MÖD 2003:8

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2001-06-20 i mål M 378-99, se bilaga A

KLAGANDE

1. Volvo Personvagnar Aktiebolag, 556074-3089, Karosskomponenter,

293 80 OLOFSTRÖM

Ombud

AG

2. Celero Support Aktiebolag, 556039-1798

Ombud

AW

SAKEN

Ansökan om tillstånd enligt miljöskyddslagen till verksamheten vid verkstadsindustri i Olofströms kommun, Blekinge län; uppskjutna frågor

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut endast i följande avseenden.

1. Beträffande villkor 12 upphävs den föreskrift som angetts vid ** och som gäller definition av månadsmedelvärde.

2. Villkor 13 kompletteras enligt följande. De angivna riktvärdena för utsläpp av föroreningar skall avse medelvärden för månad.

3. Beträffande villkor 14 ersätts maximalt avloppsvattenflöde (26 000 m3/år) med (28 000 m3/år). Föreskriften om att utsläppen skall begränsas i motsvarande omfattning vid lägre avloppsflöden upphävs.

4. Den under rubriken Tillstånd (domen s. 3) upptagna meningen "dels installera ultrafilter för rening av förorenat vatten från separat emballagetvätt vid Södra fabriken" skall ha följande lydelse. "dels installera ultrafilter för rening av förorenat vatten från separat emballagetvätt".

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Volvo Personvagnar Aktiebolag och Celero Support Aktiebolag (bolagen) har i en gemensam överklagandeskrift yrkat

- att villkor 12 i fråga om beräkningsmetoder skall ha följande lydelse. Riktvärdena för totalt extraherbara ämnen, opolära kolväten, zink, nickel och krom gäller månadsmedelvärden som erhållits genom analys av ett flödesproportionellt uttaget samlingsprov över varje månad då utsläpp sker från respektive anläggning. Årsutsläppen skall beräknas genom att uppmätta medelhalter multipliceras med flödet under den aktuella månaden, varefter de erhållna värdena adderas. Riktvärdet för suspenderande ämnen gäller dygnsmedelvärde som erhålls genom analys av ett flödesproportionellt uttaget dygnssamlingsprov minst en gång per månad då utsläpp sker från respektive anläggning.

- att villkor 13 skall kompletteras enligt följande. Utsläppta föroreningsmängder från fordonstvätten beräknas genom att uppmätta halter i minst ett dyngssamlingsprov per månad multipliceras med utsläppt vattenmängd och divideras med antal tvättar under aktuell månad.

- att maximalt avloppsvattenflöde enligt villkor 14 bestäms till 28 000 m3 per år och att den i samma villkor givna föreskriften att bolagen vid lägre avloppsflöden skall begränsa utsläppen i motsvarande omfattning tas bort.

- att föreskrifterna om tillstånd ändras så att den separata emballagetvätten inte behöver placeras vid Södra fabriken utan där störst behov uppkommer. Länsstyrelsen i Blekinge län och Miljö- och Byggnämnden i Olofströms kommun har inkommit med remissyttranden.

Olofströms Miljö och Vatten AB har yttrat sig i målet.

Miljööverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

BOLAGENS UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Den i villkor 12 föreskrivna metoden för beräkning av månadsmedelvärden kan ej accepteras. Metoden är ovanlig, komplicerad och dyrbar. Den i bolagens yrkande angivna metoden uppfyller villkoret bättre men på ett enklare sätt och till en lägre kostnad.

Villkor 13 bör förtydligas enligt bolagens yrkande.

När det gäller villkor 14 kommer det maximala avloppsvattenflödet efter utbyggnad av framtida reningsanläggningar att uppgå till 28 000 m3 per år. Beträffande den i detta villkor upptagna föreskriften att bolagen vid lägre avloppsflöden skall begränsa utsläppen i motsvarande omfattning har bolagen följande invändningar. Vid förhandlingen framförde bolagen att de aktuella gränsvärdena avseende årsutsläpp av metaller är så låga att man inte kunde acceptera att de reducerades i förhållande till utsläppt mängd avloppsvatten. Bolagen måste normalt ha god marginal till angivna riktvärde för att innehålla föreslagna gränsvärden. Under förhandlingen framkom inte någon avvikande inställning till detta påpekande från någon av de närvarande remissinstanserna.

