MÖD 2004:39

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-09-05 i mål nr M 47-03, se

bilaga A

KLAGANDE

Miljö- och byggnadsnämnden i Hultsfreds kommun, Box 500,

577 26 HULTSFRED

MOTPARTER

1. HS

2. BS

3. US

Ombud (för 2 och 3)

HS

SAKEN

Strandskyddsdispens m.m.

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen avvisar miljö- och byggnadsnämndens yrkande att naturmarken skall återställas.

2. Miljööverdomstolen undanröjer underinstansernas avgöranden i fråga om strandskyddsdispens för utfyllnad och avvisar ansökningen i den delen.

3. Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom om tillstånd till utfyllnad enligt förordnandet om skydd för landskapsbilden.

4. Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom i övriga delar och avslår ansökningen om strandskyddsdispens och om tillstånd enligt förordnandet om skydd för landskapsbilden i de delarna.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och byggnadsnämnden i Hultsfreds kommun har yrkat att Miljööverdomstolen skall fastställa nämndens beslut och förelägga HS, BS och US (Ss) att återställa utfyllnaden av naturmarken.

Ss har bestritt ändring. De har förklarat att de i första hand vill förlägga byggnaden med bastu och omklädningsrum på den utfyllnad som gjorts, men att de i andra hand kan tänka sig att placera byggnaden på den plats där det redan idag finns en byggnad.

Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Kalmar län har yttrat sig till Miljööverdomstolen.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har anfört i huvudsak följande.

Miljö- och byggnadsnämnden

Ss har inte framfört några särskilda skäl för en dispens. Det finns inget behov av en allmän badplats på H 1:2. En allmän badplats där är dessutom ur trafiksäkerhetssynpunkt synnerligen olämplig.

Vid miljödomstolens syn redovisade Ss att bastu- och omklädningsbyggnaden skulle uppföras på befintlig mark och att endast bagatellartade justeringar av marken skulle utföras. Ss har nu utfört markarbeten. Dessa stämmer dock inte överens med uppgifterna vid synetillfället. Uppskattningsvis har minst två tredjedelar av fyllnadsmassorna lagts ut i Versjön. På den nyvunna marken föreslås den nya byggnaden samt brygga uppföras.

Nämnden har ingen erinran mot att Ss förbättrar strandområdet genom röjning. Även en bastu kan accepteras om den placeras på samma ställe som den redan idag befintliga byggnaden. Likaså är den flytbrygga som tidigare funnits vid stranden godtagbar. Det är dock så grunt i vattnet att det kan ifrågasättas om en brygga blir meningsfull.

Utfyllnaden i vattenområdet kan inte accepteras. Genom utfyllnaden påverkas djur- och växtlivet vid stranden. Även om det är svårt att påvisa att den nu aktuella utfyllnaden ensam har någon inverkan på djur- och växtlivet, kan den, tillsammans med andra motsvarande projekt, medföra en väsentlig försämring av växt- och djurlivet. Utfyllnadsmassor kan försämra för musslor nedströms.

Ss

Då ingen meddelat dem att miljödomstolens dom blivit överklagad gjordes den 10 oktober 2003 den utfyllnad som miljödomstolens tillstånd avser. De arbeten som hittills utförts stämmer helt med de anvisningar som lämnats av miljödomstolen. Ingen utfyllnad har gjorts i vattenområdet. På det ställe där marken fyllts ut fanns tidigare endast dy.

Boende i närområdet har odelat positivt mottagit de åtgärder som hittills vidtagits. Utfyllnaden var nödvändig av flera skäl. Bukten har tidigare utgjort en samlingsplats för förmultnade vassrester med en outhärdlig lukt. Dessutom var slänten hal på grund av vassresterna.

Nämnden påstår att det inte framförts några särskilda skäl. Avsikten har dock hela tiden varit att återskapa vad som gått förlorat. Badplatsen är till för ett fåtal närboende. Den skall således bedömas som ett renodlat friluftsbad. De har ingen avsikt att hindra allmänheten från att använda badplatsen.

