ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-04-30 i mål nr M 86-02,

se bilaga

KLAGANDE OCH MOTPART

Miljö-, bygg- och hälsoskyddsnämnden i Arvidsjaurs kommun,

933 81 ARVIDSJAUR

KLAGANDE OCH MOTPART

GS

MOTPART

HH

SAKEN

Vedeldning

_________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Med upphävande av miljödomstolens dom och Länsstyrelsens i Norrbottens län beslut den 11 juli 2002, dnr 25-10492-02, ändrar Miljööverdomstolen Miljö, - bygg- och hälsoskyddsnämndens i Arvidsjaurs kommun beslut den 17 april 2002, § 24, så att HH i egenskap av ägare till fastigheten Teknikern XX dels förbjuds att elda under perioden den 1 maj - den 30 september, dels tillåts att elda under perioden den 1 oktober - den 30 april, varvid eldning får ske vid två tillfällen per vecka under högst fyra timmar per tillfälle, dels att endast torr och ren ved eller motsvarande bränsle får användas, dels att eldning inte får ske vid inversion.

2. Miljööverdomstolen föreskriver att Miljö, - bygg- och hälsoskyddsnämnden i Arvidsjaurs kommun skall fatta beslut om vilka veckodagar och under vilka tider på dygnet som eldning får ske.

_________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö-, bygg-, och hälsoskyddsnämnden i Arvidsjaurs kommun (nämnden) har yrkat att föreläggandet skall begränsas till att avse förbud för vedeldning under tiden maj till september.

GS har yrkat att vedeldningen skall förbjudas helt.

Nämnden och GS har bestritt varandras yrkanden.

HH har bestritt bifall till GSs yrkande.

Miljööverdomstolen har tagit målet till avgörande utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö-, bygg- och hälsoskyddsnämnden

Nämnden har hänvisat till tjänsteanteckningar och anfört att den vidhåller sin uppfattning att störningen är av så obetydlig omfattning och har så begränsad inverkan på omgivningen att någon olägenhet för människors hälsa inte kan uppstå. Det finns i vart fall inte skäl att föreskriva stängare försiktighetsmått än de som nämnden bestämt i sitt beslut.

Fastigheten ligger i ett område som periodvis har mycket dålig utomhusluft till följd av bl.a. inversion vintertid. Det är inte möjligt att peka ut en ensam fastighetsägare som orsak till problem med rök och sot, särskilt med tanke på att HH vidtagit rimliga åtgärder och vid två tillfällen förlängt skorstenen.

De krav som genom den överklagade domen riktas mot HH är för långtgående. Kraven innebär i praktiken att all eldning i tätorten bör beläggas med samma restriktioner. Detta är inte realistiskt.

GS

Hon har åberopat journalutskrifter från veterinärbesök med ledarhunden Kvicka och dagboksanteckningar samt anfört följande. HH följer inte alltid föreläggandet. Hon har kontinuerligt vänt sig till nämnden med information om när eldning sker och i vilken omfattning.

Under sommarmånaderna tränger det inte in någon rök i hennes bostad, vilket torde bero på eldningsförbudet. I oktober återkommer problemen med inträngande rök. Det är ofta så att vid de tillfällen hon kommer hem efter att ha gjort ärenden eller varit bortrest så finns det rök i bostaden. Vid de tillfällen HH är bortrest eller annars inte eldar så märker hon en påtaglig skillnad, trots att det eldas på fastigheter i närheten. Detta visar att de olägenheter hon drabbats av härrör från eldning i HHs bostad. I februari 2003 fick hon en ny ledarhund som redan i april 2003 visade tecken på att utveckla allergi. Det bör överhuvudtaget inte vara tillåtet för HH att elda i sin bostad. Han bör också föreläggas att avlägsna vedspisen.

HH

Han eldar på ett miljövänligt sätt och använder torr ved eller pellets.

Det har inte förekommit någon eldning hos honom under perioden maj till september. Han eldar heller inte nattetid. GSs påståenden att den rök hon besväras av skulle komma från hans vedspis faller på sin egen orimlighet.

Att rök tränger in i GSs bostad torde sammanhänga med det sätt på vilket ventilationsanläggningen är konstruerad. När hon låter fläkten vara igång och har fönster öppna kan rök och avgaser tränga in från gatan.

