MÖD 2004:32

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2002-07-03 i mål nr M 92-02, se bilaga A

KLAGANDE

PE

Ombud

UW

MOTPARTER

1. TH

2. EH

3. KJ

4. G-BJ

5. TG

6. Miljö- och byggnadsnämnden i Hjo kommun

SAKEN

Tillsynsbeslut med anledning av anmälan enligt miljöbalken om utökad djurhållning

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen avvisar THs och EHs yrkanden om villkor samt TGs yrkande om nedmontering och flyttning.

2. Miljööverdomstolen upphäver punkten 2 i miljödomstolens domslut och fastställer Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 31 januari 2002.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

PE har yrkat att Miljööverdomstolen med undanröjande av miljödomstolens dom skall fastställa länsstyrelsens beslut.

TH, EH, KJ, G-BJ och TG har bestritt ändring. Därutöver har TH och EH yrkat att de villkor som länsstyrelsen föreskrivit för en utvidgning av verksamheten skall gälla även för den tidigare tillåtna verksamheten med den skärpningen att det föreskrivs dels att det på markerna närmast Kyrkbyn inte får ske någon spridning av stallgödsel eller kemisk bekämpning, dels villkor för de ytterligare åtgärder som enligt PE kommer att vidtas för att minska luktolägenheterna. TG har för sin del yrkat att Miljööverdomstolen förordnar att anläggningen monteras ned och flyttas till en lämpligare plats.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Hjo kommun har förklarat att man inte har något att tillägga i målet.

Miljööverdomstolen har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken tagit målet till avgörande utan huvudförhandling.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har anfört i huvudsak följande.

PE

Den utökande anläggningen med det antal djur som anmälan avser togs i drift den 1 januari 2003. Det är fråga om en relativt begränsad utvidgning av djurhållning. Luktolägenheterna har inte ökat. Till följd av förbättringar i samband med utökningen har luktolägenheterna snarare minskat.

Skälen för utvidgningen ligger inte främst i ökningen av produktionsvolym utan i att han genom hållande av egna suggor önskar uppnå en produktion som är bättre ur djurskydds- och smittskyddshänseende. Genom att hålla egna suggor minskar djurbesättningens kontakter med andra sugghållande gårdar.

Han ligger långt framme då det gäller att utnyttja den teknik och att tillvarata de möjligheter som finns på marknaden för att begränsa lukt- och miljöolägenheter. Luktolägenheterna minimeras genom en omsorgsfull gödselhantering och hela anläggningen är byggd med den senaste tekniken för att minimera ammoniakavgången. Han har installerat en dammbildningsanläggning som sprider finfördelad vattendimma i avdelningarna sex gånger per timme. Vattendimman binder ammoniak och dammpartiklar samt sänker lufttemperaturen i stallarna vilket bl.a. resulterar i minskad lukt. Vidare tillsätts mandelolja för att öka partikelbildningen. Han använder också svinfoder med sänkt proteinhalt där kvävehalten har anpassats för att ge låg ammoniakavgång. Vid varmt väder tillsätter han dagligen ammoniakhämmande medel i gödselrännorna.

Vid tidigare produktion producerade gården ca 1 300 m3 flytgödsel och ca 900 m3 fastgödsel. Vid den nu utökande produktionen beräknas gården producera 1 600 m3 flytgödsel och 1 500 m3 fastgödsel. Flytgödseln kommer från smågrisavdelningarna och fastgödseln från nötbesättningen och suggstallet.

ON, SQM Maxima, har med hjälp av Jordbruksverkets program STANK gjort beräkningar av kväveförlusterna. Enligt beräkningarna kommer den totala kväveförlusten att öka med 204 kg per år, vilket motsvarar en ökning med ca 5 %. Kväveförlusterna från flytgödsel kommer dock att minska med 870 kg/år eller med ca 42 %. Eftersom en stor del av luktolägenheterna är hänförliga till spridning av flytgödsel ger beräkningarna en indikation på att luktolägenheterna med största sannolikhet har minskat.