Den befintliga byggnaden fanns på platsen när de köpte fastigheten. Byggnaden tillhör inte dem. Men vid köpet förband de sig att låta byggnaden stå kvar som fiskestuga. Byggnaden är numera rötskadad och de har fått tillåtelse att flytta den från stranden. I stället vill de bygga ett nytt litet hus i samma storlek.

Den brygga som planeras skall bli två meter lång, att jämföra med en fyra kvadratmeter stor brygga som tidigare fanns på platsen. Vattenståndet kommer att bli lägre inom några år genom rensningar av kanalsystemet. Det kan i så fall bli aktuellt att ändå använda den tidigare större bryggan som pontonbrygga.

REMISSYTTRANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket anser inte att de skäl som har angivits i miljödomstolens dom, mot bakgrund av områdets naturvärden, är tillräckligt starka för en dispens. I än högre grad gäller denna bedömning om den redan utförda utfyllnaden i vattnet omfattas av dispensansökan.

Verket kan i och för sig instämma i att de åtgärder som har prövats av miljödomstolen, bastubyggnad, badbrygga och utläggande av 40 m2 naturgrus på land, inte medför betydande påverkan på naturmiljön i Natura 2000-området. Det innebär att åtgärderna inte är tillståndspliktiga enligt Natura 2000-bestämmelserna. Det innebär dock inte ett ställningstagande till lämpligheten av att bevilja en strandskyddsdispens.

En dispens förutsätter att det finns särskilda skäl. I miljöbalkens förarbeten finns exempel på sådana skäl. Det anges även att dispensen inte får medföra att de biologiska värdena påverkas på ett inte acceptabelt sätt. Om dessa kriterier uppfylls, gäller dessutom att dispensen inte få strida mot strandskyddets syften.

Anläggningar avsedda för det rörliga friluftslivets behov eller som inte inskränker allmänhetens möjlighet att nyttja stranden, t.ex. bryggor och omklädningsrum vid allmänna badplatser kan ibland utgöra särskilda skäl för dispens. I detta fall synes det allmänna intresset av en badplats vara litet. En allmän badplats finns i närheten, och tillgängligheten till den nu aktuella platsen är begränsad. Det ringa allmänna intresset av en badplats medför därför att ett särskilt skäl försvagas.

I miljöbalkens förarbeten anges att om ett strandskyddsområde är av särskild betydelse för naturvården eller friluftslivet bör normalt dispens aldrig medges. Med andra ord bör kraven på vad som skall anses vara särskilda skäl vara högre ju värdefullare ett strandområde är.

Området omfattas av riksintresse för naturvård och ingår i Natura 2000-området Viråns vattensystem, vilket betyder att området är av särskild betydelse för åtminstone naturvården. Samtidigt anser verket att miljödomstolen inte på ett tillfredställande sätt har preciserat det särskilda skälet för dispens. Allmänhetens ringa intresse av en badplats gör att detta exempel på vad som kan utgöra särskilt skäl är svagt.

Verket vill betona vikten av en strikt tillämpning av strandskyddsbestämmelserna i det långsiktiga perspektivet. I miljöbalkens förarbeten anges att även om dispens i ett enstaka fall inte synes vara till skada för strandskyddsintressena, så måste det uppmärksammas att på sikt kan dispenser stegvis leda till sammantaget betydande nackdelar på sätt som redan skett genom att stora delar av landets stränder exploaterats.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen tillstyrker miljö- och byggnadsnämndens överklagande.

Av handlingarna framgår att det finns en allmän badplats ca 1,5 km nordväst om aktuellt område. Badplatsen är försedd med parkeringsplatser, toaletter, sophantering m.m. som krävs vid en av allmänheten utnyttjad badplats. Något behov av att i nära anslutning härtill genom ingrepp i strandmiljön anlägga ytterligare en badplats kan inte anses föreligga, även om den enligt sökanden skall vara tillgänglig för allmänheten.

