MÖD 2004:20

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, avd. 9, miljödomstolen, dom 2002-10-22 i mål nr

M 136-00, se bilaga A

KLAGANDE

Kagghamra Hamn och Entreprenad AB

Ombud

ME

SAKEN

Lagligförklaring av kaj m.m.

________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen undanröjer miljödomstolens dom beträffande ansökan om tillstånd till förstärkningsarbeten på kaj, muddring och verksamhet vid hamnen samt avskriver målet från vidare handläggning i de delarna.

2. Med ändring av miljödomstolens dom förklarar Miljööverdomstolen befintlig kaj på fastigheten Ström 1:1 i Botkyrka kommun laglig.

3. Punkterna 2 och 3 i miljödomstolens domslut skall stå fast.

________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kagghamra Hamn och Entreprenad AB har yrkat att Miljööverdomstolen lagligförklarar en befintlig kaj i Kaggfjärden. Bolaget har återkallat ansökan om tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till verksamhet vid hamnen och om tillstånd enligt 11 kap.miljöbalken till förstärkningsarbeten på kajen och muddring och har hemställt att Miljööverdomstolen undanröjer miljödomstolens dom och avskriver målet från vidare handläggning i dessa delar.

Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, Fiskeriverket, Sjöfartsverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, miljö- och hälsoskyddsnämnden i Botkyrka kommun, miljö- och samhällsbyggnadsnämnden i Nynäshamns kommun, Himmerfjärdens Naturvårdsförening och Kagghamra Tomtägareförening har yttrat sig till Miljööverdomstolen. Statens räddningsverk har avstått från att yttra sig.

Miljööverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av

23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN M.M.

Bolaget har i sin ansökan till miljödomstolen anfört i huvudsak följande om kajens utformning.

Den befintliga kajen är belägen på fastigheten Ström 1:1 i Botkyrka kommun. Den består av en delvis spontad låda fylld med stenmaterial. I kajens södra och norra ändar finns stenkistor av trä. Den södra stenkistan är försedd med ett betongdäck. Spontraden mot väster är försedd med sex dragstag förankrade i en dragbalk. Räls är slagen i varannan spont som bottenförankring för att ytterligare förstärka kajlivet. Fem meter under botten finns ett lager med grova stenar som sponten inte kan tränga igenom. Den övre delen av spontraden är ingjuten i betong med avbärarlister och pållare. Kajlivet har en längd av 40 meter.

Kajplanen har en areal om ca 900 m2. Uppfarten är asfalterad och försedd med en betongkant som lut mot en slamficka för uppsamling av dagvatten. Utefter kajens västra och södra sidor finns 2,5 m höga L-stöd i betong som bildar en lastficka i vilken bulkvaror kan lossas. Ovanpå lastfickan finns ett spillskydd som kan fällas ut mot fartyget vid lossning. Denna anordning förhindrar spill till vattnet.

Kajen kan angöras av fartyg med en längd av upp till 180 m. Vattendjupet vid kajen är 5,2 m. I anslutning till kajen finns två morringar för förtöjning av de längre fartygen.

Bolaget har till stöd för sitt överklagande tillagt bl.a. följande.

Kajanläggningen utfördes på 1960-talet och byggdes till i början av 1980-talet. Lagligheten skall därför bedömas enligt 1918 års vattenlag. Någon tillståndsprövning enligt de bestämmelser som gällde när kajen anlades respektive bygg-des till har inte skett. Det kan ifrågasättas om det överhuvudtaget krävdes med tanke på att varken allmänna eller enskilda intressen berördes av företaget.

Kagghamraån och Brinkbäcken har utpekats som riksintresse med hänsyn till deras betydelse för reproduktion av laxöring respektive flora och fauna samt geologiska formationer. Kajanläggningen är inte belägen inom berörda områden och påverkar inte heller de utpekade riksintressena. Av ansökan framgår att det inte uppkommer någon skada genom kajens inverkan på vattenförhållandena. Anläggningen medför inte heller att allmänna intressen i avsevärd mån förnärmas. Det finns därför inte något hinder för att förklara kajen laglig.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN M.M.

Naturvårdsverket har anfört bl.a. följande.

