MÖD 2004:30

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-09-29 i mål nr M 145-03, se bilaga A

KLAGANDE

1. TA

2. BA

Ombud för båda

Jur. kand. JR

MOTPARTER

1. RR

2. BP

3. IB

4. Miljö- och byggnadsnämnden i Borgholms kommun, 387 21 BORGHOLM

SAKEN

Skyddsåtgärder avseende flytgödselbrunn

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut; dock att förbudet att lagra gödsel och urin skall gälla först från och med den 1 maj 2005.

_________________________

YRKANDEN M. M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

T och BA har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom skall fastställa länsstyrelsens beslut. I andra hand har de yrkat att Miljööverdomstolen skall upphäva miljödomstolens förbud mot lagring av gödsel och urin.

RR, BP och IB (RR och medparter) har bestritt ändring.

Miljö- och byggnadsnämnden i Borgholms kommun (byggnadsnämnden) har inte haft någon erinran mot att Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens avgörande.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

T och BA

Grunderna för överklagandet är att någon störning i form av lukt inte tillkommit genom anläggandet av flytgödselbrunn, i vart fall inte någon betydande störning, att lokaliseringen av brunnen utifrån ändamålet är vald med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön samt att med hänsyn till omständigheterna i målet det skall anses vara oskäligt med ett sådant hänsynskrav innebärande förbud att använda brunnen på sätt miljödomstolen angivet. Om inte annat borde mindre inskränkande åtgärder än förbud vara till lags.

Innan aktuell anläggning byggdes användes två urinbrunnar samt en gödselplatta. Dessa gamla anläggningar, som inte hade någon täckning eller skydd, ligger cirka 70 - 80 m från bostaden på B 3:19 och inom en radie om 200 m från bostäderna på H 3:4 och H 3:12. Den aktuella anläggningen är på alla sätt miljövänligare jämfört med den äldre hanteringen. Enligt Institutet för jordbruks- och miljöteknik minskar ammoniakavgången och därmed luktpåverkan generellt med 73 procent vid lagring av flytgödsel jämfört med äldre teknik. De närboendes besvär av lukt har därför inte ökat på grund av den nya anläggningen. T och B A gör gällande att någon betydande lukt inte avges från flytgödselbrunnen vid lagringen och att risk för sådan inte föreligger vid en korrekt hantering. Några negativa hälsoeffekter för de närboende finns inte. I vart fall utsätts de inte för någon väsentlig störning enär störningen från den tidigare hanteringen varit större. Vad nu sagts bör beaktas vid en avvägning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken. Vidare bör beaktas att en ny anläggning kostar 240 000 kr. Vid ett förbud uppkommer en kapitalförstöring för den redan uppförda anläggningen med 200 000 kr. Ett förbud mot användningen av flytgödselbrunnen innebär endast begränsad nytta eftersom lukt från djur och avföring kvarstår så länge mjölkproduktion finns på B 3:28. Den begränsade nyttan står inte i proportion till de kostnader ett förbud medför.

RR och medparter

De har ägt sina fastigheter i många år och inte ansett sig störda av den bedrivna jordbruksverksamheten på B 3:28. Tidigare använda gödselbrunnar ligger på betydligt längre avstånd från deras bostadshus och är inte av den storleksordning som den nya brunnen. Deras klagomål gäller placeringen av den nya brunnen som är uppförd så tätt inpå deras fastigheter och därmed skapat sådana luktolägenheter att det hos dem har uppstått både fysiska och psykiska problem bl.a. i form av huvudvärk och magont. Lukten av gödsel är stundom så stark att de inte kan vistas på sina tomter. De kan inte heller då ha fönster och dörrar öppna. Värdeminskningen på deras fastigheter på grund av brunnens placering är sammantaget betydligt större än den kapitalförstöring som ett fortsatt förbud skulle medföra för T och B A.

Byggnadsnämnden

Nämnden anser att det för rättstillämpningen är mycket olyckligt att en fråga som denna prövas när anläggningen redan är uppförd så att alternativa placeringar inte har kunnat utredas i samråd med alla berörda. På Öland är det ej ovanligt att gödselbrunnar är belägna i närheten av bostadsbebyggelse. Byggnadsnämnden vill hänvisa till de utredningar som gjorts, bland annat ammoniakmätning och hälsoriskbedömning, och till att det dessutom finns restriktioner i hanteringen av gödsel i samband med fyllning och tömning av brunnen. Slutligen måste det enligt nämnden beaktas att nya brunnens lagringsvolym tillsammans med de äldre överstiger minimikravet på 8 månaders lagringskapacitet av flytgödsel, så att spridning kan ske vid bästa möjliga tillfälle. Med hänsyn till dessa omständigheter anser byggnadsnämnden att brunnen skall få användas i full utsträckning.

