MÖD 2004:38
Strandskyddsdispens för uppförande av bastu och ändrad användning av ekonomibyggnad-----Klaganden hade begärt strandskyddsdispens för att bygga en bastu och ändra användningen av en byggnad så att den kunde användas för konferens- och serveringsändamål för den hotellverksamhet som klaganden drev. De skäl som angavs, att den ändrade användningen skulle gynna utvecklingen av det lokala näringslivet och turismen, har inte ansetts väga tyngre än den inskränkning i fråga om allemansrättslig tillgänglighet som åtgärderna skulle medföra.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-05-07 i mål nr M 438-02,
se bilaga
KLAGANDE
Hotel Viken Handelsbolag, Storgatan 56, 615 30 VALDEMARSVIK
Ställföreträdare: KB
MOTPART
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 581 86 LINKÖPING
SAKEN
Strandskyddsdispens avseende uppförande av bastu och ändrad användning av ekonomibyggnad på fastigheten Lilla Ålö X:X, Valdemarsviks kommun
_________________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Miljööverdomstolen lämnar överklagandet utan bifall.
_________________________
YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Hotell Viken Handelsbolag har yrkat att Miljööverdomstolen skall bifalla dess ansökan om strandskyddsdispens.
Länsstyrelsen har bestritt ändring.
Miljööverdomstolen har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket miljöbalken avgjort målet utan huvudförhandling.
UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Parterna har anfört i huvudsak samma grunder som i miljödomstolen. Därtill har följande ändringar och tillägg gjorts.
Hotell Viken
Hotell Viken har åberopat ett yttrande av TE, ordförande i turistföreningen Destination Valdemarsvik, och NO, näringslivssekreterare i Valdemarsviks kommun. I yttrandet tillstyrker dessa att dispens från gällande strandskyddsbestämmelser meddelas på de huvudsakliga grunderna att turistnäringen är mycket viktig för Valdemarsviks kommun och att de inte kan se att ett genomförande av en byggnation av en bastu eller ändrad användning av bryggan skulle påverka natur- och kulturvärdena eller friluftslivet i området.
Länsstyrelsen
Bryggan och byggnaden har uppförts utan dispens från strandskyddsbestämmelserna och utan bygglov. Enligt Länsstyrelsens uppfattning har så skett med stöd av undantagsregler för de areella näringarna. Ägaren till bryggan har uppgett att den används till vinter- och fiskehamn. Enligt länsstyrelsen bedrivs inte något fiske och det fanns vid tillfället för synen på platsen inga tecken på att bryggan och byggnaden användes för de areella näringarnas behov. Hotell Viken har inte medgivits dispens för att använda bryggan för andra ändamål. Den vik där bryggan ligger är inte ointressant ur allmän synpunkt. Andra delar av skärgården har betydligt svårare angöringsförhållanden.
REMISSYTTRANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Naturvårdsverket har avstyrkt bifall till överklagandet samt sammanfattningsvis anfört följande.
Naturvårdsverket anser inte att Hotell Viken har visat att verksamheten innebär en utveckling av det lokala näringslivet, vilket innebär att 4 kap. 1 § första stycket och 4 §miljöbalken skall tillämpas i målet. Naturvårdsverket anser vidare att området ifråga måste betraktas som allemansrättsligt tillgängligt.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Byggnaden och bryggan är belägna inom ett område som omfattas av strandskydd. Hotell Viken har begärt att i direkt anslutning till byggnaden få uppföra en ny bastubyggnad och ändra användningen av byggnaden till konferens- och serveringsändamål. Såväl ändringen av byggnaden som uppförandet av bastun får genomföras endast om det föreligger särskilda skäl att meddela dispens enligt 7 kap. 18 § miljöbalken.
Vid dispensprövningen skall det göras en intresseavvägning mellan den enskildes intresse att använda mark eller vatten och de allmänna intressen som strandskyddet skall värna om, d.v.s. att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet (7 kap. 25 § miljöbalken).
Hotell Viken har som särskilda skäl för dispens åberopat att uppförandet av bastun och ändringen av byggnadens användning skulle gynna utvecklingen av det lokal näringslivet och turismen i området och medföra att fler människor får möjlighet att ta del av naturvärdena på platsen. Vidare har Hotell Viken anfört att det rörliga friluftslivet inte kommer att påverkas och att den vik i vilken bryggan ligger normalt inte besöks av båtar eftersom den är grund och svårtillgänglig.
Det förhållandet att en plats är relativt otillgänglig för sjöfarande bör normalt inte godtas som skäl för dispens (jfr. prop. 1997/98:45 del 2, s. 89). Miljööverdomstolen finner att det i detta fall inte föreligger några förhållanden som föranleder en annan bedömning.
Av utredningen i målet får anses framgå att den aktuella byggnaden ursprungligen uppförts för att användas för de s.k. areella näringarnas behov, d.v.s. för jordbruk och fiske eller dylika ändamål. En sådan byggnad anses inte ge upphov till någon hemfridszon annat än i mycket begränsad omfattning (jfr. RH 1989:111). Även om byggnaden under senare tid rent faktiskt kommit att användas för andra ändamål än de ursprungliga, måste en bedömning av de planerade förändringarna ske med utgångspunkt i de förhållanden som förelåg vid byggnadens uppförande. Området kring byggnaden måste således fortfarande anses tillgängligt enligt allemansrätten.
