MÖD 2002:3

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätt, miljödomstolen, dom 2000-11-21 i mål nr M 311-00, se bilaga

KLAGANDE

BS

Ombud

Jur. kand. BS

MOTPARTER

1. Halmstads kyrkliga samfällighet, Box 261, 301 07 HALMSTAD

Ombud

Förbundsjuristerna PT och UC

2. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun, Box 153,

301 05 HALMSTAD

SAKEN

Olägenheter till följd av klockringning

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med upphävande av miljödomstolens dom och Länsstyrelsens i Hallands län beslut den 5 oktober 2000 ändrar Miljööverdomstolen Miljö- och hälsoskyddsnämndens i Halmstads kommun föreläggande den 14 juni 2000 på följande sätt. Förutom begränsningen att tidsangivelse genom klockringning från S:t Nikolai kyrka nattetid endast får ske hel timma föreläggs Halmstads kyrkliga samfällighet att begränsa klockringningen eller vidta bullerbegränsande åtgärder vid klockorna eller i bostäder i kyrkans omgivning så att den maximala ljudnivån från tidsangivande klockringning inte överstiger den maximala bullernivån 35 dB(A) fr.o.m. kl. 22.00 t.o.m. kl. 07.00 i sovrum i bostäder för permanentboende. Begränsningen gäller från den 1 mars 2002.

Miljööverdomstolen ogillar BSs yrkande om ersättning för rättegångskostnader.

_________________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

BS har yrkat att Miljööverdomstolen, med upphävande av miljödomstolens dom, ålägger Halmstads kyrkliga samfällighet att helt upphöra med klockringning för tidsangivelse eller, i andra hand, att upphöra med klockringning för tidsangivelse under tiden fr.o.m. kl. 22.00 t.o.m. kl. 08.00, vardagar, och fr.o.m. kl. 22.00 t.o.m. kl. 09.00, lördagar, söndagar och övriga helgdagar.

Halmstads kyrkliga samfällighet har bestritt ändring.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun har bestritt ändring.

BS har yrkat att motparterna skall åläggas att solidariskt ersätta hans rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

BS: Han flyttade till Kyrkogatan 8 i maj 1999. Bostaden ligger ett 50-tal meter från S:t Nikolai kyrka. Kyrkan praktiserar tidsangivande klockringning under dygnets alla timmar. Under större delen av dygnet, mellan kl. 07.00 och kl. 22.00, slår klockan varje kvart och under resterande tid varje timme. När han tittade på bostaden före sitt förvärv av denna tyckte han inte att klockringningen var besvärande. Säljaren, som bott i huset sedan år 1973, uppgav att man vande sig vid ljudet. Han har dock inte vant sig vid klockringningen. Han vaknar varje natt och är märkbart påverkad av den störda sömnen senare under dagen. Han använder ibland sömnmedel för att få sova ut. Han har ett krävande arbete och behöver vara utvilad för att prestera ett bra arbete. Klockringningen är mest störande sommartid då han gärna vill ha ett fönster öppet för ventilation. Den tidsangivande klockringningen är en hälsostörande miljöpåverkan som skapar olägenhet för människor på grund av bullernivån. Det begränsade värdet av att i dag via klockringning få reda på vad klockan är står inte i rimlig proportion till den olägenhet som samma klockringning skapar. De allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken skall generellt tillämpas så att människors hälsa skyddas mot skador och olägenheter. Att få nattsömn och ron i hemmet förstörd av en kyrkklocka placerad på ett 50-tal meters avstånd från bostaden är en olägenhet. Tidsangivande klockringning praktiseras i dag i endast en minoritet av landets kyrkor vilket gör att nyttan av sådan klockringning rimligen kan ifrågasättas. Att en invand och sedan länge rådande ordning av vissa kan upplevas som trygg och eftersträvandsvärd kan rimligen inte tas till intäkt för att tillåta en verksamhet på bekostnad av andra människors hälsa.