Bastun kommer att uppföras i direkt anslutning till stranden. Bastun kommer enligt länsstyrelsens mening att tillsammans med den nya bryggan vara ägnad att inge allmänheten uppfattningen att området är privatiserat och därmed avhålla den från att beträda området. Även om bastun kommer att lämnas olåst medför detta inte att den kan anses tillgänglig för allmänheten. Bedömningen att området riskerar att privatiseras stärks av att det har satts upp en vägbom av metall över infarten till området.

Meteria har på miljö- och byggnadsnämndens uppdrag låtit göra en uppmätning på platsen. Resultatet visar att väsentligt större markarbeten och utfyllnader har skett än vad sökandena har redovisat i sin ansökan till nämnden och vid miljödomstolens syn på platsen. Utfyllnaden av sjön har medfört intrång i Natura 2000-området.

Den utfyllnad som nu har gjorts avser en kortare strandsträcka. Påverkan på djur- och växtlivet är därför inte så allvarlig. Utfyllnaden måste dock betraktas i ett längre perspektiv.

Länsstyrelsen konstaterar att inga sådana särskilda skäl för dispens som nämns i förarbetena till miljöbalken har anförts av fastighetsägaren. Förekomsten av sådana särskilda skäl är enligt länsstyrelsen en första förutsättning för att närmare pröva frågan om dispens för sökta åtgärder.

Landskapsbilden inom berörd del av sjön Ver får bedömas som genuin och är i stort sett opåverkad av bebyggelse. Öppningen utmed vägen ger en mycket vacker utblick över sjön, dess vattenspegel och den skogsbeklädda sluttningen mitt emot. Att då placera ytterligare en byggnad helt centralt i denna utblickspunkt skulle i väsentlig mån skada landskapsbilden. Den effekten förstärks ytterligare genom att avsikten synes vara att placera bastun på den plana markyta som erhållits genom utfyllnad i sjön och uppfyllnad med massor i anslutning till stranden. Även sett från sjösidan kommer härigenom den sökta åtgärden att i väsentlig mån skada landskapsbilden.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Utredningen

Miljööverdomstolen har hållit syn på platsen. Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

Återställning av naturmarken

Det av nämnden först i Miljööverdomstolen framställda yrkandet om återställande av naturmarken kan inte lagligen prövas inom ramen för detta mål. Yrkandet skall därför avvisas.

Strandskydd och skydd för landskapsbilden

Inledning

Som miljödomstolen närmare beskrivit omfattas området av såväl strandskydd som skydd för landskapsbilden, och sjön Ver ingår i Viråns vattensystem som har riksintresse för naturvården och är ett Natura 2000-område.

Inom ett strandskyddat område gäller förbud mot vissa åtgärder. Det kan dock medges dispens för en åtgärd, om det finns särskilda skäl. (7 kap.16 och 18 §§miljöbalken.)

Enligt Länsstyrelsen i Kalmar läns beslut om skydd för landskapsbilden den 26 april 1974 (ändrat genom beslut den 16 januari 1976, den 20 juni 1985 samt den 1 juni 1992) gäller det ett förbud mot att i det nu aktuella området utan tillstånd vidta vissa närmare angivna åtgärder. Länsstyrelsens beslut är meddelat med stöd av 19 § naturvårdslagen (1964:822). Av 9 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken framgår det att området vid tillämpning enligt miljöbalken är att anse som ett naturreservat.

Utfyllnad

Enligt Ss omfattar utfyllnaden inte något vattenområde utan bara ett markområde. Detta framstår dock som oklart mot bakgrund av nämndens och länsstyrelsens inställning. Om ett vattenområde berörs, kan utfyllnaden kräva tillstånd enligt 11 kap.miljöbalken. Den frågan skall dock inte prövas i det här målet.

Utfyllnad är en sådan åtgärd som enligt 7 kap. 16 § 5 miljöbalken inte får vidtas inom strandskyddat område. Förbudet gäller dock bara om åtgärden väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- och växtarter. Miljööverdomstolen bedömer att den ansökta utfyllnaden inte i sig medför en sådan väsentlig försämring. Någon strandskyddsdispens krävs därför inte för utfyllnaden. Ansökan skall därför till den del den avser utfyllnad inte tas upp till prövning utan i stället avvisas.