Förhållandet mellan utsläppt föroreningsmängd och föroreningshalt är inte linjär. Vid höga föroreningshalter, t.ex. vid långtgående recirkulation och vattenbesparande åtgärder, tenderar föroreningshalterna efter rening att öka.

I fråga om det tillstånd som givits i överklagade domen (s. 3) att placera framtida emballagetvätt vid Södra fabriken vill bolagen ha frihet att placera den inom verksamheten beroende på var störst behov uppkommer.

REMISSMYNDIGHETERNAS YTTRANDEN

Länsstyrelsen

Enligt länsstyrelsens uppfattning är de av bolagen i fråga om villkor 12 föreslagna metoderna för kontroll av riktvärden lämpliga. Detsamma gäller för beräkning av årsutsläppen. Villkoret bör ändras i enlighet med bolagens yrkande. När det gäller villkor 14 har länsstyrelsen inget att invända mot att maximalt tillåtna flöde sätts till 28 000 m3 per år. De maximalt tillåtna utsläppsmängderna får anses vara mycket små. Länsstyrelsen ser därför inget behov av att tillåtna utsläppsmängder skall sättas proportionellt mot flödet. Villkoret kan ändras enligt bolagens yrkande. Länsstyrelsen har vidare inget att invända mot att emballagetvättens exakta placering inte regleras av tillståndet.

Miljö- och Byggnämnden

Nämnden har lämnat bolagens ändringsyrkanden i allt väsentligt utan erinran.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Bolagens överklagande av villkor 12 gäller metoden för att kontrollera de begränsningsvärden som angetts i villkoret. Det råder alltså inte tvist om vilka begränsningsvärden som skall gälla och inte heller om att värdena skall gälla som månadsmedelvärden. Enligt Miljööverdomstolen är det som regel inte lämpligt att i detalj reglera hur kontrollen av ett begränsningsvärde skall läggas upp. Om så skulle ske innebär det att kontrollfrågorna blir rättskraftigt avgjorda och endast kan ändras med stöd av bestämmelserna i 24 kap.miljöbalken. I detta fall saknas anledning att reglera kontrollen på det sätt som miljödomstolen gjort. Regleringen bör upphävas och i stället bör kontrollmetoden läggas fast inom ramen för det kontrollprogram som skall upprättas av länsstyrelsen och bolagen i samråd.

I villkor 13 har riktvärdena för utsläpp av föroreningar bestämts som momentanvärden. Miljööverdomstolen finner att bolagets yrkande bör vinna bifall på så sätt att villkoret formuleras om till att gälla som månadsmedelvärde.

Vad slutligen gäller villkor 14 delar Miljööverdomstolen bolagens och länsstyrelsens uppfattning att föreskriften om begränsning av utsläppet vid lägre flöden kan tas bort. Som bolaget påpekat bör det maximala avloppsvattenflödet per år fastställas till 28 000 m3.

Bolagens yrkande om ändring av vad som i tillståndet sägs om placeringen av emballagetvätten har tillstyrkts av remissmyndigheterna. Miljööverdomstolen finner inte skäl att göra annan bedömning och domslutet i denna del bör således ändras på sätt bolagen har yrkat.

_________________________

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga C

Överklagande senast den 2003-03-03

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Arne Kardell, referent, och Rose Thorsén samt miljörådet Rolf Svedberg. Enhälligt.

Särskilt yttrande av miljörådet Rolf Svedberg, se bilaga B

Mål M 5180-01, Bilaga B

Särskilt yttrande av miljörådet Rolf Svedberg

Jag delar majoritetens bedömning men vill därutöver anföra följande i fråga om utformningen av villkoren 12 och 13.