Med hänsyn till husets konstruktion med bl.a. brandskyddsväggar torde det inte vara möjligt för rök att tränga in till grannen. Och om det är så att rök sprids inomhus skulle han naturligtvis inte elda i vedspisen.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i det enskilda fallet för att miljöbalken och föreskrifter som meddelats med stöd av balken skall efterlevas. Mer ingripande åtgärder än som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas (26 kap. 9 § miljöbalken).

De huvudsakliga hälsoriskerna med småskalig vedeldning kan hänföras till ett fåtal ämnen och ämnesgrupper. Viktigt att beakta ur hälsosynpunkt är stoft och inandningsbara partiklar, VOC (flyktiga organiska kolväten), PAH (polyaromatiska kolväten) och till en del även kväveoxid och aldehyder (se Naturvårdsverkets rapporter 4270 och 4687). De olägenheter som oftast påtalas av de som drabbas av olägenheter med vedeldning är besvärande lukt och irritation i luftvägarna.

Med hänsyn härtill bör utgångspunkten vara att s.k. småskalig vedeldning i tätbebyggda områden endast får ske i mycket begränsad utsträckning. I detta fall bör dessutom beaktas att det bostadsområde där HHs och GSs bostäder är belägna är särskilt utsatt för dålig luft på grund av att det förekommer vedeldning i ett flertal bostäder och ofta förekommande inversion, särskilt vintertid. Detta medför i sin tur att rök från vedeldning kan bli en större olägenhet även inomhus än eljest. Det anförda leder fram till slutsatsen att vedeldningen på fastigheten Teknikern XX bör begränsas och att nämnden följaktligen haft fog för sitt ingripande.

Miljööverdomstolen instämmer i miljödomstolens avvägning mellan HHs önskemål om att elda och GSs behov av ren luft. Eldning bör därför inte vara tillåten under månaderna maj - september. Övrig tid bör eldning kunna tillåtas ca åtta timmar per vecka.

Det finns ett samband mellan utsläppen av kolväten och temperaturen i en eldstad. Utsläppen är normalt sett betydligt större innan eldstaden har uppnått rätt förbränningstemperatur. Detta talar för att eldning i så stor utsträckning som möjligt bör ske i ett sammanhang, dvs. med så få s.k. uppstarter från en kall eldstad som möjligt.

Miljööverdomstolen kommer därför fram till att eldning under månaderna oktober - april bör tillåtas endast vid två tillfällen per vecka och högst fyra timmar per tillfälle. Det bör även föreskrivas vilka veckodagar och vilka tidpunkter på dygnet eldning får ske. Det får ankomma på nämnden att efter hörande av HH och GS närmare föreskrivas vilka veckodagar och mellan vilka tidpunkter eldning får ske.

Med hänsyn till vad som framkommit om luftkvaliteten i bostadsområdet bör eldning inte tillåtas vid inversion. Det bör även föreskrivas att endast torr och ren ved eller motsvarande bränsle får användas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, referent, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Henrik Runeson och hovrättsassessorn Inge Karlström. Enhälligt.

______________________________

BILAGA

UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Norrbottens län beslut den 11 juli 2001, dnr 25-10492-02; se bilaga 1

PARTER

Klagande

HH

Motparter

1. GS

2. Arvidsjaurs kommuns miljö-, bygg- och hälsoskyddsnämnd, 933 81 ARVIDSJAUR

Klagande

GS

Motparter

1. HH

2. Arvidsjaurs kommuns miljö-, bygg- och hälsoskyddsnämnd

SAKEN

Vedeldning på fastigheten Arvidsjaur Teknikern X:X

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandena.

YRKANDEN

HH har yrkat att Länsstyrelsens beslut upphävs, så att miljö-, bygg- och hälsoskyddsnämndens beslut står fast.

GS har yrkat att HH helt förbjuds att elda i sin vedspis samt att han förpliktas avlägsna vedspisen och skorstensröret.

VAD PARTERNA UPPGETT

HH och GS har i huvudsak anfört vad som framgår av Länsstyrelsens beslut samt därutöver tillagt följande.

