MÖD 2004:59

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-09-17 i mål nr M 343-02, se bilaga A

KLAGANDE

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun, Box 153, 301 05 HALMSTAD

MOTPART

Stena Fragmentering AB, Box 1009, 301 10 HALMSTAD

SAKEN

Miljösanktionsavgift

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och fastställer det av miljö- och hälsoskyddsnämnden den 6 november 2002 (Mhn § 127/02) meddelade beslutet att påföra Stena Fragmentering AB miljösanktionsavgift med 25 000 kronor.

_______________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun har yrkat att miljööverdomstolen skall upphäva miljödomstolens dom och fastställa nämndens beslut om att påföra Stena Fragmentering AB miljösanktionsavgift (Mhn § 127/02).

Stena Fragmentering AB har bestritt ändring.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har anfört följande.

Mellanlagring av avfall behöver inte innebära uppförande av en mängd anordningar och tillhörande utrustning för att verksamheten skall betraktas som en anläggning för mellanlagring. I aktuellt ärende torde det räcka med att lagring skett på en plats avskild från bostäder, på en delvis hårdgjord yta, med stängsel eller annat för att hindra intrång. En hårdgöring av ytan kan vara motiverad av att det funnits risk för läckage av kvarvarande oljerester och andra vätskor som normalt finns i bilar. Som stöd för att vissa anordningar uppförts åberopar nämnden ett fotografi som tagits av Länsstyrelsen, när den gjorde nämnden uppmärksam på överträdelsen.

Stena Fragmentering AB har åberopat samma omständigheter som vid miljödomstolen samt därutöver anfört att mellanlagringen på den aktuella platsen var helt tillfällig.

I målet har inhämtats yttrande från Naturvårdsverket avseende verkets tolkning av begreppet ”anläggning” enligt SNI-kod 90.002-4 i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. I yttrandet anför Naturvårdsverket i huvudsak följande.

Ett och samma begrepp som används på flera ställen i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet, kan ha olika innebörd. I de fall som en punkt faller tillbaka på ett EG-direktiv bör ett begrepp tolkas i ljuset av detta. Anmälningsplikten för SNI-kod 90.002-4 grundas på rådets direktiv 75/442/EEG om avfall (ändrat genom direktiv 91/156/EEG och 91/692/EEG). I direktivets artikel 10 anges att prövningsplikt gäller ”för varje inrättning eller företag som tillämpar de förfaranden som avses i bilaga 2 B”. I bilaga 2 B, som omfattar återvinningsförfaranden, anges i punkt R 13 förfarandet ”Lagring av material som skall bli föremål för något av förfarandena i denna bilaga, utom tillfällig lagring före insamling som sker på den plats där avfallet har uppkommit”.

Naturvårdsverket anser att de anläggningar som avses med SNI-kod 90.002-04 inte förutsätter att någon åtgärd av teknisk natur har vidtagits för att möjliggöra den faktiska verksamheten. Det är tillräckligt att det på en viss plats har etablerats en verksamhet för att en anläggning har skapats och för att SNI-koden 90.002-04 skall vara tillämplig.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan är om bolagets hantering av de balpressade bilarna skall anses som en sådan anmälningspliktig anläggning som enligt 21 § 1 p förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd skall anmälas till kommunal nämnd innan anläggningen påbörjas. Åsidosätts denna föreskrift skall miljösanktionsavgift betalas enligt 30 kap. 1 § första stycket 2 p miljöbalken.

Begreppet anläggning enligt bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd avser många olika sorters verksamheter och vad som skall anses utgöra en anläggning måste därför bestämmas med hänsyn till den enskilda verksamhetens art. För att det skall vara fråga om en anläggning måste det dock, typiskt sett, krävas att åtminstone någon åtgärd av teknisk natur har vidtagits för att möjliggöra verksamheten (jfr Miljööverdomstolens dom 2002-05-13, DM 39). I detta fall rör det sig om mellanlagring av avfall, en verksamhet som kan bedrivs utan att alltför omfattande tekniska åtgärder vidtas.