Kagghamraån med biflöden har utpekats som ett område av riksintresse för naturvård enligt bestämmelserna i 3 kap. 6 § miljöbalken. I området gäller

100 m strandskydd på land och i vatten.

I vattenlagen (1918:523) föreskrevs skydd mot åtgärder som negativt påverkade allmänna intressen (2 kap. 12 §). Med hänsyn till kajanläggningens effekter på naturmiljön anser verket att anläggningen strider mot de regler som gällde när den utfördes. Kajanläggningen bör därför inte lagligförklaras.

Kammarkollegiet har anfört att ansökan inte strider mot sådana allmänna intressen som kollegiet bevakar enligt miljöbalken.

Sjöfartsverket har anfört bl.a. att farleden från Himmerfjärden in till Kagghamra lastageplats inte är en allmän farled.

Fiskeriverket har hänvisat till tidigare yttranden som innebär att den befintliga kajanläggningen inte menligt påverkar utvecklingen av Kagghamraåns havsöringsbestånd och att verket därför inte har något att erinra emot att kajen förklaras laglig.

Länsstyrelsen har vidhållit sitt tidigare yttrande, där det anförts bl.a. följande. Hamnen ligger delvis inom ett område som av Naturvårdsverket utpekats som riksintresse för naturvården. Områdets samlade naturvärden är mycket höga. För fastigheten gäller 100 m strandskydd på land och i vattnen. Av Botkyrka kommuns översiktsplan, antagen i januari 1991, framgår att det finns många värden att skydda inom mynningsområdet av Kagghamraån i Kaggfjärden. Ån utgör länets största reproduktionsområde för havsöring. Kaggfjärden har också stort regionalt intresse som viktigt lek- och uppväxtområde för gös. Även för friluftslivet anges strandområdet som värdefullt naturstråk. Kagghamraåns dalgång och mynningsområde är utpekade som bevarandeområde i översiktsplanen. Hamnen ligger även inom ett skärgårdsområde som med hänsyn till dess naturvärden i sin helhet är av riksintresse (4 kap.miljöbalken). Ansökningen och miljökonsekvensbeskrivningen redovisar inte påverkan och effekter på riksintressena eller strandskyddet i området. Med hänsyn härtill bör kajanläggningen inte förklaras laglig.

Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden i Nynäshamns kommun har anfört bl.a. följande.

Kuststräckan i Kaggfjärden mellan fritidshusbebyggelsen vid Söderängstorp och Storboudd samt vidare söderut i Mörkarfjärden fram till Moraviken har utpekats som ett område med mycket högt naturvärde, klass 2. Området är även utpekat som värdefullt för det rörliga friluftslivet.

I en kustplan som antogs i maj 2002 och som utgör en fördjupning av gällande översiktsplan för området anges att vattnet i Kaggfjärden är relativt opåverkat och därför skyddsvärt. Skyddsvärda vattenområden skall inte påverkas negativt av nya exploateringar.

Arbete pågår för att ta fram en detaljplan för permanentbebyggelse inom fastigheten Söderängstorp 1:2 m.fl. Sex nya bostäder planeras omedelbart intill kommungränsen i vilken även tillfartsvägen till hamnen är belägen. Hamnanläggningen har inte haft någon framträdande betydelse i planeringsarbetet, eftersom miljöprövningen pågått och verksamheten bedömts vara av så ringa omfattning att den inte hindrar planläggningen. Dock har behovet av bullervallar mot vägen diskuterats.

Vattnet i Kaggfjärden har en omsättningstid på 95 dygn vilket medför att föroreningar sannolikt ackumuleras i sedimenten i högre grad än på andra platser. Den långa omsättningstiden gör Kaggfjärden extra känslig för utsläpp av förorenade ämnen.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Botkyrka kommun, Himmerfjärdens Naturvårdsförening och Kagghamra Tomtägareförening har avstyrkt bifall till överklagandet.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Tillstånd till hamnverksamhet m.m.

Bolaget har överklagat punkten 1 i miljödomstolens domslut. Därefter har bolaget återkallat sin ansökan om tillstånd till verksamhet vid hamnen, förstärkningsarbeten på kajen och muddring. Miljödomstolens dom skall därför undanröjas och målet avskrivas från vidare handläggning i dessa delar (jfr NJA 2001 C 40).