Jordbruksverket har i yttrande till Miljööverdomstolen anfört bl.a. följande.

I nuvarande föreskrifter om lagring av stallgödsel anges att flytgödselbehållare och urinbehållare ska ha ett stabilt svämtäcke eller annan täckning som effektivt minskar ammoniakförlusterna. Ett stabilt svämtäcke har därmed generellt ansetts som en godtagbar åtgärd för att minska ammoniakförlusterna från flytgödsel eller urin. En effektiv täckning torde även kunna minska olägenheter i form av lukt.

Eftersom det i praktiken kan vara svårt att under vissa perioder hålla ett svämtäcke så att det fullständigt täcker ytan av behållaren och därmed så effektivt som möjligt förhindrar förluster av ammoniak kan det dock vara motiverat att ha annan täckning. Några alternativ som oberoende av t.ex. omrörning eller nederbörd utgör en effektiv täckning av behållaren redovisas nedan tillsammans med ungefärliga kostnader för desamma.

-- trädäck 100 000 kr,

-- betongtak 180 000 kr och

-- spänntak 140 000 kr (exklusive moms, frakt och kostnad för kran).

T och BA har med anledning av Jordbruksverkets yttrande gjort gällande att ytterligare åtgärder förutom svämtäcke är orimliga med tanke på kostnaderna. Därvid har de åberopat offerter för utförande av trätak, betongtak och spänntak. I dessa anges högre priser än vad Jordbruksverket redovisat.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen, som har hållit syn på den aktuella platsen, instämmer i allt väsentligt i den bedömning som miljödomstolen redovisar i sina domskäl. Förbudet att använda gödselbrunnen i dess nuvarande läge skall således bestå.

På den utredning som finns i målet går det enligt Miljööverdomstolen inte att med säkerhet avgöra huruvida ytterligare skyddsåtgärder skulle ha kunnat motverka olägenheterna från gödselbrunnen i sådan utsträckning att den nuvarande lokaliseringen skulle kunna godtas. Enligt de allmänna hänsynsregler som finns i 2 kap.1 -- 4 §§miljöbalken åligger det T och B A som verksamhetsutövare att visa att tillräckliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått vidtagits och att den lämpligaste platsen valts. Miljöbalken öppnar möjlighet för T och B A att förebringa sådan utredning så att jämfört med förevarande tillsynsmål en mer allsidig prövning av gödselbrunnsfrågan kan ske. De kan frivilligt ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken.

Det är skäligt att ge T och BA rådrum för att ordna den framtida gödselhanteringen. Förbudet bör därför senareläggas till att gälla från och med den 1 maj 2005.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Sven Bengtsson samt hovrättsråden Arne Kardell, referent, och Marinette Andersson. Enhälligt.

_________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

1. RR,

2. BP,

3. IB,

MOTPARTER

1. Miljö- och byggnadsnämnden i Borgholms kommun, 387 21 BORGHOLM

2. TA

3. BA

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Kalmar läns beslut den 24 mars 2003, dnr 505-10784-02, se bilaga 1

SAKEN

Skyddsåtgärder avseende flytgödselbrunn; fråga om förbud

__________

DOMSLUT

1. Miljödomstolen upphäver Miljö- och byggnadsnämndens och länsstyrelsens beslut.

2. Miljödomstolen förbjuder all lagring av gödsel och urin i den anlagda gödselbrunnen i dess nuvarande placering längs den sydöstra gränsen på fastigheten Bläsinge x:x (3) i Borgholms kommun. Förbudet skall gälla från och med den 1 maj 2004.

