MÖD 2006:11
Tillstånd till avloppsanläggning-----En kommunal nämnd hade avslagit en ansökan om tillstånd till installation av toalett med vattenspolning av fekalier. Lokaliseringen av infiltrationsanläggningen ansågs mindre lämplig med hänsyn till risken för förorening av en närbelägen (55 - 66 m) dricksvattentäkt. Nämnden ansåg att en geohydrologisk undersökning borde ha utförts för att klarlägga eventuella sprickor i berggrunden. Miljödomstolen lämnade sökanden tillstånd varvid den kommunala nämnden överklagade. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken (MB) och de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. 3 § MB inte fick tillämpas så att orimliga krav enligt 2 kap. 7 § MB ställs på verksamhetsutövaren. Eftersom vattentäkten låg uppströms infiltrationsanläggningen och nämnden inte pekat på några faktiska förhållanden som gav anledning att befara att vattentäkten skulle kunna komma att förorenas fann MÖD att risken för att infiltrationsanläggningen skulle komma att påverka vattentäkten var så liten att det inte var rimligt att kräva en kostsam utredning om eventuell sprickbildning i berggrunden. En av ledamöterna var av skiljaktig mening.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom den 11 maj 2005 i mål nr M 3676-04, se bilaga A
KLAGANDE
Miljö- och byggnadsnämnden i Tanums kommun, 457 81 Tanumshede
MOTPART
BA
SAKEN
Tillstånd till avloppsanläggning på fastigheten i X X 1:9 i Tanums kommun
___________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Miljööverdomstolen avslår överklagandet.
___________________
YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Miljö- och byggnadsnämnden i Tanums kommun (nämnden) har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom skall fastställa nämndens beslut.
BA har bestritt ändring.
UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Nämnden har anfört sammanfattningsvis följande.
Miljödomstolens beslut innebär att domstolen ifrågasätter nämndens bedömning utan att ha införskaffat mer kunskap i ärendet än när nämnden tog sitt avslagsbeslut. Domstolen överlämnar till nämnden att, utifrån ett bristfälligt kunskapsunderlag, meddela de närmare föreskrifter som kan anses erforderliga för anläggningens uppförande. Ansvaret läggs då tillbaka på nämnden. Beslutet strider mot bestämmelserna i 2 kap. 2 § och 3 §miljöbalken. Verksamhetsutövaren skall visa att åtgärden inte medför olägenhet för människors hälsa eller miljön. Miljödomstolen borde ha ställt krav på sökanden att exempelvis genom en geohydrologisk undersökning visa att det inte finns risk för förorening.
BA har utöver det hon anförde vid miljödomstolen tillagt i huvudsak följande.
Infiltrationsanläggningen kan på inget sätt komma att påverka vattnet i den gemensamma brunnen. Brunnen ligger uppströms om infiltrationsplatsen och ligger i en dalgång som för grundvatten i riktning mot havsviken Skönvik. Marken sluttar mot nordväst i riktning från vattentäkten. Det framgår tydligt av de sedimentgyttjiga bottenförhållandena i den viken att grundvattenrinningen genom brunnens dalgång är betydande. Infiltrationsplatsen ligger i ett, till brunnens dalgång, parallellt grundflöde. I detta parallella flöde ligger infiltrationen c:a 1,5 m lägre än marknivån vid brunnen. Grundvattenflödet förbi infiltrationsplatsen är inte samma flöde som det flöde ur vilket brunnen får sitt vatten. Brunnens flöde är skilt från infiltrationsplatsen av en massiv bergsformation.
Vid kontrollmätning med måttband 2005-08-22 uppmättes det horisontella avståndet mellan brunnen och infiltrationsplatsen till 66 meter. Detta korrekta avstånd är därmed 20 % större än vad som tidigare uppskattats genom mätning på en karta från 1954 års inlösningsförrättning. Brunnen grävdes 1978 och finns inte inritad på någon officiell karta. Den c:a 2 meter djupa provgropen vid infiltrationsplatsen har visat att marken består av grusig sand med inslag av snäckskal och att marken är väl lämpad för infiltration. De tre ledamöterna från miljödomstolen gjorde en omfattande syn och införskaffade därmed grundlig kunskap inför sitt domslut. Det finns inga sprickor i den aktuella bergsformationen. Samtliga grannar har under årens lopp installerat vattentoaletter på sina fastigheter. Fyra närliggande fastigheter har i 20 års tid infiltrerat sina avlopp utan att brunnsvattnet har påverkats.