Lagligförklaring

Frågan om lagligheten av en vattenanläggning skall bedömas enligt de bestämmelser som gällde vid anläggningens tillkomst (18 § lagen [1998:811] om införande av miljöbalken och 9 § andra stycket lagen [1983:292] om införande av vattenlagen [1983:291]). Bolaget har angett att kajen uppfördes under 1960-talet och tillbyggdes i början av 1980-talet. Det saknas skäl att ifrågasätta de uppgifterna. Bolagets ansökan skall därför bedömas enligt vattenlagen (1918:523).

Uppförandet av kajen och de senare vidtagna tillbyggnadsarbetena utgör byggande i vatten (2 kap. 1 § vattenlagen). Byggnaden har verkställts utan medgivande enligt lag, och bolaget kan därför påkalla prövning av byggnadens laglighet (2 kap. 25 §).

De remissinstanser som avstyrkt lagligförklaringen har framför allt åberopat reglerna om hushållning med mark och vatten, och de har gjort gällande att kajanläggningen har negativa effekter för naturmiljön, naturvården och friluftslivet. Några av instanserna har hänvisat också till översikts- och kustplaner.

Enligt Miljööverdomstolens uppfattning saknas det emellertid stöd för antagandet att anläggningen har byggts så att den vållat en menlig inverkan på klimatet eller det allmänna hälsotillståndet. Utredningen ger inte heller vid handen att allmänna intressen eljest förnärmats i sådan mån att det vid aktuell tid skulle ha utgjort ett rättsligt hinder för kajens tillkomst (2 kap. 12 §). När arbetena utfördes har inte heller översikts- eller kustplanerna inskränkt möjligheterna att genomföra byggandet.

Med hänsyn härtill och till att det inte heller i övrigt har kommit fram något hinder för att förklara kajen laglig, skall bolagets ansökan bifallas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2004-05-06

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Gudmund Toijer, referent, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Lars Dirke och hovrättsassessorn Inge Karlström. Enhälligt.

______________________________________

BILAGA A

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

Sökande

Kagghamra Hamn och Entreprenad AB, 556537-0755, Kagghamra Gård,

147 91 GRÖDINGE

Ombud: advokaten ME

Saken

Lagligförklaring av en befintlig kaj på fastigheterna Ström X:X och X:X vid Kaggfjärden i Botkyrka kommun, Stockholms län samt tillstånd enligt dels 11 kapmiljöbalken till vissa förstärkningsarbeten på kajen och muddring i samband därmed, dels 9 kapmiljöbalken till verksamheten vid den hamn vari kajen ingår m.m.

___________________________________

DOMSLUT

1. Ansökan lämnas utan bifall.

2. Miljödomstolen finner att den i målet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen med hänsyn till den omfattande komplettering som gjorts 2000-12-01 uppfyller kraven i 6 kapmiljöbalken.

3. Miljödomstolen finner att den av domstolen tidigare i målet fastställda prövningsavgiften, femtontusen (15 000) kr, är skälig.

___________________

BAKGRUND

Kagghamra i Botkyrka kommun, Stockholms län är beläget på östra stranden av Kaggfjärden ungefär i höjd med fjärdens mitt vid Kagghamraåns utlopp i fjärden. Kaggfjärden är en fortsättning i nordostlig riktning av Himmerfjärden. I nordväst övergår Himmerfjärden i Järnafjärden som sträcker sig upp mot Södertälje och Södertälje kanal. I nämnda fjärdar finns allmän farled.

Kagghamraån med biflöden har av naturvårdsverket utpekats som ett område av riksintresse för naturvården enligt 3 kap 6 § 2 st miljöbalken (AB 31). I registerbladet för AB 31 anges bl a att Kagghamraområdet utgör ett av de viktigaste geologiska objekten i länet samt att Kagghamraån anses som den viktigaste ån för reproduktion av havsöring mellan Dalälven och Emån. I det aktuella området gäller strandskydd intill 100 meter från strandlinjen vid Kaggfjärden och längs Kagghamraån. För området gäller inte detaljplan och det omfattas inte heller av områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen. I Botkyrka kommuns översiktsplan antagen i januari 1991 utpekas Kagghamraåns dalgång och mynningsområde som ett område där befintliga förhållanden bör bevaras.