Halmstads kyrkliga samfällighet (samfälligheten): Seden att ringa i kyrkklockor, vilken omfattar även ringning för tidsangivelse, är en mycket gammal tradition som utgör ett levande kulturarv. De olika lokala ringningssederna är av stor kulturhistorisk betydelse. Klangen av kyrkklockor upplevs av människor i allmänhet som något positivt och utgör ett normalt inslag i vardagen. S:t Nikolai kyrka, som uppfördes på 1400-talet, ligger mitt i Halmstad vid Stora torget. Kyrkan är en naturlig medelpunkt i staden och klockringningen ett sedvanligt inslag. De som bor och vistas i kyrkans närhet har således anledning att räkna med klockringningen. Det ifrågasätts inte att BS känner sig störd av klockorna. En bedömning huruvida klockringningen utgör en olägenhet måste dock göras mot bakgrund av hur människor i allmänhet uppfattar ljudet. Några andra klagomål än BSs har inte framförts till samfälligheten.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun: Nämnden skickade år 1997 en enkät till alla boende i centrala Halmstad. Syftet med enkäten var att undersöka hur många som ansåg sig störda av buller och vad som orsakade bullerstörningarna. Ingen uppgav sig vara störd av klockringning från S:t Nikolai kyrka.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljööverdomstolen har hållit syn och förhandling i målet. Vid förhandlingen har på BSs begäran vittnesförhör hållits med PR, MH och JK. Miljööverdomstolen har inhämtat remissyttranden från bl.a. Socialstyrelsen och Riksantikvarieämbetet. Parterna har åberopat bullermätningar som genomförts i och utanför BSs bostad.

PR har uppgett bl.a. följande. Han är öronläkare och har sin praktik belägen på X-gatan X som ligger i närheten av S:t Nikolai kyrka. Han arbetar bl.a. med patienter som lider av tinnitus och hörselnedsättningar. Det är inte möjligt att genomföra hörselprov vid de tillfällen som klockringning pågår och påbörjade hörselprov måste avbrytas. Han anser att klockringningen från S:t Nikolai kyrka är en olägenhet som stör hans verksamhet.

MH har uppgett bl.a. följande. Han arbetade tidigare som hotelldirektör vid X Hotel XX. Hotellet är beläget vid Stora torget i närheten av S:t Nikolai kyrka. Gäster på hotellet klagade på klockringningen och vissa gäster valde på grund av klockringningen att bo på andra hotell tillhörande hotellkedjan.

JK har uppgett bl.a. följande. Han bodde tidigare på XX-gatan 15. Han flyttade i mars 1995 efter att ha bott på adressen under cirka två år. Han upplevde den tidsangivande klockringningen som störande och började därför tämligen omgående att leta efter ett annat boende. Gäster kommenterade klockringningen och avstod från att övernatta i hans hem. Anledningen till att han flyttade var klockringningen från S:t Nikolai kyrka.

Socialstyrelsen har i Miljööverdomstolen anfört huvudsakligen följande. Från hälsosynpunkt bör klockringningen för tidsangivelse vid S:t Nikolai kyrka inte tillåtas kvälls- och nattetid, kl. 19.05 - 07.55 vardagar och kl. 19.05 - 08.55 lördagar, söndagar och helgdagar. Vidare kan klockringning för tidsangivelse dagtid vara störande varför det bör övervägas att reducera klockringning för tidsangivelse antingen genom minskade antal ringningar eller krav på att bullerdämpande åtgärder vidtas så att de maximala ljudnivåerna inte överskrider 45 dB LAmax i närliggande bostäder. Undantag för speciella tillfällen bör kunna beslutas av Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun. Klockringning kan utgöra en olägenhet för människors hälsa om den inte är helt tillfällig eller har en ringa påverkan. I miljöbalken finns inte angivet om eller i vilken utsträckning hänsyn skall tas till de kulturhistoriska värden som kyrkornas ringning utgör. Tidsangivelserna från S:t Nikolais kyrka är visserligen en mycket gammal tradition, men behovet av klockringning för tidsangivelse bedöms som litet, ljudupplevelsen som mindre positivt och bevarandevärdet av klockringning för tidsangivelser betydligt lägre än för s.k. sammanringningar.

