MÖD 2002:88

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2001-03-01 i mål nr M 415-00,

se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPART

F&A Livs och Video Handelsbolag, 969635-7392,

Landsvägen 25, 231 95 TRELLEBORG

Ombud:

Advokaten AP

KLAGANDE OCH MOTPART

Miljönämnden i Trelleborgs kommun, Rådhuset, 231 83 TRELLEBORG

SAKEN

Miljösanktionsavgift

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom såvitt den avser undanröjande av Miljönämnden i Trelleborgs kommuns beslut den 6 november 2000 (Nr 97) att F&A Livs och Video Handelsbolag skall betala miljösanktionsavgift för överträdelse av 16 § Statens naturvårdsverks kungörelse (SNFS 1992:16) med föreskrifter om kyl- och värmepumpanläggningar innehållande CFC m.m. (köldmediekungörelsen).

2. Med ändring av miljödomstolens dom fastställer Miljööverdomstolen Miljönämnden i Trelleborgs kommuns beslut den 6 november 2000 (Nr 97) att F&A Livs och Video Handelsbolag skall betala miljösanktionsavgift med femtusen (5 000) kr för överträdelse av 11 § köldmediekungörelsen.

3. Miljööverdomstolen fastställer beslutet att F&A Livs och Video Handelsbolag skall betala miljösanktionsavgift med tiotusen (10 000) kr för överträdelse av 14 § köldmediekungörelsen.

_________________________

YRKANDEN

F&A Livs och Video Handelsbolag (bolaget) har yrkat att samtliga miljösanktionsavgifter skall undanröjas.

Miljönämnden i Trelleborgs kommun (miljönämnden) har yrkat att Miljööverdomstolen fastställer nämndens beslut om miljösanktionsavgifter i dess helhet.

Parterna har bestritt varandras ändringsyrkanden.

UTVECKLING AV TALAN

Till stöd för sin talan vid Miljööverdomstolen har bolaget och miljönämnden anfört i huvudsak samma omständigheter som i miljödomstolen. Miljönämnden har här tillagt att det inte finns stöd i miljöbalken för att jämka miljösanktionsavgifter.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Omröstningen i miljödomstolen

Miljödomstolen har ansett att den lindrigaste meningen skall gälla vid omröstning i mål angående miljösanktionsavgift. För omröstningsförfarandet i miljödomstol har en uttrycklig reglering skett i 20 kap. 10 § miljöbalken innebärande att ordföranden har utslagsröst utom i mål om utdömande av vite där den lindrigaste meningen skall gälla. Miljödomstolens dom borde därför ha utformats i enlighet med ordförandens mening. Denna brist utgör ett rättegångsfel som dock utan olägenhet kan avhjälpas i Miljööverdomstolen eftersom målet företas till prövning i sak efter överklagande från båda parter.

Regler om miljösanktionsavgifter

Av punkten 5.6 i bilagan till förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter framgår att näringsidkare skall betala avgift för vissa överträdelser av köldmediekungörelsen (SNFS 1992:16). Avgift skall betalas vid åsidosättande av kravet på att anlita ackrediterat kontrollorgan vid installation eller andra ingrepp i köldmediesystem (4 och 14 §§), underlåtenhet att genomföra föreskriven återkommande kontroll (11 §) och underlåtenhet att fullgöra föreskriven rapporteringsskyldighet från den återkommande kontrollen (16 §). Avgiftsbeloppet är i det första fallet 10 000 kr och i de båda senare fallen 5 000 kr.

Miljönämnden har beslutat att handelsbolaget skall betala miljösanktionsavgift för överträdelse av 14 § köldmediekungörelsen. Nämnden har också beslutat att bolaget för år 1999 skall betala miljösanktionsavgift för överträdelse av såväl 11 § som 16 § samma kungörelse.

Kravet på ackrediterat kontrollorgan vid installation m.m.

Enligt 14 § köldmediekungörelsen får installationer och andra åtgärder som förutsätter ingrepp i köldmediesystem och dess delar endast utföras av ackrediterat kontrollorgan. Enligt 4 § femte stycket samma kungörelse ansvarar bl.a. ägaren till anläggningen för att kraven enligt 14 § är uppfyllda.