Ett uppförande av en bastu i anslutning till den befintliga byggnaden och en anpassning av byggnaden till att användas inom turistnäringen på det sätt Hotell Viken beskrivit medför att det privata området runt byggnaden kommer att utökas väsentligt på bekostnad av det område som annars skulle ha varit allemansrättsligt tillgängligt. Miljööverdomstolen anser att denna inskränkning inte övervägs av de fördelar som åtgärderna medför. Till följd härav skall överklagandet lämnas utan bifall.
Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Roland Halvorsen, referent, och Liselotte Rågmark samt t.f. hovrättsassessorn Paul Magnusson. Enhälligt.
_________________________________
BILAGA
VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM
KLAGANDE
KB
MOTPART
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 581 86 LINKÖPING
ÖVERKLAGAT BESLUT
Länsstyrelsens i Östergötlands län beslut den 28 oktober 2002, dnr. 521-11098-02, se bilaga 1.
SAKEN
Strandskyddsdispens avseende uppförande av bastu och ändrad användning av ekonomibyggnad på fastigheten Lilla Ålö X:X, Valdemarsviks kommun
__________
DOMSLUT
Miljödomstolen avslår överklagandet. Länsstyrelsens beslut står därför fast.
YRKANDE M M
KB har yrkat att miljödomstolen skall upphäva det överklagade beslutet och meddela strandskyddsdispens. Han har anfört i huvudsak följande: Hotell Viken äger fastighet Lilla Ålö X:X och har servitut på gångväg utefter stranden ned till bryggan samt servitut på bryggan. Hotel Viken i Valdemarsvik har sedan 1997 anordnat middagar och konferenser på fastigheten Lilla Ålö X:X och ner vid bryggan. Sjöboden används endast vid regn annars används bryggan. All mat utom det som grillas kommer med catering från hotellköket i Valdemarsvik. Bastu är ett önskemål från flera av Hotell Vikens gäster. Verksamheten kan knappast påverka det rörliga friluftslivet. Vidare har Valdemarsviks kommun tillstyrkt att dispens beviljas.
Länsstyrelsen har vidhållit tidigare inställning i målet.
Valdemarsviks kommun har beretts tillfället att yttra sig men har inte avhörts.
M B, ägare till fastigheten Lillla Ålö X:X, har anfört följande: Han delar uppfattningen att bryggan och sjöboden vid den aktuella stranden inte inbjuder till spontana strandhugg. Viken är grund och det är gott om grynnor i området. Det finns även bebyggelse med fritidsboende i anslutning till hamnanläggningen. Med anledning av detta är det osannolikt att det rörliga friluftslivet påverkas av en dispens. Ordnade båtturer med möjlighet till ankring vid brygga och förutsättningar för vissa aktiviteter kan istället gagna turismen. Vidare kan verksamheten bidra såväl till att förlänga turistsäsongen som att öka de generella förutsättningarna för företagande i skärgården.
Miljödomstolen har hållit syn på platsen.
DOMSKÄL
Målet rör dispens från gällande strandskyddsbestämmelser för uppförande av bastu och ändrad användning av ekonomibyggnad till restaurang och konferenslokal på fastigheten Lilla Ålö X:X, Valdemarsviks kommun. Vid prövning av frågor om strandskydd enligt 7 kap.miljöbalken skall även bestämmelserna i 3 och 4 kap.miljöbalken tillämpas.
Strandskyddets syfte är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv samt att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet. I samband med att syftena med strandskyddet vidgades 1994 uttalades i förarbetena (prop. 1993/94:229, s. 8 f.) bl.a. att frågan om att bevara stränder bör ses i ett långsiktigt perspektiv samt att det förhållandet att ett område nu är av mindre intresse för friluftslivet behöver inte innebära att så kommer vara fallet för all framtid.
Enligt 7 kap. 16 § 1 miljöbalken får - med vissa undantag som inte är tillämpliga i det nu aktuella målet - nya byggnader inte uppföras inom strandskyddsområde. I 7 kap. 18 § första stycket miljöbalken föreskrivs att länsstyrelsen får meddela dispens från förbudet i 16 §, om det finns särskilda skäl.
Av 7 kap. 25 § miljöbalken följer att vid prövning av frågor om skydd av områden skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskildas rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse får inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.
Av 7 kap. 26 § miljöbalken framgår att dispens, enligt bl.a. 18 § från förbud eller andra föreskrifter som meddelats med stöd av 7 kap, får ges endast om det är förenligt med förbudets eller föreskriftens syfte. Enligt hittills gällande praxis har stor restriktivitet tillämpats vid beviljande av dispens från strandskyddsbestämmelserna.
Enligt 3 kap. 6 § första stycket skall mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- och kulturmiljön. Enligt andra stycket skall områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skyddas mot sådana åtgärder som avses i första stycket.
4 kap.miljöbalken anger särskilda hushållningsbestämmelser för vissa av riksdagen utpekade områden. Enligt 4 kap. 1 § första stycket jämfört med 4 § framgår bl.a. att kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp är av riksintresse med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns där, samt att fritidsbebyggelse inom området får komma till stånd endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Vidare framgår av de nämnda lagrummen att exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.
Miljödomstolen finner i likhet med Länsstyrelsen att det saknas särskilda skäl att bevilja ansökt dispens. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (Prövningstillstånd krävs)
Överklagande senast den 28 maj 2003
På miljödomstolens vägnar
Jonny Boo Roger Carlsson Ödmark
--------------------------
I avgörandet har deltagit rådmannen Jonny Boo, ordförande, och miljörådet Roger Carlsson Ödmark samt sakkunniga ledamöterna Kerstin Kellerman och Jan Ekermann. Föredragande har varit beredningsjuristen Lisa Holmdahl.