Nämnden har till bemötande av vad BA framfört anfört i huvudsak följande.
Eventuella sprickor i berggrunden har inte undersökts. Skyddsavstånd till vattentäkten kan därmed inte minskas. Sökandens beräkning av avståndet mellan infiltrationsplats och vattentäkt förändrar inte miljö- och byggnadsnämndens bedömning utifrån det rådande kunskapsunderlaget. Det är inte relevant att mäta nivåskillnaden mellan markytan vid vattenbrunnen och infiltrationsplatsen, eftersom uttaget från vattentäkten sker ur grundvattnet under marknivå. Dessutom bör hänsyn tas till en eventuell sänktratt av grundvattennivån som kan ske i den gemensamma brunnen vid stora uttag. Det finns idag flera användarvänliga och driftsäkra torrtoaletter på marknaden som nämnden bedömer är godtagbara alternativ till vattentoalett.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Nämnden har som skäl för att ansökan skall avslås hänvisat till kunskapskravet i 2 kap. 2 § och de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. 3 § miljöbalken.
Som nämnden har anfört är det B A som har att visa att mark- och vattenförhållandena i området är sådana att infiltrationsanläggningen kan tillåtas utan risk för förorening av vattentäkten. Hänsynsreglerna skall dock enligt 2 kap. 7 § miljöbalken tillämpas så att inte orimliga krav ställs på verksamhetsutövaren med hänsyn till den effekt skyddsåtgärderna och försiktighetsmåtten kommer att ha på miljön och kostnaderna för dessa åtgärder. Samma avvägning skall göras för kunskapskravet. Avvägningen måste ske utifrån förhållandena i det särskilda fallet.
I detta fall har nämnden ansett att en geohydrologisk eller liknande utredning bör utföras. Nämnden har dock inte pekat på något faktiskt förhållande som ger anledning att befara att vattentäkten kan komma att förorenas. Nämnden har således inte gjort gällande t.ex. att berggrunden i området uppvisar sprickor, att det finns särskild anledning att misstänka sprickor eller att det förekommit problem med enskilda infiltrationsanläggningar på grund av sprickbildning i området.
Det är ostridigt i målet att infiltrationsplatsen ligger nedströms vattentäkten och med berg i dagen mellan infiltrationsplatsen och vattentäkten. Det BA har anfört om grundvattenströmmarna har inte bemötts av nämnden. Från nämndens sida har inte åberopats annat än att det kan finnas sprickor i berget. Miljödomstolen har varit på plats och hållit syn och därvid funnit att ansökan bör kunna bifallas. Uppenbarligen har varken nämnden eller miljödomstolen okulärt iakttagit sprickor i den bergsformation som går i dagen. Genom att det inte framkommit några varningstecken när det gäller berggrunden i det aktuella området framstår risken för att infiltrationsanläggningen skulle komma att påverka vattentäkten så liten att det inte är rimligt att kräva en kostsam utredning om eventuell sprickbildning i berggrunden. Överklagandet skall därför avslås.
Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Per-Anders Broqvist och Rose Thorsén, referent, miljörådet Rolf Svedberg, skiljaktig, samt hovrättsrådet Lars Dirke.
Skiljaktig mening, se bilaga B
Bilaga B
Skiljaktig mening
Miljörådet Rolf Svedberg är skiljaktig och anför följande.
Jag är ense med majoriteten om att hänsynsreglerna enligt 2 kap. 7 § miljöbalken skall tillämpas så att inte orimliga krav ställs på verksamhetsutövaren med hänsyn till den effekt skyddsåtgärderna och försiktighetsmåtten kommer att ha på miljön och kostnaderna för dessa åtgärder och att samma avvägning skall göras för kunskapskravet. Avvägningen måste ske utifrån förhållandena i det särskilda fallet.
