MÖD 2005:2
Tillstånd att uppföra och driva två vindkraftverk (gruppstation)-----Ansökan om tillstånd att uppföra och driva två vindkraftverk har avslagits bl.a. med hänsyn till verksamhetens inverkan på landskapsbilden och att lokaliseringen strider mot den kommunala översiktsplanen.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-12-22 i mål nr M 83-03, se bilaga
KLAGANDE
1. JP
2. EP
3. PB
4. AB
5. AJ
6. LJ
Ombud för 1-4
AJ
MOTPARTER
1. Länsstyrelsen i Skåne län
2. GT
SAKEN
Tillstånd att uppföra och driva gruppstation med två vindkraftverk
________________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Med upphävande av miljödomstolens dom och Miljöprövningsdelegationens vid Länsstyrelsen i Skåne län beslut den 30 januari 2003, dnr 551-21150-02, avslår Miljööverdomstolen ansökan om tillstånd att uppföra och driva vidkraftverk på fastigheterna X 3:3 och 5:12 i Eslövs kommun.
________________________
YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
JP m.fl. har yrkat att Miljööverdomstolen skall avslå ansökan.
GT och Länsstyrelsen i Skåne län har bestritt ändring.
Miljööverdomstolen har hållit syn och därefter tagit målet till avgörande utan förhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.
UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Parterna har hänvisat till den utredning som lades fram vid länsstyrelsen och miljödomstolen samt gjort tillägg och förtydliganden enligt följande.
JP m.fl.
Miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller inte de krav som kan ställas enligt bl.a. 6 kap.miljöbalken. En etablering av vindkraftverk på den valda platsen strider mot de rekommendationer och riktlinjer som angetts i kommunens översiktsplan. Buller- och skuggutredningar som de låtit utföra visar att störningarna vid näraliggande fastigheter kommer att bli oacceptabla. Elektronisk utrustning, bl.a. tevemottagare, kan påverkas negativt av verksamheten. Vindkraftverken bör inte placeras nära gränsen till fastigheten X 4:5 eftersom det kan inverka negativt på framtida möjligheter att använda fastigheten. Det finns en risk för att människor vintertid kan skadas av is som slungas iväg från vingarna. Strålningsrisken är också betydande. Det finns inte någon utredning om befarad värdeminskning på bostadsfastigheter i närheten till vindkraftverken eller vem som skall ersätta sådan värdeminskning.
GT
Ljudberäkningarna har utförts enligt den metod som rekommenderas av Statens Naturvårdsverk (”Ljud från landbaserade vindkraftverk”, 2001). Om någon närboende drabbas av oacceptabel skuggutbredning kan detta åtgärdas genom att man i vindkraftverken installerar ett system som gör att verken kan stängas av vid sådana tillfällen. Och lagstiftningen är klar när det gäller verksamhetsutövaren skyldighet att åtgärda störningar på radio- och tevemottagare.
Det bör nämnas att tjänstemän vid Eslövs kommun ordnade samrådsmöte och även deltog i handläggningen av ärendet utan att göra annan bedömning än att bestämmelserna i vindkraftspolicyn följts så att byggnation är möjlig.
Länsstyrelsen
I en rapport som länsstyrelsen tagit fram (”Vindkraft i Skåne - Analys och konsekvenser av olika scenarier”) anges att avståndet mellan bostadshus och vindkraftverk måste prövas från fall till fall utifrån den föreslagna anläggningen samt lokal topografi, vegetation och andra avskärmningar. Länsstyrelsen finner att avståndet mellan bostadshus och vindkraftverk av dagens storlek (totalhöjd >100 meter) normalt inte bör understiga 500 meter.
