MÖD 2005:35

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom den 1 oktober 2004 i mål nr M 3082-04, se bilaga

KLAGANDE

Miljö- och byggnämnden i Eksjö kommun

575 80 Eksjö

MOTPART

BW

SAKEN

Strandskyddsdispens

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och fastställer Länsstyrelsens i Jönköping beslut den 18 februari 2004 (dnr 505-4053-03) i överklagad del.

Miljööverdomstolen fastställer Miljö- och byggnämndens i Eksjö kommun beslut den 22 januari 2003 att förelägga BW vid löpande vite om 5 000 kr att riva eller forsla bort det som uppförts och anlagts i strid mot strandskyddsbestämmelserna (byggnaden i sin helhet) och att återställa den aktuella platsen inom fastigheten X 1:1. Åtgärderna skall vara utförda senast tre månader efter Miljööverdomstolens dom. Vitet löper för varje period om en månad.

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och byggnämnden i Eksjö kommun har yrkat att miljödomstolens dom skall upphävas.

BW har bestritt bifall till överklagandet.

Målet har med stöd av 23 kap. 6 § miljöbalken tagits till avgörande utan förhandling.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och byggnämnden

BW inkom den 4 februari 2003 med en ansökan om förhandsbesked för möjligheten att flytta skogskojan till en plats cirka 110 m från strandkanten. Miljö- och byggnämnden lämnade ett positivt förhandsbesked den 19 februari 2003.

En anläggning eller anordning är förbjuden inte bara om den hindrar allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha kunnat färdas fritt, utan redan om den avhåller allmänheten att beträda ett sådant område. Det har alltså betydelse hur allmänheten uppfattar sin rätt till tillträde (prop. 1997/98:45 s. 85). I samma proposition s. 87 anförs bl.a. att för att en byggnad eller anläggning inte skall omfattas av förbuden i 7 kap. 16 § miljöbalken skall den vara omedelbart avsedd för och behövlig för näringen samt behöva ligga inom strandskyddsområde.

Särskilda skäl till dispens kan inte anses föreligga med hänseende till följande.

- att byggnaden inte behöver ligga inom strandskyddsområdet,

- att byggnaden går att flytta, men hänvisning till BWs ansökan om förhandsbesked,

- att byggnadens närhet till brygga och grillplats (cirka 17 respektive ca 13 m) måste anses inkräkta på strandskyddets syften med hänvisning till vad som anges i regeringens proposition om att ”det har betydelse hur allmänheten uppfattar sin rätt till tillträde”,

- att det inom området för strandskydd runt Fjärasjö inte finns annan byggnad och därför måste anses vara opåverkat av bebyggelse.

BW

Kojan kan inte anses avhålla allmänheten från att beträda stranden. Han lämnade en karta och ritade in skogskojan på den plats den ligger i dag och erhöll därefter muntligt besked om att det var ok att bygga där. När nämndens beslut kom kontaktade han stadsarkitekten och frågade om det skulle vara möjligt att flytta kojan. Han visste dock att det var omöjligt att montera ner kojan beroende på att stockarna är hopspikade med långa galvade spikar som är snett islagna i knutarna. Han har haft två olika byggnadsfirmor som har tittat på kojan och som styrker uppgifterna. Att flytta kojan skulle innebära att han blir tvungen att bygga ny väg, större vändplan, avverka massor av träd m.m., vilket skulle bli ett mycket stort ingrepp i naturen. Kostnaden skulle komma att ligga på 110 000 - 130 000 kr. Med tanke på naturen, miljön och kostnaderna är detta inget alternativ. Det enda alternativ som återstår är att elda upp kojan även om han tar en stor risk med omkringliggande skog.

Runt kojan finns flera stigar och vägar som utnyttjas av kringboende för att gå och bada, fiska eller gå till båten. Stigarna är endast någon meter från hans grillplats. Genom att röja stigarna har han stimulerat allmänheten till att använda dessa stigar. I Edshults socken finns cirka 190 människor. I dessa bygder finns inte heller någon turism att tala om. Det finns inget friluftsliv runt dessa skogar. Sjöar med färdigställda badplatser finns det gott om. Detta är en glesbygd mitt i Smålands skogar.

