MÖD 2004:73

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, avd. 9, miljödomstolen, dom 2003-09-22 i mål nr

M 264-02, se bilaga A

KLAGANDE

1. HB

2. SW

3. P-AH

4. AH

5. RE

MOTPARTER

1. Bofors Jägargille

Ombud: ÅL

2. Länsstyrelsen i Örebro län

SAKEN

Ändring av villkor avseende verksamheten vid Bofors Jägargilles skjutbanor på fastigheten Bofors Skjutfält X:X i Karlskoga kommun

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen avslår överklagandena.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

HB, SW, P-AH och AH samt RE (klagandena) har, såsom Miljööverdomstolen uppfattar deras överklaganden, yrkat att Miljööverdomstolen skall fastställa att villkoren 6 och 7 angående blysanering i tillståndet för Bofors Jägargilles (Jägargillet) verksamhet, skall kvarstå oförändrade.

Jägargillet har bestritt ändring.

Länsstyrelsen har anfört att den inte har något att erinra mot ett bifall till överklagandena.

Miljööverdomstolen har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket miljöbalken avgjort målet utan huvudförhandling.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Klagandena

Inget nytt har tillkommit som inte var känt vid fastställandet av de aktuella villkoren. Det som tidigare fastställts i dom skall därför gälla även framöver. Det är inte relevant att jämföra Jägargillets verksamhet med den som bedrivs på Bofors skjutfält. På skjutfältet används inte någon ammunition av bly. Det finns en oro för att förorenat ytvatten rinner via en bäck där kräftor har inplanterats till Imälven och vidare ut i sjön Möckeln. Det finns även en oro för att vatten förorenat av bly når ner till grundvattnet och där förorenar vattentäkter.

Det finns lämplig reningsteknik eftersom sand har renats och återanvänts på en annan skjutbana. Flera tidigare instanser har funnit att sanering måste ske. Dessutom har Naturvårdsverket i det tidigare målet rörande Jägargillet uttalat att de aktuella skjutbanorna bör saneras inom viss tid efter det att användandet av ammunition innehållande bly har upphört. Det kan inte anses uppenbart att villkoret inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt.

Jägargillet

Jägargillet har åberopat samma grunder och omständigheter som i miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.

Det framgår inte av villkoren hur sanering skall ske. Miljödomstolen har därför gjort en riktig bedömning när den kommit fram till att villkoren är för oprecisa för att kunna följas upp. Genomförda undersökningar visar att miljöbelastningen från en enskild skjutbana i regel är måttlig. Bly har en låg mobilitet och en ringa upplösningshastighet, vilket hindrar en vidaretransport i marken. Detta styrks av en studie utförd vid en hagelskjutbana i Gyttorp, enligt vilken bly endast har kunnat spåras ned till ett djup av omkring 40 cm i marken.

Miljöförhållandena vid Jägargillets skjutbanor är sådana att bly från ammunition inte torde urlakas till Imälven i någon större omfattning. Skjutbanorna är belägna på en plats som minimerar läckaget av bly till ytvatten. Bly från banorna torde därför inte heller utgöra något hot mot kräftorna i älven.

Jägargillet har utöver den skriftliga bevisningen i miljödomstolen åberopat ett kompletterande yttrande av Ulf Qvarfort vid Totalförsvarets forskningsanstalt (FOI). I yttrandet sägs sammanfattningsvis följande.

”Det finns idag inte någon fungerande metod för rening av bly i skjutvallssand som innebär att sanden ”fritt” kan återanvändas. Samtidigt har genomförda undersökningar samstämmigt visat att miljöbelastningen från en enskild skjutbana i regel är marginell och knappast utgör ett hot mot människa och miljö. I det aktuella fallet är skjutbanorna belägna inom Bofors skjutfält vilket medför att den ”extra” belastningen från dessa bör vara försumbar och därför bör bedömas utifrån områdets allmänna status. Vidare finns inga relevanta data eller andra uppgifter som visar att banorna skulle kunna påverka Imälven. Med hänsyn till detta finns det idag således ingen anledning att genomföra en rening av de befintliga skjutbanorna utan de kan lämnas.”

