MÖD 2003:49
Avgift för prövning och tillsyn-----Miljönämnden hade tagit ut en avgift för tillsyn över djurhållning motsvarande fyra timmars arbete (1 850 kr), vilket fastställdes av länsstyrelsen och miljödomstolen. Verksamhetsutövarna överklagade och menade bl.a. att avgiften skulle upphävas därför att den i stor utsträckning var hänförlig till ett ärende om miljösanktionsavgift. Detta ärende hade slutat med att miljödomstolen (i ett annat mål) hade undanröjt miljösanktionsavgiften eftersom det saknades formella förutsättningar för sådan. Mot denna bakgrund ansåg Miljööverdomstolen att tillsynsavgiften skulle sättas ned till 1 000 kr med stöd av 9 kap. 3 § förordningen om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2002-08-16 i mål nr M 81-02,
se bilaga A
KLAGANDE
1. WW
2. EW
Ombud (för 1 och 2)
Förbundsjuristen GAS
MOTPART
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Falkenbergs kommun, 311 80 FALKENBERG
SAKEN
Tillsynsavgift
_________________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Miljööverdomstolen upphäver med ändring av miljödomstolens dom miljö- och hälsoskyddsnämndens i Falkenbergs kommun beslut den 20 december 2001 (dnr 2001-1412/3 och 2001-1413/3) samt bestämmer att avgift för tillsyn enligt miljöbalken skall betalas av
a) WW med femhundra (500) kr och
b) EW med femhundra (500) kr.
_________________________
YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
W och EW har yrkat att miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut om tillsynsavgift skall upphävas. De har vidare yrkat att, för det fall huvudyrkandet inte vinner bifall, frågan om miljöbalkens tillämpning skall underställas EG-domstolen och WTO för besked huruvida Sverige har rätt att lagföra medborgare enligt en lag som inte är författningsenligt notifierad och godkänd.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden har bestritt ändring.
Parterna har till stöd för sin talan anfört i huvudsak detsamma som vid miljödomstolen. W och EW har tillagt att miljö- och hälsoskyddsnämnden påfört dem avgift för tillsyn samtidigt som underlaget för tillsynsavgiften i målet om miljösanktionsavgift konstaterats vara felaktigt. Nämnden kan därför inte ha rätt till ersättning för det felaktiga tillsynsarbete som utförts.
Målet har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken avgjorts utan huvudförhandling.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Enligt 9 kap. 3 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken får tillsynsavgift i det enskilda fallet sättas ned eller efterskänkas med hänsyn till prövningens omfattning, tillsynsbehovet eller annan särskild omständighet.
Den tillsynsavgift som debiterats W och EW har i stor utsträckning hänfört sig till frågan om miljösanktionsavgift. Det beslut om miljösanktionsavgift som fattades av miljö- och hälsoskyddsnämnden har emellertid undanröjts eftersom det saknades formella förutsättningar att påföra sådan avgift. Mot denna bakgrund finner Miljööverdomstolen att förutsättningar föreligger för att sätta ned tillsynsavgiften till totalt 1 000 kr, att fördelas med hälften vardera på W och EW.
Vad gäller yrkandet om att frågan om miljöbalkens tillämplighet skall överlämnas till EG-domstolen eller WTO delar Miljööverdomstolen miljödomstolens slutsatser och bedömning. Yrkandet skall därför inte bifallas.
Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand, referent, Arne Kardell och Lars Dirke samt hovrättsassessorn Åsa Marklund Andersson. Enhälligt.