Länsstyrelsen i Skåne län har i ett projekt tagit fram en handlingsberedskapsplan inför vindkraftsutbyggnaden i regionen, vilket främjar en hushållning med vindenergiresursen, såväl som med andra resurser. Projektrapporten ”Vindkraft i Skåne - Analys och konsekvenser av olika scenarier” är en redovisning av detta projektarbete och inte någon särskild inlaga till miljödomstolen när det gäller den här överklagade tillståndsansökan.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Kommunfullmäktige i Eslövs kommun antog genom beslut den 25 februari 2002 en översiktsplan avseende policy och riktlinjer vid lokalisering av vindkraftverk. En sådan aktuell översiktsplan bör ges stor tyngd vid prövningen av en ansökan om vindkraftsetablering. I kommunens översiktsplan redovisas riktlinjer för lokaliseringen av vindkraftverk enligt bl.a. följande. Lokalisering av vindkraftverk skall i princip ske inom de områden som bedöms lämpliga enligt översiktsplanen. Vindkraftverken skall samlas i grupper om ca tre till fem verk och följa landskapets struktur med hänsyn till siktlinjer och vyer. Ett minsta avstånd av tre till fem kilometer skall finnas mellan de olika grupperna av vindkraftverk bl.a. beroende på verkens storlek och landskapets struktur.
Den plats som valts för den ansökta vindkraftetableringen är belägen utanför ett av de områden som i översiktsplanen utpekats som särskilt lämpligt för etablering av vindkraftverk. Avståndet från den valda platsen till närmaste angränsande och från platsen fullt synliga gruppstation är mindre än tre kilometer. Området präglas av odlad åkerjord med inslag av buskridåer. Förutom angränsande gruppstationer för vindkraftverk finns det inte några större anläggningar för industriell verksamhet i området. Den valda platsen kan därmed inte anses väl förenlig med de genom översiktsplanen antagna riktlinjerna.
Avståndet från den valda platsen till närmaste bostadshus är omkring 400 m och till samlad bebyggelse mindre än 500 m. Risk för störningar i form av buller och skuggbildning finns för de närmast boende. Därtill kommer att vindkraftverken kommer att utgöra ett dominerande inslag i det flacka jordbrukslandskapet med småskalig bebyggelse runt omkring. Vindkraftverken skulle alltså medföra såväl risk för störningar som en betydande påverkan på landskapsbilden.
Vid en samlad bedömning kommer Miljööverdomstolen fram till att en vindkraftetablering på den valda platsen inte kan godtas. Tillståndsansökan skall följaktligen avslås.
Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, fastighetsrådet Anders Dahlsjö, hovrättsrådet Henrik Runeson, referent, och hovrättsassessorn Inge Karlström. Enhälligt.
_______________________________
BILAGA
VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM
KLAGANDE
1. AJ
2. LJ
3. JP
4. EP
5. LI
6. PB
7. AB
Ombud för 6 - 7: JP
MOTPARTER
1. Länsstyrelsen i Skåne län, 205 15 MALMÖ
2. GT
ÖVERKLAGAT BESLUT
Länsstyrelsens i Skåne län (Miljöprövningsdelegationen) beslut den 30 januari 2003, dnr 551-21150-02, se bilaga 1
SAKEN
Tillstånd till uppförande och drift av gruppstation med två vindkraftverk
__________
DOMSLUT
Miljödomstolen avslår överklagandena.
YRKANDEN M.M.
AJ, LJ, JP, EP, LI, PB och AB, har yrkat att länsstyrelsens beslut upphävs.
AJ och LJ har anfört bl.a. följande. De äger fastigheten X 4:5, men har inte blivit kallade till något samråd. Bullerberäkning och skuggberäkning har inte utförts avseende deras fastighet, som antagligen är den närmaste bostadsfastigheten i förhållande till etableringsplatsen. Vindkraftverken kan störa bl.a. deras hästar och kommer även att störa vilda djur. Oljud, skuggbildningar och de roterande rörelserna kommer att påverka A och LJ. Placeringen av vindkraftverken strider mot Eslövs kommuns vindkraftpolicy. En av miljöbalkens grundläggande intentioner är att människans hälsa och miljön skall skyddas mot störningar. Lokaliseringen är olämplig eftersom det finns så många närboende vid denna plats. Man kan även fråga sig vem som ersätter värdeminskningen på deras fastighet om det skulle bli en etablering.
