mark och icke på grund av vad särskilt är stadgat likväl utgör fast egendom. Frågan om rätt eller skyldighet för ägaren av sådan byggnad eller anläggning att deltaga i ett gemensamt företag, liksom fråga om tillämpning å honom av andra bestämmelser i förslaget, måste för- denskull enligt förslaget lösas på tolkningens eller analogiens väg. Lagrådet har hemställt, att ett särskilt stadgande meddelas, enligt vil- ket bestämmelsernas tillämplighet skall bedö- mas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Ett sådant stadgande torde böra upptagas, lämpligen såsom sista 5 i 8 kap. Med hänsyn till vad lagrådet anfört såsom motiv för detsamma torde det vara tydligt, att därav icke får motsättningsvis slutas att vad i andra kapitel i vattenlagen sägs om ägare av fastig- het icke skulle kunna under några omständig- heter bliva att tillämpa å ägare av byggnad eller anläggning å annans mark, då byggnaden eller anläggningen icke enligt vad särskilt är stadgat utgör fast egendom.

Under den nu förevarande utredningen har fråga uppkommit att vid samfälld torr- läggning förläna andra än fastighetsägare ställning av delägare i företaget, eller att åtminstone ålägga dem begränsad skyldig- het att bidraga till företagets kostnader. Därvid har uppmärksamheten riktats såväl mot nyttjanderättshavare såsom väghållare med allenast vågrätt som mot ägare av byggnader och andra anläggningar utan ka- raktär av fast egendom. Föreningen Statens lantbruksingenjörer har sålunda framhållit, att vissa torrläggningsföretag till huvudsak- lig del haft till syfte att undanröja för bygg- nader besvärande högvattenstånd samt att väghållare ofta har nytta av torrläggnings- företag.

För att utröna vederbörandes egen in- ställning till hithörande frågor har utred- ningen varit i kontakt med vägverket i egenskap av den väghållare som skulle bli mest berörd av en eventuell lagändring i an-

” NJA H 1942 s. 133 f.

givet hänseende. Utredningen har därvid erfarit att verket saknar intresse av att som innehavare av vågrätt bli delägare i torr- läggningsföretag. Då vägverket alltid erläg- ger ersättning för vägrätt efter markens värde i torrlagt skick, ankommer det enligt dess uppfattning på markens ägare att vid- taga och vidmakthålla erforderliga åtgärder för torrläggning, eventuellt inom ramen för ett torrläggningsföretag. Vägverket har ej heller erfarit som en brist att man ej haft möjlighet att som deltagare i ett torrlägg- ningsföretag påkalla underhåll av företagets diken, eftersom man med torrläggningsin- tressenternas begivande brukar med egna medel ombesörja för vägarna erforderligt underhåll av dikena inom samfälligheten.

Vad då först beträffar frågan om hänsyn till utanförstående subjekt motiverar att del- aktigheten i torrläggningsföretag ej knytes allenast till äganderätt till fastighet, så kan utredningen, med den angivna inställningen hos vägverket och då i övrigt ej framkommit önskemål om att bereda utanför torrlägg- ningsföretag stående subjekt ställning av del- ägare i företaget, ej finna skäl att föreslå en sådan utvidgning. Utredningen utgår då från att i den mån en torrläggningsåtgärd väsentligen år till nytta för en väganlägg- ning, en byggnad eller annan anläggning, vars rättsinnehavare ej är ägare till den mark där anläggningen finns, denna omständighet redan nu torde kunna i tillfredsställande mån vinna beaktande vid bildande av en torrlåggningssamfällighet. Vid beräkning av torrläggningsnyttan har man ju att utgå från den användning av marken som framstår som realistisk och mest ekonomisk. Något annat sätt att använda mark, som tages i anspråk för allmän väg eller för expropria- tionsåndamål i övrigt, än just det ifrågava- rande finns därvidlag icke anledning att räkna med. När marken utnyttjas för bo- stadshus, fabriksanläggningar e. (1. måste detta användningssätt framstå som det mest ekonomiska. En komplikation värd att beak- ta är risken för att fastighetsägaren inte i önskvärd utsträckning tillvaratar exempelvis en nyttjanderättshavares intressen i torrlägg- ningshänseende, och om hänsyn till nyttjan-

derättshavare och andra innehavare av sär- skild rätt framdeles föranleder en utbygg- nad av andra centrala fastighetsförfattning- ars nuvarande bestämmelser om dessas ställ- ning som sakägare, bör också VL:s regel- system i detta hånseende revideras.

Även om en utvidgning av den nuvarande kretsen av delägare i ett torrläggningsföre- tag ej kan anses motiverad av hänsyn till de utanförstående, kan en sådan utvidgning vara påkallad av hänsyn till delägarna i företaget. Om nämligen någon utanförståen- de har en förmån av torrläggningen, som med nuvarande bestämmelser ej motsvaras av några förpliktelser mot delägarna i före- taget, kan detta vara ett skäl att ålägga ho- nom skyldighet att deltaga i företaget, åt— minstone om förmånen är att hänföra till torrläggningsnytta. Är förmånen åter av an- nan karaktär, kan svårigheten att konstruera en med torrläggningsnytta jämförbar norm för delaktighet i företaget föranleda, att man avstår från att ålägga vederbörande delaktighet i företaget, men i stället kan tänkas en skyldighet att erlägga en engångs- ersättning till deltagarna i torrläggnings- företaget.

Berör en samfälld torrläggning mark, som är ianspråktagen för exempelvis all— män väg med vågrätt eller för en byggnad vars ägare ej äger marken, bör i princip vägens och byggnadens nytta av torrlägg- ningen beaktas vid bestämmande av fastig- hetens andelstal i torrläggningsföretaget, nämligen i den mån denna nytta verkar värdehöjande på marken. Av naturliga skäl lär emellertid den mark som tagits i an- språk för väg knappast ha något värde över huvud taget, och även om torrläggningen blir till påtaglig fördel för vägen slår denna fördel således ej igenom på markvärdet. Det ifrågakommer därför knappast att be- stämma markägarens delaktighet i torr- läggningsföretaget med beaktande av den nytta vägen har av torrläggningen. Torr— läggningsnytta för en annan tillhörig bygg- nad kan däremot förväntas bli i högre grad beaktad vid bestämmande av markägarens andelstal i torrläggningsföretaget. Det är dock något oegentligt att ålägga markäga-

ren högre andelstal av hänsyn till byggna- dens torrläggningsnytta, då markägaren i många fall lär vara berövad möjligheten att kompensera sig hos byggnadens ägare. Att en fastighetsägare som upplåtit mark till väg skulle kunna taga ut någon motsvaran- de kostnad av väghållaren får anses mindre sannolikt.

Är situationen den att mark, ingående i ett torrläggningsföretag, av markägaren i efterhand upplåtes med vågrätt eller för uppförande av en annan tillhörig byggnad, skall markägaren med tillämpning av vad utredningen föreslagit kunna få sitt andels- tal i fortsatt underhåll av torrläggningsföre- taget höjt i den mån vägens eller byggna— dens nytta av torrläggningen höjer mark- värdet. I detta fall är visserligen markäga- ren ej berövad möjligheten att vid avtals— slutet med väghållaren eller byggnadens ägare kompensera sig för den kostnadsök- ning andelstalets höjande kan medföra. Si— tuationen måste emellertid vara för mark- ägaren svårbedömbar, och i praktiken torde han ofta få svårt att vinna gehör för kom— pensationskrav. Framförallt gäller här lik- som då torrläggningen kommer till stånd efter anläggandet av vägen eller byggna- den, att torrläggningsnyttan med ett natur- ligt betraktelsesätt hänför sig till vägen el- ler byggnaden snarare än till marken och endast i vissa fall höjer markens värde.

Problem som de här angivna har för av- loppsvattenföretagens del fått sin lösning ge- nom det ovan relaterade stadgandet i 8 kap. 54 5. En annan lösning av likartade frågor återfinns på andra håll i VL. I 7 kap. 53 å andra stycket stadgas sålunda att om en torrläggning medför att kostnaderna för vidmakthållande av en invallning jämte drift av dess uppfordringsverk minskas, så skall den invallade markens ägare vara skyl- dig att bidraga till kostnaderna för torrlägg- ningsföretaget med hälften av det belopp, vartill utgiftsminskningen må skattas. Bi- dragsgivaren förvärvar ej delaktighet i torr— läggningsföretaget för sitt bidrag, varför han ej heller blir skyldig att taga del i fram- tida kostnad för företaget. En likartad bi- dragsskyldighet är stadgad i 7 kap. 41 5

andra stycket för flottande gentemot del- tagarna i vattenavledningsföretag. I anslut— ning till de lagrum som innehåller bestäm— melser om bidragsskyldighet för andra än fastighetsägare torde emellertid böra under- strykas, att lagstiftarens ståndpunkt i dessa fall genomgående motiverats av speciella omständigheter, och det är tveksamt om lagrummen kan — även med beaktande av vad som anfördes vid tillkomsten av 8 kap. 54 å — anses giva uttryck för någon allmän princip att den som har förmån av ett före- tag enligt VL men ej som fastighetsägare äger del i detsamma skulle vara skyldig att bidraga till företagets utgifter. Vad beträffar regleringen enligt 7 kap. 53 å andra stycket så kan den delvis ses som en samordning av olika företag, vilken med hänsyn till fö- retagens ensartade ändamål måste ha fallit sig naturlig. Likväl har som nämnts därvid icke ifrågakommit att överföra hela invall— ningsföretagets vinst av det andra företaget till detta. De flottandes förmån av vattenav— ledningsföretag kan svårligen lokaliseras till de år från år växlande fastigheter, från vilka virket utdrives till vattendraget, varför nå- got annat än ett engångsbidrag redan av det skälet knappast kunnat ifrågakomma för de flottande. Bestämmelsen i 8 kap. 54 & slutligen lämnar endast möjlighet att jäm- ställa ägare av byggnad eller anläggning med ägare av fastighet utan att föreskriva att så skall ske. Denna möjlighet synes mo- tiverad av att byggnadens eller anläggning- ens ägare genom sin egen verksamhet i form av avloppsvattenutslåppning utövar ett av- görande inflytande på de gemensamma av- loppsanläggningarnas utformning. Den som har annan förmån av en torrläggning än torrläggningsnytta har däremot ej på något sätt påverkat torrläggningsföretagets ut- formning eller omkostnader, och detsamma torde genomgående gälla andra till fastig- heterna knutna rättsinnehavare än deras. ägare. Då i 14 kap. 2 & infördes den bestäm- melse som jämställer innehavare av gruv- rätt med fastighetsägare, motiverades detta med just gruvrättsinnehavarens starka in— tresse av att torrläggning kom till stånd. Där- vid kom emellertid även att belysas det

vanskligheter som är förenade med att lik- ställa innehavare av särskild rätt till fastig- het med ägare av fastighet.65

Ju mer framträdande nyttan av en torr- läggning är för annan än fastighetsägaren, och ju mindre detta höjer fastighetens vär- de, desto mer motiverat är det enligt utred- ningens uppfattning att ålägga i stället för fastighetsägaren den som tillgodogör sig torrläggningsnyttan delaktighet i torrlägg- ningsföretagets kostnader. Ett typiskt exem- pel på en sådan situation är den förmån en väganläggning kan ha av en torrläggning, kanske framför allt i form av minskade ut- gifter för vägens underhåll i olika avseen- den. Ett annat exempel är då djupet för en samfälld torrläggning bestämmes av hän— syn till en fastighetsägaren icke tillhörig byggnads behov. Om torrläggningen genom- förts, när vägen eller byggnaden kommer till stånd, är vägens och byggnadens nytta av torrläggningen knuten till det fortsatta underhållet av diken etc. I och för sig är det i sådana fall, om förmånen är av ej oväsentlig omfattning, enligt utredningens uppfattning sakligt motiverat att ålägga väg- hållaren respektive byggnadens ägare del- aktighet i detta underhåll. En sådan kon- struktion medför emellertid betydande svå- righeter, som belysts vid tillkomsten av be- stämmelserna i 8 kap. 54 å och 14 kap. 2 & angående ägare av byggnad och anläggning samt innehavare av gruvrätt. Såvitt utred- ningen har sig bekant har också dessa och likartade bestämmelser i VL blott i enstaka fall vunnit tillämpning, måhända just på grund av de praktiska svårigheter som är förknippade därmed. Vid övervägande av frågan om lagändring i angivet avseende måste också tagas hänsyn till att motiven för en därmed avsedd utvidgning av sak- ägarbegreppet kan vara väl så starka inom andra vattenrättsliga områden som vid torr- läggning. Med visst fog kan också göras gällande att hela frågan om vilken ställning nyttjanderättshavare och andra innehavare av särskild rätt till fast egendom bör intaga i förhållande till fastighetsägarna bör lösas i en central författning rörande fastighets- väsendet och ej lämpligen avgöras från

fall till fall inom en speciallagstiftning som VL. Under hänvisning till det anförda, och då genom avgörande i praxis ej uteslutits att exempelvis en väghållare med endast nyttjanderätt till vägmärken kan — i enlighet med lagrådets ovan relaterade principutta- lande — åläggas skyldigheter gentemot ett torrläggningsföretag, finner utredningen ej tillräckliga skäl föreligga att nu föreslå något tillägg till VL:s torrläggningsbestäm- melser i syfte att bereda deltagarna i ett torrläggningsföretag möjlighet att få andra än fastighetsägare ålagda delaktighet i före- tagets kostnader. — I den föreslagna lydelsen av 5 kap. 14 & fastighetsbildningslagen stad- gas att den som påkallat expropriation eller därmed jämförlig åtgärd skall kunna i viss utsträckning åläggas skyldighet att gälda kostnad och utge ersättning vid fastighets- reglering. Upphöjes detta stadgande till lag, kan detta vara ett motiv för att införa en liknande bestämmelse i VL.

I detta sammanhang vill utredningen även något behandla ytterligare ett spörsmål, nämligen naturvårdens möjligheter att göra sig gällande vid avveckling av torrläggnings- företag eller iståndsättning av företagets anläggningar efter en period av försummat underhåll. Ur naturvårdssynpunkt kan det befinnas motiverat att ett torrläggningsföre- tags anläggningar underhålles till undvikan- de av försumpning etc. Förhållandet kan emellertid även vara det omvända, nämli- gen att det ur naturvårdssynpunkt ter sig oförmånligt om efter en längre tids försum- mat underhåll en större rensningsåtgärd ge— nomföres så att under mellantiden inträdda förhållanden elimineras. Som företrädare för naturvårdsintresset kan tänkas såväl na- turvårdsverket som vederbörande kommun. VL saknar i sin nuvarande utformning någ- ra bestämmelser som skulle göra det möjligt för naturvårdens företrädare att i de anför- da situationerna påtaga sig viss del av un- derhållet eller kompensera deltagarna i torr- läggningsföretaget för att de avstår från rensningsåtgärden. Givetvis kan dessa frågor regleras genom avtal, men detta tillförsäk-

"5 Jfr NJA II 1945 s. 16 ff.

rar ej naturvårdens företrädare något be- stående inflytande över torrläggningsföreta— gets angelägenheter.

Utredningen har övervägt att föreslå be- stämmelser som skulle möjliggöra för det allmänna att i de angivna fallen efter åta— gande inträda som delägare i ett torrlägg- ningsföretag, varvid stadgandena i 3 kap. 8 5 och 2 kap. 34 å andra stycket tredje punkten skulle kunna tjäna som förebild. Ifrågakommande bestämmelser skulle lämp- ligen kunna utformas som en komplettering till 14 kap. 2 5. Då emellertid utredningen anser sig sakna tillräckligt material för be- dömning i hur hög grad sådana bestämmel- ser kan anses motiverade, har utredningen endast på detta sätt velat föra frågan om lagändring i berört hänseende på tal.

4.5 Statens säkerhet för ekonomiska åtagan- den i torrläggningsverksamheten

Utredningen har enligt sina direktiv att framlägga de förslag till ändringar i VL, som kan vara erforderliga i ovan angivet hänseende. I direktiven hänvisas till att chefen för jordbruksdepartementet i 1961 års statsverksproposition berört hithörande frågor. Av propositionen framgår att frågan aktualiserats i jordbruksdepartementet ge- nom framställningar av lantbruksstyrelsen, som gjort upp förslag till riktlinjer för en utredning om vissa lagstiftningsåtgärder, varvid styrelsen även ifrågasatt om ej vissa provisoriska åtgärder borde vidtagas i av- vaktan på en definitiv lösning. Lantbruks- styrelsens framställning hade föranlett upp- rättande i maj 1960 av en departementspro- memoria angående säkerhet för lånegaranti till vissa samfälligheter. I promemorian före- slogs en uppmjukning av 18 å i då gällande kungörelse den 11 juni 1948 (nr 342) an- gående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering m.m., sålunda att vägsamfälligheter och torrläggningssamfäl- ligheter skulle undantagas från kravet på säkerhet vid lånegaranti om särskilda skäl därtill förelåg. Departementschefen anförde i statsverkspropositionen.

I anledning av vad lantbruksstyrelsen anfört om vissa tvångssamfalligheter och möjligheterna att tillgodose kravet på säkerhet för statliga ekonomiska åtaganden för dylika samfällighe- ters räkning vill jag uttala, att jag delar sty- relsens uppfattning att de för vägsamfällighe- terna gällande reglerna om uttaxering, förmåns- rätt och gemensamt ansvar erbjuder betryg- gande säkerhet. Beträffande torrläggningssam- fälligheterna är bestämmelserna mera knapp- händiga. För att här uppnå betryggande säker- het för staten erfordras vissa ändringar i vat- tenlagen. Härvid synes de bestämmelser, som gäller för vägsamfälligheter i huvudsak kunna tagas som mönster.

