MÖD 2003:41
Buller och andra störningar från en badplats-----En fastighetsägare stördes av buller och ordningsstörningar från en närbelägen kommunal park där en badplats hade etablerats spontant. Fastighetsägaren ville att kommunen skulle ingripa mot störningarna, vilket avvisades av miljönämnden. Miljödomstolen ansåg att fastighetsägaren drabbades av störningar som inte behövde tålas samt att kommunen var ansvarig för förhållandena på platsen. Miljööverdomstolen fann att kommunen inte kunde anses som verksamhetsutövare enligt miljöbalken eftersom man inte hade främjat badandet eller iordningställt parken som badplats. Enbart det förhållande att badandet skedde på kommunens mark var inte tillräckligt för att kommunen skulle hållas ansvarig.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2001-10-05 i mål nr M 137-00, se bilaga A
KLAGANDE
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Oskarshamns kommun,
Box 706, 572 28 OSKARSHAMN
MOTPART
I-BA
Ombud
Jur. kand. PM
SAKEN
Buller och andra störningar från badplats
_________________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Med undanröjande av miljödomstolens dom fastställer Miljööverdomstolen miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut att avvisa ärendet.
_________________________
YRKANDE M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Miljö- och hälsoskyddsnämnden har yrkat att Miljööverdomstolen, med upphävande av miljödomstolens dom, fastställer nämndens avvisningsbeslut. Om Miljööverdomstolen skulle finna att miljöbalken är tillämplig i ärendet, har miljö- och hälsoskyddsnämnden i andra hand yrkat att målet återförvisas för utredning och ställningstagande om kommunens eventuella ansvar för störningarna och om förhållandena är sådana att krav på försiktighetsmått skäligen bör vidtas.
I-B A har bestritt ändringsyrkandet.
Miljööverdomstolen har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken avgjort målet utan huvudförhandling.
UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Parterna har i Miljööverdomstolen åberopat samma omständigheter som vid miljödomstolen samt utvecklat grunderna i enlighet med miljödomstolens dom. De har därutöver anfört följande.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden
Flera av de åberopade störningarna rör inte miljö- och hälsoskyddet och är därmed inte störningar i miljöbalkens mening. I varje fall rör det sig inte om sådana störningar som miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar tillsyn över. Bullerstörningarna kan inte, även om de utgör en immission i miljörättslig bemärkelse, läggas till grund för ingripande eftersom störningarna inte har samband med viss markanvändning som kommunen svarar för, utan är hänförliga till allmänhetens nyttjande av allmän plats och platser som är allemansrättsligt tillgängliga. Kommunen har inte vidtagit några särskilda åtgärder vare sig med marken eller i övrigt som kan betraktas som en verksamhet eller åtgärd i miljöbalkens mening. Någon grund för ingripande enligt miljöbalken finns därmed heller inte.
I-BA
Det förekommer också andra störningar än buller, exempelvis trakasserier, ogenerade ombyten, nakenbad och att personer förrättar sina behov vid den häck som gränsar till hennes fastighet. Det är dock bullret som utgör den primära störningen. Störningarna varierar i såväl längd och intensitet och kan, vid varmare dagar, hålla på från förmiddagen till ca kl. 22 på kvällen. Tingsrättens bedömning i målet är riktig.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Huvudfrågan i målet är om en fastighetsägare kan hållas ansvarig enligt miljöbalken för störningar som uppkommer till följd av att hans fastighet med stöd av allemansrätten nyttjas av andra som badplats. Miljööverdomstolen gör följande bedömning.
För att ett ansvar enligt miljöbalken skall aktualiseras i ett fall som detta fordras att kommunen antingen kan sägas bedriva en verksamhet genom att på något sätt främja badandet, eller att kommunen har vidtagit någon typ av åtgärd för att iordningställa området som en badplats. Detta har såvitt framkommit i målet inte skett. Enbart det förhållandet att badandet sker på kommunens fastighet är inte tillräckligt för att kommunen skall kunna hållas ansvarig för de störningar som uppkommer.
Miljööverdomstolen finner således att kommunen med stöd av miljöbalken inte kan hållas ansvarig för de störningar som I-BA utsätts för. Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut att avvisa ärendet skall därför stå fast.
Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, hovrättslagmannen Ulf Bjällås samt hovrättsråden Lars Dirke, referent, och Marinette Andersson. Enhälligt.