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen har hänvisat till vad som anförts i miljöprövningsdelegationens beslut den 4 juni 2002 och därutöver anfört att klagandenas argument i huvudsak är relevanta, men att risken för föroreningar av grundvatten vid de närboendes fastigheter samt förgiftning av kräftor bedöms som osannolik samt att det föreligger osäkerhet rörande effekten av befintliga saneringstekniker.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Vad klagandena anfört föranleder inte Miljööverdomstolen att göra någon annan bedömning än den som miljödomstolen har gjort. Överklagandena skall därför avslås.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Per-Anders Broqvist, referent, och Arne Kardell, miljörådet Sven Bengtsson och hovrättsrådet Lars Dirke. Enhälligt.

_______________________

BILAGA A

STOCKHOLMS TINGSRÄTT, MILJÖDOMSTOLENS DOM

KLAGANDE OCH MOTPART

1. Bofors Jägargille

c/o SF

2. RE

MOTPART

Länsstyrelsen i Örebro län, 701 86 ÖREBRO

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Örebro län beslut 4 juni 2002, Dnr 5511-04943-2001,

se domsbilaga 1

SAKEN

Ändring av villkor avseende verksamheten vid Bofors Jägargilles skjutbanor på fastigheten BS 4:2, Karlskrona kommun

____________________

DOMSLUT

1. Med ändring av länsstyrelsens beslut upphäver miljödomstolen villkoren nr 6 och 7 som föreskrivits av miljööverdomstolen i dom den 14 oktober 2002 i mål nr M 161-00 och som avser det tillstånd som meddelats av länsstyrelsen i Örebro län den 1 oktober 1984 i ärende 11.1821-555-84.

2. Miljödomstolen avslår RE:s överklagande.

_____________

BAKGRUND

Bofors Jägargille (Jägargillet) beviljades genom beslut av Länsstyrelsen i Örebro län den 1 oktober 1984 tillstånd enligt miljöskyddslagen till utomhusskjutbanor vid Jägargillets skytteanläggning på fastigheten BS 4:3 i Karlskoga kommun. Länsstyrelsen i Örebro län lämnade därefter den 24 september 1998 Jägargillet tillstånd till utökad verksamhet. Länsstyrelsen omprövade samtidigt vissa villkor i tillståndet samt införde villkor avseende bl a blysanering. Länsstyrelsens beslut överklagades till miljödomstolen av bl a Jägargillet och RE. Jägargillets överklagande avsåg tillåtet antal skott och skjuttider. Under handläggningen vid miljödomstolen framställde Jägargillet även yrkande om att villkoren angående blysanering skulle ändras. Detta yrkande fann miljödomstolen vara för sent framställt, varför yrkandet avvisades då det inte heller hade med övriga frågor i målet att göra. Miljödomstolens dom meddelades den 8 december 1999. Jägargillet ansökte därefter i juni 2001 till länsstyrelsen om ändring av villkor i länsstyrelsens beslut av den 24 september 1998 avseende blysanering. Länsstyrelsen avslog överklagandet såvitt gällde att villkoret avseende blysanering skulle utgå, men ändrade tiden för när villkor nr 5 skulle börja gälla till två år efter det att länsstyrelsens beslut vunnit laga kraft.

Jägargillet överklagade även miljödomstolens dom avseende tillåtet antal skott och skjuttider. Miljööverdomstolen fann i dom den 14 oktober 2002 att länsstyrelsens beslut av den 24 september 1998 och miljödomstolens dom inte hade laga grund och därför skulle upphävas. Miljööverdomstolen förordnade dock, med viss justering, att tidigare meddelade villkor om bl.a. blysanering skulle införas i tillståndsbeslutet från 1984. Detta skedde utan att, såvitt framgår av domen, villkoren prövades i sak.

YRKANDEN

Bofors Jägargille har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkat i första hand att miljödomstolen med ändring av länsstyrelsens beslut förordnar att villkoren 5 och 6 i tidigare meddelat tillstånd till skjutverksamhet skall utgå. Villkoren lyder enligt följande.

5. Skjutvallarna vid älgbanan, inskjutningsbanan och 50-metersbanan skall saneras från blyrester vart tionde år med början två år efter det att detta beslut börjat gälla. Detta skall pågå till tillförseln av bly helt har upphört.