I avvaktan på att lagstiftningsfrågan över- väges är det angeläget att provisoriska åtgär- der vidtages i syfte att göra lånegarantigiv- ningen för torrläggningsföretag så smidig som möjligt utan att statens krav på säkerhet mot ekonomiska förluster nämnvärt eftersättes. Här- vid måste även uppmärksammas att det ur allmän jordbrukspolitisk och även finansiell synvinkel är betydelsefullt, att i allt väsentligt samma bedömningsgrunder och samma admini— strativa former tillämpas vid prövningen av frågor om stöd till torrläggningsföretag som till alla övriga slag av inre rationaliseringe- åtgärder. Med beaktande av sagda synpunkter förordar jag att till 18 5 andra stycket ratio- naliseringskungörelsen fogas en bestämmelse av innebörd att om sökande av lånegaranti är vägsamfällighet eller torrläggningssamfällighet må, därest särskilda skäl föreligger, garanti beviljas utan att säkerhet ställes.

Enligt min mening bör kravet på säkerhet från statens sida eftergivas endast i de fall den av rationaliseringsåtgärderna i fråga berörda samfälligheten omfattar ett så stort antal fas- tigheter med förhållandevis ringa, tilltänkta lå- nebelopp att det måste anses medföra avsevärda praktiska olägenheter att uttaga och förvalta in- teckningar i fastigheterna. I de fall där antalet delägare i en samfällighet uppgår till högst tio, synes i regel lånegaranti böra beviljas varje en- skild sökande efter sedvanlig prövning av lant- bruksnämnden. Säkerhet bör då också ställas i vanlig ordning. Då fråga är om stora torrlägg- ningsföretag med avsevärda kostnads-, bidrags- och lånebelopp torde det i allmänhet inte komma att uppstå svårigheter för delägarna att svara för sina annuiteter. Statligt stöd till jordbrukets ratio- nalisering förutsätter nämligen numera princi- piellt att de åtgärder som skall främjas är lön- samma och medför bestående förbättringar på berörda fastigheter. Samfälligheter som bör komma i fråga för statlig kreditgaranti äger nära nog alltid sådan stabilitet att det inte behöver befaras att företaget skall råka i ekonomiska svårigheter och staten därigenom löpa någon finansiell risk.

Den nämnda kungörelsen har upphävts genom kungörelsen den 9 juni 1967 (nr 453) om statligt stöd till jordbrukets rationalise- ring m.m., vilken trätt i kraft den 1 juli 1967. Av sistnämnda kungörelse framgår bl.a. följande. Statligt stöd meddelas, så- vitt nu är i fråga, i form av lånegaranti el- ler statsbidrag. För lån som omfattas av garanti svarar staten såsom för egen skuld till dess lånet helt återbetalats. Statsbidrag lämnas såsom avskrivningslån eller i vissa fall utan villkor om återbetalning. — Statligt stöd lämnas bl. a. enskild person samt före- tag eller samfällighet med ändamål att ge- nomföra torrläggning. Sådant stöd lämnas ej, om med hänsyn till investeringskostna- dens storlek eller sökandens ekonomiska ställning och kreditmöjligheter åtgärden be- dömes kunna bli genomförd på skäliga vill- kor utan sådant stöd, och statligt stöd läm- nas endast till åtgärd som är önskvärd från allmän synpunkt, samhällsekonomiskt moti- verad och från företagsekonomisk synpunkt lönsam. Beträffande jordbruk lämnas stat- ligt stöd endast om brukningsenheten har eller väntas inom en nära framtid få förut- sättningar för rationell drift; denna bestäm- melse gäller dock ej i fråga om mera om- fattande torrläggning av mark, om åtgärden berör ett större antal brukningsenheter och dess genomförande framstår såsom ett all- mänt intresse av betydenhet. — Lånegaranti kan även lämnas för inlösen av skuld på grund av tidigare beviljat lån ur statlig låne- fond på jordbrukets område, om lånegaranti samtidigt lämnas för åtgärd för inre ratio- nalisering. Garanti för inre rationaliserings- lån får avse högst ett belopp, som motsva- rar kostnaden för rationaliseringsåtgärden, och utgift som beror på att åtgärden utförts på onödigt dyrbart sätt räknas ej in i kost- naden. Kostnaden för åtgärden skall vara godkänd av lantbruksnämnden. — En förut- sättning för att statligt stöd skall lämnas till åtgärd för inre rationalisering är att marken kan antagas bli använd under överskådlig tid som jordbruksjord samt att åtgärden hu- vudsakligen ej är att hänföra till underhåll. Fråga om statligt stöd åt torrläggningssam- fällighet avseende åtgärd för torrläggning

prövas inom den statliga lantbruksorgani- sationen. Innan sådant stöd beviljas skall som regel antingen lantbruksnämnden upp- rätta investeringskalkyl eller sökanden låta upprätta fullständig driftsekonomisk plan, om den åsyftade åtgärdens lönsamhet ej utretts på annat sätt eller är uppenbar. In- nan statligt stöd beviljas till inre rationali- sering skall på sökandens bekostnad även upprättas teknisk plan som lantbruksnärnn- den godkänner.

I kungörelsen stadgas vidare att för lån för vilket garanti beviljas skall ställas till- fredsställande säkerhet. Företag eller sam- fällighet med ändamål att genomföra torr- läggning av mark kan dock få lånegaranti utan att ställa säkerhet, om särskilda skäl föranleder det. När lånegaranti beviljas upp- ställer den myndighet som beviljar garantin de villkor för rätten att utnyttja denna som behövs för att trygga syftet med garantin. Beslut varigenom lånegaranti beviljas skall innehålla förbehåll att långivaren, vid även— tyr att lånegarantin förfaller, är skyldig att på begäran av den myndighet som beviljat garantin säga upp lånet till återbetalning, bl. a. om säkerhet för lånet väsentligt för- sämras eller annars sådant förhållande in- träffar att låntagaren med hänsyn till syftet med garantin uppenbarligen icke längre bör få utnyttja denna. Övergår brukningsenhe- ten till ny ägare och låter långivaren denne övertaga skulden, får den lånebeviljande myndigheten medge att lånegarantin skall avse den nye låntagarens förpliktelse.

Slutligen innehåller kungörelsen bemyn- digande för lantbruksstyrelsen att med Kungl. Maj:ts medgivande överskrida viss beloppsgräns eller efterge visst villkor samt utfärda närmare bestämmelser för tillämp- ningen av kungörelsen. — För verksamheten gäller i övrigt alltjämt kungörelsen den 17 juni 1948 (nr 367) med vissa bestämmelser rörande statlig garanti för lån till yttre och inre rationalisering på jordbrukets område m.m.

Den inledningsvis nämnda departements- promemorian av maj 1960 utmynnar i föl- jande slutsatser. Ett torrläggningsföretags styrelse har rätt att hos delägarna i före-

taget uttaxera på dem belöpande bidrag till företagets utgifter. Subsidiärt solidariskt an- svar åligger deltagarna i torrläggningsföre- tag gentemot utomstående, då vad som ut- debiteras på någon deltagare ej kan indrivas hos honom. Någon förmånsrätt för sådant belopp föreligger ej, men ny ägare av en fastighet inom samfälligheten svarar i viss utsträckning för bidrag som åvilat förre äga- ren. Vid angivna förhållanden fordrades en- ligt promemorian ingen annan författnings- ändring än att då gällande krav på tillfreds- ställande säkerhet som villkor för lånega- ranti uppmjukades så att garanti kunde läm- nas även utan sådan säkerhet. Av lantbruks- styrelsen framställt krav för att det om- ständliga förfarandet att uttaga inteckningar i ett större antal fastigheter skulle kunna underlåtas, nämligen att företagets styrelse hade uttaxeringsrätt och delägarna subsi- diärt solidarisk ansvarighet, förefanns ju enligt vad i promemorian upptagits redan enligt gällande rätt. Huvudregeln borde vara att intecknings- eller annan säkerhet alltjämt skulle krävas för garantiåtagande. De praktiska svårigheterna att uttaga och förvalta inteckningar från samfälligheter, omfattande ett stort antal fastigheter med förhållandevis ringa bidragsbelopp, borde emellertid föranleda att kravet på säkerhet i dessa fall eftergavs, icke minst med hän- syn till att de företag som erhöll garantilån ägde sådan ekonomisk stabilitet att det i re- gel inte behövde befaras att företaget i det stora hela skulle råka i allvarliga svårighe- ter. Om det i något fall kunde befaras att tvist skulle uppstå rörande omfattningen av delägares bidragsskyldighet, mötte intet hin- der mot att lantbruksnämnden som villkor för lånegaranti utan säkerhet krävde att i stadgar för företaget intogs föreskrift om delägarnas subsidiär-solidariska ansvar. —- Den i promemorian förordade lösningen var inte avsedd enbart som ett provisorium utan förutsattes även på längre sikt kunna till- godose de av lantbruksstyrelsen angivna önskemålen.

Av den ovan lämnade summariska redo- görelsen för innehållet i nu gällande bestäm- melser om statligt stöd till torrläggnings-

verksamheten torde framgå att statens eko- nomiska engagemang i dessa sammanhang omgärdats med vittgående föreskrifter, i syfte att undvika åtaganden i annat än eko— nomiskt bärkraftiga företag samt att gar- dera staten för ekonomiska förluster i de fall där åtaganden befunnits motiverade. I den mån det av allmänna synpunkter be— funnits påkallat att efterge eljest ifrågakom- mande säkerhetskrav, har uppenbarligen dessa allmänna synpunkter ansetts väga tyngre än säkerhetskravet. Härvid förtjänar dock understrykas att bestämmelserna kon- struerats på sådant sätt att det blir den till- lämpande myndigheten som har att bedöma om säkerhetskravet bör få stå tillbaka för andra synpunkter; den som önskar komma i åtnjutande av statligt stöd kan alltså i dessa, ekonomiskt mer tveksamma fall aldrig under hänvisning till viss bestämmel- se i kungörelsen göra gällande någon rätt att utan ställande av säkerhet få stödet, utan om så skall ske är helt beroende av myndighetens bedömande.

Såsom i departementspromemorian utta- lats har styrelsen för ett torrläggningsföre- tag möjlighet och skyldighet att hos delta- garna i företaget utdebitera kostnaderna för företaget efter vars och ens andelstal, och det föreligger ingen förmånsrätt för de del- tagarna sålunda debiterade bidragen. Utred- ningen ansluter sig också till den i prome- morian hävdade uppfattningen, att deltagar- na i princip är subsidiärt solidariskt ansva- riga för vad annan deltagare ej förmår gälda av honom debiterat bidrag. Hur denna skyl- dighet förhåller sig till den i 7 kap. 27 5 VL stadgade begränsningen av icke—sökandes an- svarighet är emellertid oklart. Vidare torde kunna ifrågasättas om debiteringsbestäm- melserna utan vidare äger tillämpning på återbetalning av ett deltagarna samfällt be- viljat lån. Vid VL:s tillkomst förelåg ingen möjlighet att låta deltagarna samfällt kom- ma i åtnjutande av statligt lån, utan sådant lån skulle beviljas den enskilde deltagaren eller, om det utgick till företaget som så- dant, åtminstone slutligt fördelas på de en— skilda deltagarna i företaget efter deras an- delstal. Det är att förmoda att enskilda kre-

ditinrättningar ej heller beviljat lån annat än till de enskilda deltagarna i ett torrlägg- ningsföretag. I detta läge måste förutsättas att VL:s hithörande bestämmelser ej avsett att reglera företagsstyrelsens eller deltagar- nas skyldigheter med avseende å återbetal- ning av upplånade medel, utan endast deras skyldigheter i fråga om kostnaderna för företagets anläggande, underhåll och drift, däri inkluderande det ekonomiska ansvar gentemot tredje man, som företagets anläg- gande och drift kunde ådraga deltagarna.66 Bestämmelserna om utdebitering etc. syf- tade till att säkerställa genomförandet av såsom allmännyttiga bedömda företag men ej i och för sig till att säkerställa återbetal- ning av upplånade medel. Till dessa bestäm- melser ansluter sig andra bestämmelser i VL, även de med samma syfte. Som exem- pel härpå kan nämnas i 3 kap. 22 5 upp- tagna bestämmelser om maximering av röst- rätten vid sammanträde till en femtedel av deltagarnas sammanlagda, vid sammanträ- det företrädda andelstal samt om krav på allenast enkel pluralitet i röstetal för beslut, där ej i stadgarna finns för visst fall annor- ledes bestämt. Härvid är då också att no— tera den diskrepans som föreligger mellan omröstningsreglerna och lånefrågor såtill- vida att den statliga långivningen blott avser anläggningskostnader — vari icke-sö- kandes delaktighet är begränsad — men att vid omröstningen någon motsvarande be- gränsning av icke-sökandes rösträtt f. n. icke gäller. Vid tillkomsten av VL:s sam- fällighetsbestämmelser har också betonats, att man ej borde i lagen införa andra före- skrifter än sådana som var erforderliga för reglering av de inbördes förhållandena mel- lan deltagarna i gemensamt torrläggnings- företag, men att det var tydligt att ytterli- gare bestämmelser kunde finnas behövliga, vilka borde överlämnas åt deltagarnas avgö- rande. Ett upptagande av lån kan ej heller anses inrymt i den uppfattning om torr- läggningsföretagens ändamål, som kommit till uttryck i VL. Hade deltagarna samfällt varit helt likställda med medlemmarna i en ekonomisk förening — så är ju ej fallet men VL:s bestämmelser om samfällighetsförvalt-

ningen går i vissa avseenden tillbaka på tidi- gare gällande lag om ekonomiska förening- ar — hade de också varit förhindrade att driva annan verksamhet än som angivits i föreningens stadgar. Även om finansiering av torrläggningen genom upptagande av lån förmodligen ej skulle kunna anses innebära att man gav sig in på en annan verksamhet än torrläggning, kan likväl med visst fog göras gällande att upptagandet av lån ej heller utgör en självklar del av torrlägg- ningsverksamheten. För en likartad samfäl- lighetsbildning som vägsamfällighet har så- lunda ansetts erforderligt, eller åtminstone lämpligt, att genom särskild bestämmelse i lagen om enskilda vägar ange att styrelsen för sådan samfällighet äger, till belopp och under villkor som de väghållningsskyldjga å sammanträde bestämmer, upptaga lån. Till belysning av att omröstningsbestäm- melserna i sin nuvarande utformning ej är lämpade för frågor om upptagande av lån må ytterligare framhållas följande. Med ut- nyttjande av dessa bestämmelser skulle en grupp av deltagare — eventuellt t.o.m. en minoritet — kunna mot de övrigas vilja ge— nomdriva upptagande av lån, kanske på be- tungande villkor. Intar då de övriga ställ- ning av sökande till företaget, är denna ord- ning så mycket mindre tillfredsställande, som de på grund av icke-sökandes begrän- sade skyldighet att taga del i torrläggnings- kostnaden måhända kan få på sig övervält- rad en större del av låneansvarigheten än som svarar mot deras andel i företaget. Även om VL:s regler om utdebitering och därtill ansluten subsidiärt solidarisk an— svarighet för deltagarna i torrläggningsföre- tag sålunda ej ursprungligen avsetts vinna tillåmpning på samfällt upptaget lån, och oaktat lagens omröstningsregler ej synes lämpade att användas vid avgörande av frå- gor om sådant lån, är det emellertid ej ute- slutet att de likafullt kan bli att tillämpa vid upptagande och återbetalning av sam- fällt lån. I de flesta fall då lånegaranti be— viljas torrläggningssamfällighet torde delta- garna vara ense om upptagandet av lånet,

" Jfr NJA 111920 8.419 ff.

detta bl.a. med hänsyn till att garantin genomgående torde beviljas för lån på sam- ma förmånliga villkor som bottenlån. Såväl de som långivarna måste därvid förutsättas ha utgått från som något självklart att VL:s ifrågavarande bestämmelser skulle bli av- görande för deras skyldigheter mot låne- och garantigivare. Även eljest synes bestäm- melserna kunna bli att tillämpa. Har sam- fällt lån beviljats deltagarna i ett torrlägg- ningsföretag, innebär ju detta att den en- skilde deltagaren får uppskov med erläg- gande av sin andel av anläggningskostna- den. Det ligger då nära till hands att lik- ställa hans andel i amortering av lånet med hans andel i anläggningskostnaden och anse möjligheten till utdebitering enligt VL över- flyttad på amorteringsförfarandet.