Enligt förordnandet om landskapsbildsskydd gäller förbud mot att utan tillstånd bl.a. schakta och fylla. Förordnandet gäller dock inte företag vars tillåtlighet skall prövas enligt vattenlagen. Då Ss gör gällande att utfyllnaden inte omfattar vattenområde, krävs enligt Miljööverdomstolens bedömning i vart fall tillstånd enligt förordnandet om landskapsbildsskydd.

Av länsstyrelsens förordnande om landskapsbildsskydd framgår inte det närmare syftet med skyddet. Miljööverdomstolen anser att utfyllnaden, vilken endast berör en mycket begränsad del av strandremsan kring sjön Ver, får ses som ett led i den av Ss genomförda uppröjningen av området. Åtgärden har en endast mycket begränsad inverkan på landskapsbilden. Tillstånd skall därför medges. Miljödomstolens domslut skall fastställas i den här delen.

Byggnad för bastu och omklädning

Enligt 7 kap. 16 § 1 miljöbalken jämförd med 18 § samma kapitel kräver uppförandet av bastu- och omklädningsbyggnad dispens från strandskyddsbestämmelserna. Uppförandet av en byggnad är en sådan åtgärd som typiskt sett inverkar negativt på allmänhetens tillträde till området.

Den byggnad som redan idag finns inom det strandskyddade området ger visst intryck av att området är privat. Den befintliga byggnaden är enligt uppgift avsedd som fiskestuga. Enligt förarbetena till miljöbalken kan ett särskilt skäl för dispens vara att en ersättningsbyggnad uppförs, förutsatt att den nya byggnaden skall tjäna samma ändamål som den gamla (prop. 1997/98:45 del 2 s. 89). Ss har förklarat att ersättningsbyggnaden avses att användas som omklädningsrum och bastu.

Enligt Miljööverdomstolens uppfattning tillgodoser en sådan byggnad inte samma ändamål som en fiskestuga. Att det i en vidare mening är fråga om hus för fritidsaktiviteter i båda fallen förändrar inte den bedömningen. Vid en mer allmän avvägning mellan Ss intresse av att uppföra en ny byggnad avsedd för annat ändamål än tidigare och intresset av att allmänheten inte ytterligare avhålls från att beträda området, anser Miljööverdomstolen att de skäl som Ss anfört inte har sådan styrka att särskilda skäl för dispens föreligger. Med ändring av miljödomstolens dom skall därför beslutet om strandskyddsdispens för byggnaden upphävas.

Brygga

Ss ansökan avser en två meter lång fast brygga. Uppförande av brygga är en sådan åtgärd som kräver strandskyddsdispens, bl.a. om den hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt (7 kap. 16 § 4 och 18 §miljöbalken). Miljööverdomstolen anser att bryggan kräver dispens för att få uppföras.

Den nya fasta bryggan kan inte anses vara en ersättningsbrygga för den tidigare flytbryggan. Ss har förklarat att bryggan är avsedd för badändamål. Miljööverdomstolen konstaterar att bryggan, med hänsyn till det grunda vattenområdet, bör ha en ganska begränsad användning som badbrygga. Mot Ss intresse av en badbrygga skall då vägas allmänhetens intresse av tillgång till området. Vid synen kunde domstolen iaktta att det omkring hundra meter från den tilltänkta platsen för bryggan finns ett fritidshus i nära anslutning till stranden. Enligt Miljööverdomstolens mening skulle en brygga på platsen, speciellt i kombination med närheten till fritidshuset och fiskestugan, ge ett förstärkt intryck av att området är privatiserat, oavsett vilket syfte Ss må ha med området. Sammantaget finner Miljööverdomstolen att de skäl som HS m.fl. anfört inte är tillräckligt starka för att särskilda skäl för dispens skall föreligga i denna del. Miljödomstolens dispens från strandskyddet skall därför upphävas även vad gäller uppförandet av brygga.