Doktoranden SN, SLU, har tillsammans med statsagronomen GG besökt anläggningen och gjort mätningar och provtagningar avseende gas och luktförekomst. SNs iakttagelser bekräftar att anläggningen sköts på ett sätt som så långt som möjligt begränsar luktemissionerna och styrker att den förändrade verksamheten inte medför några ökade olägenheter.

Enligt utredning om vindförhållandena på platsen dominerar västliga och sydvästliga vindar. De väderförhållanden som bedöms kunna medföra olägenheter för kringliggande bebyggelse är svaga vindar från i första hand nordväst men även från norr. Förekomsten av svag vind från nordväst är låg.

Den nytta i form av minskade luktolägenheter som man vinner till följd av ett förbud mot utvidgningen framstår som mycket marginell. Effekterna och kostnaderna av ett förbud blir däremot förödande och kommer att medföra en kapitalförstöring i mångmiljonstorlek samtidigt som en av landets modernaste och mest miljöanpassade grisanläggningar får lämnas outnyttjad. En omlokalisering av den utökade verksamheten till en annan plats skulle innebära antingen att verksamheten skulle få delas upp i två enheter eller att den mindre än fem år gamla befintliga anläggningen får överges. En uppdelning av verksamheten kan kostnadsberäknas till ca 2,8 miljoner kronor för anläggandet. Den årliga merkostnaden avseende driften skulle uppgå till ca 230 000 kr. Alternativet vore att helt lägga ner verksamheten för att anlägga en ny anläggning på annan plats, vilket innebär en fullkomligt orimlig kapitalförstöring.

TH och EH

Varken den tidigare eller den utökade anläggningen uppfyller krav på rimlig placering. En nyetablering av svinproduktion skulle förmodligen inte tillåtas på denna eller likartad plats.

De miljöförbättringar som under senaste året vidtagits borde ha varit krav från början. De förbättringar som PE vidtagit i samband med utökningen har inte kunnat hindra att luktstörningarna ökat.

Vindrosor säger inte allt om hur lukter sprids. De har erfarenhet av att lukt också lägger sig över landskapet när det är stilla. Vidare upplevs lukterna intensivare vid högre temperatur. SNs mätningar är utförda vid låg temperatur i mars månad.

De har tidigare trott att lukten enbart kom från ventilationen, de börjar dock nu även tro att lukten kommer från gödselbrunnarna.

PEs satsning på riskabla förtida kapitalinvesteringar skall inte gälla som argument för att en omlokalisering skulle vara orimlig.

Hela kyrkbyn är av riksintresse för kulturmiljövård. Ett kompletterande yttrande från en kulturinstans vore värdefullt. I översiktsplanen för Hjo kommun föreskrivs att åtgärder inte får vidtas och anläggningar/byggnader inte får uppföras om riksintresset påverkas negativt.

KJ och G-BJ

Från februari 2002 till december 2002 har de fört anteckningar när de känt påtaglig lukt från svinfarmen. Det blev 68 noteringar under dessa 10 månader. De söker skydd inomhus eller på den östra verandan när lukten blir för stark. Luktproblemen är som störst vid ökad temperatur under sommar och höst. Under 2003 har luktsituationen varit bättre, framförallt under våren. När värmen ökade under sommaren framkom dock att lukten fortfarande är ett stort problem. Hösten 2002 och hösten 2003 har de vidare fått vidkännas en tidvis kraftig och ihållande luktökning eftermiddagar och kvällar under 3-4 veckor i följd. Detta till skillnad från tidigare år då lukten minskat med sänkt utetemperatur.

Verksamheten har inneburit kostnader för dem. Fastighetsskatten står inte i relation till fastighetens värde efter grisfarmens förekomst. De önskar ett klarläggande av om de kan göra anspråk på skillnaden mellan marknadsvärdet av fastigheten med respektive utan svinfarmens existens.

De har en fågeldamm som blivit förstörd genom övergödning, de önskar ett klarläggande av hur de skall hantera detta. Vidare så vill de ha garantier för att de även fortsättningsvis skall kunna använda sin vattentäkt nedströms dammen för tvätt och disk.