Så länge det kan vara tvivel underkastat, om VL:s bestämmelser kan nyttjas för att ut- debitera bidrag till återbetalning av samfällt lån och om deltagare står i subsidärt soli- dariskt ansvar för annan deltagares oguldna bidrag, kan det framstå som än mer ange- läget att med reviderade lagregler trygga statens ekonomiska åtaganden för torrlägg- ningssamfälligheters räkning än chefen för jordbruksdepartementet i 1961 års propo- sition förutsatt. Härvid är emellertid den i departementspromemorian anvisade möj- ligheten att som villkor för beviljande av lånegaranti åt torrläggningsföretags delta- gare samfällt uppställa krav på att företa- gets stadgar innehåller särskilda bestäm- melser om deltagarnas ansvarighet för lå- nets återbetalning värd allt beaktande. Om i stadgarna även föreskrives skyldighet för företagets styrelse att göra utdebiteringar för utbekommande av bidragsbelopp till lå— nets återbetalning synes med en sådan ord- ning en betydande grad av trygghet för sta— tens garantiåtagande ha vunnits, även om garantin beviljas utan att säkerhet i form av inteckningar ställes. Då debiteringslängden efter att ha vunnit laga kraft blivit exigibel, kan däri upptagna belopp indrivas hos de enskilda deltagarna. Visserligen kan man då i avsaknad av inteckningar ej förrän i sista hand taga den fasta egendomen i anspråk, och med hänsyn till förekomsten av andra

inteckningar torde det över huvud taget ej vara att räkna med någon utdelning ur fas- tigheterna. Det synes emellertid berättigat förutsätta att de enskilda deltagarnas rela- tivt begränsade amorteringsbelopp skall kunna uttagas ur deras lösa egendom. Om mot förmodan någon deltagares lösa egen- dom ej skulle förslå för det honom debite- rade beloppet, har styrelsen att uttaga detta hos de övriga deltagarna, möjligen med den begränsning för icke-sökandes del som föl- jer av stadgandet i 7 kap. 27 & VL och som i så fall ej torde nämnvärt försämra sam- fällighetens kreditvärdighet. Först om detta misslyckas — vilket förefaller än mindre san- nolikt — har staten att infria sitt garanti- åtagande gentemot långivaren. Vad staten nödgas utge, får den söka åter av torrlägg— ningsdeltagarna samfällt, och därvid kan tänkas en fördelning av återgäldandet på flera år.

Den åtgärd som skulle vara bäst ägnad att komplettera sålunda redan nu förelig- gande möjligheter att trygga statens garan- tigivning skulle vara att införa förmånsrätt i deltagarnas fastigheter för vad som kan utdebiteras på dem. En sådan skulle även förbättra den enskilde deltagarens ställning i förhållande till de övriga deltagarna för det fall att lån ej upptagits för att finansiera torrläggningsföretaget, vilket synes skäligt inte minst om han endast har ställning av icke-sökande. Till följd av sin subsidiärt solidariska ansvarighet kan han ju vid nuva- rande ordning nödgas stå för betydande be— lopp som ej kunnat uttagas hos även en sö- kande, men som kanske skulle ha kunnat uttagas hos denne om utdebiterat belopp haft förmånsrätt framför penninginteck- ningar. I det fallet finns ej heller någon möjlighet att trygga företagets fordran hos deltagarna genom att förmå dessa att lämna inteckningar som säkerhet, en möjlighet som alltid står staten till buds innan låne- garanti beviljas.

En tyst förmånsrätt såsom den i detta sammanhang ifrågakommande har vid olika vattenlagsinstitut varit föremål för diskus- sion redan före tillkomsten av dikningslagen men hittills alltid avvisats. Visserligen har

en liknande förmånsrätt på senare tid in— förts i andra lagar, såsom lagen om enskilda vägar och lagen om vissa gemensamhetsan- läggningar, men därvid har alltid framlagts allvarliga betänkligheter mot varje ny sådan förmånsrätt. Utredningen — som torde ha att bedöma frågan om införande av för- månsrätt av hänsyn till statens intressen vid lånegarantigivning men knappast huruvida förmånsrätt eljest är motiverad — kan ej finna förhållandena vid statlig lånegaranti— givning motivera införandet av en ny tyst förmånsrätt. Då man söker medel att för- bättra statens trygghet för garantigivning till torrläggningssamfälligheter, bör alltså i vart fall ej ifrågakomma att införa en ny för— månsrätt.

Ett skäl att bygga ut statens trygghet för lånegaranti till torrläggningssamfälligheter skulle föreligga om den nuvarande utform- ningen av VL på ett icke önskvärt sätt be- gränsat garantigivningsverksamheten eller medfört ekonomiska förluster för statsver- ket. Såvitt utredningen har sig bekant har emellertid något sådant ej gjorts gällande. I proposition 1967: 95 angående riktlinjer för jordbrukspolitiken m.m. har tvärtom uttalats tillfredsställelse med det sätt på vil- ket garantigivningen hittills fungerat, och i propositionen har ej framförts några för- nyade önskemål om lagstiftningsåtgärder för att säkerställa de statliga ekonomiska åtagandena i torrläggningsverksamheten. Samma proposition ger också uttryck för en grundsyn på strukturomvandlingen av jordbruket, som inkluderar allt restriktivare statliga ekonomiska engagemang i jordbru— kets inre rationalisering och sådana enga- gemangs koncentrering till lönsamma före- tag. Detta ger anledning utgå från att ga- rantigivningsvolymen framdeles snarare kommer att minska än öka. Det är svårt att se hur denna utveckling skulle kunna leda till ökat statligt engagemang i mindre kreditvärdiga objekt — och garantigivning för kreditvärdiga torrläggningsföretag medför, som framhållits redan i den förenämnda departementspromemorian, knappast några risker för staten, även om säkerhet icke ställes för lånen.

Vad som närmast aktualiserat kravet på ökad trygghet för staten vid garantigivning utan säkerhet synes ha varit en önskan hos de garantibeviljande myndigheterna att kun- na ntan betänkligheter utnyttja detta förfa- rande i stället för det mer omständliga till- vägagångssättet med ställande av säkerhet i form av inteckningar i ett flertal fastighe- ter. Dessa praktiska svårigheter får ej un- derskattas. Utredningen vill emellertid un- derstryka att garantigivning till torrlägg- ningssamfällighet ifrågakommer närmast som undantag från regeln att garantin skall beviljas de enskilda deltagarna. Det kan ifrågasättas om garantigivning till samfäl- lighet under några omständigheter kan bli så vanlig att svårigheterna för den garanti- beviljande myndigheten får alltför stor om- fattning. Om exempelvis större skiljaktig- heter föreligger mellan deltagarnas andelstal i samfälligheten, torde snarare ifrågakomma att bevilja de enskilda deltagarna lånega- ranti. Som ett naturligt villkor för garanti till samfällighet torde vidare, som förut framhållits, böra gälla att deltagarna är ense om upptagande av lån i denna form. Föreligger ej sådan enighet, väljes antagli- gen i stället även i det fallet garantigivning till de enskilda deltagarna. Och där garanti- givning till samfälligheten framstår som mo- tiverad i stället för garantigivning till en- skilda deltagare, lär företagen ofta ej vara av större omfattning än att infordrande och förvaltning av säkerhet i form av inteck- ningar ej ställer sig alltför betungande.

Slutligen må understrykas att torrlägg- ningsverksamheten endast är en gren av den pågående fastighetsomvandlingen i en- lighet med statsmakternas intentioner. Fi- nansieringen av just denna gren bör därför icke ses isolerad från finansieringen av verk- samheten i övrigt utan, såsom skett i ratio— naliseringskungörelsen, tagas upp tillsam- mans med statliga åtaganden inom rationa— liseringsverksamheten som helhet. Det lig- ger då också närmast till hands att, innan man antar några nya Specialregler för torr- läggningsverksamhetens del, avvakta den pågående lagstiftningen om fastigheterna som kreditobjekt över huvud taget och om

utförandet av gemensamma arbeten — som kan omfatta torrläggning — enligt en bli- vande fastighetsbildningslag.

Sammanfattningsvis kan utredningen så- ledes icke finna annat än att motiven för att nu införa nya regler i VL till säkerhet för statlig garantigivning avseende torrlägg- ningssamfälligheter icke har den tyngd att de bör föranleda lagstiftning i ämnet.

Gällande lagbestämmelser

VL innehåller i sitt 7 kap. bestämmelser om torrläggning av mark genom dikning, vat- tenavledning eller invallning. I en första av- delning av kapitlet upptages regler om dik- ning, och dessa regler är genomgående till— lämpliga även vid vattenavledning och in- vallning; för de sistnämnda två formerna av torrläggningsverksamhet finns därjämte i särskilda avdelningar av kapitlet vissa spe- cialbestämmelser. Härjämte kan vid torr- läggning i vissa fall bestämmelser i 8 kap. bli att tillämpa. I fråga om vattens avledan- de för sådan torrläggning av mark inom stadsplan eller byggnadsplan, som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning, eller för torrläggning av begravningsplats skall nämligen enligt 8 kap. 1 & tredje stycket gälla vad i samma kapitel stadgas om avle- dande av kloakvatten. I 8 kap. återfinns även stadganden om ledningar, gemensam- ma för torrläggning och avloppsvattenav- ledning. — Företag enligt 7 och 8 kap. är vidare underkastade vissa bestämmelser i 3 kap. Å vattenavledning, invallning och avloppsvattenutslåppning har vissa bestäm- melser i 2 kap. gjorts tillämpliga. Ersätt- ningsfrågor regleras i 9 kap. Bestämmelser av huvudsakligen formell innebörd uppta- ges i 10, 11, 13 och 14 kap.

Om ett företag har till ändamål såväl att torrlägga mark som att, för beredande av ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft, reglera vattnets avrinning, skall därå enligt

3 kap. l & första stycket och 26 å andra stycket tillämpas bestämmelserna i 3 kap. men även — jfr 3 kap. 2 å andra stycket — i viss mån stadganden i 7 kap. Å varje före- tag enligt 3 kap. har vissa bestämmelser i 7 kap. gjorts tillämpliga.

VL:s bestämmelser om dikning bygger på principen att en markägare har full frihet att för torrläggning av sin mark upptaga dike och avleda vattnet, detta även om vatt- net därvid får sitt avlopp inom annans mark och om dike måste upptagas där; vattnet får även ledas till annans dike. Sam- ma princip gäller för förbättring av förut avdikad marks torrläggning. Något villkor om visst förhållande mellan nytta samt ska- da och kostnader uppställes sålunda ej för diknings tillåtlighet, och förhandsprövning är ej obligatorisk. I 7 kap. 20 & föreskrives dock viss hänsyn till kostnadssidan vid pröv- ning av yrkande om anslutning till dik- ningen. För mer ingripande avdikning av vattendränkt mark gäller vidare enligt 7 kap. 35 & bestämmelserna om tillåtlighets- prövning vid vattenavledning.

I 7 kap. 1—20 åå samt 33 och 34 55 läm- nas bestämmelser om rättigheter och skyl- digheter då dikningen berör mark eller dike, som tillhör annan än initiativtagare till före— retaget, samt regleras de dikandes förhål- lande till motstående intressenter, såsom väghållare. Anslutningsrätt och anslutnings- tvång föreligger enligt bestämmelserna i

20 &. Enligt 21 5 utgör all mark,”7 för vil- ken dikningen medför båtnad och vars äga- re skall däri taga del, i avseende å företaget en samfällighet. Hur omfattande samfällig- heten skall bli bestämmes av sökandens yr- kande om dikningens utsträckning och om annans anslutning till dikningen, av anslut- ningsyrkande från annan än sökanden och av den andres yrkande om dikningens ut- sträckning samt av tekniska och ekonomiska faktorer.68

Regler för dikningssamfällighet och hand- havandet av torrläggningsföretags angelä- genheter lämnas i 7 kap. 20, 22—32, 34 samt 61—66 55. Enligt 23 5 är i princip båtna- den —- definierad i 22 å — den norm efter vilken torrläggningskostnaden — definierad i 32 å — skall fördelas mellan delägarna, och enligt 64 5 har deltagare i företaget i princip inflytande å företagets angelägen- heter i proportion till det andelstal efter vil- ket han är skyldig att taga del i kostnaden för företaget.69 Kostnaden för dikning kan överstiga markens båtnad av dikningen. Om markens ägare ej sökt företaget eller är att likställa med sökande begränsas dock enligt 27 å och 10 kap. 82 & hans bidragsskyldig- het till värdet av hans båtnad, men denna begränsning gäller enligt 7 kap. 64 & ej hans inflytande över företagets angelägenheter. Om jämkning av kostnadsfördelningen efter det olika förhållandet mellan kostnad och båtnad för skilda avdelningar av samfällig- hetens mark, vid mer omfattande dikning än som normalt förutsättes för markens odling samt vid högre samfällighetskostnad för en delägare än den för enskild torrläggning av hans mark beräknade kostnaden lämnas fö— reskrifter i 24, 25 och 26 åå. Annan del- ägare än sökande och med sökande likställd, med annan dikningsbåtnad än jordförbätt- ring m.m., är enligt 29 & ej pliktig taga del i kostnaderna förrän han begagnar sig av båtnad. — Dike skall enligt 34 5, där någons rätt kan vara därav beroende, underhållas av deltagarna i företaget med fördelning dem emellan efter motsvarande normer som gäller för torrläggningskostnadens för- delning,70 dock utan den i 27 5 för icke-sö- kande stadgade begränsningen till båtnads-

Enligt 7 kap. 36 5 skall, då någon vill begagna sig av rättighet som omförmäles i 1—19 55, eller då två eller flera med skilda andelar skall taga del i dikningsföretag, där ej överenskommelse därom träffas, i den ordning i det följande stadgas före arbetets påbörjande inhämtas besked, huru och un- der vilka villkor arbetet må göras. Ansökan om dikning skall inges till Konungens be- fallningshavande,71 varefter frågan om dik- ningen skall prövas vid syneförrättning var— om i 10 kap. stadgas. Avser någon att verk- ställa dikning för vilken ej fordras före- gående prövning, har han likväl möjlighet att till beredande av trygghet för framtiden påkalla sådan prövning. Har dike upptagits utan föregången syneförrättning, må för det framtida underhållets fördelning i nämnd ordning påkallas prövning därav.

För sådan torrläggning, som enligt vad tidigare anförts skall följa bestämmelserna om avledande av kloakvatten, regleras mot- svarande frågor på ett likartat, men i vissa detaljer avvikande sätt.

Hithörande stadganden i 8 kap. reglerar det inbördes förhållandet mellan två eller flera samhällen, mellan två eller flera fas- tigheter samt mellan samhälle och en eller flera fastigheter utom samhället. Med sam-

" Hus, vägar och andra dylika anläggningar ingår alltså ej såsom sådana i samfälligheten, även om dikningen är till nytta för dem. Jfr dock även 14 kap. 2 5 och 8 kap. 54 5.

" Jfr NJA II 1920 s. 344 ff. " »Deltagare» i ett företag är enligt VL:s ter— minologi den aktuellt aktiva gruppen av »del- ägare» i samfälligheten, jfr 7 kap. 29 5 och 10 kap. 63 5 samt 1919 års betänkande s. 127.

7” Bestämmelser om sanktion vid underhålls- skyldighetens eftersättande meddelas i 13 kap. 16 5. Inom torrläggningsföretag, som efter den 1 januari 1921 erhållit län eller bidrag av all- männa medel, har staten enligt 13 kap. 17 5 till- erkänts samma möjlighet att inskrida mot den försumlige som enligt föregående paragraf till- kommer den som lider men av försummelsen, så länge lånet ej till fullo återbetalats samt då bidra- get lämnats under villkor om underhåll av före- taget.

" Att ansökningen i stället, om den avser företag huvudsakligen för torrläggning av mark för jordbruksändamål, skall inges till vederbö- rande lantbruksnämnd, se 10 kap. 33 5 tredje stycket och kungörelse den 19 april 1968 (nr 369).

hällre förstås enligt 8 kap. 2 å tredje stycket verksamhetsområdet för allmän vatten- och avloppsanläggning.72 — Kapitlets 3 — 22 åå skall enligt 31 å äga motsvarande tillämp— ning i fråga om industrith avloppsvatten, varom särbestämmelser meddelas i 32— 37 åå.

I 8 kap. 3—13, 15 och 16 åå lämnas be- stämmelser om rättigheter och skyldigheter avseende företag för avledande av kloakvat— ten. I samma kapitels 18—21 åå återfinns motsvarande bestämmelser avseende led— ningar för såväl avledande av kloakvatten som torrläggning av mark; de är med visst undantag enligt 22 å ej tillämpliga inom stadsplan eller byggnadsplan å ledning för torrläggning av mark inom det planlagda området.

Även vid avloppsvattenföretag samt vid kombinerade avloppsvatten- och torrlägg- ningsföretag föreligger anslutningsrätt och anslutningstvång. Enligt 8 kap. 46 och 47 åå skall företag för avledande av avloppsvat— ten, då det är gemensamt för två eller flera samhällen, eller två eller flera fastigheter, i princip handhas av det bäst lämpade sam- hället eller den bäst lämpade fastigheten. Då företaget är gemensamt för samhälle och en eller flera fastigheter skall det i princip handhas av samhället. Då samhälle ej enligt det anförda handhar företagets angelägen- heter eller då företaget är gemensamt för flera än två fastigheter, skall enligt 48 å för handhavandet utses styrelse. Regler för verksamheten lämnas vidare i 49—53 åå. Kostnaden för anläggning, ombyggnad, skötsel och underhåll av gemensam kloak- ledning fördelas i princip enligt 10, 12, 13 och 15 åå mellan deltagarna i företaget med hänsyn till mängden och beskaffenheten av det kloakvatten som från varje deltagare skall avledas, dock att ingen deltagare är pliktig att för avledande av sitt kloakvatten sammanlagt vidkännas större kostnad än om han anlagt särskild ledning eller bidraga med större belopp än med hänsyn till del- tagarens nytta av företaget kan anses rim- ligt. — Bestämmelserna i 10, 12 och 13 åå äger enligt 18 å tredje stycket tillämpning även vid avledande av kloakvatten till led-

ning för torrläggning av mark. Den som för sin marks torrläggning leder vattnet till kloakledning är vidare enligt 19 å under- kastad samma villkor som gäller för inle- dande av kloakvatten i ledningen. Om led- ning för avledande av kloakvatten finnes vara till väsentlig nytta för marks torrlägg- ning är ägare av mark, som har båtnad av företaget, enligt 19 å andra stycket pliktig att taga del i detta efter ty prövas skäligt, men därvid skall han ej vara skyldig vid- kännas större bidrag till kostnaden för före— taget än om företaget allenast avsett torr- läggning av mark. Den inbördes kostnads- fördelningen mellan flera sådana fastigheter skall enligt 21 å ske efter bestämmelserna i 7 kap. om dikningssamfällighet.

