MÖD 2003:110

Anmälan om oförutsedd skada-----Ett yrkande om ändrad dämningsgräns har ansetts inte kunna bifallas med stöd av 15 kap. 17 § vattenlagen. Miljööverdomstolen konstaterade att dämningsgränsen är en del av tillståndet för verksamheten och att ett påstått behov av sänkning av gränsen inte utgör någon oförutsedd skada.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2002-07-16 i mål nr M 119-99, se bilaga A

KLAGANDE

AE

Ombud

Advokaten VD

MOTPART

Karsbol Kraftverk Aktiebolag, 556228-0346, 686 91 SUNNE

Ombud

Advokaten LV

SAKEN

Anmälan av oförutsedd skada till följd av lagligförklaring av damm vid Flytjärns utlopp i Flyälven, Sunne kommun m.m.

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut.

AE skall stå sina egna kostnader i Miljööverdomstolen.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

AE har yrkat att Miljööverdomstolen bifaller hennes yrkande att Karsbol Kraftverk AB skall åläggas att sänka dämningsgränsen med i vart fall 0,4 m. AE har även yrkat att hon tillerkänns full ersättning för sina rättegångskostnader vid miljödomstolen samt ersättning för kostnader i Miljööverdomstolen.

Bolaget har bestritt ändring och därutöver framhållit att AEs talan alternativt bör avvisas eftersom den rätteligen inte kan bli föremål för prövning i förevarande mål.

Målet har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken avgjorts utan huvudförhandling.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i huvudsaken i allt väsentligt åberopat samma bevisning, grunder och omständigheter som vid miljödomstolen.

AE har framhållit att miljödomstolen konstaterat att frågan om sänkning av dämningsgränsen kan prövas i mål om oförutsedd skada. Beträffande rättegångskostnaderna vid miljödomstolen har hon anfört att yrkandet avser totalt 62 timmars arbete av ombudet, att detta får anses skäligt för att ta hennes talan till vara samt att det saknas skäl att inte utge ersättning för tekniskt biträde.

Bolaget har anfört följande. Den överklagade domen avser anmälan om oförutsedd skada. Tillståndsgiven dämningsgräns gäller mot envar och kan inte bli föremål för ändring efter framställning om oförutsedd skada. Bolaget delar den bedömning som miljödomstolen givit uttryck för men vill samtidigt framhålla att talan rätteligen inte kan bli föremål för prövning i detta mål. AEs talan skall därför ogillas alternativt avvisas. Skäl att ändra domen i fråga om rättegångskostnader finns inte.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

AE har gjort gällande att yrkandet om ändrad dämningshöjd bör kunna bifallas med stöd av 15 kap. 17 § vattenlagen (1983:291). Miljööverdomstolen konstaterar att den fastställda dämningsgränsen är en del av tillståndet till bolagets verksamhet och att ett påstått behov om sänkning av gränsen inte utgör någon oförutsedd skada. Hennes yrkande skall därför avslås.

I fråga om rättegångskostnaderna vid miljödomstolen finner Miljööverdomstolen att kostnaderna utöver vad miljödomstolen förpliktat bolaget att ersätta, inte skäligen varit påkallade för tillvaratagande av AEs rätt. Hennes ändringsyrkande skall därför avslås. Vid den utgång målet fått i Miljööverdomstolen skall även AEs yrkande om ersättning för rättegångskostnader här avslås.

Miljödomstolens domslut skall alltså fastställas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2003-12-12

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Gudmund Toijer, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Henrik Runeson, referent, och hovrättsassessorn Åsa Marklund Andersson. Enhälligt.