MÖD 2005:39

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom den 19 mars 2004 i mål M 61-03, se bilaga

KLAGANDE

Kuusakoski Sverige Aktiebolag

Ombud

AJ och PM

MOTPART

Länsstyrelsen i Norrbottens län

SAKEN

Tillstånd till verksamheten vid en anläggning för metallåtervinning på Storhedens industriområde, Luleå kommun (fastigheterna Luleå Storheden 1:47 och 1:48)

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT

Med upphävande av miljödomstolens dom och Miljöprövningsdelegationens vid

Länsstyrelsen i Norrbottens län beslut den 5 mars 2003, dnr 551-20559-01, återförvisar Miljööverdomstolen målet till miljöprövningsdelegationen för fortsatt behandling.

_____________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har yrkat att Miljööverdomstolen beviljar bolaget tillstånd i enlighet med bolagets ansökan. Bolaget har dock i Miljööverdomstolen inskränkt sin talan på så sätt att bolaget inte längre yrkar tillstånd till planerad sanering av högst 1 000 skrotbilar per år. Vid anläggningen i Luleå kommer, enligt bolaget, skrotbilarna att mellanlagras på tät betongyta under tak i avvaktan på transport till Skelleftehamn. För det fall Miljööverdomstolen skulle finna att det inte finns förutsättningar att meddela tillstånd i enlighet med bolagets ansökan, har bolaget i andra hand yrkat att Miljööverdomstolen beviljar bolaget tillstånd till den befintliga verksamheten.

Bolaget har vidare anfört följande. Skulle Miljööverdomstolen komma fram till att bolagets ansökan om tillstånd inte kan bifallas måste bolaget medges en tid för avveckling och nyetablering av verksamheten på annan plats. Mot bakgrund av de besked som bolaget har fått från kommunen i fråga om alternativa platser för verksamheten och den väsentliga miljö- och samhällsnytta som verksamheten ostridigt innebär, bör en sådan avvecklingstid inte rimligen understiga sju år. För sådan avvecklingstid bör tidsbegränsat tillstånd meddelas. Skulle tillståndet tidsbegränsas på detta sätt står bolaget inte fast vid alla åtaganden om skyddsåtgärder m.m. Frågan om villkor m.m. under avvecklingstiden bör prövas av miljöprövningsdelegationen som första instans.

Länsstyrelsen har bestritt bifall till överklagandet.

Målet har med stöd av 23 kap. 6 § miljöbalken tagits till avgörande utan förhandling.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Till stöd för sin talan har bolaget anfört bl.a. följande.

Inledning

Som skäl för sitt beslut har underinstanserna tagit fasta på att verksamheten till viss del är lokaliserad inom det yttre skyddsområdet (skyddszon 3) för Luleå kommuns grundvattentäkt i Gäddvik. De skyddsåtgärder som bolaget föreslagit har inte ansetts tillräckliga och inte heller det faktum att grundvattenflödet normalt sker i riktning från vattentäkten. Miljödomstolen har gett prioritet åt vattenskyddsintresset med stöd av 1 kap. 1 § miljöbalken. Bolaget anser att det mycket väl går att förena de olika intressena. Genom långtgående skyddsåtgärder enligt 2 kap. 3 § miljöbalken går det att säkerställa att bolagets verksamhet inte medför sådana risker för grundvattentäkten att tillstånd kan vägras. Bolaget anser vidare att det med hänsyn till den samhällsnytta som bolagets anläggning innebär och de kostnader som bolaget skulle åsamkas, inte är skäligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att kräva att bolagets verksamhet avvecklas, vilket är den omedelbara följden av underinstansernas avgöranden.