Enligt 8 kap. 38 å må, bl.a. då någon vill erhålla prövning av fråga angående delaktighet i företag eller bidragsskyldighet, ansökan därom inges till vattendomstolen eller till Konungens befallningshavande. Vattendomstolen kan handlägga ansökning- en som ansökningsmål, jfr 11 kap. 17 å 19., eller stämningsmål, jfr 11 kap. 61 å andra stycket, eller förordna att målet skall be- handlas vid syneförrättning enligt 10 kap. 32 å. Ansökan till Konungens befallnings- havande handlägges alltid vid sådan för- rättning.

Vattenavledning definieras i 7 kap. 37 å första stycket såsom torrläggning av mark genom sänkning eller uttappning av sjö el- ler annan vattensamling samt fördjupning, utvidgning eller rätning av älv, å eller annat vattendrag eller annan åtgärd för avledning av vatten därifrån. Bestämmelser rörande vattenavledning i förhållande till vatten- reglering återfinns i 3 kap. 1 å andra och tredje styckena, 26 å tredje stycket samt 27 å andra stycket jämte 7 kap. 37 å andra stycket.

Med invallning avses enligt 7 kap. 49 å anläggande för marks torrläggning vid eller i vattendrag, sjö eller annan vattensamling

" Jfr lag den 3 juni 1955 om sådana anlägg- ningar, införd efter 8 kap. 54 å. Lagen reglerar sådant avledande av avloppsvatten inom samhälle, åt vilket enligt 8 kap. 17 å kapitlets bestämmelser om kloakledningar ej äger tillämpning.

eller havet av vall eller annan byggnad till skydd mot vattnet.

För såväl vattenavledning som invallning gäller, om företaget är till men för annans egendom, särskilda villkor för företagets tillåtlighet och för anslutningstvång till detta enligt 7 kap. 38, 39, 44, 46, 49, 51 och 54 åå samt 55 å andra stycket; jfr beträf- fande invallning även 52 å. Tillåtligheten avgöres på grundval av en ekonomisk av- vägning mellan nytta och skada. — Om det är sannolikt att allmän eller enskild rätt för- närmas genom företaget, eller om två eller flera skall med skilda andelar taga del däri, är förprövning vid syneförrättning eller hos vattendomstolen enligt 7 kap. 45 och 49 åå obligatorisk. Rensningsarbete kan förprövas enligt 7 kap. 48 å första stycket. Jfr även 11 kap. 17 å 19.

Syneförrättning rörande företag enligt 7 och 8 kap. behandlas — jämte sådan förrätt- ning rörande företag enligt 3 kap. — i 10 kap. 32—82 åå. Till att handlägga sådan för- rättning förordnas statens lantbruksingenjör eller annan behörig person. Biträdande för— rättningsman kan förordnas, och i viss ut- sträckning skall gode män biträda. Syne— männen skall enligt 67 å efter vederbörlig utredning upprätta ett utlåtande angående företaget med besked i förekommande frå- gor. Utlåtandet skall i vissa fall underställas vattendomstolens prövning, jfr 7 kap. 45 å tredje stycket och 55 å första stycket, 8 kap. 38 å tredje stycket, 10 kap. 52 å andra och fjärde styckena samt 53 å fjärde stycket jämte 11 kap. 17 å 60., och mot utlåtandet må enligt 11 kap. 17 å 59. och 60. samt 85 å andra stycket talan föras genom besvär till vattendomstolen.

Om talan ej i vederbörlig ordning full- följes mot synemännens utlåtande och un- derställning av utlåtandet icke skall ske, skall enligt 10 kap. 75 å första stycket vid utlåtandet bero och skall detta gå i verk- ställighet i den ordning som för lagakraft- ägande dom är stadgad. Har utlåtandet förts upp till vattendomstolens prövning gäller en- ligt 17 kap. 11 å rättegångsbalken att dom—

stolens dom har rättskraft såvitt saken där- igenom avgjorts, och enligt samma lagrum må sålunda avgjord fråga icke ånyo hpp— tagas till prövning.

Den närmare innebörden av dessa stad- ganden för torrläggningsföretagens del be- lyses av bestämmelserna i 7 kap. 56 å och 8 kap. 39 å första stycket; 7 kap. 56 å skall enligt 66 å samma kapitel i tillämpliga delar lända till efterrättelse för det fall att pröv— ning påkallats av frågan om underhåll av dike som upptagits utan föregående syne- förrättning samt är enligt hänvisning i 3 kap. 11 å fjärde stycket och 27 å även tillämplig å vattenreglering. Innefattar utlåtande, var- vid enligt 10 kap. 75 å skall bero, eller vat- tendomstols laga kraft ägande beslut73 med- givande till företaget, är det —- med vissa i 7 kap. 56 å och 8 kap. 39 å första stycket angivna inskränkningar -— gällande mot en— var. Giltigheten har i 7 kap. 56 å preciserats till att avse rätten att utföra företaget och för framtiden bibehålla dike och annan an- läggning samt skyldigheten att taga del i företaget. Även om bestämmelsen i 17 kap. 11 å rättegångsbalken angående förbud mot ny prövning av vad som avgjorts genom rättskraftig dom ej kan anses direkt tillämp— lig å synemäns utlåtande, följer av 7 kap. 56 å att ett torrläggningsföretags inre ange— lägenheter och dess förhållande till företa- get motstående intressen i princip skall en gång för alla vara reglerade, vare sig de bestämts genom ett utlåtande eller ett dom— stolsavgörande. Ett torrläggningsföretag för- blir m.a.o. i rättsligt avseende oförändrat bestående för all framtid. Delaktigheten i företaget är knuten till äganderätten till de berörda fastigheterna, och ny ägare av en fastighet är, med viss begränsning, enligt 7 kap. 60 å och 8 kap. 45 å bunden av skyl- digheten att bidraga till företagskostnaderna samt utföra anläggnings- och underhållsar— beten.

De i 7 kap. 56 å och 8 kap. 39 å upp- tagna inskränkningarna i den allmänna rätts—

7” Vad VL betecknar som vattendomstolens »beslut» skulle med rättegångsbalkens termino- logi åtminstone i detta sammanhang anges som vattendomstolens »dom». I det följande använ- des beteckningen »domstolsavgörande».

kraftsprincipen är följande, hänförande sig antingen till delägarnas inbördes förhållan- de eller deras förhållande till motstående intressen.

1) För utrönande av värdet å torrlägg- ningsbåtnad skall synemännen enligt 10 kap. 60 å första stycket uppskatta marken i dess skick före företaget och i det skick vari den antages komma efter företagets fullbordan. Båtnadsuppskattning kan emel- lertid i två fall komma att verkställas först efter företagets fullbordan. Om i företaget ingår vattendränkt mark kan nämligen en— ligt 61 och 78 åå samma kapitel då utföras en slutlig båtnadsuppskattning, och om nå— gon efter ett företags fullbordan förmenar, att värdet av torrläggningsbåtnad blivit till hans skada oriktigt beräknat, kan enligt 77 å samma kapitel helt ny uppskattning av båtnadsvärdet komma till stånd. Till vin- nande av enhetlig tillämpning av grunderna för uppskattningen kan därvid även ske ny uppskattning beträffande andra markområ- den än de ursprungligen avsedda. — Ansö- kan om båtnadsuppskattning enligt 10 kap. 77 och 78 åå skall framställas inom kalen- deråret näst efter det som bestämts för före- tagets fullbordande, eller efter det då dess- förinnan besiktning" med förklaring att företaget fullbordats ägt rum.75

2) Innehavare av fordran, för vilken fastighet häftar, äger enligt 9 kap. 73 å un- der vissa förutsättningar påkalla domstols- prövning av ersättning avseende fastigheten. — Talan skall genom stämning enligt 11 kap. 17 å 57. anhängiggöras inom sex månader efter det fördelning av ersättningen vunnit laga kraft.76

3) Vållas genom företagets utförande ska- da eller intrång, som icke förutsetts, kan enligt 7 kap. 57 å och 8 kap. 42 å ersätt- ning utdömas samt i viss utsträckning änd- ratb föreskrifter meddelas rörande skötseln av företagets anläggningar och vidtagande av åtgärder till eliminering av skadan och intrånget. — Talan härom skall anhängig- göras inom en tid av fem eller högst tolv år7|a från den för företagets fullbordan före- sknvna tiden, i vad avser ersättning genom anmälan till vattendomstolen enligt 11 kap.

68 å och i övrigt genom stämning enligt 11 kap. 17 å 46. och 51. — Är skadan eller in- trånget hänförligt till utsläppande av av- loppsvatten, kan enligt 8 kap. 40 å andra stycket efter stämning enligt 11 kap. 17 å 47. ändrade föreskrifter meddelas.

4) För vattenavlednings— och invallnings— företag gäller vissa ytterligare inskränkning- ar i den allmänna principen, avseende an- ordning eller föreskrift till skydd för fisket (2 kap. 8 å), anordning till skydd mot flott- ningsskada (2 kap. 11 å andra stycket), vat- tenhushållning (2 kap. 31 å andra stycket) och utrivande av dammbyggnad (2 kap. 34 å). Enligt 8 kap. 39 å andra stycket gäl- ler de nämnda bestämmelserna om vatten- hushållning och utrivande av dammbyggnad även för avloppsvattenföretag.

5) Föreskrift angående villkoren för ut- släppande av avloppsvatten kan enligt 8 kap. 40 å ändras efter tio år, när eljest väsentligt ändrade förhållanden inträtt samt då vatt— nets utsläppande vållar betydande olägenhet som ej förutsetts. Härvid kan även ersätt- ningsfrågor enligt 41 å första stycket kom- ma under prövning. Har ersättning ej be— stämts genom uppskattning på förhand, äger den skadelidande föra talan om ersättning. -— Talan anhängiggöres av den utsläppande genom ansökan enligt 11 kap. 17 å 19. och av skadelidande genom stämning enligt sam- ma paragraf under 47. och 48.

6) I 8 kap. anges som ytterligare inskränk- ning i rättskraftsprincipen det i 43 å första stycket behandlade fallet att ett företag icke bragts till slut inom föreskriven77 tid. Fallet regleras för 7 kapzs del i dess 58 å första stycket men anges ej i 56 å som en inskränkning i den därupptagna allmänna principen; däremot hänvisas i 3 kap. 11 å fjärde stycket även till 7 kap. 58 å. Jfr 11

" Ang. besiktning se 13 kap. 1 m. &. åå. " Ansökningen skall göras hos Konungens befallningshavande eller, i ansökningsmål, hos vattendomstolen, jfr 11 kap. 175 20. och 69 å.

" Ang. fördelningen se 9 kap. 69 och 70 åå. "3 Att det allmänna stadgandet om tioårig fordringspreskription är att tillämpa även på sådant ersättningsanspråk har fastslagits i rätts— fallet NJA 1967 s. 577.

'” Jfr 10 kap. 62å och 675 andra stycket första punkten samt 11 kap. 17 5 20. och 63 å.

kap. 17 å 20. Underlåtenhet att fullborda företaget medför att angående företaget meddelat utlåtande eller domstolsavgörande är förfallet.78

7) Vidare anges i 8 kap. som inskränk- ning i rättskraftsprincipen det i kapitlets 44 å första stycket behandlade fallet att bestämmelserna för ett företags utförande under arbetstiden ändras. Även för detta fall finns motsvarande bestämmelser i 7 kap., nämligen i dess 59 å, utan att fallet i 56 å anges som en inskränkning i den där upptagna allmänna principen; däremot hän- visas i 3 kap. 11 å fjärde stycket även till 7 kap. 59 å. Jfr 11 kap. 17 å 20. Finnes visst föreskrivet arbete obehövligt, eller er- fordras till följd av oförutsedd arbetssvårig- het eller av annan dylik orsak jämkning av bestämmelserna för företagets utförande, äger vattendomstolen på ansökan av del- tagare i företaget meddela ändring i bestäm- melserna.

8) Bestämmelse rörande skötsel, underhåll och kostnad avseende gemensam anläggning enligt 8 kap. samt rörande samhälles skyl- dighet att utgiva bidrag till åtgärd för rening av kloakvatten kan enligt 8 kap. 39 å och 44 å andra stycket vid väsentligt ändrat för- hållande jämkas i samma ordning som an- ges i 44 5 första stycket.

Utöver i de här angivna, av lagen som in- skränkningar i den allmänna principen om utlåtandes och domstolsavgörandes rätts— kraft betecknade fallen kan också vissa andra bestämmelser i VL och rättegångs— balken leda till att rättskraftiga utlåtanden och domstolsavgöranden i efterhand erhål— ler ett förändrat innehåll.

A) Delägare i invallningsföretag, dock ej sökande eller med honom enligt 7 kap. 27 å likställd, kan enligt 54 å samma kapi- tel befrias från delaktighet i företaget. Så- dan befrielse sker genom att all delägarens i samfälligheten ingående mark löses för företagets räkning. — Yrkande om inlösen anhängiggöres genom stämning enligt 11 kap. 17 å 44. inom sextio dagar efter ut- gången av tiden för påkallande av ny båt- nadsuppskattning enligt 10 kap. 77 och 78 åå eller efter det att sådan uppskattning vunnit

B) Enligt rättsfallet NJA 1960 s. 713 må ett områdes delaktighetstal i ett torrlägg- ningsföretag vid upprättande av debiterings- längd fördelas på de fastigheter, till vilka området i efterhand befinnes höra. Enligt 3 kap. 20 å, vartill hänvisas i 7 kap. 63 å och 8 kap. 50 å, äger deltagare, som för- menar att fördelningen av kostnaderna i en- lighet med av styrelsen framlagd debiterings- längd ej är med lag överensstämmande, ge- nom stämning å styrelsen till allmän under- rätt inom trettio dagar efter sammanträde där längden framlagts påfordra rättelse i den gjorda debiteringen. — Möjligen skulle delaktighetsfrågan kunna tänkas även i vissa andra fall genom fastställelse- eller fullgö- relsetalan bli föremål för prövning vid all— män domstol, eller med stöd av 11 kap. 20 å vid vattendomstol.

C) Ett lagakraftvunnet domstolsavgöran- de, och väl även ett utlåtande vid Vilket enligt 10 kap. 75 å första stycket skall bero,79 kan ändras med tillämpning av stad— gandena i 58 och 59 kap. rättegångsbalken om de särskilda rättsmedlen resning, åter- ställande av försutten tid och besvär över domvilla. Resning må beviljas bl. a. om om- ständighet eller bevis, som ej tidigare före- bragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till annan utgång samt parten gör sannolikt, att han haft giltig ursäkt för att ej inom ramen för det ordi- narie fullföljdsförfarandet åberopa omstän-

78 Jfr dock även rättsfallet NJA 1962 s. 597 och i anslutning därtill SJT 1964 s. 698 f. — Un- der beståmmelsen är att hänföra även under- låtenhet att utföra särskild avdelning av dik- ningssamfällighet, där dike enligt 10 kap. 635 behöver upptagas först då någon delägare på- kallar det; jfr NJA II 1920 s. 482. " Frågan synes ej ha varit föremål för pröv- ning i praxis. Mot att rättegångsbalkens be- stämmelser analogivis skulle vara att tillämpa på förrättningsförfarandet talar förekomsten av stadgandena i 10 kap. 75 å andra stycket — var- om mera nedan — och 11 kap. ] å fjärde stycket VL. För en tillämpning talar den användning åtminstone rättegångsbalkens bestämmelser om särskilda rättsmedel fått utanför domstolsför— farandet, t. ex. vid förrättning enligt lagen om enskilda vägar. I rättsfallet NJA 1960 s. 713 har en ledamot av Högsta domstolen uttalat att resningsinstitutet är tillämpligt på utlåtande enligt VL.

digheten eller beviset. Dom skall på grund av domvilla undanröjas bl.a. om avgöran- det givits mot någon som ej varit rätteligen stämd och ej heller fört talan i målet, eller om genom avgörandet någon som ej varit part: i målet lider förfång. Härutöver finns i 10! kap. 75 å andra stycket VL stadgande om att ett utlåtande skall vara utan verkan mot: ägare av en viss fastighet, då fastighe- ten ej angivits i kungörelse angående före- taget och då ägaren icke kallats till eller varit tillstädes vid sammanträde under syne- förrättningen eller under förrättningen fört talan angående företaget eller eljest lagligen varit part i målet.80 Denna bestämmelse in- fördes i VL för att syneförrättningen icke skulle ha någon allmän preklusiv verkan samt för att utlåtandet icke skulle ha betya delse i större utsträckning än som tillkom- mer ett motsvarande domstolsavgörande. — Företag enligt 8 kap. kan med tillämpning av 11 kap. 61 å andra stycket handläggas som stämningsmål enligt 75—84 åå samma kapitel, varvid avgörandet självfallet får bindande verkan allenast för de fastigheter vars rättsinnehavare varit parter i målet.

