MÖD 2005:50

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom den 13 januari 2005 i mål nr

M 227-02, se bilaga

KLAGANDE OCH MOTPART

1. BS

2. LS

KLAGANDE OCH MOTPART

PM

MOTPART

Miljö- och byggnadsnämnden i Norbergs kommun, Box 25,

738 21 Norberg

SAKEN

Hästhållning

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom endast på så sätt att hästhållning i paddocken på fastigheten X 1:7, Norbergs kommun, tillåts, varvid de råd som miljö- och byggnadsnämnden meddelat den 28 november 2001, Mbn § 94 (dnr 1999/0267), rörande paddocken, nummer 4, 5, 7, 8 och 9 skall gälla.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

BS och LS har yrkat att hästhållningen på fastigheten X 1:7 skall förbjudas.

PM har yrkat att hon skall få använda paddocken på fastigheten med de begränsningar som följer av miljö- och byggnadsnämndens råd.

Miljö- och byggnadsnämnden har bestritt BS och LSs ändringsyrkande och medgivit PMs ändringsyrkande.

Birgitta och LS har bestritt PMs ändringsyrkande.

PM har bestritt BS och LSs ändringsyrkande.

Miljööverdomstolen har hållit syn på fastigheten Kylsbo 1:7.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Parterna har i Miljööverdomstolen för sin talan på i huvudsak samma sätt som vid miljödomstolen.

Miljööverdomstolens bedömning

Miljööverdomstolen har vid synen kunnat konstatera att fastigheten som sådan inte är olämplig för hästhållning i nuvarande omfattning. De råd som miljö- och byggnadsnämnden meddelat är enligt Miljööverdomstolens mening väl avvägda och tillräckliga för att reglera verksamheten så att skada eller olägenheter för människors hälsa eller miljön inte uppstår. Mot bakgrund av det anförda skall PMs överklagande bifallas och BS och LSs överklagande avslås.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Marinette Andersson samt tf. hovrättsassessorn Mikael Karanikas, referent. Enhälligt.

___________________________________

BILAGA A

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

1. BS

2. LS

MOTPARTER

1. Miljö- och byggnadsnämnden i Norbergs kommun

Box 25

738 21 NORBERG

2. PM

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Västmanlands län beslut den 3 juni 2002, dnr 282-349-02,

se domsbilaga 1

SAKEN

Hästhållning på fastigheten X 1:7, Norbergs kommun

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen ändrar det överklagade beslutet på följande sätt.

Hästhållning på fastigheten X 1:7 i Norbergs kommun förbjuds i paddocken samt på den yta som ligger närmast Kastenhofsvägen, i målet benämnd yta nummer 4, på ett område motsvarande paddockens bredd, se rutmarkerat område på domsbilaga 2. Förbudet skall gälla från och med den 1 mars 2005. De råd som Miljö- och byggnadsnämnden i Norbergs kommun meddelat rörande paddocken, nummer 4, 5, 7, 8 och 9, skall upphävas från och med samma datum.

_____________

YRKANDEN M.M.

B och LS, som bor på grannfastigheten X 10:1, har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkat att hästhållning på fastigheten X 1:7 skall förbjudas. Som grund för yrkandet har i huvudsak följande anförts. Hästhållning är en miljöfarlig verksamhet och ger upphov till olägenheter i form av allergen spridning, lukt, flugor, gödsel. Paddocken, som är belägen tio meter från deras bostad, består bland annat av förorenad slig som sprids med vinden flera hundra meter. Det är olämpligt att hästhållning får bedrivas inom 50 meters avstånd från bostäder och skola. Tre personer i familjen lider av astma och allergi. Hästallergen finns i området hela tiden. Socialstyrelsen har som skyddsavstånd mellan bostäder och hästhållning rekommenderat 200 meter. Astma- och allergiförbundet har rekommenderat ett skyddsavstånd om 500 meter. Det yttrande som Yrkes- och miljömedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i Örebro upprättat kan inte läggas till grund för ett avgörande. De personer som undertecknat yttrandet är inte specialister i allergologi och de har inte haft tillgång till deras överklagande till länsstyrelsen. En enda persons fritidsintresse kan inte gå före alla andras hälsa och välmående. PM har aldrig följt de råd som är meddelade gällande hästhållningen.

Miljö- och byggnadsnämnden i Norbergs kommun har i yttrande vidhållit sitt ställningstagande och anfört väsentligen följande. Verksamheten är ordentligt utredd och kan inte bedömas ge upphov till så pass betydande olägenheter att ett förbud mot hästhållning är påkallat enligt miljöbalken. Fem av de elva råden rör brukandet av paddocken. Råden är tillräckliga för att minimera störningen från paddocken. Hälsorisker förenade med paddockens fyllningsmaterial har inte behandlats av nämnden men kommer att utredas. Det som i överklagandet benämns som slig är en finkornig restprodukt från gruvindustrins bearbetning av malm och härrör med största sannolikhet från annan malm än sulfitmalm eftersom den malm som hanterats i Norberg i mycket liten omfattning bestått av sulfitmalm. Det är främst restprodukter från sulfitmalm som förknippas med miljö- och hälsorisker.