Skyddet för grundvattentäkten

Grundvattenförhållandena i området har varit föremål för flera utredningar som finns tillgängliga i underrättsakterna. Bolaget har i ärendet föreslagit åtaganden om skyddsåtgärder i syfte att minimera risken för grundvattenpåverkan. Miljödomstolen har utan särskild kommentar godtagit dessa åtgärder men likväl konstaterat att det inte är svårt att beskriva scenarier där skyddet mot grundvattenstörning fallerar (infiltrationen till grundvattenbassängerna fallerar, onormalt uttag av vatten från de olika grundvattenbrunnarna, otäta dagvattenledningar, läckage i hårdgjorda ytor och risk för olyckor och brand). Bolaget anser att detta är spekulationer och inte bör tillmätas någon avgörande vikt vid bedömningen i målet. Av SWECO VBB:s rapport den 12 februari 2004 framgår av en undersökning omfattande 49 provpunkter på ett djup av 1 - 7 m under markytan att grundvattenytan återfinns cirka 3,5 - 5 m under markytan, att marklagren utgörs av tät lera, grovt grus, sand och morän, skiktade i omväxlande grova och finkorniga lager. De påträffade föroreningarna är av mycket begränsad omfattning och dessutom ytligt belägna, som mest ned till ett djup av 1 m. De metaller som bolaget hanterar och i framtiden avser att hantera är typiskt sett inte mobila. De gamla föroreningar som påträffats - och som kommer att saneras - har t.ex. inte rört sig i riktning mot grundvattnet. Marken är inte sättningsbenägen varför det inte finns anledning att befara brott på dagvattenledningar. Dagvattenledningarna mot Notviken är för övrigt inte ens belägna inom skyddsområdet för grundvattentäkten. Dessutom bör framhållas att Luleå kommun, som är huvudman för grundvattentäkten, på ett tydligt sätt accepterat att bolaget fortsätter och utvecklar sin verksamhet på platsen. Kommunen har dessutom lämnat bolaget de tillstånd som behövs enligt skyddsföreskrifterna för grundvattentäkten.

Man kan vid tillåtlighetsprövningen bortse från risken för att en ändrad grundvattenriktning skulle inträffa samtidigt med en sådan extraordinär händelse hos bolaget (brand eller olycka) som torde krävas för att bolagets verksamhet, med vidtagande av angivna skyddsåtgärder, överhuvudtaget skulle kunna orsaka någon föroreningsspridning av betydelse. Sammantaget ger de föreslagna skyddsåtgärderna och den naturliga grundvattenströmmen således ett mycket gott skydd för vattentäkten.

Tillämpning av de allmänna hänsynsreglerna

Det är fråga om en befintlig verksamhet som har bedrivits på nuvarande plats sedan slutet av 1970-talet. Anläggningen är belägen inom ett område som enligt gällande detaljplan är avsatt för industriändamål och den har tillgång till industrispår samt närhet till stora och för verksamheten viktiga transportleder. Platsen är med andra ord mycket lämplig utifrån ett flertal väsentliga faktorer.

Mot den nuvarande lokaliseringen talar givetvis det faktum att en del av anläggningen är belägen inom det yttre skyddsområdet för vattentäkten i Gäddvik. För denna del finns genom skyddsföreskrifter särskilda restriktioner i fråga om markanvändningen. Av skyddsföreskrifterna för vattentäkten framgår att olika typer av miljöpåverkande aktiviteter accepteras under förutsättning att lämpliga skyddsåtgärder vidtas. Bolaget uppfyller kraven i skyddsföreskrifterna och har inhämtat erforderliga tillstånd enligt dessa. Det finns alltså inte något absolut förbud mot den typ av verksamhet som bolaget bedriver och avser att bedriva. Det torde vara uteslutet att vid prövningen enligt 2 kap.miljöbalken ställa mer långtgående krav på skyddsåtgärder än vad som följer av den särskilda skyddsregleringen i 7 kap.miljöbalken. De skyddsåtgärder som bolaget åtagit sig att vidta går långt utöver vad som normalt kan krävas för den typ av verksamhet som det här är fråga om. Dessa skyddsåtgärder väger upp nackdelarna med den nuvarande lokaliseringen och lokaliseringen får därför anses lämplig. Bolaget har haft löpande kontakter med kommunen angående möjliga alternativa platser för verksamheten. Enligt besked från kommunen finns det nu inte någon alternativ plats tillgänglig inom kommunen. I rimlighetsavvägningen bör beaktas det behov av metallåtervinningsanläggningar som finns inom Luleå kommun och den nytta för miljön den nuvarande verksamheten bidrar med.

