MÖD 2004:5

RÄTTEN

Hovrättsrådet Gudmund Toijer, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Lars Dirke, referent, och hovrättsassessorn Charlotte Håkansson, även föredragande och protokollförare (i beslutet om prövningstillstånd deltar inte Charlotte Håkansson)

PARTER (ej närvarande)

KLAGANDE

1. HB

2. JA

3. AS

4. KA

5. CG

6. AN

7. UC

8. PZ

9. BN

10. SP

11. CP

12. BB

13. BE

14. RB

15. EB

16. LGM

17. EN

18. AJ

19. LJ

20. CE

21. EP

22. UP

23. KL

24. ML

Ombud för 2-24

HB,

MOTPARTER

1. Länsstyrelsen i Kalmar län, 391 85 KALMAR

2. VAB,

SAKEN

Tillstånd för uppförande av vindkraftverk

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-07-07 i mål nr M 478-02, se bilaga

Föredraganden anmäler följande.

BE, RB, EB, LGM, EN, AJ, LJ, CE, EP, UP, KL och ML har yrkat att domen i avvisningsfrågan skall upphävas och att de skall betraktas som sakägare. De har hänvisat till hur deras fastigheter är belägna och har åberopat att det föreslagna vindkraftverket kommer att ha mycket stor påverkan på den totala landskapsbilden för södra Öland.

Samtliga klagande har yrkat att Miljööverdomstolen skall undanröja domen i tillståndsfrågan och återförvisa ärendet till länsstyrelsen för prövning av tillståndsfrågan på nytt och i ett sammanhang för samtliga fyra vindkraftverk. De har i andra hand yrkat att Miljööverdomstolen skall upphäva tillståndet att driva det nya verket.

Målet föredras och Miljööverdomstolen fattar följande

BESLUT (att meddelas 2004-02-19)

1. Miljööverdomstolen meddelar prövningstillstånd.

2. I frågan om talerätt delar Miljööverdomstolen den bedömning som miljödomstolen har gjort. Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens avvisningsbeslut (punkten 1 i domslutet).

3. Bolaget anger i sin ansökan att en etablering av det nya vindkraftverket i närheten av de redan befintliga verken skulle komma att medföra att den samlade installerade effekten blir sådan att tillståndsplikt uppkommer för verksamheten. Ett bifall till bolagets ansökan skulle i sådant fall komma att få rättsverkningar för ägaren av de tre befintliga verken, enligt uppgift GSE AB. Därtill kommer att några av de villkor som har meddelats för tillståndet tar sikte även på de befintliga verken. GSE AB har trots detta inte getts möjlighet att yttra sig över tillståndsansökningen. Det strider mot grundläggande processrättsliga principer. Felet är av sådan art att underinstansernas avgöranden skall undanröjas, oavsett om någon part har yrkat det eller inte.

Miljööverdomstolen undanröjer miljöprövningsdelegationens vid Länsstyrelsen i Kalmar län beslut och punkten 2 i miljödomstolens domslut samt visar målet åter till delegationen för fortsatt behandling.

Beslutet får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

Charlotte Håkansson

Protokollet uppvisat/

______________________________

BILAGA

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

1. HB

2. JA

3. AS

4. KA

5. CG

6. AN

7. GO

8. UC

9. PZ

10. BN

11. SP

12. CP

13. BB

14. BE

15. RB

16. EB

17. LGM

18. EN

19. AJ

20. LJ

21. CE

22. EP

23. UP

24. KL

25. ML

Ombud för 2-25 : HB

MOTPARTER

1. Länsstyrelsen i Kalmar län

391 85 KALMAR

2. Vindkompaniet i Hemse AB

Box 45

380 62 MÖRBYLÅNGA

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Kalmar läns beslut den 27 november 2002, dnr 551-1707-02, se bilaga 1

SAKEN

Tillstånd för uppförande av vindkraftverk

_____________________

DOMSLUT

1. Miljödomstolen avvisar överklagandena från BE, Albrunna X:X, R och EB, Ventlinge X:X, LGM, Ventlinge X:X, EN, Ventlinge X:X, A och LJ, Ventlinge X:X, CE, Ventlinge X:X, EP, Mörbylilla X:X, UP, Gårdstorp X:X samt K och ML, Gammalsby X:X.

