MÖD 2004:42
Tillstånd till tillbyggnad inom ett område med skydd för landskapsbilden -----Lika med miljödomstolen ger Miljööverdomstolen (MÖD) tillstånd till tillbyggnad av ett hus på Ven, där det gäller ett förordnande om skydd för landskapsbilden. Tillståndet avser en veranda och två takkupor. MÖD uttalade att ett förordnande om skydd för landskapsbilden inte kan ses som ett sätt att skydda karaktärsdragen i och för sig hos byggnader med ett särskilt kulturhistoriskt värde e.dyl. och att utformningen av byggnaden inte skall prövas så ingående som om målet gällde ett bygglov. I stället skall prövningen avse den inverkan som tillbyggnaden får på landskapets utseende.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-05-07 i mål nr M 36-03, se Bilaga
KLAGANDE
Länsstyrelsen i Skåne län
MOTPART
KA
SAKEN
Tillstånd till tillbyggnad inom område med landskapsbildsskyddsförordnande
________________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut.
________________________
YRKANDE M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Länsstyrelsen i Skåne län har yrkat att Miljööverdomstolen fastställer länsstyrelsens beslut.
KA har bestritt ändring.
Byggnadsnämnden i Landskrona kommun har yttrat sig till Miljööverdomstolen.
Miljööverdomstolen har hållit syn och domstolen har avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.
UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Länsstyrelsen
Ven har en särpräglad landskapsbild och olika element bidrar till upplevelsen av denna. Det är bl.a. det öppna landskapet, åkersystemet, vägsträckningarna, grusvägarna, kulturmiljön samt byggnaderna och deras placering i radbyar.
Fastigheten Tuna 14:44 har ett exponerat läge i landskapet. Om man står vid cykeluthyrningen i Bäckviken har man gårdsanläggningen och bostadshuset i blickfånget. Man ser då grusvägen som leder fram till fastigheten, gårdsanläggningen med dess karakteristiska låga byggnader och boningshuset i profil. De tillbyggnader som ansökan avser kommer att vara fullt synliga från den platsen.
Bostadshuset på fastigheten utgör ett exempel på en äldre byggnadstyp som har höga kulturhistoriska värden och är karakteristisk för Ven. Takkupor är ett främmande inslag på denna byggnadstyp; enstaka sådana byggnader har dock frontespis.
För byggnader med särskilt höga kulturhistoriska värden bör strängare hänsynstaganden gälla än de råd och riktlinjer som kommunen angett (Bevara eller förändra – Om byggnader och byggnadsvård på Ven i Landskrona kommun, Stadsbyggnadskontoret, 1989). Den byggnad som det nu är fråga om tillhör enligt länsstyrelsens mening denna kategori.
Länsstyrelsen motsätter sig att bostadshuset byggs till med takkupor och veranda på den östra fasaden, eftersom sådana tillbyggnader är mycket olämpliga ur kulturmiljösynpunkt och kommer att påverka landskapsbilden i väsentlig mån på grund av fastighetens exponerade läge. Länsstyrelsen kan dock godta tillbyggnader i form av dels frontespis under förutsättning att den utförs i tegel som är anpassat till husets exteriör, dels takkupor på byggnadens västra sida, eftersom den inte är exponerad i landskapet.
Miljödomstolens synsätt innebär att länsstyrelsen endast skall pröva ansökningar som avser uppförande av helt nya byggnader. Detta får till följd att länsstyrelsen i fortsättningen endast kan påverka den strukturella fördelningen av byggnadsbeståndet på Ven. De kulturmiljö- och landskapsbildsmässiga värden som enskilda byggnader representerar och som är väsentliga element för upplevelsen av öns helhetskaraktär kan i sådant fall inte längre tillvaratas.
KA
Utformningen av takkuporna och verandan kommer att ske enligt de råd och riktlinjer som kommunen har angett. Takkuporna och verandan kommer därför inte att påverka landskapsbilden negativt. Han motsätter sig de alternativa förslag som länsstyrelsen har presenterat.
Byggnadsnämnden
Byggnadsnämnden har instämt i miljödomstolens bedömning och hemställt att överklagandet lämnas utan bifall.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Frågan är om tillbyggnaden av två takkupor och en veranda på bostadshusets östra sida kan antas komma att i väsentlig mån skada landskapsbilden och om tillstånd i så fall kan ges.
Prövningen skall avse den inverkan som tillbyggnaden får på landskapets utseende. Däremot kan ett förordnande om skydd för landskapsbilden inte ses som ett sätt att skydda karaktärsdragen i och för sig hos byggnader med ett särskilt kulturhistoriskt värde e.dyl. Miljööverdomstolen delar därför miljödomstolens uppfattning att utformningen av byggnaden inte skall prövas så ingående som
om målet gällt ett bygglov.
Miljööverdomstolen har kunnat iaktta att byggnaden visserligen är väl synlig från cykelparkeringen nära Bäckvikens färjeläge och därmed finns i blickfånget för ett stort antal besökare på Ven. De två takkuporna och verandan – utformade enligt ansökan – kan emellertid inte antas medföra mer än en mycket begränsad inverkan på landskapets utseende. På grund av detta och av de skäl som miljödomstolen har anfört skall länsstyrelsens överklagande avslås.
Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Gudmund Toijer, referent, fastighets-rådet Anders Dahlsjö, hovrättsrådet Lars Dirke och hovrättsassessorn Inge Karlström. Enhälligt.