Det är ostridigt att det inte finns något för verksamheten gällande tillstånd enligt miljöskyddslagen eller miljöbalken och att bolaget därför inte kan åberopa ett rättskraftigt avgörande till stöd för sin talan. Vid etableringen av verksamheten år 1979 prövades dock lokaliseringen enligt miljöskyddslagens tillåtlighetsregler och lokaliseringen befanns då vara tillåtlig. Senare har viss hantering prövats enligt reglerna i förordningen om farligt avfall. Som förutsättning för att få tillstånd enligt den förordningen gäller att sökanden kan visa att det finns förutsättningar att hantera avfallet i fråga på ett från miljö- och hälsoskyddssynpunkt tillfredsställande sätt. Genom dessa myndighetsbeslut har bolaget bibringats uppfattningen att den nuvarande lokaliseringen är godtagbar och utifrån detta gjort ytterligare investeringar i anläggningar m.m. på platsen. Detta är en omständighet som bör inverka vid rimlighetsavvägningen enligt 2 kap. 7 § miljöbalken.

Länsstyrelsens miljöprövningsdelegation har i beslut den 10 mars 2004 lämnat Luleå Kommunala Renhållnings AB (Renhållningsbolaget) tillstånd enligt miljöbalken att på samma fastighet som bolaget och delvis inom det yttre skyddsområdet för grundvattentäkten bedriva verksamhet omfattande sortering och mellanlagring av avfall. Av beslutet framgår att det inom Renhållningsbolagets område bl.a. finns en fordonstvättanläggning, en verkstad och en dieseltankanläggning. Av beslutet framgår vidare att Renhållningsbolaget i sin verksamhet bl.a. använder oljor och, vid fordonstvätt, särskilda kemikalier och lösningsmedel. Utsläpp sker till spillvattennätet via en oljeavskiljare. Vidare anges att utsläpp till mark kan ske dels från de kemikalier som används vid verkstad och fordonstvätt, dels från dieselcisternen och via urlakning från avfallshanteringen. Länsstyrelsen gör i beslutet bedömningen att ”…det inte föreligger någon större risk för påverkan av marken och grundvattnet samt att risken för en skadlig påverkan från verksamheten på vattentäkten är liten.” De verksamheter som bolaget och Renhållningsverket bedriver är likartade och bolaget kan inte förstå hur riskbedömningen för de olika verksamheterna kan ge så diametralt motsatt resultat. Riskerna med bolagets verksamhet är inte större än riskerna med Renhållningsbolagets verksamhet. Det är inte rimligt att kräva att verksamheten förläggs till en annan plats. Ansökan har tillstyrkts av de myndigheter och myndighetsföreträdare som är mest förtrogna med bolagets verksamhet och dess faktiska miljöpåverkan och miljörisker.

Bolaget föreslår att tillståndet förenas med de villkor som föreslogs vid miljödomstolen.

REMISSYTTRANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Sveriges geologiska undersökning (SGU)

Tillgången på ett bra vatten för vattenförsörjning är viktigt för samhället. Höga krav måste ställas på varsamt nyttjande och skydd mot sådana verksamheter och åtgärder som kan negativt påverka vattnets kvalitet och kvantitet. Den europeiska gemenskapens ramdirektiv för vatten innebär bl.a. att, i de fall grundvattnet har påverkats negativt av en förorening, skall åtgärder vidtas så att god status uppnås senast 2015. Vidare får inte en försämring av grundvattnets kvalitet ske jämfört med nuvarande status. Alla grundvattenförekomster med uttag som försörjer fler än 50 personer eller där uttagen är större än 10 kubikmeter per dygn omfattas av ramdirektivet.

Grundvattnet har genom vattnets transport genom markprofilen ett naturligt skydd mot föroreningar. Avgörande är i hög grad den omättade zonens tjocklek. Vid vattnets transport i marken, i omättad och mättad zon, kan en pågående förorening vara svår att upptäcka, den kan bli märkbar först efter lång tid. En vattentäkt som förorenas kan bli oanvändbar för kortare eller längre tid. Föroreningen kan även medföra att tillgången blir oanvändbar för all framtid. Det tar mycket lång tid och är svårt att återställa en förorenad grundvattentäkt på grund av att föroreningar delvis fastläggs. Det är även svårt att kontrollera om en genomförd sanering är tillräcklig. Det är således av stor vikt att skydda en vattentäkt med dess grundvattenmagasin mot föroreningar.

Området på Storheden är geologiskt uppbyggt av isälvssand. Isälvssanden utgör en förstklassig grundvattentillgång med ett sammanhängande grundvattenmagasin.

Markens sårbarhet är hög. Den naturliga grundvattenbildningen till magasinet beräknas vara minst 25 l/s. Uttaget av denna vattenmängd möjliggörs genom att ytvatten från Gammelstadsfjärden infiltreras i dammar för att öka grundvattenbildningen.

