MÖD 2003:106

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2002-10-04 i mål nr M 293-01, se bilaga A

KLAGANDE

1. UK

2. SC

MOTPART

1. HK

Advokaten VD

2. Plan- och miljönämnden i Motala kommun, 591 86 MOTALA

SAKEN

Anläggande av vindkraftverk

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen förordnar, med ändring av miljödomstolens dom och Länsstyrelsen i Östergötlands läns beslut den 26 juni 2001, att Plan- och miljönämnden i Motala kommuns beslut den 20 september 2000, § 310, andra punktsatsen skall ha följande lydelse.

Buller från vindkraftverket får under hela dygnet inte överskrida ekvivalent ljudnivå 40 db(A) och momentan ljudnivå 55 db(A) vid bostäder. Om dessa nivåer överskrids skall verksamhetsutövaren vidta åtgärder så att nivåerna innehålls.

I övrigt skall plan- och miljönämndens beslut stå fast.

_________________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

UK och SC har, som det får uppfattas, yrkat i första hand att vindkraftverket inte tillåts uppföras på den plats som anges i anmälan och i andra hand att ytterligare försiktighetsmått skall föreskrivas, bl.a. vad gäller buller och skuggef-fekter. Därutöver har de yrkat att ytterligare utredningar skall utföras innan beslut tas.

HK har bestritt ändring.

Plan- och miljönämnden i Motala kommun har yrkat att nämndens beslut av den 20 september 2000 fastställs.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i huvudsak utvecklat sin talan på samma sätt som vid miljödomstolen och har därutöver anfört bl.a. följande.

UK och SC

Etableringen kommer att innebära ett intrång och en olägenhet som påverkar dem mycket negativt och äventyrar deras trevnad och boendekvalitet. Boverkets nya rekommendationer bör följas. En utredning om alternativ placering bör utföras och oklarheter i utredningsmaterialet, bl.a. vad gäller buller och skuggtider, bör klarläggas innan beslut tas. Vidare bör en ny bullerberäkning utföras som utgår från en vindhastighet på 10 m/sek.

HK

Lokaliseringen av det planerade vindkraftverket uppfyller kraven i 2 kap. 4 § miljöbalken. En lokaliseringsbedömning har också gjorts i bygglovsärendet.

Det är viktigt att som huvudregel slå fast att det är riktvärdena för externt industribuller som skall tillämpas för etableringar av vindkraft på land. Strängare bullerföreskrifter medför en minskning av energiproduktionen. För den aktuella vindkraftsetableringen ökar energiproduktionen med 7 % om vindkraftverket tillåts bullra enligt industribullernormen jämfört med en begränsning till 40 dB (A) dygnet runt. Om långtgående krav ställs på verksamheten med stöd av försiktighetsprincipen motverkas utvecklingen mot förnybara energikällor.

Ljudnivån från vindkraftverk beräknas vid 8 m/sek. på 10 meters höjd över marken. Det är då vindkraftverk är som mest hörbara, d.v.s. differensen mellan källjud från verksamheten och olika maskerande bakgrundsljud är då maximal. Även i övrigt baseras ljudberäkningarna på värsta tänkbara scenario.

Han har erbjudit sig att förse vindkraftverket med en utrustning som stoppar bladrotationen om besvärande skuggor skulle uppstå vid bostäder.

H K har i Miljööverdomstolen givit in visst kompletterande material.

REMISSYTTRANDEN

Miljööverdomstolen har inhämtat skriftligt yttrande, förutom från länsstyrelsen, även från Naturvårdsverket, Boverket och Göteborgs universitet varvid särskilt frågan om hur bullerstörningar skall beaktas vid prövningen önskades belyst.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har vidhållit sin bedömning såsom den redovisas i länsstyrelsens beslut den 26 juni 2001.

Naturvårdsverket anser att bullervillkoret 40 db(A) bör gälla hela dygnet vid bostäder med hänsyn till den störning som vindkraftbuller uppvisar och har anfört bl.a. följande.

Några särskilda riktvärden för buller från vindkraftverk har inte utarbetats i Sverige. I brist på särskilt underlag för ljud från vindkraftverk gjordes i skriften ”Etablering av vindkraft på land. Allmänna råd 1995:1, Boverket” en hänvisning vad gäller immissionsriktvärden för buller till ”Externt industribuller - Allmänna råd RR 1978:5, Naturvårdsverket. De vindkraftverk som då uppfördes hade fast varvtal varför nattvärdet 40 dB(A) blev dimensionerande som villkor vid tillståndsprövning. Detta har varit och är det riktvärde som länsstyrelserna använt vid sin prövning.

Vindkraftverken har utvecklats så att ljudet har minskat men tekniken medger i dag också att verken kan regleras så att olika varvtal också ger olika ljudnivåer i omgivningen.

Någon mer omfattande utvärdering av störningar från vindkraftverk har inte gjorts. Däremot har flera mindre studier gjorts bl.a. en studie vid avdelningen för miljömedicin, Göteborgs universitet, Rapport 1/02 ”Störningar från vindkraftverk: undersökning bland människor boende i närheten av vindkraftverk”. Slutrapport: Del 3 Huvudstudie (Reviderad utgåva december 2002) Eja Pedersen, Kerstin Persson Waye (Laholmsstudien).

