MÖD 2002:56

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom 2001-04-10 i mål nr M 545-99,

se bilaga A

KLAGANDE

Naturvårdsverket, Blekholmsterrassen 36, 106 48 STOCKHOLM

MOTPARTER

1. Degerfors Förzinknings aktiebolag DEFAB, 556156-0250, Box 123, 693 22 DEGERFORS

2. Länsstyrelsen i Örebro län, 701 86 ÖREBRO

SAKEN

Upphävande av villkor enligt 24 kap. 8 § miljöbalken

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen undanröjer underinstansernas avgöranden och avslår Degerfors Förzinknings aktiebolag DEFABs ansökan om upphävande av villkorspunkten nr 2 i Länsstyrelsens i Örebro län beslut den 17 juli 1992, med ändring den 6 oktober 1997.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har i första hand yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av underinstansernas avgöranden avslår DEFABs ansökan om upphävande av villkorspunkten nr 2 i Länsstyrelsens i Örebro län beslut den 17 juli 1992, med ändring den 6 oktober 1997. I andra hand har Naturvårdsverket yrkat att ärendet återförvisas till miljödomstolen för förnyad prövning.

DEFAB har bestritt ändring.

Länsstyrelsen i Örebro län har bestritt ändring.

UTVECKLANDE AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har åberopat samma omständigheter som vid miljödomstolen samt härutöver anfört bl.a. följande. Ingen av förutsättningarna i 24 kap. 8 § miljöbalken för att ändra eller upphäva ifrågavarande villkor föreligger. Med anledning av de skäl som miljödomstolen lagt till grund för sin dom vill Naturvårdsverket erinra om domstolens utredningsskyldighet enligt 8 § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Om miljödomstolen bedömt att underlaget inte var tillräckligt för en bedömning av frågan om villkorsändring borde domstolen ha utrett målet så att förutsättningar för ett materiellt riktigt beslut förelegat.

Länsstyrelsen har anfört i huvudsak följande. Om miljödomstolen ansett att underlaget för bedömning av frågan om villkorsändring var otillräckligt borde miljödomstolen ha utrett frågan vidare. Länsstyrelsen anser dock att underlaget har varit tillräckligt för att göra en bedömning i sak och vidhåller sitt beslut.

DEFAB har åberopat samma omständigheter som vid underinstanserna samt härutöver anfört bl.a. följande. Oavsett vilka miljöeffekter som kan uppnås på andra sätt än genom installation av spärrfilter är bolaget genom villkorspunkten 2 bundet att installera ett sådant filter. Villkoret föreskriver en teknisk åtgärd utan koppling till miljösituationen. Villkorspunkten 2 är strängare än nödvändigt och förutsättning för att upphäva villkoret föreligger därmed.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Ett villkor får enligt 24 kap. 8 § miljöbalken upphävas eller mildras endast om det är uppenbart att villkoret inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen påkallas av omständigheter som inte förutsågs när tillståndet meddelades. Det är tillståndshavaren som skall visa att förutsättningar för att upphäva eller mildra ett villkor föreligger. Bestämmelsens ordalydelse tillsammans med den praxis som utbildades under miljöskyddslagens (1969:387) tid, då ifrågavarande bestämmelse var införd i 27 §, talar för att en ansökan av en tillståndshavare att upphäva eller mildra ett villkor skall bedömas restriktivt. Miljööverdomstolen finner att DEFAB inte har visat att förutsättningar föreligger för att upphäva villkorspunkten 2 i Länsstyrelsens i Örebro län beslut den 17 juli 1992, med ändring den 6 oktober 1997. Underinstansernas avgöranden skall därför undanröjas och bolagets ansökan om upphävande av villkorspunkten 2 skall avslås.

Det ankommer på länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet att se till att åtgärderna enligt villkorspunkten 2 vidtas snarast möjligt.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsrådet Arne Kardell, referent, miljörådet Inge Bodin och kammarrättsassessorn Malin Larsson. Enhälligt.