JP, PB och AB har anfört bl.a. följande. Sökanden har under tillståndsprocessen ändrat uppgifter om vindkraftverken så att det uppstått brister i informationen till de närboende och så att länsstyrelsens beslut till viss del fattats på felaktiga grunder. Vid samrådstillfället angavs att verken skulle ha en total höjd på 70 meter och placeras på fastigheterna X 3:3 och X 1:72, sedan dess har höjden blivit 87 meter och placeringen en annan. I Eslövs kommuns vindkraftpolicy har man på ett godtagbart sätt tagit hänsyn till miljömässiga och rent mänskliga värden. Att nu göra avsteg från policyn kan innebära avsevärda negativa konsekvenser i framtiden med tanke på den prejudicerande effekt det kan få även för andra skånska kommuner. Det rör sig om ett i övrigt flackt landskap, vilket gör att det blir en i hög grad negativ landskapspåverkan som får negativa effekter på de närboendes vardag. Det saknas i utredningen konsekvensbeskrivning av effekter på tamboskap. Tv-mottagare och annan teknisk utrustning kan ofta slås ut av vindkraftverken enligt sökanden GT. Denna störning har inte berörts i länsstyrelsens beslut. Det är anmärkningsvärt att länsstyrelsen förlängt tillståndstiden till år 2022, då detta endast är en ekonomisk fråga som inte har att göra med kraftproduktionen i sig. Hänsyn bör även tas till de närboendes ekonomiska situation. Det är problematiskt att avyttra eller hyra ut fastigheter belägna vid vindkraftverk.
LI har anfört bl.a. följande. Fastigheterna X 4:5, 4:9 och X 6:14 förvärvades i december 2001 på exekutiv auktion. Fastigheten X 4:5 har sedermera avyttrats till A och LJ medan fastigheterna X 6:14 och X 4:9 fortfarande är i hans ägo. Den information som kommunen skickat ut till berörda fastighetsägare har inte kommit honom tillhanda. Han har inte heller senare fått information om vindkraftverken. När kommunen meddelade att de inte skulle bevilja bygglov trodde han att ärendet var avslutat. Fastigheten X 4:5 överläts i december 2002 och de nya ägarna har för avsikt att bosätta sig på fastigheten. Köparna var vid förvärvstillfället medvetna om planerna på vindkraftverk. Efter kommunens negativa bygglovsbesked rev köparna det befintliga bostadshuset med ekonomibyggnad för att bygga nytt. Det är nu inte möjligt för dem att erhålla bygglov eftersom normerna om avstånd från vindkraftverk inte längre kan upprätthållas. Om köparna istället valt att renovera det befintliga huset hade de haft hus inom den krets där beslutande myndigheter ska ta hänsyn till bostadsbebyggelse. Det förefaller oskäligt att inte ta hänsyn till denna fastighet eftersom köparna avsågs att låta den bli bostadsfastighet. Även bostadshuset på fastigheten X 6:14 kommer att hamna nära vindkraftverken. Han har inte fått information om vilka effekterna kan bli på detta hus. Med hänsyn till att information inte har gått ut i rätt tid till rätt fastighetsägare har länsstyrelsens beslutsunderlag varit ofullständigt. Landskapet kommer att påverkas negativt eftersom det är flackt och närheten till nästa planerade vindkraftgrupp endast är 2,5 kilometer. Det är inte riktigt att bäcken med tillhörande vegetation skulle göra att grupperna upplevs som åtskilda. Eslövs kommuns vindkraftpolicy stadgar ett avstånd om minst 3 - 5 kilometer mellan grupper. Kommunen har i enlighet med detta beslutat att inte bevilja bygglov. I Boverkets allmänna råd ”Bättre plats för arbete” (1995:5) rekommenderas ett skyddsavstånd på 700 meter från vindkraftverk med en effekt av 1 MW. Miljööverdomstolen har i dom den 13 februari 2001 (Mål nr M 8782-99) beviljat tillstånd till uppförande och drift av sex vindkraftverk med en effekt på 1,5 MW vardera en tornhöjd på 45 meter och en rotordiameter på 44 meter. Tillståndet gavs under förutsättning att verken inte placerades närmare än 400 meter från bostäder. I detta mål är avståndet cirka 400 meter, och därmed på gränsen till vad som kan tillåtas. Eftersom Miljööverdomstolens dom avsåg betydligt lägre verk än vad som nu planeras för bör skyddsavståndet vara längre än 400 meter. Miljödomstolen vid Växjö tingsrätt har i dom den 30 september 2002 (Mål nr 286-01) ansett att det inte är rimligt att uppföra vindkraftverk med en totalhöjd på 102 meter på mindre avstånd än 500 meter från bostadshus.
Länsstyrelsen har motsatt sig ändring av det överklagade beslutet.
GT har motsatt sig ändring av det överklagade beslutet och anfört bl.a. följande.
