MÖD 2003:76

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Östersunds tingsrätts, miljödomstolen, dom 2001-10-08 i mål nr M 43-01, se bilaga A

KLAGANDE

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 871 86 Härnösand

MOTPART

AB Härnösands Schakt- och Trädgårdsanläggningar, Industrigatan 10,

871 53 Härnösand

SAKEN

Miljösanktionsavgift m.m.

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom på så sätt att Miljööverdomstolen dels fastställer Länsstyrelsens i Västernorrlands län beslut den 7 december 2000, dnr 243-9083-00, om miljösanktionsavgift och beslut den 12 december 2000, dnr 2280-119, om avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken för Gustavsviks hamn, dels förordnar att Härnösands Schakt- och Trädgårdsanläggningar skall betala avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken under år 2000 för Ramviks hamn med tiotusen (10 000) kr.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har - som det får förstås - yrkat att Miljööverdomstolen skall upphäva miljödomstolens dom och fastställa länsstyrelsens beslut.

AB Härnösands Schakt- och Trädgårdsanläggningar (bolaget) har bestritt ändring.

Miljööverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har hänvisat till sin talan vid miljödomstolen och därutöver anfört i huvudsak följande.

Länsstyrelsen

Under år 1999 lossades två båtar vid Gustafsvik. Bolaget har också betalt miljöskadeförsäkring och saneringsförsäkring för åren 1999 och 2000. Hamnen i Gustafsvik medger trafik med fartyg på mer än 1 350 ton, och sådan trafik har faktiskt skett under år 1999. Kriterierna för SNI- kod 63.22-1 enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd är därmed uppfyllda, och verksamheterna är att anse som prövningspliktiga miljöfarliga verksamheter. Därmed skall även miljörapport för verksamheten inlämnas. När det gäller Ramvik utfördes där fyra utskeppningar under år 2000. Även i detta fall är kriterierna för att verksamheten skall klassas som en prövningspliktig verksamhet uppfyllda. Verksamheten omfattas därför av krav på betalning av prövnings- och tillsynsavgift.

Bolaget

Bolaget ifrågasätter inte sakförhållandena. Anlöpen har emellertid varit tillfälliga händelser, som inte har att göra med den huvudsakliga verksamheten på fastigheterna. Det avgörande för klassificeringen av en anläggning bör rimligen vara vilken huvudverksamhet som en anläggning betjänar. Så tycks också länsstyrelsen ha bedömt saken när det gäller ett antal andra anläggningar i Ångermanälvens mynningsvik. Frågan är om varje minsta användning av en kaj eller lastageplats vid sidan av användning i den huvudsakliga verksamheten kan utgöra tillräckligt skäl för ytterligare en klassificering av anläggningen. Dessutom måste det beaktas för vilket ändamål som en kaj har anlagts. Kajerna i Gustafsvik och Ramvik har anlagts för att betjäna de verksamheter som bedrivs på fastigheterna och inte för att bedriva allmän hamnverksamhet. I enstaka fall har det - i likhet med andra industrifastigheters kajer - förekommit att kajerna har betjänat annan verksamhet.

Beträffande Ramvik har länsstyrelsen ändrat sin uppfattning. I yttrande till miljödomstolen angav länsstyrelsen att man överlät till miljödomstolen att avgöra frågan om Ramvik. Efter domen har länsstyrelsen ändrat sig. Bolaget ifrågasätter om detta är tillåtet.

Det är i och för sig riktigt att bolaget har betalt försäkring avseende Gustafsvik, men det beror inte på att bolaget anser att anläggningen skall klassas som en hamn, utan på att bolaget fann för gott att betala inför ett hot från länsstyrelsen om att kravet annars skulle lämnas till indrivning.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis följande. Länsstyrelsen har i beslut den 21 mars 2001 i anledning av bolagets överklagande av länsstyrelsens beslut om tillsyn och prövning beträffande Ramviks hamn förklarat att den är villig att sätta ned avgiften men avvaktar miljödomstolens tolkning och beslut om hur verksamheten skall klassificeras. Länsstyrelsen kan därmed inte anses ha omprövat sitt beslut. Detta innebär att det inte finns något hinder för länsstyrelsen att i denna del fullfölja talan mot miljödomstolens dom med vidhållande av sitt beslut.

Miljööverdomstolen gör härefter följande bedömning.

Avgörande för om bolaget skall förpliktas att betala de avgifter som det är fråga om i målet är om bolagets verksamhet i Gustafsvik och Ramvik kan betecknas som verksamhet enligt SNI-kod 63.22-1, dvs. (enligt den i målet aktuella lydelsen av de författningar som nu är i fråga) hamnar, lastnings- eller lossningskajer som medger trafik med fartyg på mer än 1 350 ton.

Det är ostridigt i målet att det under de tider som är aktuella har förekommit ett mindre antal anlöp med fartyg av den storleksordning som förutsätts. Dessa anlöp har inte utgjort något led i den huvudverksamhet i form av verkstadsrörelse och bergtäkt som bedrivs på fastigheterna. Eftersom kajerna faktiskt har använts för lastning utan anknytning till huvudverksamheten, finner Miljööverdomstolen att anläggningarna omfattas av SNI-kod 63.22-1; användningen av kajerna har visserligen varit av mycket ringa omfattning, men den har inte varit helt obetydlig. Det kan anmärkas att det i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken i dess lydelse från den 1 januari 2002 föreskrivs en särskild avgiftsnivå för bl.a. hamnar med verksamhet av liten omfattning, högst 10 anlöp per år.

Bolaget kan således inte undgå avgiftsskyldighet. Länsstyrelsens beslut om miljösanktionsavgift och tillsyns- och prövningsavgift för Gustafsvik bör fastställas. När det gäller Ramvik bör avgiften med tillämpning av 9 kap. 3 § första stycket i den nämnda förordningen bestämmas till ett lägre belopp än länsstyrelsen bestämt, eftersom verksamheten har varit av så ringa omfattning.

_____________________________________________

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Lars Dirke, referent, och adjungerade ledamoten Jan Darpö. Enhälligt.