________________________________
BILAGA
VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM
KLAGANDE
KA
MOTPART
Länsstyrelsen i Skåne län
205 15 MALMÖ
ÖVERKLAGAT BESLUT
Länsstyrelsens i Skåne län beslut den 20 december 2002, ärendenummer 521-28318-99, se bilaga 1.
SAKEN
Tillstånd till tillbyggnad inom område med landskapsbildsskyddsförordnande enligt 19 § naturvårdslagen (1964:822) i dess lydelse före den 1 januari 1975.
__________
DOMSLUT
Miljödomstolen upphäver det överklagade beslutet och beviljar KA tillstånd att i enlighet med företedda ansökningshandlingar (ritning märkt 1999-09-29 SA) på den östra fasaden bygga till huvudbyggnaden på fastigheten Tuna x:x, Landskrona kommun, med veranda och två takkupor.
YRKANDE M M
KA har yrkat att miljödomstolen skall upphäva länsstyrelsens beslut och bevilja honom det sökta tillståndet. Han har som grund för yrkandet anfört bl.a. att han har svårt för att förstå att de planerade takkuporna och verandatillbyggnaden kommer att påverka landskapsbilden negativt.
Länsstyrelsen i Skåne län avstyrker bifall till överklagandet och anför bl.a. följande. Tillbyggnaderna kommer att förändra husets karaktär och därmed påverkas också upplevelsen och helhetsbilden av det genuina kulturlandskapet. Till stöd för sin talan har länsstyrelsen åberopat bl.a. ett regeringsbeslut den 13 november 1997, M95/2215/4.
KA har fått del av det som tillförts målet.
DOMSKÄL
Av 9 § första stycket lagen (1998:811) om införande av miljöbalken följer att förordnandena om skydd för landskapsbilden fortfarande gäller. Några bestämmelser som motsvarar förordnanden till skydd enbart för landskapsbilden finns dock inte i miljöbalken och vägledning för bedömningen får hämtas i 19 § naturvårdslagen i dess lydelse före den 1 januari 1975.
Reglerna om landskapsbildsskydd, med möjlighet att besluta om tillståndstvång för olika åtgärder, kom till för att ge möjlighet att förhindra tillkomsten bl.a. av byggnader som i väsentlig mån skulle skada landskapsbilden. Av förarbetena framgår att detta exempelvis kan vara fallet där landskapsbilden bjuder på framträdande naturskönhet eller andra sevärda naturförhållanden. Det kan också i vissa fall vara fråga om en mer vanlig landskapsbild som bör skyddas från störande inslag, t.ex. därför att den dagligen ses av en större allmänhet (se prop. 1964:148). Genom tillståndstvånget kan länsstyrelsen i varje enskilt fall pröva om förutsättningar för tillstånd föreligger inom ett område med landskapsbildsskydd och om så är fallet omgärda detta med särskilda föreskrifter för att motverka en negativ inverkan på landskapsbilden. Det får allmänt sett anses vara lättare att uppfylla förutsättningarna för att få ett tillstånd än för att få en dispens från ett förbud.
Det ligger i sakens natur att det inom ett område med s.k. landskapsbildsskydd som regel finns avsnitt där inte är lika angeläget att upprätthålla skyddet som i andra delar av området. Vidare kan många gånger åtgärder vidtas eller anpassas så att landskapsbilden inte påverkas i nämnvärd grad.
Av utredningen framgår bl.a. följande.
Ansökan avser tillstånd att på östra fasaden av huvudbyggnaden på fastigheten Tuna x:x, Landskrona kommun, bygga till dels en veranda, dels två takkupor. Såvitt framgår av utredningen är byggnaden, som är belägen i en grupp av byggnader, tydligt exponerad i det öppna landskapet. Området, hela Ven, är av riksintresse för såväl naturvård som kulturmiljövård och friluftsliv. Stadsbyggnadskontoret i Landskrona kommun har tagit fram riktlinjer ”Bevara eller förändra – Om byggnader och byggnadsvård på Ven i Landskrona kommun” med råd och utgångspunkter bl.a. för hur eventuella yttre förändringar av befintliga byggnader kan anpassas till omgivningen.
Miljödomstolen gör följande bedömning.
Även om en prövning gentemot bestämmelserna om landskapsbildsskydd kan ta sikte på byggnaders utformning, så bör en sådan prövning vad gäller detaljeringsgrad inte vara så ingående som t.ex. en prövning i ett bygglovsärende. De sökta åtgärderna skulle i och för sig kunna synas även på långt håll men kan inte anses vara av särskilt omfattande karaktär och det kan dessutom konstateras att den föreslagna utformningen har gjorts med utgångspunkt i de av Landskrona kommun framtagna riktlinjerna för hur förändringar av byggnader kan göras. Utformningen får anses ha skett med skälig hänsyn till de starka allmänna intressen som gäller för området. Det har inte kommit fram några omständigheter som tyder på att de sökta åtgärderna påtagligt skulle skada berörda riksintressen eller i övrigt strida mot miljöbalkens hushållningsbestämmelser.
Efter en avvägning mellan i målet föreliggande allmänna och enskilda intressen, finner miljödomstolen sammanfattningsvis att de sökta åtgärderna inte kan anses skada landskapsbilden i området, jfr. 7 kap. 25 § miljöbalken. Något hinder mot att meddela det sökta tillståndet finns därför inte. Det överklagade beslutet bör ändras i enlighet med detta.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1
Överklagande senast den 28 maj 2003
Anders Bengtsson Bertil Varenius
I avgörandet har deltagit rådmannen Anders Bengtsson, ordförande, och miljörådet Bertil Varenius.