För utförlighetens skull må även fram- hållas följande. Om en ansökning om till— stånd till torrläggningsföretag genom utlå— tande eller domstolsavgörande avslagits, föreligger intet hinder mot att efter full- följdstidens utgång få tillståndsfrågan prö— vad på nytt.81 Sådant hinder föreligger ej heller om synemännen eller domstolen efter återkallelse 32 av ansökningen avskriver ären- det eller målet från vidare handläggning.

Utan ändring av rättskraftiga bestämmel- ser om torrläggningsföretag finns det vidare möjlighet att i vissa fall anpassa företagen till ändrade faktiska förhållanden. Bestäm- melserna härom är följande.

a) En dikande äger enligt 7 kap. 2 å leda vatten till annans dike, och enligt 8 kap. 19 å första stycket får vatten för torrlägg— ning av mark ledas till kloakledning. Enligt sistnämnda lagrum kan den som företräder kloakledningen i så fall få ledningskostna- derna fördelade mellan sig och den tilledan- de efter de normer som i 8 kap. 10, 12 och 13 åå stadgas för flera kloakvattenutsläp-

pare, och enligt 8 kap. 19 å andra stycket kan han också framtvinga den tilledandes anslutning till företaget. Deltagarna i det torrläggningsföretag, till vars dike vatten ledes av annan, kan erhålla gottgörelse för ökad kostnad avseende underhåll eller för- ändring av diket, jfr 7 kap. 2 och 33 åå samt 34 å andra stycket.

b) Kloakvatten må enligt 8 kap. 11 å första stycket och 14 å ledas till annans kloakledning och enligt 18 å första stycket till ledning för torrläggning av mark. Kost- nadsfördelningsreglerna i 10, 12 och 13 åå blir i båda fallen tillämpliga. Enligt 11 å andra stycket, 14 å och 18 å andra stycket kan den som företräder den mottagande ledningen också framtvinga annans anslut- ning till företaget respektive bildande av ett gemensamt företag, med samma kostnads— fördelning som följd.

Om ett samfällt företag med såväl torr— läggnings- som kloakvattenintressenter en- ligt a) eller b) skall komma till stånd eller ej, har gjorts beroende av en prövning efter lämplighet eller skälighet i varje särskilt fall, liksom är förhållandet vid ifrågasatt sam- ordning av kloakvattenföretag inbördes. Be- rör ett nytt torrläggningsföretag ett förut existerande sådant företag, finns däremot inga bestämmelser, utöver de här relaterade om skyldighet att bestrida ökad underhålls- kostnad, till samordnande av företagen, som fortsättningsvis alltså består vid sidan av varandra.

c) Om deltagarna i ett torrläggningsföre— tag drabbas av skada eller intrång, som ej förutsetts, genom annat torrläggningsföre- tag, kan efter anmälan enligt 7 kap. 57 å första stycket och 11 kap. 68 å ersättning utdömas samt efter stämning enligt 7 kap. 57 å andra stycket och 11 kap. 17 å 46. förordnas om ändrade föreskrifter eller sär- skilda åtgärder till förebyggande eller mins- kande av skadan och intrånget.

" Angående möjlighet att under förrättnings fortgång tillföra ny sakägare, jfr 10 kap. 655 tredje och fjärde styckena.

"1 Jfr 10 kap. 505 samt NJA II 1942 s. 111. ” Återkallelse må enligt 10 kap. 485 första stycket ske senast inom tiden för fullföljd av talan mot utlåtande.

d) Vid motsvarande menliga inverkan å torrläggningsföretaget från andra typer av företag enligt VL har deltagarna i torrlägg- ningsföretaget likartade sanktionsmöjlighe- ter enligt bestämmelser i 2 kap. 24 och 51 åå, 3 kap. 2 å andra stycket, 5 kap. 6 å och 8 kap. 42 å; jfr även 2 kap. 31 å andra stycket och 6 kap. 18 å VL samt 6 å lagen om flottning i allmän flottled.

e) Om ett torrläggningsföretag utsättes för förorening av ett avloppsvattenföretag har deltagarna möjlighet att få sina intressen tillgodosedda enligt bestämmelserna i 8 kap. 40 och 41 åå. Efter stämning enligt 11 kap. 17 å 47. eller 49. kan utverkas förbud mot utsläppandet av avloppsvattnet eller åtgärd till motverkande av olägenhet genom utsläp- pandet därav eller ansvar för att avlopps- vatten utsläppes i strid mot meddelad före- skrift. I samband härmed eller då eljest änd- rade förhållanden inträtt kan tidigare med- delade ersättningsbestämmelser ändras. Har ersättning ej bestämts på förhand, kan er- sättning utdömas. Ersättningsfrågor an- hängiggöres genom stämning enligt 11 kap. 17 å 48.

f) Som deltagare i ett torrläggningsföre- tag kan som ovan nämnts enligt 7 kap. 29 å tillkomma sådan delägare som har annan båtnad av företaget än jordförbättring rn. ni., som ej är sökande eller med sökande lik- ställd och som i efterhand begagnar sig av båtnad. Talan mot sådan delägare om skyl- dighet att deltaga i företagets kostnader an- hängiggöres enligt 11 kap. 17 å 43. genom stämning.

g) Visas efter det vattenavlednings- eller invallningsföretag blivit utfört att därigenom vinnes stadigvarande minskning i flottnings- eller flottledskostnad, kan de flottande en- ligt 7 kap. 41 å åläggas bidragsskyldighet gentemot företaget. De flottande förvärvar icke därigenom delaktighet i företaget. Talan anhängiggöres genom stämning enligt 11 kap. 17 å 43.

h) Invallad mark kan enligt 7 kap. 53 å komma att ingå i senare tillkommet torrlägg- ningsföretag eller också kan markens ägare åläggas skyldighet att utgiva bidrag till detta företags kostnader. I förstnämnda fall kan

invallningsföretaget komma att upphöra som självständigt företag.

i) Ett torrläggningsföretag eller delar där- av kan upphöra att existera genom att före— skrivet underhåll eftersättes utan att någon deltagare anser sig lida förfång därav och påfordrar fortsatt underhåll; jfr 7 kap. 34 å första stycket första punkten och 13 kap. 16 å första stycket.

Begreppet »båtnad av marks torrläggning»

Som utgångspunkt för en undersökning av båtnadsbegreppet i VL83 kan lämpligen väl- jas bestämmelserna i 7 kap. 22 å. Dessa indelar den torrlagda marken i två katego— rier, nämligen sådan mark, vars nytta av torrläggning består i höjning av dess alst- ringsförmåga, och annan mark, samt stadgar att förmånen av att de klimatiska förhål- landena förändras ej skall beaktas vid båt- nadsberäkningen. Till den förstnämnda ka- tegorin mark (för vilken i VL reserverats beteckningen »jord») är att hänföra sådan som lämnar avkastning som åker, äng eller skogsbärande mark.84 Som båtnad för jord skall anses den höjning av jordens alstrings- förmåga som åstadkommes genom torrlägg- ning intill ett djup av 1,2 in eller det större djup, till vilket jordens ägare yrkat torrlägg- ning, men även den ökade möjligheten att höja alstringsförmågan genom torrläggning i nämnd omfattning. Båtnad i detta avseen— de benämnes i VL »jordförbättring». För- månen av förbättrade betingelser för jordens brukning skall enligt särskilt stadgande an- ses som jordförbättring och hänföras till båtnad. Som båtnad för annan slags mark än jord skall förstås den värdeökning, mar— ken vinner genom torrläggning till ifråga- kommande djup samt genom den ökade möjligheten till torrläggning till sådant djup, jämte förmånen av förbättrade betingelser för markens användning.

I gällande lagtext lämnas ingen definition av begreppen »nytta», »båtnad» eller »vär-

deökning». Innan här behandlas förarbetena till torrläggningslagstiftningen skall fram- hållas att begreppen »nytta» och »båtnad» återfinns även inom andra delar av VL än inom torrläggningsavsnitten. I 2 kap. 3 å behandlas sålunda »nytta» av byggande i vatten som förutsättning för tvångsrätt, var— vid från nyttan skall dragas byggnadskost- naden, däri inräknade skadan och intrånget av byggandet å den byggande tillhörig egen- dom. Som förutsättning för vitsord till vat- tenreglering med tvångsdelaktighet anges i 3 kap. 1 å att mer än hälften av företagets »båtnad» skall belöpa å egendom, tillhörig sökanden och dem som förenar sig med honom. I 2 å samma kap. hänvisas beträf- fande villkoren för tvångsrätt till vattenreg- lering till bestämmelserna i 2 kap. 3 å, var- vid i företag till förmån även för torrlägg- ning »nyttan» av markens torrläggning skall gå i viss avräkning mot uppkommande ska- da av företaget. Delaktighet i vattenregle- ring räknas enligt 3 kap. 3 å efter uppkom— mande »båtnad», varvid dock för torrlägg- ningsdelägares del uppställes krav på att den vunna torrläggningen skall vara stadig-

” Jfr till det följande i syneförrättningssak- kunnigas betänkande »Metodiken vid syneför- rättningar rörande torrläggningsföretag» (sten- cil Jo 1964z4) som bil. 2 intagen promemoria ang. bl. &. VL:s bestämmelser om båtnadsupp- skattning vid torrläggningsföretag.

" Jfr 1910 års betänkande av vattenrätts- och dikningslagskommittéerna s. 300 f samt 1919 års sakkunnigbetänkande s. 84 och 78.

varande. Stadgandena i 2 och 3 åå äger till- lämpning även vid vattenreglering med flera delägare utan tvångsdelaktighet. Förordnan- de om inrättande av allmän farled må enligt 5 kap. 2 å meddelas, där det prövas vara för den allmänna samfärdseln »nödigt eller nyttigt», och sådant förordnande avseende allmän flottled må enligt 6 kap. 2 å med- delas under förutsättning bl. a. att det prö- vas lända till »nytta» för det allmänna. Anslutningstvång föreligger enligt 8 kap. 9, 11 och 14 åå för samhälle och fastighet till kloakledning som »med väsentlig fördel» kan användas för samhällets eller fastighe- tens behov. Skyldigheten att bidraga till kost— naderna för ledningen är i 10 å maximerad till det belopp som med hänsyn till »nyttan» av företaget kan anses rimligt. — Som villkor för tillstånd att, annan till skada och men, anordna eller nyttja grundvattentäkt föreskri- ves i 2 kap. 44 å att detta prövas medföra »fördel» som väsentligt överväger olägenhe- terna.

De angivna bestämmelserna om »båtnad», »nytta» och »fördel» utanför torrläggnings- lagstiftningen kan i sin mån belysa vad lag- stiftaren inlagt i dessa begrepp. För utred- ning om torrläggningslagstiftningens båt- nadsbegrepp är de emellertid av sekundär betydelse, då begreppet »båtnad» inom vat- tenrätten först lanserats inom just torrlägg— ningslagstiftningen. Detta skedde i förord- ningen den 20 januari 1824 ang. ändring eller utrivning av vattenverk, som genom uppdämning skada jord eller hindra dess odling. I förordningens 2 å ställes till en början »värdet» av jord och av förbätt- ring utav jord i relation till värdet av ifråga- kommande vattenverk eller del därav. I 4 å stadgas därefter att vattenverksägare till- kommande skadestånd skall fördelas å den jord samfällt, som genom vattenverks riv- ning eller ändring tillskyndas »båtnad». Sist- nämnda stadgande tillades vid behandlingen i Riksens Ständer av propositionen med för- slag till förordningen; den därvid lämnade motiveringen för tillägget belyser ej den åsyftade innebörden av ordet »båtnad». Ge- nom förordningen den 30 november 1841 aug. vissa villkor för vattenavledningar till

beredande av samfällig jords odling ut- sträcktes principen om kostnadsfördelning efter »båtnad» till de med förordningen av- sedda företagen. Förordningen kom att till- lämpas på dikning för nyodlingéi5

Redan 1734 års lags bestämmelser i syfte väsentligen att hålla odlad jord i hävd hade emellertid för visst fall, nämligen i 6 kap. 3 å byggningabalken, stadgat dikningsskyl- dighet efter vad »som nyttigt och nödigt» prövades. Bestämmelsen förutsatte en pröv- ning från fall till fall och gavs i rättstillämp- ningen olika tolkning. I två under förra hälf- ten av 1800-talet framlagda förslag till revi- sion av byggningabalkens dikningsbestäm- melser gavs ökat utrymme för dikningsskyl— dighet i mån av nytta eller ömsesidig för- del.86

Vid det fortsatta lagstiftningsarbetet un- der 1800-talet framstod det som ett önske- mål att skapa förutsättningar för samverkan i större skala till genomförande av torrlägg- ningsföretag ej endast i anknytning till bya- lagen. Begränsningen till byalagen framstod av nationalekonomiska och andra skäl som alltför snäv och även ur andra synpunkter oändamålsenlig. Första vattenrättskommit- tén framförde då den tanken att man vid avgränsning av ett »dikningslags» omfatt- ning borde låta markens naturliga höjdför— hållanden bli avgörande. Lagstiftningen bor- de ha till ändamål att bestämma »att och huru gemensamhet i kostnader skall inträ- da, där gemensamhet i båtnad till följd av själva naturförhållandena uppkommer». Om sålunda dikning å annans ägor befanns bli till »nytta» även för denne, skulle han vara skyldig att »i den mån han därav har gagn, deltaga i dikningskostnader och underhållet — — — ävensom att, när förändring i jordens brukningssätt inträffat, ifrågavarande skyl— digheters fördelning skall med iakttagande av samma grunder efter inträffade omstän-

95 Jfr Nya lagberedningens betänkande med förslag till förordning ang. torrläggning av jord s. 44 ff. " Jfr 1865 års betänkande av första vatten- rättskommittén s. 70 f samt 1870 års betänkan- de av andra vattenrättskommittén s. 18 f. Ang. innebörden av bestämmelsen i byggningabalken jfr även NJA II 1879 nr 1 s. IX.

diglheter lämpas».87 I enlighet härmed före- slog kommittén att vid syneförrättning borde bestämmas »vilken nytta» som genom dik- ningen tillskyndades den ene eller andre jordägaren och hur ifrågakommande kost— nader med avseende därå borde beräknas samt fördelas eller jämkas. — Ej heller första vattenrättskommitténs betänkande innehåller någon utveckling av vad som skulle avses med båtnad eller nytta. Av intresse är emel- lertid att kommitténs lagtextförslag och mo- tiv kan anses medgiva den tolkningen att båtnad ej skulle föranleda deltagningsskyl— dighet i vidare mån än den, bl. a. med hän— syn till brukningsförhållanden, var för jord- ägaren till gagn eller nytta. Utöver vad tidi- gare anförts kan härvid framhållas att kom- mittén — som avsåg att ersätta den tidigare på berörda ägors olika kulturgrad vilande dikningsrätten med bestämmelser, som skulle bereda möjlighet till all jords avdikning — ansåg olika ägors relativa värde och föränd- ringar i ägomas bruk böra få inflytande på rätten till ersättning för dikning.88 Något hänsynstagande till den enskilde jordägarens fullföljdskOStnader har dock uppenbarligen ej åsyftats vid gemensam dikning; detta framgår av att bestämmelser om sådant hän- synstagande meddelas för företag avseende avtappning, invallning och vattenhöjdsregle- ring men ej för dikningsföretag.”

Andra vattenrättskommittén tog i sitt be— tänkande avstånd från tanken att bestämma delaktigheten i dikningsföretag efter den båt- nad som var beroende av olika sätt att bruka jorden. Kommittén anförde härutinnan.

Om jorden vid en viss tidpunkt så brukas, att vattenledning derifrån är nödig, och om detta bruk sedermera förändras, så att dikning ej mera är lika nödvändig; detta är allt tillfälligt och oberoende af jordens naturliga beskaffen- het. Skall frågan om dikningsskyldighet efter sådana tillfälliga förhållanden bedömas, så er- fordras tydligen nya bestämmelser så snart nå— gon, äfven den minsta, förändring i kulturen uppkommer. Nu gällande lag, som, på sätt ofvan nämnts, först uppställde grundsatsen om nyttan vid dikningsfrågors bedömande, talar icke om förändradt bruk eller kultur vid viss tidpunkt utan endast i allmänhet om hvad för begge pröfvas nyttigt och nödigt, hvilken pröf- ning ej nödvändigt måste anses vara inskränkt endast till det förhandenvarande och tillfäl-

liga. Att denna åsigt äfven är den rätta, torde inses deraf, att nyttan af dikning i sjelfva verket är beroende af jordens naturliga beskaffenhet, och möjligheten af densammas mer eller mindre fullständiga torrläggning, således af hvad deraf kan blifva, hvilket åter följer deraf, att all jord, som ej är för kultur otillgänglig, för- bättras genom vattnets afledande, utan afse— ende på dess närvarande bruk. Om det finnes jord, som ehuru af vatten besvärad likväl utan afdikning kunde anses förete högsta grad af bördighet, så rubbar detta förhållande dock icke regeln enär sådan jord, såsom icke dra- gande någon nytta af dikningen, ej kan åläg- gas skyldighet att i kostnaden derför deltaga. Rättsfrågan beror således ej af tillfälliga utan af stadigvarande förhållanden. Vill någon der- före afdika skogsmark, för att deraf vinna högre afkastning, bör markens beskaffenhet ej utgöra hinder för rätt till dikning genom an- nans egor, emedan beskaffenheten af kulturen är tillfällig. De äldre lagarnas bestämmelser i detta fall hvila utan tvifvel på det praktiska förhållande, att afdikning den tiden ej ifråga- kom i afseende på annan jord än åker eller äng, hvadan andra stadganden ej ansetts nödige.