BAKGRUND

T och BA anmälde till Miljö- och byggnadsnämnden i Borgholms kommun att de anlagt en flytgödselbrunn på fastigheten Bläsinge x:x. Urinbrunnen har enligt anmälan en volym om 1 235 m3 och en 3 meter hög vägg, varav en del under mark. Miljö- och byggnadsnämnden godkände anmälan och beslutade som skyddsåtgärder bl.a. att brunnsväggen skall släntas av, att verksamhetsutövaren skall tillse att lämplig vegetation etableras på brunnsväggen, att gödselvårdsanläggningen skall ha tätt svämtäcke under hela lagringssäsongen samt att brunnen skall vara tömd och hållas tom (utan någon påfyllning av gödsel) mellan den 30 april och den 31 augusti eller att brunnen skall ha ett tätt svämtäcke hela tiden mellan den 31 mars och den 31 augusti. Vidare föreskrev nämnden att brunnen inte får tömmas under sistnämnda tidsperiod. RR, BP och IB överklagade Miljö- och byggnadsnämndens beslut till länsstyrelsen. De yrkade att flytgödselbrunnen skulle flyttas till ett annat läge på T och BA:s fastighet. Länsstyrelsen avslog deras överklaganden.

YRKANDEN M.M.

RR, BP och IB (klagandena) har yrkat att miljödomstolen ändrar länsstyrelsens beslut och ålägger T och BA att flytta flytgödselbrunnen till en annan plats. De har anfört bl.a. följande. Länsstyrelsen har i sitt beslut inte tagit i beaktande de olägenheter som uppstår för dem i och med brunnens placering. Av Miljö- och byggnadsnämndens beslut framgår att gården storleksmässigt är en C-verksamhet. Enligt länsstyrelsens beslut har volymen på verksamhetsutövarens djurhållning varit avgörande för om samråd behövts före det att brunnen anlades. Av en stalljournal i ärendet framgår att det vid ett visst tillfälle funnits 93,17 djurenheter, ett antal som underskrider, men tangerar, gränsen för när gården kan betecknas som en C-anläggning och som därför med lätthet kan komma att överskridas. De klagande ställer sig frågande till hur en så stor anläggning som dessutom ger sådana olägenheter får byggas så nära bostäder. Gårdens storlek vid byggnadstillfället är ointressant eftersom brunnens storlek medger en utbyggnad till oacceptabel storlek. Det är märkligt att kommunens handläggare gett T och BA rådet att vänta med anmälan tills flytgödselanläggningen var färdigställd. Det rör sig om en flytgödselanläggning om 1 200 m3. Placeringen av brunnen strider mot miljöbalkens lokaliseringsregler och hushållningsbestämmelser. Den nuvarande lokaliseringen innebär en oerhörd belastning för miljön på kringliggande fastigeter. Att ständigt vistas i ammoniakångor och flugsvärmar bör betecknas som hälsovådligt. Brunnen är inte helt tömd trots att detta är ett villkor under sommartid. Det är felaktigt att benämna de klagandes hus för sommarstugor. Husen är visserligen inte åretruntbostäder, men de utnyttjas under en stor del av året och inte endast under tid då T och BA ålagts skyddsåtgärder. Ett visuellt skydd kan inte ta bort lukter. Länsstyrelsen anger som skäl för sitt beslut att ett förbud att använda befintlig brunn skulle medföra nya anläggningskostnader för T och BA. Detta skall då jämföras med minskningen i försäljningsvärde för klagandenas fastigheter, vilket utgör ett betydligt högre belopp. Brunnen går till vissa delar att demontera och återanvända. Hade brunnen från början placerats i skiftets nordvästra hörn och fått en utformning med tättslutande betonglock hade den vare sig stört grannar eller solnedgång. Att anlägga en väg i den terrängen hade endast medfört en ringa kostnad. En flyttning av brunnen västerut skulle innebära att någon daglig gödsellukt inte skulle nå klagandenas bostäder, vilket nu är fallet.

Miljö- och byggnadsnämnden har motsatt sig bifall till överklagandet och har anfört bl.a. följande. Under 1994 gjordes den senaste om- och utbyggnaden i djurhållningen till dagens djurantal. Befintlig lagringskapacitet behövde då byggas ut för att klara lagstiftningens krav på lagringskapacitet om minst åtta månader. Storleken på flytgödselbrunnen är vald med tanke på att gödselspridning företrädesvis bör ske på våren och/eller i växande gröda. En viss överkapacitet gör att man kan sprida vid det miljömässigt lämpligaste tillfället. Att flytta brunnen 70 - 100 meter längre västerut på fältet innebär inte några miljömässiga förbättringar för de klagande fastighetsägarna. Lukten vid de tillfällen då svämtäcket rörs ner och gödseln sprids kommer inte att minska med ett sådant kort avstånd. Dessutom skyms den enda fria utsikten över åkrarna och solnedgången mer av att gödselbehållaren flyttas. Till sitt yttrande har Miljö- och byggnämnden som bilagor fogat kopia på djur- och miljöinventering, beräkning på stallgödselmängd samt karta över området.