Vissa av de villkor som överklagats utgör kvantitativa utsläppsvillkor och jag vill därför inledningsvis framföra följande beträffande innebörden av sådana villkor. Det primära vid bestämmandet av nämnda villkor är övervägandena i tillåtlighetsfrågan och bedömningen främst av vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. I många fall - för att inte säga de flesta - fastställs vid prövningen av miljöfarlig verksamhet krav på skyddsåtgärder av olika slag, exempelvis reningsanläggningar, processutformning och skötsel av utrustning med förutsättning att anläggningen drivs och underhålls så att utsläppet blir så litet som möjligt. Det skulle naturligtvis vara möjligt att i ett villkor i detalj föreskriva inte bara vilken reningsutrustning som krävs utan även hur denna utrustning skall drivas och underhållas i de olika driftsituationer som kan uppkomma. Villkoret skulle på detta sätt bli omfattande och detaljerat. I stället brukar enligt den praxis som utvecklats vid prövning enligt miljöskyddslagen föreskrivas kvantitativa utsläppsvillkor - ofta i form av ett halt - som får anses motsvara vad en rätt dimensionerad och välskött anläggning kan klara. Vad ovan sagts stämmer också väl för den verksamhet som nu är i fråga. Begränsningsvärdena kan sedan uttryckas på olika sätt, exempelvis som momentanvärden eller tidsmedelvärden och avse koncentration eller en absolut mängd.

Begränsningsvärdet i sig avser - oavsett om det rör sig om ett momentanvärde eller tidsmedelvärde - den koncentration eller mängd som rent fysiskt släpps ut utan direkt hänvisning till viss mätmetod. Det ovan redovisade synsättet - som kan sägas utgöra den svenska modellen - förutsätter naturligtvis att mätningar utförs men själva mätmetoden och de mätvärden som därvid erhålls ingår inte i villkorets konstruktion.

Ett annat sätt att skriva villkor är att ange att ett visst antal mätvärden, framtagna på ett specificerat sätt, skall ligga under begränsningsvärdet. Denna modell, som man kan kalla EU-modellen, förekommer i vissa EG-direktiv och svenska implementeringar av sådana direktiv, förutsätter att sättet för och omfattningen av mätningarna är såsom i dessa fall noga reglerade i föreskrifter.

När man utformar ett villkor som innehåller bestämmelser om hur kontrollen skall läggas upp vill jag framhålla följande. I såväl miljöskyddslagen som miljöbalken finns en rollfördelning mellan tillståndsgivande myndighet och tillsynsmyndighet som grundas på att tillståndsgivande myndighet meddelar rättskraftiga beslut som endast kan ändras under vissa förutsättningar som regleras i 24 kap.miljöbalken. En tillsynsmyndighets beslut kan ändras på ett enklare sätt. Tidigare praxis vad gäller regleringen av villkorskontrollen av en tillståndsgiven verksamhet har - bland annat med hänsyn till nämnda rollfördelning - därför endast undantagsvis reglerats i villkor. Enligt min mening finns inte anledning att frångå denna praxis. Det är sålunda inte önskvärt att ha en ordning som innebär att varje ändring i kontrollen måste ske genom omprövning enligt 24 kap.miljöbalken.

Vad särskilt gäller villkor 12 konstaterar jag att det inte råder tvist om begränsningsvärdena i sig, och inte heller att de skall gälla som någon form av månadsmedelvärden. Miljödomstolen har emellertid i domslutet definierat månadsmedelvärdet genom att ange kontrollens uppläggning. Med hänvisning till de principer som jag redovisat ovan bör miljödomstolens domslut upphävas i denna del. Det innebär att de två asteriskerna i miljödomstolens definition av månadsmedelvärde skall utgå. I stället får det ankomma på tillsynsmyndigheten att enligt 26 kap.miljöbalken bestämma hur kontrollen av ifrågavarande månadsmedelvärden skall ske. Därvid kan myndigheten beakta vad bolagen framfört i sin ändringstalan om en mer ändamålsenlig och mindre kostsam kontroll.