Kommittén föreslog så skyldighet att del— taga i dikning för jords odling eller förbätt- ring »efter ty en var av dikningen nytta hämtar». Att fullföljdskostnader kunde bli erforderliga för att en i dikningen deltagan- de skulle erhålla nytta av dikningen var kommittén uppenbarligen helt införstådd med, men denna omständighet lät kommit- tén icke påverka sina normer för skyldig— heten att taga del i dikningen. — Utöver det här anförda återfinns i kommittébetänkan— det inga uttalanden till belysning av begrep- pet »nytta» eller av de utav kommittén i andra sammanhang begagnade begreppen »fördel» och »båtnad».90

Nya lagberedningen såg i »den inbördes nyttan» grunden för jordägamas inbördes skyldighet i fråga om dikning. Om och i vad mån den enskilde jordägaren erhöll nytta av företaget skulle enligt 46 å i be— redningens förslag bestämmas efter beräk- ning av värdet å den jordförbättring som

" Jfr 1865 års betänkande s. 75 f samt däri upptaget förslag till lagtext 47 och 52 åå.

" Jfr i anslutning till det anförda betänkandet s. 69 ff.

" Jfr betänkandets lagtextförslag 65å 1 och 2 mom. samt 5. 109 f.

'" Jfr 1870 års betänkande s. 21 ff och 58.

kunde påräknas av företaget. I anslutning till andra vattenrättskommitténs ståndpunkt uttalade lagberedningen vidare att — då i många fall nytta av dikningen torde inträda utan vidare åtgärd i avseende på odling o. d. — dikningsskyldigheten borde på en gång fördelas mellan de berörda jordägarna, även om några av dem icke ville för det dåva— rande avleda vatten i diket och således kom att omedelbart få nytta av dikningen; möj- ligheten att framdeles nyttiggöra sig torr- läggningen tillförde jorden redan vid den gemensamma torrläggningen ett högre vär- de. Lagberedningen framhöll angelägenheten av att någon villfarelse i fråga om vad som skulle förstås med nytta ej fick föreligga och anförde vidare.

Af det ofvan sagda framgår uppenbart att dermed hufvudsakligen afses möjligheten till jordens mer eller mindre fullständiga torrlägg- ning till det djup, som ansetts gagneligt och nödigt. Nyttan är i främsta rummet den, att de hinder, som bristande affall eller andra naturförhållanden lagt i vägen för vattnets af- rinnande, undanrödjas. Det är följaktligen en- dast det för alla lika nödvändiga afloppsdiket, som är föremål för det gemensamma arbetet; åt den enskildes egen omsorg måste deremot alltid öfverlemnas att inom sina egor verkställa den ytterligare afdikning, som, möjliggjord ge- nom afloppsdiket, erfordras för att i odlings- diken i eller under jordytan samla och till afloppsdiket afleda det vatten, som från kring- liggande höjder, från källdrag eller efter neder- börd besvärar hans jord. Den omständighet huruvida han begagnar eller icke begagnar till- fället att sålunda förbättra sin jord får icke tagas i beräkning. Nyttan för jordegaren är således, närmare bestämd, det högre värde, hvartill hans jord med hänsyn till dess läge och naturliga beskaffenhet kan skattas till följd af den möjlighet till högre kultur, som genom vattenafloppets ordnande beredes. En sådan uppskattning förutsätter till en början under- sökning av jordens större eller mindre bärande förmåga i dess af vatten besvärade skick och den afkomst, som under vanliga förhållanden kunnat deraf påräknas. Vidare måste tagas i betraktande jordens antagligen blifvande skick efter vattnets bortskaffande och den bördighet som då kan uppkomma till följd af jordens naturliga beskaffenhet till matjord och alf samt möjligheten af dess mer eller mindre fullstän- diga torrläggning. Af jemförelsen emellan dessa förhållanden framgår jordförbättringens eller nyttans uppskattningsvärde. Häraf är nu till- lika uppenbart, att, om inom det område, der

afdikningen är afsedd att verka, förekomma egor, som antingen till följd af sitt högre läge eller redan verkstäld afdikning ej vinna någon dylik förbättring, dessa uteslutas ur samfällig- heten, likasom all mark, hvilken utgöres af impedimenter eller eljest är så oländig eller ofruktbar, att den icke är mottaglig för någon förbättring. Uppenbart är också att den, hvars egor äro så belägna, att vattnet derifrån kan med större fördel afledas åt annat håll, ej heller bör intvingas i samfälligheten.

Nya lagberedningen föreslog — i med- vetande om att kostnaderna för torrlägg— ningen kunde överstiga värdet av den jord- förbättring, som för den närmaste framtiden kunde påräknas, samt om att ytterligare ut- gifter för jordens avdikning och upparbe- tande kunde bli erforderliga för den enskilde jordägaren — rätt att avsäga sig båtnad och deltagande i företaget mot avstående av så mycket jord som svarade mot den vunna jordförbättringen. — Emot deltagandeskyldig- het för jordägare redan på grund av att de genom gemensamt dike fick möjlighet till förbättrad torrläggning av sin jord vände sig en av lagberedningens ledamöter i sär- skilt yttrande.91

Sedan lagberedningens förslag om avsä- gelserätt vid dikning blivit föremål för an- märkning vid granskningen i Högsta dom- stolen, uttalades i propositionen till dik— ningslagen att en för begränsning av dik- ningsskyldigheten bättre lämpad anordning vore ett stadgande att den, som ej fordrat dike, icke finge vidkännas större bidrag än som svarade mot den nytta hans jord genom diket bereddes. Därigenom skulle vinnas ett säkrare, ehuru måhända ej under alla förhållanden betryggande skydd mot att en jordägare tillskyndades förlust ge- nom att hans kostnad översteg den nytta han kunde erhålla av en dikning, och detta utan att man bröt med den gällande lagens bestämmelse om dikningsskyldighet efter så- som nyttigt och nödigt prövades, vilket väl borde förstås så att ingen kunde förpliktas till större uppoffringar än som motsvarades av hans nytta. Bestämmelser av den angivna innebörden upptogs i 2 å dikningslagen. I

" Jfr Nya lagberedningens betänkande s. 52 ff, 62 f, 77 f, 141 samt 173 ff.

dikningslagens 40 och 41 åå återfinns be- stämmelser hur nyttan för den enskilde jord- ägarens ägor skall fastställas på grundval av värdet utav vunnen jordförbättring.”2

Dikningslagen eller dess förarbeten synes ej innehålla något stöd för att vid värde- ringen taga hänsyn till fullföljdskostnader. I sin år 1896 ventilerade akademiska av— handling har von Seth emellertid utgått från att så skulle kunna ske och därvid uttalat.93

Jordens värde efter företaget finnes åter enk- last, om man med ledning af den presumerade nettoafkastningen vid vanligt bruk beräknar, hvilket värde den kommer att få sedan den blifvit fullständigt torrlagd och odlad, och man härifrån drager kostnaderna för den särskilda dikning, som ytterligare kan för ändamålet er- fordras, samt odlingen, om sådan kommer ifrå- ga. Skillnaden mellan detta värde och det, som förut funnits beträffande jorden i dess af vatten besvärade skick, blir åter uttrycket för den värdeförhöjning, jorden enom sjelfva hufvuddikningen vunnit, för ess nytta af denna.

I ett vid avhandlingen fogat referat av förhandlingarna vid Statens landtbruksing— eniörers möten åren 1875, 1878 och 1880 ut- talas följande.”

Som markens förbättring är beroende ej en- dast af vattenafledningen utan äfven af od- lingen vore det fullt konseqvent att minska värdet af markens blifvande afkastning med räntan å den beräknade odlingskostnaden, men då ett sådant tillvägagående skulle föranleda oupphörliga beräkningar för att utröna, huru- vida marken med fördel skulle kunna odlas, torde det vara lämpligare att såsom odlings- mark upptaga endast lättodlad mark och såsom betes- och skogsmark mera svårodlad.

Dikningslagens bestämmelser har ansetts avse i främsta rummet, och möjligen uteslu- tande, mark vars nytta av torrläggning be- står i höjande av dess avkastning som åker, äng eller skogbärande mark.95 Vid den revi- dering av torrläggningsbestämmelserna som föreslogs i 1910 års betänkande räknades ej med tvångsdelaktighet för annan nytta än jords förbättring, definierad såsom ökning av jordens alstringsförmåga under ändamåls— enlig skötsel. Värdet av vunnen jordförbätt- ring skulle vara normerande för skyldighe- ter att deltaga i företaget. Bestämmelser här- on. lämnades i 2—4 åå lagtextförslaget. Hur

jordförbättringen skulle beräknas framgick av förslagets 10 kap. 26 &. Där stadgades skyldighet att vid uppskattningen av ökning i jords alstringsförmåga taga hänsyn till den större eller mindre svårigheten och kostna— den vid brukningen samt definierades »av- kastning» såsom den årliga nettobehållning som under ändamålsenlig skötsel vore att i allmänhet påräkna. Härvid anförde vatten— rätts- och dikningslagskommittéema.

Denna paragraf utgör allenast ett förtydli- gande af dikningslagens 41 5, sådan denna ansetts böra riktigt tolkas. Vid tillämpningen af sistnämnda lagrum hafva emellertid ganska skiljaktiga meningar yppats hos statens landt- bruksingeniörer, och skilda metoder för att komma till fullt rättvis uppskattning af jord- förbättringsvärdet före och efter torrläggnings- arbetet praktiseras på olika håll. Någon i detalj utarbetad metod i detta afseende till- hör det säkerligen icke lagen att utstaka. Den bör endast angifva principen för uppskatt- ningens verkställande.

Motsvarande värderingsnormer föreslogs för uppskattning av nytta eller båtnad vid invallning och vattenreglering.96

I dikningslagen och 1910 års betänkande hade deltagningsskyldigheten i dikningsföre- tag satts i direkt relation till »nyttan» och »värdet» av vunnen jordförbättring, medan termen »båtnad» använts i andra samman- hang, såsom vid avsägelse av båtnad samt vid invallning och vattenavledning. I 1919 års betänkande angavs att de sakkunniga ej funnit anledning frångå dikningslagens prin- cip för deltagningsskyldighet utan föreslog sådan skyldighet för den som för sin mark hade »båtnad» av dikningen. De sakkunni- gas sätt att använda »nytta» och »båtnad» överensstämmer med den slutliga lagtexten i 7 kap. 20—22 åå. Flera uttalanden, ägnade att belysa båtnadsbegreppet, gjordes av de sakkunniga. Sålunda anfördes till en början att lagstiftaren beträffande båtnad, beståen-

92 Jfr NJA II 1879 nr 1 s. IX, XII, 12 ff samt 69 ff. "3 von Seth, Studier över lagen om dikning, I 5. 99. " von Seth, a.a. Bil. B 5. VII. " Jfr 1919 års betänkande s. 178. " Jfr 1910 års betänkande s. 306, 431, 352, 362 och 367.

de i jordförbättring eller därmed likställd förmån, utgick från den förutsättningen att jordägaren omedelbart tillgodogjorde sig denna eller att ett sådant tillgodogörande i varje fall lämpligen kunde och borde ske. Vid sin behandling av avsägelserätten - som på deras förslag utgick ur lagstiftningen — underströk de sakkunniga att det låg i sa- kens natur att tvångsdelaktigheten icke fick givas ett sådant innehåll att den mot vilken den riktades därigenom tillskyndades förlust. Av intresse är vidare att de sakkunniga som förutsättning för marks tvångsvisa delaktig— het i vattenreglering föreskrev att den torr- läggning som genom företaget emåddes skul- le vara »stadigvarande>>.97 Därmed ville de förebygga att till samfälligheten i det fallet kom att hänföras mark allenast på grund av den mer eller mindre ovissa utsikten att dess torrläggning genom företaget förbättrades; i avsaknad av motsvarande stadgande i fråga om bildande av torrläggningssamfällighet måste antagas att de sakkunniga därvidlag ej velat utesluta sådan marks tvångsdelaktig- het. För det fall att den torrläggning marken vann kunde tillgodogöras på olika sätt skulle såsom båtnad av torrläggningen anses den förmån, vars utnyttjande under föreliggande omständigheter lämnade det bästa ekono- miska resultatet. Som exempel härvidlag nämndes att en torvmosse efter verkställd torrläggning kunde användas såväl för od- ling som för torvtäkt. I samband med för- slag om inträdande av bidragsskyldighet för visst slag av båtnad först då denna togs i anspråk anförde de sakkunniga.

Enahanda synpunkter skulle möjligen kunna göras gällande i fråga om tomtmark eller mark, som eljest huvudsakligen har värde såsom byggnadsplats, torgplats, övningsfält eller dy- likt. Vi hava dock ansett, att för mark av detta slag bidraget skall betalas på samma sätt som gäller beträffande jord. Praktiska skäl synas nämligen lägga hinder i vägen för be- gagnande i dessa fall av undantagsbestämmel- serna i paragrafen och dessutom torde bestäm- melsernas tillämplighet här ej vara i samma grad som eljest påkallad av billighetshänsyn. Anledningen till att även mark, vars båtnad består av jordförbättring, ställts utanför para- grafens tillämplighetsområde beror därpå, att jordförbättringen i regel kan antagas komma att tagas i anspråk inom kort efter företagets

utförande. Någon vinst på att dröja härmed är nämligen i allmänhet ej att påräkna, tvärtom är det nog oftast så, att den, som uppskjutet att tillgodogöra sig båtnaden, går miste om en vinst. För övrigt är det nationalekonomiska in- tresset av att båtnaden snarast tages i an- språk så stort, att uppskov därmed ej bör ge- nom lagbestämmelser underlättas.

Hänsyn borde enligt de sakkunnigas me- ning ej tagas till att en delägares bidrag till kostnaderna för företagets underhåll kunde överstiga värdet av hans båtnad, varför nå— gon begränsning av bidragsskyldigheten i detta fall till vunnen båtnad icke stadgades. Någon motivering för detta ståndpunktsta— gande, som synes avvika från dikningslagens och 1910 års kommittéförslags, lämnades icke. Båtnaden borde i varje fall bestämmas med hänsyn till den värdeökning, beräknad efter gängse prisförhållanden och med hän- syn till normala betingelser i övrigt, som marken tillfördes genom torrläggningen. Då fråga var om jordförbättring var storleken av denna värdeökning beroende av i vilken grad jordens alstringsförmåga höjdes. De sakkunniga tog emellertid avstånd från vat— tenrätts— och dikningslagskommittéernas me- tod att sätta likhetstecken mellan nytta och ökning av nettoavkastningen. Att storleken av markens värdeökning var beroende av i vilken grad jordens alstringsförmåga höjdes, framgick redan av bestämmelserna i 7 kap. 22 & lagtextförslaget, och att upptaga ytter- ligare anvisningar för värderingen vore var- ken nödigt eller lämpligt.98

Båtnadsbegreppet kom att ånyo belysas av 1942 års torrläggningssakkunniga i deras betänkande angående den statsunderstödda torrläggningsverksamheten.99 De sakkunniga behandlade ändamålsenligheten av VL:s båt- nadsuppskattning som grundval för statsun- derstödet och fann därvid att båtnadsbegrep— pet på det hela taget väl fyllde sina uppgif- ter enligt VL samtidigt som båtnadsupp- skattningen utgjorde en viss värdemätare på nyttan av företaget vid bedömande av dettas tillåtlighet i förhållande till motstående in-

" Jfr betänkandet s. 88, 97, 123 och 176. " Betänkandet s. 179, 199 f, 202 och 270. " Jfr SOU 1944: 56 s. 44 f, 49 och 186 ifsamt NJA 111945 5. 29 f.

tressen. En båtnadsberäkning som byggde endast på hänsyn till jordens alstringsför- måga kunde emellertid vara missvisande, antingen så att ett jordbruksekonomiskt oförmånligt företag framstod som lönande eller tvärtom. Utredningen fortsatte.

Den enskildes verkliga fördel eller båtnad av jords torrläggning torde helt allmänt kunna be- tecknas som den varaktiga värdeökning, som tillföres en ändamålsenligt brukad fastighet ge— nom att en torrläggning planenligt genom- föres och fullföljes. För att bedöma om före- taget är ekonomiskt ändamålsenligt är det av vikt att hänsyn tages i synnerhet till hur den vunna eller möjliggjorda jordförbättringen bör och kan väntas komma att tillgodogöras.