Av den nämnda studien framgår att 20 % upplevde sig som mycket störda vid ljudnivån 37,5-40 db(A). Studien ger indikationer på att det är viktigt att stor hänsyn tas till ljudstörningar från vindkraftverk både vid planering och tillståndsprövning. Av hänsyn till detta bör ett riktvärde 40 db(A) utomhus vid bostäder inte överskridas. För vissa områden där ljudmiljön är särskilt viktig och där en bullerfri miljö eftersträvas, exempelvis i fjäll och skärgårdar, bör ett lägre värde eftersträvas.

Boverket har anfört bl.a. att man instämmer i den bedömning av ljud från vindkraftverk som Naturvårdsverket gör, vilket överensstämmer med texterna i Boverkets handbok ”Planering och prövning av vindkraftsanläggningar”

Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, avdelningen för miljömedicin har refererat till sin studie, Laholmsstudien, (Pedersen och Persson Waye 2002) och anfört bl.a. följande.

Det finns flera faktorer som kan inverka på risken att störas av vindkraftverksbuller och som vi i dag inte har tillräcklig kunskap om. Vidare inverkar de visuella faktorerna som i Laholmsstudien kan förväntas vara starka eftersom landskapet är flackt och vindkraftverken är mycket utbredda.

Andelen mycket störda tycks vara högre jämfört med vad som kunde förväntas utifrån kända samband mellan ekvivalent ljudnivå i db(A) och störning för trafikbuller. Bland dem som exponerades för ljudnivåerna 37,5-40 db(A) var 20 % mycket störda av buller vid vistelse utomhus, vilket kan jämföras med dos responssamband för trafikbuller där mellan 5-15 % mycket störda brukar rapporteras vid en utomhusnivå motsvarande 55 dB LAeq. Vid ljudnivåer över 40 db(A) var andelen mycket störda 36 %. Denna andel är högre än vad som normalt brukar accepteras för en god miljö.

Mot bakgrund av nuvarande kunskapsläge samt den osäkerhet som finns i dag med avseende på utbredningen av bullerstörning samt inverkan av andra faktorer bör man tillämpa stor försiktighet. En förändring av nuvarande tillämpning med 40 db(A) som dygnsmedelvärde bör vara baserat på bättre kunskapsunderlag.

DOMSKÄL

Miljööverdomstolen delar miljödomstolens uppfattning att utredningen i målet är tillräcklig.

Frågan om vilka skyddsåtgärder, begränsningar och övriga försiktighetsmått som bör föreskrivas för en viss verksamhet med stöd av 2 kap. 3 § miljöbalken bedöms individuellt med hänsyn till de omständigheter som föreligger i varje särskilt fall. Inom vissa områden finns dock råd och riktlinjer, framtagna av centrala myndigheter, som vägledning för beslutsinstanserna.

Naturvårdsverkets allmänna råd om externt industribuller från 1978, är riktlinjer som har fått stor genomslagskraft vid tillståndsprövning av industrier. I detta mål har diskuterats i vilken utsträckning dessa riktlinjer kan vara vägledande vid prövning av vindkraftverk.

Det kan konstateras att riktlinjerna för externt industribuller är framtagna för traditionell industriverksamhet. Några riktlinjer för vindkraftsbuller har inte utarbetats i Sverige. Det har inte heller utförts någon mer omfattande utvärdering av störningar från vindkraftverk. Den begränsade forskning som finns ger dock vissa indikationer på att vindkraftsbuller uppfattas som mer störande än annat buller vid samma ekvivalentnivå. Vindkraftsbuller har en speciell karaktär med vissa genomträngande särljud bl.a. vissa ”schvissljud”. Detta kan vara en av förklaringarna till varför vindkraftsbuller kan upplevas som mer störande än annat buller. Det faktum att vindkraftverk ofta uppförs i en för övrigt jämförelsevis ostörd omgivning kan också vara en förklaring. Det finns således indikationer på att vindkraftsbuller inte utan vidare kan jämföras med industribuller vid beslut om villkor och förelägganden.

Enligt 2 kap. 3 § andra stycket miljöbalken skall försiktighetsmått vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Naturvårdsverket, Boverket och Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, avdelningen för miljömedicin, har samtliga givit uttryck för att den osäkerhet som råder vad gäller störningseffekten av vindkraftsbuller bör leda till strängare krav än industribullernormen och att ljudnivån 40 db(A) bör innehållas vid bostäder under hela dygnet. Miljööverdomstolen instämmer i den bedömningen. Miljööverdomstolen delar även Naturvårdsverkets uppfattning att för vissa områden där ljudnivån är särskilt viktig bör även ett lägre värde än 40 db(A) eftersträvas.

Mot denna bakgrund finner Miljööverdomstolen att den ekvivalenta ljudnivån från det vindkraftverk som planeras på S X:XX i Motala kommun inte bör överskrida 40 db(A) vid bostäder någon del av dygnet. Det kan inte heller anses orimligt för verksamhetsutövaren att uppfylla ett sådant krav.

Miljööverdomstolen finner inte skäl att i övrigt föreskriva ytterligare försiktighetsmått utöver dem som plan- och miljönämnden föreskrivit.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsrådet Roland Halvorsen, miljörådet Rolf Svedberg och hovrättsrådet Liselotte Rågmark, referent. Enhälligt.