2. Med delvis bifall till överklagandet upphäver miljödomstolen länsstyrelsens beslut såvitt det avser tillstånd till de tre befintliga vindkraftverken på fastigheten Degerhamn X:X, Mörbylånga kommun. Det beslut om försiktighetsmått som meddelats av Miljö- och byggnadsnämnden i Mörbylånga kommun den 15 februari 1995, dnr 94/2028-427, skall därför fortsätta att gälla tills vidare. I övriga delar skall länsstyrelsens beslut stå fast.

BAKGRUND

Vindkompaniet i Hemse AB (bolaget) uppförde under hösten 1996 tre vindkraftverk på piren som sträcker sig väster om hamnbassängen vid Cementa i Degerhamn. Dessa vindkraftverk överläts senare under 1996 och ägs och drivs nu av annan huvudman, Graninge Småländska Energi AB.

Bolaget ansökte i maj 2000 om tillstånd enligt miljöbalken att i anslutning till nyssnämnda vindkraftverk uppföra och driva ett vindkraftverk om 750 kW, på fastigheten Degerhamn X:X i Mörbylånga kommun. I ansökan angavs bland annat att den samlade installerade effekten av vindkraftverken kommer att överstiga 1 MW.

Länsstyrelsen beslutade den 9 januari 2002 att meddela bolaget tillstånd till att föra upp det nya vindkraftverket.

Länsstyrelsens beslut överklagades, varvid miljödomstolen i beslut den 17 maj 2002, mål nr M 57-02, på formella grunder upphävde detta och visade ärendet åter till länsstyrelsen, miljöprövningsdelegationen, för fortsatt handläggning.

Länsstyrelsen har i det nu överklagade beslutet gett bolaget tillstånd att uppföra det nya vindkraftverket samt att fortsätta driften av de tre tidigare uppförda vindkraftverken. Tillståndet gäller till och med år 2017.

YRKANDEN M.M.

HB och övriga klaganden överklagar länsstyrelsens beslut och yrkar att miljödomstolen upphäver detta. De anför i huvudsak följande.

Försiktighetsprincipen

Det kan ifrågasättas om det är förenligt med försiktighetsprincipen att bevilja tillstånd till uppförandet av ytterligare en vindkraftanläggning, vilken kommer att förvärra den redan svåra bullersituation som råder. Man kan vidare fråga sig varför inte den allmänna försiktighetsprincipen som gäller vid bedömning av miljöstörningar gäller beträffande skuggbildning. Ytterligare svåra skuggbildningar och bullerproblem byggs in och blir permanenta för lång tid framöver. Detsamma gäller den långsiktiga påverkan på landskapsbilden för världsarvet Ölands Stora Alvar. En sådan tillfällig iakttagelse som en okulär besiktning ger föga av värde i så komplicerade bedömningar som den nu aktuella. Hänvisning görs till miljödomstolens dom i mål nr M 286-01.

Miljökonsekvensbeskrivningen

Miljökonsekvensbeskrivningen innehåller ett antal grava felaktigheter, såväl beträffande den ansökta anläggningens landskapspåverkan som beträffande de allvarliga störningarna för de närboende. Den kan därför inte läggas till grund för ett beslut om uppförande av den ansökta anläggningen.

Landskapsbilden

Länsstyrelsen synes vidhålla sin syn att Ölands Stora Alvaret bör ses från öns västra sida om det fortfarande skall upplevas som något unikt. Enligt deras uppfattning skall Alvarets skönhet istället upplevas på plats ute på dess vidder eller från någon av de kulturhistoriska platser som det är omgivet av, t.ex. Eketorps gård. Dessa är belägna på öns östra och sydöstra del. Sett i det perspektivet är det omöjligt att jämföra de två stillastående skorstenar som sticker upp över Alvarets högsta kant i väster med en stor vindkraftsnurra som har en rotordiameter på 48 m. Det ansökta verket kommer att sticka upp på ett av de få områden vid Alvarets västra kant som fortfarande är fri från vindkraftetablering.