6. Sanering av lerduvebanorna från bly skall ha påbörjats senast två år efter det att övergång skett till blyfri ammunition. Sanering skall ske på sätt som godkänts av tillsynsmyndigheten.

I andra hand har Jägargillet yrkat att villkoren 5 och 6 skall ersättas med villkor i enlighet med Jägargillets åtagande enligt följande. Jägargillet åtar sig att inom den i nuvarande villkor angivna tidsramen, i samråd med och på sätt som godkännes av tillsynsmyndigheten, genomföra en platsspecifik riskanalys, samt att genomföra de åtgärder som krävs för att nedbringa de eventuella läckage av blyföreningar som förekommer till en rimlig nivå.

RE har överklagat Länsstyrelsens beslut och yrkat att de aktuella villkoren skall kvarstå oförändrade.

GRUNDER OCH UTVECKLANDE AV TALAN

Bofors Jägargille har som grund för överklagandet åberopat att ny kunskap som visar att sanering inte fungerar tillfredsställande har framkommit samt att de föreskrivna villkoren strider mot skälighetsregeln i 2 kapmiljöbalken. Till stöd för sitt överklagande har Jägargillet åberopat vad som anförts i ärendet hos länsstyrelsen samt i övrigt i huvudsak följande. Genom riksdagens beslut har tidpunkten för förbud mot användning av blyammunition på skjutbanor fastställts till 1 januari 2008 för kulskytte och

1 juli 2005 för hagelskytte. Tidpunkterna för saneringsstart är således fastlagda. Länsstyrelsen har inte närmare preciserat vad sanering innebär. Länsstyrelsen skriver i sin bedömning att föreningen ges möjlighet att ta del av ny teknik. Jägargillet betvivlar starkt att teknik för tillvaratagande av blyet på nedslagsplatsen för en hagelskjutbana kan finnas tillgänglig inom den fastställda tidsramen. Om teknik skulle finnas är det inte säkert att den är tillämpbar för en enskild förening. Jägargillet anser att den enda möjliga metoden är behandling av området, om det visar sig att läckage förekommer. Ordet sanering skulle i så fall ersättas med behandling. Beträffande skjutbanevallar skriver Länsstyrelsen att redan fungerande teknik i praktisk användning finns. Länsstyrelsen anger inte vilken teknik som avses. De metoder Jägargillet känner till är dels den av försvaret tidigare använda metoden med sållning av sanden för tillvaratagande av metalliskt bly, dels metoden att tvätta sanden. Metoden att sålla sanden ger ett dåligt resultat miljömässigt. Vid Svenska Jägareförbundets och Kommunförbundets seminarium om bly den 14 november 2000 framkom att det i dagsläget finns en mindre studie gjord som tyder på att urlakningen är lika stor från tvättad sand som från otvättad. Resultat från en större studie avseende detta föreligger ännu inte. Av bilagorna till Jägargillets begäran om ändring av villkoren framgår att omedelbara åtgärder inte rekommenderas av de sakkunniga i ämnet. Man rekommenderar i stället att vallarna får ligga orörda i avvaktan på de studier som pågår. I varje fall bör inte saneringsåtgärder vidtas utan en föregående riskanalys. Jägargillet har genom Länsstyrelsens beslut 98-09-24 punkt 7 ålagts att utarbeta kontrollplan för egenkontroll. De föreslagna åtgärderna i andrahandsyrkandet kan då inarbetas i planen. Genom Länsstyrelsens beslut har Jägargillet förelagts att genomföra i tid fastställda ej preciserade åtgärder vars genomförande och konsekvenser inte kan överblickas. Ett sådant föreläggande omöjliggör en långsiktig planering och inverkar starkt negativt på verksamheten.