HH: Huset byggdes 1972. Han köpte fastigheten 1992 och installerade vedspisen 1993. Spisen är från 1940- eller 1950-talet. Från spisen finns ett skorstensrör, cirka 15 tum i diameter. Mellan inner- och yttertak samt i den normalhöga skorstenen på taket är röret isolerat. Skorstensröret har därefter förlängts i omgångar. Förlängningen består av ett oisolerat spirorör, stålrör, cirka 4 tum i diameter, som sotningsmyndigheten godkänt. Han eldar med köpt, torr ved som först legat utomhus vid hans sommarstuga och därefter inomhus. Han har även provat att elda med briketter. Han eldar för kompletteringsuppvärmning och för trivsel. Det händer att han även lagar mat på spisen. Det är näst intill fysiskt omöjligt, med tanke på skorstenshöjd och luftrörelser, att annat än en mycket liten del av röken från hans eldning kan komma in i GS hus. Det måste vara extremt lågtryck för att all hans rök ska drabba henne. Inte en enda gång under sommaren 2002 har han brutit mot eldningsförbudet. Han vill få kompletteringselda som alla andra i omgivningen under den årstid som detta behov hör till, under ansvarsfulla former och med sunt förnuft med tanke på olika vindriktningar och lufttrycksförhållanden.

GS: Hon har nyligen fått en ny ledarhund. Rök kommer in i hennes del av huset genom utrymmet mellan taklist och takpanel i hallen, sovrummet, vardagsrummet och i trappan till övervåningen. Hon har låtit täta dessa mellanrum i sovrummet och vardagsrummet. Mängden rök i huset har därefter minskat men det har inte blivit bra. Röken kommer även in genom ventilationen i tvättstugan i källaren. Innerdörren till tvättstugan håller hon alltid stängd. Röklukten är stark och frän. Det luktar som om det vore eldsvåda inne i hennes hus. Det eldas med sur ved och på ett dåligt sätt i området. Det borde dock vara röken från den närmaste skorstenen som i huvudsak kommer in till henne. De övriga husen ligger så långt bort att det omöjligt kan komma in rök i hennes hus på det sättet från dem. Hon har aldrig några problem med rök i huset när HH inte är hemma. Flera personer har sett att det kommit tjock rök från dennes skorsten. HH har ständigt brutit mot eldningsförbudet under sommaren. Det rör han förlängt skorstenen med är ett vanligt ventilationsrör som inte alls är lämpligt att använda som skorsten.

HH har ingivit fotografier och karta över området samt kvitto från Arvidsjaurs Maskinmekaniska AB avseende inköp av rökrör under 1993.

GS har ingivit resultat från pricktest avseende hennes allergi, veterinärintyg avseende hennes förra ledarhund, skrivelser till henne från Vattenfall AB angående mätarställning och årsförbrukning av el samt elräkningar. Hon har vidare givit in dagboksanteckningar för perioden den 15 maj 2002 till den 11 mars 2003.

Miljö-, bygg- och hälsoskyddsnämnden har vidhållit sitt tidigare beslut och anfört: De berörda fastigheterna ligger inom ett område som åtminstone periodvis har väldigt dålig utomhusluft med bland annat inversion under vintertid. Inom området finns ett flertal fastigheter som eldas med ved/pellets. Det är under sådana förhållanden inte möjligt att utpeka en enskild fastighetsägare som ensam vållande till rök- och sotproblemen på fastigheten Teknikern 1, speciellt med tanke på att denne förlängt skorstensröret för att förebygga att rök och sot skall påverka grannfastigheten. Länsstyrelsens föreläggande om restriktioner för eldning på fastigheten Teknikern 17 är för långtgående. Det innebär i praktiken att all vedeldning i tätorten bör föreläggas samma restriktioner om alla fastighetsägare skall behandlas lika. En så omfattande restriktion kan knappast vara realistisk.

Miljö-, bygg- och hälsoskyddsnämnden har vidare uppgett att några tillsynsåtgärder i anledning av nämndens beslut att förbjuda eldning under perioden den 1 maj till den 30 september 2002 inte har vidtagits då det inte kommit till nämndens kännedom att HH skulle ha eldat under denna period.

Miljö-, bygg- och hälsoskyddsnämnden har ingivit intyg från skorstensfejarmästare CÖ angående eldning på fastigheten Teknikern X:X, i vilket anges: ”Vid förfrågan om eldstad och skorstensschakt samt på det sätt som anläggningen eldas så finns ingen anmärkning från sotningsdistriktet. Rök kan slå ned vid vindstilla och mulet väder.”

DOMSKÄL

Miljödomstolen har företagit syn på fastigheterna.