TG

Svinstallet är felplacerat. Det finns bättre ställen på fastigheten att placera stallet. Han har inte märkt någon minskad lukt.

REMISSYTTRANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket: Det finns inte några miljöskäl som talar mot en utökning av verksamheten.

Jordbruksverket: Jordbruksverket har inga föreskrifter eller allmänna råd inom miljöbalksområdet som avser bästa teknik för svinproduktion. Under många år har man genom försök och forskning arbetat med att försöka få fram teknik i stall som reducerar luktolägenheter. I nuläget finns dock ingen enskild teknik som på ett avgörande sätt har betydelse för att minska luktolägenheter från djurstallar.

Sveriges Lantbruksuniversitet: Att den produktionsanläggning som är aktuell skulle innebära avsevärda olägenheter avseende luktproblem förefaller osannolikt. Det är mer tekniken än antalet djur i sig som påverkar om luktolägenheter uppstår.

Länsstyrelsen i Västra Götaland: Länsstyrelsens bedömning är att den utökade djurhållningen kan tillåtas kvarstår. SNs undersökning brister då lukten inte bedömts utomhus vid de klagandes bostäder och bara vid ett tillfälle. Platsen för den utvidgade verksamheten får anses mindre lämplig med tanke på omkringliggande bebyggelse. En ur störningssynpunkt bättre plats går att hitta men detta torde förutsätta även en flyttning av tidigare verksamhet. Merkostnaderna härför kan knappast anses rimliga. Med beaktande av etablerad verksamhet på platsen anser länsstyrelsen att den avsedda ökningen av djurhållningen kan ske med de krav på skyddsåtgärder och försiktighetsmått som tidigare föreskrivits.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen har hållit syn på platsen. Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

Det är endast PE som har överklagat miljödomstolens dom. De yrkanden som i Miljööverdomstolen framställts av TH och EH samt av TG, och som innebär en skärpning i förhållande till miljödomstolens dom, kan inte prövas av Miljööverdomstolen. Dessa yrkanden skall därför avvisas.

Den fråga som Miljööverdomstolen har att ta ställning till i målet är om en utvidgning av grisproduktionen kan tillåtas på den av PE valda platsen. Vid denna bedömning tar Miljööverdomstolen ingen hänsyn till de investeringar som PE har gjort utan att invänta slutlig dom i målet.

Av 2 kap.4 och 7 §§miljöbalken följer att det för alla verksamheter, i den utsträckning det inte kan anses orimligt, skall väljas en sådan plats att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Av Boverkets allmänna råd 1995:5, Bättre plats för arbete, följer att man vid nyplanering av djurhållning i lantbruk skall upprätthålla ett skyddsavstånd om 500 meter. Det anges även att en lokal anpassning alltid måste ske, särskilt vid kompletteringsbyggande.

Gården med dess svinstallar är belägen i XX, som ligger i en jordbruksbygd. Inom ett par hundra meter från gården finns några bostadshus. På gården har det sedan lång tid bedrivits djurhållning och sedan 1994 svinuppfödning. Fråga är om PE skall tillåtas att utöka svinuppfödningen.

Av utredningen i målet framgår att svinuppfödningen, i sin tidigare omfattning, orsakat luktproblem åtminstone vid de närmast liggande bostadshusen, som finns på ett avstånd av 200-300 m från svinstallarna. Dessa olägenheter från en sedan länge pågående verksamhet är dock inte, såvitt miljööverdomstolen kan bedöma, värre än att de skäligen bör tålas i den omgivning som det här är fråga om.

Den utökade verksamheten, som nu prövas, har pågått sedan början på 2003, då PE tog det nybyggda stallet i bruk. Därefter utförda mätningar och iakttagelser ger inte belägg för att luktolägenheterna ökat. Av Lantbruksuniversitetets yttrande framgår att det är mer tekniken än antalet djur som skapar luktproblem och att det är förhållandena i stallet samt sättet att lagra och sprida gödsel som har betydelse. Den nya teknik som PE infört och det sätt på vilket skötseln av svinstallarna utförs på bör, enligt vad som framgår av utredningen i målet, förhindra att ytterligare luktproblem uppkommer genom det ökade djurantalet.

