MÖD 2003:94

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, avd 9, miljödomstolen, dom 2002-02-12 i mål nr M 300-01, se bilaga

KLAGANDE

1. CN

2. GB

3. ASN

Ombud för 2 och 3

CN

MOTPART

1. Nimbus Produktion i Visby Aktiebolag, 556275-9257, Box 1269,

621 23 VISBY

Ombud

Advokaten TL

2. Länsstyrelsen i Gotlands län, 621 85 VISBY

SAKEN

Tillstånd till anläggning för tillverkning av plastprodukter

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen avslår Nimbus Produktion i Visby AB:s yrkande om avvisning.

2. Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut endast på det sättet att den tidpunkt vid vilken bolaget senast skall redovisa de angivna utredningarna m.m. bestäms till den 31 december 2005.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

CN, GB och ASN (CN m.fl.) har yrkat att Nimbus Produktion i Visby AB:s ansökan skall avslås.

Bolaget har i första hand yrkat att överklagandena skall avvisas på den grunden att CN m.fl. inte är sakägare. I andra hand har bolaget bestritt ändring.

Länsstyrelsen i Gotlands län har avstyrkt överklagandet.

Miljööverdomstolen har i beslut den 21 maj 2002 undanröjt det av miljöprövningsdelegationen meddelade verkställighetsförordnandet.

Miljööverdomstolen har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken avgjort målet utan huvudförhandling.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har, utöver vad de tidigare anfört i målet, tillagt bl.a. följande.

CN m.fl.: De utsläppsberäkningar som ligger till grund för bolagets ansökan, kan ställas mot de förhållanden som gällt vid Nimbus/Storebros anläggning i Västervik. Den anläggningen ligger också i ett område med bostäder. Anläggningen är relativt gammal och skulle sannolikt inte ha fått etableras där om ansökan hade gjorts idag.

Anläggningen i Västervik hade tidigare produktion med förbrukning av polyesterprodukter på en nivå av 100 ton (dvs. långt mindre än hälften jämfört med anläggningen i Fårösund). Det innebar ett utsläpp av 4 ton styren (jämfört med 10 ton i Fårösundsfallet). Trots den betydligt lägre nivån gav detta upphov till luktstörningar. Länsstyrelsen har därför beslutat om en minskad förbrukning till 75 ton år 2002 och 50 ton år 2003. Motsvarande siffror för utsläppen är 3 respektive 2 ton för dessa år.

Trots att utsläppsnivån i Västervik var ca 40 % av nivån i Fårösund gav den alltså upphov till luktstörningar vilket föranledde beslut om inskränkningar i produktionen. I Västerviksfallet har myndigheterna ansett att en tills vidare acceptabel utsläppsnivå motsvarar en produktionsnivå på endast 19 % (50 ton i förhållande till 265 ton) av Fårösundsanläggningens. Det kan tilläggas att ytterligare produktionsinskränkningar kan aktualiseras från år 2004.

Avståndet till bostäder är i och för sig kortare i Västerviksfallet, med undantag för hotell- och vandrarhemsanläggningen i Fårösund som ligger på motsvarande avstånd som de närmaste bostäderna i Västervik. Det förefaller i vart fall inte rimligt att anta att den mer än dubbla produktions- och utsläppsnivån i Fårösund skulle ge upphov till mindre luktstörningar än i Västervik.

Bolaget har inte presenterat alternativa lokaliseringar eller redovisat några ekonomiska kalkyler för de olika reningsmetoderna, vilket normalt krävs vid tillstånd till utsläpp, i synnerhet då avsteg måste göras från normer för skyddsavstånd. Bolaget har överhuvudtaget inte diskuterat andra åtgärder i produktionen för att minska utsläppen.

Det statliga förvaltningsbolaget Vasallen, som administrerar regementsområdet, Kustparken, planerar och projekterar bostäder som uppenbarligen ligger på gränsen för Boverkets rekommenderade skyddsavstånd om 500 m. Det torde därför vara angeläget att kommunen färdigställer en fördjupad detaljplan även för hamnområdet.

CN m.fl. har åberopat Länsstyrelsen i Kalmar läns beslut den 9 december 1998 samt utdrag från Kustparkens hemsida.

Bolaget: Ingen av de klagande kan anses vara sakägare. Den enda fastboende är ASN, vars fastighet ligger utanför 500 m-radien. De övriga två har fritidsboende inom 500 m men utanför 300 m-radien.

