MÖD 2003:78

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2001-06-18 i mål nr M 305-00, se bilaga A

KLAGANDE

K H

Ombud

Jur. kand. TL

MOTPARTER

1. B K

2. A K

3. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Mölndals kommun,

431 82 MÖLNDAL

SAKEN

Föreläggande om begränsning av vedeldning

_________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med ändring av miljödomstolens dom förordnar Miljööverdomstolen att länsstyrelsens beslut den 5 oktober 2000, dnr 25-52175-99, andra strecksatsen, skall ha följande lydelse.

- Under perioden fr.o.m. den 1 oktober t.o.m. den 30 april får eldning ske under högst två dygn per vecka. Eldstaden får startas upp endast en gång per dygn och eldning får under ett dygn inte pågå längre tid än åtta timmar. Endast torr ved får användas. Eldning får inte ske vid inversion.

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

K H har yrkat att begränsningen av antalet eldningstillfällen helt undanröjs under perioden oktober - april, alternativt att antalet eldningstillfällen under nämnda period utökas till ett per dygn. Föreskriften om eldningsförbud vid inversion yrkas utgå.

B och A K har bestritt ändring och har för egen del yrkat att K H skall tillåtas att elda en gång per vecka och endast efter ett visst klockslag.

Miljööverdomstolen har den 8 oktober 2002 meddelat prövningstillstånd avseende K H överklagande.

Miljööverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

K H har anfört i huvudsak följande. Han har med hjälp av statliga bidrag låtit installera en kakelugn vars teknik redan har godkänts ur miljösynpunkt p.g.a. att den uppfyller kraven i Boverkets byggregler. Han använder ugnen i enlighet med befintliga instruktioner. Mot den bakgrunden är det inte rimligt att han i efterhand skall kunna åläggas begränsningar i användandet som han inte har kunnat förutse vid köpet med stöd av miljöbalken. I detta avseende står Boverkets byggregler i konflikt med miljöbalken. Det är därför angeläget att Miljööverdom- stolen bringar klarhet i hur bestämmelserna skall tolkas, t.ex. genom att fastställa en utsläppsnivå i fråga om farliga ämnen som inte får överstigas för att en eldstad skall kunna användas. Vidare tyder flera forsknings-rapporter på att det finns ett samband mellan utsläppen av lätta och tunga kolväten och temperaturen särskilt i en ackumulerande tung eldstad på det sättet att utsläppen ökar om eldning påbörjas från en kall ugn. Det tar ungefär två timmar innan ugnens omgivande keramik har värmts upp så mycket att optimal förbränningstemperatur uppnås. Under denna tid är utsläppen cirka 20 - 50 gånger högre än från en varmeldad kakelugn. Om användandet av ugnen begränsas till några få timmar per vecka ökar således utsläppen av farliga ämnen. Det vore därför rimligt att han tillåts att elda minst två gånger per dygn, t.ex. varje morgon och kväll, eftersom ugnen då aldrig hinner kallna helt och hållet. Föreskriften om eldningsförbud bör utgå eftersom den inte är tillämpbar.

B och A K har anfört i huvudsak följande. K H skorsten är placerad för nära deras fönster och ventilationskanaler. Den ritning som inlämnades vid bygganmälan är således inte korrekt. Oavsett om kakelugnen skulle anses uppfylla gällande miljökrav medför eldningen en sanitär olägenhet för dem i form av dålig lukt och rök. K H använder fortfarande sin kakelugn som primär värmekälla - även vid inversion - och eldar med pellets och briketter, i strid med underinstansernas avgöranden. Vidare är ugnen enligt det typgodkännandebevis som har utfärdats bara avsedd för vedeldning och tillfällig uppvärmning av en byggnad. Det förhållandet att K H har erhållit statliga bidrag för att installera ugnen saknar betydelse, eftersom någon prövning därvid inte har skett med hänsyn till gällande miljökrav. Om nyinstallationer för eldning med biobränsle överhuvudtaget skall tillåtas i tätbebyggda områden bör detta ske inom ramen för större fjärrvärmeanläggningar som på ett bättre sätt kan hantera de problem som uppstår vid eldningen.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Mölndals kommun har anfört följande. Nämnden har vid sin bedömning tagit hänsyn både till utsläppsmängder avseende miljöskadliga ämnen och till de störningar som uppkommer när röklukt tränger in i grannfastigheten i samband med att K H eldar i sin kakelugn.

B och A K har åberopat viss skriftlig bevisning.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Av de skäl som underinstanserna har angivit bör utgångspunkten vara att s.k. småskalig vedeldning i tätbebyggda områden, till vilka det aktuella området räknas, endast får ske i mycket begränsad utsträckning. Den omständigheten att en person har erhållit statligt bidrag för att installera en eldstad vars teknik ansetts uppfylla kraven i Boverkets Byggregler och därigenom godkänts ur miljösynpunkt, innebär inte att en prövning i efterhand enligt de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken inte kan medföra att krav på försiktighetsmått m.m. uppställs.

Vid en sådan prövning måste emellertid i någon mån beaktas att K H gjort en betydande ekonomisk investering genom att införskaffa sin kakelugn och att alltför långtgående restriktioner för användandet av ugnen därför skulle kunna anses drabba honom oproportionerligt hårt.

Det är vidare känt att det finns ett samband mellan utsläppen av kolväten och temperaturen i en eldstad på det sättet att utsläppen är betydligt större innan ugnen har uppnått rätt förbränningstemperatur, vilket för en ackumulerande tung eldstad som det här är fråga om, kan ta ungefär två timmar. Detta talar för att eldning i så stor utsträckning som möjligt bör ske i ett sammanhang, dvs. med så få s.k. uppstarter från en kall ugn som möjligt.

Med hänsyn till det anförda anser Miljööverdomstolen vid en samlad bedömning att eldning bör tillåtas ske i högre omfattning än vad miljö- domstolen funnit genom att tiden för varje eldningstillfälle utökas till åtta timmar. Något bärande skäl till att tillåta eldning under sommarhalvåret har emellertid inte framkommit. Slutligen bör också de restriktioner som förordnats i övrigt kvarstå.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Liselotte Rågmark samt adjungerade ledamoten Jan Darpö, referent. Enhälligt.