Bofors Jägargille har till stöd för sitt överklagande dels åberopat de rapporter/dokument som åberopades vid länsstyrelsen, dels ett yttrande från den 29 januari 2003 av UQ vid Totalförsvarets Forskningsinstitut. Av yttrandet framgår i huvudsak följande. Miljöbelastningen inom en skjutbana hänför sig i huvudsak till förhöjda blyhalter inom vissa områden som kulfång och skjutvallar. Detaljundersökningar indikerar förhöjda blyhalter i ytjorden vid målområdena. Då det gäller den ”totala” miljöbelastningen från en skjutbana finns få heltäckande undersökningar. Resultaten visar som helhet en ringa påverkan på omkringliggande markområden och funna halter ligger inom den ”naturliga” variationen för liknande områden. Orsaken till den begränsade belastningen anses vara blyets låga mobilitet och ringa ”upplösningshastighet” vilket gynnar blyadsorptionen och samtidigt hindrar en vidaretransport. Försvarsmakten har sedan flera år bedrivit och initierat flera projekt vars gemensamma syfte har varit att finna en lämplig teknik för rening/inaktivering av bly i kulfångssand eller inom delar av skjutfält. Den nu använda tekniken innebär att sanden i befintliga vallar där blyhalten överstiger 300 mg/kg grävs ur och mellanlagras i väntan på efterföljande tvätt eller deponering. Även vallar där miljökulfång skall installeras behandlas på liknande sätt. Volymen massor måste i regel uppgå till mer än 10 000 ton för att det skall vara motiverat att sätta upp ett tvättverk. I annat fall får sanden transporteras till en ”central” tvättanläggning eller deponeras. Vidare kan man med dagens reningsmetod inte rena sanden om den innehåller organiskt material, exempelvis sågspån. I detta fall återstår enbart deponering. Nuvarande reningsmetod förmår i bästa fall att rena skjutvallssanden ned till en blyhalt av 300 mg/kg vilket i sig innebär en restriktion i återanvändandet. Vidare visar undersökningar att den utlakbara andelen bly i den otvättade kontra tvättade sanden i stort sett är lika. Detta betyder att utlakningspotentialen i stort sett är oförändrad efter tvättning vilket i sin tur medför att den totala blyutlakningen är oförändrad. En strävan borde vara en rening ned till en nivå där sanden fritt kan återanvändas samt att utlakningspotentialen reducerats. Enligt Naturvårdsverkets riktvärden får då blyhalten inte överstiga 80 mg/kg. En närmare studie av blyets förekomst i skjutvallar visar att dagens tvättmetod inte förmår uppnå dessa villkor. Med hänsyn härtill är det tveksamt om den nu använda reningsmetoden för bly i skjutvallar uppfyller miljöbalkens krav på proportionalitet och därför bör man avvakta en mer effektiv reningsmetod. Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att det idag inte finns någon fungerande metod för rening av bly i skjutvallssand som innebär att sanden fritt kan återanvändas. Samtidigt har genomförda undersökningar samstämmigt visat att miljöbelastningen från en enskild skjutbana i regel är mycket måttlig. I det aktuella fallet är skjutbanorna belägna inom Bofors skjutfält vilket medför att den ”extra” belastningen från dessa bör vara försumbar och därför bedömas utifrån områdets allmänna status. Vidare innehåller banorna sågspån vilket medför att rening av sanden inte är möjlig med dagens teknik. Därför finns idag ingen anledning att genomföra en rening av de befintliga skjutbanorna utan de kan lämnas i avvaktan på en fullt fungerande reningsmetod. Banornas eventuella miljöpåverkan bör vidare relateras till den allmänna miljöbelastningen inom Bofors skjutfält.

Till stöd för sitt överklagande har RE anfört i huvudsak följande. Jägargillet har enligt en tidningsartikel redan upphört att skjuta med blyhagel varför saneringen bör påbörjas efter den tid som länsstyrelsen i sitt tidigare beslut förordnat. Den stora blymängden kommer från hagelskyttet och det är viktigt att sanering av nedslagsplatsen påbörjas snarast möjligt. De synpunkter som UQ lämnar gäller kulskyttet, vilket är något helt annat. Naturvårdsverket har i yttrande anfört att vid skjutbanor där det finns risk för förorening av yt- och grundvatten bör omhändertagande ske utan dröjsmål. Risken är uppenbar eftersom mätningar visar på förhöjda föroreningsnivåer. Länsstyrelsen skriver i sitt beslut att mätpunkten nedströms skjutbanorna visar högre blyhalter än uppströms. Två år är en tillräcklig respittid för att påbörja ett omhändertagande av det spridda blyet. Sanering av blyet är nödvändig för att skydda de av RE inplanterade kräftorna i Imälven.

