MÖD 2004:24
Föreläggande vid vite-----Ett vitesföreläggande har undanröjts av Miljööverdomstolen på grund av att verksamhetsutövare efter att ha försatts i konkurs saknar möjlighet att efterkomma föreläggandet och därför inte längre kan vara adressat för beslutet. Även fråga om rättegångskostnad.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Stockholms tingsrätts, avd. 9, miljödomstolen, dom 2003-11-12 i mål nr M 206-01, se bilaga
KLAGANDE
SH
Ställföreträdare
KO och RMO, samma adress
MOTPART
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Gotlands kommun, 621 81 VISBY
SAKEN
Förbud vid vite och föreläggande vid vite
_________________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
1. Miljööverdomstolen avvisar yrkandet om ersättning för skada på grund av illojal konkurrens m.m.
2. Med ändring av miljödomstolens dom och Länsstyrelsens Gotlands län beslut den 5 april 2001, dnr 25-148-2000, undanröjer Miljööverdomstolen Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut den 15 december 1999, § 254.
3. Miljööverdomstolen avslår yrkandet om ersättning för rättegångskostnader.
_________________________
YRKANDEN M. M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
SH i konkurs (konkursbolaget) har yrkat att förbudet och föreläggandet skall undanröjas. Bolaget har även yrkat ersättning för skada på grund av bl.a. illojal konkurrens samt ersättning för rättegångskostnader.
Miljööverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.
UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Konkursbolaget har i allt väsentlig utvecklat sin talan i enlighet med vad som framgår av den överklagade domen samt gjort följande tillägg. Det överklagade beslutet och tillsynsmyndighetens agerande har medfört att KO, RMO och bolaget utsatts för psykiskt lidande, personförföljelse samt grov illojal konkurrens. Miljööverdomstolen skall därför döma ut ett kraftigt skadestånd.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Yrkandet om skadestånd
Yrkande om ersättning för skada på grund av bl.a. illojal konkurrens kan inte lagligen prövas i detta mål av Miljööverdomstolen och skall därför avvisas.
Målet i sak
SH har den 11 maj 2001 försatts i konkurs vid Gotlands tingsrätt. Konkursbeslutet innebär att bolaget enligt 3 kap. 1 § konkurslagen inte längre får råda över den egendom som hör till konkursboet. Konkursbolaget får heller inte åta sig sådana förbindelser som kan göras gällande i konkursen. Eftersom konkursbolaget således saknar möjlighet att efterkomma föreläggande kan det inte längre vara adressat för nämndens beslut. Överklagandet skall därför bifallas och nämndens beslut undanröjas.
Rättegångskostnader
En part åläggs som regel inte skyldighet att ersätta motparten för rättegångskostnader i ett mål i vilket, såsom i förevarande fall, förvaltningsprocesslagen tillämpas. Och någon möjlighet att få ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader ges inte enligt förvaltningsprocesslagen. Yrkandet från konkursbolaget om ersättning för rättegångskostnader skall därför avslås.
Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Arne Kardell och Marinette Andersson, referent, samt hovrättsassessorn Inge Karlström. Enhälligt.
___________________
BILAGA
STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM
KLAGANDE
Skrotgården HB
Dyple Tofta
621 98 VISBY
Ställföreträdare: K och RMO
MOTPART
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Gotlands kommun
621 81 VISBY
ÖVERKLAGAT BESLUT
Länsstyrelsens Gotlands kommun beslut den 5 april 2001, dnr 25-148-2000, domsbilaga 1
SAKEN
Beslut vid vite om förbud mot Skrotgården HB att mottaga skrot och däck samt föreläggande vid vite om borttagande av skrot och däck från fastigheten Tofta Dyple X:X, Gotlands kommun
____________________
DOMSLUT
Miljödomstolen avslår överklagandet och ändrar länsstyrelsens beslut endast på så sätt att datum för borttagande av skrot och begagnade däck enligt punkten två i miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut bestäms till den 31 mars 2004.
_____________
YRKANDEN M M
Skrotgården HB har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkat att miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut skall upphävas.