Genom den konstgjorda grundvattenbildningen med infiltration av älvvatten är grundvattnets flödesriktningar sådana att det inte är någon förbindelse mellan den potentiellt förorenade industritomten och produktionsbrunnarna vid Gäddvik. Men det är inte möjligt att långsiktigt säkerställa en grundvattengradient för att förhindra föroreningsspridning genom konstgjord infiltration. Vid ett oönskat utsläpp av förorenade ämnen i Gammelstadsfjärden eller uppströms i Luleälven kan intaget från älven för den konstgjorde infiltrationen tvingas att stängas av. Detta har inträffat tidigare. Infiltrationen kan även behöva upphöra under kortare perioder för drift och underhåll av vattenanläggningen. Om vatten tas ut i vattentäkten utan konstgjord infiltration sänks grundvattennivån och strömningsmönstret i området förändras så att grundvatten från öster och nordost rör sig mot produktionsbrunnarna vid Gäddvik.

SGU anser att skyddet för vattentäkter innebär att verksamheter som kan utgöra källor för föroreningar bör elimineras. Det betyder att sådana verksamheter bör lokaliseras så att inte vattentäkter påverkas. Det är möjligt att flytta en verksamhet men inte en grundvattenförekomst. Trots att skyddsåtgärder vidtas finns föroreningsrisker genom olyckor och haverier. Tillstånd bör inte ges för fortsatt och utökad verksamhet vid anläggningen för metallåtervinning på Storhedens industriområde. Verksamheten bör efter en övergångstid avvecklas och för att förhindra spridning av de föroreningar i mark och grundvatten som finns från tidigare verksamhet till vattentäkten och området saneras.

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket delar miljödomstolens bedömning att det finns risker med verksamheten vid den ansökta lokaliseringen. Av handlingarna framgår att grundvattenströmmen, på grund av den konstgjorda infiltrationen av ytvatten, riktar sig ut från infiltrationsdammarna mot vattenskyddsområdets yttre gräns. Detta innebär att om uttaget av grundvattnet blir för stort kan grundvattenströmmarna komma att gå i motsatt riktning dvs. från industriområdet till intagspunkterna till vattenverket. Det finns då en risk att föroreningar i grundvattnet vid industriområdet kan komma att nå intagspunkterna till vattenverket. - De föreslagna skyddsåtgärderna är inte tillräckliga. Det är svårt att vidta tekniska skyddsåtgärder som ger ett fullgott skydd under lång tid mot alla typer av olyckor som kan förekomma inom området. Även smärre läckage bl.a. orsakade av förslitning av hårdgjorda ytor eller dagvattenledningar kan under de ovan beskrivna förutsättningarna påverka dricksvattenförekomsten negativt.

Det är oförenligt med skyddet av Luleå kommuns huvuddricksvattentäkt att ge tillstånd till ytterligare sådana verksamheter inom vattenskyddsområdet som ytterligare ökar risken för att vattenkvaliteten försämras. Lokaliseringen strider mot 2 kap. 4 § miljöbalken om val av bästa möjliga lokalisering.

En god hushållning med marken i detta fall är att skydda vattentäkten från ytterligare föroreningar, vilket innebär att metallåtervinningen bör lokaliseras till en annan plats. Det måste särskilt beaktas att Gäddvik är Luleå kommuns huvudvattentäkt och att vattentäkten är av så stort allmänt intresse att den förklarats som vattenskyddsområde enligt 7 kap.miljöbalken. Områdets känslighet och det antal människor som kan utsättas för en störning bör få betydelse vid avvägningen och hur långtgående krav på försiktighetsmått man kan ställa på sökanden med stöd av 2 kap.miljöbalken. Den metallåtervinning som sökande har för avsikt att bedriva är visserligen angelägen ur miljösynpunkt men riskerna med verksamheten kvarstår.

Vid avvägningen skall kostnaderna för att flytta verksamheten ställas mot nyttan av försiktighetsåtgärderna. Bolagets kostnader att flytta verksamheten måste ställas mot de kostnader som det innebär att ta andra grus- och vattenförekomster i anspråk för dricksvattenförsörjningen, eller de åtgärder som behövs för att anpassa vattenverkets teknik till beredning av ett vatten av sämre kvalitet. En förutsättning för detta är att det finns realistiska möjligheter att ta andra dricksvattenförekomster i anspråk. Sökanden har i miljökonsekvensbeskrivningen inte utrett någon alternativ lokalisering av verksamheten. Detta i sig är en förutsättning för prövning av verksamheten.

