MÖD 2005:28

Dispens från nationalparksföreskrifter-----Att sätta upp en 40 meter hög vindmätningsmast i en nationalpark under en begränsad tid och i syfte att undersöka möjligheterna att etablera vindkraft i området har av Miljööverdomstolen inte ansetts utgöra ett sådant särskilt skäl för att dispens från nationalparksföreskrifterna skall meddelas.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom 2004-09-24 i mål nr M 4075-04, se bilaga

KLAGANDE

Länsstyrelsen i Norrbottens län, 971 86 Luleå

MOTPART

S O G

SAKEN

Dispens från nationalparksföreskrifterna

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med upphävande av miljödomstolens dom fastställer Miljööverdomstolen länsstyrelsens beslut.

_________________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Norrbottens län har yrkat att miljödomstolens dom skall upphävas och att S O G:s ansökan om dispens skall avslås.

S O G har bestritt länsstyrelsens yrkande och för egen del - utan att själv överklaga miljödomstolens dom - yrkat att dispensen skall förlängas.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Parterna har i allt väsentligt fört sin talan på samma sätt i Miljööverdomstolen som vid miljödomstolen.

S O G:s huvudsyfte med vindmasten är att undersöka möjligheterna att etablera vindkraft i området. Detta kan inte enligt Miljööverdomstolens bedömning anses utgöra ett särskilt skäl för dispens från nationalparksföreskrifterna. En mast med en höjd av 40 meter är inte förenlig med de syften för vilka nationalparken bildats och det förhållandet att masten skall vara uppställd under en begränsad tid påverkar inte denna bedömning. Miljödomstolens dom skall därför upphävas och länsstyrelsens beslut fastställas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Lars Hydén, hovrättsrådet Liselotte Rågmark samt tf. hovrättsassessorn Mikael Karanikas, referent. Enhälligt

_________________________

BILAGA

UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

SG, med firma Bohus Energi, SG

Hamburgsund

MOTPART

Länsstyrelsen i Norrbottens län, 971 86 Luleå

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Norrbottens län beslut den 26 april 2004, dnr 521-316-04

SAKEN

Dispens från nationalparksföreskrifterna

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen upphäver det överklagade beslutet och beviljar SG ansökan om dispens från nationalparksföreskrifterna för Stora Sjöfallets nationalpark för uppförande av en vindmätningsmast på ön Vuoksanjarka, Gällivare kommun. Dispensen gäller fram till utgången av år 2004.

Miljödomstolen överlämnar åt länsstyrelsen att bestämma den exakta placeringen av mätmasten ifråga liksom att meddela nödvändiga åtgärder för återställning av området.

_____________

BAKGRUND

SG, med firma Bohus Energi, SG, ansökte om tillstånd att tillfälligt få uppföra vindmätningsmaster vid ön Vuoksanjarka inom Stora Sjöfallets nationalpark. Genom det överklagade beslutet avslog länsstyrelsen ansökan med motiveringen att ärendet inte tillförts några nya uppgifter jämfört med tidigare prövningar. Av till det överklagade beslutet bifogade handlingar framgår att det efter konkurs upplösta Bohus Energi Aktiebolag tidigare sökt och fått avslag dels på begäran om markupplåtelse, dels på ansökan om dispens för vindmätningsmaster i samma läge i området. Dessa avslag motiverades sammanfattningsvis med att masterna låg inom Stora Sjöfallets nationalpark som tillika är en del av världsarvsområdet Laponia. Masterna utgör ett främmande inslag i nationalparken.

YRKANDEN M.M.

