MÖD 2006:56

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Östersunds tingsrätts, miljödomstolen, dom den 31 januari 2006 i mål nr M 1823-05, se bilaga

KLAGANDE

Vägverket Produktion, 202100-0639, Box 1008, 901 20 Umeå

MOTPART

Miljö- och byggnämnden i Strömsunds kommun, Box 500,

833 24 Strömsund

SAKEN

Föreläggande om försiktighetsmått enligt 26 kap. 9 § miljöbalken och beslut om tillsynsavgift

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen undanröjer miljödomstolens dom, Länsstyrelsens i Jämtlands län beslut den 11 juli 2005, dnr 505-9001-04 och Miljö- och byggnämndens i Strömsunds kommun beslut den 6 september 2004, § D 479, § D 480, § D 481, § D 484 och den 13 september 2004, § D 500 och § D 501 i de delar som avser förelägganden om försiktighetsmått.

2. Miljööverdomstolen lämnar överklagandet i övrigt utan bifall.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Vägverket Produktion (nedan Vägverket) har yrkat att miljödomstolens dom skall upphävas och att upplagda massor skall friklassas från anmälnings- eller tillståndsplikt.

Miljö- och byggnämnden i Strömsunds kommun har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i allt väsentligt åberopat samma grunder och omständigheter som i lägre instanser.

Vägverket har till stöd för sin talan vidare hänvisat till utförda jordanalyser som enligt Vägverkets mening visar att den jord som lagts upp kan jämställas med naturlig jord i omgivningen.

Miljö- och byggnämnden har med hänvisning till de av Vägverket åberopade analyserna anfört att några enstaka stickprov i en störd jordprofil (uppgrävda omblandade jordmassor) utan föregående riskvärdering inte kan ligga till grund för en bedömning av föroreningsrisken.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Sedan Vägverket anmält uppläggning av massor härrörande från rensning av vägdiken har Miljö- och byggnämnden, i skilda men likalydande beslut för varje redovisad uppläggning, förelagt Vägverket att iaktta vissa försiktighetsmått. I en första punkt under rubriken ”Beslut” anges att endast inert material får läggas i upplaget. Där hänvisas vidare till vad som sägs under rubriken ”Övrigt”. I en andra punkt föreskrivs att egenkontrollprogram skall finnas och följas och att programmet skall uppfylla kraven i förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Därutöver anges att anläggningen skall drivas så att syftet med miljöbalken uppnås och att verksamhetsutövaren särskilt skall beakta de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken. Under ”Övrigt” hänvisas till Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden vid anläggningar för deponering av avfall. I anslutning därtill sägs att sortering av avfallet skall ske så att mängden rötter, stammar, kvistar och annat organiskt material medför att mängden organiskt kol inte överstiger tre viktprocent av avfallet.

Ett föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken måste avse konkreta åtgärder och det skall tydligt framgå vad den förelagde har att rätta sig efter. Upplysning och information om gällande regler skall inte lämnas i föreläggandeform. Som miljödomstolen funnit har de överklagade föreläggandena närmast karaktär av sådan information. Besluten har emellertid, genom vad som sägs under ”Övrigt”, i den delen fått en förpliktande karaktär, men detta framgår inte tydligt.

Vid angivna förhållanden får föreläggandena anses ha sådana brister att de bör undanröjas. Då några förpliktande beslut inte kommer att kvarstå i dessa delar saknas anledning för Miljööverdomstolen att ta ställning till Vägverkets yrkande om ”friklassning”.

Miljö- och byggnämnden har inte haft anledning att utgå från annat när den fattade de överklagade besluten än att anmälningarna från Vägverket avsett uppläggning av inert avfall för anläggningsändamål där föroreningsrisken är ringa, vilket omfattas av anmälningsplikt enligt bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Vid sådant förhållande har nämnden haft rätt att ta ut avgift för sin tillsynsinsats oavsett om det i efterhand skulle framkomma att inte ens ringa föroreningsrisk funnits. Överklagandet skall således vad gäller de till föreläggandena anknutna besluten om avgift lämnas utan bifall.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Henrik Runeson och Liselotte Rågmark samt adjungerade ledamoten Gregor Holmgren, referent. Enhälligt.

_______________________________

BILAGA

ÖSTERSUNDS, TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

PARTER

Klagande

Vägverket Produktion, Box 1008, 901 20 UMEÅ

Motpart

Strömsunds kommun, Miljö- och byggnämnden, Box 500,

833 24 STRÖMSUND

SAKEN

Föreläggande om försiktighetsmått enligt 26 kap 9 § miljöbalken och beslut om tillsynsavgift

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Jämtlands län beslut 2005-07-11, dnr 505-9001-04, se bilaga 1.

DOMSLUT

Miljödomstolen lämnar överklagandet utan bifall.