I allmänhet ingår i ett torrläggningsföretag mark tillhörig ett flertal ägare. Torrläggningen kan för dem vara av mycket olika betydelse även om den förbättrade marken för dem alla är tämligen likartad. För några ägare kunna de vunna förmånerna vara av stor vikt för deras utkomst. Andra ha måhända ringa eller intet behov av de ökade möjligheter att utvidga jordbruksdriften, som torrläggningen kan inne- bära. Mark för vilken vid syneförrättningen beräknats värde såsom blivande åker kommer kanske, enär ägaren icke anser det för sin jord— bruksdrift förmånligt att uppodla den, att an- vändas som betesmark. Tillgång till kapital och arbetskraft för att nyttiggöra de öppnade för- bättringsmöjligheterna, ekonomibyggnadernas storlek, förut befintlig tillgång eller brist på jord av det slag som vinnes och många andra omständigheter kunna inverka på den enskilde jordägarens handlande i denna fråga. Det sagda leder till slutsatsen, att största avseende måste fästas vid den torrlagda jordens blivande användning och att nyttan av torrläggningen måste bedömas med hänsyn till de driftsenhe- ter, vari de berörda jordområdena ingå.

Sammanfattningsvis fastslog de sakkun- niga att båtnadsberäkning enligt VL icke var tillfyllest för bedömande av ett företags lön— samhet men stannade för att icke för sina ändamål föreslå någon annan siffermässig båtnads- eller kostnadsberäkning än den vid syneförrättning enligt VL förekommande. Därvid förutsattes dock sådan ändring av VL att även påräknad brukningsbåtnad blev beaktad. Rörande sådan båtnad anförde de sakkunniga vidare.

Det har anmärkts, att bestämmelserna i vattenlagen icke tillåta att alla de fördelar, som kunna vinnas genom eller i samband med jords torrläggning, tagas i beräkning vid synen.———

Det är måhända icke möjligt att i vattenlagen uppställa ett båtnadsbegrepp så beskaffat att det omfattar alla direkta och indirekta förde- lar som följa med jords torrläggning. Fördelar av tvivelaktig eller svårbedömd art böra rim- ligtvis icke få inverka på frågorna om före— tagets tillåtlighet och om markägamas delaktig- het i torrläggningskostnaden. Det är också hu- vudsakligen för ett visst slag av båtnad, den s.k. brukningsbåtnaden, som önskemål fram— kommit om att plats måtte beredas i vatten- lagen.

Brukningsbåtnad kan i samband med ett torrläggningsföretag vinnas antingen genom själva torrläggningen eller ock till följd av det särskilda sätt, på vilket denna utföres. Den vanligaste fördelen i brukningshänseende i följd av själva torrläggningen är, att de ge— nom denna förbättrade områdena kunna bru- kas tillsammans med angränsande högre be- lägna områden i större skiften, varvid bruk- ning, sådd och skörd kunna ske vid samma tid över hela skiftet. Brukningsbåtnad av detta slag kan uppenbarligen inträda icke endast för mark- områden som torrläggas utan även för angrän- sande mindre ägofigurer, om nämligen dessa till läge, storlek eller form äro sådana att de icke lämpa sig för brukning annat än till— sammans med den vattenskadade marken och fördenskull, innan torrläggningsföretaget ut- föres, icke kunna brukas rationellt.

Under senare år har användandet av täckta avloppsledningar blivit allt vanligare och där- med har ytterligare ett slag av brukningsbåtnad trätt i förgrunden. Sålunda genomföres ofta i samband med torrläggning en sådan ratio— nalisering i brukningshänseende som att förut befintliga öppna avloppsdiken, som delat sön- der för enhetlig brukning lämpliga skiften, göras täckta. En likartad brukningsbåtnad är den som vinnes genom att öppna diken flyttas till lämpligare läge och förläggas t. ex. vid si- dan av den odlade jorden eller i råskillnad. De nu senast berörda fördelarna i brukningshänse- ende följa icke av själva torrläggningen som sådan utan vinnas genom att denna utföres på ett särskilt sätt. Understundom kan även bruk— ningsbåtnad av sistnämnda slag uppkomma för mark, som icke vinner torrläggning. Så är fallet om ett öppet dike utan att fördjupas lägges igen till täckt ledning. Ett i praktiken oftare förekommande fall är det, att ett öppet avlopp genom ett förhållandevis högt, redan tillräck— ligt torrlagt område fördjupas, icke av hänsyn till den mark varigenom det går fram, utan för att förbättra ovanför belägen vattenskadad jord. Om ett sådant avlopp därvid utbytes mot täckt ledning, uppstår ofta för marken varigenom det sträcker sig en brukningsbåtnad, som kan vara av stort ekonomiskt värde. Med

nuvarande bestämmelser kan dock ingen skyl- dighet att taga del i kostnaden för företaget åläggas den, vars mark ligger så högt att den icke tillika vinner torrläggning.

Vid avfattningen av vattenlagens stadganden om torrläggningsbåtnad torde endast ha avsetts båtnad av det skadliga vattnets undanskaffan- de. Denna ståndpunkt kan förklaras antingen av att det icke ansetts principiellt riktigt att taga hänsyn till indirekta fördelar av ett torr- läggningsföretag, eller ock av att bruknings- båtnaden vid tiden för vattenlagens tillkomst icke tillrnättes så stor betydelse som nu. Det slag av sådan båtnad, som föranledes av att täckta ledningar begagnas, var dessutom vid den tiden sällan förekommande. Att emellertid lagstiftaren icke var främmande för tanken att fästa avseende även vid brukningsbåtnad synes framgå av den avfattning föreskriften i 10 kap. 26 å (som motsvarade nuvarande 10 kap. 60 5) hade i 1910 års förslag till vattenlag. Där föreskrevs nämligen, att vid uppskattning av ökningen i jords alstringsförmåga synemän- nen borde, med fäst avseende å jordens natur- liga beskaffenhet till matjord och alv samt den större eller mindre svårigheten och kostnaden för brukningen, med varandra jämföra jordens avkastning i dess av vatten besvärade skick och den avkastning som med hänsyn till jordens mer eller mindre fullständiga torrläggning till bestämt djup vore att påräkna. Att denna for- mulering icke återkom i 1919 års sakkunnig- förslag eller i vattenlagen synes främst ha be- rott på en anmärkning av lantbruksstyrelsen, vilken som sin åsikt framhöll, att avseende borde fästas icke i främsta rummet vid avkast— ningen utan vid själva jordförbättringen. Mot att brukningssvårighet och brukningskostnad beaktades synes emellertid någon invändning ej ha avsetts.

Enligt de sakkunnigas mening bör i vatten- lagen införas en bestämmelse att såsom båtnad av torrläggning skall anses även brukningsbåt- nad. Med sådan båtnad skulle då förstås de förbättrade betingelser för jordbruksdriften, som i form av minskad brukningssvårighet eller brukningskostnad uppkomma för vattenskadad mark eller för därintill belägna mindre jord- områden antingen genom torrläggningen såsom sådan eller till följd av dennas utförande på visst föreskrivet sätt, t.ex. medelst täckt dike eller genom flyttning av dike till lämpligare läge.———

De sakkunniga ha icke förbisett, att man till en början torde få räkna med vissa svårig- heter när det gäller att uppskatta bruknings- båtnaden i penningar. Dessa svårigheter kunna emellertid icke bli av sådan storlek eller varak- tighet att de böra föranleda betänkligheter mot att detta båtnadsbegrepp införes i vattenlagen.

Det torde i längden icke bli svårare att upp- skatta den ökning av markens värde, som föl- jer av att brukningen underlättas och förbilli- gas, än att fastställa värdeökningen på grund av höjd alstringsförmåga.

Vid den slutliga utformningen av bestäm- melsen om brukningsbåtnad i 7 kap. 22 & tredje stycket utvidgades denna till att om- fatta även bruknings- eller motsvarande båt- nad, som vinnes vid företag för annat ända- mål än jordbruksdrift eller tillskyndas annan mark än sådan som avses för jordbruksdrift.

Av de sakkunnigas uttalanden, att vid prövning av vilka företag som borde under- stödjas hänsyn måste tagas till bl. a. beskaf- fenheten av den jord som skulle torrläggas, syftet med torrläggningen, jordens blivande användning och markägarnas intresse för torrläggningen, allt för att företagets lämp- lighet och önskvärdhet skulle kunna bedö— mas, torde närmast framgå att de ansett hänsyn till de angivna faktorerna redan en- ligt gällande rätt kunna tagas vid båtnads- uppskattningen.100

Vid utredningen ifrågasattes att utsträcka statens understödsverksamhet till att omfatta även kostnaderna för torrläggningsföreta- gens underhåll. Sådan kostnad borde enligt de sakkunnigas mening betraktas som en jordbruksdriften åvilande produktionskost- nad, till vilken hänsyn måste tagas redan vid bedömande av båtnaden utav företaget. Med särskilt underhållskrävande torrläggning be- lastad jord kunde sålunda uppenbarligen icke värderas lika högt som i övrigt likvär- dig jord, vilken endast fordrade mindre un- derhållskostnad. Tanken att statsunderstöd borde utgå för underhållskostnad avvisades utom såtillvida, att kostnaden för en första rensning borde inräknas i kostnaden för torrläggningsarbetet och sålunda inbegripas i de kostnader till vilka statsbidrag lämna— des.101

En jämförelse mellan olika markers inbör— des värde, liknande den som sker vid bil— dande av en torrläggningssamfällighet, äger inom fastighetsbildningens område rum ge— nom den därvid företagna ägograderingen.

"" Jfr betänkandet s. 50 ff. "” Jfr betänkandet s. 64 ff samt 222 f.

Det kan därför anses icke sakna sitt intresse att taga del av vilka lagbestämmelser som vid tidpunkten för utformandet av torrlägg— ningslagstiftningens båtnadsbegrepp var gäl- lande för ägogradering. I 1866 års skif- tesstadga102 definieras ägograderingen som »den värdering, hvarmedelst egor, som, i an- seende till deras naturliga beskaffenhet, äro sämre och derföre, oaktadt lika skötsel, gifva mindre avkastning, än andra af bättre jord- mån, kunna, genom en derefter lämpad till- ökning i vidden, med hvarandra jemföras och till vederlag beräknas». Vid graderingen borde ägorna jämföras med varandra efter den nämnda grunden »samt, med afseende å större eller mindre svårighet och kostnad vid bruket, den större eller mindre nytta och behållna afkastning beräknas, som af hvarje till godheten olika egostycke, må kunna i vanliga år erhållas och såsom stadigvarande, icke såsom tillfällig anses». 1926 års jord— delningslag föreskriver att vid gradtals åsät- tande hänsyn icke må tagas till tillfälliga omständigheter utan allenast till ägornas för- handenvarande naturliga beskaffenhet ur jordbrukssynpunkt och den behållna avkast- ning, som på grund härav med ändamåls— enlig skötsel och, vad odlingsmarken angår, efter dess uppodling under vanliga förhål- landen kan påräknas. -— Tilläggas bör att jordens hävd av mera tillfällig art vid fastig- hetsbildningen föranleder ett likvidförfaran- de fastigheterna emellan vid sidan av ägo— graderingen.

Under hänvisning till det anförda torde sammanfattningsvis följande kunna sägas rö- rande båtnadsbegreppets utveckling.

Då i 1824 och 1841 års förordningar or- det »båtnad» användes utan närmare defi- tion, är det icke berättigat att däri inlägga mer än vad som framgår av det samman- hang i vilket ordet infogats. Att jord ansågs ha »båtnad» av ett företag måste då till en början självfallet ha inneburit att jorden be- rördes ej negativt utan positivt av åtgärden att utriva ett vattenverk eller avleda vatten. Annorlunda uttryckt innebar detta endast att den egendom, som över huvud taget be- rördes av åtgärden, uppdelades i två kate- gorier, nämligen sådan som drog fördel av

åtgärden och sådan för vilken åtgärden var till nackdel. Möjligen kan man härtill foga att fördelen, för att i detta sammanhang beaktas, skulle framträda i form av en höj- ning av markvärdet, detta med hänsyn till att 1824 års förordning spelar ut värdet av jordförbättring mot värdet av det för ut- rivning avsedda vattenverket. Vidare måste understrykas att det hela tiden var fråga om båtnad endast för odlingsbar mark. Även om bedömningen av vad som var värt att odla givetvis kunde skifta, synes dock uteslutet att båtnad skulle ha räknats för jord, som av faktiska, men måhända även ekonomiska, skäl framstod som föga värd att odlas. — Det nu sagda torde i huvudsak äga tillämp- ning även på den dikningsskyldighet 1734 års lag stadgade efter vad som var »nyttigt och nödigt».

Första och andra vattenrättskommittéer- na, som hade att närmare utveckla normer- na för kostnademas fördelning vid torrlägg- ning för nyodling, synes därvid ha använt termerna »båtnad» och »nytta» som syno— nyma begrepp. Efter den senare kommitténs uttalanden stod klart, att vid bestämmande av båtnad enligt kommitténs uppfattning hänsyn icke skulle tagas till jordens till- fälliga hävd eller till kostnader för fullföljds- åtgärder. Det var dock alltjämt endast fråga om delaktighet för jord som var tillgänglig för kultur, och vilken jord som av faktiska och ekonomiska skäl kunde anses tillhöra denna kategori var lämnat öppet.

För Nya lagberedningens del skulle nytta av torrläggning vara detsamma som det hög- re värde i form av möjlighet till högre kul- tur, som jorden tillfördes genom det gemen- samt upptagna avloppsdiket. Värdeökningen hos den särskilda ägofiguren ansågs med- föra motsvarande ökning av jordbruksenhe- tens värde. Som skydd för icke-sökande mot, i förhållande till vinsten av torrläggningen, såväl alltför höga kostnader för det gemen- samma avloppsdiket som mer betydande kostnader för fullföljdsåtgärder tänkte sig lagberedningen möjlighet till båtnadsavsä- gelse. Då sedermera i dikningslagen avsägel—

1” Motsvarande bestämmelser återfinns även i tidigare lagstiftning.

semöjligheten vid dikning ersattes av en be— gränsning av bidragsskyldigheten till vunnen nytta, utan att därvid angavs att vid beräk- ning av nyttan hänsyn skulle tagas till full— följdskostnader, uppstod betydande svårig- heter att bestämma det värde jorden skulle anses tillförd genom torrläggningen. I teorin kunde hävdas att värdehöjningen borde be- räknas såsom skillnad i nettoavkastningen, d.v.s. med fråndragande av kostnaderna för fullföljdsåtgärder, och i praktiken kunde man komma till rätta med svårigheterna ge- nom en viss återhållsamhet vid klassifice- ring av mark såsom odlingsvärd sådan.

Vattenrätts- och dikningslagskommittéer- na avsåg att kodifiera den praxis som på grundval av dikningslagens bestämmelser ut- vecklats för uppskattning av torrläggningens nytta för odlad mark och antog därvid ök- ningen i nettoavkastning som uttryck för nyttan.

Då i enlighet med vad de sakkunniga fö- reslagit i 1919 års betänkande »båtnad» i stället för »nytta» i VL stadgades som norm för deltagande i dikningsföretag, avsågs en- ligt de sakkunniga därmed icke att bryta mot dikningslagens princip för deltagande- skyldigheten. Men nyttobegreppet var i dik- ningslagen direkt knutet till höjning av markvärdet —- låt vara att oklarhet rådde om vilka poster som skulle medräknas vid be— stämmande av höjningen — medan båtnad enligt de sakkunniga definierades som höjd alstringsförmåga hos jord och värdeökning hos annan mark. För jordens del gäller så- lunda att man ej skall taga hänsyn till annan gynnsam effekt av torrläggningen än höjd alstringsförmåga. Men kvarstår kravet att denna effekt också skall medföra höjning av markvärdet för att kunna läggas till grund för deltagande i företaget? Då de sakkunni- ga fastslog att båtnaden i varje fall borde be- stämmas efter markens värdeökning måste detta antagas ha varit åsyftat. Ordalagen i 7 kap. 22 å och 1919 års betänkande till- låter också den tolkningen, att vid faststäl- lande av båtnad för jord först skall konsta- teras, att torrläggningen är till nytta för jor- den, varefter båtnaden bestämmes som den genom torrläggning till visst djup åstadkom-

na höjningen av jordens alstringsförmåga. Kravet på värdehöjande effekt skulle alltså alltjämt gälla vid sidan av kravet på höj- ning av alstringsförmågan. I vart fall läm— nar ordalagen knappast stöd för att utlägga båtnad å all jord, så snart en torrläggning kan antagas höja dess alstringsförmåga, d.v.s. med bortseende från om denna höj- ning är ekonomiskt gynnsam eller inte. Och i uteslutningen av de utav vattenrätts— och dikningslagskommittéerna föreslagna be— stämmelserna om båtnadsbestämning allt efter ökningen av nettoavkastning behöver ej ligga mer än att denna värderingsmetod ej skulle få vara ensam utslagsgivande. VL skulle då redan nu lämna möjlighet att vid beräkning av nytta för jord taga hänsyn till den enskildes fullföljdskostnader. Så har VL också uppfattats av 1942 års torrläggnings— sakkunniga. Möjlighet kan då också tyckas föreligga att vid nyttoberäkningen beakta icke endast de faktiska utan också de eko— nomiska förutsättningarna över huvud ta— get för tillgodogörande av vunnen torrlägg- ning. Då emellertid enligt l919 års betän- kande skulle förutsättas, att jordägaren ome- delbart tillgodogjorde sig vunnen jordför- bättring eller att sådant tillgodogörande i varje fall lämpligen kunde och borde ske, och då vid värderingen hänsyn icke skulle tagas till kostnaderna för gemensamma an— läggningars underhåll, måste likafullt nytta i många fall anses föreligga redan så snart jordens alstringsförmåga höjes, även om torrläggningen vid en samlad bedömning knappast kan sägas höja jordens värde. Den av de sakkunniga omfattade principen, att tvångsdelaktigheten icke fick givas sådant innehåll att den tillskyndade den därav drab- bade förlust, får under sådana omständig- heter icke någon självständig betydelse för båtnadsbestämningen.