Skuggbildning

Länsstyrelsens resonemang är synnerligen svårförståeligt och dessutom felaktigt. Om länsstyrelsen ansett det vara svårt att ange vad en bedömning av skuggtiden enligt de nya normer som utvecklats i svensk rättspraxis skulle innebära, borde de uppdragit åt en opartisk expert att göra en sådan. Förutom Boverkets handbok pekar flera aktuella rättsfall ut ett minimiavstånd på 500 m mellan vindkraftverk och närmaste bostadsfastighet såsom erforderligt. Allt fler kommuner i bl.a. Skåne och på Gotland kräver ett minsta avstånd om 1 000 m. Vid ett skyddsavstånd på 400 m omfattas beträffande det aktuella vindkraftverket ett stort antal bostadsfastigheter. Vid ett skyddsavstånd på 500 m omfattas även fastigheter belägna vid landsväg 136 i södra delen av Södra Möckleby. Vid 1 000 m omfattar skyddsområdet huvuddelen av samhället. Konsulten Peder Fyhrs rapport visar att två fastigheter i Degerhamn får helt oacceptabla skuggstörningar. Han har vid beräkningen utgått från av bolaget uppgivna koordinater. Av det spridningsschema som bilagts rapporten framgår att ytterligare ett stort antal fastigheter i Degerhamn berörs av allvarliga skuggstörningar. Peder Fyhr påpekar även, med stöd av bifogade rättsfall, att störd mark inte behöver vara ägd av den klagande. Denna frågeställning är aktuell beträffande parkområdet mellan hotellet i Degerhamn och själva hamnområdet.

Buller

Av Vindkompaniets ansökningshandlingar framgår att redan för befintliga verk överstiger bullernivån 40 dBA vid fastigheterna Degerhamn X:X, X:X och 4:78. Det framgår också att ytterligare minst en bostadsfastighet får en bullernivå över 40 dBA, nämligen Degerhamn 4:81 (hotellet och dess annex). Det är synnerligen märkligt att länsstyrelsen på sätt som skett på egen hand ändrat Naturvårdsverkets riktlinjer. Varje bullerkälla skall prövas för sig. Alla aktuella bostadsfastigheter är inte störda av bakgrundsljud från cementfabrikens fläktar etc., men kan väl vara det från befintliga och ev. tillkommande vindkraftverk. Cementfabrikens framtid är i högsta grad osäker. Ett beviljande av aktuell vindkraftetablering på 15 år innebär att man för mycket lång tid kan komma att utsätta ett tätbebyggt samhälle för svåra bullerstörningar under lång tid efter det att cementfabriken avvecklats. Eftersom cementfabriken är osedvanligt svårt störd av såväl skuggor som buller från vindkraftverken omöjliggörs byggnation av bostäder och annan miljökänslig verksamhet för lika lång tid.

De har inte haft ekonomiska möjligheter att finansiera en bullerutredning, men Peder Fyhr har bedömt bullersituationen för de fastigheter beträffande vilka han gjort skuggberäkningar. Han anför bland annat att bullernivån på fastigheten 4:79 endast överskrider 40 dBA om man tar med alla verken i beräkningen, att högre vindkraftverken ger mer buller eftersom de fångar mer vind och att det finns en undersökning som påvisar väsentligt högre buller på natten pga. stabil atmosfär. Det ansökta verket har ett Lw ref. värde på 97,5 och de gamla verken har vart och ett referensvärdet 98,0. Detta ger en trolig bullernivå för de befintliga och det ansökta verket på 42 dBA vid fastigheten Degerhamn 4:79 och 41-42 dBA vid Degerhamn 4:84. Härtill kommer mätosäkerheten på 2 dBA. Detta visar således att det med all sannolikhet är så att bullret från befintliga och ansökta vindkraftverk sammantaget är klart högre än vad sökanden uppgivit samt att exploatörens beräkningar av bullerstörningarna inte är trovärdiga. Den bullersituation som redan befintliga verk skapat för närmast belägna fastigheter är redan idag oacceptabel, vilket också styrks av ovanstående beräkning. Vindkraftverkens pulserande buller skiljer sig radikalt från det jämna och diffusa bakgrundsbuller som fläktar etc. vid cementfabriken skapar för vissa bostadsfastigheter. Vindkraftaggregaten överröstas således på intet sätt av annat bakgrundsljud, på det sätt länsstyrelsen söker göra gällande.

Under förutsättning att beräkningsprogrammet WindPRO-Decibel ger någorlunda rätta värden, skulle det laboratorium som kommer att kontrollmäta buller från nuvarande och ev. tillkommande vindkraftverk vara skyldig att redovisa en mätosäkerhet på ca ±2 dB. Detta innebär att det faktiskt uppmätta värdet inte får överstiga 38 dBA. Det är därför vedertaget att man måste ta hänsyn till mätosäkerhet även vid bedömning av resultatet av beräkningsprogrammet.