Bolagets nu aktuella verksamhet består av yrkesmässig insamling av avfall, som förts för mellanlagring till en särskild plats inom ett industriområde. Platsen har haft delvis hårdgjord yta och varit inhägnad till skydd mot intrång. Miljööverdomstolen menar att de vidtagna åtgärderna är tillräckliga för att en anläggning för mellanlagring av aktuellt avfall skall anses vara för handen. Det har därför ålegat Stena Fragmentering AB att anmäla inrättandet av anläggningen innan åtgärden vidtogs och innan verksamheten påbörjades. Någon sådan anmälan har inte gjorts. Eftersom anmälningsplikten har åsidosatts föreligger förutsättningar att påföra bolaget miljösanktionsavgift. Det är inte uppenbart oskäligt att ta ut en miljösanktionsavgift för överträdelsen. Miljööverdomstolen finner med hänsyn till det anförda att Stena Fragmentering AB skall påföras miljösanktionsavgift i enlighet med miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut den 6 november 2002.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Per-Anders Broqvist, miljörådet Rolf Svedberg samt hovrättsråden Lars Dirke och Liselotte Rågmark, referent.

Enhälligt.

__________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

Stena Fragmentering AB, 556132-1752

Box 1009

301 10 HALMSTAD

MOTPART

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun

Box 153

301 05 HALMSTAD

ÖVERKLAGAT BESLUT

Miljö- och hälsoskyddsnämndens i Halmstads kommun beslut den 6 november 2002, Mhn § 127; se bilaga 1

SAKEN

Miljösanktionsavgift

Nbo:100/101

__________

DOMSLUT

Miljödomstolen upphäver miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut.

__________

BAKGRUND

Miljö- och hälsoskyddsnämnden påförde i beslut den 6 november 2002 Stena Fragmentering AB en miljösanktionsavgift om 25 000 kronor på grund av att bolaget underlåtit att innan verksamheten påbörjades inkomma med en anmälan enligt 21 § 1 punkten förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd av en tillfällig mellanlagring av balpressade bilar.

YRKANDEN M. M.

Stena Fragmentering AB har yrkat att miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut om påförande av miljösanktionsavgift skall upphävas. Bolaget har bl. a. anfört följande: Mellanlagring av balpressade bilar i hamnen är ingen anläggning. Begreppet anläggning skall tolkas i enlighet med miljööverdomstolens dom den 13 maj 2002, DM 39. Vid påförande av miljösanktionsavgift skall en restriktiv lagtolkning tillämpas till den enskildes fördel. Inga tveksamheter får således råda om vad som utlöser den enskildes ansvar avseende miljösanktionsavgifter. Det finns enligt gällande praxis inte något utrymme att påföra Stena Fragmentering AB en miljösanktionsavgift eftersom underinstanserna skall följa Miljööverdomstolens domar.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har bestritt bifall till överklagandet. Nämnden har anfört bl.a. följande.

Nämnden anser att bolaget i sin överklagan inte tillfört något nytt som föranleder ändring av beslutet om miljösanktionsavgift eller de synpunkter som anförts.

Redogörelse av varför anmälningsplikt anses råda avseende mellanlagringen av balpressade bilar har redovisats i beslutet om miljösanktionsavgift.

Syftet med anmälnings-, alternativt tillståndsplikt är bl.a. att utreda att fabriken, inrättningen, verksamheten etc inte medför sådan påverkan att balkens mål och allmänna hänsynsregler inte kan uppfyllas. Detta förutsätts normalt vara utrett före verksamhetens påbörjande. I aktuellt ärende kan anföras att även om bolagets leveransbestämmelser anger att skrotbilar ska vara sanerade, kan finnas risk för spridning av föroreningar till mark och grundvatten. Det har noterats att större delen av förvaringsplatsen inte är hårdgjord. Även mindre mängder av olje- och glykolrester per skrotat fordon kan medföra markförorening särskilt när stora mängder skrotade fordon förvaras inom ett avgränsat område. Det kan enligt nämnden inte konstateras att det varit oskäligt att påföra bolaget miljösanktionsavgift.

Nämnden anser att miljööverdomstolens dom 2002-05-13, M 352-00, inte är tillämplig på bolagets mellanlagring av balpressade bilar på del av fastigheten Halmstad 2:4.