YRKANDE M M

Vägverket Produktion (nedan Vägverket) har yrkat att miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, upphäver Miljö- och byggnämndens i Strömsunds kommun beslut den 6 september 2004, § D 479, § D 480, § D 481, § D 484 och den 13 september 2004, § D 500, § D 501 samt beslutar att tillsynsavgift inte skall utgå.

Miljö- och byggnämnden i Strömsunds kommun har bestritt ändring.

Vägverket har till stöd för sitt överklagande anfört i huvudsak följande. Vägverket har felaktigt anmält upplag av överskottsmassor från dikning av väg Z 804 och Z 1002 till Strömsunds kommun. Anmälan om uppläggning av massor till kommunen var i detta fall helt onödig, då det inte rört sig om förorenade massor. De vägar som massorna kom ifrån hade en årsdygnstrafik på 200 respektive 70 fordon. Provtagning från vägar med liknande trafikbelastning visar att föroreningsnivån med avseende på provtagna tungmetaller och kolväten var i nivå med naturlig bakgrund. Speciella försiktighetsmått med anledning av massornas tidigare närhet till väg är därför inte motiverad. I Naturvårdsverkets läsanvisningar till förordningen om miljöfarlig verksamhet (tidigare allmänna råd 99:1) sägs att uppläggning av ren jord eller sten utan risk för negativ miljöpåverkan är undantagen anmälningsplikt till kommunen under förutsättning att massorna inte orsakar damning eller grumling i vattenområde. De aktuella massorna har inte lagts upp på ett sätt så att de grumlar vattenområde eller dammar. De har inte heller lagts upp på icke exploaterad mark eller på ett sådant sätt att de utgör ett dominerande inslag i naturmiljön. Massorna har bl.a. använts till anläggande av gräsmattor vid bostadshus vilket knappast kan räknas som en deponi för inert avfall. Verket anser att massor som nyttiggörs inte är att anse som deponerade. Massorna genomgår istället ett fullständigt återvinningsförfarande där ett återvunnet jordkorn på en hustomt inte kan särskiljas från annan jord som körts dit eller som redan fanns på platsen. Tillsynsavgift kan inte anses skäligt i ett fall som detta eftersom anmälningsplikt enligt verkets uppfattning inte föreligger.

DOMSKÄL

Vägverket har anmält uppläggning av inerta massor på ett antal fastigheter inom Strömsunds kommun. Massorna härrör från rensning av diken vid vägar inom kommunen. Vägverket har uppmärksammat risker med hantering av material från rensning av vägdiken i sin miljöpolicy såsom den beskrivs i t.ex. broschyren ”Dikning och dikningsjord” samt i publikationen ”Vägdikesmassor, 1998:8”. Domstolen delar Vägverkets syn att sådana massor måste hanteras och eventuellt användas utanför vägområdet med försiktighet. Enligt Vägverket är de ifrågavarande massorna så rena att någon anmälningsplikt inte föreligger. Vägverket måste då mena att föroreningshalten i massorna är obefintlig. Någon närmare kemisk analys av massorna som visar att så är fallet har dock inte gjorts. Miljödomstolen har därför att utgå ifrån att uppläggningen av massorna i vart fall utgör sådan verksamhet som är anmälningspliktig enligt SNI-kod 90.007-2, dvs. uppläggning av inerta massor för anläggningsändamål där föroreningsrisken är ringa. I ett anmälningsärende har tillsynsmyndigheten rätt att meddela de förelägganden och förbud som behövs i det enskilda fallet för att miljöbalken m.m. skall efterlevas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs får dock inte tillgripas.

Strömsunds kommun har i delegationsbeslut 2004- 09-06 förelagt Vägverket att följa vissa angivna försiktighetsmått. Under första punkten anges att endast inert material får läggas i upplaget, vilket torde vara en självklarhet vid tillämpning av SNI-kod 90.007-2. I andra punkten anges att det skall finnas ett egenkontrollprogram. För den som yrkesmässigt bedriver verksamhet eller vidtar åtgärd som omfattas av anmälningsplikt enligt 9 kap.miljöbalken gäller detta generellt enligt förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Tillsynsmyndigheten behöver således inte i varje anmälningsärende fatta beslut om detta. Kommunens beslut innehåller således inget annat än vad som redan gäller enligt lagar och föreskrifter. Mot bakgrund härav kan kommunens beslut endast ses som information och upplysning till anmälaren, i följd varav det inte finns skäl att upphäva det. Kommunen har rätt att ta ut avgift för handläggning av ett anmälningsärende. Överklagandet skall således lämnas utan bifall.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2

Överklagandeskrift ställd till Svea Hovrätt, Miljööverdomstolen, senast 2006-02-21. Prövningstillstånd krävs.

På miljödomstolens vägnar

Jim Emilsson

_________

I avgörandet (enhälligt) har deltagit chefsrådmannen Jim Emilsson och miljörådet Inge Bodin. Föredragande har varit beredningsjuristen Johan Stenberg.