Det är inte möjligt att genom tilläggsisolering, ändrade starttider etc. minska störningarna från vindkraftverken. Länsstyrelsen har inte heller i det överklagade beslutet preciserat de juridiska och praktiska förutsättningarna för detta.

Skuggor och buller vid fiskarstugorna och cementfabriken

Fiskestugorna har ursprungligen använts som förvaringsplatser för nät och andra till fiske relaterade redskap och har således aldrig varit avsedda som arbetsplatser. Ingen kommersiell fiskeverksamhet bedrivs numera i hamnen. Ett antal av fiskarstugorna har inretts och utrustats som fritidsbostäder, vilka säljs fritt på bostadsmarknaden. Det förefaller därför mycket märkligt att jämställa dessa stugor med arbetslokaler. Hamnföreningen hyr aktuellt område av AB Cementa för fritidsändamål, utan närmare specificering. Enligt Lantmäteriverkets fastighetskarta reviderad 1995 omnämns heller inte någon fiskehamn.

Om miljödomstolen skulle dela länsstyrelsens bedömning att fiskarstugorna utgör arbetslokaler innebär detta emellertid inte att problemen med skuggbildning inte behöver beaktas. För det första utgör hamnen, med det kringliggande parkområdet där stugorna ligger, i sig ett fritidsområde såväl för samhällets invånare som för turister. Särskilda krav på begränsning av miljöstörningar ställs tvärt om på områden som avser det rörliga friluftslivet. Parken ligger mellan vindkraftverken och fastigheterna Degerhamn 4:81 (hotellet) samt X:X och X:X. För det andra kan det inte godtas att arbetstagare under stora delar av sin arbetsdag skall utsättas för kraftigt ljusflimmer, s.k. skuggbildning. Detta kommer att drabba i stort sett hela cementfabrikens område samt fiskestugorna och området kring dessa. Huvudskyddsombudet vid Kemira Kemi i Helsingborg försöker i ett pågående ärende stoppa etableringen av en till arbetsplatsen mycket närbelägen vindkraftanläggning, med hänvisning till riskerna för de anställda i form av skuggbildning, buller, iskastning m.m. De yttre förhållandena vid Kemira Kemi och Cementas fabrik i Degerhamn uppvisar många likheter.

Likhet inför lagen

Vindkraftexploatörerna har mycket stora utredningsresurser till sitt förfogande. Berörda närboende har som regel inte tillräckliga tekniska eller juridiska kunskaper eller ekonomiska resurser att köpa sådan expertis. Om ingen samhällsinstans har skyldighet och förmåga att göra tekniska och andra utredningar som behövs för att bedöma exploatörens MKB eller annat tekniskt underlag, kommer heller ingen likhet inför lagen att råda. Vid prövning enligt såväl PBL som miljöbalken av både de befintliga verken och det ev. nytillkommande har myndigheterna godtagit exploatörens uppgifter och gjort sina bedömningar utifrån dessa. Detta trots att berörda närboende har framfört krav på undersökningar av oberoende organ beträffande det nytillkommande verket.

Vindkompaniet i Hemse AB anför i huvudsak följande.

Bakgrund

Bolaget ansökte 1995 om bygglov för tre vindkraftverk på hamnpiren i Degerhamn. Bygglovsansökan samt anmälan enligt miljöskyddslagen lämnades in till Mörbylånga kommun. Samråd hölls med boende i bygden. Ansökningarna bifölls utan överklagande och anläggningen uppfördes hösten 1996. Vid denna tidpunkt fanns inga avancerade skuggberäkningsprogram. Istället användes solbanediagram och enklare schabloner för skuggkast från vindkraftverk. Vad som dock var oerhört mycket viktigare var att bolaget hade skaffat sig en genuin uppfattning om de verkliga förhållandena på plats, vilket inga datorprogram eller beräkningsmodeller kan klara av. Vad bolaget såg var att bebyggelsen i huvudsak låg inbäddad i tät grönska (höga träd) samt att cementindustrin och havet präglade närmiljön både vad avsåg landskapsbild som ljudpåverkan. Vad gäller ljudmiljön i synnerhet så bekräftades detta bl.a. av den ljudmätning som en kommunal tjänsteman gjorde innan uppförandet av anläggningen. Ljudnivåer om 45-50 dB(A) uppmättes vid flera bostäder och havsbruset var den dominerande ljudkällan enligt tjänstemannen (se miljö- och byggnadsnämndens sammanträdesprotokoll den 15 februari 1995).