Riksantikvarieämbetet har anfört i huvudsak följande. Drygt 750 av landets ca 8 000 kyrkklockor är utrustade med s.k. klämthammare, som är förbunden med tornuren. Det är sålunda inte fråga om klockringning i egentlig mening utan slag av tornuret med hjälp av kyrkklockorna. Tidsangivelser genom slag på kyrkklockorna förekommer i ca 500 av landets omkring 3 800 kyrkor. Omkring 300 av dessa är belägna inom tätbebyggt område. På ett fåtal av dessa 300 platser, ca 15 stycken, stängs tidsangivelsen av nattetid, dvs. tornuret slår sista gången klockan 24.00 och åter första gången klockan 06.00. I samtliga fall har denna ordning tillämpats under lång tid och inte föranletts av klagomål från närboende. Några ändrade rutiner rörande tornurslagen i de svenska kyrkorna tycks överhuvudtaget inte ha genomförts under de senaste åren. Att en kyrkas tornur anger tiden genom slag på klockorna är en gammal tradition som utgör ett levande kulturarv. Kulturmiljöer och kulturtraditioner, även sådana som är betydelselösa ur en strikt nyttoaspekt, tillhör sådant som är väsentligt för den enskilde medborgaren.

Av ljudnivåmätning utförd av Akustikbyrån, J & W Energi och Miljö, AB Jacobson & Widmark, den 14 november 2001 i BSs vardagsrum och sovrum med stängda fönster framgår följande. I sovrummet uppmättes den maximala ljudnivån från kyrkklockan som slår varje kvart till 31 dB(A) och den maximala ljudnivån från kyrkklockan som slår varje timme till 41 dB(A). I vardagsrummet uppmättes den maximala ljudnivån från kyrkklockan som slår varje kvart till 39 dB(A) och den maximala ljudnivån från kyrkklockan som slår varje timme till 45 dB(A).

Av ljudnivåmätning utförd av Slottsmöllehälsan den 25 november 2001 i BSs vardagsrum framgår att den maximala ljudnivån från kyrkklockan som slår varje kvart uppmättes till 37 dB(A) och att den maximala ljudnivån från kyrkklockan som slår varje timme uppmättes till 45 dB(A).

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 9 kap. 3 § miljöbalken avses med olägenhet för människors hälsa en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.

I förarbetena (prop. 1997/98:45, del 2, s. 109) anges bl.a. följande om vad som avses med olägenhet för människors hälsa. Med olägenhet avses en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt. Störningar som är ringa eller helt tillfälliga omfattas inte. I enlighet med den praxis som har utvecklats enligt hälsoskyddslagen omfattas även sådana störningar som i första hand påverkar välbefinnandet i inte ringa grad t.ex. buller, lukt och termiskt inomhusklimat. Bedömningen måste utgå från vad människor i allmänhet anser vara en olägenhet och kan inte enbart baseras på en enskild persons reaktion i det enskilda fallet. Även bedömningen huruvida en störning skall anses vara ringa är beroende av hur människor i allmänhet uppfattar störningen. Det förhållandet att helt tillfälliga störningar inte omfattas av begreppet olägenhet enligt paragrafen innebär att störningen måste ha en viss varaktighet. Hit räknas förutom fasta störningar även regelbundna störningar.

I Socialstyrelsens allmänna råd 1996:7 om buller inomhus och höga ljudnivåer anges rekommenderat riktvärde för bedömning av sanitär olägenhet för maximalt buller inomhus till 35 - 45 dB(A). Vidare anges följande. Det högre riktvärdet för maximalt buller, 45 dB(A), är avsett som skydd mot insomningssvårigheter, uppvaknande och eftereffekter av störd sömn samt upprepad påverkan av taluppfattbarheten bland särskilt känsliga grupper. För att bedömas som risk för sanitär olägenhet är det tillräckligt om störningen överskrider riktvärdet några få gånger under t.ex. en natt. Det lägre riktvärdet för maximalt buller, 35 dB(A), används vid bedömningar av om en upplevd, alltså subjektiv, störning i vissa fall kan bedömas som risk för sanitär olägenhet. Störningen bör vara ofta återkommande för att bedömas som risk för sanitär olägenhet.

Miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att ringning från kyrkklockor i och för sig kan utgöra en olägenhet för människors hälsa i den mening som avses i 9 kap. 3 § miljöbalken och att regelbundet återkommande klockringning inte kan bedömas som en helt tillfällig störning. Den första frågan i målet är om den tidsangivande klockringningen från S:t Nikolai kyrka till någon del är att anse som en olägenhet i lagens mening. Den klockringning som är i fråga är ringningen varje hel timma under dygnet med den s.k. mellanklockan och ringningen varje kvart under tiden kl. 07.00 - 22.00 med den s.k. lilla klockan.

Vid bedömningen av vad som är en olägenhet för människors hälsa skall beaktas vad människor i allmänhet anser vara en olägenhet. BSs upplevelse av den tidsangivande klockringningen som störande delas av de vittnen som hörts i målet. De två bullermätningar som ingetts i målet visar att den maximala ljudnivån vid timslagen med mellanklockan uppgår till 45 dB(A) i BSs vardagsrum och 41 dB(A) i hans sovrum. Uppmätt ljudnivå överstiger därmed det riktvärde om 35 dB(A) som enligt Socialstyrelsens rekommendation bör användas vid prövningen av om en upplevd, subjektiv, störning kan bedömas som risk för sanitär olägenhet. Miljööverdomstolen finner vid en sammantagen bedömning av utredningen i målet, inte minst de iakttagelser som gjordes vid synen, att den tidsangivande klockringningen med mellanklockan uppnår en sådan ljudnivå i närboendes hem att sömnen kan störas i en inte obetydlig omfattning. Klockringningen i S:t Nikolai kyrka nattetid är därmed att bedöma som en olägenhet för människors hälsa. Däremot finner Miljööverdomstolen att utredningen i målet inte ger stöd för bedömningen att klockringningen dagtid kan påverka människors välbefinnande i sådan grad att en olägenhet i miljöbalkens mening föreligger.

Enligt 2 kap. 3 § första stycket första meningen miljöbalken skall alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Enligt 2 kap. 7 § första stycket första meningen miljöbalken gäller kraven på hänsyn i 2 kap. 2 - 6 §§ i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Enligt andra meningen skall vid denna bedömning särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.

Till den del som den tidsangivande klockringningen ansetts medföra olägenhet för människors hälsa åligger det sålunda samfälligheten att vidta skäliga åtgärder för att begränsa olägenheten. Det bör kunna ske utan att klockringningen behöver upphöra och bl.a. det kulturhistoriska värdet i denna går förlorat. Det torde nämligen enligt Miljööverdomstolens uppfattning gå att med tämligen enkla och billiga åtgärder begränsa störningarna till en nivå som inte medför risker för människors hälsa. En möjlighet är att använda den lilla klockan för timslag nattetid. Härigenom torde man uppnå att ljudnivån i sovrum i bostäder inte överskrider maximalbullernivån 35 dB(A) och därmed att risken för skadliga ljudeffekter undanröjs. En annan möjlighet att uppnå detta resultat med ett fortsatt användande av mellanklockan nattetid är att vidta bullerbegränsande åtgärder vid klockorna eller i de fåtal bostäder där bullernivån är för hög.

Miljööverdomstolen finner därför skäligt att samfälligheten skall begränsa klockringningen eller vidta åtgärder för att tillse att den maximala ljudnivån från klockorna inte överstiger 35 dB(A) i sovrum i bostäder för permanentboende i kyrkans omgivning. Begränsningen bör gälla från den 1 mars 2002.

Det saknas lagligt stöd för att ålägga motparterna att ersätta BS för dennes rättegångskostnader i Miljööverdomstolen. Yrkandet härom skall därför ogillas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand och Mats Dahl, fastighetsrådet Anders Dahlsjö samt kammarrättsassessorn Malin Larsson, referent. Enhälligt.