När det gäller uppförandet av infiltrationsanläggningar för toalettavloppsvatten i relativt tätt bebyggda områden - som är fallet i nu aktuellt mål - måste höga krav ställas på den utredning som skall visa att anläggningen kan tillåtas utan risk för människors hälsa eller miljön. I målet är det endast risken för förorening av grundvattentäkten som varit avgörande för anläggningens tillåtlighet. Enligt min uppfattning visar utredningen i målet att denna risk inte är särskilt stor. Det finns dock ändå anledning att genomföra ytterligare undersökningar för att helt säkert kunna bedöma risken. Omfattningen av och kostnaden för en sådan utredning har inte utretts i målet men kostnaden bedöms bli inte oväsentlig. I den avvägning mellan kostnad och nytta som enligt 2 kap. 7 § miljöbalken skall göras måste även beaktas möjliga alternativ till utformning av avloppsanläggningen. Som exempel kan nämnas torrtoalett och biologisk toalett. Kostnaden för en sådan installation torde understiga kostnaderna enbart för en undersökning.
Mot denna bakgrund anser jag att det inte är orimligt att kräva ytterligare utredningar enligt vad Miljö- och byggnadsnämnden har yrkat.
Alldeles oavsett hur det förhåller sig med risken för förorening av grundvattentäkten vill jag påpeka att infiltrationsanläggningens placering nära stranden starkt kan ifrågasättas. Frågan har inte aktualiserats i detta mål.
__________________________________
BILAGA A
VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM
KLAGANDE
BA
MOTPART
Miljö- och byggnadsnämnden i Tanums kommun 457 81 Tanumshede
ÖVERKLAGAT BESLUT
Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut den 24 juni 2004, dnr 505-8789-2003: se bilaga 1
SAKEN
Tillstånd till avloppsanläggning på fastigheten XX 1:9 i Tanums kommun
_____________
DOMSLUT
Miljödomstolen lämnar BA tillstånd till en ny avloppsanläggning för bad-, disk- och tvättvatten samt dubbelspolande urinseparerande toalett med urin till tank. Infiltrationsanläggningen skall placeras på den plats som i ansökningshandlingarna benämns alternativ A. Miljödomstolen överlämnar till Miljö- och byggnadsnämnden i Tanums kommun att meddela de närmare föreskrifter som kan anses erforderliga för anläggningens uppförande.
Miljödomstolen avvisar BAs yrkande om avledning av fekalier till sluten tank.
_____________
BAKGRUND
BA ansökte hos Miljö- och byggnadsnämnden om tillstånd till en ny avloppsanläggning för bad-, disk- och tvättvatten samt i första hand dubbelspolande urinseparerande toalett med urin till tank och i andra hand enkelspolande urinseparerande toalett med urin till tank och fekalier till multrum eller behållare under bjälklag. Infiltrationsanläggningen avsågs att i första hand placeras enligt alternativ A på en till ansökan som bilaga 1 fogad skiss (skissen finns även ingiven till miljödomstolen som bilaga till aktbilaga 3) och i andra hand enligt alternativ B på skissen.
Miljö- och byggnadsnämnden avslog i beslut den 19 december 2002 ansökan om installation av toalett med vattenspolning av fekalier men lämnade råd och anvisningar för installation enligt alternativ 2 i ansökan, d.v.s. av enkelspolande urinseparerande toalett och infiltrationsanläggning för bad-, disk- och tvättavlopp.
BA överklagade nämndens beslut och yrkade tillstånd att installera toalett med vattenspolning av fekalier enligt förstahandsalternativet. I beslutet den 24 juni 2004 avslog länsstyrelsen överklagandet.
____________________
Miljödomstolen har den 7 april 2005 hållit muntlig förhandling och syn i målet.
YRKANDEN M.M.