Tre personer har efter det att samrådsmötet genomförts flyttat in i området och överklagat. JP bor cirka 950 meter från närmsta vindkraftverk och makarna B cirka 800 meter från det närmsta verket. Ingen av dessa kommer att nås av skuggor och buller. Avståndet till LIs fastighet är cirka 600 meter och enligt skugg- och ljudberäkning kommer det inte att uppstå oacceptabla störningar på denna fastighet. Ändringar av ansökan har skett för att tillgodose Försvarsmaktens krav; en sänkning av totalhöjden gjordes från 102 meter till 87 meter. Eftersom det då blev fråga om mindre verk kunde de stå närmare varandra och därigenom komma längre från bebyggelsen. Ändringarna har inte varit till men för någon av de närboende. Makarna J fastighet, X 4:5, har inte betraktats som bostadsfastighet av någon eftersom den inte varit bebodd på många år. Nu utförda ljud- och skuggberäkningar visar att oacceptabla störningar inte kommer att uppstå vid denna fastighet, som ligger på cirka 450 meters avstånd.
DOMSKÄL
Enligt 2 kap. 4 § andra stycket miljöbalken skall för all verksamhet och alla åtgärder en sådan plats väljas att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.
Miljödomstolen gör följande bedömning.
Samrådsförfarandet
I 6 kap.4 och 5 §§miljöbalken anges krav på att en sökande skall genomföra samråd med länsstyrelsen samt med andra myndigheter och enskilda som kan antas bli berörda av den tilltänkta verksamheten. Samrådsförfarande har ägt rum under våren år 2001. AJ och LJ har förvärvat fastigheten X 4:5 genom köp den 26 september år 2002. Det har vid tidpunkterna för samråd inte funnits skäl för GT att anta att A och LJ skulle bli berörda av den ansökta verksamheten. Information har gjorts tillgänglig för allmänheten genom att annonser har införts i lokaltidningar. Det föreligger därmed inga brister i samrådsförfarandet.
Avstånd till bostäder och omedelbar omgivningspåverkan
Miljödomstolen finner vid mätning på karta att avstånd till de närmsta bostadshusen är något över 400 meter. Detta gäller även platsen för tidigare bostadshus på fastigheten X 4:5.
Miljööverdomstolen har i dom den 13 februari 2001 (DM 9, Mål nr M 8782-99) som villkor beslutat att en gruppstation om fyra vindkraftverk inte fick uppföras så att något av verken kom närmare bostadshus än 400 meter. Miljööverdomstolen ansåg att vid lokaliseringsprövningen i målet skulle beaktas att de störningar vindkraftverken kunde medföra framförallt var buller och förfulning av landskapsbilden. Miljööverdomstolen fann att påverkan på landskapsbilden i fallet var begränsad och uttalade därför att det avgörande vid lokaliseringsprövningen var graden av bullerstörningar för de närboende.
Miljööverdomstolens avgörande gällde tillämpning av miljöskyddslagens lokaliseringsregel. De bedömningar som gjorts bör dock enligt miljödomstolens mening anses vara vägledande även vid en lokaliseringsprövning enligt miljöbalken. Miljödomstolens bedömningar i dom den 30 september 2002 (M nr 286-01) och som åberopats av LI visar att avståndet mellan boendemiljöer och vindkraftverk bör uppgå till ca fem gånger den totala höjden på verken d.v.s. tornhöjden plus halva diametern på rotorn för att inte inverka menligt på människors hälsa, välbefinnande och trivsel. Detta skulle i innevarande fall motsvara drygt 430 meter, vilket i princip också uppfylls i detta mål.
Beräkningar av ljudnivåer i miljökonsekvensbeskrivningen har gjorts för 20 mätpunkter belägna i cirkel runt etableringsplatsen. På en plats, belägen 420 meter från platsen, har ljudnivån beräknats till 39,2 dB(A). I övrigt visar beräkningarna på nivåer som ligger väsentligt under 40 dB(A). Mätpunkterna är förlagda så att de täcker befintliga bostadshus. Miljödomstolen, som inte finner något att erinra mot sättet på vilket beräkningarna gjorts, anser att den valda lokaliseringen inte kan anses som olämplig med avseende på bullerstörningar.