Övriga frågor

Vid ovan angivna bedömningar vad gäller strandskyddet saknas skäl att medge tillstånd enligt landskapsbildsförordnandet.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Gudmund Toijer, fastighetsrådet Anders Dahlsjö (skiljaktig), hovrättsrådet Henrik Runeson, referent, och hovrättsassessorn Christina Kroon.

Protokollsbilaga M 6966-03

Fastighetsrådet Anders Dahlsjö är skiljaktig och anför följande:

Jag är skiljaktig på sätt framgår nedan i fråga om tillstånd till byggnaden och bryggan.

För att dispens från strandskyddsbestämmelserna skall medges krävs att särskilda skäl föreligger. Ett särskilt skäl för att medge dispens är enligt förarbetena till miljöbalken att fråga är om att uppföra en ersättningsbyggnad som skall användas för samma ändamål som den befintliga byggnaden.

HS slutliga yrkande innebär att den på området befintliga byggnaden som använts som sjöbod rivs och ersätts med en i huvudsak likadan byggnad som skall användas för bastu och omklädning vid bad. I första hand skall den nya byggnaden placeras på det område som har utfyllts och i andra hand på samma plats som den befintliga byggnaden. Den befintliga flytbryggan skall vidare ersättas med en ca två meter fast badbrygga eller alternativt med en mindre flytbrygga.

Byggnadsnämnden har vid Miljöverdomstolens syn godtagit HSs andrahandsyrkande beträffande byggnaden. Byggnadsnämnden har vidare godtagit att den befintliga flytbryggan bibehålls.

Till en början kan konstateras att det den nya byggnaden avses få en något annan faktisk användning än den befintliga byggnaden. Byggnaden är belägen på långt avstånd och utom synhåll från bostadshusen på fastigheten och är även med den nya användning till sin karaktär att anse som en komplementbyggnad. Enligt min mening påverkas inte den allemansrättsliga tillgängligheten till strandområdet av den nya användning utan eventuell påverkan är att hänföra till byggnaden som sådan. Den nya användningen hindrar därmed inte att byggnaden anses som en ersättningsbyggnad.

När det sedan gäller byggnadens placering anser jag i likhet med byggnadsnämnden att det strandnära och från skyddssynpunkt känsliga läget på utfyllnadsområdet enligt HSs förstahandsyrkande inte bör komma ifråga. Några särskilda skäl för en sådan placering har inte framkommit.

HSs andrahandsyrkande innebär med mitt synsätt att ansökan kommer att avse en ersättningsbyggnad vilket enligt miljöbalkens förarbeten är ett särskilt skäl för att medge strandskyddsdispens. Eftersom jag inte heller kan finna att det i detta fall råder sådana förhållanden som skulle kräva en särskilt restriktiv tillämpning skall strandskyddsdispens medges.

Beträffande bryggan kan det konstateras att anläggande av brygga är en sådan åtgärd som kräver strandskyddsdispens bl.a. om den hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt (7 kap 16 § 4 och 18 §miljöbalken). Det får anses tveksamt om den lilla brygga som ansökan avser därmed skall anses kräva dispens. I boken Miljöbalken En kommentar Del 1 ( Bertil Bengtsson. fl) sid. 7:6 anförs också att en brygga i sig inte utsläcker allemansrätten. Med hänsyn till att det nu rör sig om en mycket liten brygga som är belägen på allemansrättslig tillgänglig mark och avses ersätta en befintlig brygga anser jag att tillräckliga skäl föreligger för att den sökta dispensen skall medges.

Beträffande landskapsbildsskyddet finner jag det uppenbart att uppförande av ersättningsbyggnaden och anläggande av den nya bryggan inte påverkar landskapsbilden. Tillstånd enligt förordnandet om landskapbildsskydd till åtgärderna skall sålunda lämnas.