BA har yrkat att tillstånd medges att installera toalett med vattenspolning av fekalier till infiltrationsanläggning eller till sluten tank. Hon har anfört bl.a. följande. Enligt hennes mening kan en infiltrationsanläggning med placering enligt alternativ A eller B inte medföra skada eller olägenhet för någons hälsa eller för miljön. De föreslagna infiltrationsplatserna ligger på betryggande avstånd från den gemensamma dricksvattentäkten och skiljs från den genom en massiv bergsformation. Den risk för förorening som eventuellt kan föreligga i framtiden på grund av befintliga infiltrationsanläggningar, som ligger högre upp i byn Gullbringa, kan omöjligen öka på grund av en infiltration på hennes tomt. Skulle dricksvattnet i brunnen bli förorenat blir det ett problem som får lösas gemensamt. Det finns inget godtagbart alternativ till vattenspolande toalett i den gäststuga som håller på att byggas. De toaletter som finns på marknaden idag kräver större utrymme under huset för att fungera på ett sanitärt acceptabelt sätt, det vill säga att inte behöva ha fekalierna stående inne i ett litet badrum och behöva handskas med dem handgripligen inifrån det rummet. Om infiltration inte kan tillåtas är en sluten tank det alternativ som definitivt inte kan påverka någons hälsa eller miljön i Gullbringa. Hon har förståelse för kommunens policy, att minska mängden latrinavfall som måste tas om hand, men ökningen av belastningen på reningsverket om hon får installera en sluten tank blir ytterst marginell. Det rör sig om ett litet hushåll och kommunen har hittills tagit hand om latrintömningen på fastigheten. Alla de andra nio fastigheterna i gamla Gullbringa har vattentoalett och enskilda avlopp. Enligt hennes mening är det inte rimligt att en av tio fastigheter i ett område skall tvingas nöja sig med en sanitär standard som ligger långt under de övrigas när det finns en lösning som inte kan skada någons hälsa eller miljön.
Miljö- och byggnadsnämnden har bestritt ändring och anfört att frågan om avledning av fekalier till sluten tank behandlas i en ansökan om dispens från förbudet att installera sluten tank som inkommit till Miljö- och byggnadsnämnden den 20 augusti 2004.
DOMSKÄL
Utsläpp av avloppsvatten är enligt 9 kap. 1 § 1. miljöbalken miljöfarlig verksamhet. För att få anlägga en avloppsanordning av det slag som är aktuellt i målet krävs tillstånd enligt 13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. För att tillstånd skall kunna lämnas skall avloppsvattnet i enlighet med 9 kap. 7 § miljöbalken kunna tas om hand på sådant sätt att olägenhet för människors hälsa och miljön inte uppkommer.
I 2 kap. 3 § första stycket miljöbalken stadgas att alla som bedriver en verksamhet skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I paragrafens andra stycke anges att dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Kraven på hänsyn gäller enligt 2 kap. 7 § miljöbalken i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.
I förarbetena till miljöbalken har lagstiftaren angett att redan risken för olägenheter skall beaktas vid bedömningen av tillåtligheten hos miljöfarlig verksamhet (prop. 1997/98:45, del I, sid. 327). Denna riskbedömning måste ske med utgångspunkt från omständigheterna i det enskilda fallet och ifråga om avloppsanläggningar med beaktande av bland annat den omgivande markens beskaffenhet.
De föreslagna platserna för infiltrationsanläggningen på fastigheten X:X 1:9 skulle ligga på 55 meters avstånd (alternativ A) respektive 47 meters avstånd (alternativ B) från den gemensamma dricksvattentäkten. Avståndet till strandlinjen uppgår till 22 meter (alternativ A) respektive 50 meter (alternativ B). Alternativ A har bedömts kunna utföras med självfall medan alternativ B fordrar pumpning. Mellan de alternativa placeringarna och den gemensamma dricksvattentäkten finns en bergsformation. Marken sluttar mot nordväst i riktning från vattentäkten. Provgropen vid alternativ A har visat att marken består av grusig sand med inslag av snäckskal och att marken således är väl lämpad för infiltration.
Miljödomstolen finner mot bakgrund av det anförda att risken för eventuella olägenheter i form av förorening av den befintliga vattentäkten får anses så liten att BAs ansökan enligt det i första hand framställda yrkandet med placering enligt alternativ A bör godtas. Miljö- och byggnadsnämnden bör meddela de närmare föreskrifter som kan anses erforderliga för anläggningens uppförande.
Frågan om avledning av fekalier till sluten tank har inte varit föremål för Miljö- och byggnadsnämndens prövning i målet. BAs yrkande i denna del skall därför avvisas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (Formulär D)
Överklagande skall ges in till Vänersborgs tingsrätt, miljödomstolen, senast den 1 juni 2005 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen. Prövningstillstånd krävs.
Jonas Sandgren
__________
I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Jonas Sandgren och miljörådet Staffan Ljung. Föredragande har varit beredningsjuristen Eva Högmark.