Området runt Fjärasjön är inte alls opåverkat av anordningar. Det finns flera platser runt sjön där det finns grillplatser, bryggor, båtplatser, fasta bänkar och manskapsbaracker, vilket även miljö- och byggnämnden är väl medveten om. Stugor ligger strax intill sjön med flera familjer. Av alla som har någon anordning och håller till runt sjön är det bara han som driver en aktiv näringsverksamhet och har detta som en del av försörjningen. Med tanke på den stormfällning som nyligen drabbat hans fastighet mycket hårt och allt det arbete som blir de närmaste 2-3 åren är kojan ovärderlig för honom.

Domstol har med stöd av den Europadomstolen vedertagna s.k. proportionalitetsprincipen ansett att det enskilda intresset väger tyngst i ett ganska ordinärt dispensfall

(jfr RÅ 1996 ref. 44) Med detta som bakgrund och vad han redogjort för bör kojan få stå kvar på den plats där den är.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen instämmer i underinstansernas bedömningar att byggnaden är avsedd och behövlig för det skogsbruk som BW bedriver på sin fastighet men att byggnaden inte nödvändigtvis behöver ligga inom strandskyddsområdet. Med hänvisning till etablerad praxis och miljöbalkens förarbeten (prop. 1997/98:45 s. 87) saknas förutsättningar för undantag från förbudet enligt 7 kap. 17 § miljöbalken. Det krävs således strandskyddsdispens för byggnaden.

Huvudregeln är att nya byggnader inte får uppföras inom strandskyddat område. Dispens får ges endast om det föreligger särskilda skäl. Regeln är avsedd att tillämpas mycket restriktivt. Enligt proportionalitetsprincipen i 7 kap. 25 § miljöbalken får inte en inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på en skyddsbestämmelse i kapitlet gå längre än vad som krävs för att syftet med strandskyddsbestämmelserna skall tillgodoses. I lagmotiven betonas dock att de allmänna intressen som ligger bakom strandskyddet i de flesta fall tar över (jfr prop. 1997/87:45 s. 321 f).

Miljööverdomstolen finner att BW inte har anfört sådana särskilda skäl som skulle kunna motivera en dispens från strandskyddet. Inte heller motiverar en tillämpning av proportionalitetsprincipen att dispens lämnas. Överklagandet skall därmed bifallas, miljödomstolens dom upphävas och länsstyrelsens beslut den 18 februari 2004 fastställas i överklagad del. Vidare skall Miljö- och byggnämndens i Eksjö kommun beslut den 22 januari 2003, att förelägga BW vid löpande vite om 5 000 kr att riva eller forsla bort det som uppförts och anlagts i strid mot strandskyddsbestämmelserna (byggnaden i sin helhet) och att återställa den aktuella platsen inom fastigheten X 1:1, fastställas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsrådet Liselotte Rågmark, f.d. hovrättsrådet Arne Kardell, referent, samt kammarrättsassessorn Lina Törnqvist. Enhälligt.

__________________________________

BILAGA

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

BW

MOTPART

Miljö- och byggnämnden i Eksjö kommun, 575 80 EKSJÖ

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Jönköpings läns beslut den 18 februari 2004, dnr 505-4053-03, se bilaga 1

SAKEN

Strandskyddsdispens

____________

DOMSLUT

Med ändring av Miljö- och byggnämndens och Länsstyrelsens beslut lämnar Miljödomstolen med stöd av 7 kap. 18 § miljöbalken dispens från strandskyddsbestämmelserna för den befintliga byggnaden (skogskojan) vid Fjärasjön på fastigheten X 1:1. Byggnaden får inte ta i anspråk större tomt än byggnadens yta.

YRKANDE M.M.

BW har överklagat Länsstyrelsens beslut hos Miljödomstolen och yrkat - som det får uppfattas - att domstolen med ändring av Länsstyrelsens beslut och Miljö- och byggnämndens beslut den 22 januari 2003 skall bevilja strandskyddsdispens för den av honom uppförda byggnaden (skogskoja) i anslutning till Fjärasjön på fastigheten X 1:1.

Till stöd för överklagandet har han anfört följande.