I övrigt är jag ense med majoriteten

______________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

1. HS,

2. BS,

3. US,

Ombud för 2 och 3: HS

MOTPART

Miljö- och byggnadsnämnden i Hultsfreds kommun, Box 500, 577 26 HULTSFRED

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Kalmar län beslut den 20 januari 2003, dnr 403-14386-02, se bilaga 1

SAKEN

Strandskyddsdispens avseende utfyllnad, anläggande av badplats, nybyggnad av brygga, samt bastu och omklädningsrum på fastigheten Häll x:x invid sjön Ver i Hultsfreds kommun

__________

DOMSLUT

1. Med upphävande av Miljö- och byggnämndens och Länsstyrelsens beslut beviljar miljödomstolen den ansökta strandskyddsdispensen.

2. Miljödomstolen lämnar med stöd av Länsstyrelsens förordnande om landskaps- bildsskydd av den 16 januari 1976 (dnr 11.123-2889-75) tillstånd till de ansökta anordningarna och bastu.

YRKANDEN M.M.

HS, BS och US (klagandena) har, som de slutligen bestämt sin talan, yrkat att Miljö- och byggnadsnämndens och länsstyrelsens beslut upphävs och att strandskyddsdispens beviljas. De har även yrkat att miljödomstolen beslutar om tillstånd enligt förordnande om landskapsbildsskydd. De har anfört bl.a. följande. I länsstyrelsens motivering anges att det aktuella området ligger i Natura 2000-område, att det ingår i Viråns riksintresse och att delar av sjön Ver ingår i Grön Udde naturreservat. Faktum är att samtliga vikar i sjön Ver är igenvuxna med bladvass. Det är obegripligt att man kan anse att detta skulle försköna landskapsbilden. Naturreservatet Grön Udde besöks inte av människor. Den som skulle vilja besöka området måste i så fall göra det från Bjärkhultsvägen eller med båt. Detta naturreservatsområde har inte något samband med den sökta strandskyddsdispensen. Vad gäller förbudet i 7 kap. 16 § p. 4 miljöbalken mot att ”inom strandskyddsområde utföra anläggningar eller anordningar som hindrar allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt” så bör följande framhållas. Förhållandet är precis det motsatta. Innan snårskogen röjdes upp kunde ingen färdas fritt i området. Miljö- och byggnadsnämnden har meddelat strandskyddsdispens för en bastu endast tio meter från strandlinjen vid en plats 300 meter bort från aktuell byggplats. Regeringen har uttalat att strandskyddsbestämmelserna kan frångås i fall där ett område är ointressant som strövområde.

Miljö- och byggnadsnämnden har vidhållit sin inställning genom att hänvisa till vad nämnden angett i sitt beslut av den 11 september 2002. I detta angavs bl.a. att områdets begränsade bredd mellan länsvägen och sjön Ver, parkeringen norr om länsvägen samt ytterligare byggnation och anläggningsarbeten (bryggor, bastu, omklädningslokal, toaletter, markplanering) är skäl för nämndens ställningstagande.

Miljödomstolen har hållit syn i målet. Vid synen har HS muntligen framställt yrkande om att miljödomstolen även skall besluta om tillstånd enligt förordnande om landskapsbildsskydd.

DOMSKÄL

Miljödomstolens prövning av målet omfattar enbart strandskyddsdispens och tillstånd enligt förordnande om landskapsbildsskydd.

Strandskyddsdispens

Strandskyddsområde omfattar land- och vattenområde intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde), se 7 kap. 14 § miljöbalken. Strandskyddets syften är, enligt 7 kap. 13 § andra stycket miljöbalken, att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv samt att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet.

I 7 kap. 16 § miljöbalken anges att inom strandskyddsområde får inte nya byggnader uppföras (1 p.), att det inom sådant område inte får utföras grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten för bebyggelse (p. 3) och att det heller inte inom strandskyddsområde får utföras andra anläggningar eller anordningar om de hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt eller som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- eller växtarter. I 4 kap. 1 § anges bl.a. att inom områden som är av riksintresse för naturvård får ingrepp i miljön komma till stånd endast om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdets naturvärden.