Vid synen har miljöinspektör AE, miljö-, bygg- och hälsoskyddsnämnden, uppgett: Den förhärskande vindriktningen i området är västlig till nordvästlig, det vill säga i riktning från samhället mot framsidan på fastigheterna. Det finns ingen kommunal reglering avseende vedeldning. Många har problem i Arvidsjaur på grund av röken från vedeldningen. Uppskattningsvis är det ett av fem hushåll i kommunen som eldar med ved. Av den lukt som uppstår kan man förstå att det även förekommer eldning av tidningspapper och sopor. Eldningen ger vissa dagar upphov till dålig luft i samhället. Vid vissa väderförhållanden under vintern går det inte att ha ventilation öppen dagtid utan endast på natten. Det bostadsområde där fastigheterna är belägna är särskilt utsatt för dålig luft eftersom luften ofta lägger sig som ett lock på just den här höjden. Vid några tillfällen när miljöinspektörer besökt GS har det varit dålig luft i huset. Flera av grannarna har då eldat. Röken från HH skorsten har blåst bort från husen. Planer finns på att anlägga fjärrvärmedistribution i Arvidsjaur.

HH och GS äger var sin del i ett parhus. Detta hus ligger i ett villaområde i utkanten av Arvidsjaur. Inom villaområdet, som är beläget på högre höjd än de mer centrala delarna av samhället, finns åtskilliga hus med förlängda skorstenar, bland annat flera av grannhusen på Teknikerstigen. Det har i målet framkommit att eldning med ved eller annat brännbart material är vanligt i samhället och att luften i området periodvis är mycket dålig. Det har vidare framkommit att GS såväl inom- som utomhus upplever besvär av rök från eldning. Det saknas anledning att ifrågasätta omfattningen av hennes besvär och att de åtminstone delvis har samband med vedeldningen i grannskapet. Det är således klarlagt i målet att rök från vedeldning i området utgör en sådan olägenhet för människors hälsa som avses i miljöbalken. Därmed är det såväl relevant som nödvändigt att åtgärder vidtas i syfte att minska dessa störningar. Det kan förutsättas att dessa mer generella störningar på orten kan få sin lösning om fjärrvärme börjar distribueras. I avvaktan på en sådan utbyggnad kan det dock sättas i fråga om inte Arvidsjaurs kommun redan nu så långt möjligt bör vidta generella åtgärder för att komma till rätta med problemen.

Utredningen i målet ger visserligen inte stöd för att det uteslutande är röken från HH eldning som ger upphov till GS besvär. Med hänsyn till förhärskande vindriktning och husens läge såväl topografiskt som i förhållande till samhället i övrigt är det, som framgått i det föregående, i stället troligt att rök från flera fastigheter, däribland HH, kan tränga in i GS hus på olika sätt och i varierande omfattning och på så sätt utgöra en olägenhet för henne. Miljödomstolen har emellertid i detta mål endast att ta ställning till vilka åtgärder som kan riktas mot HH i anledning av den rök som kommer från hans fastighet.

En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att miljöbalken samt föreskrifter eller domar och beslut som meddelats med stöd av balken ska efterlevas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas (26 kap. 9 § miljöbalken). Miljödomstolen anser att det är en allt för ingripande åtgärd att förelägga HH att avlägsna vedspisen och skorstensröret. Syftet att minska störningar från vedeldningen kan, i första hand, uppnås med mindre ingripande åtgärder.

Vid tillsyn över en verksamhet gäller även bestämmelserna i 2 kap.miljöbalken. Enligt 3 § i kapitlet är alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skyldiga att utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Vidare stadgas i 7 § samma kapitel att kraven på sådana hänsyn gäller i den utsträckning som det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Härav följer att en avvägning bör göras mellan å ena sidan HH önskemål om att elda i sin vedspis och å den andra GS behov av att luften så långt möjligt är fri från rökgaser och andra irriterande faktorer. Miljödomstolen finner härvid att det är orimligt att ålägga HH ett totalt förbud mot eldning året om. I stället får länsstyrelsens beslut anses utgöra en lämplig avvägning mellan de båda intressena. Det överklagade beslutet bör följaktligen inte ändras utan båda överklagandena avslås.

Förbud att elda i vedspisen på fastigheten Teknikern 17 gäller därmed under månaderna maj till och med september. För övriga delar av året får vedeldning ske under en timma om dagen mellan klockan 18.00 och 21.00.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2

Överklagande ges in till miljödomstolen senast den 21 maj 2003. Det skall vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen. Prövningstillstånd krävs.

Ingemar Celander Erik Marell

I avgörandet som är enhälligt har deltagit rådmannen Ingemar Celander och miljörådet Erik Marell. Föredragande har varit beredningsjuristen Helén Leijon.