Bolaget har i sina beräkningar till ansökan utgått från ett s.k. ”worst case”-scenario. Det går i nuläget inte att göra en exakt bedömning av hur stort styrenutsläppet kommer att bli, men bolaget vidhåller att det är möjligt att följa de villkor som underinstanserna har ställt upp. Framtida utsläpp kommer att kunna reduceras under förutsättningen att styrenhalten i polyesterprodukter minskar och slutna metoder utvecklas på ett för båtindustrin gynnsamt sätt. Det kan noteras att styren har en nedbrytningstid på 2 till 5 timmar, vilket innebär att det bryts ned relativt fort och försvinner. Då de i ansökan beskrivna reningsmetoderna inte är tillämpbara på den planerade tillverkningsprocessen går det inte att göra en rimlig jämförande kalkyl.

En uppgift i miljöprövningsdelegationens beslut, sidan 14, innehåller ett läs- eller skrivfel: ”Under 2 % av tiden, vilket motsvarar cirka 22 arbetsdagar…” måste kunna avfärdas som ett räknefel. Det bör stå ”Under 2 % av tiden, vilket motsvarar 4,4 arbetsdagar eller 7,3 dagar om man räknar på 220 dagar eller 365 arbetsdagar”.

De teoretiska beräkningarna i ansökan kan inte i detalj jämföras med uppgifter om anläggningen i Västervik, eftersom den ligger mycket nära bostadsbebyggelse, mindre än 100 meter, och det råder andra vindförhållanden där. Bolaget vill för egen del jämföras med företaget Utterns anläggning i Skellefteå eller den egna anläggningen i Visby.

Inom koncernen pågår projekt med t.ex. slutna processer som på sikt kan ge en mycket låg avdunstning av styren, där styrenet stannar kvar i processen utan att avdunsta. Detta tillverkningssätt är i dag möjligt att använda endast vid tillverkning av små båtar av enklare modell. Parallellt ställs krav på leverantörerna att ta fram produkter med lägre styreninnehåll.

Den valda platsen för lokaliseringen är lämplig eftersom bolaget redan har en väl fungerande produktionsanläggning på Gotland och samordningsvinster därför skulle uppkomma. Närheten till vatten gör det möjligt att provköra båtar samt att leverera direkt till kund från den befintliga hamnen. Härigenom undviks långa lastbilstransporter m.m. Den planerade verksamheten kan komma att kräva investeringar på ca 10 miljoner kronor. Kostnaden för att etablera sig i helt nya lokaler skulle bli mycket hög, runt 50 till 80 miljoner kronor. Det skulle förmodligen bli fråga om nyetablering av industriverksamhet vilket skulle kunna bli negativt ur miljösynpunkt.

I dagsläget finns inget alternativ till aceton. Det finns vidare inga forskningsresultat som visar att aceton och styren skulle kunna renas gemensamt.

Den av SMHI utförda spridningsberäkningen baseras på ett styrenutsläpp av 12 ton per år motsvarande 630 mg per sekund. Sistnämnda värde har räknats fram genom att 12 ton dividerats med 220 dagar, 24 timmar, 60 minuter och 60 sekunder för att få fram ett värde av utsläppt mängd per sekund.

Med hänsyn till den tid som förflutit sedan miljödomstolen meddelade dom i målet samt med beaktande av att tiden för igångsättande av verksamheten kommer att uppgå till minst sex månader bör prövotiden i vart fall förlängas till den 1 juli 2005 eller, för att få ett mer tillförlitligt underlag, till den 31 december 2005.

Bolaget har åberopat fotografier av hamnområdet.

Länsstyrelsen: Länsstyrelsen, som vid sin prövning tagit ställning till bl.a. lokala klimatförhållanden och bolagets teoretiska spridningsberäkning, vidhåller bedömningen att risken för överskridande av luktgränsen som timmedel inte kommer att inträffa mer än undantagsvis och då kan beröra de närmast boende. Normalt bedöms uppställda riktvärden hållas med god marginal. Enligt den teoretiska spridningsbedömningen kommer den högsta koncentrationen beräknat på timmedel att understiga Institutet för miljömedicins rekommenderade omgivningsvärde räknat på två meter över marken på 105 meters avstånd från anläggningen. Mot bakgrund av detta vidhåller länsstyrelsen att det finns fog för att avvika från Boverkets rekommenderade skyddsavstånd på 500 meter och bedömer att det i det enskilda fallet kan begränsas till 300 meter.

Sedan miljöprövningsdelegationens beslut har Gotlands kommun initierat ett arbete med en fördjupad översiktsplan för Fårösundsområdet. För hamnområdet finns för närvarande inget förslag till detaljplan eller områdesbestämmelser. Tillståndet strider därför inte mot 16 kap. 4 § miljöbalken.

