MÖD 2003:47
Strandskyddsdispens-----En miljönämnd och en länsstyrelse hade avslagit en ansökan om strandskyddsdispens för muddringsarbeten. Miljödomstolen meddelade emellertid dispens bl.a. med hänvisning till den s.k. proportionalitetsprincipen. Avgörandet överklagades av bl.a. kommunen. Miljööverdomstolen delade underinstansens uppfattning att djur- och växtlivet på platsen inte nämnvärt skulle försämras av muddringsarbetena. Domstolen menade emellertid att denna slutsats inte medförde att dispens skulle meddelas, utan att strandskyddsdispens inte behövdes för muddringen som således inte omfattades av förbudet i 7 kap. 16 § miljöbalken. Ansökan avslogs därför.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom 2002-07-12 i mål nr M 48-01,
se bilaga A
KLAGANDE
Nordmalings kommun, Bygg & Miljökontoret, 914 81 NORDMALING
MOTPART
BN
SAKEN
Strandskyddsdispens
_________________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Med upphävande av miljödomstolens dom avslår Miljööverdomstolen BNs ansökan om strandskyddsdispens med förklaringen att de åtgärder som hans ansökan avser inte kräver strandskyddsdispens.
_________________________
YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Nordmalings kommun har yrkat att BNs ansökan om strandskyddsdispens skall ogillas.
BN har bestritt ändring.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Miljööverdomstolen delar miljödomstolens bedömning att de åtgärder som avses med BNs ansökan inte kommer att på något nämnvärt sätt försämra livsvillkoren för djur- och växtarter på platsen. Åtgärderna omfattas därför inte av förbudet i 7 kap. 16 § miljöbalken mot vissa åtgärder inom strandskyddsområde och kräver därmed inte dispens. Mot denna bakgrund skall ansökan avslås.
Miljööverdomstolen erinrar om att muddring kan kräva tillstånd för vattenverksamhet enligt 11 kap.miljöbalken.
Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, referent, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Lars Dirke och hovrättsassessorn Åsa Marklund Andersson. Enhälligt.