MÖD 2002:51

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom 2000-12-19 i mål nr M 468-99, se bilaga

KLAGANDE

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Österåkers kommun,

184 86 ÅKERSBERGA

MOTPART

KK

SAKEN

Hämtning av hushållsavfall vid fastighet och fastställande av avgiftsskyldighet enligt renhållningslagen (1979:596)

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen avslår överklagandet samt förtydligar miljödomstolens dom på så sätt att Österåkers kommun är skyldig att hämta KKs hushållsavfall vid hans fastighet mot den ordinarie avgift som enligt kommunens renhållningstaxa gäller för hämtning av hushållsavfall vid aktuell fastighetstyp.

________________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Österåkers kommun (nämnden) har yrkat att miljödomstolens dom upphävs och länsstyrelsens beslut fastställs innebärande att hämtning av hushållsavfall kan ske vid KKs fastighet mot erläggande av en extra avgift enligt kommunens renhållningstaxa.

KK har bestritt ändring och yrkat syn.

UTVECKLANDE AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Nämnden

Området för ReturMera-stationerna har valts ut på grund av att vägarna i området är svårframkomliga och i stor utsträckning inte medger sedvanliga avfallstransporter. Hämtning av hushållsavfall vid KKs fastighet är behäftad med betydande svårigheter. Kommunen har dock godtagit att KKs hushållsavfall hämtas och transporteras bort från fastigheten trots de svårigheter som föreligger. Frågan är dock om kommunen är skyldig att tillhandahålla individuella särlösningar utan att få ta ut ersättning för de extra kostnader som uppkommer. Avgiften för den tilläggstjänst som KK begärt är satt för att täcka kostnaderna för detta extra arbete. Kostnaderna bedöms inte som oskäliga och strider därför inte mot renhållningslagen. Hämtning av hushållsavfall kan sålunda ske vid KKs fastighet mot att han erlägger extra avgift för denna tilläggstjänst i enlighet med kommunens renhållningstaxa. - Nämnden ifrågasätter dessutom om handikappade som ingår i ett hushåll med boende, som har "normala" förutsättningar att hantera sitt avfall, kostnadsfritt skall få tilläggstjänsten att få hushållsavfallet hämtat vid bostaden.

KK

Enligt nämndens beslut skall den fastighetsägare, som på grund av handikapp, inte kan källsorterna sitt avfall belastas med extra kostnader för att få avfallet bortforslat från sin fastighet. Denna extra kostnad uppgick år 2001 till 2 886 kr, beräknat på 26 hämtningar. Hushållet består numera av honom och hans hustru. Hon har sedan den 1 januari 2002 fått hel förtidspension av medicinska skäl efter ett flertal stroke med kvarstående besvär.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen finner att syn är obehövligt i målet och avslår yrkandet därom.

Varje kommun har enligt 4 § första stycket renhållningslagen (1979:596) skyldighet att forsla bort hushållsavfall. Bortforsling ingår som en del i hanteringen av hushållsavfall. I kommunens renhållningsordning regleras närmare hur denna hantering skall gå till. Kommunen har därvid getts stor frihet att utforma renhållningen på ett ur miljö- och hälsovårdssynpunkt ändamålsenligt sätt och kan bl.a. ge föreskrifter om var avfallet skall lämnas för bortforsling. Utöver det som följer av renhållningsordningen är kommunen enligt 14 § renhållningslagen skyldig att forsla bort hushållsavfall om fastighetsinnehavaren begär det och det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna.

I den av Österåkers kommun antagna renhållningsordningen anges i § 9.3 och § 12.2 att hämtning av hushållsavfall sker vid fastighet eller på anvisad plats. Vidare innehåller renhållningsordningen en föreskrift om hämtning av hushållsavfall efter särskild anmälan, s.k. budning.

För det bostadsområde inom vilket KKs fastighet är belägen gäller att hushållsavfallet hämtas på anvisad plats, dvs. vid den i bostadsområdet uppställda återvinningsstationen ca 200-225 m från KKs fastighet. Fastigheten omfattas således av föreskrifterna i 9.3 och 12.2. KK har begärt att hushållsavfallet skall hämtas vid hans fastighet mot ordinarie avgift. Kommunen har å sin sida godtagit att hämta hushållsavfall hos KK, men endast under förutsättning att en extra avgift betalas för sådan hämtning.

Den bortforsling av hushållsavfall som det här är fråga om - och som kommunen har godtagit att utföra som en tilläggstjänst utöver vad som föreskrivs i renhållningsordningen för aktuellt bostadsområde - kan inte hänföras till det som benämns som budning i renhållningsordningen.

Eftersom renhållningsordningen inte föreskrivet annat än att ordinarie hämtning skall ske på anvisad plats uppkommer frågan, såsom miljödomstolen funnit, om kommunen är skyldig att hämta hushållsavfallet vid KKs fastighet enligt bestämmelsen i 14 § renhållningslagen utan att denne är skyldig att betala en extra avgift för detta. Den bestämmelsen ger en fastighetsinnehavare möjlighet att begära borttransport av hushållsavfall utöver vad som stadgas i renhållningsordningen. En sådan transport kan kommunen vägra att utföra om begäran framstår som oskälig. Miljööverdomstolen instämmer i miljödomstolens bedömning att omständigheterna är sådana att det inte är oskäligt att ålägga kommunen skyldighet att forsla bort sådant avfall från KKs fastighet.

Eftersom taxan inte innehåller någon särskild avgift för sådan bortforsling som det här är fråga om skall bortforslingen ske mot ordinarie avgift för normalhämtning av hushållsavfall. Miljödomstolens dom skall alltså fastställas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Eva Wagner och Rose Thorsén, referent, samt miljörådet Inge Bodin och kammarrättsassessorn Malin Larsson. Enhälligt.