BEMÖTANDE FRÅN BOLAGET

Bolaget delar uppfattningen att grundvattentillgången skall skyddas. Detta skydd får dock inte ta sig oproportionerliga uttryck. Bolaget har underkastat sig mycket långtgående skyddsåtgärder. Nu bortfaller dessutom skrotbilssaneringen vilket ytterligare minskar de potentiella föroreningsriskerna.

Remissinstanserna har inte invänt mot eller ifrågasatt bolagets redogörelse för förhållandena inom verksamhetsområdet, nämligen att grundvattenytan är belägen som minst 3,5 m under marknivån, att marklagren utgörs av ogenomsläppligt material och att de metaller som de avser att hantera typiskt sett inte är mobila. Intressant att notera är att den verksamhet som bedrivits på platsen sedan slutet av 1970-talet - utan nämnvärda skyddsåtgärder eller försiktighetsmått - inte gett upphov till annat än mycket begränsade föroreningar i de översta marklagren, föroreningar som bolaget nu åtagit sig att åtgärda. Vad gäller kvaliteten på det aktuella grundvattnet ligger uppmätta värden med god marginal under de hälsorelaterade gränsvärdena för samtliga metaller, utom för nickel i två provpunkter. Bolaget kan dock inte se någon koppling mellan nickelhalterna och sin verksamhet.

Det är beklagligt att ingen av remissmyndigheterna kommenterat de skyddsföreskrifter som gäller grundvattentäkten. Det är också beklagligt att de inte kommenterat den omständigheten att bolaget hösten 2003 erhållit erforderligt tillstånd enligt skyddsföreskrifterna. Vid prövning enligt miljöbalken bör utgångspunkten vara att skyddsföreskrifterna utgör en tillräcklig reglering för att tillgodose det som skall skyddas. Kommunen har kommit fram till att bolagets verksamhet inte inkräktar på grundvattenskyddet. Även miljöprövningsdelegationens miljösakkunnige gjorde en sådan prövning och kom fram till att bolagets verksamhet är förenligt med miljöbalkens tillåtlighetsregler.

Hela markytan inom verksamhetsområdet kommer att beläggas med asfalt eller betong, beroende på vilken typ av material som hanteras. För att säkerställa att ytorna är i gott skick och fyller sitt syfte kommer ytorna att kontrolleras regelbundet och fortlöpande. En grundlig kontroll av ytorna kommer att göras årligen och eventuella sprickor och dylikt kommer att åtgärdas omgående.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

Bolaget har bedrivit verksamhet på platsen under lång tid. Med anledning av att verksamheten blev tillståndspliktig vid införandet av miljöbalken lämnade bolaget in en ansökan om att få driva verksamheten vidare och i viss mån utöka verksamheten. Ansökan omfattar numera till övervägande del tillstånd till den befintliga verksamheten. Därtill kommer mellanlagring av högst 200 ton kasserade kyl- och frysvaror per år, varav högst 500 enheter kommer att mellanlagras vid ett och samma tillfälle. Eftersom verksamheten inte tidigare har varit tillståndspliktig har det inte heller skett någon tidigare tillståndsprövning, bortsett från den lokaliseringsprövning som gjordes vid etableringen av verksamheten år 1979. Verksamheten var då anmälningspliktig enligt miljöskyddslagen.

Även om verksamheten under lång tid har bedrivits på platsen skall lokaliseringsregeln i 2 kap. 4 § miljöbalken tillämpas vid en tillståndsprövning. Regeln innebär att det lämpligaste alternativet skall väljas för att ändamålet med en verksamhet eller en åtgärd skall uppnås. I princip kan man kräva en omlokalisering av befintlig verksamhet. Hänsyn måste dock tas till skälighetsregeln i 2 kap. 7 § miljöbalken. Enligt det sistnämnda lagrummet skall de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. tillämpas på ett sådant sätt att olägenheterna förebyggs eller begränsas, men reglerna måste tillämpas så att inte orimliga krav ställs på verksamhetsutövaren med hänsyn till skyddsåtgärdernas effekt och kostnaderna för dem.