DOMSKÄL

Enligt 30 kap. 1 § 2 p. miljöbalken skall miljösanktionsavgift betalas av en näringsidkare som vid bedrivandet av näringsverksamhet bl.a. påbörjar en verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöbalken eller föreskrifter meddelade med stöd av balken, utan att tillstånd meddelats eller anmälan gjorts. Miljösanktionsavgiften skall, enligt tredje stycket i paragrafen, tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Miljösanktionsavgift skall dock inte tas ut om det är uppenbart oskäligt.

Av 21 § 1 p. förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (”miljöskyddsförordningen”) framgår att det är förbjudet att utan anmälan enligt miljöbalken anlägga eller driva fabrik eller andra inrättningar eller bedriva annan miljöfarlig verksamhet som i bilagan till förordningen har beteckningen C. Av bilagan framgår vidare att anläggning för mellanlagring av avfall, om den totala avfallsmängden är större än 10 ton men högst 10 000 ton vid något enskilt tillfälle, har beteckningen C.

Underlåts föreskriven anmälan utgår enligt punkten 1.1 i bilagan till förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgift en avgift om 25 000 kronor.

Det är ostridigt att Stena Fragmentering AB hade ett tillfälligt mellanlager av balpressade bilar inom fastigheten H 2:4 redan innan bolaget anmälde detta till nämnden.

Stena Fragmentering AB har invänt att bolaget enligt gällande praxis inte kan påföras någon miljösanktionsavgift eftersom mellanlagringen inte utgör någon anläggning.

Det synes till en början klart att anmälningsplikt enligt den aktuella punkten i bilagan till miljöskyddsförordningen förutsätter att verksamheten äger rum vid en ”anläggning”, avsedd för just det ändamålet.

Bolaget har hänvisat till Miljööverdomstolens dom den 13 maj 2002, DM 39. Domstolen anförde i domen bl.a. följande om anläggningsbegreppet. Begreppet anläggning /…/ får anses betyda att någon åtgärd av teknisk natur har vidtagits för att möjliggöra den avsedda verksamheten. Enbart det förhållande att en verksamhet bedrivits med viss varaktighet kan inte medföra att en anläggning har inrättats.

Naturvårdsverket hade i samma mål anfört bl.a. följande.

Begreppet ”anläggning” är oklart, men kan endast anses tillämpligt om någon åtgärd har vidtagits i förväg för att bereda verksamhetsutövaren möjlighet att bedriva den aktuella verksamheten. Enbart en verksamhets varaktighet på en viss plats bör inte vara avgörande för bedömningen. Vidare kan syftet med anmälningsplikt förfelas om en vid tolkning av anläggningsbegreppet leder till att ett stort antal verksamheter med relativt ringa miljöpåverkan omfattas av anmälningsplikten.

Det som anfördes i 2002 års dom får naturligtvis betydelse för tolkningen av begreppet anläggning även i det aktuella målet. Samtidigt är det tydligt att begreppet, som nämnden har anfört, kan ha olika innebörd beroende på vad slags verksamhet som är föremål för tolkningen. Miljööverdomstolens dom 2002 avsåg avfallförbränning, där naturligtvis en (lämplig och permanent) anläggning för ändamålet måste bli tämligen omfattande. En anläggning för mellanlagring av avfall kan däremot tänkas vara mycket enkel, föga mer än en upplagsplats.

Utredningen i det aktuella målet ger ingen detaljerad bild av omständigheterna kring mellanlagringen. Det framgår att balarna lades upp för sig inom hamnområdet, enligt vad nämnden upplyst delvis utanför hårdgjord yta. Enligt bolagets anmälan var avsikten att balarnas upplagsplats skulle avgränsas med stängsel eller containrar, så att inte obehöriga kunde ha tillträde till skrotråvaran.

Det är tveksamt om det upplag som avgiftsbeslutet avser uppfyller ens låga krav på vad som kan anses vara en anläggning. Med hänsyn till de legalitetsaspekter som skall beaktas i frågor om miljösanktionsavgift kan därför inte någon avgift dömas ut i målet.

ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär D).

Överklagande senast den 8 oktober 2003.

På miljödomstolens vägnar

Stefan Nilsson

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Stefan Nilsson och miljörådet Nils-Göran Nilsson. Föredragande har varit tingsnotarien Anna Oskarsson.