Om det finns särskilda skäl får dispens meddelas från detta förbud enligt 7 kap. 18 § miljöbalken. Enligt 7 kap. 26 § miljöbalken får en sådan dispens endast ges om det är förenligt med förbudets syfte.

I förarbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45, del 2 s. 89 ff.) redogörs närmare för vad som kan anses vara särskilda skäl för dispens från förbudet att bygga i strandskyddsområde. Följande anges som utgångspunkt för bedömningen. Vid bedömningen av om särskilda skäl föreligger är åtgärdens eller anläggningens art och omfattning av intresse. Även områdets betydelse skall bedömas. Inte bara betydelsen i dag utan även i framtiden är av intresse. Om ett strandskyddsområde är av särskild betydelse för naturvården eller friluftslivet bör normalt aldrig dispens medges. Även omgivningen är av intresse. Stor vikt bör läggas vid de hushållningsbestämmelser som finns i 4 kap. Som exempel där det kan föreligga särskilda skäl för att bevilja dispens anges en anläggning som är avsedd för det rörliga friluftslivets behov eller i vart fall inte inskränker allmänhetens möjlighet att nyttja stranden, t.ex. bryggor och omklädningsrum vid allmänna badplatser, raststugor, vindskydd och liknande anordningar.

I målet är fråga om en ansökan om strandskyddsdispens för iordningställande av en tidigare befintlig badplats på ett område som är en del av fastigheten Häll x:x i Hultsfreds kommun. Området har en storlek av cirka 400 kvadratmeter. Ansökan omfattar uppförande av en bastubyggnad med omklädningsrum, anläggande av en badbrygga samt utfyllnad med naturgrus på ett område om cirka 40 kvadratmeter omkring den tilltänkta bastubyggnaden. Byggnadens storlek avses vara cirka 10 kvadratmeter. Vidare anges i ansökan att vassen avses klippas.

Naturreservatet Grön Udde ligger, såvitt avser landområde, söder om sjön Ver, huvudsakligen sydost om sjöns mittpunkt. Naturreservatets norra gräns går ut i sjön, ungefär till mitten av denna. Platsen för den sökta strandskyddsdispensen ligger längs sjöns norra strandlinje och avståndet till gränsen är något över 100 meter. Naturreservatet Grön Udde kan enligt miljödomstolens mening inte påverkas om en strandskyddsdispens ges.

Sjön Ver ingår i Viråns vattensystem, som är av riksintresse för naturvård och även är ett Natura 2000-område med avseende på Europeiska Unionens habitatdirektiv. Att ett större område i sin helhet är av särskilt intresse för naturvård hindrar inte att det inom detta område kan finnas platser som är av mindre intresse ur naturvårdssynpunkt och att det därför på en sådan plats kan finnas skäl att bevilja strandskyddsdispens.

Som värdeomdöme anges i Naturvårdsverkets register för områden av riksintresse för naturvård i Kalmar län följande angående Viråns vattensystem (områdesnummer NRO08016). Representativt vattensystem för länets sprickdalslandskap. Mosaikartat landskap med näringsfattiga och klara vattendrag och sjöar, värdefulla odlingslandskap samt skogar med stor lövinblandning. Förekomst av relikta kräftdjur i så gott som samtliga sjöar med djup mer än 15 meter. Vattensystemet är i stort sett opåverkat av regleringar, utsläpp och utgör ett viktigt lek- och uppväxtområde för havsöring. Utter förekommer i systemet och mal i Försjön. Målsjön och Näjernsjöarna är artrika fågelsjöar av slättsjökaraktär. Hummeln är en djup kratersjö med 6 glacialrelikter och förekomst av Hornsimpa. På sjöns botten finns kambrosilurisk kalksten. Vid ensamgården Humlenäs finns ett ålderdomligt kulturlandskap med bl.a. rik lövskogsvegetation och kalkpåverkad flora. Utmed vattendragen finns flera värdefulla våtmarker.

