MÖD 2003:125

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2002-02-25 i mål nr M 199-01, se bilaga

KLAGANDE

Naturvårdsverket, Blekholmsterrassen 36, 106 48 STOCKHOLM

MOTPART

Vodafone Sverige Aktiebolag (tidigare Europolitan AB), 556421-0309,

371 80 KARLSKRONA

Ombud

EN och LL

SAKEN

Strandskyddsdispens

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och fastställer länsstyrelsens beslut.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har yrkat att bolagets ansökan om strandskyddsdispens på fastigheten Örmölla 1:31/2 i Skurups kommun skall avslås.

Vodafone Sverige Aktiebolag har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har som grund för sin talan åberopat att det inte föreligger särskilda skäl enligt 7 kap. 18 § miljöbalken och att dispensen strider mot 7 kap. 26 § balken då den inte är förenlig med strandskyddets syften. Naturvårdsverket har i allt väsentligt anfört följande.

Enligt 2 kap. 1 § respektive 3 § miljöbalken ankommer det på verksamhetsutövaren att visa att verksamheten inte motverkar miljöbalkens mål på ett sätt som inte kunnat begränsas eller medför olägenheter för människors hälsa eller miljön i sådan grad att det inte kan accepteras. Bolaget har inte redogjort för några alternativa placeringar av mast och bod och har inte visat att masten måste ligga inom det aktuella strandskyddsområdet. En sådan utredning är motiverad då platsen dels inte tillhör de områden som ingår i länsstyrelsens analys av lämpliga platser för lokalisering av master, dels har ett särskilt värde för strandskyddets syften.

En förutsättning för att medge dispens är enligt 7 kap. 18 § miljöbalken att det finns särskilda skäl. Detta begrepp kan inte ersättas av en bedömning enligt

26 §, dvs. ifall dispensen är förenlig med strandskyddets syfte. Bedömningen av de särskilda skälen skall vara restriktiv. I propositionen med förslag till miljöbalken hänvisas, vad gäller vindkraftverk, till Boverkets allmänna råd 1995:1 om vad som kan anses utgöra särskilda skäl. Som exempel nämns att: ”länsstyrelse eller kommuner gemensamt gjort en noggrann analys av kustområdet inom en hel region och därvid funnit att en vindkraftsutbyggnad inom vissa strandnära områden ej kommer i konflikt med allmänhetens friluftsliv eller de biologiska värdena, och i övrigt är förenlig med hushållningsbestämmelserna i naturresurslagen”. I detta fall har länsstyrelsen gjort en sådan analys för såväl vindkraftverk som master och kommit fram till att Skivarpsån inte är ett sådant område som beskrivs i Boverkets allmänna råd.

Det finns i och för sig stöd för att betrakta ett angeläget allmänt intresse som ett särskilt skäl. Även om den nationella utbyggnaden av master betraktas som ett allmänt intresse måste omständigheterna i det enskilda fallet bedömas. Bedömningen bör omfatta också frågan om det allmänna intresset kan tillgodoses utan att inkräkta på strandskyddet. Ett särskilt skäl kan inte föreligga på grund av ett tidigare ianspråktagande som saknar lagligt stöd. Mastanläggningens placering ifrågasätts även om dispens har meddelats för det pumphus som ligger på platsen. Det förutsätts att en sådan dispens innehåller en begränsning av den mark som pumphuset får ta i anspråk till den yta som det står på. Omkringliggande mark kan då inte betraktas som ianspråktagen.

Bolaget har till utveckling av sin talan utöver det som framgår av miljödomstolens dom tillagt följande. Masten och teknikboden innebär en ringa påverkan på de allmänna intressen som berör Skivarpsån, och området är redan till stor del ianspråktaget på sådant sätt att det är mindre tillgängligt för friluftsliv m.m. I direkt anslutning till platsen finns såväl en kraftledning som en pumpstation med ledningar. Basradiostationen medför endast ett marginellt ökat utnyttjande av området. I omedelbar närhet finns tillgängliga strandområden. Anläggningens uppförande gör inte strandområdet i närområdet otillgängligt för allmänheten, särskilt som ytan endast är 35 m². - Uppförandet av anläggningen är av ett betydande allmänintresse. Området omfattas varken av skydd för friluftsliv, rörligt friluftsliv eller kulturmiljön. Landskapsbilden förändras inte väsentligt genom radiomasten, eftersom en kraftledning redan har uppförts i anslutning till platsen.

Länsstyrelsen, som tillstyrkt bifall till överklagandet, har instämt i vad Naturvårdsverket anfört i sitt överklagande samt tillagt i huvudsak följande. Bolaget kan inte anses i tillräcklig omfattning ha utrett alternativa placeringar av tele-masten och teknikboden. Det är inte uteslutet att de kan placeras så att de inte inkräktar på strandskyddsområdet.