Beträffande det av bolaget påstådda räknefelet: Länsstyrelsen konstaterar att bolaget har räknat om antalet timmar till 4,3 respektive 7,3 dygn medan miljöprövningsdelegationens beräkning motsvarande 22 arbetsdagar baseras på att 2 % av årets timmar räknats om till arbetsdagar om vardera 8 timmar, dvs. (365 x 24 x 0,02)/8=21,9. Oavsett sättet att räkna om antal timmar till dagar eller dygn omfattar utsläppsmängden som kan komma att överstiga 0,038 mg/m³ under 2 procent av årets timmar, 175 timmar per år.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Gotlands kommun har hänvisat till det yttrande som lämnades till miljöprövningsdelegationen.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Efter att miljödomstolen i beslut den 18 maj 2001 avvisat bl.a. CN m.fl:s överklagande av länsstyrelsens beslut, har Miljööverdomstolen i beslut den 6 juli 2001 undanröjt avvisningsbeslutet såvitt avsåg CN m.fl. och förklarat att de har rätt att föra talan i målet. Miljööverdomstolen gör nu ingen annan bedömning. Bolagets avvisningsyrkande skall därför avslås och överklagandena prövas i sak.

Enligt 2 kap. 4 § första stycket miljöbalken skall för verksamheter och åtgärder som tar i anspråk mark- eller vattenområden annat än helt tillfälligt en sådan plats väljas som är lämplig med hänsyn till 1 kap. 1 §, 3 kap. och 4 kap. balken. Enligt andra stycket i paragrafen skall för all verksamhet och alla åtgärder en sådan plats väljas att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.

Med olägenhet för människors hälsa avses enligt 9 kap. 3 § miljöbalken störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. Av förarbetena framgår att en sådan störning för att kunna beaktas bör vara av någon betydenhet och inte av helt tillfällig natur. Vidare framgår det att även sådana störningar som i första hand påverkar välbefinnandet i inte ringa grad omfattas, t.ex. lukt. Med störningar som påverkar välbefinnandet avses i sin tur störningar som inte är av sådan karaktär att de kan visas vara direkt hälsoskadliga men som ändå påtagligt inverkar på människors psykiska välbefinnande (prop.1997/98:45, del 2 s. 109).

Av 16 kap. 4 § miljöbalken framgår att tillstånd inte får meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10).

Vad först gäller den valda platsen anser Miljööverdomstolen att hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap.miljöbalken inte utgör något hinder mot lokali-seringen. Miljööverdomstolen delar vidare underinstansernas bedömning att bolagets ansökan inte strider mot kravet på överensstämmelse med planbestämmelser.

Vad därefter avser frågan om störningar orsakade av styrenutsläpp har CN m.fl. i sitt överklagande gentemot de av bolaget åberopade spridningsberäkningarna hänvisat till bl.a. förhållandena vid en anläggning för produktion av plastprodukter i Västervik. En jämförelse med hänsyn till produktionsmängder och utsläpp kan kanske ge en viss vägledning, om övriga förhållanden är likvärdiga. Vad som ytterst måste bli avgörande är emellertid vilka störningar som kan uppstå i det enskilda fallet. Tillståndsmyndigheten skall då beakta alla relevanta omständigheter, däribland platsen för den sökta verksamheten. I SMHI:s spridningsberäkningar för Fåröanläggningen har hänsyn tagits till de lokala förhållanden, bl.a. vindförhållanden, som gäller på platsen. Miljööverdomstolen anser därför att det är dessa uppgifter som skall tas till utgångspunkt för den fortsatta lokaliseringsbedömningen.

Då det gäller utsläppen till luft av styren och aceton anser Miljööverdomstolen, i likhet med länsstyrelsen och miljödomstolen, att de beräknade utsläppen med erforderlig grad av säkerhet inte kan bedömas vara av sådan omfattning att de innebär en hälsorisk och att ett skyddsavstånd på 300 meter därför kan accepteras.

Utredningen ger emellertid inte stöd för antagandet att störningar i form av lukt helt kan uteslutas. Verksamheten kan således komma att innebära vissa, om än mycket måttliga, störningar för närboende. Enligt miljöprövningsdelegationens beslut, villkorspunkten 6, åligger det emellertid bolaget att vidta åtgärder för att begränsa eventuella luktstörningar. Mot denna bakgrund anser Miljööverdomstolen att risken för olägenhet för de närboende i detta fall är så pass begränsad att bolagets ansökan, trots att bolagets redovisning av alternativa lokaliseringar inte synes helt fullständig, kan bifallas på det sätt miljödomstolen har gjort. Miljödomstolens dom skall därför fastställas. Av de skäl som bolaget har anfört bör prövotiden dock förlängas till den 31 december 2005.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Gudmund Toijer och Lars Dirke, referent, miljörådet Inge Bodin samt hovrättsassessorn Charlotte Håkansson. Enhälligt.