Inga klagomål avseende störningar från vindkraftverken har inkommit till Mörbylånga kommun sedan 1996. Inga klagomål har heller meddelats ägaren (Graninge Småländsk energi) eller Vindkompaniet som skött driften av anläggningen. HB har visserligen upprepade gånger i detta ärende hävdat mycket stora störningar från vindkraftverken, men då det inte finns en enda precisering av var, när eller hur störningarna uppstår är det tveksamt om man bör lägga någon vikt vid sådana yttranden.

1999 inleddes processen med att utöka den befintliga anläggningen med ett större aggregat. Riktlinjer från svenska myndigheter för skuggbildning saknades fortfarande (och saknas än idag), men då aggregatet skulle placeras söder om de befintliga och i sådan relation till bebyggelsen att skuggtiderna inte nämnvärt skulle förändras för de närmaste fastigheterna, förelåg det enligt bolagets bedömning ingen risk för allvarliga störningar för närboende.

HB är ordförande i Föreningen Svenskt Landskapsskydd (FSL), vilken har som övergripande mål att stoppa all utbyggnad av vindkraft i Sverige. HB har bl.a. i massutskick i FSL:s namn försökt ”värva” klaganden att delta i överklagandet av detta ärende. Detta agerande har lett till reaktioner från närboende fastighetsägare.

Tillståndet enligt PBL för utvidgning av anläggningen har överklagats av HB. Regeringen har prövat ärendet och avslog överklagandet den 28 november 2002, M2001/4633/Hs/P.

Skuggutbredning

HB företräder inte ägarna till fastigheterna Degerhamn X:X, X:X eller X:X. Ägarna till fastigheterna som skuggberäkningarna är utförda för finns därmed inte med bland de klagande.

Klaganden underkänner bolagets och länsstyrelsens bedömning av skuggsituationen. Vidare underkänner de förslag om att vid eventuella problem t.ex. begränsa driften. Detta indikerar att de inte önskar en lösning på de problem med buller och skuggor som man argumenterar kring, utan att detta snarare är en principfråga om att vindkraftverk överhuvudtaget inte skall få byggas.

Det är viktigt att påpeka skillnaden mellan en teoretisk skuggbildning och verklig skuggtid. Programvaran räknar med att solen lyser från en klar himmel från solens uppgång till solens nedgång. Vidare står rotordisken vinkelrätt mot linjen mellan solen och fastigheten hela tiden och vindkraftverket är alltid i drift. I beräkningen har bolaget inte tagit hänsyn till den avskärmande vegetation som finns mellan verken och fastigheterna eller till fabriksbyggnaderna. Det finns många sätt att modifiera WindPRO:s skuggberäkning på. Den beräkning som bolaget använt sig av är tänkt att representera en inomhusmiljö, varför endast ett fönster riktat mot vindkraftverket använts. Naturligtvis kan man beräkna skuggkast över hela tomter, särkilt om man som klaganden vill försöka framställa avskräckande siffror. Då man läser sådana resultat är det viktigt att ha följande aspekter i åtanke:

• Hur ofta blåser det i sådan riktning att rotorskuggan faller över den aktuella tomten?

• Hur ofta är det klart väder vid dessa tillfällen?

• Finns det andra ”fasta” skuggor som faller över tomten, t.ex. från omgivande hus eller träd, vilka har en maskerande effekt?

• Inträffar skuggtiderna vid sådana tidpunkter eller tider på året då man normalt vistas ute på tomten?

Detta är begränsande faktorer som måste vägas in i bedömningen av skuggpåverkans omfattning för att denna skall få någon koppling till verkligheten. Det är också viktigt att använda sig av rätt tomtyta. PF (som såvitt bolaget förstår också är aktiv inom föreningen FSL) har använt sig av tomtytor som är 57 %, 82 % respektive 80 % större än de verkliga tomtytorna för fastigheterna Degerhamn X:X, X:X eller X:X.