Skrotgården har anfört i huvudsak följande. Bolaget försattes i konkurs i maj år 2001 men konkursen är ännu inte avslutad. Skrotverksamheten påbörjades år 1985 men har nu varit stillastående i ungefär tio år. Verksamheten bestod till att börja med av att sortera och fragmentera skrot för att sedan sälja det. Bolaget har på senare tid inte haft möjlighet att skaffa den maskinpark som behövs för att rensa och fragmentera skroten. Skroten har blivit kvar på fastigheten eftersom de företag som hämtar skrot kräver att den är fragmenterad. Det finns ett ekonomiskt värde i skroten om den bearbetas, varför bolaget endast medger att den fraktas bort mot ersättning. Under år 1994 började bolaget med en viss däckverksamhet. Med Ragnsells fanns ett muntligt avtal om hämtning och betalning av däcken. När Ragnsells år 1997 skulle hämta däcken krävdes Skrotgården på pengar. Däcken blev därför kvar på fastigheten. Från år 1998 har inga nya däck tagits emot. Bolagets uppfattning är att det konsekvent har motarbetats av kommunen och andra myndigheter, vilket är en förklaring till att verksamheten inte kunnat bedrivas som det var tänkt och till varför skroten och däcken är kvar på fastigheten. Kommunen gynnar sina egna bolag, och vill ha bort Skrotgården från marknaden. Inga markprover har företagits på fastigheten som visar att marken är utsatt för miljöfarlig påverkan. Bolaget vill heller inte förvara något som skulle kunna medföra farlig miljöpåverkan på fastigheten.
Länsstyrelsen och miljö- och hälsoskyddsnämnden har yttrat sig och yrkat att överklagandet skall avslås.
DOMSKÄL
Miljödomstolen höll syn och muntlig förhandling på fastigheten den 22 oktober 2003 och konstaterade vid synen följande. Storleken på fastigheten uppgår till ca 4,5 ha, varav skrot förvaras på ca 1 ha. På fastigheten förvaras, enligt verksamhetsutövarna, ca 2 000 ton skrot, vilken mestadels utgörs av metallskrot men även oljefat och kylskåp, samt ca 100 000 däck. Skroten och däcken förvaras direkt på marken. Marken är inte hårdgjord.
Miljödomstolen gör följande bedömning. Skrotgården HB har försatts i konkurs. Eftersom konkursen ännu inte är avslutad, finns konkursbolaget fortfarande kvar som juridisk person, vid sidan av konkursboet. Miljö- och hälsoskyddsnämndens föreläggande ligger i tiden före konkursen och är således riktat mot handelsbolaget. Enligt miljödomstolens uppfattning är bestämmelsen i 3 kap 9 § konkurslagen, att konkursboet skall ges möjlighet att överta bolagets talan, inte tillämplig i mål av aktuellt slag eftersom parterna inte tvistar om egendom som hör till konkursboet. Miljödomstolen finner därför att hinder inte föreligger mot att pröva målet i sak.
Miljödomstolen ifrågasätter inte att Skrotgårdens företrädare helst vill ha en fungerande skrotverksamhet på fastigheten. Bolagets företrädare har även mycket starka åsikter om varför verksamheten i dagsläget inte kan bedrivas. Oavsett anledningen till att verksamheten sedan lång tid stått stilla, är verksamhetsutövaren ansvarig enligt miljöbalken. Miljödomstolen delar länsstyrelsens bedömning att verksamheten har ändrats från återvinning av avfall genom fragmentering till att snarast avse mellanlagring eller deponering av avfall. Verksamheten är åtminstone anmälningspliktig till kommunen som C-verksamhet, eventuellt har den även nått sådan omfattning att den är tillståndspliktig som B-verksamhet. Dessa regler gäller oavsett om någon miljöskada kan påvisas. Några skyddsåtgärder, utöver att endast ta emot rent skrot, har inte vidtagits. Inte heller har någon anmälan om ändring av verksamhet eller ansökan om tillstånd getts in. Miljödomstolen finner, i likhet med länsstyrelsen, att miljö- och hälsoskyddsnämnden haft fog att meddela det aktuella föreläggandet. Beslutet skall därför endast ändras på så sätt att tidpunkten för när punkten 2 i föreläggandet senast skall ha uppfyllts flyttas fram till den 31 mars 2004.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga (TSH-MD 2)
Överklagande, ställt till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, skall ha inkommit till miljödomstolen, Stockholms tingsrätt, senast den 3 december 2003. Prövningstillstånd krävs.
Liselott Yngve Bengt Jonsson
I avgörandet har deltagit tingsfiskalen Liselott Yngve, ordförande, och miljörådet Bengt Jonsson. Domen är enhällig.