Vad det gäller frågan om det finns särskilda skäl enligt 7 kap. 18 § miljöbalken vill länsstyrelsen understryka följande. Stränderna utmed Skivarpsån har sedan 1975 bedömts utgöra sådana områden som är av betydelse för allmänhetens friluftsliv. Skivarpsån hyser flera intressanta arter, bl.a. havsöring (hotkategori hänsynskrävande, Artdatabanken 2000) som vandrar upp och reproducerar sig i ån. Särskilt med hänsyn till den ökande öringpopulationen i skånska vattendrag i jordbrukslandskapet har fiskeintressena under de senaste årtiondena fått en allt större betydelse för friluftslivet. Länsstyrelsen har som regionalt miljömål (Miljövårdsprogram för Skåne 1995) att stränder utmed kusten, vid sjöarna och vattendragen skall hållas fria från ny bebyggelse och anläggningar och behålla sina värden för såväl naturvård som friluftsliv. Området är beläget inom riksintresse kustzonen. Skivarpsån slingrar fram i ett starkt exploaterat jordbrukslandskap och omges längs stora delar av åsträckan av en smal cirka 10 meter bred gräsbevuxen zon med spridda dungar av träd och buskar. Ån utgör en i åkerlandskapet begränsad resurs som livsmiljö för växt- och djurliv och är således även särskilt värdefull som rekreativ miljö för det rörliga friluftslivet. Skivarpsån tillför det storskaliga jordbrukslandskapet stora landskapsbildsmässiga värden. I Skurups kommuns Naturvårdsplan från 1995 har kommunen särskilt pekat ut huvudfårorna i Skivarpsån och Dybäcksån som värdefulla naturområden i jordbrukslandskapet, där åtgärder bör främjas för att öka växt- och djurlivets överlevnadschanser. - Av länsstyrelsens diarium och genomgångna handlingar framgår att ingen ansökan eller anmälan om uppförande av pumphus eller dispens från strandskyddet har meddelats eller sökts under perioden den 1 januari 1990 t.o.m. den 1 september 2003 som berör den aktuella fastigheten. Enligt uppgift under hand av stadsarkitekten i Skurups kommun har bygglov inte beviljats för pumphuset.

Post- och telestyrelsen har avgivit yttrande.

Miljööverdomstolen har hållit syn på platsen för den sökta dispensen.

Miljööverdomstolen har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken avgjort målet utan huvudförhandling.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 7 kap. 16 § 1 miljöbalken får nya byggnader inte uppföras inom strandskyddsområde, och enligt punkten 4 i paragrafen får en anläggning eller anordning inte utföras inom ett sådant område om den hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt eller om den väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- eller växtarter.

Dispens får lämnas om det finns särskilda skäl (7 kap. 18 §). Avsikten är att dispensregeln skall tillämpas restriktivt (se bl.a. prop. 1997/98:45 del 2 s. 98). Dispens får ges endast om det är förenligt med byggförbudets syfte att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet (7 kap. 13 och 26 §§).

Enligt 7 kap. 25 § skall det vid dispensprövningen göras en intresseavvägning mellan enskildas intresse att använda mark och de allmänna intressen som strandskyddet skall värna om.

Masten och teknikboden utgör en sådan anläggning som omfattas av förbudet i 7 kap. 16 § miljöbalken. Anläggningen får därför bara utföras om bolaget medges dispens.

Bolaget har som särskilda skäl för en dispens åberopat att allmänhetens tillträde till området redan inskränkts genom dels ett pumphus med tillhörande ledningar, dels en kraftledningsstolpe. Bolaget har därutöver framhållit att anläggningen endast innebär en ringa påverkan på de intressen som bär upp strandskyddet.

Enligt den utredning som är tillgänglig för Miljööverdomstolen i detta mål har strandskyddsdispens inte lämnats för pumpanläggningen. Inte heller finns det någon uppgift om att tillstånd till vattenföretaget har erhållits. Vad bolaget har anfört om pumpanläggningen kan därför inte anses innefatta något särskilt skäl för dispens. Inte heller den kraftledningsstolpe som finns intill platsen gör att marken kan anses redan ianspråktagen. Det bolaget i övrigt åberopat om anläggningens påverkan på de allmänna intressena kan inte heller godtas som dispensskäl.

När det gäller intresseprövningen har länsstyrelsen ifrågasatt om den valda placeringen är den enda möjliga och har därvid framhållit platsens värde för växt- och djurlivet samt det rörliga friluftslivet. Bolaget har inte visat någon utredning som ger besked om vilka möjligheter som finns att tillgodose behovet på en annan plats. Det allmänna intresset att skydda allmänhetens fria tillträde och att bevara naturvärdena vid ån väger därför tyngre än bolagets behov av just det aktuella markområdet för telekommunikation. Särskilda skäl att medge dispens föreligger inte. Överklagandet skall alltså bifallas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, hovrättsråden Gudmund Toijer och Rose Thorsén, referent, samt fastighetsrådet Anders Dahlsjö. Enhälligt.