Kagghamra Hamn och Entreprenad AB ägs av AF som är ensam styrelse och firmatecknare i bolaget. Han och hans hustru MF - som tillsammans äger fastigheterna Ström X:X och X:X - bedrev tidigare grustäkt på fastigheten Ström X:X enligt ett tillstånd från 1963. Tillståndet löpte ut 1988 men brytningen fortsatte fram till 1996. AF har på grund av detta dömts för brott mot naturvårdslagen vid tre tillfällen.

Kagghamra hamn – som ligger ett par hundra meter söder om Kagghamraåns mynning - har inte tidigare tillståndsprövats. 1980 medgav emellertid länsstyrelsen strandskyddsdispens för anläggande av en utlastningsanordning för grus på fastigheten Ström X:X. Dispensen angavs gälla tills vidare, dock endast så länge som täkttillstånd fanns på fastigheten Ström X:X. Efter avslutad täkt skulle utlastningsramp, pålar och vägbank tas bort och stranden återställas. Så har inte skett.

YRKANDEN M M

Kagghamra Hamn och Entreprenad AB har nu ansökt om lagligförklaring av den befintliga kajen i Kagghamra hamn samt tillstånd enligt dels 11 kapmiljöbalken till vissa förstärkningsarbeten på kajen och muddring i samband därmed, dels 9 kapmiljöbalken till verksamheten vid den hamn där kajen ingår samt lagring och hantering av torv, bränsleflis och annat gods i anslutning till denna intill en godsmängd av 150 000 ton per år. Bolaget har vidare hemställt att tillståndet får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft. Bolaget har föreslagit som arbetstid för förstärkningen av kajen tre år från det att domen vunnit laga kraft och som tid för anmälan av oförutsedd skada till följd av vattenverksamhet fem år efter arbetstidens utgång.

Bolaget har föreslagit att följande villkor föreskrivs för verksamheten

1. Verksamheten skall bedrivas i huvudsak på det sätt som sökanden uppgett eller åtagit sig i målet om inte annat framgår av denna dom.

2. Dagvatten från hårdgjorda ytor skall avledas till infiltrationsbassäng.

3. Cistern för förvaring av dieselolja skall placeras på hårdgjord yta och inom invallning som rymmer cisternens hela volym.

4. Buller från verksamheten får utomhus vid bostäder som riktvärde inte överstiga

följande ekvivalenta ljudnivåer: 50 dBA dagtid (kl 07-18), 40 dBA nätter (kl 22-06) och 45 dBA övrig tid. Momentana ljudnivåer nattetid får inte överstiga 55 dBA.

5. Grumlande arbeten skall inte äga rum under tiden den 15 september – den 1 november och gods skall hanteras på sådant sätt att så lite vattenförorening som möjligt uppstår.

6. Ingen trafik till och från anläggningen med lastbil innehållande gods får äga rum från kl 20.00 till kl 06.00.

Bolaget har slutligen föreslagit att miljödomstolen överlåter åt tillsynsmyndigheten att dels meddela villkor om hårdgöring av ytterligare lagringsytor, dels meddela bestämmelser om hantering av sådant gods som inte tidigare hanterats i hamnen.

Miljödomstolen har utfärdat kungörelse enligt 22 kap 3 § miljöbalken. Yttranden har inkommit från Fiskeriverket, Sjöfartsverket, länsstyrelsen i Stockholms län, miljö- och hälsoskyddsnämnden i Botkyrka kommun, Himmerfjärdens Naturvårdsförening samt Kagghamra Tomtägareförening. Huvudförhandling har hållits i målet och i samband därmed även syn av det med ansökan avsedda verksamhetsområdet.

YTTRANDEN

Det sökta tillståndet har avstyrkts av länsstyrelsen samt miljö- och hälsoskyddsnämnden. Fiskeriverket har inte haft några erinringar mot lagligförklaring av den nuvarande hamnanläggningen; beträffande den planerade utbyggnaden av hamnen och verksamheten där har verket påpekat behovet av sådana villkor som bolaget slutligen föreslagit vid villkorspunkten 5 ovan. Himmerfjärdens Naturvårdsförening har uttalat att verksamheten riskerar att ge skadliga och miljöförstörande utsläpp till vatten. Sjöfartsverket har angett ett antal förutsättningar som måste vara uppfyllda för att tillstånd skall kunna ges till den sökta hamnverksamheten.