Han anser att kojan måste vara placerad där den ligger för att tjäna sitt syfte och underlätta i näringen. Det finns inget annat ställe på hans mark där han kan placera den för att kunna utnyttja den på det sätt han tänkt sig. Kojan är helt byggd av naturprodukter och smälter helt in i naturen. Stockarna är helstammar som är ihopnitade med lång stålspik. Kojan är omöjlig att montera ned. Enda sättet att riva den är att elda upp hela kojan. Kojans placering har visats för miljö- och byggkontoret som uppgett att kojan får placeras där han tycker det är bäst, även inom strandskyddat område då den är avsedd för näringen.

Han redovisar intäkter från skogsbruket enligt följande (deklarationsuppgifter):

Taxering 1999 = 356 467 kronor

” 2000 = 143 472 kronor

” 2001 = 773 060 kronor

” 2002 = 21 753 kronor

” 2003 = 231 212 kronor

Intäkterna varierar mellan åren delvis beroende på skogskonjunkturen. Kojan tjänar som plats för ombyte efter skogsarbete. Under sommarhalvåret används sjön att bada och tvätta sig i. Det är då nödvändigt att ha kojan så nära som möjligt för tillgång till kläder, vindskydd och ibland värme.

Kojan ligger vid en sjö som har en mycket gynnsam biotop för kräftor. Sedan ett antal år tillbaka pågår en stor inplantering av flodkräftor (det är endast 3 fiskerättsinnehavare som fiskar över hela sjön). Han har till stöd för denna uppgift bifogat en skrivelse från Länsstyrelsen som visar att 6 000 flodkräftor satts ut i Fjärasjön med tillopp under 1996 och 1997. Hans uppfattning är att inom ett antal år kommer sjön och hans kanal att vara fylld med kräftor. Med tanke på att man tidigare fiskat ca 150 kg/år så skulle en förväntad inkomst kunna handla om ca 40 000 - 50 000 kronor. Detta kommer då att bli en viktig del ekonomiskt till skogsbrukets intäkter. Kojan är tänkt att också användas för förvaring av båtmotor, åror, kräftburar, mjärdar, sumpar m.m. Det är då nödvändigt att den ligger så nära sjön som möjligt.

Kojan har placerats i en befintlig lucka i granungskogen. Någon avverkning av träd har inte gjorts. Träden står helt intill kojan och den är alltså inramad med tät granskog. Denna placering gör att läget är helt insynsskyddat. Kojan syns inte från någon väg. Hade kojan legat 100-150 meter längre upp efter basvägen hade han varit tvungen att stänga av vägnätet med låsta bommar för att inte riskera inbrott. Verktyg för skogsbruket samt redskap för fiske är mycket attraktivt att stjäla. Att ha låsta vägbommar är som han ser det inget som tryggar förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv. Hans mening är att ortsbefolkningen och övriga skall ha tillgång till vägnätet för att kunna plocka svamp och bär. Kojan är inget hinder för allmänheten att röra sig fritt vid sjön, snarare tvärtom eftersom han håller ordning på stigar och vägar. Runt kojan finns flera gångstigar där människor kan vandra och där grannar ständigt passerar till sjön för att bada och fiska.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har motsatt sig bifall till överklagandet och anfört följande.

Av regeringens proposition till miljöbalken (prop. 1997/98:45, del 2, sid. 87) framgår att en byggnad uppförd inom strandskyddsområde skall vara omedelbart avsedd för och behövlig för näringen samt behöva ligga inom strandskyddsområde för att den skall kunna tillåtas i enlighet med reglerna i 7 kap. 17 § miljöbalken. Länsstyrelsen finner inte anledning att misstro BW behov av en koja för att kunna bedriva sitt skogsbruk, dock är det fortfarande Länsstyrelsens uppfattning att aktuell byggnad inte behöver vara placerad inom strandskyddsområdet. Detta baseras bland annat på att BW har en tämligen kort färdväg till sin bostad, dvs. att han likväl som att åka till kojan bör kunna åka hem till bostaden för att exempelvis rasta. Därtill utförs normalt, såvitt Länsstyrelsen har kunskap om, övervägande delen av skogsbruket under hösten och vintern, dvs. en tid på året då kojan inte torde vara motiverad med att den är placerad med närhet till badmöjlighet. Länsstyrelsen noterar även att kojan med dagens placering ligger i utkanten av skogsfastigheten. En placering som torde vara mindre lämpad än en placering centralt på fastigheten, varifrån sträckan till samtliga delar av fastigheten torde bli som kortast. Att kojan motiveras med att den är placerad från bilvägen anser Länsstyrelsen inte vara ett hållbart argument, eftersom en farbar väg har anlagts ner till kojan. Att placera kojan dryga 100 meter från strandlinjen och därmed utanför strandskyddat område torde således enligt Länsstyrelsens mening inte innebära att kojan förlorar sin funktion för BW, varför en sådan lösning förespråkas av Länsstyrelsen.