Miljööverdomstolen finner sålunda att den utvidgade verksamheten, med de villkor som föreskrivits av miljö- och byggnadsnämnden i Hjo kommun och av länsstyrelsen i Västra Götaland, inte ger anledning till att befara större luktproblem vid omgivande bostadshus än dem, som orsakades av den redan tidigare bedrivna svinuppfödningen. Därmed finns det inte anledning att förbjuda den utökade verksamheten. Överklagandet skall alltså bifallas.

De klarlägganden som K och G-BJ begärt beträffande marknadsvärdet av deras fastighet och fågeldammen kan inte bli föremål för prövning inom ramen för detta mål.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand och Rose Thorsén, referent, miljörådet Rolf Svedberg samt hovrättsassessorn Christina Kroon. Enhälligt.

________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

1 - 2. T och EH

3 - 4. K och GBJ

5. TG

6. MH

MOTPART

1. PE

Ombud:

Advokat CGS

2. Miljö- och byggnadsnämnden i Hjo kommun

544 81 Hjo

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 31 januari 2002, dnr 505-54142-2001, 505-54394-2001, 505-54401-2001, se bilaga 1.

SAKEN

Överklagande av beslut med anledning av anmälan enligt miljöbalken om utökad djurhållning

__________

DOMSLUT

1. Miljödomstolen avvisar överklagandet från MH.

2. Med ändring av det överklagade beslutet beslutar miljödomstolen med stöd av 26 kap.9 och 14 §§miljöbalken att vid vite av 100 000 kr förbjuda PE att öka antalet djurenheter utöver dagens djurhållning på fastigheten Prästgården X:X i Hjo kommun.

BAKGRUND

PE har anmält till Miljö- och byggnadsnämnden i Hjo kommun att han avsåg att delvis förändra och utöka sin djurhållning (från ett system med s k satellitsuggor där 44 suggor grisar var fjärde vecka till 308 egna suggor och två galtar) på fastigheten Prästgården X:X i Hjo kommun. För detta ändamål avsåg han bl.a. att bygga en enhetsavdelning med plats för 44 suggor samt ett sinsuggstall med plats för sinsuggor. I ett beslut den 16 augusti 2001 meddelade miljö- och byggnadsnämnden föreläggande för PE om ett antal villkor som skall gälla för befintlig och planerad verksamhet. Nämnden bedömde att verksamheten kan bedrivas utan att orimliga olägenheter för människors hälsa eller skada på miljön uppstår.

Beslutet överklagades till länsstyrelsen av T och EH, K och GBJ samt av TG med yrkande bl.a. att den utökade verksamheten inte skall tillåtas. Länsstyrelsen ändrade miljö- och byggnadsnämndens beslut endast på så sätt att föreläggandet kompletterades med ytterligare skyddsföreskrifter och försiktighetsmått.

YRKANDE M M

Länsstyrelsens beslut har överklagats av T och EH, K och GBJ, TG samt av MH med yrkande om förbud mot den utökade verksamheten. Vidare har yrkats att föreläggandet skall avse den befintliga verksamheten.

Överklagandena har den 6 mars 2002 sänts över till PE miljö- och byggnadsnämnden för yttrande.

I en skrivelse som kom in till miljödomstolen den 4 juni 2002 anförde T och EH bl.a. att PE satt i gång förberedelser för att bygga till svinstallet, att jord är borttagen och bottenplattor uppsatta. De får genom skrivelsen anses ha yrkat om att bygget skall stoppas. Även denna skrivelse sändes över till PE för yttrande.

Yttrande har kommit in från nämnden och från PE. Sistnämnda yttrande kom in den 6 juni 2002, efter att PE i olika omgångar meddelats anstånd för att yttra sig över överklagandet. I sitt yttrande bekräftar PE att arbete har påbörjats för uppförande av tillbyggnaden. Han har anfört bl.a. att verksamheten inte är beroende av tillstånd för att få påbörjas och att utförande skall ske enligt godkända planer och med iakttagande av de föreskrifter som miljö- och byggnadsnämnden samt länsstyrelsen lämnat. Han har invänt att MH torde sakna klagorätt eftersom denne inte har annan anknytning än släktskapet till T och EH. Han har tillagt bl.a. att frånluft från stallet kommer att ventileras i kulvert som mynnar i skorsten omkring tio meter över mark.