Av beskrivningen av Viråns vattensystem som Natura 2000-område (områdeskod SEO330210) framgår att de ingående arterna är nissöga, stensimpa, tjockskallig målarmussla och utter.

Enligt miljödomstolens bedömning kan de uppräknade naturvärdena inte påverkas nämnvärt av den ansökta dispensen och miljödomstolen kan inte heller finna att miljön i området kan påverkas på ett betydande sätt. Det rör sig alltså om en åtgärd som inte kan innebära påtaglig skada för naturmiljön. Riksintresset för naturvård och Natura 2000-förklaringen kan därför i detta fall inte innebära hinder för beviljande av dispens.

Den plats vid strandlinjen som det är fråga om i målet har tidigare varit badplats och har sedan vuxit igen. Den har därefter röjts upp. Det finns inget bostadshus i anslutning till platsen och enligt miljödomstolens mening måste detta område av en utomstående uppfattas så att det nu är tillgängligt för det rörliga friluftslivet. De ansökta åtgärderna kan inte anses inskränka allmänhetens möjlighet att nyttja stranden. Å andra sidan är platsens belägenhet sådan att allmänheten knappast kommer att utnyttja den i någon större omfattning. Djur- och växtliv kommer inte att väsentligen försämras av de planerade åtgärderna. Miljödomstolen finner därför att det föreligger särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens.

Förordnande om landskapsbildsskydd

De klagande har i målet framställt yrkande om att miljödomstolen skall besluta om tillstånd enligt förordnandet om landskapsbildsskydd. Miljödomstolen upptar detta yrkande till prövning med stöd av 21 kap. 3 § miljöbalken.

Enligt beslut av länsstyrelsen den 16 januari 1976 (dnr 11.123-2889-75) råder landskapsbildsskydd inom ett avstånd av 100 meter inåt land från strandlinjen runt sjön Ver. Detta innebär, enligt p. 5 i beslutet, att det råder förbud mot att utan länsstyrelsens tillstånd vidtaga vissa bebyggelseåtgärder eller förberedelser i detta område. Länsstyrelsens beslut fattades med stöd av naturvårdslagen (1964:822), vilken upphävdes i samband med miljöbalkens ikraftträdande. Länsstyrelsens beslut om landskapsbildsskydd är dock, med hänsyn till vad som anges i 9 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken, alltjämt gällande.

Som grundläggande förutsättning för att en länsstyrelse kunde förordna om landskapsbildsskydd gällde, enligt 19 § naturvårdslagen, att det rörde sig om ett område inom vilket särskilda åtgärder behövdes för att skydda eller vårda naturmiljön.

För sjön Vers strandområde har bedömningen gjorts att detta område har sådana naturvärden med avseende på landskapsbilden att det varit befogat att besluta om särskilt skydd mot bebyggelseåtgärder. Detta hindrar dock inte att det inom sjön Vers olika strandområden kan finnas platser där bebyggelse kan ske utan att naturvärdena påverkas på något nämnvärt sätt. I sådana fall kan det finnas skäl att ge tillstånd enligt förordnandet om landskapsbildskydd. I målet rör det sig om en mycket begränsad bebyggelse i ett närområde som inte kan anses ha några särskilda naturvärden med avseende på landskapsbilden. Miljödomstolen anser att den tilltänkta bebyggelsen inte nämnvärt kan komma att påverka landskapsbilden runt sjön Ver. Yrkandet om tillstånd enligt förordnandet om landskapsbildsskydd kan därför bifallas.

Miljödomstolen erinrar om att det kan krävas andra tillstånd för utförande av åtgärderna.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (prövningstillstånd krävs)

Överklagande till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, senast den 26 september 2003

Marianne Nilsson Magnus Björkhem

--------------------------

I avgörandet har deltagit rådmannen Marianne Nilsson, ordförande, och miljörådet Magnus Björkhem. Föredragande har varit beredningsjuristen Henrik Skanert