Vidare tolkar Länsstyrelsen BWs skrivelser som att han behöver kojan för att bedriva en bisyssla i form av kräftfiske och att kojan då behöver ligga på nuvarande plats för bland annat förvaring av båtmotorer och kräftburar. Det är Länsstyrelsens uppfattning att kräftfisket i dag inte har en sådan omfattning att kojans placering motiveras utifrån den aspekten. Av ovannämnda proposition framgår att för att en bisyssla skall omfattas av undantaget i 7 kap. 17 § miljöbalken skall näringen medföra ett tillskott av betydelse till näringsidkarens försörjning. Det har av BW endast visats att ett kräftfiske eventuellt skulle kunna inbringa vissa inkomster. Miljööverdomstolen har fört ett resonemang kring denna frågeställning i dom meddelad den 11 juni 2003 (M 6129-02). Mot bakgrund av propositionen och utifrån resonemanget i ovanstående dom anser Länsstyrelsen att det fiske av kräftor som BW åberopat inte har visats vara av sådan omfattning eller varaktighet att det kan betecknas som bisyssla. Undantagsregeln i 7 kap. 17 § miljöbalken kan därmed enligt Länsstyrelsens mening inte tillämpas.

Miljö- och byggnämnden i Eksjö kommun har anfört att man hänvisar till tidigare protokoll i ärendet.

BW har genmält och anfört följande.

Länsstyrelsen är inte konsekvent i sitt yttrande. Man anser att kojan skall ligga mer centralt på fastigheten för att sträckan skall bli kortare vid raster, sedan föreslås å andra sidan att han skall åka hem till bostaden på rasterna vilket innebär en resa på 3 mil. Om han har 3-4 raster per dag skulle det innebära att han skall färdas i bil ca 9-12 mil extra per dag. Länsstyrelsen verkar inte ha någon klar uppfattning vad gäller detta. Kojan är placerad i början av marken, det första han kommer till från sin bostad. Han startar och avslutar alltid arbetsdagen där, detta med hänsyn till att utrustning och kläder förvaras där och möjlighet att bada i sjön. Även ur den aspekten är placeringen den optimala för skogsbrukets räkning och hans behov. För fyra år sedan köpte han till marken där kojan är placerad i syfte att kunna använda sjön och ha en skogskoja i början av marken. Han tog kontakt innan med miljö- och byggkontoret som informerade att detta var okej. Det finns ytterligare bevis om detta. Nyligen avgjorde Länsrätten ett fall där man godkände ett muntligt bygglov. Samme stadsarkitekt gav honom muntlig information om att han fick bygga för skogsbrukets räkning inom strandskyddat område. Han lämnade även en karta där byggnad och plats var markerade.

Han bedriver skogsbruket till största delen under sommarhalvåret (semesterperioden) då badmöjligheten är mycket viktig. Det är för hans del oerhört viktigt att efter en hård och slitsam dag i skogen kunna svalka av sig och tvätta sig i sjön. Kojan är placerad ca 120 meter från basskogsvägen, men det finns mycket riktigt en farbar väg ända fram till kojan. Men då skall observeras att där basvägen slutar finns en stor vändplan och vidare väg är smalare och mer igenvuxen, vilket gör att trafiken vänder vid vändplanen.