Syftet med 14 § köldmediekungörelsen är att installationer och reparationer av köldmediesystem skall ske på ett sakkunnigt sätt och att detta garanteras genom att sådana åtgärder får utföras endast av organ som är ackrediterade. Möjligheten och skyldigheten att kontrollera att så sker ligger på ägaren till anläggningen, i detta fall bolaget. Vad bolaget har anfört här föranleder inte Miljööverdomstolen att göra någon annan bedömning än vad miljödomstolen gjort. Förutsättningar föreligger därför för att påföra bolaget miljösanktionsavgift i denna del och det är inte uppenbart oskäligt att ta ut en miljösanktionsavgift för överträdelsen. Miljönämndens beslut och miljödomstolens dom skall därför fastställas i den här delen.

Kontroll enligt 11 § köldmediekungörelsen

Enligt 11 § köldmediekungörelsen skall i samband med installation av aggregat eller anläggning installationskontroll utföras av ackrediterat kontrollorgan. Vidare skall återkommande kontroll vid anläggningen genomföras av ackrediterat kontrollorgan minst en gång per kalenderår. Återkommande kontroll erfordras inte under det kalenderår installation skett om installationskontroll utförts. Från kravet på återkommande kontroll gäller även vissa ytterligare undantag som saknar betydelse i detta mål.

Den återkommande kontrollen kan, såvitt nu är av betydelse, underlåtas endast om installationskontroll utförts av ackrediterat kontrollorgan. Om förutsättningarna för att tillämpa detta undantag inte är uppfyllda skall återkommande kontroll ske i enlighet med huvudregeln. Bestämmelsen måste enligt sin ordalydelse så förstås att den återkommande kontrollen inte bara skall ta sikte på ett visst kalenderår utan också att kontroll rent faktiskt skall genomföras minst en gång varje kalenderår. Dessutom måste det antas vara en bärande tanke bakom bestämmelsen att kontroller skall genomföras utan alltför långa mellanrum, en tanke som med Miljööverdomstolens synsätt skulle förfelas om kontrollen för ett visst kalenderår helt kunde genomföras i efterhand.

Det är inte visat att någon installationskontroll utförts av ackrediterat kontrollorgan under år 1999. Vid dessa förhållanden har det ålegat bolaget att för år 1999 låta utföra återkommande kontroll av anläggningen. Någon sådan årlig kontroll av köldmediesystemet genom ett ackrediterat kontrollorgan har såvitt framgår av utredningen inte skett förrän den 31 mars 2000. Bolaget har därför överträtt 11 § köldmediekungörelsen. Det är inte uppenbart oskäligt att ta ut en miljösanktionsavgift av bolaget för överträdelsen. Miljösanktionsavgiften skall i enlighet med miljönämndens beslut fastställas till 5 000 kr.

Rapporteringsskyldigheten enligt 16 § köldmediekungörelsen

I 16 § köldmediekungörelsen anges det för stationära anläggningar bl.a. att resultaten från den återkommande kontrollen årligen, dock senast den 31 mars varje efterföljande år, under vissa förutsättningar skall rapporteras till den lokala tillsynsmyndigheten. Frågan är om bolaget skall betala miljösanktionsavgift också för överträdelse av denna paragraf, trots att den uteblivna rapporteringen är en direkt följd av att kontrollskyldigheten enligt 11 § samma kungörelse har satts åt sidan.

Enligt Miljööverdomstolen får en tillämpning av 16 § köldmediekungörelsen anses förutsätta att det finns något kontrollresultat att rapportera. Paragrafen fyller en självständig funktion genom att näringsidkaren måste se till att ”resultaten” från en genomförd kontroll kommer till tillsynsmyndighetens kännedom. Det är med andra ord en reglering av rapporteringsskyldigheten såsom sådan. Om felet i själva verket består i att ingen kontroll har genomförts, är detta i stället att se som en överträdelse enbart av den grundläggande bestämmelsen om kontrollskyldighet i 11 § köldmediekungörelsen, en överträdelse som i sig ger upphov till miljösanktionsavgift.

Bolaget har följaktligen inte överträtt 16 § köldmediekungörelsen. Miljödomstolens dom skall därför fastställas i den här delen.

_________________________

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Gudmund Toijer och Liselotte Rågmark, referent, samt adjungerade ledamoten Jan Darpö. Enhälligt.