MÖD 2003:20

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Östersunds tingsrätts, miljödomstolen, dom 2002-01-31 i mål nr M 111-01,

se bilaga A

KLAGANDE

Ånge Gräv- och Transport Aktiebolag, 556117-8673, Box 28, 841 21 ÅNGE

Ombud

MK

MOTPART

Bygg- och miljönämnden i Ragunda kommun,

Box 150, 840 70 HAMMARSTRAND

SAKEN

Miljösanktionsavgift

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med ändring av miljödomstolens dom undanröjer Miljööverdomstolen det av bygg- och miljönämnden i Ragunda kommun den 28 augusti 2001 (§ 73) meddelade beslutet att påföra Ånge Gräv- och Transport Aktiebolag miljösanktionsavgift.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Ånge Gräv- och Transport Aktiebolag (bolaget) har yrkat att bygg- och miljönämndens beslut om påförande av miljösanktionsavgift skall upphävas.

Bygg- och miljönämnden har bestritt ändring.

Målet har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken avgjorts utan huvudförhandling.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har utöver vad som anförts i miljödomstolen tillagt i huvudsak följande. Asfalt är inte detsamma som sten och grus, vare sig kemiskt eller hanteringsmässigt. Krossning av asfalt ger heller inte upphov till samma styrka av buller eller mängd av damm som krossning av sten. Bolagets krossverk är byggt för asfaltåtervinning och betongkross. Det är inte byggt för berg- eller gruskrossning och torde inte gå att använda för sådan krossning.

Bygg- och miljönämnden har anfört bl.a. följande. Det material som skall krossas utgörs av återvunnen asfalt, dvs. asfalt som består av viss andel asfalt och en viss andel sten, grus och finare fraktioner. Detta på grund av att det inte är möjligt att enbart få med en helt ren återvunnen asfaltfraktion till platsen för krossning utan att en del av bärlagret från vägen kommer med. I övrigt kan noteras att krossning av asfalt orsakar ytterligare störningar i form av lukt av kolväten.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 30 kap. 1 § miljöbalken skall miljösanktionsavgift betalas av en näringsidkare som vid bedrivandet av näringsverksamhet bl.a. påbörjar en verksamhet som är anmälningspliktig enligt miljöbalken eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av balken, utan att anmälan har gjorts. Skyldigheten att betala en sådan avgift gäller emellertid bara överträdelser för vilka regeringen har föreskrivit om avgift (30 kap. 2 § miljöbalken). Miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Av 1 § förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter och p. 1.1 i bilagan till denna förordning följer att en miljösanktionsavgift om 25 000 kr skall betalas av näringsidkare som innan anmälan har gjorts anlägger eller driver fabrik, annan inrättning eller annan miljöfarlig verksamhet som i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd har beteckningen C. Anmälningsplikten omfattar såvitt här är av intresse berg- eller gruskrossverk eller sorteringsverk för sand, grus, sten eller morän om verksamheten inte omfattas av prövning enligt 12 kap.miljöbalken (SNI-kod 14.2-1).

Av den åberopade benämningen avseende aktuell verksamhet framgår inte uttryckligen att krossning av asfalt omfattas. Den legalitetsprincip som gäller på straffrättens område får anses göra sig i lika hög grad gällande beträffande miljösanktionsavgifter som inom straffrätten och det måste därför klart framgå vilket handlande av den enskilde som utlöser skyldigheten att erlägga avgift. Bolaget har gjort gällande att krossverket är avsett för krossning av asfalt och betong samt att krossning av berg och grus inte torde vara möjligt med denna typ av krossverk. Detta påstående är inte motbevisat och får därför godtas. Även om krossning av asfalt kan antas orsaka samma typ av störningar som krossning av berg eller grus, kan mot bakgrund av det anförda bolaget inte åläggas skyldighet att utge miljösanktionsavgift för underlåtenheten att göra anmälan om sin verksamhet. Beslutet om miljösanktionsavgift skall därför undanröjas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand, referent, Lars Dirke och Marinette Andersson samt hovrättsassessorn Åsa Marklund Andersson. Enhälligt.