Det finns inget generellt förbud mot att bedriva miljöfarlig verksamhet av det slag som omfattas av bolagets ansökan inom skyddsområde 3 för Luleå kommuns grundvattentäkt. Enligt de skyddsföreskrifter som meddelats får på området inte utan kommunens tillstånd bedrivas verksamheter som kan äventyra vattentäkten. Byggnadsnämnden i Luleå kommun beslutade den 11 november 2003 att bevilja tillstånd för den sökta verksamheten enligt skyddsföreskrifterna. Beslutet har vunnit laga kraft. Av byggnadsnämndens sammanträdesprotokoll framgår bl.a. att stadsbyggnadskontoret sedan år 1996 har fört diskussioner rörande dåvarande Lule Metalls eventuella flytt till ett nytt läge. Avsikten var då att etablera en storskalig hantering av stål- och järnskrot till Luleå men att den småskaliga hanteringen skulle vara kvar på Storheden. Av olika skäl gick etableringen inte att åstadkomma. Under år 2000 har alternativa lägen sökts såväl på Storheden som på andra områden. Det har dock, enligt nämnden, inte varit möjligt att hitta något läge med lämplig infrastruktur och där närheten till vattentäkten var nämnvärt annorlunda än i befintligt läge.

Kommunen har tillstyrkt bolagets ansökan med motiveringen att verksamheten kan bedrivas i förening med villkor om sanering, lämplig hårdgörning av markytor, avledning och behandling av nederbördsvatten etc. Statens Geologiska Undersökning och Naturvårdsverket anser å sin sida att vattentäkten måste prioriteras vid en intresseavvägning. Den riskbedömning som har gjorts av bl.a. Bothniakonsult talar för att det finns en risk för förorening av vattentäkten vid stora eller långvariga uttag i brunn 16-21, eller om infiltrationen skulle behöva stängas av, t.ex. vid ett föroreningsutsläpp i Lule älv. Då kan eventuellt kontaminerat vatten från bolagets fastigheter nå brunnarna. Föroreningsrisken är dock förhållandevis liten eftersom det samtidigt krävs någon form av förorenande olycka vid metallåtervinningsanläggningen, extrema uttag i brunn 16 - 21 och/eller avstängd infiltration.

När det gäller risken för att grundvattnet skall skadas av normal drift eller en förorenande olycka vid metallåtervinningsanläggningen, gör Miljööverdomstolen följande bedömning.

SWECO VBB AB undersökte Kuusakoskis fastighet i 49 provtagningspunkter. Resultaten rapporterades i rapport den 12 februari 2004 enligt bl.a. följande. Skrotverksamhet har pågått på fastigheten sedan slutet av 1970-talet. Petroleumprodukter har inte påträffats i mark eller grundvatten som överskrider Naturvårdsverkets generella riktlinjer. Metaller har påträffats i halter som överskrider de generella riktvärdena för förorenad mark i fem provpunkter ner till maximalt 1 m under markytan. Föroreningar av bly och zink förekommer i förhöjda halter inom verksamhetsområdet; risken för att påträffad förorening skall komma i kontakt med grundvattnet i området är liten då föroreningen förekommer ner till cirka 1 m under markytan och då grundvattenytans läge påträffats cirka 5 m under markytan. Volymen förorenade massor har bestämts till cirka 320 m³, varav cirka 140 m³ inom 280 m² ned till cirka 0,5 m under markytan. Mot denna bakgrund bedömer Miljööverdomstolen att vid normal drift eventuella förorenade utsläpp kommer att nedtränga i marken endast relativt ytligt och att risken för skada på grundvattnet kommer att vara liten.

Bolagets verksamhetsområde uppgår till cirka 12 000 m². I framtiden kommer området att minskas till ungefär hälften. Efter sanering kommer största delen av markytan att hårdgöras genom beläggning med 80 mm tjock asfalt. Upp till 2 000 m² kommer dock att hårdgöras med betong.

Bolagets slutliga åtagande att belägga hela markytan inom verksamhetsområdet med asfalt eller betong, att regelbundet kontrollera ytorna och att åtgärda eventuella sprickor omgående finner Miljööverdomstolen vara en skyddsåtgärd av tillräcklig omfattning för att förebygga skada på grundvattnet vid en förorenande olycka på fastigheten, särskilt mot bakgrund att risken för simultana olyckor, en på metallåtervinningsanläggningen och en i Luleälven som leder till avbrott i infiltrationen, är liten.

