MÖD 2003:68

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom 2001-12-21 i mål nr M 59-01

KLAGANDE

Boliden Mineral AB, 556231-6850, 932 81 SKELLEFTEHAMN

Ombud

Advokaten MB

MOTPART

Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 UMEÅ

SAKEN

Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken

________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut.

_______________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Boliden Mineral AB (Boliden) har yrkat att den fasta avgiften för prövning och tillsyn till länsstyrelsen för år 2001 skall sättas ned till 112 500 kr.

Länsstyrelsen i Västerbottens län (länsstyrelsen) har bestritt ändring.

Boliden har begärt att muntlig förhandling skall hållas i målet.

Miljööverdomstolen, som anser att en muntlig förhandling skulle sakna betydelse för prövningen, har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken avgjort målet efter föredragning.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har åberopat samma grunder och omständigheter som vid miljödomstolen enligt vad som framgår av dess dom. Parterna har därutöver tillagt i huvudsak följande.

Boliden

Ökade krav på rationell drift har tvingat Boliden att strukturera om verksamheten så att all malm som bryts idag bearbetas i anrikningsverket i Boliden. Anrikningsverket har således inte någon självständig funktion utan gruvorna, och gruvorna kan inte drivas utan ett centralt anrikningsverk. Gruvorna är därmed integrerade med anrikningsverket och utgör en nödvändig följd av verksamheten på det sätt som anges i Naturvårdsverkets allmänna råd och som medför att det bör anses vara fråga om endast en verksamhet.

Den fastställda avgiften avviker kraftigt från de verkliga kostnaderna för myndigheternas arbete med tillsyn och prövning. Boliden gör den bedömningen med kännedom om de personella resurser som länsstyrelsen förfogar över samt i övrigt i vilken omfattning och med vilken tidsutdräkt tillsynsärendena hanterats.

Vid överlåtelsen av viss tillsyn till Skellefteå kommun borde en förutsättning ha varit att tillsynsarbetet inte skulle öka med ökade kostnader som följd.

Länsstyrelsen

Miljödomstolens dom är väl avvägd. Något skäl till nedsättning utöver vad miljödomstolen gjort föreligger inte.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Boliden har till stöd för sitt yrkande om nedsättning av avgifterna hänfört sig till 2 kap. 3 § och 9 kap. 3 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken (FAPT).

Av 2 kap 3 § FAPT framgår bl.a. följande. Om en fabrik eller annan inrättning omfattar flera verksamheter enligt bilagan till förordningen, skall avgift betalas med det högsta belopp som anges för någon av verksamheterna med tillägg av 25 procent av summan av de belopp som anges för de övriga verksamheterna. Något tillägg skall dock inte betalas för verksamheter som är hänförliga till samma verksamhetsgrupp.

Miljööverdomstolen delar länsstyrelsens och miljödomstolens bedömning att Bolidens gruvor och anrikningsverket inte kan ses som en inrättning med flera verksamheter på det sätt som avses i den nämnda bestämmelsen. Gruvorna och anrikningsverket bör i stället betraktas som skilda verksamheter (jfr Miljööverdomstolens dom 2002-10-11 i mål nr M 6257-01).

Frågan är då om det finns skäl att sätta ned avgiften med stöd av 9 kap 3 § FAPT. Enligt denna bestämmelse får i det enskilda fallet, med hänsyn till prövningens omfattning, tillsynsbehovet eller annan särskild omständighet, avgift som har beslutats med stöd av förordningen sättas ned eller efterskänkas.

Utgångspunkten för bedömningen av om en nedsättning bör göras enligt 9 kap. 3 § är att avgifterna är schabloniserade och att en nedsättning därför bör ske endast om ett uttag av full avgift framstår som klart oskäligt. Ett skäl för nedsättning av avgiften kan vara att en och samma tillsynsmyndighet har att utöva tillsyn över ett antal mycket likartade verksamheter. För att nedsättning i ett sådant fall skall komma i fråga, måste det dock i enlighet med det nyss sagda röra sig om mer betydande möjligheter till rationaliseringar av tillsynen.

Boliden har i detta fall inte visat att tillsynsbehovet eller den faktiska tillsynen väsentligen understiger vad som är normalt för branschen. Det saknas därför skäl för ytterligare nedsättning av avgiften utöver den som miljödomstolen gjort. Vad Boliden har anfört om möjligheterna till samordning mellan länsstyrelsen och kommunen kan enligt Miljööverdomstolens mening inte beaktas inom ramen för en prövning enligt FAPT.

Miljödomstolens domslut skall således fastställas.

Domen får enligt 23 kap 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Rolf Svedberg och hovrättsrådet Lars Dirke, referent. Enhälligt.