T och BA har motsatt sig bifall till överklagandet och har anfört bl.a. följande. Att flytta brunnen till annan plats skulle medföra alltför stora kostnader. Länsstyrelsens beräkningar skulle med all säkerhet överskridas med 100 procent. En brunn som placeras 60 meter längre bort skulle utgöra en lika stor olägenhet som den nuvarande brunnen. Det är även orealistiskt att kräva att brunnen förses med betonglock. Det finns ingen lagstiftning med ett sådant krav. Brunnar av detta slag luktar inte under lagringsperioden. Det är vid tömning som lukt uppstår. Denna lukt är tidsbegränsad och kan lika gärna komma från grannbyns bönders brunnar, från gamla brunnar, eller från nyspridda fält som från den nyanlagda brunnen. Andra grannar säger sig inte ha upplevt olägenheter. Nuvarande belastning på närmiljön måste vara mindre än före brunnens tillkomst då gödsellagring skedde på platta och kväveavgången måste ha varit större. Det finns en bottensats i brunnen även efter tömning. Så är det i alla brunnar av denna typ.

Miljödomstolen har hållit syn i målet.

DOMSKÄL

Miljöfarlig verksamhet definieras i 9 kap. 1 § miljöbalken. Av punkten 2 i denna bestämmelse framgår att miljöfarlig verksamhet bl.a. är användning av anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom förorening av luft. Olägenhet för människors hälsa definieras i 9 kap. 3 § miljöbalken som störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.

Enligt 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken utövar varje kommun genom kommunal nämnd tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap., med undantag för bl.a. sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd. Kommunalt tillsynsansvar föreligger således även för verksamhet som inte är anmälningspliktig, förutsatt att verksamheten faller inom definitionerna i 9 kap.miljöbalken (se prop. 1997/98:45, del 2, s. 268).

Enligt 2 kap. 3 § miljöbalken skall alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. För all verksamhet gäller, enligt 2 kap. 4 § andra stycket miljöbalken, att en sådan plats skall väljas att ändamålet med verksamheten kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Dessa krav på hänsyn gäller, enligt 2 kap. 7 § miljöbalken, i den utsträckning det inte kan anses oskäligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall, enligt denna bestämmelse, särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.

En tillsynsmyndighet får, enligt 26 kap. 9 § första stycket miljöbalken, meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att miljöbalken skall efterlevas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs får dock inte tillgripas, enligt bestämmelsens andra stycke.

Klagandena har yrkat att miljödomstolen ålägger T och BA att flytta flytgödselbrunnen till en annan plats. Miljööverdomstolen har i dom den 12 juli 2000 (DM 33, Mål nr M 8671-99) ansett att 18 § hälsoskyddslagen inte ger möjlighet till ett sådant föreläggande. 18 § hälsoskyddslagen motsvaras i miljöbalken av 26 kap. 9 § första stycket. Enligt förarbetena till miljöbalken synes någon ändring i materiellt avseende inte vara avsedd (prop. 1997/98:45, del 2, s. 272). Det innebär således att 26 kap. 9 § miljöbalken inte ger möjlighet till ett föreläggande om att flytta gödselbrunnen till annan plats. Miljödomstolen kan alltså inte pröva vad som uppgetts i målet om annan placering av gödselbrunnen. Klagandenas yrkande bör emellertid även uppfattas som ett yrkande om att miljödomstolen meddelar förbud mot användning av gödselbrunnen på den plats där den är nu. Ett sådant förbud kan, enligt den angivna domen, meddelas i stället för ett föreläggande om flyttning av en verksamhet.

Frågan i målet är därför om gödselbrunnens lokalisering medför sådana störningar att det är behövligt att meddela förbud mot användning av den på dess nuvarande plats. Vid bedömningen av denna fråga skall då även prövas om ett förbud är en mer ingripande åtgärd än vad som behövs och om ett förbud därför är oskäligt.

Avstånden från brunnen till de klagandes fastighetsgränser är cirka 14 meter till Hagaby x:x, cirka 21 meter till Hagaby x:x och cirka 21 meter till Bläsinge x:x. Avstånden till respektive hus är cirka 29 meter, cirka 45 meter och cirka 43 meter.