Miljödomstolen har hållit syn på platsen.

DOMSKÄL

Miljö- och byggnadsnämndens beslut att, efter anmälan från PE, meddela föreläggande om vissa försiktighetsmått överklagades till länsstyrelsen av T och EH, K och GBJ samt TG. Länsstyrelsen ändrade nämndens beslut endast vad avser viss skärpning av de villkor som skall gälla för verksamheten.

MH har inte överklagat miljö- och byggnadsnämndens beslut. Det är först länsstyrelsens beslut som han har överklagat, ett beslut som dessutom innebar en viss skärpning av plan- och miljönämndens beslut. Mot denna bakgrund skall hans överklaganden avvisas. Vid sådana förhållanden prövar inte miljönämnden huruvida MH, som enligt angiven adressuppgift bor i Göteborg, annars skulle haft rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. I sak prövar miljödomstolen sålunda enbart överklagandena från T och EH, K och GBJ samt TG.

I 2 kap. 3 § miljöbalken anges bland annat att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Enligt 4 § i samma kapitel skall, för verksamheter och åtgärder som tar i anspråk mark- eller vattenområden annat än helt tillfälligt, en sådan plats väljas som är lämplig med hänsyn till miljöbalkens mål enligt 1 kap. 1 §. För all verksamhet och alla åtgärder skall en sådan plats väljas att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Enligt 2 kap. 7 § gäller kraven i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem.

Den utvidgade verksamhet som planeras har av PE beräknats omfatta omkring 170 djurenheter, svin och nötdjur. I sitt yttrande till miljödomstolen beräknar PE antalet djurenheter till 140. Den planerade utvidgningen avser svinuppfödningen.

Såvitt framgår av tillgängligt kartmaterial finns i detta fall drygt ett 15-tal bostadshus inom ett avstånd av 500 meter från anläggningen och 5 - 6 permanentbostäder inom en radie av 300 meter.

Miljödomstolen gör följande bedömning.

Omgivningspåverkan är typiskt sett stor från verksamheter med sådan omfattning och inriktning som avses i detta fall. Det finns ett relativt stort antal bostäder inom det avstånd där det normalt föreligger risk för störningar, jfr allmänna råd från Boverket 1995:5, Bättre plats för arbete. Omgivningen får även i övrigt anses särskilt störningskänslig med tanke på att det i närheten finns såväl kyrka, kyrkogård och församlingshem som en låg- och mellanstadieskola.

Av utredningen i målet framgår att närboende störs av befintlig verksamhet. Även om på landsbygden det måste godtas vissa luktolägenheter p.g.a. djurhållning, kan det ifrågasättas om inte störningarna i detta fall redan i dag är större än vad som skäligen bör tålas. Det finns i varje fall en stor risk för att olägenheterna vid den avsedda utökningen av djurhållningen, även med skäliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått, får sådan omfattning att de inte bör tålas. Enligt miljödomstolens bedömning borde det gå att hitta en bättre plats utan orimliga merkostnader, även med beaktande av att verksamheten är etablerad på platsen. Vid denna bedömning bortser dock miljödomstolen från de investeringar som har gjorts i verksamheten efter det att anmälningsärendet påbörjades.

Mot denna bakgrund bör PE förbjudas att utöka djurantalet på fastigheten enligt anmälan. Ett sådant förbud bör förenas med vite.

PE har inte avvaktat miljödomstolens dom utan han har under målets hantering satt igång de byggnadsarbeten som avses med anmälan. Byggandet har skett på egen risk. Med tanke på hur långt arbetena har fortskridit och att stallarna som sådana inte kan anses medföra någon egentlig olägenhet för omgivningen finner miljödomstolen inte skäl för att förbjuda ett fortsatt byggande.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2

Överklagande senast den 24 juli 2002.

Anders Bengtsson Bertil Varenius

rådman miljöråd