Länsstyrelsen har i yttrande anfört att den inte funnit anledning att ompröva sitt ställningstagande.

Jägargillet har till bemötande av RE:s överklagande anfört i huvudsak följande. Jägargillet har inte redan för två år sedan gått över till blyfri ammunition. På föreningens skjutbana finns två trapbanor. På den ena banan skjuts N-trap, dubbeltrap och A-trap. På den andra banan skjuts endast N-trap. Enligt nu gällande regeringsbeslut upphörde användandet av blyammunition för N-trap den 1 juli 2002. För A-trap och dubbeltrap upphör användandet av blyammunition den 1 januari 2005. Detta under förutsättning att dispens för fortsatt användning inte kan beviljas. De två skjutbanorna har delvis gemensamt nedslagsområde. Beträffande kulskyttet upphör användandet av kulor innehållande bly den 1 januari 2008. Jägargillet kommer att använda blyammunition inom ramen för gällande lagstiftning. Vad gäller farhågorna avseende kräftbeståndet kan följande anföras. Imälven avvattnar ett naturligt surt område som till stor del utgörs av skogs- och myrmark. Vattnet i älven kommer därför att innehålla höga halter av humus samt metaller som järn och mangan. Ökad försurning genom nedfall medför vidare en ökad transport i vattendraget av metaller. Skjutbanorna är belägna på Imälvens östra strand. Skjutbanorna ligger på en i relation till älven högt belägen moränmark. Dessa marktyper utgörs alltid av s.k. infiltrationsområden och direkt ytavrinning kan bara förekomma under exceptionella förhållanden på tjälad mark. Under alla andra förhållanden infiltrerar nederbörden ned genom marken och kommer ut i ytvatten först som grundvatten. Under passagen genom markprofilen binds flertalet metaller fast i marken. Bly från hagelammunition torde alltså inte urlakas till Imälven i någon större omfattning. Skjutbanorna är alltså belägna på en idealisk plats för att minimera läckaget av bly till ytvatten. Det främsta hotet mot kräftorna torde istället vara den höga surhetsgraden i Imälven.

DOMSKÄL

Bofors Jägargilles överklagande avser ändring av villkoren 5 och 6 i länsstyrelsens beslut från den 24 september 1998. Miljööverdomstolen har den 14 oktober 2002 upphävt miljödomstolens dom från den 8 december 1999, som ersatt länsstyrelsens beslut från den 24 september 1998. Miljööverdomstolen har även beslutat om nya villkor som gäller för det ursprungliga tillståndsbeslutet från den 1 oktober 1984. Dessa villkor avser även de frågor som inte prövades i sak av miljööverdomstolen, t ex sanering av blyhagel. Villkoren under punkten 6 och 7 i miljööverdomstolens dom är, förutom att ett specifikt datum satts in och vissa språkliga justeringar gjorts, identiska med villkoren 5 och 6 i länsstyrelsens beslut från den 24 september 1998. De överväganden som länsstyrelsen gjort i det nu överklagade beslutet är därför desamma som om länsstyrelsen prövat villkoren i miljööverdomstolens dom från den 14 oktober 2002. Med hänsyn till detta anser miljödomstolen att överklagandena kan prövas i sak. Miljödomstolen prövar därför Bofors Jägargilles överklagande som en begäran att tillståndsvillkoren nr 6 och 7 i miljööverdomstolens dom från den 14 oktober 2002 skall upphävas och RE:s överklagande som en begäran att tidpunkten för när villkor nr 6 skall börja gälla tidigareläggs. Villkoren i miljööverdomstolens dom lyder:

6. Skjutvallarna vid älgbanan, inskjutningsbanan och 50-metersbanan skall saneras från blyrester vart tionde år med början två år från den 1 september 2004. Detta skall pågå till dess att tillförseln av bly helt har upphört.

7. Sanering av lerduvebanorna från bly skall ha påbörjats senast två år efter det att övergång skett till blyfri ammunition. Sanering skall ske på sätt som godkänts av tillsynsmyndigheten.

Miljödomstolen kommer hädanefter att hänvisa till villkoren med de nummer och den lydelse de har i miljööverdomstolens dom.