Gäddviks grundvattentäkt skall så långt som möjligt skyddas mot föroreningar. Även om det vore önskvärt att ingen miljöfarlig verksamhet bedrevs inom skyddsområdet får det inte ställas orimliga krav på en verksamhetsutövare som är etablerad på platsen. En omlokalisering av verksamheten skulle medföra betydande kostnader för bolaget. Enligt bolaget är kostnaderna svåra att beräkna men skulle uppgå till åtminstone drygt 13 mkr. Mot bakgrund härav och till vad som anförts ovan finner Miljööverdomstolen att verksamheten kan tillåtas med erforderliga skyddsåtgärder. Det bör ankomma på miljöprövningsdelegationen att som första instans meddela tillstånd och fastställa villkor nödvändiga för verksamheten.

Beslutet får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Lars Hydén, hovrättsrådet Henrik Runeson, referent, samt kammarrättsassessorn Lina Törnqvist. Enhälligt.

______________________________

BILAGA

UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

ÖVERKLAGAT BESLUT

Beslut den 5 mars 2003 av Länsstyrelsen i Norrbottens län, dnr 551 20559 01; se bilaga 1

KLAGANDE

Kuusakoski Sverige Aktiebolag (tidigare Arvamet Aktiebolag), 556569 2414, Box 785, 931 27 Skellefteå

Ombud: Advokaten P M, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Box 1711, 111 87 Stockholm

MOTPART

Länsstyrelsen i Norrbottens län, 971 86 Luleå

SAKEN

Tillstånd till verksamheten vid en anläggning för metallåtervinning på Storhedens industriområde, Luleå kommun (fastigheterna Luleå Storheden 1:47 och 1:48)

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet

YRKANDE M.M.

Kuusakoski Sverige Aktiebolag (i det följande Kuusakoski) yrkar att miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, bifaller bolagets ansökan om tillstånd.

Bolaget föreslår att tillståndet förenas med följande villkor om skyddsåtgärder.

1. Om inte annat anges nedan skall verksamheten, innefattande åtgärder för att minska utsläppet till luft och vatten och andra störningar från verksamheten, bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget angett och åtagit sig i ärendet.

2. Bolaget skall senast inom 18 månader från lagakraftvunnet beslut om tillstånd ha utfört erforderlig efterbehandling av förorenad mark inom verksamhetsområdet. Målet med efterbehandlingen skall vara att koncentrationen av kvarvarande ämnen i marken inte överstiger de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning med grundvattenskydd i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889.

Bolaget skall senast inom tre månader från lagakraftvunnet beslut om tillstånd till tillsynsmyndigheten för godkännande ge in en plan för efterbehandlingens genomförande. Efterbehandlingen skall genomföras i samråd med tillsynsmyndigheten.

3. Efter i punkten 2 utförd efterbehandling skall huvuddelen av verksamhetsområdet hårdgöras med asfalt eller betong.

4. Sanering av skrotbilar och lagring av svarvspån eller oljehaltigt material skall ske under tak på betongyta. Gasskärning, pressning och klippning skall ske på betongyta.

5. Lagringen av svarvspån får uppgå till högst 50 ton vid ett och samma tillfälle.

6. Kemikalier skall förvaras inom invallat område under tak eller inomhus i avloppslöst utrymme.

7. Lagring av blybatterier skall ske i separata, syrabeständiga behållare som är täta mot nederbörd.

8. Dagvatten från tak och öppna ytor, liksom släckvatten vid en eventuell brand, skall samlas upp i dagvattenbrunnar och passera oljeavskiljare före utsläpp till kommunens dagvattennät.

9. Saneringsmedel skall finnas lätt tillgängligt i händelse av t.ex. oljespill.

10. Bolaget skall i samråd med Luleå kommuns tekniska kontor upprätta och hålla aktuell en beredskapsplan för att hindra en eventuell förorening att nå vattentäkten.

11. Bolaget skall inom tid som tillsynsmyndigheten bestämmer ge in ett förslag till kontrollprogram för godkännande.

12. För kostnader för efterbehandling och andra återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda skall bolaget hos tillsynsmyndigheten ställa säkerhet om 500 000 kr.

Kuusakoski har vidare anfört att bolaget i och för sig inte har något emot att miljödomstolen överlämnar till länsstyrelsen att som första instans pröva vilka villkor som skall gälla för tillståndet.