PM har i yttrande bestritt ändring och anfört i huvudsak följande. Hästhållningen har varit föremål för inspektion ett flertal gånger. Kommunens djur- och hälsoskyddsinspektörer har inte ansett att någon misskötsel av djur eller renhållning förekommer. B och LS fastighet ligger inte i direkt anslutning till hennes fastighet X 1:7, utan det finns en väg mellan fastigheterna. Skolan samt de grannar, vars fastigheter angränsar till X 1:7, har inte framfört några klagomål på hästhållningen. Många människor anser i stället att det är livskvalitet att ha djur omkring sig.

Yrkes- och miljömedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i Örebro har i yttrande anfört i huvudsak följande. Inom deras miljömedicinska kompetensområde ingår att bedöma samband mellan exponering för miljöfaktorer och effekter på hälsan. Denna typ av bedömningar har de många års erfarenhet av. Vård och behandling av allergiker ingår dock inte i deras arbete. Yttrandet till länsstyrelsen gällde enbart kringboendes risk för allergi i samband med hästhållning, varför dammexponering samt störningar från flugor och lukt inte bedömdes.

DOMSKÄL

Enligt 2 kap. 3 § miljöbalken skall den som bedriver en verksamhet utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Med olägenhet för människors hälsa avses enligt 9 kap. 3 § miljöbalken en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. Kraven på hänsyn i 2 kap.miljöbalken gäller enligt 2 kap. 7 § miljöbalken i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem.

Ytan på fastigheten X 1:7 uppgår till ca 13 000 m2. Hästhållningen på nämnda fastighet bedrivs i begränsad omfattning och innefattar, enligt uppgift i målet, tre hästar. Av utredningen i målet framgår att avståndet mellan stallet och tomtgränsen till fastigheten X 10:1 är ca 47 meter. Mellan stallet och B och LS bostadshus är avståndet ca 62 meter och från bostadshuset till paddocken är avståndet ca tio meter. Paddocken är belägen utmed den väg som skiljer fastigheten X 1:7 från fastigheten X 10:1. Någon vegetation som kan verka skyddande torde därför i någon nämnvärd utsträckning inte finnas mellan fastigheterna. Tre personer i familjen S lider av astma och allergi. I målet har B och LS dock inte företett några närmare uppgifter om arten och omfattningen av besvären.

Några bestämda skyddsavstånd i förhållande till hästhållning finns inte. Gällande rekommendationer om skyddsavstånd kring hästhållning anger att vid nyplanering bör en ridanläggning inte lokaliseras närmare bostadsbebyggelse än 500 meter. Socialstyrelsen har i enskilda ärenden uttalat att ett skyddsavstånd om 200 meter bör iakttas med hänsyn till risken för bland annat olägenhet av lukt och flugor samt allergirisk. En lokal anpassning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet bör dock alltid göras. Omgivningspåverkan från djurhållning har dock ansetts som mer accepterad på landsbygden, vilket kan skapa konflikter i samband med bebyggelse av bostäder i jordbruksområden.

Det saknas otvetydiga vetenskapliga underlag för bedömning av hästallergenernas spridning och deras påverkan på allergiska personer enligt yttrande den 12 april 2002 av Yrkes- och miljömedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro. Hästallergen är dock att betrakta som en stark allergen. Med hänsyn härtill och till att bland annat paddocken är placerad nära tomtgränsen till fastigheten K 10:1, får hästhållningen på fastigheten K 1:7 i den delen anses innebära en sådan olägenhet för människors hälsa som avses i 9 kap. 3 § miljöbalken. Hästhållning på fastigheten K 1:7 bör därför förbjudas i paddocken samt på den yta som ligger närmast Kastenhofsvägen, i målet benämnd yta nummer 4, på ett område motsvarande paddockens bredd, se rutmarkerat område på domsbilaga 2. Förbudet skall gälla från och med den 1 mars 2005. Överklagandet bifalls därmed till viss del.

De råd som Miljö- och byggnadsnämnden i Norbergs kommun meddelat rörande paddocken, nummer 4, 5, 7, 8 och 9, skall upphävas från och med den 1 mars 2005.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 3 (TSH-MD 2)

Överklagande skall ges in till Stockholms tingsrätt, miljödomstolen, senast den 3 februari 2005 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen. Prövningstillstånd krävs.

Karin Moberg Margaretha Bengtsson

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Karin Moberg och miljörådet Margaretha Bengtsson. Föredragande har varit beredningsjuristen Ingela Karlsson.