Länsstyrelsen har anfört bl a: AF har underlåtit att följa tidigare tillstånd och villkor för grustäkt och dispens från strandskyddsbestämmelserna samt under en längre tid utfört olovlig täktverksamhet vilket gör att -16 kap 6 § miljöbalken bör tillämpas i detta fall och ansökan därför avslås. Länsstyrelsen anser vidare att den sökta verksamheten inte är förenlig med bestämmelserna i 1 kap 1 §, 2 kap 4 §, 3 kap 1-3 och 6 § samt 4 kap 1 och 2 § miljöbalken. Tillstånd bör även av de skälen inte lämnas för verksamheten. Enligt länsstyrelsens uppfattning skulle en permanent kajanläggning strida mot bestämmelserna i 2 kap 12 § 1918 års vattenlag. Den befintliga kajanläggningen bör därför inte lagligförklaras.

DOMSKÄL

I 2 kap 4 § miljöbalken regleras vilka krav som skall ställas på lokaliseringen av en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk mark- eller vattenområden. Enligt paragrafens första stycke skall en sådan plats väljas som är lämplig med hänsyn till bl a 3 och 4 kapmiljöbalken. Av 3 kap 6 § miljöbalken framgår att områden som är av riksintresse för bl a naturvården skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada naturmiljön. Som nämnts i redogörelsen ovan har Kagghamraån med biflöden av naturvårdsverket utpekats som ett område av riksintresse för naturvården.

I 4 kapmiljöbalken finns särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet. Den med den aktuella ansökan avsedda platsen är belägen i sådant område nämligen kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från Oxelösund till Herräng och Singö. För dessa områden gäller att exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Mot bakgrund av den relativt omfattande trafik som planeras till och från den utbyggda hamnen – 8 båttransporter per månad till hamnen och 3 700 lastbilstransporter under vinterhalvåret från anläggningen – finns det en inte obetydlig risk för att det sökta företaget kommer att påtagligt skada områdets naturvärden. Emellertid skall enligt 4 kap 1 § 3 st miljöbalken nyssnämnda bestämmelse om hinder mot ingrepp i miljön inte utgöra hinder för utvecklingen av det lokala näringslivet. Miljödomstolen anser dock inte att sistnämnda regel kan åberopas av sökanden i detta fall; enligt bolagets egna uppgifter kommer endast sex heltidsarbetande personer att bli sysselsatta i den planerade anläggningen. Dessutom framstår det som olämpligt från miljösynpunkt att, som sökanden vill, lasta godset på lastbilar för vidare transport från den sökta hamnen i stället för att låta båttransporterna fortsätta till någon annan plats som ligger närmare godsets slutliga avnämare.

På grund av det anförda finner miljödomstolen att den med ansökan avsedda platsen inte är lämplig med hänsyn till 3 och 4 kapmiljöbalken. Ansökan skall därför lämnas utan bifall.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 1 (TSH-MD 1)

Överklagande ställt till miljööverdomstolen, Svea hovrätt skall ha inkommit till miljödomstolen senast 2002-11-12.

I denna dom har deltagit rådmannen Torgil Melin, ordförande, miljörådet Lars Berggren samt sakkunniga ledamöterna Åsa Ahlgren och Torsten Börjemalm, skiljaktig (se domsbilaga 2)

Torgil Melin Lars Berggren

Torsten Börjemalms skiljaktiga mening

I motsats till majoriteten anser jag inte att bestämmelsen i 2 kap 4 § miljöbalken utgör hinder mot att bifalla ansökan. Jag anser att den sökta lokaliseringen är den bästa av i miljökonsekvensbeskrivningen angivna alternativ, särskilt om det skulle komma till stånd ett naturvårdsavtal mellan de aktuella fastighetsägarna samt miljö- och hälsoskyddsnämnden av det slag som fastighetsägarna föreslagit.

Däremot finner jag, med hänsyn till anläggningens tekniska status och de föreslagna förstärkningsåtgärderna, att den sökta lagligförklaringen inte kan bifallas. Liksom majoriteten vill därför även jag lämna ansökan utan bifall.