MÖD 2001:41

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2000-04-13 i mål nr M 553-99,

se bilaga

KLAGANDE

Allmans Aktiebolag, 556239-0178, Lamellgatan 10, 504 62 BORÅS

Ombud

Advokaten LS

MOTPART

Miljöskyddsnämnden i Borås kommun, 501 80 BORÅS

SAKEN

Miljösanktionsavgift

________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med ändring av miljödomstolens dom upphäver Miljööverdomstolen det av miljöskyddsnämnden i Borås kommun den 12 oktober 1999 (§ 147) meddelade beslutet om att påföra Allmans Aktiebolag miljösanktionsavgift.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Allmans Aktiebolag (Allmans) har yrkat att miljöskyddsnämndens beslut om påförande av miljösanktionsavgift skall upphävas.

Miljöskyddsnämnden har bestritt ändring.

Parterna har i Miljööverdomstolen åberopat samma omständigheter som vid miljödomstolen.

Allmans har i Miljööverdomstolen tillagt i huvudsak följande. För det fall det skulle anses att rapporteringsskyldighet åvilar Allmans, trots att bolaget vid tiden för skyldigheten inte hade några aggregat i sin ägo, gör bolaget i andra hand gällande att rapporteringsskyldigheten har fullgjorts dels genom att kontrollrapporten för år 1997 får anses innehålla en slutrapport avseende aggregat 1-7, dels eftersom kommunen på annat sätt fått kännedom om att freonet i de återstående aggregaten omhändertagits och skickats till deponianläggning samt att kylmaskiner tagits om hand och återanvänts. Kommunen har erhållit dessa uppgifter inom ramen för ett bygglovsärende avseende Allmans fastighet. I vart fall har Allmans haft fog för att utgå ifrån att rapporteringsskyldigheten uppfyllts genom de av bolaget vidtagna åtgärderna. Dessutom har Allmans fått besked om att ärendet avskrivits. Med hänsyn till dessa omständigheter skulle det vara uppenbart oskäligt att ta ut miljösanktionsavgift i detta fall.

Miljöskyddsnämnden har tillagt följande. Av de av Allmans åberopade handlingarna framgår inte att aggregat 9-13 ingått i överlåtelsen till Brännhyltebruk AB och bolaget har inte redovisat hur man förfarit med dessa aggregat. Bolaget har heller inte kunnat styrka att det inte varit ägare till aggregaten under 1998. De handlingar Allmans gett in till byggnadsnämnden utgör inte en köldmedierapport. Redovisning skall ske på särskild rapportblankett. Även om Allmans lämnat in korrekta handlingar till byggnadsnämnden kan inte detta anses innebära att bolaget fullgjort sina skyldigheter eftersom handlingarna skall lämnas in till miljöskyddsnämnden.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt den s.k. köldmediekungörelsen (SNFS 1992:16) skall anläggningar av den typ som är aktuell i målet kontrolleras återkommande minst en gång per kalenderår och skall resultaten från kontrollen årligen, dock senast den 31 mars varje efterföljande år, rapporteras till den lokala tillsynsmyndigheten. Om en näringsidkare åsidosätter dessa skyldigheter skall han enligt 30 kap. 1 § miljöbalken betala miljösanktionsavgift även om överträdelse inte skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Varken bestämmelserna eller deras förarbeten ger någon ledning i frågan om vem ansvaret åvilar vid en överlåtelse av anläggningen. Den mest långtgående tolkningen av regelsystemet innebär att ett rapporteringsansvar åvilar var och en som någon gång under ett kalenderår har innehaft en anläggning. En sådan tolkning skulle innebära att samma anläggning kan komma att rapporteras av flera innehavare. Ordalydelsen i 16 § köldmediekungörelsen, där det föreskrivs att "resultaten från den återkommande kontrollen årligen, dock senast den 31 mars varje efterföljande år, skall rapporteras till den lokala tillsynsmyndigheten" ger dock inte stöd för att det kan krävas mer än en rapport årligen. En rimlig tillämpning av bestämmelserna kunde vara att rapporteringsskyldigheten åvilar den - och endast den - som innehar anläggningen vid årets utgång. En annan, men mer svårtillämpad, ordning kunde vara att skyldigheten åvilar den som innehaft anläggningen störst del av året. I avsaknad av en uttrycklig bestämmelse kan regelsystemet dock inte ges någondera innebörden.

Den legalitetsprincip som gäller på straffrättens område gör sig i lika hög grad gällande i ett sanktionssystem som ligger så nära straffrätten som detta gör. Den enskildes skyldigheter måste vara så klart angivna att ingen tveksamhet råder i frågan om vem ett ansvar åvilar. Allmänna straffrättsliga principer bör gälla även i fråga om vem som har bevisbördan för att en överträdelse har ägt rum.

I målet har Allmans gjort gällande att bolaget den 16 mars 1998 sålde de aktuella fyra aggregaten (nr 9 - 13) och att dessa avhämtades av köparen före halvårsskiftet 1998, varför bolaget inte lät kontrollera aggregaten under år 1998. Vad bolaget hävdat i detta hänseende är inte vederlagt och skall därför godtas. Vid angivna förhållanden finner Miljööverdomstolen att det saknas otvetydigt stöd i författning för att rapporteringsskyldighet avseende kalenderåret 1998 ålegat bolaget. Beslutet om miljösanktionsavgift skall därför undanröjas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand, Eva Wagner och Roland Halvorsen, referent, samt hovrättsassessorn Åsa Marklund Andersson. Enhälligt.