Ljudberäkningar

Vid kammarrättens syn i PBL-ärendet lät ägaren till Degerhamn X:X meddela att han var störd av buller. Såvitt bolaget har förstått gäller detta vid svaga vindar sommartid när fabriken håller stängt (ca tre veckor). En mycket enkel åtgärd för att komma till rätta med detta är att höja aggregatens startvind under denna period och ”parkera” rotorn till dess vindhastigheten når t.ex. 5 m/s. Normal startvind är 2-3 m/s. Denna åtgärd skulle förändra ljudkaraktären vid de få tillfällen havet ligger stilla och fabriken är stängd. Bolaget överväger att i samråd med ägaren genomföra denna åtgärd. Förlusten i energiproduktion för en sådan åtgärd ligger under 0,25 % av årets samlade produktion.

Den uppmätta källbullernivån för aggregat NM 48/750 är 97,2 dB(A) enligt rapport nr P8.002.98 från Acoustica a/s. Bolagets senaste ljudberäkningar är gjorda enligt naturvårdsverkets beräkningsmodell. Enligt denna modell skall inte någon mätosäkerhet i källbullermätningen räknas in. Beräkningarna redovisades i bolagets yttrande den 8 april 2002 i mål nr M 57-02. Resultatet blev 40,7 dB(A) vid Degerhamn X:X och 38,6 dB(A) vid Degerhamn X:X. Klagandens beräkning av ”trolig bullernivå” på 42 dB(A) vid X:X och 41-42 dB(A) vid X:X, redovisas inte, varför dessa värden får betraktas med skepsis.

Inga paralleller kan dras mellan Cementas verksamhet och Kimira Kemi i Helsingborg. De tre befintliga aggregaten är uppförda på Cementas mark i samarbete med Cementa. Det tillkommande aggregatet kommer också att stå på Cementas mark. Personalen på fabriken har under sex år haft aggregaten som nära grannar. Om de hade varit störda av dessa får man förmoda att det hade framkommit i de samtal bolaget kontinuerligt fört med företagsledningen under årens lopp, inte minst vad gäller det tillkommande aggregatet.

Länsstyrelsen och Miljö – och byggnadsnämnden i Mörbylånga kommun avstyrker bifall till överklagandet.

HB och övriga klaganden har yttrat sig över det som tillförts målet.

Miljödomstolen har hållit muntlig förhandling och syn i målet.

DOMSKÄL

Talerätten

Bolaget har framfört att det anser att, förutom klaganden för fastigheten Degerhamn X:X, enbart de klagande som bor inom Degerhamn och Södra Möckleby har rätt att överklaga länsstyrelsens beslut.

Av i utredningen tillgängligt kartmaterial och enligt de iakttagelser miljödomstolen gjorde vid synen gör miljödomstolen följande bedömning.

Samtliga de klagande som bor inom Degerhamn och Södra Möckleby får på grund av närheten till vindkraftverken anses vara berörda av den sökta verksamheten på sådant sätt att de har rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Däremot bör boende på längre avstånd från verksamheten inte anses som s.k. sakägare och deras överklaganden skall därför avvisas. Sålunda skall överklagandena från följande personer avvisas: BE, Albrunna X:X, R och EB, Ventlinge X:X, LGM, Ventlinge X:X, EN, Ventlinge 42: 1, A och LJ, Ventlinge X:X, CE, Ventlinge X:X, EP, Mörbylilla X:X, UP, Gårdstorp 4:3, K och ML, Gammalsby X:X.

Tillstånd till de tre befintliga verken

Bolaget har hos länsstyrelsen ansökt om tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till att i Degerhamn på Öland föra upp och driva ett vindkraftverk (uteffekt om 750 kW) i anslutning till tre befintliga vindkraftverk om vardera 250 kW. Det nya verket tillsammans med de befintliga bedömdes bilda en s.k. gruppstation för vindkraft och prövades av länsstyrelsen i ett sammanhang. Bolaget fick tillstånd enligt ansökan samt tillstånd att driva de befintliga verken.

Miljödomstolen delar länsstyrelsens bedömning att vindkraftverken, med hänsyn till att verken delvis har samma störningsområden för skuggutbredning och buller samt att den sammanlagda uteffekten överstiger 1 MW, är att se som en tillståndspliktig s.k. gruppstation, jfr Miljööverdomstolens dom den 3 juni 2003, Mål nr M 6615-01.