Osäkerheten om vilken hänsyn som vid båtnadsberäkningen skall tagas till olika kostnadsposter belyses ytterligare vid en sammanställning av bestämmelserna i 7 kap. 38 och 44 åå. I förstnämnda paragraf stad- gas som villkor för vattenavledning att viss »nytta» skall föreligga, och vid beräkning av nyttan skall avdrag göras för kostnaden av—

seende åtgärdens verkställande. Överens- stämmelse har åsyftats mellan konstruktio— nen av bestämmelserna i 7 kap. 38 å och i 2 kap. 3 å. Enligt förarbetena till sistnämnda lagrum skall till kostnad hänföras jämväl kostnad för underhåll. Förarbetena till 7 kap. 38 och 44 åå lämnar emellertid stöd för antagande att »båtnad» i sistnämnda pa- ragraf skall beräknas på samma sätt som »nytta» i den förstnämnda paragrafen. Re- sultatet kan bli att underhållskostnad be— aktas vid beräkning enligt 7 kap. 44 å av båtnad men ej vid annan båtnadsberäkning enligt 7 kap., något som svårligen låter sig sakligt motiveras.

Om man idag skall taga ställning till vad som på grundval av motivuttalanden kan in- läggas i VL:s båtnadsbegrepp måste emeller- tid å ena sidan en hårddragning av uttalan- den i 1919 års sakkunnigbetänkande und— vikas samt å andra sidan hänsyn tagas till jordbruksnäringens ändrade ekonomiska för- utsättningar. En värdeökning hos den sär- skilda ägofiguren kunde säkerligen ännu vid VL:s tillkomst i de flesta fall med fog anses medföra motsvarande värdeökning för jord- bruksenheten som sådan, vilket i dagens läge icke i lika hög grad är fallet. Redan denna omständighet föranleder tvekan om man numera kan giva båtnadsbegreppet samma innebörd som för inemot femtio år sedan, och i vart fall kan man ej bortse från att lagbestämmelserna lämnar utrymme för olika tolkningar.

Genom införandet av begreppet bruk- ningsbåtnad öppnades möjlighet att vid båt- nadsberäkning för torrlagd och därtill an- gränsande jord taga hänsyn även till en an- nan värdehöjande faktor än höjning av jor- dens alstringsförmåga. I den mån VL i en- lighet med det nyss sagda kan anses före- skriva att vid båtnadsberäkningen hänsyn skall tagas endast till sådan höjning av jor- dens alstringsförmåga som höjer markvär- det, måste denna begränsning gälla även för båtnaden i form av förbättrade betingelser för jordens brukning. Då båtnadsberäkning av annan marks torrläggning ej förut — så- som var fallet i fråga om båtnad för jord i form av höjd alstringsförmåga — var in-

skränkt till visst slags värdehöjande effekt, kan ifrågasättas om icke förmånen av för— bättrade betingelser för markens använd- ning för annat ändamål än dess brukning kunnat vinna beaktande redan före den år 1945 vidtagna lagändringen. Ty ändamålet med lagändringen har väl icke rimligtvis va- rit att möjliggöra hänsynstagande till ifråga- varande förmån även då den ej höjde mar- kens värde? — Understrykas må, att de sak- kunniga utgick från att båtnadsreglerna i VL tillät hänsynstagande till brukningskostnad samt att brukningsbåtnad ansågs föreligga icke endast i form av minskad bruknings- svårighet utan även i form av minskad bruk- ningskostnad.103

VL:s regler för deltagandeskyldigheten har i förrättningspraxis utlöst omfattande tveksamhet, främst då det gällt att avgöra vilket utrymme som funnits för att vid båt- nadsberäkningen göra ett allmänt ekono- miskt bedömande av en torrläggningsåtgärds berättigande. Men även frågan om vilka förmånliga effekter som skall betraktas som båtnad, och enkannerligen då brukningsbåt- nad, har blivit föremål för olika bedöman- den. Härtill kommer att rena metodikfrågor avseende båtnadsuppskattningens genomfö— rande liksom tidigare satts under debatt. Jordbruksenheternas skiftande möjligheter att tillgodogöra sig torrläggningsnyttan har blivit föremål för allt större uppmärksamhet. För de skilda fastigheter som beröres av ett torrläggningsföretag kan förhållandena ifrå- ga om byggnadsbestånd, arrendering o. dyl. variera inom vida gränser. Likaså kan ägar- nas och brukarnas ålder, intresse för och kunnighet i olika slag av jordbruksproduk- tion vara olika. Allt detta påverkar möjlig- heterna att utnyttja de förbättringar torr- läggningen medför. En fråga av stor prak- tisk betydelse är sålunda i vilken utsträck- ning hänsyn bör tagas till de speciella och ofta tillfälliga förhållanden som föreligger inom de särskilda fastigheterna och för de särskilda ägarna och brukarna. Kan och bör

1” Vid beräkning av skada genom att torr- läggning ej utföres har i rättsfallet NJA 1942 s. 207 tillämpats en fri värdering. Att denna skulle

kunna tillämpas vid båtnadsuppskattning enligt VL kan dock ej anses följa av detta avgörande.

båtnadsberäkningen baseras på medelförhål- landen i dessa avseenden och deltagande- skyldigheten i motsvarande mån jämkas? Hur dessa frågor besvaras blir avgörande för om båtnadsberäkningen primärt skall inrik- tas på de särskilda fastigheterna eller om beräkningen i stället, i likhet med vad som hittills i regel varit fallet, skall aVse de i fas- tigheterna ingående särskilda ägofigurerna.

Båtnadsberäkning som metodikfråga har behandlats i syneförrättningssakkunnigas be- tänkande »Metodiken vid syneförrättningar rörande torrläggningsföretag».104 De sak- kunniga understryker inledningsvis det an- gelägna i att klargöra en tilltänkt torrlägg- nings räntabilitet, d.v.s. förhållandet mel- lan nyttan av företaget samt dess kostnader och de av företaget orsakade olägenheterna. Utan direkt samband med tillämpningen av VL kan det, uttalar de sakkunniga, finnas anledning att bedöma nyttan av en torrlägg— ning vid ifrågasatt statligt stöd till däri in- gående jordbruk. Bedömningen avser då att få fram åtgärdens inverkan på berörda jord- bruksföretags totala lönsamhet, och därvid bör beaktas såväl alla fördelar, således även förutsedd minskning av underhållskostnader, som på kostnadssidan även de fullföljdsåt- gärder som krävs för att torrläggningen skall kunna nyttiggöras fullt ut. Hänsyn bör även tagas till en fastighets ägosammansätt- ning och arrondering samt förutsättningarna för att utnyttja byggnadsbestånd. Önskvärt vore att de bedömningsmetoder, som tilläm- pas för beräkning av en fastighets nytta av en torrläggning vid avgörande av statsbi- dragsfrågan, kunde komma till användning även vid VL:s fördelning av torrläggnings— kostnader mellan olika sakägare. Det kunde emellertid förutsättas att torrläggningsintres- sentema icke utan vidare skulle vara bered- da att godkänna en kostnadsfördelning efter de enskilda jordbrukamas nytta i stället för som hittills den konstaterade värdeökningen för torrlagd jord. Den nuvarande metoden för uppskattning av närmast alstringsbåtnad fann de sakkunniga emellertid kunna inne- bära en fastlåsning vid alltför stela beräk- ningsnormer.

Från de angivna utgångspunkterna före-

slår syneförrättningssakkunniga revisior av VL:s båtnadsregler i följande hänseenlen. Möjlighet bör stå öppen för synemänner att vid beräkning av värdeökning å mark till— lämpa den metod som de med hänsyn till omständigheterna finner lämpligast. Vid båtnadsberäkning för jordbruks— och skigs— mark bör synemännen, om så visar sig önskvärt i särskilda fall, kunna beakta "aven andra värdehöjande fördelar än stegring av alstringsförmågan och minskning av buk- ningskostnaderna. I VL bör ej längre lpp- rätthållas skillnad mellan alstringsbåtiad, brukningsbåtnad och annan båtnad, och övervägande skäl talar för att i lagen ej ges onödigt ingående anvisningar om hur :'ör- delarna av en torrläggning skall anses för— dela sig. Båtnaden bör för all mark — i överensstämmelse med vad som nu statgas för annan mark än jordbruks- och sk)gs— mark — anges som »den värdeökning nark vinner genom torrläggning eller ökad nöj- lighet till sådan eller genom att betingelser- na för markens brukning eller användling för annat ändamål förbättras». Ur VL bör borttagas bestämmelserna om att en )åt- nadsberäkning skall bygga på en värdering av mark före och efter torrläggning. Det sagda innebär ej att man vid tillämpnirgen alltid kunde avstå från att göra åtskillnad mellan olika slag av båtnad; att göra sådan åtskillnad kan fastmera vara naturligt, och av synemännens utlåtande bör framgå. vilka skäl de lagt till grund för sin beräkning. Som konsekvens av sina ståndpunkter förut- sätter syneförrättningssakkunniga att be- stämmelserna om ett torrläggningsdjup av 1,2 in som normerande för deltagningsrätt och deltagningstvång utrnönstras ur VL

I sitt remissyttrande över syneförrätt- ningssakkunnigas förslag rörande båtnads— beräkningen anför lantbruksstyrelsen bl.a. följande.

Lantbruksstyrelsen anser att det inte är möj- ligt att bestämma »värdeökningem på visst markområde med mindre detta sättes in i ett företagsekonomiskt sammanhang. Däremot kan man bestämma omfattningen av den ökade alstringsförmågan till följd av förbättrad torr— läggning för separata markområden. För att

"" Jfr betänkandet s. 30 ff.

få fram värdet i pengar av den ökade alstrings- förmågan måste enligt styrelsens mening först och främst beaktas om det ur allmän och en- skild synpunkt är lämpligt och möjligt att till- godogöra sig markförbättringen ifråga. Vidare måste man klargöra för sig hur berörda mark- områden långsiktigt bör utnyttjas och därvid inte nödvändigtvis utgå från att mark som ur torrläggningssynpunkt skulle kunna utnyttjas som åker i fortsättningen även kommer att ut- nyttjas som sådan. Enligt styrelsens mening är det som regel inte möjligt att objektivt bestämma värden på enstaka ägofigurer utan hänsyns- tagande till att de för att kunna utnyttjas måste ingå som integrerande delar av ett företag, vars kapitaltillgångar i form av exempelvis bygg- nader, vägar, maskiner m.m. därvid tages i anspråk. —— Ehuru de sakkunniga inte velat generellt förorda en övergång till företags- ekonomiska bedömanden vid båtnadsuppskatt- ningen har man föreslagit att det vid företag som endast berör ett fåtal fastigheter och där förutsättningar finns för underhandsöverens— kommelse mellan sakägarna skall vara möjligt att grunda kostnadsfördelningen på en allmän bedömning av fastigheternas värdeökning till följd av torrläggningen. Vidare har man före- slagit att de nuvarande bestämmelserna om olika slag av båtnad skall utgå ur vattenlagen och att synemännen över huvud taget skall få möjlighet att välja den metod för beräkning av värdeökning å mark, som de med hänsyn till omständigheterna finner lämpligast. — Lant- bruksstyrelsen hälsar med tillfredsställelse detta ställningstagande och tillstyrker de föreslagna ändringarna i vattenlagen 7 kap. 22, 25 och 26 55 samt 10 kap. 60 och 67 55, vilka torde möjliggöra att nya, mera tillfredsställande be- räkningsgrunder kan tillämpas. Vid bifall till de sakkunnigas förslag torde det få ankomma på styrelsen att i samråd med berörda institu- tioner vid lantbrukshögskolan och tekniska högskolan utarbeta erforderliga anvisningar och anordna erforderliga fortbildningskurser för be- rörd personal.

Båtnadsfrågor vid torrläggning och där- med analoga värderingsfrågor har under senare år behandlats i flera andra utred— ningssammanhang. Den inom Sällskapet för agronomisk hydroteknik tillsatta båtnads— kommittén har sålunda gjort uttalanden av intresse för båtnadsbedömningen i sitt be— tänkande om inverkan av vattenuppdäm— ning och torrläggning på jordbruksfastig— heters värde.105 Båtnadskommittén har bl. a. uttalat att kortsiktiga anpassningsfördelar, som kan uppkomma i samband med torr- läggning och som ofta kan variera starkt för

olika fastigheter, ägare och brukare, icke bör medräknas vid båtnadsuppskattning för kostnadsfördelning. Normer för ersättning vid upplåtelse av jordbruksmark till allmän väg har framlagts av den inom kommunika- tionsdepartementet tillsatta vägmarksersätt- ningskommittén i dess den 5 december 1963 dagtecknade betänkande rörande denna frå- ga. Vägmarksersättningskommitténs syn- punkter ansluter sig ganska väl till båtnads- kommitténs principiella uppfattning. 1954 års fastighetsbildningskommitté har i »Fas- tighetsbildning»106 gjort en ingående analys av den ekonomiska mekanismen vid fastig- hetsreglering med anknytning till de upp- fattningar som under senare år godtagits inom fastighetsekonomin och fastighetstek- niken. Fastighetsbildningskommitténs antyd- da uttalanden redovisas under avsnittet 2.2.1 om den grundläggande normen för delaktig- het i torrläggningsföretag vid samfällighe- tens bildande.

"5 Betänkandet publicerati tidskriften Grund- förbättring årgång 1961 nr 2. 1” SOU 1963:68.

KUNG! a-RL. | 8 NOV 1958

lordisk udredningsserie (Nu) 1968

(ronologisk förteckning

1. Nordisk patentrld. Tredje instans i patsntsaker.

4. Kopenhavns lufthavns framtid.

6. Handelsdokumentguide.

6. Konsumentlovgivning i Danmark. Finland, Norge 09 Sverige.

8. Nordisk gränsregion. Näringspolitik och samhällsservice.

9. Nordic Economic and Social Cooperation. O. Harmonisering av socialhjålpslagstifmingen i de nordiska länderna. 1. Langtidsplan for Nordforsk.

Statens offentliga utredningar 19618-

Systematisk förteckning

i

i l i i ,

"ti d 1 1965 års Musikutbildningskommittå. 1. Musikutb'ildning l dustl. B.GPartetnente Sverige. Del. I. [15] 2. Del ll. [4.9] Handla gnmgenev sekerhetsfrdgor. [4] Studiepro ”nos och atu'diaf'rämgå . 25] . Igcmngåäåggnägäh [19] Förala til pradikotextar ur "Gam ut aatamantat för kyrko- ' Utterseiåriauas könstillfäöréghåt. [28] 40] än" n- och helgdagar. [42]

erkstä i ut av ut än s a o'm'ar. Utsökningsrätt Vll. [41] [ Jordbruksdepartemantet Degspresaens situation. [48] . - - - ' . _ Vattenlagans torrläggni'ngsbeståmmelser. [51] äääåggggåqurägggingafrwor [8]

Fritidsfisket. [13] Rennäringen i Sverige. [10]

Försvarsdapartementet Jordhävdslag. [22]

Ekonomisystem för försvaret. [1] . .

Ekonomisystem för försvaret. Bihang. [2] Inrikesdepartementet

Säkerhetspollt'k och forsvafsum'ftef- [10] Statistikbehov och atatistikproduktlon för raglomla utred-

ningar. [29] .. _ _ _ _ Boatedsbyg'gandets planering och kreditforlönning. [30]

Socialdepartementet ligarim'årtdirelrtiv.1 [1218] " ' oa eservrce . , .. gårägååå'åifågrä'rfuf 1] Upphandling av stora bostadsprojekt. [43].

Kommunikatlonsdepartementet

Allmänna väger. [17] Parkering. [18]

Bilregistrerlng. [23] _ Lokal trafiksarvtce. [33] Transportforskningens organisation. [34] Storlandstingets författning. [35] Förvaltning och folkstyre. [47]

Finansdepartementet

Koncentrationsutrednin en. ||. Kraditmarknada'ns struktur och funktionssätt. [3] ll . industrins strukturoch konkurrens- förhållanden. [5] IV. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. [6] V; Ägande och inflytande inom det pri- vata näringslivet. [7] . Upphandling av byggnader. Del I. Formerna. [20] Avstämning av 1965 års llngtidsutrednin . [24]

ndrade avskrivningareglar for rörelsa- oc hyresfastigheter.

26]

966 års featighetstax'eringskommittéer. 1. 1965 års all- männa faatighetstaxering. '31] 2. Fastighetstaxeringane regler och organisatlon. [32 Eldistributionens rationalrsar ng. [39] Affärsverksutredningen. !. Affärsverken: Ekonomi. kon- kunans och effektivitet. Del 1. [45] 2. Del 2. Bilagor. [46] Traktor-beskattning. [50]

Utbildn'lngsdepartamentat

1958 års utredning kyrka-stat,: Xl. Svenska kyrkan och staten. [11] Förvaltningen av kyrklig lord m.m. [12] Låromede'lsutredningen. 1. Skolbokslaveranser. [14]

2. Läromedel för specialun'darvisning. [36]