Det rör sig i målet om en flytgödselbrunn med en volym av 1 235 m3. Av den beräkning av stallgödselmängd som Miljö- och byggnadsnämnden ingett i målet framgår att brunnen är avsedd att tillgodose ett utbyggnadsbehov om 1 078 m3 gödsel.

Frågan om vad som är ett rimligt skyddsavstånd mellan jordbruksverksamhet och bostadsbebyggelse har behandlats av Boverket i dess Allmänna råd ”Bättre plats för arbete - planering av arbetsområden med hänsyn till miljö, hälsa och säkerhet” (Allmänna råd 1995:5), som är författat i samråd med bl.a. Naturvårdsverket. I dessa Allmänna råd anges bl.a. följande angående djurhållning (s. 109f). De störningar som kan uppstå i samband med djurhållning är framför allt lukt (hantering av gödsel och fekalier, ventilationsluft från stallar samt vissa fodertyper), ansamling av flugor och buller. --- För att minska avgången av luktande ämnen vid hantering av flytgödsel bör gödselbehållare täckas på något sätt. --- Omgivningspåverkan från djurhållning är mer eller mindre accepterad på landsbygden men konflikter kan uppstå i samband med tätortsutbyggnad i jordbruksområden. Som riktvärde för skyddsavstånd för djurhållning i lantbruk anges 500 meter. I Naturvårdsverkets Allmänna råd 89:6 anges att i fråga om enstaka hus i jordbruksbygd bör mindre avstånd än de ovan angivna i vissa fall kunna godtas. Praxis från liknande lokaliseringar gällande nyanläggning finns där avstånd mellan stallar och gödselbrunn och närbeläget bostadshus i storleksordningen 130 meter godtagits.

En gödselbrunn med en tilltänkt lagring av omkring 1 000 m3 flytgödsel ger en betydande lukt samt en betydande avgång av bl.a. ammoniak och svavelväten. Sådana störningar kan drabba den omedelbara närheten även om det finns ett svämtäcke i brunnen. Enligt miljödomstolens mening måste de mycket korta avstånden mellan gödselbrunnen och de kringliggande bostadsfastigheterna i detta fall innebära att klagandena utsätts för en väsentlig störning. Även om ett väl fungerande svämtäcke anläggs i brunnen gör de korta avstånden att en betydande störning kan antas föreligga för dem under den tid brunnen används. Under den tid då gödselbrunnen inte används kan det finnas en kvarvarande lukt som på grund av att bostadsbebyggelsen ligger så nära kan ge upphov till luktstörningar. Sammantaget anser miljödomstolen att de av Miljö- och byggnadsnämnden beslutade skyddsåtgärderna inte är tillräckliga för att hindra olägenhet för människors hälsa i gödselbrunnens närområde. Enligt miljödomstolens bedömning torde ett föreläggande om ytterligare skyddsåtgärder avseende gödselbrunnen vid dess nuvarande placering inte effektivt hindra dessa olägenheter. Ett förbud skulle därför inte vara en mer ingripande åtgärd än vad som behövs.

T och BA har anfört att det skulle medföra oskäligt stora kostnader att flytta brunnen till en annan plats än den nuvarande. Länsstyrelsen har uppskattat kostnaden för en sådan åtgärd till cirka 240 000 kronor. T och BA har uppgett att kostnaden sannolikt skulle uppgå till ett mer än dubbelt så stort belopp.

Området kring gödselbrunnen består dels av jordbruksfastigheter och dels av bostadsfastigheter. Ett förbud att använda gödselbrunnen i dess nuvarande läge måste, på grund av det mycket korta avståndet till brunnen, anses ge en avsevärd nytta för klagandena. Även om ett sådant förbud medför en betydande kostnad för verksamhetsutövarna T och BA kan det vid en bedömning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken inte anses oskäligt att ställa ett sådant krav på hänsyn.

Mot bakgrund av det sagda finner miljödomstolen att Miljö- och byggnadsnämndens och länsstyrelsens beslut skall upphävas samt att förbud mot användning av gödselbrunnen i dess nuvarande läge skall meddelas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (prövningstillstånd krävs)

Överklagande till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, senast den 20 oktober 2003

Marianne Nilsson Magnus Björkhem

--------------------------

I avgörandet har deltagit rådmannen Marianne Nilsson, ordförande, och miljörådet Magnus Björkhem. Föredragande har varit beredningsjuristen Henrik Skanert.