I överklagande yrkar SG att dispens skall beviljas för uppförande av en vindmätningsmast på ön Vuoksanjarka, Gällivare kommun, och anför sammanfattningsvis följande. Vindmätningsmasten i aluminium är 40 meter hög, trekantig och 40 cm i basen. Den är tänkt att placeras inom nationalparken vid dess yttersta gräns ute i regleringsmagasinet Suorvadammen på en ö. Vindmätningar vid dammen har pågått under flera år. Genom sitt företag avser han att undersöka möjligheterna att etablera vindkraftverk i området som är ett av de vindrikaste i Sverige. Suorvaområdet är starkt påverkat med kraftledningar långt inne i parken och ställverk i Vietas och Ritsem. Utöver dessa främmande inslag tillkommer regleringsmagasinets stora vattennivåamplituder. Runt midsommartid vid normalår har magasinet mycket låg nivå och stora arealer storblockig sjöbotten är frilagda inom nationalparken. Under år 2003 och 2004 pågår stora förstärkningsarbeten vid dammkroppen med påföljd att magasinet är helt tomt vilket i tid skulle motsvara den tid ansökan avser. Det tomma vattenmagasinet är ingen fröjd för ögat när över 30 meter vattennivå saknas. Till stöd för det anförda inges fotografier som visar mastens utseende och monteringsmetod samt handlingar tillhörande Bohus Energi Aktiebolag beträffande den tidigare ansökan om uppställning av fyra vindmätningsmaster i området samt en karta som visar den tilltänkta mastens placering på ön Vuoksanjarka, Gällivare kommun.

Länsstyrelsen bestrider bifall till överklagandet och anför i huvudsak följande. Stora Sjöfallets nationalpark ingår i Laponiaområdet. Detta område är utsett till världsarvsområde av UNESCO. Sverige har åtagit sig ett ansvar till omvärlden att bevara de natur och kulturarv som området hyser. Att i detta läge införa främmande objekt i form av master, om än av tillfällig natur, innebär ett avsteg från det ansvar staten påtagit sig. Länsstyrelsens policy för utbyggnad av vindkraft i länet utesluter områden som världsarv och nationalparker för etableringar. Fjällvärlden i Norrbotten är extremt värdefull ur ett nationellt perspektiv vad gäller natur, kultur och friluftslivets intressen. Därför är uppförande av mätmaster i nationalparken ytterst tveksam och inte förenligt med parkens syfte.

DOMSKÄL

År 1910 bildades Stora Sjöfallets nationalpark. År 1919 bröts sjön Akkajaure ut ur nationalparken på grund av vattenkraftutbyggnaden. Nationalparksområdet är sedan dess uppdelat i två delar. För nationalparken idag gäller nationalparksförordningen (1987:938) samt föreskrifter som meddelats av Naturvårdsverket (Naturvårdsverkets kungörelse (SNFS 1987:8) med föreskrifter om Stora Sjöfallets nationalpark).

Enligt 3 § nationalparksförordningen skall nationalparkerna vårdas och förvaltas i enlighet med de syften för vilka de har bildats. Enligt 1 § nationalparksförordningen har Stora Sjöfallets nationalpark bildats i syfte att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd.

Naturvårdsverket har föreskrivit att det inom Stora Sjöfallets nationalpark är förbjudet att uppföra eller utöka byggnad eller annan anläggning. Av 5 § jämfört med 4 § första stycket nationalparksförordningen framgår att länsstyrelsen får meddela dispens från dessa föreskrifter om det finns särskilda skäl.

Miljödomstolen gör följande bedömning.

Av handlingarna i målet framgår att en vindmätningsmast i det ansökta läget på ön Vuoksanjarka, Gällivare kommun, ligger innanför nationalparkens gränser men i omedelbar närhet till en omgivning som är starkt påverkad av människan. Vindmätningsmasten, med den beskrivna utformningen och utseendet, sedd med denna bakgrund utgör inte ett så ”främmande inslag” i nationalparken att dispens inte kan ges. Mot bakgrund härav samt med beaktande av ändamålet med uppförandet och tiden för uppställandet av masten finner miljödomstolen att det föreligger särskilda skäl för att ge dispens från nationalparksföreskrifterna fram t.o.m. utgången av år 2004 i enlighet med vad som yrkats. Sveriges internationella åtaganden för området föranleder ingen annan bedömning.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1

Överklagande ges in till miljödomstolen senast den 15 oktober 2004. Det skall vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen. Prövningstillstånd krävs.

Nils-Gunnar Elisson Erik Marell

I avgörandet som är enhälligt har deltagit rådmannen Nils-Gunnar Elisson och miljörådet Erik Marell. Föredragande har varit beredningsjuristen Karin Granholm.