MÖD 2006:50

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom den 19 januari 2006 i mål nr M 31017-04, se bilaga

KLAGANDE

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms stad,

Box 38024, 100 64 Stockholm

MOTPART

M.R.

SAKEN

Klagomål på buller i bostad

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver både miljödomstolens dom och Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 27 oktober 2004, dnr 505-04-49891, samt fastställer Miljö- och hälsoskyddsnämndens i Stockholms stad beslut den 5 juli 2004, dnr 2004-001958-350, varigenom ett klagomål från M.R. lämnades utan åtgärd.

_________________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö-och hälsoskyddsnämnden i Stockholms stad (nämnden) har yrkat att den överklagade domen skall upphävas och att nämndens beslut att lämna klagomålet utan åtgärd skall fastställas.

M.R. har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Nämnden

Personers känslighet för bullerstörningar varierar från individ till individ. Nämnden är medveten om att en ljudnivå på 23 dB(A) ekvivalent i enstaka fall, såsom Socialstyrelsen anger, kan uppfattas som störande för enskilda individer. Bedömningen av vad som anses vara en olägenhet för människors hälsa måste enligt miljöbalken utgå ifrån vad människor i allmänhet anser vara en olägenhet och inte från en enskild persons reaktion i det enskilda fallet. Den ska heller inte ha ringa omfattning enligt definitionen i 9 kap 3 § miljöbalken.

Socialstyrelsen rekommenderar en bullernivå på 30 dB(A) ekvivalent som gräns för bedömningen om olägenhet för människors hälsa föreligger. Om bullret innehåller urskiljbara toner kan riktvärdet skärpas till 25 dB(A) ekvivalent. Nämnden har i sin bedömning i detta fall redan tagit det tonala inslaget i beaktande. Miljöbalken tillåter att hårdare krav kan ställas om det framkommer att en person är något känsligare än normalt. Den klagande har inte åberopat eller uppvisat något, och det har heller inte i övrigt framkommit något förhållande i ärendet, som tyder på att hon är något känsligare än normalt och som skulle ge nämnden grund att överväga att göra avsteg från 25 dB(A) ekvivalent. Att bullret innehåller tonala inslag innebär alltså inte per automatik att bullerkällan ska åtgärdas.

Ljudnivån i den klagandes bostad på 23 dB(A) ekvivalent får anses som osedvanligt låg med tanke på bostadens placering i Stockholms innerstad. Den uppmätta bullernivån härrör från en rad olika källor, utöver den utpekade installationen, såsom övrigt buller från staden, trafiken och buller inifrån den egna bostaden. Installationens bullernivå är inte uppmätt men mot bakgrund av ovanstående så ligger nivån med största säkerhet en bit under det uppmätta 23 dB(A) ekvivalent. Inga tersband överskred heller gällande riktvärden.

Enligt dB-skalan innebär en sänkning av ljudnivån på 4 dB en halvering av ljudstyrkan. I detta fall skulle det innebära att Miljö- och hälsoskyddsnämnden ställde krav på fastighetsägaren trots att ljudnivån från installationen på under 23 dB(A) ekvivalent är nästan hälften av vad riktvärdet på 25 dB(A) ekvivalent tillåter. Detta är inte i linje med tidigare praxis och kända fakta kring buller. Det kan antas att ett större antal fastighetsägare har likvärdiga eller motsvarande förhållanden i sina fastigheter i stadens centrala delar och även i förort. Att ställa krav om åtgärder under den nivå som anses som ringa enligt 9 kap. 3 § miljöbalken kan inte rimligtvis göras generellt.

Nämnden anser att det är av största vikt att ärenden bedöms och handläggs på ett likartat sätt för att hålla en hög objektivitet. Nämnden anser därför att gällande bullerriktvärden ska tillämpas i största möjliga mån och att krav på utredning och åtgärder ställs främst utifrån dessa och inte enbart utifrån enskilda personers upplevda bullerstörning.

Nämnden bedömer i detta fall inte att bullret från installationen utgör en olägenhet för människors hälsa enligt 9 kap. 3 § miljöbalken. Detta trots tonala inslag och nämnden anser inte att det är rimligt att ställa krav på ytterligare utredningar eller åtgärder av fastighetsägaren.

M.R.

Fastigheten ägs av Bostadsrättsföreningen Paraden 1. Klagomål över fläkten har inkommit från flera bostadsrättsägare. Styrelsen har dragit ned på fläktens varvtal med påföljd att bullret nattetid upphört men i stället har luften i lägenheten försämrats. Nämnden bör tillse att fläktsystemet åtgärdas utan att det uppstår men för de boende.

YTTRANDE FRÅN SOCIALSTYRELSEN

Socialstyrelsens allmänna råd är rekommendationer till hjälp vid bedömning av olägenhet i enskilda fall. Enstaka personer kan mycket väl vara störda vid lägre ljudnivåer än de riktvärden som Socialstyrelsen rekommenderar. Hörbara toner kan upplevas som mycket störande, särskilt när de förekommer kontinuerligt och nattetid.