Det framgår av bestämmelserna i miljöbalken och i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd att det är den som avser att driva verksamheten som skall ansöka om tillstånd. Vid den muntliga förhandlingen kom det emellertid fram att de tre befintliga verken i och för sig byggdes av bolaget men att bolaget redan under 1996 överlät verken och att de numera ägs och drivs av Graninge Småländska Energi AB i Kalmar. Under en tid efter att verken överlåtits skötte Vindkompaniet underhållet av verken men inte nu längre.

Det har i och för sig varit riktigt att i ett sammanhang pröva de miljömässiga effekterna från det nu sökta verket tillsammans med effekterna från de befintliga verken. Den miljökonsekvensbeskrivning som bolaget har lämnat in ger också den möjligheten. Miljödomstolen anser att den miljökonsekvensbeskrivning som bolaget lämnat in jämte övrig utredning har varit tillräcklig som underlag för länsstyrelsen beslut.

Miljödomstolen gör följande bedömning såvitt gäller de tre befintliga verken. Även om det har funnits underlag för att göra en samlad miljömässig bedömning, har det inte funnits förutsättningar för att pröva tillståndsfrågan avseende fler verk än som bolaget sökt tillstånd för och som bolaget förfogar över. Bolaget kan dessutom inte annat än på uppdrag av Graninge Småländska Energi AB kunnat söka om tillstånd för verksamhet som det bolaget driver. Något sådant uppdrag har inte Bolaget. Graninge Småländska Energi AB har inte själv sökt om tillstånd för sina verk eller ens hörts i samband med tillståndsprövningen.

Mot denna bakgrund skall tillståndet upphävas i denna del.

Detta innebär att de försiktighetsmått som har meddelats av tillsynsmyndigheten skall fortsätta att gälla tills vidare.

Tillstånd till det nya verket

Miljödomstolen har övervägt att återförvisa ärendet till länsstyrelsen för att pröva tillståndsfrågan på nytt och i ett sammanhang för samtliga verk. Såvida inte ägarna till de befintliga verken frivilligt ansöker om tillstånd kan dock noteras att länsstyrelsen inte kan tvinga in en ansökan. Driften av dessa befintliga verk blir tillståndspliktig först när i förekommande fall det nya verket har kommit på plats. Tillsynsmyndigheten kan i och för sig under vissa förutsättningar förelägga enligt 9 kap. 6 § andra stycket miljöbalken om tillståndsprövning. Det skall emellertid då röra sig om en verksamhet som medför risk för betydande föroreningar eller andra betydande olägenheter för människors hälsa eller miljön. Såvitt gäller detta fall framgår att tillsynsmyndigheten har bedömt att så inte är fallet. Möjligheten att genom föreläggande tvinga in en ansökan torde ur olika aspekter inte vara ett realistiskt alternativ att lita till i samband med samordning av prövning av en tillståndspliktig verksamhet där olika delar drivs av olika huvudmän.

Med tanke på detta anser miljödomstolen att tillståndsfrågan för det nya verket bör prövas nu och med det samlade underlag som finns beträffande gruppstationen.

Framför allt med tanke på det nya verkets avsedda placering inom ett område, som redan har exploaterats för industriändamål, delar miljödomstolen länsstyrelsens bedömning att den sökta lokaliseringen bör godtas, såväl ur landskapsbildssynpunkt som i övrigt.

Utredningen ger inte stöd för bedömningen att det nya verket kan antas medföra några beaktansvärda störningar för de klagande, vare sig störningarna ses för sig själv eller tillsammans med ev. störningar från de befintliga verken. Miljödomstolen delar därvid länsstyrelsens bedömning att de s.k. fiskarstugor som finns inom hamnområdet vid bedömningen i varje fall inte bör ses som fritidsbostäder. Inte heller i övrigt har det kommit fram någon omständighet som bör utgöra skäl för att upphäva länsstyrelsens beslut om att meddela tillstånd till det nya vindkraftverket. De villkor som länsstyrelsen har beslutat om får anses lämpliga och överklagandet i denna del skall därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2

Överklagande senast den 28 juli 2003.

Anders Bengtsson Bertil Norén

I avgörandet har deltagit rådmannen Anders Bengtsson, ordförande, miljörådet Bertil Norén samt de sakkunniga ledamöterna Elisabet Ardö och Lars Åkesson. Föredragande har varit beredningsjuristen Charlotte Engell.