Kojan används kombinerat, i största utsträckning för skogsbruket men fyller även sin funktion för kräftfiske som bisyssla. Då skogsbruket är ett hårt och slitsamt arbete blir det tyngre med åren och prestationen avtar. Det är då en bisyssla som kräftfiske blir viktigt och ökar i betydelse eftersom det är ett lättare arbete och kan inbringa mer rent ekonomiskt. Därför fyller kojan sitt behov och är obligatorisk för att kunna bedriva denna bisyssla.

Han har arbetat i skogen i 35 år och om hälsan står honom bi blir det ytterligare 20 år. Det måste väl anses varaktigt. När det gäller inplantering av kräftor och kostnader med detta förstår ju var och en att det är ett livslångt projekt också. Han anser att Länsstyrelsen inte kunnat påvisa några hållbara argument som skulle föranleda en annan placering av kojan. Snarare har flera direkta felaktigheter i deras skrivelse kunnat påvisas. Han vidhåller sin ståndpunkt och vill ha kvar kojan där den är i dag för att han även i framtiden skall kunna fortsätta att vara självverksam och sköta sin skog.

DOMSKÄL

Länsstyrelsen har i det överklagade beslutet avslagit BWs överklagande av Miljö- och byggnämndens beslut den 22 januari 2003 om avslag på hans ansökan att få ha kvar den byggnad (skogskoja) som han uppfört inom strandskyddat område vid Fjärasjön. Miljö- och byggnämndens beslut innehåller också ett vitesföreläggande att inom viss angiven tidpunkt riva byggnaden i sin helhet med stengrund och återställa platsen. BW har yrkat att Miljödomstolen, med ändring av Länsstyrelsens och Miljö- och byggnämndens beslut, medger strandskyddsdispens för den uppförda byggnaden. Miljödomstolen prövar således endast frågan huruvida dispens kan medges eller inte.

Länsstyrelsen har också i det överklagade beslutet, utöver den i målet nu aktuella byggnaden, även prövat tillåtligheten av tillfartsväg med vändplan, brygga, grillplats med tillhörande vedförråd och grindstolpar av sten invid tillfartsvägen. Länsstyrelsen har därvid funnit att vägen och vändplanen är anläggningar som är nödvändiga för skogsbruket och att placeringen är berättigad även inom strandskyddat område. När det gäller bryggan och grillplatsen med tillhörande vedförråd har Länsstyrelsen funnit att de inte kan anses vara anläggningar som behövs för skogsbruket, varför de inte kan tillåtas som sådana. Grillplatsen och bryggan har dock funnits på samma plats så länge att hävd kan anses ha uppstått och utifrån detta gör Länsstyrelsen den bedömningen att strandskyddsdispens kan meddelas. När det slutligen gäller grindstolparna är de placerade ca 120 meter från strandlinjen, dvs. utanför strandskyddat område. De omfattas således inte av bestämmelserna om strandskydd.

Miljödomstolen har hållit syn på fastigheten X 1:1. Vid synen framkom bl.a. följande. Byggnaden ligger i direkt anslutning till en mindre enskild skogsväg med vändplan och ca 25 meter från stranden. Byggnaden omges av skog på två håll. Från vändplanen sluttar marken ner mot sjön. Byggnaden är till stora delar insynsskyddad från sjön på grund av träd och vegetation. Byggnaden är ca 5 x 6 meter med en mindre veranda som vetter mot vändplanen. Taket är av tegel och väggarna består av grova stockar som ligger på en stengrund. Byggnaden är inte isolerad och har inte någon yttre väggbeklädnad. Byggnaden saknar väggpanel inomhus och har endast ett litet fönster. Byggnaden saknar vidare vatten och el. I byggnaden finns arbetskläder, arbetsbänk för motorsågar och verktyg, vedkamin och ett enkelt matbord med pinnstolar.

BW uppger följande. Han har visat platsen för byggnadens placering för miljö- och byggkontoret innan han började uppföra den. Byggnationen påbörjades i april 2000 och stod klar under 2002. Stockarna är ihopsatta med långa galvade spikar som inte går att ta bort. Det går inte att montera ned byggnaden. Byggnaden ligger i kanten av fastigheten och han både startar och avslutar sitt arbete på den här platsen. Fastigheten är på ca 250 ha och består nästan uteslutande av skog.