Socialstyrelsen anser

-dels att det är rimligt att ställa krav på fastighetsägaren att ta fram ett tekniskt och ekonomiskt underlag för vilka åtgärder som skulle behövas för att minska störningen och

-dels att det kan vara skäligt att ställa krav på att åtgärder vidtas om inte kostnaderna för åtgärder är alltför höga.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

När Socialstyrelsens riktvärden i fråga om buller i visst fall underskrids bör i allmänhet vid tillämpning av miljöbalken bedömas att det aktuella bullret inte utgör sådan olägenhet för människors hälsa som avses i 9 kap. 3 § balken. I M.R.s lägenhet har bullret nattetid uppmätts till 23 dB(A) ekvivalent, vilket understiger Socialstyrelsens riktvärden med 2 dB(A). Hänsyn har då tagits till att bullret innehåller hörbara toner.

För att nämnden i ett fall som detta skulle ha haft fog för att ålägga fastighetsägaren att vidta åtgärder krävs enligt Miljööverdomstolen att det är utrett eller att det åtminstone gjorts sannolikt att sådana särskilda omständigheter föreligger att det aktuella bullret kan anses utgöra olägenhet för människors hälsa. Då några sådana omständigheter inte förebragts i målet har nämnden handlat riktigt när den lämnat M.R.s klagomål utan åtgärd. Överklagandet skall således bifallas.

Denna utgång av målet betar inte M.R. möjligheten att ensam eller tillsammans med andra bostadsrättsinnehavare inom ramen för bostadsrättslagstiftningen ställa krav på bostadsrättsföreningen att vidta åtgärder för att begränsa bullret från fläkten.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Per-Anders Broqvist och Rose Thorsén, miljörådet Rolf Svedberg samt f.d. hovrättsrådet Arne Kardell, referent. Enhälligt.

________________________________

BILAGA A

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms kommun

Box 38024

100 64 Stockholm

MOTPART

M.R.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 27 oktober 2004, dnr 505-04-49891, se domsbilaga 1

SAKEN

Klagomål på buller i bostad

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet.

_____________

YRKANDEN M.M.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms kommun har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkat att beslutet skall upphävas. Till stöd för sin talan har nämnden anfört bl.a. följande. Nämnden anser att det endast undantagsvis skall göras avsteg från tillämpningen av Socialstyrelsens riktvärden. Att störningen i det aktuella ärendet förekommer dagligen och i en lägenhet som enligt länsstyrelsen är tyst nattetid är inte tillräckliga skäl för att göra avsteg från nämnda riktvärden. Det bör tilläggas att innan fastighetsägaren vidtog åtgärder för att dämpa trafikbullret uppmättes nattetid maximala ljudnivåer på upp till drygt 70 dBA i M.R.s lägenhet, vilket knappast kan betraktas som en tyst bostad. Att fastighetsägaren har vidtagit åtgärder för att sänka ljudnivån från trafiken i lägenheten borde rimligtvis inte leda till att ljud från fläktsystemet i ett senare skede klassas som olägenhet trots att riktvärdet underskrids, även om de bullerdämpande åtgärderna kan ha lett till att fläktsystemet hörs tydligare. Ljudet sprids sannolikt via fastighetens stomme och ventilationskanaler. Ljudet från fläktsystemet är inte lågfrekvent, men det innehåller en ton. Hänsyn har tagits till detta i och med att riktvärdet har sänkts från 30 till 25 dBAeq. Nämnden ifrågasätter inte att ljudet kan uppfattas som störande, men då den uppmätta ljudnivån understiger 23 dBAeq gör nämnden bedömningen att det i M.R.s bostad inte föreligger någon olägenhet för människors hälsa och att det således inte heller är rimligt att ställa ytterligare krav på undersökningar eller åtgärder.

M.R. har anfört att enligt mätrapport daterad den 23 juni 2004 föreligger en tontopp vid 800 Hz och att källan till bullret troligen är fläktsystemet, som bör korrigeras.

DOMSKÄL

Mot bakgrund av vad som framkommit i målet, och då särskilt avseende det föreliggande bullrets tonala karaktär, gör miljödomstolen bedömningen att länsstyrelsen haft fog för att visa målet åter till miljö- och hälsoskyddsnämnden för vidare utred-ning. Vad som anförts i miljödomstolen medför ingen annan bedömning. Överklagandet skall därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 2 (TSH-MD 2)

Överklagande, ställt till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, skall ha kommit in till miljödomstolen, Stockholms tingsrätt, senast den 9 februari 2006. Prövningstillstånd krävs.

Torgil Melin Lars Berggren

I avgörandet har deltagit t.f. chefsrådmannen Torgil Melin, ordförande, och miljörådet Lars Berggren. Domen är enhällig. Föredragande har varit beredningsjuristen Eva Åkerlund.