MÖD 2002:71

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2001-05-21 i mål nr M 97-01, se bilaga A

KLAGANDE

Miljönämnden i Malmö kommun, 205 80 MALMÖ

Ombud

Stadsjuristen EM

MOTPART

AH

SAKEN

Miljösanktionsavgift

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom.

_________________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljönämnden i Malmö kommun har yrkat att Miljööverdomstolen skall undanröja miljödomstolens dom och fastställa miljönämndens beslut om miljösanktionsavgift.

AH har bestritt ändring.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Målet har avgjorts utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första meningen miljöbalken. Parterna har här åberopat i huvudsak samma grunder och omständigheter som vid miljödomstolen. Miljönämnden har åberopat viss skriftlig bevisning.

Miljööverdomstolen gör samma bedömning som miljödomstolen. Miljödomstolens dom skall därför fastställas.

_________________________

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand, Eva Wagner, referent, och Liselotte Rågmark samt adjungerade ledamoten Jan Darpö. Enhälligt.

__________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

VÄXJÖ TINGSRÄTT

Miljödomstolen

DOM

Mål nr M 97-01

2001-05-21 Meddelad i Växjö

KLAGANDE

Färggrossisten AH AB

MOTPART

Miljönämnden i Malmö kommun

205 80 MALMÖ

ÖVERKLAGAT BESLUT

Miljönämndens i Malmö kommun delegationsbeslut den 30 januari 2001, dnr. 543:1023-00, se bilaga 1.

SAKEN

Miljösanktionsavgift

DOMSLUT

Miljödomstolen upphäver Miljönämndens i Malmö kommun beslut den 30 januari 2001, dnr. 543:1023-00.

YRKANDE

Färggrossisten AH AB (bolaget) har yrkat att miljödomstolen skall upphäva Miljönämndens i Malmö kommun beslut om miljösanktionsavgift. Som grund för yrkandet har bolaget anfört i huvudsak följande. Vid miljöinspektörernas första besök den 6 maj 1998 påpekades inte för bolaget att Herdins träspackel saknade rätt skyddsmärkning. Först efter begäran fick bolaget den 17 augusti 2000 minnesanteckningar från inspektionen, d.v.s. två år och tre månader efter inspektionen. Vid miljöinspektörernas besök den 19 oktober 1999 påpekades heller inte muntligen för bolaget att burkarna med Herdins träspackel var otillräckligt märkta. Det har däremot angivits i miljönämndens minnesanteckningar från detta besök, daterade den 24 februari 2000. Vid miljöinspektörernas besök den 21 december 1999 påpekades för första gången att burkarna med Herdins träspackel var otillräckligt märkta. En av bolagets anställda plockade då omedelbart bort dessa burkar från hyllan under tiden inspektörerna var kvar. Hade bolaget fått påpekande om felaktigheten tidigare, hade produkten tagits bort tidigare än vad som nu skedde. Bolaget har ingen vinning av att ha felmärkta produkter i butiken. I bolagets butik och lager finns ca 30 000 liter färg. Av denna mängd var tio burkar Herdins träspackel á 0,1 liter, totalt ca 1 liter felmärkta. Bolaget anser att detta är en ringa mängd i det hela. Dessutom förutsätter bolaget att förpackningarna är rätt märkta när de får dem från leverantören.

Miljönämnden i Malmö kommun avstyrker bifall till överklagandet. Bolaget har bemött miljönämndens yttrande.

DOMSKÄL

Enligt 30 kap. 1 § första stycket 1 miljöbalken skall miljösanktionsavgift betalas av näringsidkare som vid bedrivandet av näringsverksamhet åsidosätter föreskrifter som har meddelats med stöd miljöbalken. Sådan avgift skall enligt tredje stycket samma paragraf tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Miljösanktionsavgift skall dock inte tas ut om det är uppenbart oskäligt. Av förarbetena till dessa bestämmelser (prop. 1997/98:45, del 2, sid. 315) framgår bl.a. följande: Det får anses vila på den som utövar näringsverksamhet ett ansvar för att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att i paragrafen angivna överträdelser inte sker. Ett strikt ansvar kan antas öka den allmänna aktsamheten och noggrannheten vid driften av verksamhet som har inverkan på hälsa och miljö. Om det i något fall är uppenbart oskäligt, finns möjlighet att besluta om att inte föra på någon avgift. Det kan vara fallet exempelvis om överutsläpp har skett till följd av att en felaktig kemikalie har levererats, vilket har varit omöjligt att kontrollera, eller att ett ämne har ingått som inte framgår av innehållsförteckningen.

Regeringen meddelar enligt 30 kap. 2 § miljöbalken föreskrifter om de överträdelser för vilka miljösanktionsavgift skall betalas och om avgiftens storlek för olika överträdelser.

Enligt 9 § Kemikalieinspektionens föreskrifter om klassificering och märkning av kemiska produkter (KIFS 1994:12) skall, med vissa i målet ej aktuella undantag, den som tillverkar, för in till Sverige och andra som släpper ut en hälso- eller miljöfarlig kemisk produkt på den svenska marknaden märka dess förpackning på svenska med bl.a. handelsnamn eller beteckning, ämnens kemiska namn, farosymboler med farobeteckningar, riskfraser och skyddsfraser.

Regeringen har i bilaga till förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter föreskrivit för vilka överträdelser miljösanktionsavgift skall tas ut och vilket belopp som skall betalas. I bilagan under punkten 5.7, Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1994:12) om klassificering och märkning av kemiska produkter, anges att miljösanktionsavgift om 15 000 kronor skall betalas av näringsidkare som vid bedrivande av näringsverksamhet överlåter hälso- och miljöfarliga kemiska produkter utan att förpackningen är märkt på svenska med föreskriven risk- och skyddsinformation (9 §).

En förutsättning för att miljösanktionsavgift skall kunna påföras enligt den av miljönämnden åberopade bestämmelsen är att bolaget överlåtit färg som saknat svensk märkning. Den första frågan att besvara är innebörden av ordet överlåter. I juridiskt språkbruk avses med överlåtelse ett köp, byte eller en gåva. Köp innebär således att lös egendom överlåts till annan mot vederlag i pengar. Även i allmänt språkbruk avses med överlåtelse att något övergår i annans ägo genom exempelvis försäljning. Med tanke på avgiftssystemets schabloniserade karaktär och att bestämmelserna om miljösanktionsavgift är betungande för de enskilde, följer av den s.k. legalitetsprincipen att tarifferna måste tillämpas strikt (se Naturvårdsverkets handbok 2001:1 om handläggning av ärenden om miljösanktionsavgift samt Naturvårdsverkets Allmänna råd till 30 kap.miljöbalken och till förordningen (1998:959) om miljösanktionsavgifter NFS 2000:10).

I målet är ostridigt att det i bolagets lokaler har funnits tio burkar innehållande Herdins träspackel som saknat svensk märkning med föreskriven risk- och skyddsinformation. Detta är emellertid mot bakgrund av vad som anförts inte tillräckligt för att påföra miljösanktionsavgift på den av miljönämnden åberopade grunden. Av utredningen i målet framgår inte att bolaget överlåtit någon produkt utan att förpackningen varit märkt på svenska med föreskriven information. Förutsättningar för att påföra den ifrågavarande miljösanktionsavgiften föreligger därför inte. Det överklagade beslutet skall därför upphävas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (Prövningstillstånd krävs).

Överklagande senast den 11 juni 2001

Anders Bengtsson

I avgörandet har deltagit rådmannen Anders Bengtsson, ordförande, och miljörådet Bertil Norén. Föredragande var beredningsjuristen Bengt Johansson.