I Boverkets handbok ”Planering och prövning av vindkraftsanläggningar” (januari 2003, s. 55) anges att varken tama eller vilda däggdjur verkar störas av vindkraftverken. Miljödomstolen finner därför inte att vald lokaliseringsplats skulle vara olämplig på grund av att det finns tamboskap i närheten. Det saknas anledning att anta att vindkraftverk placerade på över fyra hundra meters avstånd från en bostad kan påverka tv-mottagning eller annan elektronisk utrustning i bostaden.
I Boverkets handbok ”Planering och prövning av vindkraftsanläggningar” (januari 2003, s. 53) anges angående störningar på grund av skuggbildning att om den kumulativa störningen från alla vindkraftverk i en gruppstation inte varar längre än 30 timmar per kalenderår och dessutom inte längre än 30 minuter varje dag är i allmänhet en etablering möjligt utifrån skuggsynpunkt.
Skuggberäkning har utförts för 20 platser i cirkel runt etableringsplasten vid närmast belägna fastigheter. Skuggtiden har beräknats till cirka 28 timmar per år vid en plats och till cirka 24 timmar per år vid en annan plats. I övrigt ger beräkningarna skuggtider på omkring tio timmar per år för nio av platserna och omkring fem timmar per år för två av platserna. Sju av platserna beräknas inte drabbas av skugga överhuvudtaget. Skuggtider per dag har beräknats till 34, 26 och 24 minuter vid de tre mest utsatta platserna, men ligger i övrigt väsentligt under 30 minuter. Beräknade tider avser s.k. ”worst case”, d.v.s. om solsken förekommer från gryning till skymning.
Av beräkningarna framgår att de har utförts med avseende på ett 1 m2 stort fönster. I detta fall där det gäller bostadshus borde beräkningen har gjorts med hänsyn till uteplatsernas storlek. I den gjorda beräkningen har emellertid låga värden för skuggtider presenterats generellt sett och det saknas därför anledning att anta att en annorlunda gjord beräkning skulle ha visat oacceptabla resultat. Miljödomstolen anser att den utförda beräkningen visar att omgivningspåverkan på grund av skuggor är så låg att denna påverkan inte kan utgöra hinder för etablering av vindkraftverk.
Påverkan på landskapsbilden
I Boverkets handbok ”Planering och prövning av vindkraftsanläggningar” (januari 2003, s. 39) anges att i regionala planeringsunderlag varierar rekommendationerna för lämpligt avstånd mellan grupper från 2 till 5 km.
En översiktplan är inte juridiskt bindande vid tillståndsprövning enligt miljöbalken, men de bedömningar som görs i en sådan plan kan vara av vikt vid en lokaliseringsbedömning.
I översiktplan för Eslövs kommun, antagen av kommunfullmäktige den 25 februari 2002, har som en del av planen antagits ”Policy och riktlinjer vid lokalisering av vindkraftverk”, vari man angett att ett minsta avstånd av 3 - 5 kilometer skall finnas mellan de olika grupperna av vindkraftverk bl.a. beroende på verkens storlek och landskapets struktur.
De tilltänkta vindkraftverken är avsedda att uppföras i ett flackt jordbrukslandskap där det finns trädridåer mellan fälten. Trädridåer kan i viss omfattning medföra att gruppstationer med vindkraftverk upplevs som separata när de betraktas från långt håll. De ansökta verken har en totalhöjd på 87 meter, vilket får betecknas som en normal höjd eller i vart fall inte en mycket stor höjd. Det rör sig om ett landskap utan särskilda natur- eller kulturmiljövärden. Miljödomstolen finner därför att ett avstånd på 2,5 kilometer till närmsta vindkraftverksanläggning får anses vara ett acceptabelt avstånd även om detta innebär ett avsteg från vad som anges som riktlinjer i den kommunala översiktsplanen.
Med hänsyn till vad som ovan sagts skall överklagandena avslås.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (prövningstillstånd krävs)
Överklagande, som ställs till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, skall ges in till Växjö tingsrätt, miljödomstolen, senast den 12 januari 2004.
Marianne Nilsson Magnus Björkhem
I avgörandet har deltagit Marianne Nilsson, ordförande, miljörådet Magnus Björkhem samt de sakkunniga ledamöterna Elisabeth Ardö och Rolf Henriksson. Föredragande har varit beredningsjuristen Henrik Skanert.