Enligt 24 kap 8 § miljöbalken (MB) får tillståndsmyndigheten efter ansökan av tillståndshavaren upphäva eller mildra villkor endast om det är uppenbart att villkoret inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen påkallas av omständigheter som inte förutsågs när tillståndet meddelades.

Det är verksamhetsutövaren som enligt 2 kap 1 § MB skall visa att de förpliktelser som följer av andra kapitlet uppfylls. Enligt 3 § skall alla som bedriver verksamhet utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. För att en teknik skall anses som bästa möjliga, krävs att den är både industriellt möjlig att använda i branschen och från ekonomisk synvinkel möjlig. Enligt 7 § gäller kraven i bl a 3 § i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.

Enligt förordningen (1998:944) om förbud m m i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter är det redan nu förbjudet med blyhagel vid jakt/skytte på våtmarker (14 c §). Från den 1 januari 2006 gäller förbud mot användning av ammunition som innehåller blyhagel vid jakt, samt att yrkesmässigt saluföra eller överlåta sådan ammunition (14 b och d §§). Från den 1 januari 2008 får kulammunition som innehåller bly inte användas vid jakt eller skytte, om den inte samlas upp i miljökulfång eller tas om hand på annat sätt som är godtagbart från hälso- och miljösynpunkt (14 e). Naturvårdsverket får under vissa förutsättningar som anges i 14 f § meddela föreskrifter om undantag från förbuden.

Av det nu överklagade beslutet framgår att det när länsstyrelsen fattade sitt beslut den 24 september 1998 inte fanns lämplig teknik för sanering av nedslagsplatser för blyhagel. Länsstyrelsen ansåg dock 1998 att det fanns fungerande teknik i praktisk användning för sanering av skjutvallar. Någon kostnadsanalys förelåg inte i beslutsmaterialet. Av länsstyrelsens överväganden i beslutet den 4 juni 2002 framgår att de anser att, eftersom flera forskningsprojekt pågår och tiden för uppfyllande av villkor 6 skjuts upp två år, påbörjade forskningsprojekt hinner utvärderas och ge vägledning för hur och i vilken omfattning sanering skall ske. Beträffande lerduvebanor, villkor 7, bedömer länsstyrelsen att, eftersom det villkoret inte träder i kraft förrän 2007, det även där finns tillräcklig tid för att ta del av kommande forskningsrön och planera saneringen därefter.

Miljödomstolen anser att villkoren 6 och 7 är alltför oprecisa för att kunna följas upp. Det framgår inte av villkorstexten till vilken grad rening måste ske och osäkerheten beträffande lämplig teknik, dess kostnad och effektivitet är för närvarande alltför stor. Innan krav på rening ställs bör lämplig teknik och kostnader samt möjligt saneringsresultat kunna bedömas. Vidare måste bedömning kunna ske av om eventuell sanering lämpligen skall ske på platsen eller externt och huruvida den renade sanden kan användas eller måste deponeras. Länsstyrelsen har, vare sig i beslutet 1998 eller 2002, rimligen kunnat göra några sådana överväganden. Jägargillet har i dagsläget ingen möjlighet att överblicka de ekonomiska konsekvenserna av villkoren. Det är därför uppenbart att villkoren är strängare än nödvändigt. Några alternativa, mildare villkor avseende sanering är enligt miljödomstolen inte möjliga att föreskriva i dagsläget. Villkoren skall därför upphävas.

Det finns dock skäl för tillsynsmyndigheten att bevaka frågan och en eventuell omprövning för att föreskriva om villkor för ett omhändertagande av bly kan tas upp då det finns lämplig beprövad teknik. Frågan bör även kunna aktualiseras av tillsynsmyndigheten som sanering av förorenat område enligt 10 kap MB.

Sammanfattningsvis anser miljödomstolen således att villkoret är strängare än nödvändigt och att det därför skall upphävas.

Vid denna utgång skall RE:s överklagande avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 2 (TSH-MD 2)

Överklagande, ställt till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, skall ha inkommit till miljödomstolen, Stockholms tingsrätt, senast den 13 oktober 2003. Prövningstillstånd krävs.

Liselott Yngve Margareta Bengtsson

I avgörandet har deltagit tingsfiskalen Liselott Yngve, ordförande, och miljörådet Margareta Bengtsson. Domen är enhällig.